Sök i Ratio Lex

Skrivelse till Konungen i anledning av väckta motioner angående folkomröstningsinstitutet.

1920-06-08 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Rskr. 1920:343, Skrivelse till Konungen i anledning av väckta motioner angående folkomröstningsinstitutet.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse Nr 343.

1

Nr 343.

Godkänd av första kammaren den 8 juni 1920.

Godkänd av andra kammaren den 8 juni 1920.

Riksdagens skrivelse till Konungen i anledning av väckta motioner

angående folkomröstningsinstitutet.

(Konstitutionsutskottets utlåtande nr 38.)

Till Konungen.

I trenne inom riksdagen väckta motioner har hemställts om skrivelser

till Kungl. Maj:t dels av herrar Clason och Vennerström med

anhållan om verkställande av en allsidig utredning, huru folkomröstningsinstitutet

verkat i främmande länder, och huruvida, i vilken utsträckning

samt under vilka former och betingelser ifrågavarande institut må för

viktiga frågor införas i vår författning, ävensom därefter för riksdagen

framlägga förslag till de ändringar i grundlagarna, vartill utredningen

kan giva anledning, dels av herr Lindhagen med begäran om förslag

till utvidgad folkstyrelse.

Föregående år väcktes i förevarande fråga av herr Lindhagen eu

motion med ett yrkande, som förutom vissa rent formella skiljaktigheter

sammanföll med den hemställan, som i årets motion av samma motionär

framställes. I sitt utlåtande i anledning av denna motion hemställde

konstitutionsutskottet om skrivelse till Kungl. Maj:t med begäran om

en allsidig utredning av folkomröstningsinstitutet; klämmen i utskottets

yttrande har i år upptagits av herr Clason i hans nyss nämnda motion.

Motiveringen till denna utskottets hemställan var följande:

Bihang till riksdagens protokoll 1920. 14 samt. (Nr 343—346.)

2070 20

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Riksdagens skrivelse Nr 343.

»Frågan om införande av folkomröstning i vår författning har förut

vid tvenne tillfällen varit föremål för riksdagens prövning. 1908 väcktes

inom andra kammaren av herr Staaff m. fl. en motion, i vilken hemställdes,

’att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla, det

täcktes Kungl. Maj:t låta anställa en allsidig utredning av frågan om

folkomröstning såsom ett medel att vinna avgörande vid meningsskiljaktighet

mellan kamrarna i lag- och grundlagsfrågor, samt därefter

för riksdagen framlägga förslag till de ändringar i grundlagen, vartill

utredningen kan giva anledning’. Motionen avstyrktes av konstitutionsutskottet

och avslogs i kamrarna. År 1917 förelåg ett förslag av herr

Lindhagen med i huvudsak samma hemställan som den, han nu gjort.

Konstitutionsutskottet föreslog, att motionen icke måtte till någon åtgärd

föranleda. Första kammaren biträdde denna hemställan, under det att

andra kammaren anslöt sig till en vid utskottets utlåtande fogad reservation

av herr Olof Olsson m. fl., vilken hemställde, ’att riksdagen ville

i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla, det täcktes Kungl. Magt låta anställa

en allsidig utredning, huruvida och i vilken utsträckning landets

röstberättigade medborgare må äga rätt att genom allmän omröstning

träffa avgörande i landsviktiga frågor samt därefter för riksdagen framlägga

förslag till de ändringar i grundlagen vartill utredningen kan

giva anledning’.

Mellan herr Staaffs m. fl. skrivelseförslag 1908 och herr Lindhagens

skrivelseförslag 1917 och 1919 föreligga betydande skiljaktigheter.

1908 års förslag upptog närmast omröstningsinstitutet såsom ett skiljedomsreferendum

mellan kamrarna, då dessa stannat i upprepade beslutskonflikter.

I sådana konfliktsfall skulle på initiativ av Kungl. Maj:t

eller endera kammaren’ en folkomröstning anställas i frågan. Enligt

gängse terminologi åsyftades alltså ett till vissa fall begränsat, endast

lag- och grundlagsfrågor omfattande, fakultativt referendum. Närmast

avsågs institutet som ett korrektiv på det dåvarande tvåkammarsystemet.

Den föreslagna utredningen skulle sålunda begränsas till detta syfte.

Det är också i denna speciella betydelse, som referendum av konstitutionsutskottet

i dess motivering avvisades såsom stridande mot det

gällande tvåkammarsystemets grundsatser. — De senare motionerna åter,

liksom den av andra kammaren 1917 biträdda reservationen, föreslå,

att folkomröstningsinstitutet i hela dess vidd skall upptagas till prövning.

Herr Lindhagen påyrkar, att såväl det s. k. referendum i egentlig

mening som det s. k. initiativet skall ingå i en eventuell utredning, och

omnämnda reservation förordar en allsidig undersökning av samma

spörsmål.

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Biksdagens skrivelse Nr 343.

