Sök i Ratio Lex

Skrivelse till Konungen i anledning av väckt motion om verkställande av utredning rörande planmässigt ordnande av regelbunden automobiltrafik å lämpliga sträckor inom landet m. m.

1920-06-12 · 6 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 6 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Rskr. 1920:359, Skrivelse till Konungen i anledning av väckt motion om verkställande av utredning rörande planmässigt ordnande av regelbunden automobiltrafik å lämpliga sträckor inom landet m. m.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse Nr 359.

1

Nr 359.

Godkänd av första kammaren den 12 juni 1920.

Godkänd av andra kammaren den 12 juni 1920.

Riksdagens skrivelse till Konungen i anledning av väckt motion

om verkställande av utredning rörande planmässigt ordnande

av regelbunden automobiltrafik å lämpliga sträckor

inom landet m. m.

(Statsutskottets utlåtande nr 185.)

Till Konungen.

Uti en inom riksdagen väckt motion tiar hemställts, dels att riksdagen

ville i skrivelse till Eders Kungl. Maj:t anhålla om föranstaltande genom

väg- och vattenbyggnadsstyrelsens försorg av skyndsam utredning rörande

planmässigt ordnande av regelbunden automobiltrafik å lämpliga sträckor

inom landet, i förening med undersökning av ifrågakommande vägsträckors

beskaffenhet jämte anordningar och kostnader för deras försättande

och hållande i erforderligt skick, dels ock att riksdagen för

sålunda angivet ändamål måtte bevilja å tilläggsstat för år 1920 ett

belopp av 20,000 kronor samt å extra stat för år 1921 ett belopp av

50,000 kronor.

Beträffande de allmänna förutsättningarna för åstadkommande av

regelbunden automobiltrafik inom vårt land har i motionen anförts

följande:

»Under de senaste årtiondena har statens uppmärksamhet direkt och

indirekt varit på ett glädjande sätt inriktad på utvecklandet av landkommunikationerna

— särskilt järnvägarna — i de norrländska bygderna

och i gränstrakterna.

Bihang till riksdagens protokoll 1920. 14 sand. Nr 359—361.

1898 20 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Riksdagens skrivelse Nr 359.

Den senaste tidens utveckling har emellertid fört fram ett nytt

trafikproblem i förgrunden, nämligen automobiltrafiken. Det finnes icke

blott i Norrland utan i alla delar av vårt vidsträckta land väldiga vidder,

som icke under överskådlig tid kunna nås med järnväg på rimligt avstånd.

Det finnes tämligen nära järnvägs- eller sjökommunikation samhällen,

för vilka en järnvägsförbindelse icke är den ekonomiskt riktiga lösningen.

Även där sådana framåtgående samhällen och bygder snart nog kunna

tänkas vara i stånd att skaffa sig en järnvägsanslutning, hava de i avvaktan

härpå all anledning att söka förbättra sina kommunikationer med

enklare medel.

Trafikfrågor av samma natur som »kulturbanorna» i Norrland och

gränstrakterna finnas i mindre skala snart sagt överallt i vårt land. Det

rör sig visserligen om kortare distanser och kan därför sägas gälla

mindre trängande behov, men folktätheten och bördigheten äro i stället

vanligen större, följaktligen också de ekonomiska förutsättningarna för

att viuna åsyftat resultat med förbättrande av kommunikationerna. För

alla dessa trafikbehov innebär automobilväsendets utveckling till allt större

teknisk fulländning en faktor av allra största betydelse.

Därmed är alls icke sagt, att staten skulle direkt taga befattning

med inrättande av regelbundna automobilrouter. Tvärtom torde det som

regel kunna på förhand anses givet, att det i första hand tillkommer

enskilda och kommunerna, i vissa fall möjligen landstingen, att ordna

denna uppgift. Men det är å andra sidan ett synnerligen viktigt allmänt

intresse, att förutsättningarna för regelbunden automobiltrafik bliva enhetligt

undersökta och målmedvetet befrämjade genom statens försorg,

detta icke minst på grund av frågans intima samband med den alltjämt

olösta vägfrågan. — En regelbunden automobiltrafik kräver ovillkorligen

goda och starka, väl underhållna vägbanor och detta åter förutsätter

genomförande utan onödigt dröjsmål av den nyorganisation av vår vägförvaltning,

som varit föremål för många års utredningar och förslag.»

