Sök i Ratio Lex

Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen gjorda framställning om anslag för anläggning av en statsbana från Hultebo station å statsbanan Bagarn—Hultebo till Riddarhyttans gruvfält jämte en i ämnet väckt motion. *

1920-04-17 · 11 sidor, varav 11 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 11 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Rskr. 1920:371, Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen gjorda framställning om anslag för anläggning av en statsbana från Hultebo station å statsbanan Bagarn—Hultebo till Riddarhyttans gruvfält jämte en i ämnet väckt motion. *

Dokumentets text

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Riksdagens skrivelse Nr 371.

Nr 371.

Godkänd av första kammaren den 17 juni 1920.

Godkänd av andra kammaren den 17 juni 1920.

Riksdagens skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts

i statsverkspropositionen gjorda framställning om anslag

för anläggning av en statsbana från Hultebo station å

statsbanan Bagarn—Hultebo till Riddarhyttans gruvfält

jämte en i ämnet väckt motion. *

(Statsutskottets utlåtande nr 183.)

Till Konungen.

I en till riksdagen den 7 januari 1920 avlåtna propositionen angående

statsverkets tillstånd och behov har Eders Kungl. Maj:t med åberopande

av det vid propositionen under rubrik »utgifter för kapitalökning:

bil. 1» fogade statsrådsprotokollet över civilärenden samma dag, punkt

56, föreslagit riksdagen att dels, under förbehåll att vissa villkor om

kostnadsfri upplåtelse av mark med mera iakttagas och under i statsrådsprotokollet

i övrigt angivna villkor, besluta anläggning av en normalspårig

statsbana från Hultebo station å statsbanan Dagarn—Hultebo

till Riddarhyttans gruvfält för en med tillämpning av 1918 års pris

beräknad kostnad av 2,216,000 kronor, med rätt för Eders Kungl. Maj :t

att närmare bestämma järnvägens sträckning, dels ock för arbetenas påbörjande

för år 1921 anvisa ett reservationsanslag av 400,000 kronor.

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Riksdagens skrivelse Nr 371.

I en inom riksdagen väckt motion har hemställts, att riksdagen

måtte avslå Eders Kung!. Maj:ts förevarande förslag samt i skrivelse till

Eders Kungl. Maj:t anhålla, att Eders Knngl. Maj:t täcktes låta utreda,

huruvida det kan vara med statens och det allmännas intresse förenligt,

att staten förvärvar och till normalspårig bana utvidgar Köping—Uttersbergs

och Uttersberg—Riddarhyttans järnvägar, och till riksdagen inkomma

med de förslag, vartill denna utredning kan föranleda;

eller ock om riksdagen ej skulle finna anledning bifalla detta yrkande,

att riksdagen måtte besluta att med avslag på Eders Kungl. Maj:ts

ovannämnda proposition i skrivelse till Eders Kungl. Maj:t anhålla om

utredning av, huruvida staten må kunna förvärva och till normalspårig

bana utvidga Uttersberg—Riddarhyttans järnväg, samt att Eders Kungl.

Maj:t måtte till riksdagen inkomma med de förslag, som därav kunna

föranledas.

Beträffande nämnda motion har riksdagens vederbörande utskott

erhållit från järnvägsstyrelsen i vederbörlig ordning införskaffat yttrande,

vilket som bilaga fogats vid denna skivelse. (Bil. I).

Föreliggande förslag om förlängning av statsbanan Dagarn—Iiultebo

fram till Riddarhyttans gruvfält har i likhet med vad fallet var beträffande

förslaget om anläggning av nämnda statsbana icke huvudsakligen

föranletts av ortsbefolkningens behov av förbättrade kommunikationer.

Om också, säger departementschefen, avsevärd fördel för den

vid Riddarhyttan boende befolkningen är att förvänta av att den över

Dagarn kan komma i förbindelse med de personförande tågen å sträckan

Krylbo—Hallsberg, avser dock förslaget i första hand att tillgodose ett

enskilt intresse genom att befrämja transporterna av järnmalm från de

Riddarhytte aktiebolag tillhöriga gruvfälten vid eller i närheten av

Riddarhyttan.

