Sök i Ratio Lex

Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående klassificering av postkontoren och telegrafverkets stationer.

1920-06-11 · 6 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 6 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Rskr. 1920:350, Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående klassificering av postkontoren och telegrafverkets stationer.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse Nr 350.

1

Nr 350.

Godkänd av första kammaren den 11 juni 1920.

Godkänd av andra kammaren den 11 juni 1920.

Riksdagens skrivelse till Konungen i anledning av Kungl.

Maj:ts proposition angående klassificering av postkontoren

och telegrafverkets stationer.

(Statsutskottets utlåtande nr 165.)

Till Konungen.

Uti en till riksdagen den 12 mars 1920 avlåten proposition nr 243

kar Eders Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen bifogat utdrag

av statsrådsprotokollet över civilärenden för samma dag, föreslagit riksdagen
dels

godkänna de i statsrådsprotokollet angivna grunder för klassificering

av telegrafverkets stationer ävensom vid bifall härtill besluta, att

antalet av följande befattningar vid telegrafverket skall från och med den

1 juli 1920 utgöra:

telegraf kommissarie av klass 1 B ..................... 17

» » » 2 ..................... 21

dels besluta, att från och med den 1 januari 1921 antalet avdelningsingenjörer

vid telegrafverket skall ökas till fyra och antalet förste

kontrollörer till tjugo;

dels medgiva, att ur telegrafverkets tjänst avgången person, vilken

innehaft med pensionsrätt icke förenad befattning och som befinnes vara

i behov av understöd, må av telegrafstyrelsen tilldelas årligt understöd

med lämpligt belopp, icke överstigande vad som motsvarar två tredjedelar

av den årsinkomst, han senast åtnjutit från telegrafverket, att utgå

av nämnda verks medel, dock att dylikt understöd, där ej särskilda omBihang

till riksdagens protokoll 1920. 14 samt. Nr 350—352. 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Biksdagens skrivelse Nr 350.

ständigheter föranleda undantag, må tilldelas allenast den, vars tjänstetid

uppgår till minst 25 år, däri inberäknad den tid vederbörande före antagandet

i telegrafverkets tjänst kan hava innebaft anställning vid enskilt

telefonnät, som övertagits av telegrafverket, eller såsom föreståndare för

eller biträde vid sådan växelstation inom rikstelefonnätet, vars betjäning

antages av vederbörande abonnenter;

dels och medgiva, att av telegrafverkets medel må till Norra Sveriges

rikstelefonisters vilohemsförening utan personlig ansvarighet under år

1920 utbetalas ett belopp av högst 25,000 kronor såsom bidrag till

gäldande av föreningens kostnader för inrättande av ett vilohem.

Beträffande förevarande proposition i vad den avser medgivande för

telegrafstyrelsen att tilldela ur telegrafverkets tjänst avgången person årligt

understöd, kommer riksdagen att anmäla sitt beslut i annat sammanhang.

Såsom av den i propositionen lämnade redogörelsen framgår, innebär

det nya avlöningsreglementet för kommunikationsverken, som träder i tilllämpning

den 1 juli innevarande år, att det antal klasser, vari postmästarna

för närvarande äro uppdelade, skola minskas från nuvarande 6 (1A,

1 B, 2 A, 2 B, 3 ock 4) till 4 genom sammanslåendet av befattningarna

dels såsom postmästare av klass 1 A och 1 B till eu ny klass 1 och dels

såsom postmästare av klass 2 A och 2 B till klass 2 (i sammanhang varmed

en ny grad såsom överpostmästare skulle inrättas för de tre postmästare

av klass 1 A, som för närvarande åtnjuta särskilt tilläggsarvode).

Enligt det av lönenämnden för post- och telegrafverket nu uppgjorda,

såsom provisoriskt betecknade omklassificeringsförslaget skulle ett avsevärt

antal postkontor komma att nedflyttas till lägre klass än den, vari

de för närvarande äro placerade. Så skulle exempelvis nedflyttas 25 postkontor

från den nuvarande klass 2 B till klass 3 samt 7 0 postkontor från

klass 3 till klass 4, och den sålunda föreslagna om klassificeringen skulle

tillämpas icke allenast å själva postkontoren och föreståndarebefattningarna

därstädes utan även å de nuvarande innehavarna av dessa befattningar,

vilka således, därest de önskade övergå å den nya lönestaten,

skulle komma att vidkännas en sänkning i tjänsteställning. I de fall

då omklassificeringen kunde komma att medföra direkt minskning av den

avlöning, som efter nuvarande grunder utgår till vederbörande befattningshavare,

skulle dock personlig gottgörelse utgå härför.

På i propositionen anförda skäl har emellertid departementschefen

funnit, att med den sålunda föreslagna provisoriska omklassificeringen

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Riksdagen skrivelse Nr 350.

borde tillsvidare anstå. I syfte att underlätta genomförandet av de

sänkningar, som i fråga om postkontorens ställning i åtskilliga fall syntes

påkallad, skulle dock tillsvidare ledigblivna postmästarebefattningar tillsättas

endast på förordnande.

