Sök i Ratio Lex

Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående lönereglering för domänverkets personal ävensom en i ämnet väckt motion.

1920-06-17 · 11 sidor, varav 11 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 11 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Rskr. 1920:322, Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående lönereglering för domänverkets personal ävensom en i ämnet väckt motion.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse Nr 322.

1

Kr 322.

Godkänd av första kammaren den 16 juni 1920.

Godkänd av andra kammaren den 17 juni 1920.

Riksdagens skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj.ts

proposition angående lönereglering för domänverkets personal

ävensom en i ämnet väckt motion.

(Jordbruksutskottets utlåtande nr 74.)

\

Till Konungen. I

I en till riksdagen den 5 mars 1920 avlåten proposition, nr 271,

bär Eders Kungl. Maj:t, under åberopande av bilagt utdrag av statsrådsprotokollet

över jordbruksärenden för samma dag, föreslagit riksdagen

att

dels godkänna det vid statsrådsprotokollet fogade förslag till avlöningsreglemente

för tjänstemän vid domänverket att träda i tillämpning

från och med den 1 januari 1921;

dels besluta, att under erforderlig övergångstid reduktion i den i

21 § av samma reglemente angivna semestertiden skall vidtagas i den

mån sådant påkallas av bristen på övad reservpersonal eller andra omständigheter,

därvid bör tillses, att i den mån olika semestertid anses

böra stadgas för befattningshavare tillhörande samma lönegrad, äldre

befattningshavare så vitt möjligt komma i åtnjutande av längre semester

än yngre befattningshavare av sådan grad;

dels medgiva, att Kungl. Maj:t må utfärda nödiga bestämmelser i

fråga om övergång på ny stat för personal vid domänverket;

Bihang till riksdagens protokoll 1920. 14 samt. Nr 322—324. 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Riksdagens skrivelse Nr 322.

dels ock besluta, att, där tjänsteman vid domänverket med tillämpning

av nu gällande avlöningsbestämmelser ägt uppbära någon del av

avlöningen i förskott, skall vid ingången av år 1921 till honom på statsverkets

bekostnad utbetalas ett belopp, motsvarande vad tjänstemannen

skulle hava i den befattning han vid utgången av år 1920 innehade, i

förskott uppburit för januari månad 1921, om de hittillsvarande avlöningsbestämrnelserna

då fortfarande varit gällande, vilket belopp för

tjänsteman, som utöver kontant avlöning åtnjuter fri bostad jämte fritt

bränsle och eventuellt fri belysning, skall ökas med värdet, enligt domänstyrelsens

uppskattning, av denna förmån för en månad.

I detta sammanhang har riksdagen till behandling förehaft en

inom riksdagen väckt motion nämligen nr 257 i första kammaren,

vari hemställts, att riksdagen måtte avslå Kungl. Maj:ts proposition nr

271 angående lönereglering för domänverkets personal och att riksdagen

i dess ställe måtte hos Kungl. Maj:t hemställa om skyndsamt utarbetande

av och framläggande för riksdagen av förslag till lönereglering för domänverkets

personal, förutsättande en omorganisation av domänverkets tjänstebefattningar,

ledande framförallt till att den större dugligheten och ekonomiska

förmågan vid revirförvaltningen erhåller högre avlöning ävensom

att inom verket personalen må kunna förflyttas på för förvaltningen

lämpligaste sätt, samt att riksdagen behagade medgiva, att det förslag

till avlöniugsreglemente, som ingår i Kungl. Maj:ts proposition nr 271,

må provisoriskt tillämpas under år 1921.

Den föreliggande propositionen grundar sig på ett av kommunikationsverkens

lönekommitté den 18 december 1919 enligt av Kungl.

Maj:t lämnat uppdrag avgivet betänkande angående lönereglering för

domänverket. Riksdagen vill redan här erinra, att jämlikt det Kungl.