I motionen har vidare erinrats om den pågående utredningen rörande

åstadkommande av maskinell landsvägstrafik i de nordliga länen

och framhållits, hurusom genom järnvägsstyrelsens försorg under senaste

åren iordningställts ett par vägsträckor i Bohuslän (sammanlagt 52 km.)

för regelbunden automobiltrafik. I detta hänseende åberopas en utredning,

verkställd utav den av järnvägsstyrelsen anlitade undersökningsförrättaren,

majoren I. Petersson, som bland annat yttrat följande:

»De nya vägar, som skulle användas, äro i allmänhet byggda med

4,5 meters bredd, men då deras vägkanter under en längre tid ej ernå

s. 3 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse Nr 359.

3

nog fasthet för att det förstärkningsmateriel å vägbanan, utan vilket denna

icke kan motstå trafikbelastningen, skall kunna anbringas, torde vara

nödvändigt att öka vägarnas bredd till 6,0 meter mellan dikeskanterna.

De äldre vägsträckor, som äro smalare än 4,5 meter och sålunda måste

breddas, böra också givas 6,0 meters bredd. Härigenom vinnes också

fördelen, att möten med automobiler och vanliga åkdon bli avsevärt

underlättade. Det bör här anmärkas, att ortens hästar inom mycket kort

tid vänja sig vid automobilerna. Så har exempelvis varit fallet i Norrland,

där på grund av de långa avstånden automobiltrafiken blivit mycket

utbredd.

För att vägbanan skall motstå den ökade belastningen av automobiltrafiken,

ehuru denna trafik, såsom längre fram skall närmare beskrivas,

är avsedd att äga rum med relativt lätta motorfordon, måste den förstärkas.

Å gamla väl tillkörda vägar torde ett väl vältat makadamlager

bliva tillfyllest. För lösa äldre samt alla nya vägar erfordras ett bärlager

av större skärv, som sedan täckes av ett vältat makadamlager.»

»Då erfarenheten visat, att svenska landsvägar, även sedan de blivit

på bästa ekonomiskt möjliga sätt förstärkta och i övrigt iordningställda,

icke kunna året om uthärda tung automobiltrafik, har en speciell för våra

vägar lämplig automobiltyp utexperimenterats och skulle här komma till

användning. Typen utgöres av ett med pneumatiska gummihjulringar

försett automobiltåg, bestående av dragautomobil samt en å två enaxliga

släpvagnar. Tåget är så konstruerat, att släpvagnarna följa automobilen

fullständigt i spår, varför sålunda intet extra utrymme i kurvor erfordras

för släpvagnarna; spårvidden liksom hjulstorleken är också densamma på

hela tåget. De starkare belastade drhdijulen — automobilens bakhjul —

äro försedda med vardera två gummiringar; i övrigt liar varje hjul en

gummiring. Man har vid undersökning funnit, att belastningen per ytenhet

å* vägbanan är mindre än en tredjedel av motsvarande belastning

från massiva gummihjul, varmed exempelvis den förut å sträckan Tanum

— Grebbestad använda personomnibussen var försedd. Automobiltåg inredas

dels för persontrafik, dels för enbart godstrafik. Å personautomobiltåg

förses själva automobilen med sittplatser för 16 resande, under det att

släpvagnarna avses för handbagage, övrigt resgods, post samt i mån av

utrymme för paketgods.

Godsautomobiltåg är utrustat enbart för godstransport. Genom anbringande

av några lösa bänkar kan emellertid ett sådant automobiltåg

sommartiden också begagnas tillfälligt för personbefordran. —---

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Riksdagens skrivelse Nr 359.

Vad beträffar trafikens ordnande, må anföras, att genom de lätta och

jämförelsevis snabbgående — omkring 20 km. per timme — automobiltågen

blir det möjligt att upprätthålla en fullständig reguljär trafik. Varje

resande kan lita till, att anslutning vinnes med järnvägstågen.