I avseende å det sålunda av lönenämnden uppgjorda provisoriska

omklassificeringsförslaget, vilket departementschefen icke ansett sig kunna

biträda, men vartill vissa motionärer uttalat sin anslutning, vill riksdagen

till en början framhålla, att ett genomförande av detsamma komme att medföra

att vissa befattningshavare, som utnämnts till och erhållit konstitutorial såsom

postmästare av viss klass, vid genomföfande av den nya löneregleringen

icke skulle komma i åtnjutande av löneförmåner i den lönegrad, vartill

deras befattningar hänförts. Ett sådant förfarande torde icke stå i överenstämmelse

med den praxis, som hittills tillämpats i eu del likartade

fall. Vid ikraftträdandet av 1910 års lönestater för postverket fingo

sålunda de dåvarande innehavarna av postmästarebefattningar, vilka sänktes

till lägre klass, kvarstå i förutvarande klass. Och i sammanhang med

1918 års tillfälliga lönereglering för kommunikationsverken erhöll ett

dylikt ärende eu liknande utgång. För vissa befattningshavare vid postkontoren,

nämligen brevbärarförmännen och värdebrevbärarna, vilka man

tidigare, i saknad av en mellangrad mellan å ena sidan postiljon och å

andra sidan förste postiljon, hänfört till den senare gruppen, infördes då

eu dylik mellangrad, varvid emellertid föreskrevs, att de värdebrevbärare

och brevbärareförmän, som dittills i lönehänseende räknats såsom förste

postiljoner, skulle lämnas oberörda av förändringen, och i detta förhållande

har icke nu vid den definitiva löneregleringen ifrågasatts någon

ändring. Jämväl från statens järnvägar föreligger exempel på liknande

praxis. Den nya klassificering av järnvägsstationerna, som år 1916 vann

Eders Kungl. Maj:ts godkännande, medförde nedflyttning i lönehänseende

av vissa stationsföreståndarbefattningar. De sålunda beslutade förändringarna

hava emellertid icke ansetts kunna genomföras annat än successivt

1 mån av nuvarande befattningshavarnas avgång, och genom den nya

löneregleringens genomförande torde därför en del av dessa befattningshavare

komma i en högre löneklass än den, vartill deras befattningar

rätteligen äro att hänföra. Så torde exempelvis å två stationer, som

enligt 1916 års klassificeringsplan skola besättas med stationsinspektorer

av klass 3 (med lön enligt 12:e lönegraden), nuvarande föreståndarna

komma att bibehållas vid sin ställning såsom stationsinspektorer av klass

2 (med lön efter 14:e lönegraden). Liknande är förhållandet med ett

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Riksdagens skrivelse Nr 350.

flertal stationsinspektor er av klass 4 A, som, ehuru de av dem innehavda

föreståndarbefattningarna sänkts till stationsmästartjänster av klass 5 (med

lön enligt 9:e lönegraden), dock torde komma att jämväl framdeles erhålla

lön efter ll:e lönegraden.

Denna i praxis tillämpade grundsats, att vid omreglering av en

tjänst hänsyn bör tagas till tjänstens innehavare, har även fått sin utformning

i det nya avlöningsreglementet för kommunikationsverken. Enligt

§ 14 av samma reglemente gäller nämligen, att därest befattning nedflyttas

till lägre lönegrad, skall den, som då innehar tjänsten, äga uppbära

lön i den lönegrad, befattningen förut tillhörde, intill dess han

avgår. Motsvarande stadgande återfinnes jämväl i postverkets nu gällande

avlöningsreglemente.

Enligt riksdagens mening kan därför på goda grunder ifrågasättas,

huruvida det kan anses befogat att låta en nedflyttning av postmästarbefattningarna,

låt vara i och för sig av behovet påkallad, drabba de

nuvarande befattningshavarna.

Uppmärksammas må emellertid vidare, att förevarande fråga redan

varit föremål för riksdagens prövning. Då 1919 års riksdag i sammanhang

med fastställandet av antalet utav vissa högre befattningar vid

postverket bestämde, att postmästarna av klass 1 och 2 skulle från och

med den 1 juli 1920 bibehållas vid oförändrat antal (dock med den

jämkning, som föranleddes av införandet av överpostmästargraden), torde

riksdagen hava ansett, att denna fråga härigenom skulle provisoriskt

ordnas för den närmaste tiden av löneregleringens tillämpning, i avvaktan

på att förslag till en definitiv, för post- och telegrafverken samt statens

järnvägar gemensam klassiflceringsplan kunde framläggas. Även om det

därvid icke ansågs uteslutet, att detta definitiva förslag skulle kunna föreläggas

redan innevarande års riksdag, torde det icke hava avsetts, att

beslut om nya provisoriska bestämmelser nödvändigt skulle erfordras redan

vid 1920 års riksdag. De postmästare, om vilkas omklassificering nu är

fråga, måste alltså anses hava haft all anledning förvänta, att 1919 års riksdags

i ämnet fattade beslut innefattade grunder, varigenom deras tjänsteställning

vid övergången till den nya staten reglerades.