Maj:ts beslut, varigenom kommittén erhöll berörda uppdrag, kommittén

jämväl skulle hava att utreda uppkommande organisationsfrågor, men att

kommittén, sedan domänstyrelsen på av kommittén framställd förfrågan

meddelat, att styrelsen med hänsyn till vissa under de senaste åren

beslutade rätt viktiga organisatoriska förändringar,1 icke ansåg sig nu

böra ifrågasätta några ytterligare och, sedan vederbörande departementschefs

yttrande inhämtats, funnit sig i allt väsentligt böra begränsa sin

behandling av frågan om lönereglering inom ramen av den nuvarande

organisationen. 1

1 Åsyftas huvudsakligen inrättande av en överdirektörs- och souschefsbefattning i domänstyrelsen

samt av domänfullmäktigeinstitutionen.

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Riksdagens skrivelse Nr 322.

Vid sin hemställan den 6 december 1918 till Kungd. Maj:t att

lämna kommunikationsverkens lönekommitté i uppdrag- att utreda frågan

om definitiv lönereglering i fråga om personalen vid skogsstaten och

statens skogsskolor gav föredragande departementschefen uttryck för

den åsikten, att det borde undersökas, i vad mån avlöningsförhållandena

för sagda personal kunde ordnas efter likartade grunder med dem, som

gälla för kommunikationsverkens personal. Det av kommittén nu framlagda

förslaget bygger i vidsträckt grad på en sådan likhet. Kommittén

har vid närmare prövning funnit kommunikationsverkens avlöningssystem

vara för domänverkets del lämpligt och kunna i huvudsakliga delar

komma i tillämpning. Domänstyrelsen har i sitt över kommitteförslaget

avgivna utlåtande förklarat sig dela denna mening. Jämväl departementschefen

har anslutit sig till de huvudprinciper, som ligga till grund

för detta förslag. Då dessa principer, såsom departementschefen jämväl

erinrat, i fjol gillades av riksdagen beträffande de övriga affärsdrivande

verken har riksdagen icke ansett sig hava anledning att närmare ingå

på desamma utan inskränker sig riksdagen till att i korthet redogöra för

olikheterna i Kungl. Maj:ts och kommitténs förslag.

Kungl. Maj:ts förslag skiljer sig sålunda från kommitténs förslag

huvudsakligen däri, att under det kommittén i sitt förslag till löneplan

genomgående placerat vederbörande befattningshavare vid domänverket

en klass lägre än motsvarande befattningshavare vid kommunikationsverken,

Kungl. Maj it av angivna skäl ansett domänverkstjänstemännen

böra i avlöningshänseende fullt jämställas med kommunikationsverkens

befattningshavare. Kommittén har som skäl för sin ståndpunkt

i vad angår den lokala skogsstatspersonalen anfört, att domänverket, som

visserligen kunde, såsom affärsdrivande verk betraktat, fullt jämföras med

de övriga affärsdrivande verken, likväl med avseende å tjänstgöringsförhållandena

därstädes företedde så pass stora olikheter, att dess tjänstemän

i avlöningshänseende icke kunde fullt jämställas med befattningshavarna vid

kommunikationsverken. Ifråga speciellt om befattningshavarna vid domänstyrelsen

har kommittén funnit den av kommittén föreslagna dagliga

tjänstetiden, liksom för närvarande, av sex timmar — mot kommunikationsverkens

sju timmar — motivera den föreslagna avlöningsskillnaden.

Kungl. Maj:t åter har i anslutning till sitt förslag om den dagliga tjänstgöringstidens

utsträckning till sju timmar ansett jämväl ifrågavarande

tjänstemän böra komma i åtnjutande av samma avlöningsförmåner, som

tjänstemännen vid kommunikationsverkens styrelser. Skillnaden i avlöningsbeloppen

enligt Kungl. Maj:ts och kommitténs förslag till löneplan

variera, beroende på befattningarna, i stort sett mellan 150—500

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Riksdagens skrivelse Nr 322.

kronor. Utöver den nu angivna uppflyttningen över lag innebär Kung!.

