Skrivelse till Konungen i anledning av Kung!. Maj.ts proposition angående elektrifiering av statsbanelinjen Stockholm— Göteborg.
1920-06-04 · 4 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 3 av 4 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Rskr. 1920:315, Skrivelse till Konungen i anledning av Kung!. Maj.ts proposition angående elektrifiering av statsbanelinjen Stockholm— Göteborg.
Dokumentets text
14
Riksdagens skrivelse Nr 315.
Nr 315.
Godkänd av första kammaren den 4 juni 1920.
Godkänd av andra kammaren den 4 juni 1920.
Riksdagens skrivelse till Konungen i anledning av Kung!. Maj.ts
proposition angående elektrifiering av statsbanelinjen
Stockholm— Göteborg.
(Statsutskottets utlåtande nr 108.)
Till Konungen.
I den till riksdagen den 7 januari 1920 avlåtna propositionen angående
statsverkets tillstånd och behov har Eders Kungl. Maj:t med åberopande
av det vid propositionen under rubrik »utgifter för kapitalökning:
bil. 1» fogade statsrådsprotokollet över civilärenden samma dag, punkt
46, föreslagit riksdagen att i avbidan å den proposition, som kunde komma
att i ämnet avlåtas, för elektrifiering av statsbanelinjen Stockholm—Göteborg
för år 1921 beräkna ett reservationsanslag av 8,000,000 kronor.
Sedermera har Eders Kungl. Maj:t i en till riksdagen avlåten, den
19 mars 1920 dagtecknad proposition (nr 347), under åberopande av propositionen
bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över civilärenden för samma
dag, föreslagit riksdagen att dels för elekrifiering av statsbanelinjen Stockholm—Göteborg
för år 1921 anvisa ett reservationsanslag av 23,000,000
kronor, att utgå av lånemedel; dels ock, vid bifall till vad sålunda föreslagits,
besluta, ätt de i förslaget till 1921 års riksstat bland inkomsterna
under rubriken »I. Fast upplåning» upptagna lånemedel skola höjas med
15,000,000 kronor.
15
Riksdagens skrivelse Nr 315.
Vikten för landet av största möjliga oberoende av import av stenkol
och andra för framalstrande av energi avsedda ämnen torde efter senaste
årens erfarenheter ligga i öppen dag, och de alltjämt förefintliga svårigheterna
att till rimligt pris erhålla utländskt bränsle hava givit frågan om
användning av de energitillgångar, som förefinnas i vara vattenfall, en trots
rådande dyrtid och därav följande enorma byggnadskostnader ökad aktualitet.
Av särskild betydelse härvid är en utsträckt elektrifiering av våra järnvägar,
för vilkas drift, åtminstone på lokomotivteknikens nuvarande ståndpunkt,
åtgår en förhållandevis betydligt större mängd bränsle än som förbrukas
vid framalstrande av energi i fasta anläggningar. Redan dessa
skäl göra en utsträckt användning av elektrisk kraft vid driften av våra
järnvägar synnerligen önsklig. Beträffande tillgången å vattenkraft inom
landet, lämplig för elektrifieringsändamål, anser sig riksdagen i detta sammanhang
böra erinra, att även ett fullständigt genomförande av elektrisk
drift vid våra järnvägar, såväl statens som de enskilda, skulle komma att
taga endast en ringa del av landets vattenfall i anspråk och att sålunda
möjligheten av att kunna tillgodose övriga förefintliga stora kraftbehov icke
härigenom torde komma att äventyras.
Men utom ovannämnda mera indirekta nationalekonomiska fördelar
kan, såsom av den lämnade utredningen framgår, eu övergång till elektrisk
järnvägsdrift med ganska stor säkerhet väntas medföra direkt vinst genom
minskning av driftkostnaderna. Sålunda uppkommande besparingar bliva
särskilt vid nu rådande bränslepris så stora, att elektrifieringen av våra
statsbanor enbart av den anledningen kan anses fullt motiverad. För att
emellertid de nu föreliggande fördelaktiga förutsättningarna för anläggningskapitalets
snabba amortering skola kunna fullt utnyttjas, är det (hiskligt,
att elektrifieringen kommer till stånd inom så kort tid som möjligt. På
grund härav har riksdagen, trots rådande statsfinansiella svårigheter, ansett
sig böra giva sin anslutning till det nu framlagda förslaget om införande
av elektrisk drift å statsbanelinjen Stockholm—Göteborg.
I fråga om den ekonomiska planläggningen av detta företag har det,
med hänsyn till nödvändigheten av att man redan från början skall kunna
vinna garantier för möjligheten till arbetets planmässiga och snabba utförande,
ansetts motiverat, att de årliga anslagsbeloppen tillmätas större
än som, därest vanliga regler tillämpades, kunde ifrågakomma. Hela
anläggningskapitalet borde således anvisas inom kortare tidrymd än som
med hänsyn till den beräknade arbetstiden i vanliga fall plägar ske. Ur
nu angivna synpunkt har departementschefen tunnit anslaget för år 1921
16
Biksdagens skrivelse Nr 315.
böra bestämmas så, att därmed täckas ej allenast de beräknade anläggningskostnaderna
för samma år utan även åtminstone eu del av arbetskostnaderna
under nästkommande år och att järnvägsstyrelsen således beredes
möjlighet att med större frihet planera för arbetets fortsatta bedrivande.