Då således enligt riksdagens mening ifrågavarande för postkontoren

utarbetade omklassificeringsplan icke utan åsidosättande av rättvisa och

billighet kan tillämpas på de nuvarande befattningshavarna, har riksdagen

icke ansett sig kunna bifalla de motionsvis gjorda framställningarna härom,

utan delar riksdagen i förevarande hänseende den av departemets
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Biksdagens skrivelse Nr 350.

chefen uttalade uppfattningen, att förevarande klassificeringsfråga bör underkastas

förnyad utredning, därvid ledigblivna postmästarebefattningar

böra tillsättas endast på förordnande.

Beträffande härefter telegrafverket nödvändiggör, såsom av departementschefen

framhållits, uppbördsprovisionens borttagande, att klassificeringen

av telegrafstationerna genomföres redan från tiden från reglementets

ikraftträdande. Då den nu framlagda planen härför innebär en ökning

av antalet telegrafstationer i de högre klasserna, har dess genomförande

icke mött samma svårigheter som i fråga om postverket.

Det framlagda klassificeringsförslaget, vilket underkastats en ingående

granskning inom lönenämnden, har icke givit riksdagen anledning till

erinran. Riksdagen anser sig emellertid böra framhålla, att detsamma

endast är provisoriskt och att jämväl frågan om en definitiv omklassificering

av telegrafstationerna är avsedd att underkastas ytterligare utredning.

Jämväl i de övriga delar, i vilka propositionen nu är föremål för

behandling, har riksdagen ansett sig böra bifalla densamma.

Under åberopande av vad riksdagen sålunda anfört får riksdagen anmäla,

att riksdagen med bifall till Eders Kungl. Maj:ts förevarande proposition,

i vad densamma nu är föremål för behandling,

dels godkänt de i statsrådsprotokollet över civilärenden den 12 mars

1920 angivna grunder för klassificering av telegrafverkets stationer ävensom

beslutat, att antalet av följande befattningar vid telegrafverket skall

från och med den 1 juli 1920 utgöra:

telegrafkommissarie av klass 1 B........................ 17

» » » 2 ........................... 21

dels beslutat, att från och med den 1 januari 1921 antalet avdelningsingenjörer

vid telegrafverket skall ökas till fyra och antalet förste

kontrollörer till tjugo;

dels ock medgivit, att av telegrafverkets medel må till Norra

Sveriges rikstelefonisters vilokemsförening utan personlig ansvarighet

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Riksdagens skrivelse Nr 350.

under år 1920 utbetalas ett belopp av högst 25,000 kronor såsom

bidrag till gäldande av föreningens kostnader för inrättande av ett

vilohem.

Stockholm den 11 juni 1920.

Med undersåtlig vördnad.

Nr 351.

Godkänd av första kammaren den 11 juni 1920.

Godkänd av andra kammaren den 11 juni 1920.

Riksdagens skrivelse till Konungen i anledning av Kungl.

Maj:ts proposition angående rätt för vissa tjänstemän

att för avlöningsförhöjning tillgodoräkna sig tid, varunder

tjänstledighet åtnjutits för fullgörande av militär

tjänstgöring.

(Statsutskottets utlåtande nr 176.)

Till Konungen.

Uti en till riksdagen av låten, den 27 februari 1920 dagtecknad

proposition, nr 365, har Eders Kungl. Maj:t, under åberopande av bilagt

utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden för samma dag, föreslagit

riksdagen medgiva, att i alla de fall, där för civil ordinarie befattningshavare

avlöningsförhöjning må äga rum efter viss tids tjänstgöring,

honom icke må föras till last tid, varunder han åtnjutit ledighet för

fullgörande av honom åliggande militär tjänstgöring.

Då riksdagen i likhet med departementschefen och löneregleringskommitten

funnit rättvisa och billighet tala för, att befattningshavare,

varom nu är fråga, må medgivas rätt att för avlöningsförhöjning tillgodoräkna

sig tid, varunder tjänstledighet åtnjutits för fullgörande av

all honom åliggande militär tjänstgöring, har riksdagen ansett sig böra

bifalla Eders Kungl. Maj:ts förslag.

Yad departementschefen anfört i fråga om beredande av skydd

för personal, som inkallats till militär tjänstgöring, mot förlust av anställning

och mot eftersättande vid befordran, rörande beräkning av tjänstetid

för rätt till pension samt angående avlöningsförhållandena under

ledighet för fullgörande av värnplikt, har icke givit riksdagen anledning

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.