Maj:ts förslag, att domänfiskalen och llottledsingenjören skulle i förhållande

till kommitténs förslag uppflyttas en klass, något som med hänsyn

till dessa två befattningshavares fristående ställning ansetts kunna

ske utan rubbning av löneplanen i övrigt.

I fråga om de särskilda befattningshavarnas gruppering har kommittén

tagit hänsyn till — förutom såsom vid kommunikationsverken

dyrort — jämväl svårskötthet, kallort och ödslighet. Med utgångspunkt

från talet 10 för den mest ogynnsamt ställda befattningshavaren

har kommittén ansett, att vid grupperingen dyrortsmomentet borde

ingå med 4 poäng samt vartdera av övriga moment med 2 poäng.

Departementschefen åter har tillstyrkt, att förstnämnda tal höjes till 12

och att svårskötthetsmomentet, vilket enligt hans mening borde tillmätas

större betydelse vid avlöningens bestämmande, borde tillerkännas 4 poäng.

I övrigt sammanfalla, om man bortser från några mindre detaljer,

Kungl. Maj:ts förevarande framställning med kommitténs förslag.

Domänstyrelsens ovanberörda utlåtande, varigenom styrelsen tillstyrkt

grundprinciperna i lönekommittéus förslag, åtföljdes på sätt framgår

av statsrådsprotokollet emellertid av ett särskilt yttrande av de båda

domänfullmäktige, vari kommittéförslaget ägnades en skarp kritik, särskilt

med hänsyn till den strävan, som däri gjort sig gällande, att på

domänverkets personal söka åvägabringa i det närmaste samma avlöningsbestämmelser

som ifråga om kommunikationsverken, i förhållande till

vilka verk domänverket enligt fullmäktiges mening företedde grundväsentliga

olikheter. Vidare höllo fullmäktige före, att i samband

med lönereglerings frågan jämväl bort upptagas spörsmålet om vissa förändringar

i domänverkets nuvarande organisation, vilka syntes domänfullmäktige

av stort behov påkallade. Samtidigt framlade fullmäktige

ett på mera praktiska synpunkter byggt organisations- och löneförslag,

och ansåge sig fullmäktige så mycket mera böra göra detta, som domänfullmäktigeinstitutionen

syntes dem vara upprättad för att i statens

skogshushållning låta åsikter och förslag bli hörda, vilka kunna bringa

densamma i möjligast intima samband med det praktiska livet och dess

krav. Det är med utgångspunkt från detta förslag, som i motionen

hemställes om förnyad utredning i ärendet.

Vid jämförelse med de övriga affärsdrivande verken kommer motionären

till den uppfattningen, att de underordnade tjänstemännen därstädes

i så gott som alla grader, för ett rätt fyllande av sina uppgifter,

i stort sett i regel endast hava att följa vederbörande instruktioner och

reglementen, och att ledningen till följd härav äger möjlighet att mera

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Biksdagens skrivelse Nr 322.

