Sök i Ratio Lex

Skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående tillf ätlig .höjning av postavgifterna m. m.

1920-06-02 · 12 sidor, varav 12 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 12 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Rskr. 1920:317, Skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående tillf ätlig .höjning av postavgifterna m. m.

Dokumentets text

s. 3 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse Nr 317.

3

Hr 317.

Godkänd av första kammaren den 2 juni 1920.

Godkänd av andra kammaren den 2 juni 1920.

Riksdagens skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl. Maj:ts

proposition angående tillf ätlig .höjning av postavgifterna

m. m.

(Bevillningsutskottets betänkande nr 35.)

Till Konungen.

I eu till riksdagen den 19 mars 1920 avlåten proposition, nr 256,

har Eders Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen bilagt utdrag

av statsrådsprotokollet över civilärenden för samma dag, föreslagit

riksdagen besluta,

att — med upphävande av bestämmelsen om ett särskilt, lägre

porto för s. k. lokalbrev — befordringsavgifterna för inrikes brev skola

utgå med följande belopp:

om brevets vikt icke överstiger 20 grant ............. 20 öre

» vikten överstiger 20 men icke 125 » 40 »

» » » 125 » » 250 » 60 »

» » » 250 » y> 500 » 80 » ;

att befordringsavgiften för inrikes brevkort skall utgöra:

för enkelt brevkort.................................................................... 10 öre

» dubbelt » ..................................................................... 20 » ;

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Riksdagens skrivelse Nr 317.

att — med upphävande av bestämmelsen om ett särskilt, lägre

porto för s. k. lokalförsändelse — befordringsavgiften för annat inrikes

korsband än utgivarkorsband eller sådant korsband, som innehåller uteshitande

blindskrift, skall för var vikt av 100 gram eller del därav utgå

med 5 öre, dock att minsta avgiften skall utgöra för korsband, innehållande

affärshandling, 20 öre och för korsband, innehållande varuprov,

10 öre;

att — likaledes med upphävande av bestämmelsen om ett särskilt,

lägre porto för lokalförsändelse — befordringsavgiften för inrikes korsband,

som innehåller uteslutande blindskrift, skall, för var vikt av 500

gram eller del därav, utgöra 5 öre;

att avgiften för inrikes postanvisning eller postförskott skall utgå

med följande belopp:

om postanvisnings- respektive postförskottsbeloppet uppgår till

högst

5

kronor ..

............. 20

öre

B

beloppet

överstiger

5

men

e.j

50

kronor.............

............. 30

B

B

B

B

50

B

B

100

B ..............

............ 40

B

B

B

»

100

B

B

250

B ...............

............. 50

B

B

B

B

250

B

B

500

B ..............

............ 60

B

B

B

B

500

»

B

750

B ..............

............ 70

B

B

B

B

750

B

B

1,000

B ..............

............ 80

B

att assuransavgiften för inrikes försändelse skall utgå med följande

belopp:

för assuransbelopp av högst 500 kronor ........................................ SO öre

b )) , som överstiger 500 men ej 1,000 kronor 50 b

B B , B B 1,000 B B 100,000 B 50 B

för 1,000 kronor med tillägg av 10 öre för varje överskjutande belopp

av 500 kronor eller del därav,

för assuransbelopp, som överstiger 100,000 kronor, 20 kronor SO

öre för 100,000 kronor med tillägg av 10 öre för varje överskjutande

belopp av 1,000 kronor eller del därav;

att det inrikes portot för paket skall utgå enligt följande grunder,

nämligen för paket, som väger

högst 1 kilogram, med ................................................................... 80 öre

mer än 1 men ej över 3 kilogram, med........................ 1 krona 10 b

B B 3 B B B 5 B B ........................... 1 B 40 B

b b 5 kilogram, med 1 krona 40 öre för de första 5 kilogrammen

och därefter 80 öre för vart överskjutande kilogram eller del därav;

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Riksdagens skrivelse Nr 317.