Liknande principer borde, enligt departementschefens mening, komma till
tillämpning i fråga om utmätande av återstående anslagsbelopp, och i enlighet
härmed borde anläggningskapitalet förslagsvis uppdelas på tre år. Riksdagen,
som ansett sig böra uttala sin anslutning till dessa departementschefens
synpunkter, har till följd härav bifallit den gjorda framställningen
om anslag för ändamålet å 1921 års riksstat med 23,000,000 kronor.
Såsom av den i ärendet lämnade utredningen framgår, har departementschefen
vid framställandet av sitt förslag, att nästkommande års anslag
till ifrågavarande elektrifieringsförslag borde fastställas till nyssnämnda belopp,
räknat med, att härför skulle ställas till förfogande, förutom det å
1921 års riksstat tidigare förslagsvis för ändamålet uppförda anslaget av
8,000,000 kronor, ytterligare 15,000,000 kronor. I avseende å sistnämnda
belopp har omförmälts, att ett å 1919 års tilläggsstat uppfört förslagsanslag
å samma belopp, avsett för täckande av uppkommen driftförlust
vid statens järnvägar, icke behöft tagas i anspråk. Då nämnda belopp
anvisats såsom förslagsanslag, högst, måste visserligen, såsom av departementschefen
framhållits, den för ändamålet medgivna upplåningsrätten
numera anses förfallen, men den omständigheten, att lånebudgeten icke
behövt i verkligheten belastas med förenämnda belopp, har dock synts i
motsvarande mån underlätta för statsverket att påtaga sig den nu förordade
ökningen av det tidigare beräknade anslaget för år 1921.
Endast i några enskildheter har den framlagda planen givit riksdagen
anledning till vissa erinringar.
Beträdande frågan om sättet för överförandet av ström från landets
kraftverksnät till det blivande järnvägsnätet hava under ärendets förberedande
behandling framkommit i viss mån skiljaktiga meningar mellan järnvägsstyrelsen
och vattenfallsstyrelsen och någon slutlig ståndpunkt till denna
fråga har ännu icke intagits. I anledning härav anser sig riksdagen böra
uttala eu förväntan, att förevarande spörsmål må genom samverkan mellan
de båda styrelserna vinna den lösning, som ur samhällelig och nationalekonomisk
synpunkt kan anses vara den för landet mest gagneliga.
Från telegrafstyrelsens sida har gjorts gällande, att problemet angående
förekommande av störningar från järnvägens kraftnät å telegrafverkets
ledningar ännu icke vore tillfredsställande löst, utan att detsamma borde
opaginerad Kontrollera mot PDF
Riksdagms skrivelsen Nr 315. 1 <
underkastas fortsatt utredning. Enligt vad departementschefen anfört, synas
emellertid goda förhoppningar föreligga för att den tekniska sakkunskapen
skall veta att i möjligaste mån råda bot för dessa olägenheter, och har
departementschefen därvid framhållit, att störningsförhållandena å förevarande
bansträcka säkerligen komme att i avsevärd mån lättas genom att
de utmed denna sträcka gående rikstelefonledningarna komma att utbytas
mot en lands vägskabel, varigenom olägenheterna endast kunde väntas uppkomma
å de telegrafverkets telefonlinjer, som uppbära lokal- och landsledningar
ävensom telegrafledningarna. I avseende härå får riksdagen
erinra, att till förekommande av olägenheter av ifrågavarande slag reserverats
8,510,000 kronor, varav ett så avsevärt belopp som 5,000,000 kronor
beräknats för utflyttningen av telegrafverket tillhöriga lokala ledningar.
[Riksdagen anser sig emellertid böra uttala, att en ur allmänna samfärdselns
synpunkt tillfredsställande lösning av nu förevarande fråga utgör en oeftergivlig
förutsättning för den ifrågasatta elektrifieringens genomförande och
för att anslag till densamma må utgå.
Under åberopande av vad riksdagen sålunda anfört, får riksdagen anmäla,
att riksdagen för elektrifiering av statsbanelinjen Stockholm— Göteborg
för år 1921 anvisat ett reservationsanslag av 23,000,000 kronor att utgå
av lånemedel. _
Beträffande Eders Kungl. Maj:ts förslag om höjande av inkomsttiteln
»fast upplåning» kommer riksdagen att i annat sammanhang anmäla sitt
beslut.
Stockholm den 4 juni 1920.
Med undersåtlig vördnad.
Bihang till riksdagens protokoll 1920. 14 sand. Nr 311-315.
3
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.