omedelbart utöva sin dirigerande verksamhet samt när som helst kontrollerande

ingripa och rätta eventuellt begångna fel och misstag. Vid

dessa verk vore det med andra ord på ledningen, som verksamhetens

resultat närmast berodde. Vid domänverket konstaterar motionären förhållandet

vara ett annat. Naturligen spelar enligt motionärens mening

även här en duglig och framstående ledning en mycket stor roll? men

dennas möjlighet att nå ett gott resultat vore vid detta veik så mycket

mera beroende av ett icke blott sakkunnigt, dugligt och intresserat

utan även av ett verkligt hängivet och uppoffrande arbete från den

underordnade personalens sida. Särskilt fäster motionären i detta avseende

uppmärksamheten på den mellangrupp av tjänstemän, som utgöies

av revirförvaltarna. I motsats till vad fallet vore beträffande motsvarande

tjänstemän inom varje annat område av förvaltningen, åvilade dessa givetvis

på grund av det levande förvaltningsobjektets, skogens, art och

natur — sådana uppgifter, att verksamhetens hela resultat närmast berodde

av det sätt, varpå dessa bedreve och utförde sitt arbete. Inom

intet annat område kunde, ansåg motionären, uppvisas, att en befattningshavare

i motsvarande ställning ägde så stora möjligheter att, utan

att begå tjänstefel, tillföra eller avföra statsverket, betydande belopp.

Vid sådant förhållande vore det enligt motionärens uppfattning ur

statsekonomisk synpunkt av största vikt, att framförallt ifrågavarande

befattningshavare, vilka »bildade den axel, varom varje lönereglering

beträffande domänverket måste röra sig», bereddes en löneställning, som

vore ägnad att mer än hittills egga vederbörande till ansträngning för

att av förvaltningsobj ektet utvinna bästa möjliga resultat. Att härvid

förfara på sätt det av Kungl. Maj:t nu framlagda förslaget innebure nämligen

att — visserligen till ett förhöjt belopp —1 bestämma lönerna i

stort sett lika för alla revirförvaltare, syntes motionären icke vara den

rätta vägen, då arbetsprestationen på sätt ovan antytts vore i hög grad

beroende av revirförvaltarens personliga egenskaper. Det gällde i stället

att utfinna ett system, varigenom ovan uttalade önskemål kunde tillgodoses

och detta kunde enligt motionärens uppfattning endast ske därigenom,

att lönen sattes i intimast möjliga samband med arbetsresultatet. Ur

donna synpunkt föreslår motionären en med hänsyn till revirens mer

eller mindre krävande skötsel verkställd uppdelning i klasser med avsevärt

olika löner för revirförvaltarna inom de särskilda klasserna. Med

do synnerligen skiftande förhallandena i olika avseenden inom skilda

revir måste nämligen ytterst olika krav ställas pa vederbörande reviiförvaltares

kvalifikationer. Revirklassernas antal har motionären förslagsvis

ifrågasatt till tre. Av reviren borde 65 procent inrangeras i

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Riksdagens skrivelse Nr 322.

lägsta, eller första klassen, 25 procent i andra klassen samt 10 procent

i tredje klassen, vilket med det nuvarande revirantalet skulle inom de

olika klasserna bliva respektive 89, 35 och 14 revir. Med denna klassindelning

skulle enligt motionärens uppfattning, jämväl följa, att revirförvaltaren

icke eu gång för alla bundes vid bestämda revir utan bleve skyldig

att underkasta sig förflyttning. Genom en sådan anordning vunnes

den obestridliga fördelen — varförutan enligt motionärens mening för

övrigt en verkligt framgångsrik skogsskötsel från statens sida icke vore

möjlig — att vederbörande revirförvaltares arbete städse kunde utnyttjas

på det ur nämnda synpunkt lämpligaste sättet, I händelse av förflyttning

. utan egen ansökan borde revirförvaltaren beredas ersättning för

flyttningskostnader.

I avseende å lönebeloppen för ifrågavarande befattningshavare har

motionären — dock endast reservationsvis — ifrågasatt grundlöner, vilka

i lönegruppen A skulle för de tre olika revirklasserna uppgå till respektive

7,140, 8,580 och 10,020 kronor. Slutlönen skulle exempelvis i lönegruppen

D uppgå, till respektive 9,300, 10,740 och 12,180.

För att möjliggöra en premiering av de bäst skötta reviren borde

utöver den ordinarie lönen enligt motionärens mening ett system med

förvaltningspremier införas. Dessa hava förslagsvis upptagits till 10,000

kronor,, att utgå tidigast efter fem år, och vore avsedda att utdelas efter

inspektion av en särskild för ändamålet tillsatt nämnd.