Det skulle vara till stor fördel för orten, att från vissa punkter, där

linjerna beröra havet och sjöar, insattes anslutande ång- eller motorbåtar.

En stor del av skärgårdsbefolkningen skulle härigenom få sina kommunikationer

i avsevärd mån förbättrade.»

»En annan omständighet», anföres i motionen vidare, »tilldrager sig

i detta ämne också ett visst allmänt intresse. Hela södra och mellersta

Sverige, nedersta Norrland och stora delar av det övriga Norrland äro

snart nog överspända med ett nät av elektriska ledningar, matat huvudsakligen

från vattenfall och tätt nog för att möjliggöra en systematisk

laddning av elektriska automobiler resp. ett skyndsamt utbyte av dessas

ackumulatorbatterier mot nyladdade sådana. Elektrobilerna hava hittills

endast i Amerika kommit till någon större användning — ett hundratusental

torde där vara i bruk — och detta huvudsakligen i de större

städerna. De lämpa sig emellertid sannolikt redan nu för regelbunden

trafik å sträckor, där möjlighet till laddning med billig elektrisk ström

finnes (nattkraft o. d.), exempelvis för gods-, post- och persontrafik

mellan fabrikssamhällen och närbelägna järnvägsstationer o. d.

Vårt land måste sägas erbjuda särskilda betingelser för en utveckling

i stort av elektrobilväsendet; därmed möjliggörande ökat oberoende

av utländskt bränsle på ett mycket viktigt område och med en

hastigt växande konsumtion. Om och hur pass hastigt en dylik utveckling

kan komma att äga rum, beror givetvis på elektrobilernas fullkomnande,

framför allt vad angår ackumulatorerna, så att de bliva fullt

driftsäkra och ekonomiskt konkurrenskraftiga, något som emellertid synes

vara på god väg.

En i och för sig önskvärd utveckling av elektrobiltrafikea i stort

kräver emellertid ovillkorligen möjligast enhetlig och ändamålsenlig utbildning

av bilernas batterier och av anordningarna över hela landet för

batteriernas utbyte och laddning. Ett enskilt svenskt företag har visserligen

redan i smått upptagit arbete i sådan riktning, men tydligt är, att

en fråga av denna innebörd och räckvidd måste i tid uppmärksammas

och stödjas av staten och kommunerna. Det har synts vara av vikt att

i förevarande sammanhang redan nu vidröra denna elektrobilfråga och

dess organisationsproblem, även om den möjligen ännu icke kan anses

mogen för direkta åtgärder.»

s. 5 Kontrollera mot PDF

Biksdagens skrivelse Nr 359.

5

Utvecklingen på automobilteknikens område har öppnat nya möjligheter

för åstadkommande av regelbundna förbindelser olika orter emellan.

För vårt lands del gäller detta särskilt sådana trakter, där behovet av

bättre kommunikationer är synnerligen stort, men där trafiken icke kan

tänkas nå en sådan omfattning, att de nationalekonomiska förutsättningarna

för anläggandet av en järnväg föreligga. Och på samma sätt

som staten lämnat och alltjämt lämnar sin medverkan vid anläggandet

av nya järnvägsförbindelser inom landet måste befrämjandet av den nya

trafikform, som möjliggjorts genom automobilväsendets utveckling, sägas

vara ett statsintresse.

På det outvecklade stadium, vari spörsmålet om åstadkommande av

en regelbunden automobiltrafik olika orter emellan för närvarande befinner

sig, gäller det i första hand att åstadkomma en utredning rörande

de allmänna förutsättningarna härför och det lämpligaste sättet för befrämjandet

från statens sida av detta trafikmedels utveckling. Därmed

är, såsom i motionen framhållits, alls icke sagt, att staten skulle

direkt taga befattning med inrättande av regelbundna automobilrouter.

