Sök i Ratio Lex

Skrivelse till Konungen angående vissa pensioner och understöd.

1920-06-04 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Rskr. 1920:328, Skrivelse till Konungen angående vissa pensioner och understöd.

Dokumentets text

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Riksdagens skrivelse Nr 328.

Nr 328-

Godkänd av första kammaren den 4 juni 1920.

Godkänd av andra kammaren den 4 juni 1920.

Riksdagens skrivelse till Konungen angående vissa pensioner

och understöd.

(Bankutskottets utlåtande nr 37.)

Till Konungen.

A. Bet militära pensionsväsendet.

l:o) I en inom riksdagen väckt motion har hemställts, »att riksdagen

måtte åt Helga Maria Larsson, änka efter i lungsot, ådragen under militärtjänstgöring,

avlidne Lars Alfred Larsson, Guxås, Helgums socken, bevilja,

från den 1 november 1917 räknat, 300 kronor årligen, så länge

hon är ogift, samt åt vartdera av Larssons tre minderåriga barn 150

kronor årligen, intill dess det fyllt 18 år».

I likhet med motionären anser riksdagen sådana behjärtansvärda omständigheter

föreligga, att något understöd från statens sida bör beredas

änkan Larsson och hennes minderåriga barn. Detta synes även vara i

överensstämmelse med av riksdagen tidigare i liknande fall fattade beslut.

Lämpligen böra understöden till Larssons änka och barn utgå, såsom om

förordningen den 18 juni 1909 angående ersättning för kroppsskada, ådragen

under militärtjänstgöring, varit å dem tillämplig. Riksdagen tillåter

sig erinra, att jämlikt de grunder, som angivits i kungörelserna den 28

juni 1918 (nr 469) och den 20 augusti 1919 (nr 542) skall för nämnda

år utgå 50 procents förhöjning å ersättningar enligt 1909 års förordning,

ävensom att riksdagen, på sätt riksdagen i skrivelse den 18 maj 1920

(nr 242) anmält, i enlighet med Kungl. Maj:ts därom gjorda framställning

s. 3 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse Nr 328.

3

fattat beslut dels om enahanda förhöjning jämväl för år 1920, dels ock

om höjning från och med ingången av år 1921 med 100 procent av de

i berörda förordning fastställda ersättningsbeloppen.

Riksdagen har alltså, i anledning av förevarande motion, medgivit,

att avlidne värnpliktige Lar3 Alfred Larssons från Guxås i Helgums socken

änka Helga Maria Larsson samt deras minderåriga barn må erhålla understöd,

såsom om förordningen den 18 juni 1909 om ersättning i anledning

av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring, varit å dem tillämplig.

B. Allmänna indragningsstaten.

I. Angående lantförsvarsdepartementet.

2:o) I en inom riksdagen väckt motion har hemställts, »att riksdagen

måtte besluta tilldela skrädderiarbetaren vid Norrlands trängkårs i

Sollefteå skrädderiverkstad Frans August Johannisson en årlig livränta av

300 kronor».

Såsom av motionen framgår har Johannisson under sammanlagt omkring

26 år varit anställd i kronans tjänst såsom skrädderiarbetare. Då

han dessutom, enligt vad för riksdagen tillgängliga handlingar utvisa, under

åren 1891 —1897, ehuru icke fast anställd i kronans tjänst, arbetat

vid Svea artilleriregementes skrädderiverkstad och nu lever i små omständigheter,

har riksdagen funnit billigt, att något understöd från det allmännas

sida beredes honom och har detsamma bestämts till det i motionen

föreslagna beloppet 300 kronor. Understödet har beviljats att utgå å allmänna

indragningsstaten från och med månaden näst efter den, då Johannisson

entledigas från sin anställning vid Norrlands trängkårs skrädderiverkstad.

Riksdagen har alltså i anledning av förevarande motion medgivit, att

skrädderiarbetaren vid Norrlands trängkårs skrädderiverkstad Frans August

Johannisson må från och med månaden näst efter den, i vilken han entledigas

från sin anställning vid nämnda verkstad, å allmänna indragningsstaten

uppbära ett årligt understöd av trehundra kronor.

II. Angående finansdepartementet.

3:o) I en inom riksdagen väckt motion har hemställts, »att riksdagen

måtte besluta att tillerkänna tullvaktmästaren Axel Bäckströms änka

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Riksdagens skrivelse Nr 328.

Lydia Albertina Bäckström, född Svensson, en årlig tilläggspension å 600

kronor att utgå, så länge hon förbliver i sitt nuvarande änkestånd».