Beträffande kronojägarna, vilka jämväl syntes motionären hava

en betydelsefull uppgift att fylla, har motionären ansett dessa böra utöver

lönen, vilken kunde hållas inom det av Kungl. Maj:t föreslagna

beloppet, kunna tillerkännas flitpenningar för visad duglighet och flit.

Flitpenningarnas belopp har upptagits till 1,000 kronor, att kunna

utgå tidigast efter tre år.

För överjägmästare, beträffande vilka några förvaltningspremier ej

ifrågasatts, har motionären föreslagit en grundlön i lönegrupp A av

10,980 kronor. Slutlönen i de olika grupperna borde växla mellan

12,420 och 13,860 kronor.

I fråga om domänstyrelsen har motionären förordat inrättande av

ytterligare en överdirektörsbefattning med speciell uppgift att leda själva

affärsrörelsen. Genom en sådan anordning förändrades byråchefernas

betydelse och de borde icke då kunna betraktas såsom principiellt krävande

högre avlöning än över jägmästarna.

Då motionären med ovan angivna utgångspunkt ansåge, att det

skulle vara i hög grad att beklaga, därest det av Kungl. Maj:t i förevarande

proposition framlagda löneregleringsförslaget nu bleve av riks
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Riksdagens skrivelse Nr 322.

dagen definitivt antaget och därigenom en omorganisation i föreslagen

riktning, åtminstone för en längre tid framåt, omöjliggjord, har motionären,

samtidigt inseende vikten av att domänverkets personal redan från

och med år 1921 beredes förbättrade löner, ifrågasatt antagande för år

1921 endast såsom provisoriskt av Kungl. Maj:ts förslag, med allenast

viss ändring i avseende å generaldirektörens och överdirektörens löneförmåner,

vartill riksdagen återkommer här nedan. På samma gång har

motionären såsom ovan nämnts hemställt om förnyad utredning av domänverkets

löne- och organisationsfråga.

Jämväl riksdagen håller före, att det varit önskvärt, om vid den i

ärendet verkställda utredningen angående lönereglering för domänverkets

personal, såsom ursprungligen varit avsett, även upptagits själva organisationsfrågan.

Domänverkets egenskap av ett i allt högre grad affärsdrivande

företag synes nämligen riksdagen, i olikhet med domänstyrelsen,

redan i och för sig göra vissa förändringar i den nuvarande

organisationen av behovet påkallade. Härtill kommer, att domänverket

enligt riksdagens mening i förhållande till de övriga affärsdrivande

verken intager eu utpräglad särställning. Jämförelsen med

kommunikationsverken synes riksdagen så mycket mindre äga fog, som

dessa, såsom affärsdrivånde verk betraktade, i motsats till vad förhållandet

är ifråga om domänverket, äro rena monopolföretag. Under det

att prisen på trä varumarknaden liksom prisen på jordbrukets produkter

äro beroende av fluktuationerna på världsmarknaden, kunna verkningarna

av inträffande ogynnsammare konjunkturer för kommunikationsverkens

vidkommande, i allmänhet regleras genom motsvarande höjningar

i vederbörande taxebestämmelser. Då vidare domänverkets arbetsuppgifter

torde vara av ytterst skiftande natur och i hög grad beroende

av lokala förhållanden, låter sig en schematisering av arbetet ej gorå

annat än till en viss grad, vilket däremot vid kommunikationsverken i

mycket vid omfattning är möjligt. För den särskilda arten av de uppgifter,

som åvila domänverkets personal, har departementschefen själv i

sin i statsrådsprotokollet framförda kritik över lönekommitténs förslag

lämnat en enligt riksdagens mening synnerligen belysande framställning,

vilken riksdagen anser lämpligt här återgiva. Departementschefen yttrar

sålunda:

»Det är särskilt en omständighet, som icke synes hava blivit vederbörligen

beaktad, nämligen den ekonomiska betydelsen av den jämförelsevis

självständiga och fria verksamhet, som måste tillkomma skogsstatspersonalen.

