Sök i Ratio Lex

Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående upphävande av den vissa statstjänstemän tillkommande rätt till anmärkning sarvode.

1920-06-18 · 2 sidor, varav 2 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 2 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Rskr. 1920:387, Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående upphävande av den vissa statstjänstemän tillkommande rätt till anmärkning sarvode.

Dokumentets text

s. 7 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse Nr 387.

7

tfr 387.

Godkänd av föräta kammaren den 18 juni 1920.

Godkänd av andra kammaren den 18 juni 1920.

Riksdagens skrivelse till Konungen i anledning av Kungl.

Maj:ts proposition angående upphävande av den vissa

statstjänstemän tillkommande rätt till anmärkning sarvode.

(Statsutskottets utlåtande nr 207.)

Till Konungen.

I en till riksdagen den 19 mars 1920 avlåten proposition, nr 364,

har Eders Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen bifogat utdrag

av statsrådsprotokollet över finansärenden för samma dag, föreslagit

riksdagen att, med upphävande av de i gällande avlöningsreglementen

för tjänstemän vid postverket, telegrafverket, statens järnvägar, statens

vattenfallsverk och postsparbanken förekommande bestämmelser angående

anmärkningsarvode, besluta, att sådant arvode från den tidpunkt,

Konungen må bestämma, icke vidare skall utgå till tjänsteman vid

nämnda verk, dock att tjänsteman, som icke enligt de för honom gällande

avlöningsbestämmelser är skyldig underkasta sig upphörande av

eller minskning i extrainkomster, som äro förenade med tjänsten eller

utgå för bestyr i sammanhang därmed, skall bibehållas vid den rätt till

anmärkningsarvode, som enligt samma bestämmelser må tillkomma honom.

Anmärkningsarvode till revisionspersonalen utgår för närvarande i

fångvårdsstyrelsen, generalpoststyrelsen, telegrafstyrelsen, järnvägsstyrelsen,

vattenfallsstyrelsen och statens vattenfallsverk, väg- och vattenbyggnadsstyrelsen,

kammarrätten, generaltullstyrelsen, postsparbanken samt domänstyrelsen.

Rätten till anmärkningsarvode grundas för postverkets, telegrafverkets,

statens järnvägars, statens vatten fallsverks och postsparbankens

vidkommande på de av Eders Kungl. Maj:t och riksdagen för nämnda

verk fastställda avlöningsbestämmelser. Beträffande övriga verk äro före
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Riksdagens skrivelse Nr 387.

skrifterna rörande anmärkningsarvodet meddelade genom vederbörande,

av Eders Kungl. Maj:t utfärdade instruktioner, vadan de åtgärder, som

erfordras för avskaffande av anmärkningsprovisionen vid dessa verk,

kunna av Eders Kungl. Maj:t vidtagas utan riksdagens medverkan.

De huvudskäl, som anförts till stöd för anmärkningsarvodets avskaffande,

respektive bibehållande hava av departementschefen sammanfattats

sålunda: Mot anmärkningsarvodets bibehållande talar huvudsakligen,

att rätten till dylikt arvode kan befaras försvåra en lämplig arbetsfördelning

inom vederbörande ämbetsverk, leda till revisionens ensidiga

inriktande på räkenskapsdelar, vilkas granskning väntas inbringa sådant

arvode, samt inbjuda till ökad formalism vid anmärkningsförfarandet.

Till förmån för anmärkningsarvodets bibehållande åter åberopas behovet

av en extra lockelse för underlättande av revisionernas rekrytering och

en särskild sporre till arbetsflit och vaksamhet vid revisionsarbetets utförande.

Riksdagen har för sin del funnit de övervägande skälen tala för,

att systemet med anmärkningsprovision avskaffas, och vill riksdagen härvid

särskilt framhålla, hurusom detta system lider av den väsentliga

bristen, att provisionen icke står i förhållande till det arbete, som nedlägges

på räkenskapsgranskningen, utan ofta är beroende på tillfälligheter.

Då riksdagen i likhet med departementschefen ansett sig kunna

utgå från, att revisionspersonalen i likhet med andra statens tjänstemän

skall utan särskild belöning efter bästa förmåga fullgöra dem åliggande

göromål, har riksdagen alltså funnit sig böra bifalla Eders Kungl. Maj:ts

föreliggande proposition.

Riksdagen får anmäla, att riksdagen med upphävande av de i

gällande avlöningsreglementen för tjänstemän vid postverket, telegrafverket,

statens järnvägar, statens vattenfallsverk och postsparbanken förekommande

bestämmelser angående anmärkningsarvode, beslutat, att sådant

arvode från den tidpunkt, Konungen må bestämma, icke vidare skall

utgå till tjänsteman vid nämnda verk, dock att tjänsteman, som icke

enligt de för honom gällande avlöningsbestämmelser är skyldig underkasta

sig upphörande av eller minskning i extrainkomster, som äro förenade

med tjänsten eller utgå för bestyr i sammanhang därmed, skall

bibehållas vid den rätt till anmärkningsarvode, som enligt samma bestämmelser

må tillkomma honom.

Stockholm den 18 juni 1920.

Med undersåtlig vördnad.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.