att för skrymmande paket det ifrågavarande viktportot skall ökas

med 50 procent och att, i fråga om vad med skrymmande paket förstås,

skola tillämpas bestämmelserna i sådant hänseende enligt gällande internationella

paketkonvention, dock med den eller de inskränkningar,. som

kunna föranledas av särskilda, utav Kungl. Maj:t till efterrättelse inom

svenska postverket givna föreskrifter;

att den särskilda tilläggsavgiften för inrikes s. k. ilpaket skall

utgöra 1 krona 40 öre för var vikt av 5 kilogram eller del därav;

° att den avgift, som vederbörande avsändare har att, utöver belöpande

befordringsavgift, erlägga för inrikes försändelses rekommendation,

skall utgöra 20 öre;

att 8 och 11 §§ i kungl. förordningen den 17 juni 1916 angående

villkoren för postbefordran av tidningar och andra periodiska skrifter —

11 § sådan densamma lyder enligt kungl. kungörelsen den 30 maj 1919

— skola erhålla följande ändrade lydelse:

»8 §•

1 mom. Postavgiften — — — — — befordringsavgift.

2 mom. Förskrivningsavgiften utgår med:

a) 20 öre för varje i taxan intagen abonnemangstermin, som abonnemanget

avser, och

b) 4 procent av den utgivaren tillkommande prenumerationsavgiit,

dock ej under 10 öre, allt räknat för helt ar och i förhållande däitill

för kortare abonnemangstider.

3 mom. Befordringsavgiften beräknas för är och i förhållande

därtill för kortare abonnemangstider sålunda:

a) 24 öre för varje nummer i veckan, men lör tidning, som utkommer

med mer än 7 nummer i veckan, 24 öre för vart och ett av

7 nummer och 12 öre för varje överskjutande nummer i veckan; skolande

— — — — — — — högre hela tal, och

b) 12 öre för varje helt eller påbörjat kilogram av tidningens

sammanlagda vikt under nästföregående helårsperiod, räknat från och

med den 1 oktober till och med den 30 september; skolande —--

— — — — — — — — tidningens vikt.

4 mom. Om — — — — — — — öretal.

5 mom. För varje gång postabonnemang sker skall, evad abonnemanget

avser längre eller kortare tid, postavgiften alltid utgöra minst

40 öre för varje särskilt tidningsexemplar.

G mom. Om — — — — — — höjas.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Riksdagens skrivelse Nr 317.

? mom. Skulle — — — — — — helårsvikten av tidningen.

8 mom. Utgivare — — — — — —1 bilagor.

11 §■

1 mom. Om tidnings utgivare till postanstalt å utgivningsorten

avlämnar exemplar av tidningen för befordran såsom korsband, må, efter

anmälan av utgivaren, postbefordringsavgiften beräknas efter sammanlagda

vikten av de försändelser, som på en gång avlämnas, och skall

för sådana korsband (utgivarkorsband) avgiften utgöra 12 öre för varje

vikt av ett halvt kilogram eller del av halvt kilogram. Avlämnas samtidigt

olika av samma person utgivna tidningar, beräknas avgiften å

tidningarnas sammanlagda vikt. Varje gång utgivarkorsband avlämnas

till postbehandling skall emellertid befordringsavgiften beräknas för minst

två kilogram.

2 mom. Utgivarkorsband-----korsband i allmänhet.

3 mom. Finner------1 mom sägs.

4 mom. I övrigt — — — — — — försändelse»;

att de förhöjda avgifterna för postabonnemang å tidning och för

utgivarkorsband skola utgå från och med den 1 januari 1921, dock att

den förra avgiften skall tillämpas jämväl beträffande sådana abonnemang

för år 1921, som verkställas under år 1920;

att de övriga beslut, som i nu förevarande hänseenden kunna bliva

meddelade, skola träda i kraft den 1 juli 1920, vid vilken tid stadgandena

i 2—4 samt 7—10 §§ av kungl. kungörelsen den 30 maj 1919 angående

tillfällig höjning av postavgifterna m. m. skola upphöra att gälla; samt

att samtliga beslut skola lända till efterrättelse allenast till och med

den o 1 december 1921, dock att de förhöjda avgifterna för postabonnemang

å tidning icke skola tillämpas beträffande sådana abonnemang för

år 1922, som verkställas under år 1921.

