Sök i Ratio Lex

Skrivelse till Konungen i anledning av Kung!. Maj.ts proposition angående elektrifiering av statsbanelinjen Stockholm— Göteborg.

1920-06-04 · 4 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 3 av 4 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Rskr. 1920:315, Skrivelse till Konungen i anledning av Kung!. Maj.ts proposition angående elektrifiering av statsbanelinjen Stockholm— Göteborg.

Dokumentets text

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Riksdagens skrivelse Nr 315.

Nr 315.

Godkänd av första kammaren den 4 juni 1920.

Godkänd av andra kammaren den 4 juni 1920.

Riksdagens skrivelse till Konungen i anledning av Kung!. Maj.ts

proposition angående elektrifiering av statsbanelinjen

Stockholm— Göteborg.

(Statsutskottets utlåtande nr 108.)

Till Konungen.

I den till riksdagen den 7 januari 1920 avlåtna propositionen angående

statsverkets tillstånd och behov har Eders Kungl. Maj:t med åberopande

av det vid propositionen under rubrik »utgifter för kapitalökning:

bil. 1» fogade statsrådsprotokollet över civilärenden samma dag, punkt

46, föreslagit riksdagen att i avbidan å den proposition, som kunde komma

att i ämnet avlåtas, för elektrifiering av statsbanelinjen Stockholm—Göteborg

för år 1921 beräkna ett reservationsanslag av 8,000,000 kronor.

Sedermera har Eders Kungl. Maj:t i en till riksdagen avlåten, den

19 mars 1920 dagtecknad proposition (nr 347), under åberopande av propositionen

bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över civilärenden för samma

dag, föreslagit riksdagen att dels för elekrifiering av statsbanelinjen Stockholm—Göteborg

för år 1921 anvisa ett reservationsanslag av 23,000,000

kronor, att utgå av lånemedel; dels ock, vid bifall till vad sålunda föreslagits,

besluta, ätt de i förslaget till 1921 års riksstat bland inkomsterna

under rubriken »I. Fast upplåning» upptagna lånemedel skola höjas med

15,000,000 kronor.

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Riksdagens skrivelse Nr 315.

Vikten för landet av största möjliga oberoende av import av stenkol

och andra för framalstrande av energi avsedda ämnen torde efter senaste

årens erfarenheter ligga i öppen dag, och de alltjämt förefintliga svårigheterna

att till rimligt pris erhålla utländskt bränsle hava givit frågan om

användning av de energitillgångar, som förefinnas i vara vattenfall, en trots

rådande dyrtid och därav följande enorma byggnadskostnader ökad aktualitet.

Av särskild betydelse härvid är en utsträckt elektrifiering av våra järnvägar,

för vilkas drift, åtminstone på lokomotivteknikens nuvarande ståndpunkt,

åtgår en förhållandevis betydligt större mängd bränsle än som förbrukas

vid framalstrande av energi i fasta anläggningar. Redan dessa

skäl göra en utsträckt användning av elektrisk kraft vid driften av våra

järnvägar synnerligen önsklig. Beträffande tillgången å vattenkraft inom

landet, lämplig för elektrifieringsändamål, anser sig riksdagen i detta sammanhang

böra erinra, att även ett fullständigt genomförande av elektrisk

drift vid våra järnvägar, såväl statens som de enskilda, skulle komma att

taga endast en ringa del av landets vattenfall i anspråk och att sålunda

möjligheten av att kunna tillgodose övriga förefintliga stora kraftbehov icke

härigenom torde komma att äventyras.

Men utom ovannämnda mera indirekta nationalekonomiska fördelar

kan, såsom av den lämnade utredningen framgår, eu övergång till elektrisk

järnvägsdrift med ganska stor säkerhet väntas medföra direkt vinst genom

minskning av driftkostnaderna. Sålunda uppkommande besparingar bliva

särskilt vid nu rådande bränslepris så stora, att elektrifieringen av våra

statsbanor enbart av den anledningen kan anses fullt motiverad. För att

emellertid de nu föreliggande fördelaktiga förutsättningarna för anläggningskapitalets

snabba amortering skola kunna fullt utnyttjas, är det (hiskligt,

att elektrifieringen kommer till stånd inom så kort tid som möjligt. På

grund härav har riksdagen, trots rådande statsfinansiella svårigheter, ansett

sig böra giva sin anslutning till det nu framlagda förslaget om införande

av elektrisk drift å statsbanelinjen Stockholm—Göteborg.

I fråga om den ekonomiska planläggningen av detta företag har det,

med hänsyn till nödvändigheten av att man redan från början skall kunna

vinna garantier för möjligheten till arbetets planmässiga och snabba utförande,

ansetts motiverat, att de årliga anslagsbeloppen tillmätas större

än som, därest vanliga regler tillämpades, kunde ifrågakomma. Hela

anläggningskapitalet borde således anvisas inom kortare tidrymd än som

med hänsyn till den beräknade arbetstiden i vanliga fall plägar ske. Ur

nu angivna synpunkt har departementschefen tunnit anslaget för år 1921

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Biksdagens skrivelse Nr 315.

böra bestämmas så, att därmed täckas ej allenast de beräknade anläggningskostnaderna

för samma år utan även åtminstone eu del av arbetskostnaderna

under nästkommande år och att järnvägsstyrelsen således beredes

möjlighet att med större frihet planera för arbetets fortsatta bedrivande.