Även om förslaget till anläggandet av järnvägen Hultebo—

Riddarhyttan sålunda icke kan anses framsprunget av ett direkt statsintresse,

kan, har departementschefen vidare framhållit, järnvägen dock

antagas medföra nytta för det allmänna. På grand av otillräckliga

transportmöjligheter hava under senare år från Riddarhyttan försålda

malmprodukter icke kunnat i sin helhet utfraktas, och särskilt hava

restpartierna av den till svenska järnverk sålda malmen starkt ökats.

Leveranserna till dessa ske huvudsakligen över Krampen, varest omlastning

från Köping—Uttersberg—Riddarhyttans smalspåriga järnväg

till statens järnvägar måste äga rum. Svårigheterna vid denna omlastning

utgöra enligt bolagets uppgift ett absolut hinder för varje

ökning av malmleveranserna till de viktigaste svenska konsumenterna.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Riksdagens skrivelse Nr 371.

På grund härav kommer, om förhållandena icke ändras, en avsevärd del

av bolagets produktion att avsättas i utlandet genom export över Köping.

Uppenbarligen är det av statsekonomisk betydelse, säges det i

propositionen, att i största möjliga utsträckning åt den svenska kvalitetsståltillverkningen

bevara bolagets produkter, av vilka denna industri

har stort behov. Därest järnvägen kommer till stånd, torde bolaget

även komma att upptaga malmbrytning vid de högst betydande ännu

icke utnyttjade malmfyndigheter, som äro belägna utmed den föreslagna

j ärnvägssträckningen.

Åven ur eu annan än nu berörda synpunkt komme den ifrågasatta

järnvägen att medföra nytta för det allmänna, i det genom banans

framdragande till Riddarhyttan densamma komme i än närmare grannskap

till Klotens kronopark, varmed utförsel av skogsprodukter från

kronoparken skulle underlättas.

Att järnvägens byggande av statsmedel anses böra ifrågasättas är

emellertid främst beroende på att amortering och förräntning torde kunna

påräknas av det kapital, som staten nedlägger i anläggningen, detta på

grund av de ekonomiska garantier, som lämnats från gruvbolagets sida.

I motionen har uttalats vissa betänkligheter mot Eders Kungl. Maj:ts

förslag, och har därvid anförts, bland annat, följande:

»Den ifrågasatta banan, Hultebo—Riddarhyttan, avser, att för transport

till norrländska bruk upptaga malm från Riddarhyttans gruvfält.

Denna transport sker nu med den smalspåriga Köping—Uttersberg—

Riddarhyttans järnväg till Krampen, där omlastning sker till statens

bana Hallsberg—Krylbo, för att sedan gå till destinationsorten. Det

torde icke vara tvivel underkastat annat än att en anordning, varigenom

den kostsamma och tidsödande omlastningen i Krampen skall kunna

undvikas, i mycket hög grad skall vara till gagn för Riddarhyttans

gruvors rationella drift. Det kan dock ifrågasättas, om icke detta skall

kunna nås på annat sätt, än att staten för ändamålet bygger en särskild

järnväg.

Till Riddarhyttans gruvor går, som sagt, den smalspåriga Köping—

Uttersbergs—Riddarhyttans järnväg. Denna järnväg har inom gruvfältets

område utvecklat sitt bannät, så att särskilda stickspår numera

gå till flera av de olika gruvorna, och järnvägsbolaget har skaffat sig

en vagnpark, som svarar mot gruvbolagets leveransförmåga.

Blir den nu föreslagna järnvägen en verklighet, komma dessa banor

att tangera varandra på flera ställen. De komma på vissa ställen att

gå parallellt och taga sitt gods vid samma gruvor. Den propositionen

åtföljande kartan åskådliggör detta på ett tydligt sätt.

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Riksdagens skrivelse Nr 371.

Att eu dylik anordning för gruvförvaltningen ej kan vara ofördelaktig,

kan man nog förstå — konkurrens mellan ett par trafikleder ärju

alltid till gagn för trafikanten — men om det ur allmän och nationalekonomisk

synpunkt kan vara att tillråda, och om staten bör engagera

sig så omfattande i ett enskilt företags tjänst, torde däremot kunna

ifrågasättas.

Det torde också vara något i sitt slag enastående, att staten, sedan

Kungl. Maj:t beviljat en järnväg koncession, och denna järnväg blivit

en verklighet, själv bygger en järnväg till precis samma plats för att

fylla det trafikbehov, som den enskilda banan avsett att tjäna och fått

koncession på. Det brukar ju eljest tillgå så, att, om förhållandet under

tiden utvecklat sig, så att det befinnes vara av allmänt intresse att staten

äger en trafikled på en ort, där järnväg redan finnes, staten då löser

in den redan befintliga banan i stället för att bygga en ny sådan.