Tvärtom torde det som regel kunna på förhand anses givet, att det i

första hand tillkommer enskilda och kommunerna, i vissa fall möjligen

landstingen, att ordna denna uppgift. Men det är å andra sidan ett

synnerligen viktigt allmänt intresse, att förutsättningarna för regelbunden

automobiltrafik bliva enhetligt undersökta och målmedvetet befrämjade

genom statens försorg.

Vad de nordliga länen beträffar har redan en dylik undersökning

kommit till stånd. På framställning av landshövdingen i Norrbottens län

har nämligen i enlighet med Eders Kungl. Maj:ts den 31 december 1919

givna bemyndigande inom civildepartementet tillsatts sakkunniga med

uppgift att verkställa utredning om lämpligaste sättet för anordnande

av maskinell vägtrafik inom dessa län.

Men även inom andra delar av landet torde det mångenstädes visa

sig möjligt att åstadkomma ett upphjälpande av bristen på kommunikationer

genom inrättandet av automobiltrafik. Att så är fallet torde ligga

i öppen dag och är för övrigt bestyrkt genom av järnvägsstyrelsen och

väg- och vattenbyggnadsstyrelsen i ämnet gjorda uttalanden.

Riksdagen anser därför det motionsvis framställda förslaget om

åstadkommande av en allmän utredning: rörande fråg:an om förutsättningarna

för ett ordnande av regelbunden automobiltrafik inom vårt

land värt allt beaktande och har funnit sig böra i huvudsak bifalla

motionen i ämnet. Förutom de allmänna trafikmöjligheterna skulle enligt

riksdagens mening den kommande utredningen avse att klarlägga till
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Riksdagens skrivelse Nr 3.59.

hörande delar av själva väg-p roblem et, d. v. s. frågan om våra landsvägars

bärighet vid antomobiltrafik, de förstärknings- och ombyggnadsarbeten,

som eventuellt böra ifrågakomma, den lämpligaste vägbredden

samt lutningsförhållanden m. m., och även problemet om den ändamålsenligaste

fordonstypen tarvar i samband därmed en ingående undersökning

med beaktande av de särskilda förhållandena i olika delar utav

landet. Det torde vara otvivelaktigt, att de klarläggande resultat, som

stå att vinna genom en dylik utredning, lämpligt begränsad och målmedvetet

bedriven, motivera densammas företagande.

I motionen har förutsatts, att den kommande utredningen skulle

äga rum genom väg- och vattenbyggnadsstyrelsens försorg under medverkan

av styrelsens tjänstemän. Med hänsyn därtill, att särskilda sakkunniga

redan tillkallats, vilkas uppdrag visserligen lokalt begränsats,

men i övrigt i väsentliga delar sammanfaller med det utredningsarbete,

varom nu är fråga, synes det emellertid även kunna ifrågakomma, att

nu ifrågavarande allmänna undersökning verkställes genom i huvudsak

samma sakkunniga, utan att därigenom det åt dessa uppdragna arbetet

utsträcktes över någon längre tid. Något avgörande härutinnan torde

dock icke nu behöva företagas, utan synes det böra ankomma på Eders

Kungl. Maj:t att härom fatta beslut, liksom ock att fastställa de närmare

grunderna för utredningens verkställande. I sistnämnda hänseende

förutsätter emellertid riksdagen, att planen för undersökningen begränsas

att omfatta arbetsuppgifter, som kunna tänkas leda till praktiska

resultat, utan att själva utredningsarbetet gives alltför stor omfattning.

Uti motionen har tillika hemställts om anvisande av särskilt anslag

för undersökningarnas bedrivande. Då emellertid Eders Kungl. Maj:tr

oavsett om dylikt anslag beviljas, torde hava tillgång till medel härför,

har riksdagen i detta hänseende icke ansett sig böra bifalla motionen.

Under åberopande av vad riksdagen sålunda anfört får riksdagen

anhålla, att Eders Kungl. Maj:t ville föranstalta om en allmän utredning

av frågan om förutsättningarna och lämpligaste sättet för ordnande av

regelbunden automobiltrafik inom landet.

Stockholm den 12 juni 1920.

Med undersåtlig vördnad.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.