Tillfälliga höjningar av postavgifterna hava förut vidtagits enligt

beslut vid 1917 års riksdag samt vid 1918 och 1919 års lagtima riksdagar.

Den nu föreliggande propositionen avser väsentligen ytterligare

höjningar av postavgifterna för den inrikes trafiken att i huvudsak träda

i kraft den 1 juli 1920 och gälla till utgången av år 1921.

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Riksdagens skrivelse Nr 317.

De genom propositionen framlagda beräkningarna giva enligt riksdagens

mening oförtydbart vid banden, att redan för att förebygga

förlust av postverkets rörelse portoförhöjningar äro erforderliga såväl

för år 1920 utöver vad för närvarande gäller som ock för nästkommande

år. I likhet med den ståndpunkt som i detta ämne intagits av

1917 års samt 1918 och 1919 års lagtima riksdagar, anser även nu

riksdagen, att höjning bör vidtagas endast i den mån en sådan oundgängligen

erfordras för att förebygga förlust och sätta postverket i

stånd att lämna ett skäligt driftresultat.

Riksdagen övergår nu till att i korthet yttra sig om förslaget i

dess olika delar.

Höjningen av brevportot är den med avseende å den åsyftade inkomstökningen

viktigaste delen av det föreliggande förslaget, vilket

härutinnan innebär en höjning för riksbrev med 100 procent på de ursprungliga,

intill den 1 juni 1918 utgående beloppen eller 33 V3 procent

på de nu utgående, provisoriskt höjda avgifterna, samt för lokalbrev

med 100 procent på de nuvarande avgifterna, vilka äro 100 procent

högre än'' de ordinarie avgifterna.

I fråga om borttagandet av det särskilda lokalportot hava skiljaktiga

meningar gjort sig gällande, i det att dels en ledamot av generalpoststyrelsen,

byråchefen Hassel rot, ansett, att lokalportot borde bibehållas

och utgå med nuvarande belopp, dels två utav de sakkunniga, herrar Flodin

och Dehlgren, uttalat sig för bibehållande av ett lägre lokalporto än riksportot

och därvid ifrågasatt, att den lägsta lokalportosatsen måtte bestämmas

till 15 öre.

I fråga härom har chefen för civildepartementet anfört bland annat,

att, därest befordringsvägens längd skulle vara avgörande för avgiftens

bestämmande, full rättvisa icke kunde vinnas med mindre än att ett

särskilt zontabellsystem tillämpades, vilket givetvis icke kunde ifrågasättas.

Lokalportot kunde också sägas strida emot den princip om

enhetliga brevavgifter, som för övrigt tillämpades såväl inom landet

som i den internationella postutväxlingen, där samma brevporto utgång^

oberoende av befordringsvägens längd. I flera av kulturländerna

funnes icke något lokalporto. I Norge både det i det stora hela avskaffats,

och i Tyskland hade det inskränkts att omfatta endast brev.

I Danmark Linnés visserligen lokalporto, men, efter vad som meddelats

departementschefen, ifrågasattes även där enhetligt porto. \ ad

vidare beträffade den av reservanten inom generalpoststyrelsen uttalade

åsikten, att städerna och de större samhällena icke borde fråntagas

ifrågavarande sedan gammalt hävdvunna förmån, syntes det, att befolk
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Riksdagens skrivelse Nr 317.

ningen i städerna och därmed likställda samhällen, även om lokalportot

borttoges, i postalt hänseende ägde avsevärda förmåner framför

landsbygden, såsom täta brevbärings turer, god tillgång till postanstalter

och brevlådor, m. m. Departementschefen hyste också den av generalpoststyrelsen

uttalade meningen, att det, när avgiftsförhöjningar måste

vidtagas, vore lämpligt att skaffa ökade inkomster genom borttagande

av en förmån, varav endast en mindre del av allmänheten kunde begagna

sig.

De i propositionen föreslagna portosatserna för riksbrev, om vilka

ingen meningsskiljaktighet under utredningen framträtt, bär riksdagen

funnit vara genom de av generalpoststyrelsen gjorda beräkningarna väl

motiverade; och med hänsyn såväl till nödvändigheten att vid fastställandet

av grunderna för postverkets inkomster bereda eu icke allt för

knappt tilltagen marginal, som till de skäl av principiell natur, departementschefen

på sätt nyss återgivits framfört, har riksdagen ansett

sig böra bifalla Eders Kungl. Maj:ts förslag även beträffande lokalportot.