Genom en under sådana förhållanden nyanlagd järnväg bindes ju onödigtvis

kapital, samtidigt som ej någondera banans ekonomiska bärighet

kan bliva tillfredsställande.

Vad då denna ort beträffar, torde det vara ådagalagt,. att behov

av normalspårig järnväg föreligger. Detta behov är emellertid inte enbart

begränsat till Riddarhyttan. Det är gemensamt för hela den trakt,

som Köping—Uttersberg—Riddarhyttans järnväg genomlöper. Stora ansträngningar

hava också gjorts för att åstadkomma ombyggnad av den

smalspåriga järnvägen till bredspårig. Det bolag, som nu äger dessa

två på särskilda koncessioner baserade järnvägar, Köping—Uttersbergs

järnväg och Uttersberg—Riddarhyttans järnväg, bar också ingått till

Kungl. Maj:t med anhållan om koncession på omläggning av banorna

till bredspåriga. Denna ansökan vilar ännu bos Kungl. Maj:t.

Det ser ut som Kungl. Maj:t förbisett denna ansökning vid prövning

av Riddarhyttans aktiebolags anhållan om att staten skall anlägga järnväg

Hultebo—Riddarhyttan. Blir det så, att Köping—Uttersberg—-Riddarhyttans

järnvägs ansökan om koncession på utbyggnad till bredspårig

blir av Kungl. Maj:t bifallen, synes således Riddarhyttans gruvfälts

behov av en normalspårig järnväg bliva tillfredsställt utan att

staten behöver göra en dyrbar anläggning. En järnväg Hultebo—

Riddarhyttan skulle givetvis i sin tur återverka på Uttersbergsbanans

räntabilitet och, till förfång för traktens övriga industri, omöjliggöra

banans utbyggande till normalspårig.

Det ser emellertid ut, som skulle de bolagsägare, som nu äga

Uttersbergsbanan, ett konsortium intressenter i Norrköping, som förvärvat

bolaget i avsikt att i sammanhang med byggandet av den pla
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Riksdagens skrivelse Nr 371.

nerade järnvägen Katrineholm—Köping utvidga Köpings—Uttersberg—

Riddarhyttans järnvägar till normalspåriga, ej skulle äga förutsättningar

att fullfölja planen. Krigstidens svårigheter ha kommit emellan och

försvårat omläggningen.

Då nu emellertid förslag uppkommit om en statsbanans byggande

vid Riddarhyttan även med hänsyn till, att denna bana, utom det allmänna

behov, som den avser att fylla vid Riddarhyttan, skulle komma

att tjäna ett direkt statsintresse genom sin närhet till Klotens kronpark,

varigenom ett bättre utnyttjande av skogsprodukterna skulle ernås,

synes det mig vara lämpligt att pröva, huruvida man inte i ännu högre

grad skulle kunna tillgodose statens och det allmännas intresse genom

statens övertagande av Köping—Uttersberg—Riddarhyttans järnvägar

och dess utbyggande till bredspåriga.

Efter Mälarens öppnande för den större sjöfarten, för vilket staten

nedlagt så stora summor, träffar man i Köping den i dagarna påbörjade,

i hjärtat av landet liggande stora djuphamnen. Med övertagande

av Uttersbergsbanan skulle en järnvägsförbindelse komma i statens

ägo, genom vilket man, icke blott efter tillbyggnad skulle nå statens

skogar i Klotens kronopark, utan staten skulle också då kunna leda det

gods, som från vissa delar av mellersta Sverige vill söka sig första

stora hamn, på egna järnvägar över Krylbo—Krampen—Köping, och i

Köping nå en sådan. Riddarhyttans gruvfält skulle få sitt behov på

järnväg med stor trafikkapacitet fyllt, utan att staten byggde en med

Uttersbergsbanan konkurrerande, båda järnvägarna ruinerande bana.

Genom inlösning och ombyggnad av Köping—Uttersberg—Riddarhyttans

järnvägar skulle staten för en relativt liten kostnad öppna en ny,

stor trafikled, som kommer dessa trakters industri och näring till god

hjälp. Det kan bli en pendang till de goda förbindelser, som ernåddes

genom statens förvärv av Mora—Vänerns järnväg, då i statens hand

lades förbindelsen mellan Inlandsbanan och Kristinehamns stora hamnar.