Vid övriga affärsdrivande verk sker tjänstgöringen efter

detaljerade reglementen eller andra föreskrifter, vilka skola av tjänste
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Riksdagens skrivelse Nr 322.

männen ytterst noga och vaksamt iakttagas, vilket, förvisso kräver stor

plikttrohet, uthållighet och nit. Vid skogsstaten är verksamhetens resultat

däremot i hög grad beroende av den enskilde tjänstemannens

initiativ, företagsamhet och förmåga att bedöma förhållandena. Både

vid avverkningar, skogskulturer och försäljningar, ja vid snart sagt alla

skogsmannens arbeten är det ekonomiska resultatet avhängigt av den

skicklighet och klokhet, varmed han gått till sitt verk. På grund av

arbetets natur är det oundgängligt, att han erhåller en vidsträckt rätt

till att själv träffa avgörande i dessa hänseenden, ett avgörande som kan

vara ganska svårt, som kräver omdöme och anpassningsförmåga och

måste bliva olika å olika platser med skilda skogstyper, tillgång å arbetskrafter,

transport- och avsättningsförhållanden m. m. och som även

kan på grund av prislägets förändringar m. in. utfalla olika vid olika

tillfällen. Han måste alltid i viss mån och i större grad, ju högre och

mer ansvarsfull tjänst han har, vara affärsman jämte det han är skoglig

fackman. Han har i sin ganska fria och i viss mån okontrollerbara vård

statens stora andel i vårt lands kanske värdefullaste naturtillgångar, vilka

äro av så oerhörd betydelse i mångahanda hänseenden både nu och

för framtiden. Ett beslut av honom i en skogsfråga kan till sina verkningar

sträcka sig över generationers livslängd. Vad jämförelsen med

vattenfallsverket beträffar må särskilt framhållas, att skogsmannen arbetar

med levande material — skogen —, vars utveckling måste oavbrutet följas

och befrämjas och vilket från år till år ter sig i förändrad gestalt och

kräver förändrat behandlingssätt. Själva förvaltningsobjektet är underkastat

eu ständig ny skapning.»

Behövligheten av en förändrad organisation av domänverket, framgår

ock av de utredningar, som verkställts av bland andra de s. k.

södra skogssakkunniga.

Särskilt torde, såsom motionären med rätta framhållit, de för domänverkets

affärsverksamhet speciellt utmärkande förhållandena kräva hänsynstagande

icke blott med avseende å organisationen utan jämväl ifråga

om lönebeloppens bestämmande. Varken i Kungl. Maj:ts eller i kommitténs

förslag, vilka för övrigt på sätt ovan nämnts inskränka sig till

en enbär lönereglering, har härvid fästs någon mera avgörande betydelse.

I detta avseende synes riksdagen däremot ifrågavarande motion erbjuda

vissa synnerligen beaktansvärda synpunkter, samtidigt som riksdagen

ingalunda förbiser, att svårigheter i vissa fall torde kunna möta vid

realiserandet härav. Denna riksdagens uppfattning har jämväl kommit

till uttryck i departementschefens yttrande till statsrådsprotokollet i anledning

av domänfullmäktiges i förevarande motion upptagna förslag,

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Riksdagens skrivelse Nr 322.

och domänstyrelsen synes på intet sätt hava underkänt de i motionen

angivna huvudgrunderna. Att departementschefen likväl i princip godtagit

lönekommitténs förslag, synes av statsrådsprotokollet att döma

huvudsakligen hava berott därpå, att departementschefen, i betraktande

av nödvändigheten att bereda domänverkets personal förbättrade avlöningsförmåner,

icke genom en omarbetning av sistnämnda förslag i av

domänfullmäktige angiven riktning velat fördröja framläggande av

proposition i ämnet till riksdagen.