Liknande principer borde, enligt departementschefens mening, komma till

tillämpning i fråga om utmätande av återstående anslagsbelopp, och i enlighet

härmed borde anläggningskapitalet förslagsvis uppdelas på tre år. Riksdagen,

som ansett sig böra uttala sin anslutning till dessa departementschefens

synpunkter, har till följd härav bifallit den gjorda framställningen

om anslag för ändamålet å 1921 års riksstat med 23,000,000 kronor.

Såsom av den i ärendet lämnade utredningen framgår, har departementschefen

vid framställandet av sitt förslag, att nästkommande års anslag

till ifrågavarande elektrifieringsförslag borde fastställas till nyssnämnda belopp,

räknat med, att härför skulle ställas till förfogande, förutom det å

1921 års riksstat tidigare förslagsvis för ändamålet uppförda anslaget av

8,000,000 kronor, ytterligare 15,000,000 kronor. I avseende å sistnämnda

belopp har omförmälts, att ett å 1919 års tilläggsstat uppfört förslagsanslag

å samma belopp, avsett för täckande av uppkommen driftförlust

vid statens järnvägar, icke behöft tagas i anspråk. Då nämnda belopp

anvisats såsom förslagsanslag, högst, måste visserligen, såsom av departementschefen

framhållits, den för ändamålet medgivna upplåningsrätten

numera anses förfallen, men den omständigheten, att lånebudgeten icke

behövt i verkligheten belastas med förenämnda belopp, har dock synts i

motsvarande mån underlätta för statsverket att påtaga sig den nu förordade

ökningen av det tidigare beräknade anslaget för år 1921.

Endast i några enskildheter har den framlagda planen givit riksdagen

anledning till vissa erinringar.

Beträdande frågan om sättet för överförandet av ström från landets

kraftverksnät till det blivande järnvägsnätet hava under ärendets förberedande

behandling framkommit i viss mån skiljaktiga meningar mellan järnvägsstyrelsen

och vattenfallsstyrelsen och någon slutlig ståndpunkt till denna

fråga har ännu icke intagits. I anledning härav anser sig riksdagen böra

uttala eu förväntan, att förevarande spörsmål må genom samverkan mellan

de båda styrelserna vinna den lösning, som ur samhällelig och nationalekonomisk

synpunkt kan anses vara den för landet mest gagneliga.

Från telegrafstyrelsens sida har gjorts gällande, att problemet angående

förekommande av störningar från järnvägens kraftnät å telegrafverkets

ledningar ännu icke vore tillfredsställande löst, utan att detsamma borde

opaginerad Kontrollera mot PDF

Riksdagms skrivelsen Nr 315. 1 <

underkastas fortsatt utredning. Enligt vad departementschefen anfört, synas

emellertid goda förhoppningar föreligga för att den tekniska sakkunskapen

skall veta att i möjligaste mån råda bot för dessa olägenheter, och har

departementschefen därvid framhållit, att störningsförhållandena å förevarande

bansträcka säkerligen komme att i avsevärd mån lättas genom att

de utmed denna sträcka gående rikstelefonledningarna komma att utbytas

mot en lands vägskabel, varigenom olägenheterna endast kunde väntas uppkomma

å de telegrafverkets telefonlinjer, som uppbära lokal- och landsledningar

ävensom telegrafledningarna. I avseende härå får riksdagen

erinra, att till förekommande av olägenheter av ifrågavarande slag reserverats

8,510,000 kronor, varav ett så avsevärt belopp som 5,000,000 kronor

beräknats för utflyttningen av telegrafverket tillhöriga lokala ledningar.

[Riksdagen anser sig emellertid böra uttala, att en ur allmänna samfärdselns

synpunkt tillfredsställande lösning av nu förevarande fråga utgör en oeftergivlig

förutsättning för den ifrågasatta elektrifieringens genomförande och

för att anslag till densamma må utgå.

Under åberopande av vad riksdagen sålunda anfört, får riksdagen anmäla,

att riksdagen för elektrifiering av statsbanelinjen Stockholm— Göteborg

för år 1921 anvisat ett reservationsanslag av 23,000,000 kronor att utgå

av lånemedel. _

Beträffande Eders Kungl. Maj:ts förslag om höjande av inkomsttiteln

»fast upplåning» kommer riksdagen att i annat sammanhang anmäla sitt

beslut.

Stockholm den 4 juni 1920.

Med undersåtlig vördnad.

Bihang till riksdagens protokoll 1920. 14 sand. Nr 311-315.

3

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.