I likhet med chefen för civildepartementet har riksdagen vidare ansett,

att i betraktande av gällande internationella porto för brevkort

det nu utgående portot för inrikes brevkort bör bibehållas tills vidare.

I fråga om befordringsavgifterna för andra inrikes korsband än utgivarkorsbanå

har generalpoststyrelsen, under förmenande att det vore

inkonsekvent att borttaga lokalportot för brev, men bibehålla detsamma

för korsband, föreslagit borttagande jämväl av lokalportot för korsband.

Då riksdagen biträtt förslaget om borttagande av lokalportot för brev,

har riksdagen ansett sig även böra bifalla förslaget om borttagande av

lokalportot för korsband. Icke heller mot vad i övrigt föreslagits

beträffande avgifterna för andra inrikes korsband än utgivarkorsband

har riksdagen haft något att erinra.

I likhet med generalpoststyrelsen och departementschefen har riksdagen

funnit, att höjningen av avgiftssatserna för inrikes brev

även bör påkalla höjning av avgifterna för inrikes postanvisning och

postförskott ävensom att tillräckliga skäl saknas för höjning av assuransavgifterna.

Beträffande avgifterna för paket har, såsom departementschefen

erinrat, förhöjning av avgifterna för dessa ägt rum såväl 1917 som

1918. Den huvudsakliga anledningen härtill har, oavsett behovet av

ökade inkomster, varit, att de taxeförhöjningar, som vidtagits vid järnvägarna,

medfört en förskjutning mellan post- och järnvägsavgifterna,

vilket haft till följd, att en del gods, som eljest skulle befordrats med

järnväg, i stället försändes med post. År 1919 vidtogs — bland annat

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Riksdagens skrivelse Nr 317.

med hänsyn därtill att paketportot då höjts två gånger på två år —

icke någon ytterligare höjning av postavgifterna för paket. Sedan

emellertid under sistlidet år vid järnvägarna vidtagits ytterligare taxeförhöjningar,

har den förutnämnda förskjutningen mellan post- och järnvägsavgifterna

blivit än mer märkbar. Det vore givetvis önskvärt, att

överensstämmelse kunde vinnas mellan posteus och järnvägens avgifter,

vilket dock icke låter sig göra, så länge järnvägs avgifterna beräknas

efter zontariffsystem, men postavgifterna utgå med enhetliga belopp för

befordran inom hela riket. Såsom också generalpoststyrelsen i sin

skrivelse framhållit är det dessutom — för att icke svenska affärsmän

skola komma i ogynnsammare ställning än utländska konkurrenter —

nödvändigt, att vid postavgifternas bestämmande taga hänsyn till det

allmänt internationella paketportot och till paketportot mellan de andra

skandinaviska länderna. Vid avgivande av sitt förslag till inrikes paketavo-ifter

har generalpoststyrelsen tagit hänsyn till dessa förhållanden och

till vad vid överläggningar mellan de svenska, danska och norska postcheferna

förekommit. Den här ovan omförmälda förskjutningen mellan

post- och järn vägsavgift erna har haft till följd, att särskilt såväl tyngre

som skrymmande paket överförts från järnvägsbefordran till befordran

med post, vilket med hänsyn till postverkets begränsade utrymme i

postkupéerna och å* postanstalterna måste anses olämpligt. För att

förebygga detta missförhållande framlades för 1919 års lagtima riksdag

förslag därom, att för befordran med post icke skulle mottagas inrikes

paket av högre vikt än 5 kilogram, när järnvägsförbindelse funnes mellan

paketets avgångs- och adressorter. Med anledning av denna framställning

beslöt riksdagen, att inrikes paket, vars inlämnings- och adressorter

äro förbundna medelst järnväg, skulle mottagas till postbefordran

allenast om paketet vägde högst 10 kilogram och icke vore skrymmande.