I flera europeiska och utomeuropeiska konstitutionella stater har

på senare tid folkomröstningsinstitutet gjort betydande landvinningar

liksom det även fått ökad användning och rikare utformning inom de

författningar, där det sedan gammalt haft burskap. Det schweiziska

statsskicket upptager folkomröstning för förbundsstat såväl som för

delstater. Det senare är även fallet i de nordamerikanska delstaterna,

där det vunnit stor betydelse vid sidan av representationerna. I den

australiensiska förbundsstaten av 1900 infördes referendum, liksom det

också kommit till användning för delstaterna. I Danmark stadgades

vid författningsrevisionen 1912—1915 det obligatoriska författningsreferendum.

I de författningsprojekt, som för närvarande i skilda stater

utarbetas, ingår referendum flerstädes som en väsentlig del, bland annat

i den nya tyska förbundsrepubliken. Åven om folkomröstningen fortfarande

är främmande för ett flertal konstitutioner, står den likväl på

de flesta håll på dagordningen och diskuteras ingående i den statsrättsliga

litteraturen i ämnet och i parlamentariska förslag. Vid sidan

av exempelvis Belgien och Frankrike, där upprepade projekt förelegat,

må särskilt nämnas England, där vid överhuskonflikten 1910 av konservativa

ledare i överhus och underhus framburos mycket uppmärksammade

förslag till införande av referendum, och Norge, som sedan begynnelsen

av 1890-talet kan uppvisa en följd av referendummotioner. Senast

1917 väcktes flera motioner, vilka väl av grundlagsutskottet avstyrktes

och i stortinget avslogos men föranledde en av samtliga partier enhälligt

biträdd begäran om regeringsutredning i saken.

Om sålunda referendumfrågan för närvarande har en stor betydelse

och aktualitet i skilda länder, synas däremot omdömena om huru det i

praktiken verkat under skilda förutsättningar och i olika former fortfarande

vara divergerande. De motiv, som i olika stater och från olika

politiska meningsriktningar legat bakom kraven på införande av referendum,

hava även varit växlande. På vissa håll hava särskilt de principiella

demokratiska synpunkterna vägt tyngst i argumenteringen. Man

har betraktat institutet som en naturlig konsekvens av hela den fortskridande

demokratiska utvecklingen. På andra håll har däremot i synnerhet

uppskattats dess betydelse som ett i viss mån återhållande moment

i lagstiftningen, som ett effektivt demokratiskt regleringsinstitut samt

såsom kontrollmedel på det alltför starkt utvecklade partilivet. En historik

över folkomröstningen i olika stater visar avgjort, att referendums

användbarhet som modern garanti i modererande riktning alltmer vunnit

erkännande, särskilt i och med att den garanti mot förhastade beslut,

vilken förut sökts i ett tvåkammarsystem med utpräglad karaktärsskillnad

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Riksdagens skrivelse Nr 843.

mellan kamrarna, blivit alltmer beskuren. Genom institutets vidare utformning,

för vilken ett stort antal alternativa förslag och kombinationer

erbjuda sig, hava dessa skilda synpunkter kunnat komma till sin rätt.

Utskottet, inom vilket av skilda anledningar sympatier visat sig

för folkomröstningsinstitutet, har för sin del anslutit sig till ett skrivelseförslag

i motionens syfte. Utskottet anser nämligen, att i vårt land

liksom utomlands den politiska utvecklingen i hög grad aktualiserat

frågan om folkomröstning, men håller tillika före, att denna beträffande

former och verkningar innesluter så mångahanda spörsmål, att en på

ingående sakkunskap byggd undersökning av frågan i hela dess omfattning

och med omsorgsfull hänsyn tagen till säregna svenska förutsättningar

torde vara nödig för ett definitivt ställningstagande till dess tilllämpning

på svenska konstitutionella förhållanden.»

De av föregående års konstitutionsutskott anförda skälen för en allsidig

utredning av folkomröstningsinstitutet synas fortfarande äga full

giltighet; till den givna redogörelsen för institutets tillämpning i främmande

länder kan blott tillfogas, att detta institut genom den föregående

år antagna författningen för den tyska republiken vunnit en betydelsefull

plats i ännu en europeisk stat. Den föreslagna utredningen bör givetvis

omfatta olika former såväl av egentligt referendum som folkinitiativ; uppmärksamhet

synes även böra ägnas åt den konsultativa (rådgivande)

folkomröstningen. Slutligen bör också utredningen omfatta frågan om

huru före omröstningen en objektiv upplysning om föreliggande spörsmål

må kunna meddelas de röstande.

På grund av vad sålunda anförts, får riksdagen anhålla, det täcktes

Eders Kungl. Maj:t låta verkställa en allsidig utredning, huru !''folkomröstningsinstitutet

verkat i främmande ländei-, och huruvida, i vilken utsträckning

samt under vilka former och betingelser ifrågavarande institut

må för viktiga frågor införas i vår författning, ävensom därefter för riksdagen

framlägga förslag till de ändringar i grundlagarna, vartill utredningen

kan giva anledning.

Stockholm den 8 juni 1920.

Med undersåtlig vördnad.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.