Köpings läge som hamnstad motsvarar på visst sätt Kristinehamns; den

ligger djupast inne i det stora sjöfartssystem, som Mälaren, liksom Vänern,

utgör och träffar hjärtat av vårt lands gamla bergsbruksindustri. Ett

förvärv för staten av Uttersbergsbanan bleve ett företag med lång sikt

och ställt i sammanhang med Mälarens öppnande för den större sjöfarten,

skulle det i väsentlig grad kunna stärka våra mellansvenska

järnbruk i konkurrens utåt och öppna möjligheter av stort allmänt

intresse.

Skulle, mot förmodan, riksdagen ej vilja stanna för och låta undersöka

möjligheterna av statsförvärv av Köping—Uttersberg—Riddarhyttans

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Riksdagens skrivelse Nr 371.

järnvägar, förefaller det emellertid att ett förvärv av enbart Uttersberg—

Riddarhyttans järnväg vore att föredraga framför att bygga Hultebo—

Riddarhyttans järnväg. Ett inlösande av Uttersberg—Riddarhyttans

järnväg och dess ombyggande till normalspårig bana skulle i varje fall

inte lägga så stora svårigheter i vägen för banan Köping—Uttersbergs

utbyggande, och Riddarhyttans gruvfält finge å sin sida sitt behov av

en bredspårig bana tillgodosett.

Jämte mitt yrkande om utredning av möjligheterna av statens

förvärvande av Köping—Uttersberg—Riddarhyttans järnvägar och järnvägarnas

utbyggande till bredspåriga, kommer jag därför, att, i händelse

av att detta förslag ej vinner riksdagens bifall, alternativt ställa förslag

om förvärv av enbart Uttersberg—Riddarhyttans järnväg och om dess

utbyggande till normalspårig.

Till sist får jag som min bestämda åsikt uttala, att en statsbanas

byggande från Hultebo till Riddarhyttan kommer att menligt inverka

på Hedströmmens bruks industri med dess talrika arbetarestam och hela

traktens allmänna tillstånd. Efter denna trafikled ligger Kolsva stora

järnverk samt Uttersbergs, Ferna, Karmansbo och Gisslarbo järnbruk

samt en del mindre sågverk o. d.

Trafikförhållandena äro på Köpings—Uttersberg—Riddarhyttans

järnvägar redan nu på det högsta otillfredsställande, och varje åtgärd,

som sänker banans ekonomiska bärighet, hotar att förkväva traktens

industri. Omlastningarna i Köping och Krampen äro båda tidsödande

och kostsamma och de höga toppriser i fråga om frakter, som Uttersbergsbanan

håller, trycka brukens konkurrensförmåga på ett för dem

mycket ofördelaktigt sätt. Som exempel på huru otillfredsställande trafikförhållandena

äro på denna järnväg, kan anföras att Kolsva bruk inköpt

lastbilar och upptagit landsvägstransport för visst gods på den 14 kilometer

långa vägen, Kolsva—Köping, vilket lärer ställa sig fördelaktigare

än att använda järnvägen.

Flera av Kolsva järnbruk beräknade utvidgningar äro baserade

på förutsättningen av banans utbyggande till normalspårig, som under

flera år varit ifrågasatt.

Kommer, genom statens åtgöranden att bygga Hultebo—Riddarhyttans

järnväg, Uttersbergsbanan att förbli smalspårig, komma dessa

utvidgningar vid Kolsva sannolikt ej till stånd och nuvarande driften

snarare att begränsas. Likartade förhållanden äro rådande vid de övriga

bruken. De arbeta under, i transportavseende, mycket svåra förhållanden.»