Emellertid har, enligt vad generalpoststyrelsen meddelat, tillämpningen

av denna bestämmelse visat sig medföra stora svårigheter, i anledning

varav Kungl. Maj:t nu föreslår upphävande av bestämmelsen, vilken

vant avsedd att gälla endast till innevarande års utgång och vilkens

provisoriska karaktär även framhölls av riksdagen.

Riksdagen biträder detta förslag, så mycket hellre som den föreslagna

höjningen av paketportot, vilken riksdagen även bifaller, synes

komma att, åtminstone i någon mån, minska överflyttningen av gods

från järnvägen till posten.

'' De av Eders Kungl. Maj:t föreslagna höjningarna av tilläggsavgiften

lör ilpaket samt av rekommendationsavgiften har riksdagen funnit sig

kunna bifalla.

Bihang till riksdagens protokoll 1920. 14 samt. Nr 310—317.

2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Riksdagens skrivelse Nr 317.

I fråga om höjning av postavgiften vid postabonnemang å tidning

och befor äring savgift eu för utgivarkorsband har generalpoststyrelsen andraga

följande:

»I sin underdåniga skrivelse den 10 januari 1919 i fråga om höjning av vissa

inrikes postavgifter m. m. ansåg sig generalpoststyrelsen icke böra föreslå någon

höjning av avgiften för utgivarkorsband och av postavgiften för postabonnemang å

tidning, men styrelsen uttalade såsom sin uppfattning, att avgiften för utgivarkorsband

vore allt för ringa och att, över huvud taget, postverkets med dess tidningsrörelse

förenade arbete och kostnader icke torde ersättas med gällande avgifter.

Dessa avgifter äro bestämda genom nådiga förordningen den 17 juni 1916 angående

villkoren för postbefordran av tidningar och andra periodiska skrifter, vilken kungörelse

emellertid i förevarande hänseende icke företer annan olikhet med nådiga

förordningen den 27 maj 1904 i samma ämne än att avgiften för utgivarkorsband,

som enligt sistnämnda förordning utgjorde 12 öre per helt kilogram, nu utgår med

6 öre per halvt kilogram. Allt sedan ingången av år 1905, då berörda förordning

av den 27 maj 1904 trädde i kraft, hava således samma grunder tillämpats för

beräknande av postverkets ersättning för handhavande av tidningsrörelsen. Denna

ersättning har säkerligen aldrig varit tillräcklig att ens tillnärmelsevis täcka postverkets

kostnader för nämnda bestyr. De av chefen för kungl. finansdepartementet

på grund av nådigt beslut den 19 maj 1899 tillkallade kommitterade, som utarbetade

förslag till den förordning, som sedan utkom den 27 maj 19C4, förklarade också, att

de icke ansåge sig kunna ifrågasätta en sådan höjning i de till postverket av tidningsrörelsen

utgående avgifter, att inkomsterna av denna rörelse skulle kunna täcka de

beräknade utgifterna för densamma. Såsom de kommitterade vidare framhöllo, kunna

beräkningar angående postverkets omkostnader för tidningsrörelsen icke lämna annat

än approximitiva resultat, i det att utgifterna för en verksamhet sådan som poströrelsen,

där särskilda grenar av verksamheten i regel gripa in i varandra, endast

undantagsvis och med avseende på jämförelsevis mindre betydande poster låta sig

med visshet fördela på olika rörelsegrenar. I det utlåtande, som nämnda kommitterade

den 4 mars 1901 avgåvo till statsrådet och chefen för kungl. civildepartementet,

lämnas emellertid uppgift om vissa inom generalpoststyrelsen gjorda beräkningar

i fråga om postverkets utgifter för bestyret med de genom dess förmedling

abonnerade tidningar och tidskrifter. Enligt dessa beräkningar skulle postverkets

ifrågavarande kostnader under år 1898 hava uppgått till något mer än 1 l/2

miljon kronor, vilket utgjorde mellan 16 och 17 procent av postverkets samtliga

driftkostnader för samma år. Därest proportionen mellan utgifterna för tidningarna

och postverkets övriga utgifter fortfarande vore densamma, borde förstnämnda utgifter

för år 1921 beräknas till omkring 11 J/ä miljoner kronor. Emellertid torde,

.särskilt genom den oerhörda stegringen av vissa kostnader för tidningsrörelsen, dessa

kostnader i sin helhet kunna antagas numera vara proportionsvis högi’e än år 1898.