Några betänkligheter med avseende å konsekvenserna av en omorganisation

och lönereglering i den av motionären antydda riktningen

synas riksdagen icke böra möta, i betraktande av den särställning domänverket,

på sätt riksdagen ovan uttryckligen betonat, intager inom förvaltningen.

Då härtill kommer, att riksdagen liksom motionären håller före,

att lönefrågan, vilken jämväl riksdagen anser vara trängande, torde

kunna utan olägenhet under något år provisoriskt ordnas, anser riksdagen

en förnyad utredning av ärendet nu böra komma till stånd.

Därvid anser riksdagen, utan att vilja för närvarande intaga någon

bestämd ståndpunkt till de i motionen framställda förslagen, att de i

densamma angivna synpunkterna böra, i den mån detta kan befinnas

vara ändamålsenligt med hänsyn till en affärsmässig utveckling av

verket ifråga, beaktas.

I avseende å de särskilda i motionen framförda förslagen har

riksdagen icke ansett nödigt att här närmare ingå därpå, utan får riksdagen

i detta avseende åberopa vad i motionen anförts. Dock vill riksdagen

i anledning av motionärens uttalande, att revirförvaltare vid förflyttning

från ett revir av högre klass till ett revir av lägre klass skulle under

alla förhållanden, där han icke enligt allmän lag gjort sig skyldig till

tjänstefel, bibehållas vid den avlöning han åtnjutit såsom revirförvaltare

i den högre revirklassen, uttala, att med hänsyn till konsekvenserna i vissa

fall av en sådan anordning enligt riksdagens mening samtidigt garantier

måste skapas, varigenom eventuellt missbruk av en sådan rätt i möjligaste

mån förebygges. Den frågan synes riksdagen med andra ord böra

tagas under övervägande, huruvida icke bibehållande av oförändrad lön

borde i någon ytterligare mån än motionären ifrågasatt göras beroende

av de omständigheter eller de skäl, som föranlett förflyttningen, eller om

icke möjligen den högre lönen borde bindas vid det faktiska innehavet

av reviret.

Sedan riksdagen med det ovan anförda ådagalagt, att riksdagen

för sin del icke kan biträda ett definitivt antagande vare sig av lönekommitténs

eller Kungl. Maj:ts föreliggande förslag till löneplan, återstår

Biharuj till riksdagens protokoll 1920. 14 samt. Nr 322—324. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Riksdagens skrivelse Nr 322.

för riksdagen att taga ställning till frågan, hur förfaras bör under den

tid, den av riksdagen angivna utredningen verkställes. I liknande fall

torde i allmänhet den för vederbörande ämbetsverk fastställda gamla

staten fått gälla tillsvidare. Att emellertid tillämpa detta förfaringssätt

beträffande domänverket anser riksdagen uteslutet, med hänsyn till att

såsom riksdagen redan ovan antytt detta verks personal torde med rätta

kunna göra anspråk på förbättrade löner redan från ingången av år 1921.

I valet mellan att provisoriskt antaga lönekommitténs förslag eller Kungl.

Maj:ts förslag till löneplan, vilken finnes intagen i 9 § i respektive förslag

till avlöningsreglemente, bär riksdagen ansett vägande skäl tala för

antagande av Kungl. Maj:ts förslag.

Såsom en uttrycklig förutsättning för den tillstyrkta provisoriska

löneregleringens trädande i tillämpning bör såsom departementschefen

även betonat uppställas, att skogsstatens rese- och traktamentsbestämmelser

undergå revision, i syfte att dessa ersättningar visserligen må

utgöra full ersättning för havda utgifter men icke bereda tjänstemännen

någon extra inkomst därutöver.