Såsom av den lämnade redogörelsen framgår, hava olika meningar

gjort sig gällande om lämpligheten av att trots föreliggande ekonomiska

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Biksdagens skrivelse Nr 371.

garantier företaga den i propositionen föreslagna utbyggnaden av statsbanan

Dagarn—Hultebo fram till Riddarhyttans gruvfält. Och då

riksdagen innevarande år haft att behandla ett stort antal andra frågor

av omfattande och viktig beskaffenhet, har det icke varit riksdagen

möjligt att ägna detta ärende den ingående granskning, som för ett

rättvist och allsidigt bedömande av detsamma synts erforderligt. Riksdagen

har därför ansett förevarande fråga icke nu böra företagas till

avgörande, utan förutsätter riksdagen att Eders Kungl. Maj:t, eventuellt

efter omprövning huruvida ur nationalekonomisk synpunkt betingelser

för statsinlösen av järnvägslinjerna Köping—Uttersberg och Uttersberg—

Riddarhyttan och deras ombyggnad till banor av normal spårvidd

kunna befinnas föreligga, ånyo underställer frågan riksdagens prövning.

Under åberopande av vad riksdagen sålunda anfört får riksdagen

anmäla att Eders Kungl. Maj:ts förevarande förslag icke föranlett till

någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 17 juni 1920.

Med undersåtlig vördnad.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse Nr 371.

9

Bilaga I.

Till riksdagens statsutskott.

Enligt skrivelse den 12 sistlidne mars från statsrådet och chefen för kungl.

civildepartementet har Kungl. Maj:t anbefallt järnvägsstyrelsen att avgiva och till

riksdagens statsutskott avlämna av utskottet begärt yttrande över en inom andra

kammaren väckt motion nr 166 om avslag å Kungl. Maj:ts förslag om anläggning

av statsbana från Hultebo station till Riddarhyttans gruvfält samt om skrivelse till

Kungl. Maj-t. med anhållan om utredning, huruvida det vore med statens och det

allmännas intresse förenligt att staten förvärvade och utvidgade till normalspårig

bana Köping—Uttersbergs och TJttersberg—Riddarhyttans järnvägar, eventuellt endast

Uttersberg—Riddarhyttans järnväg.

Till åtlydnad härav får järnvägsstyrelsen anföra följande.

Den i motionen framförda åsikten, att en blivande statsbana Hultebo—Riddarhyttan

skulle medföra minskning av trafiken å Köping—Uttersberg—Riddarhyttans

järnvägar synes — under förutsättning att dessa järnvägar fortfarande bibehållas

smalspåriga — icke riktig. Å de smalspåriga järnvägarna transporterades nämligen

från Riddarhyttan under åren 1913—1918 över Krampen för omlastning i medeltal

cirka 27,000 ton årligen samt under åren 1916—1918, då malmtransporten ökats i

medeltal omkring 33,000 ton per år under det att över Köping transporterats i

medeltal under perioderna 1914—1918 och 1916—1918 omkring 45,000 respektive

47,000 ton. Kommer den ifrågasatta järnvägen Hultebo—Riddarhyttan till stånd,

skulle visserligen icke någon malm från Riddarhyttan uttransporteras över Krampen

för omlastning därstädes, men skulle däremot enligt Riddarhyttebolagets beräkning

på grund av den ökade malmproduktion, som bolaget anser sig genom den nya

banans tillkomst kunna igångsätta, transportkvantiteten över Köping år 1925 ökas

till 75,000 ton per år. Som avstånden å de enskilda järnvägarna mellan Riddarhyttan

och Krampen respektive Köping, uppgå till 8.5 respektive 46 kilometer tiar

den under senare år framgående malmtrafiken från Riddarhyttan, räknat i tonkilometer,

uppgått till omkring 2,440,000 tonkilometer, varemot malmtrafiken å den

smalspåriga banan år 1925 beräknats uppgå till 3,450,000 tonkilometer. Härav

synes, att antalet tonkilometer skulle ökas år 1925 med omkring 40 procent i förhållande

till det nuvarande. Skulle den av järnvägsbolaget ifrågasatta ombyggnaden

till normalspår av bolagets järnvägar däremot förverkligas och samtidigt den

av ltiddarhyttebolaget planerade ökade malmproduktionen äga rum, komme givetvis

en statsbana Hultebo—Riddarhyttan att förorsaka en minskning i den trafik, som

eljest skulle uppkommit på de ombyggda Köping—Uttersberg—Riddarhyttans järnvägar.