Så ansågs sistnämnda år ungefär 25 procent av postverkets kostnader för postföring

böra påföras tidningsrörelsen, men enligt en nu verkställd, visserligen approximativ

beräkning torde minst 33 procent av postföringskostnaderna falla på tidningsrörelsen.

Likaledes äro säkerligen postverkets personalkostnader för tidningsrörelsen nu proportionsvis

betydligt högre än vad som beräknades för år 1898, i all synnerhet som,

på sätt även de kommitterade framhöllo, denna del av den då gjorda kostnads
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse Nr 31/

11

beräkningen syntes för låg. År 1898 fördes — ålit efter skilda personalgiupper

och olika orter - 10, 15, högst 25 procent av postverkets samtliga personalkostnader

å tidningarnas konto. Några nu verkställda undersökningar synas giva vid

handen, att minst 50 procent av den post, som utdelas genom postverkets brevbärare,

utgöras av tidningar. .... i • ,

På grund av dessa förhållanden kan det starkt ifrågasattas, huruvida^ icke

postverkets kostnader för tidningsrörelsen borde beräknas till avsevärt högre ärligt

belopp än ovannämnda 11 1 „ miljoner kronor. Under år 1919 hade postverket för

bestyret med de postabonnerade tidningarna en inkomst av omkring 2 miljoner

kronor. Även om postverkets kostnader för tidningarna på grund av iörenklade

arbetsmetoder kunna anses hava i något fall nedgått sedan år 1898, är det dock

uppenbart, att inkomster och utgifter här icke stå i något rimligt förhållande till

\ ar andra. ^ ^ yiga den stegring av postverkets utgifter för tidningsrörelsen, som

skett sedan år 1898, skall generalpoststyrelsen tillåta sig anföra några jämförande

siffror Bland kostnader, vilka uteslutande föranledas av tidningsrörelsen, må namnas

avlöning till personalen vid generalpoststyrelsens tidnmgsrevision och vid postkontorets

Stockholm 1 tidningsexpedition samt kostnaden för tidmngstaxan Dessa

utgiftsposter upptogos år 1898 till i runt tal respektiv^ 5,600, 76.0()öodi 9,600

kronor. Motsvarande utgifter beräknas nu till respektive 50,000, 400,000 och

30,000 kronor. Vid beräkningen år 1898 utgick man ifrån, att de lägst avlönade

postfunktionärer, som anlitades vid tidningsbokföring m. in., uppburo en årsavlönmg

av 900 kronor per år. En postfunktionär i motsvarande tjänsteställnmg uppbär nu

i avlöning (dyrtidstillägg inberäknat) omkring 5,000 kronor. Medelarvodet för en

poststationsföréståndare har stigit från 266 kronor år 1898 till 1,000 kronor år 1918

samt medellegan för åkande post, gångpost och lantbrevbärmg från respektive 9.4,

6.6 och 6.3 öre till respektive 27, 18.9 och 18.5 öre per kilometer. Jämväl kostnaden

för postbefordran å järnväg har betydligt ökats, och vad slutligen beträffar

de förbrukningsartiklar, som i stor utsträckning användas för tidningsrörelsen, såsom

bindgarn, omslagspapper, påsar och säckar, hava dessa varuslag endast på de

senare åren stigit med 200 ä 300 procent. År 1898 uppgingo postverkets samtliga

personalkostnader till omkring 4 V., miljoner, postföringskostnaderna till omkring 3

miljoner och utgifterna för förbrukningsartiklar, expenser m. in. till omkring en

halv miljon kronor. Motsvarande utgifter äro i postverkets stat för driftkostnader

år 1920 upptagna till respektive 42, 18 och 3 miljoner kronor.

Ått de avgifter, som för mer än 20 år sedan ansågos otillräckliga, numera

med den oerhörda ökningen av postverkets driftkostnader icke kunna anses skäliga,

synes generalpoststyrelsen sålunda uppenbart, även om det möter svårighet att exakt

beräkna de speciella kostnaderna för tidningsrörelsen. Tidningsutgivarna hava för

sin del sedan år 1898 vidtagit så avsevärda höjningar av dem tillkommande tulningsavgifter,

att dessa i vissa fall stigit med ända till 400 procent och därutöver.

