Sök i Ratio Lex

Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj ds proposition angående kapitalökning för lånefonden för befrämjande av hantverk och därmed jämförlig mindre industri m. m.

1920-06-15 · 3 sidor, varav 2 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 2 av 3 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Rskr. 1920:378, Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj ds proposition angående kapitalökning för lånefonden för befrämjande av hantverk och därmed jämförlig mindre industri m. m.

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse Nr 378.

o

Nr 378.

Godkänd av första kammaren den 14 juni 1920.

Godkänd av andra kammaren den 15 juni 1920.

Riksdagens skrivelse till Konungen i anledning av Kungl.

Maj ds proposition angående kapitalökning för lånefonden

för befrämjande av hantverk och därmed jämförlig mindre

industri m. m.

(Statsutskottets utlåtande nr 164.)

Till Konungen.

I den till riksdagen den 7 januari 1920 avlåtna propositionen angående

statsverkets tillstånd och behov har Eders Kungl. Maj:t, under

åberopande av det vid propositionen fogade protokollet över finansärenden

för samma dag, föreslagit riksdagen att under avdelningen

»utgifter för kapitalökning» punkt 1 av rubriken statens utlåningsfonder,

i avvaktan på den framställning i ämnet Eders Kungl. Maj:t senare

kunde komma att till riksdagen avlåta, såsom kapitalökning för fonden

för befrämjandet av hantverk och annan mindre industri för år 1921

beräkna ett reservationsanslag av 100,000 kronor.

Sedermera har Eders Kungl. Maj:t i eu till riksdagen den 5 mars

1920 avlåten proposition (nr 228), under åberopande av propositionen

bifogat utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden för samma dag,

föreslagit riksdagen

dels att såsom kapitalökning för lånefonden för befrämjande av hantverk

och därmed jämförlig mindre industri för år 1921 anvisa ett reservationsanslag

av i00,000 kronor;

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Riksdagens skrivelse Nr 378.

dels ock besluta, att punkt 3 i kungörelsen den 17 juni 1916 (nr

230) angående ändrade bestämmelser för lån från bemälda fond skall

från och med den 1 januari 1921 erhålla följande ändrade lydelse:

3:o) Lån må för en och samma låntagare utgöra lägst 300 kronor

och högst 10,000 kronor samt må under inga förhållanden uppgå till

mer än nio tiondelar av värdet å det eller de för inköp avsedda eller

redan inköpta föremål, för vilkas betalande lån sökes.

Till ifrågavarande enligt beslut av 1910 års riksdag inrättade fond

har riksdagen tidigare anvisat sammanlagt 200,000 kronor.

Den nu föreslagna höjningen av hantverkslånefondens kapital från

i runt tal 200,000 kronor till 300,000 kronor har tillkommit bland annat

för att möjliggöra en tillika föreslagen ökning från 5,000 kronor till

10,000 kronor av de maximilånebelopp, som för närvarande må beviljas.

Med hänsyn till den betydelse, som statens ifrågavarande låneverksamhet,

trots fondens jämförelsevis ringa storlek, synes äga för befrämjandet

av hantverkets och den mindre industriens utveckling, har riksdagen

ansett sig böra bifalla Eders Kungl. Maj:ts förevarande förslag

om ökning av fondens kapital.

Den av departementschefen förordade höjningen beträffande lånens

maximibelopp har icke föranlett någon erinran från riksdagens sida.

Med avseende å grunderna i övrigt för statens ifrågavarande låneverksamhet

torde böra uppmärksammas, att räntan å de utlämnade lånen

för närvarande utgår med 5 procent. I jämförelse med de räntesatser,

som numera i allmänhet tillämpas och som staten själv såsom låntagare

måste gälda, synes den sålunda i detta fall tillämpade räntefoten väl

låg. En mindre höjning i densamma torde kunna företagas, utan att

därigenom låntagarna oskäligt betungas eller det med fonden avsedda

syftet äventyras. Riksdagen anser därför, att räntan för dessa lån bör

ökas från 5 till 5''/ä procent. I överensstämmelse med vad som skedde

vid 1916 års riksdag, då en liknande höjning av räntesatsen företogs,

har riksdagen funnit denna förhöjning dock icke böra erhålla retroaktiv

giltighet utan först träda i tillämpning med avseende å lån, beviljade

från och med den 1 januari 1921.

De sålunda vidtagna ändringarna i fråga om lånevillkoren nödvändiggöra

vissa jämkningar i de tidigare av riksdagen godkända bestämmelserna

härför. Under åberopande av vad riksdagen sålunda anfört,

får riksdagen anmäla, att riksdagen

dels såsom kapitalökning för lånefonden för befrämjande av hantverk

och därmed jämförlig mindre industri för år 1921 anvisat ett reservationsanslag

av 100,000 kronor att utgå av lånemedel;

s. 7 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse Nr 378.

7

dels beslutat, att punkterna 3:o) och 7:o) i kungörelsen den 17 juni

1916 (nr 230) angående ändrade bestämmelser för lån från bemälda fond

skola från och med den 1 januari 1921 erhålla följande ändrade lydelse:

3:o) Lån må för en och samma låntagare utgöra lägst 300 kronor

och högst 10,000 kronor samt må under inga förhållanden uppgå till

mer än nio tiondelar av värdet å det eller de för inköp avsedda eller

redan inköpta föremål, för vilkas betalande lån sökes.

7:o) A lyftat lånebelopp skall erläggas årlig ränta från lyftningsdagen

med fem och en halv procent, dock med skyldighet för låneinnehavaren

att, därest förfallet kapitalbelopp icke inom åtta dagar efter

förfallodagen inbetalas, å det förfallna beloppet erlägga sex procent årlig

ränta från förfallodagen, till dess betalning sker.

dels och förklarat, att sistnämnda ändrade bestämmelse, innebärande

höjning av den å lyftat lånebelopp utgående räntan, skall tillämpas

endast i fråga om lån, som beviljas från och med år 1921.

Stockholm den 15 juni 1920.

Med undersåtlig vördnad.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.