Beträffande de detalj erinringar, som i motionen framställts mot

Kungl. Maj:ts förslag, åberopas de för motsvarande befattningar vid

statens järnvägar och vattenfallsverket bestämda löneförmåner, och

föreslås, att arvodet till chefen för domänverket och överdirektören i

domänstyrelsen måtte bestämmas till respektive 30,000 och 18,000 kronor.

För egen del håller riksdagen före, att till ifrågavarande befattningar

krävas verkligt framstående och dugliga personer. Det synes

riksdagen ock, som skulle dessa befattningshavare kunna med hänsyn till

dem åliggande ansvar och uppgifter kunna jämställas med motsvarande

befattningshavare, exempelvis vid statens järnvägar.

Den av Kungl. Maj:t föreslagna, av riksdagen nu provisoriskt

biträdda löneregleringen har beräknats medföra en ökad kostnad av

omkring 1,350,000 kronor. Med avseende å de hittills varje år av

riksdagen fastställda detaljerade driftkostnadsanslagen för domänverket

har departementschefen, under erinran att beträffande senast postoch

telegrafverken dylikt fastställande upphört enligt medgivande av

fjolårets riksdag, ansett enahanda förändring nu böra inträda ifråga om

domänverket. För detta verk skulle sålunda liksom för de övriga verken

allenast vissa mera överslagsvis beräknade slutsummor rörande de olika

delarna av verkets kostnadsstat, vilka kunde tjäna till ledning vid uppgörandet

av det kommande årets budget, föreläggas riksdagen. Detta

har departementschefen ansett böra ske i sammanhang med statskontorets

inkomstberäkning och i chefens för finansdepartementet yttrande i samma

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Riksdagens. skrivelse Nr 322.

ämne. Vad sålunda ifrågasatts föranleder ingen erinran frän riksdagens

sida.

Under åberopande av det anförda får riksdagen

a) anmäla, att riksdagen med anledning av Eders Kungl. Maj:ts

förevarande proposition och motionen nr 257 i första kammaren

dels provisoriskt för år 1921 godkänt det vid statsrådsprotokollet

fogade förslag till avlöningsreglemente för tjänstemän vid domänverket,

att träda i tillämpning från och med den 1 januari 1921;

dels beslutat, att under erforderlig övergångstid reduktion i den i

21 § av samma reglemente angivna semestertiden skall vidtagas i den

mån sådant påkallas av bristen på övad reservpersonal eller andra omständigheter,

därvid bör tillses, att i den mån olika semestertid anses

böra stadgas för befattningshavare, tillhörande samma lönegrad, äldre

befattningshavare så vitt möjligt komma i åtnjutande av längre semester

än yngre befattningshavare av sådan grad;

dels medgivit, att Eders Kungl. Maj:t må utfärda nödiga bestämmelser

i fråga om övergång på ny stat för personal vid domänverket;

dels ock beslutat, att, där tjänsteman vid domänverket med tillämpning

av nu gällande avlöningsbestämmelser ägt uppbära någon del

av avlöningen i förskott, skall vid ingången av år 1921 till honom

på statsverkets bekostnad utbetalas ett belopp, motsvarande vad tjänstemannen

skulle hava i den befattning, han vid utgången av år 1920

innehade, i förskott uppburit för januari månad 1921, om de hittillsvarande

avlöningsbestämmelserna då fortfarande varit gällande, vilket

belopp för tjänsteman, som utöver kontant avlöning åtnjuter fri bostad

jämte fritt bränsle och eventuellt fri belysning, skall ökas med värdet,

enligt domänstyrelsens uppskattning, av denna förmån lör en månad;

b) i anledning likaledes av den i ämnet väckta motionen hos

Eders Kungl. Maj:t anhålla om förnyad utredning angående löne- och

organisationsförhåilandena vid domänverket med beaktande, i den man

så kan befinnas lämpligt, av de i motionen angivna synpunkterna samt

framläggande för riksdagen av det förslag, vartill utredningen kan föranleda.

Stockholm den 17 juni 1920.

Med undersåtlig vördnad.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.