De inkomster, som för de postabonnerade tidningarna inflyta till postveiket, täcka

säkerligen endast en ringa del av de av samma rörelse föranledda utgifterna. Frågan

är då,''vein som skall betala skillnaden: postverket, tidningsutgivarna eller allmänheten.

Enär så gott som alla övriga postavgifter höjts på de senaste åren och då

generalpoststyrelsen nu ser sig nödsakad att föreslå ytterligare förhöjningar, äi

styrelsen av den meningen, att tidningsavgifterna, vilka förvisso äro de för post
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Riksdagens skrivelse Nr 317.

verkets ekonomi mest ogynnsamma, icke rimligen kunna lämnas oberörda. Det

kunde visserligen vara önskvärt att få till stånd en omarbetning av själva de grunder,

efter vilka, enligt 8 § i ovannämnda förordning den 17 juni 1916, postverkets

avgifter för abonnerade tidningar beräknas — det vill saga med hänsyn till abonnemangstermin,

den utgivare tillkommande prenumerationsavgift, periodicitet och

vikt — men då dessa grunder fastslagits på förslag av meranämnda kommitterade,

bland vilka såväl riksdagen och tidningsutgivarna som postverket voro representerade,

och tiden nu icke medgivit utarbetande av förslag, i vilken mån ifrågavarande

grunder till äventyrs böra undergå någon ändring, har det för närvarande

synts generalpoststyrelsen lämpligast, att, med bibehållande av hittillsvarande grunder,

höjning vidtages av de särskilda belopp, utav vilka postavgiften för abonnerade

tidningar är sammansatt, och har styrelsen funnit sig böra stanna vid att nu

föreslå dessa belopps förhöjande med allenast 100 procent, en förhöjning, som i allt

fall är alldeles för ringa, för att avgifterna skola kunna täcka postverkets kostnader

för tidningsrörelsen. Generalpoststyrelsen tillåter sig i detta sammanhang

erinra därom, att det i postavgiften för abonnerad tidning ingående belopp av 10

öre för abonnemangstermin säkerligen vant avsett att motsvara portot för ett brev

av en viktsats, vilket porto på den tiden utgjorde 10 öre, men nu föreslås till 20

öre, ävensom att det likaledes i postavgiften ingående belopp av 6 öre per kilogram

av tidningens årsvikt utan tvivel bestämts i visst förhållande till paketportot, vilket

på den tiden för ett paket av högst ett kilogram utgjorde 30 öre, men nu föreslås

till 80 öre.

Med postavgiften för postabonnerad tidning sammanhänger nära befordringsavgiften

för utgivarkorsband, och vid en eventuell omarbetning av grunderna för

beräknandet av postavgiften för postabonnerad tidning lärer därför även frågan om

det belopp, varmed avgiften för utgivarkorsband rätteligen skall utgå, böra upptagas

till prövning. I avvaktan härpå synes emellertid generalpoststyrelsens här

ovan framförda förslag om postavgiftens för abonnerad tidning förhöjning med 100

procent medföra såsom en given konsekvens, att även avgiften för utgivarkorsband

förhöjes med 100 procent.»

Herrar Röing och Dehlgren hava i förevarande punkt varit skiljaktiga

och uttalat, att de icke nu ansett sig kunna tillstyrka de av

generalpoststyrelsen föreslagna förhöjningarna av postavgiften vid tidningsabonnemang

och av befordringsavgiften för utgivarkorsband. Enligt

deras mening måste ett förslag till sådana förhöjningar föregås av

en noggrann utredning dels beträffande postverkets kostnader för tidningsrörelsen

och dels rörande de grunder, efter vilka postavgiften för

tidningsabonnemang vore sammansatt. Sådana utredningar hade icke

verkställts på de senaste tjugufem åren, under vilka avsevärda förändringar

i sättet för postverkets behandling och befordran av tidningar

ägt rum, och det vore därför enligt deras åsikt mindre välbetänkt att

genom en summarisk höjning av de olika belopp, av vilka postavgiften

vid tidningsabonnemang nu vore sammansatt, ytterligare skärpa ett,

" som de ansett, mindre rättvist avvägt förhållande mellan i nämnda post
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Riksdagens skrivelse Nr 317.