Det torde dock med skäl kunna ifrågasättas, om under avsevärd tid framåt

det enskilda bolaget mäktar genomföra ombyggnaden. Enligt det kostnadsförslag,

som var bifogat bolagets ansökan om koncession på järnvägarnas utbyggande till

normalspår, beräknades nämligen ombyggnaden draga en kostnad av 4,460,000

Bihang till riksdagens protokoll 1920. 14 sand. Nr 370—372. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Riksdagens skrivelse Nr 371.

kronor. Förslaget är emellertid upprättat i september 1917 och bär sedan dess en

kostnadsstegring av 40 å 50 procent inträtt, vadan förslagets genomförande enligt

nu gällande prisnivå, men i övrigt med de förutsättningar bolaget tänkt sig vid

förslagets upprättande, torde kunna beräknas till 6 å 7 miljoner kronor. Härvid

är dessutom att märka, att det av bolaget uppgjorda ombyggnadsförslaget är uppgjort

med tekniska bestämmelser, vilka i många avseenden måste betraktas som

provisoriska för nedbringande av den första ombyggnadskostnaden och som näppeligen

torde kunna komma till användning av banorna, på sätt ifrågasättes i motionen,

skulle förvärvas av staten och därefter ombyggas. Av nedanstående sammanställning

framgår, dels de av järnvägsbolaget vid kostnadsberäkningen använda tekniska

bestämmelserna, dels de bestämmelser, som anses böra tillämpas vid ombyggnaden

efter ett eventuellt statsinköp.

Spårvidd .........................

Skenvikt i huvudspår ........

Största syllavstånd.............

Syllens längd, klossad syll •

» » övriga sy Ilar.

» bredd i topp .........

» tjocklek, skrädd på två motsatta sidor .

Största lutning f KöPin?-Utter?j,erg

å banan UttersLerg-Riddarhyttan

t i lastspår .....................

Minsta kröknings- [ huvudspår ...............

radie för * | ^0SPä.r å ^tioner

1 industri- och gruvspår

Ballastens krönbredd vid 2.1 meters syllar

» » » 2.4 » »

» djup....................

Banvallens krönbredd minst ...................

Jordskämings bredd i balansplanet minst .

> brantaste sidolutning .........

Bergskärnings bredd i balansplanet minst .

» brantaste sidolutning

Minsta dimension å avloppstrumma —

Broarna beräknade för ett axeltryck av

Största tillåtna hastighet ..................

km/tim.

Ifrågasatta tekniska

bestämmelser vid

ombyggnaden

av bolaget

efter ett

eventuellt

statsinköp

1.435

24.8

0.7

2.4

2.1

0.2

0.15

10

16.6 7

25

300

180

150

2.4

2.7

0.3

4.0

6.7

1:1.5

4.9

10:1

0.6 X 0.6

18

32

1.485

27.5

0.7

2.4

2.4

0.2

0.15

10

16.6 7

25

300

180

150

3.0

0.4

4.8

7.3

1: 1.5

4.9

10:1

0.6 X 0.6

18

50

Beträffande skiljaktigheterna mellan de tekniska bestämmelserna i ena eller

andra fallet kan anföras följande.

Vid rälsutbytet bör banan om den skall ombyggas av staten beläggas med

räler av minst 27.5 kilogram per meter, enär i annat fall användandet av statsbanornas

befintliga lokomotivtyper skulle lida en oekonomisk inskränkning särskilt

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Riksdagens skrivelse Nr 371.

i betraktande av att å banan skulle framgå jämförelsevis tung trafik. Likaså borde

givetvis förutsättas att de nu befintliga syllarna av 2.i meters längd utbyttes å hela

banan mot sådana med 2.4 meters längd. Visserligen skulle väl banan kunna trafikeras

med bibehållna 2. i meters syllar, men på sätt väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

också förutsatt måste detta anses såsom en provisorisk åtgärd och den trafikerade

allmänheten skulle säkerligen snart framkomma med berättigade anspråk på större

tåghastighet än den som skulle kunna tillåtas om sliprarna med 2.i meters längd bibehölles

eller maximalt 32 kilometer per timme. I konsekvens härmed bör också ballastens

krönbredd och djup samt banvallens krönbredd ökas utöver vad bolaget

tänkt sig för att spåret skall bliva så tillfredsställande att tågen kunna framföras

med den maximihastighet, som torde böra förutsättas eller omkring 50 kilometer

per timme.

Med ledning av den av bolaget upprättade kostnadsberäkningen och med användande

av ovanstående tekniska bestämmelser för banan ombyggd som statsbana

har ny approximativ överslagsberäkning av kostnaden för banornas ombyggnad till

normalspår utförts, varvid följande är att märka.