Av utredningen i ärendet har framgått, att Bäckström vid det olyckstillfälle,

som vållade hans död, varit stadd på resa från Haparanda till

Ronneby för att tillträda den befattning vid tullkammaaren i sistnämnda

stad, till vilken han erhållit transport, och att han vid tillfället varit i

åtnjutande av kostnadsfri ledighet, samt att han icke åtnjutit vare sig

reseersättning eller dagtraktamente.

Sedan anmälan om olycksfallet gjorts hos riksförsäkringsanstalten,

fann anstalten enligt beslut den 30 april 1919, enär ifrågavarande

olycksfall icke inträffat under sådana omständigheter, att olycksfall i arbete

kunde anses föreligga, ersättning jämlikt bestämmelserna i lagen om försäkring

för olycksfall i arbete den 17 juni 1916 icke kunna utgå i anledning

av olycksfallet.

Emot detta beslut voro två ledamöter skiljaktiga och yttrade, att de

med hänsyn till i ärendet lämnade upplysningar funne, att olycksfallet

måste anses hava inträffat i arbetet, och att ersättning förty borde utgå

jämlikt olycksfallsförsäkringslagen.

Försäkringsrådet fann genom utslag den 7 augusti 1919 i anledning

av besvär av änkan Bäckström ej skäl göra ändring i riksförsäkringsanstaltens

beslut.

Därest olycksfallet, såsom reservanterna inom riksförsäkringsanstalten

ansett, varit att betrakta såsom olycksfall i arbete, skulle enligt 7 § i

lagen om försäkring för olycksfall i arbete — med beräkning att den

avlidnes arbetsförtjänst under året före olycksfallet uppgått till det högsta

av lagen medgivna belopp 1,800 kronor — hava av riksförsäkringsanstalten

utgivits, förutom begravningshjälp med 180 kronor, livräntor dels

till änkan Bäckström med 450 kronor för år, så länge hon levde ogift,

dels ock till makarnas den 15 maj 1904 födda son med 300 kronor för

år, till dess han uppnått 15 års ålder.

Genom lagen den 19 juni 1919, vilken trädde i kraft den 1 januari

1920, har bland annat begreppet olycksfall i arbete utvidgats till att omfatta

även »olycksfall vid färd till eller från arbetsstället, där färden föranledes

av och står i omedelbart samband med arbetsanställningen», varjämte

maximigränsen för den årliga arbetsförtjänsten höjts till 2,400

kronor. Därest denna lag varit gällande vid tiden för olycksfallet, skulle

begravningshjälpen hava utgjort 240 kronor och livräntorna respektive

600 kronor och 400 kronor.

Från tullverket hava, enligt vad riksdagen inhämtat, Bäckströms

s. 5 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse Nr 328.

5

efterlevande erhållit begravningshjälp med stöd av bestämmelserna i gällande

lönereglemente med 150 kronor. Dessutom utgår från tullstatens

enskilda pensionsinrättning från och med den 1 februari 1919 pension

till änkan Bäckström och makarnas son med 378 kronor för år, vilken

pension från och med juli månad år 1922, då sonens pensionsrätt bortfaller,

nedsättes till 270 kronor. I dyrtidshjälp utgå därjämte för närvarande

141 kronor 3 öre för år räknat.

På grund av vad i ärendet förekommit och då, enligt vad vid motio-

nen fogade handlingar utvisa, änkan Bäckström lärer vara i behov av

understöd, har riksdagen ansett billighetsskäl föreligga för beredande åt

henne av något understöd av allmänna medel, utöver vad hon uppbär i

pension från tullstatens enskilda pensionsinrättning. I sådant avseende

och då olika meningar gjort sig gällande, huruvida 1916 års olycksfallsförsäkringslag

varit i föreliggande fall tillämplig, har riksdagen ansett

understödet skäligen böra bestämmas till sadant belopp, att detsamma

jämte den från nyssnämnda pensionsinrättning utgående pensionen uppgår

till ett sammanlagt belopp av 600 kronor. Understödet har beviljats från

allmänna indragningsstaten att utgå från och med den 1 januari 1920.

Riksdagen har alltså i anledning av förevarande motion medgivit, att

avlidne tullvaktmästaren Axel Bäckströms änka Lydia Albertina Bäckström,

född Svensson, må från och med den 1 januari 1920, så länge

hon förbliver i sitt nuvarande änkestånd, från allmänna indragningsstaten

uppbära ett årligt understöd till sådant belopp, att detsamma jämte till

henne från tulistatens enskilda pensionsinrättning utgående pension uppgår

till sammanlagt sexhundra kronor.

Stockholm den 4 juni 1920.

Med undersåtlig vördnad.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.