avgift ingående faktorer. Då därtill komme, att övriga av de sakkunnig

tillstyrkta förhöjningar rörande andra mindre svårutredda avgifter

till postverket enligt herrar Röings och Dehlgrens uppfattning val syntes

kunna tillföra postverket den som erforderlig ansedda inkomstökningen,

och förhöjningarna beträffande postavgiften vid tidningsabonnemang och

befordringsavgiften för utgivarkorsband icke skulle kunna tillämpas tidigare

än vid 1921 års abonnemang, till vilken tid de internationella

postavgifterna förväntades reglerade till avsevärd fördel för postverkets

ekonomi, ansåge nämnda sakkunniga, att någon ändring beträffande de

olika belopp, av vilka postavgiften vid tidningsabonnemang vore sammansatt,

icke borde vidtagas, förrän fullständig utredning i nämnda

hänseende verkställts, och att i avvaktan på en dylik utledning även

befordringsavgiften för utgivarkorsband borde bibehållas oförändrad.

På "sätt chefen för civildepartementet påpekat hava tidnmgsavguterna

lämnats oberörda vid de tillfälliga höjningar av vissa postavgifter,

vilka riksdagen ovan omnämnt. Nu äro generalpoststyrelsen, alla de sakkunniga

samt departementschefen eniga därom, att en fullständig utredning

bör verkställas beträffande postverkets kostnader för tidmngsrörelsen

och de grunder, efter vilka postavgiften för tidningsabonnemang

är sammansatt. Men under det två av de sakkunniga, herrar Kornig

och Dehlgren, ansett denna utredning böra föregå varje höjning av

postbefordringsavgifterna för tidningar, hava generalpoststyrelsen _ och

chefen för civildepartementet förordat en tillfällig höjning av tidmngsavgifterna

med 100 % å nuvarande belopp.

Riksdagen delar berörda uppfattning om nödvändigheten av eu utredning

såsom grundval för en definitiv reglering av ifrågavarande avgifter.

Om riksdagen icke desto mindre funnit sig höra bifalla den av Eders

Kung!. Maj:t redan nu föreslagna höjningen av tidningsavgifterna, så beror

detta på följande omständigheter. De nuvarande låga och i allt väsentligt

sedan mer än 15 år gällande avgifterna torde icke stå i rimligt förhållande till

postverkets arbete med tidningsbefordran; och det lär icke kunna betvivlas,

att eu blivande utredning kommer att visa befogenheten av en

avsevärd höjning av ifrågavarande avgifter; ej heller synes någon farhåga

kunna föreligga, att den av Eders Kungl. Maj:t såsom en tillfällig åtgärd

nu föreslagna höjningen skulle komma att visa sig större än aen,

till vilken utredningen kan föranleda. Slutligen måste man, på sätt departementschefen

med stöd av generalpoststyrelsens utredning framhållit

räkna med möjligheten av ett underskott å rörelsen under ar

199o’ fastän de Övriga av Eders Kungl. Maj:t föreslagna höjningarna

komma att träda i kraft den 1 nästkommande juli. Denna omständighet

Bihang till riksdagens protokoll 1920. 14 sand. Nr 316—317.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14 Riksdagens skrivelse Nr 317.

utgör för riksdagen ett skäl att tillse, att det beräknade överskottet för

år 1921 icke tillmätes alltför snävt.

På sålunda anförda skäl och under hänvisning till den av chefen ''

för civildepartementet till ovannämnda statsrådsprotokoll den 19 mars

1920 anförda motiveringen, får riksdagen för Eders Kungl. Magt tillkännagiva,

att ifrågavarande proposition nr 256 blivit av riksdagen

bifallen.

Stockholm den 2 juni 1920.

Med undersåtlig vördnad.

STOCKHOLM, ISAAC MARCUS’ BOKTRYCKERI.AKTIEBOLAG, 1920.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.