1) Kostnaderna hava beräknats enligt nu gällande prisnivå.

2) Till sidospåren å stationerna hava räler av 24.8 kilograms vikt per meter

tänkts komma till användning och finnas sådana i tillräcklig kvantitet tillgängliga

från det nuvarande huvudspåret, som till viss mindre del är belagt med räler av

denna vikt.

5) Å bandelen Uttersberg—Riddarhyttan har banan tänkts omlagd enligt ett

förut av bolaget ifrågasatt förslag mellan Forshammar och Uggelfors — i bolagets

kostnadsberäkning har denna omläggning dock icke nu medtagits — varigenom dels

stickspåret till Krampens station försvinner och Krampen kommer att trafikeras

såsom vanlig mellanstation mot att nu endast vara åtkomlig från de enskilda banorna

förmedelst berörda stickspår, dels den mellan nyssnämnda platser belägna

höjdkammen kringgås, varigenom den därstädes befintliga långa och starka stigningen

försvinner.

4) Kostnaderna för stationernas ombyggnad har vid jämförelse med bolagets

förslag måst betydligt ökas, vilket särskilt gäller anslutningsstationerna Köping och

Krampen. De beräknade kostnaderna för dessa ombyggnader äro dock ytterst

approximativa, då tiden icke medgivit att upprätta några detaljerade ritningar för

ombyggnaderna.

5) I det av bolaget uppgjorda förslaget har kostnaden för nyanskaffning av

rullande materiel upptagits till 2,000,000 kronor men har denna summa minskats

med 500,000 kronor, som beräknas utgöra försäljningsvärdet av den nuvarande materielen.

I den av styrelsen verkställda överslagsberäkningen har beloppet 2,000,000

kronor med vederbörlig höjning på grund av nu gällande prisnivå godtagits, då ej

nu tiden medgivit att verkställa en närmare utredning över behovet av rullande

materiel efter ombyggnaden, oaktat enligt styrelsens uppfattning berörda belopp

säkerligen är otillräckligt. Som styrelsen är mycket tveksam, huruvida den nuvarande

materielen med sin enastående spårvidd av 1.0 9 3 meter kan avyttras för

det av bolaget beräknade priset har något försäljningsvärde icke upptagits för den

nuvarande materielen, detta så mycket mer då som nyss nämnts kostnaden för nyanskaffning

av rullande materiel synes väl så lågt upptagen.

De efter ovanstående förutsättningar verkställda överslagsberäkningarna hava

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Riksdagens skrivelse Nr 371.

givit för handen, att ombyggnad av bandelen Köping—Uttersberg med bispår skulle

draga en kostnad av omkring 5,800,000 kronor och av bandelen Uttersberg—Riddarhyttan

med bispår en kostnad av omkring, 8,500,000 kronor eller tillsammans

omkring 9,300,000 kronor. Till dessa kostnader skola givetvis läggas kostnaderna

för banornas inlösen, vilka senare kostnader kunna uppgivas först efter förhandlingar

med järnvägsbolaget, enär i banornas koncessionsvillkor icke finnas inrymda

några bestämmelser beträffande ett eventuellt statsinköp av desamma. Upplysningsvis

kan nämnas, att eldigt av bolaget lämnad uppgift banornas avkomstberättigade

byggnadskostnad utgjorde år 1918 omkring 3,250,000 kronor.

Av det ovanstående framgår, att för ett statsinköp och utvidgande till normalspår

av Köping—Uttersbergs och Uttersberg—Riddarhyttans järnvägar, eventuellt

av endast den senare järnvägen, skulle erfordras ett avsevärt kapital, vilket efter

allt att döma näppeligen åtminstone under lång tid framåt skulle kunna förräntas.

Däremot är statens kapitalutlägg för utförande av den projekterade järnvägen

Hultebo—Riddarhyttan av betydligt mindre omfattning och därjämte kommer detta

kapital på grund av den mellan statens järnvägar och Riddarhyttebolaget träffade

överenskommelsen att förräntas på ett fullt nöjaktigt sätt.

Med anledning av vad styrelsen sålunda anfört, får styrelsen avstyrka den

föreliggande motionen.

Stockholm den 17 april 1920.

Kungl. järnvägsstyrelsen.

AXEL GRANHOLM.

Hj. Fogelmarck.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.