Sök i Ratio Lex

Skrivelse till Konungen i anledning av väckta motioner om anslag till bekämpande av olaga brännvinstillverkning.

1920-06-17 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Rskr. 1920:388, Skrivelse till Konungen i anledning av väckta motioner om anslag till bekämpande av olaga brännvinstillverkning.

Dokumentets text

s. 9 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skivelse Nr 3S8.

9

Nr 388.

Godkänd av första kammaren den 17 juni 1920.

Godkänd av andra kammaren den 17 juni 1920.

Riksdagens skrivelse till Konungen i anledning av väckta

motioner om anslag till bekämpande av olaga brännvinstillverkning.

(Statsutskottets utlåtande nr 209.)

Till Konungen.

Uti två inom riksdagen väckta likalydande motioner har hemställts,

att riksdagen måtte till Eders Kungl. Maj:ts förfogande ställa ett belopp

av 200,000 kronor att i enlighet med den plan, Eders Kungl. Maj:t kan

finna skäl utarbeta, användas till bekämpande av olaga brännvinstillverkning,

ävensom besluta att ifrågavarande medel skola utgå ur statsverkets

fond av rusdrycksmedel.

I fråga om den skärpta uppsikten över lönnbränningen hava motionärerna

anfört följande:

»Den omfattning, som denna trafik tagit inom vissa delar av vårt

land, har, även där polismyndigheterna velat ingripa, gjort det svårt för

dessa myndigheter att effektivt hålla efter lönnbrännarna. Tillräckligt

stöd har också mångenstädes saknats från de lokala organ, nykterhetsnämnderna,

som enligt 1917 års lagstiftning voro avsedda att tillse och

övervaka nykterhetstillståndet i kommunerna. Med hänsyn härtill synes

det böra vidtagas sådana anordningar, att dels åklagar- och polismyndigBihang

till riksdagens protokoll 1920. 14 sand. Nr 385—388. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10 Riksdagens skrivelse Nr 388.

heterna erhålla en tillfällig förstärkning, dels ock nykterhetsnämndernas

verksamhet stimuleras genom åstadkommande av ett mera intimt samarbete

mellan sagda myndigheter och nämnderna. Den tillfälliga förstärkningen

kan tänkas utförd på det sätt, att, sedan ett anslag för ändamålet

av riksdagen ställts till Kungl. Maj:ts förfogande, polismyndigheterna

på orter, där lönnbränning i större utsträckning förekommer, få

sig anvisade medel för anställande av extra åklagare och polismän med

särskild uppgift^ att efterspana förbrytelser mot brännvinstillverkningsförordningen.

Åtminstone för vissa län torde jämväl böra anställas inspektörer

med uppgift att tillse, dels att lönnbränning beivras, dels dock

att nykterhetsnämnderna vederbörligen fullfölja sin verksamhet och att

med råd och upplysningar bistå dessa nämnder. Nu berörda anordningar

torde väsentligen få karaktären av en försöksorganisation, vilken, där behovet

skulle visa sig kräva, bör ändras. Det gäller att snabbt och kraftigt

kunna ingripa, så att icke lönnbränningen får fast fot. Av hänsyn

härtill synes oss någon speciell utredning i ämnet icke höra påkallas,

utan medel ställas till Kungl. Maj:ts förfogande att utgå redan på innevarande

års tillägsstat. Enär statsverkets fond av rusdrycksmedel under

innevarande år erhåller betydande tillskott och ändamålet med ifrågavavarande

anslag innebär ett ingripande till rusdryckshanteringens begränsande,

synes oss det ifrågavarande anslaget kunna utgå ur rusdrycksmedelsfonden.

»

Det torde vara otvivelaktigt, att lönnbränningen under senaste åren

å vissa orter inom landet tagit en sådan omfattning, att särskilda åtgärder

från det allmännas sida till hämmande av densamma synas vara

av nöden. Kraven på en efter tidsförhållandena anpassad lagstiftning på

området hava redan tidigare vid innevarande riksdag vunnit beaktande,

i det riksdagen bland annat fattat beslut om skärpning av gällande straffbestämmelser

för olovlig brännvinstillverkning. Men även frågan om de

sålunda straffbelagda förseelsernas upptäckande och beivrande är en angelägenhet

som synes påkalla statsmakternas särskilda uppmärksamhet.

Mot att, såsom av motionärerna påyrkats, staten lämnar bidrag till

förstärkning av polis- och åklagarorganisationen på vissa platser inom

vårt land kan visserligen invändas, att det till icke ringa del torde vara

inom städerna och vissa med dem jämförliga samhällen som en dylik

förstärkning framför allt är behövlig, samt att kostnaderna för utredning

av brott, begångna inom dylika samhällen, äro utgifter, vilkas täckande

i regel icke ankommer på statsverket. I avseende härå synes dock böra

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Riksdagens skrivelse Nr 388.

erinras, att de förseelser, varom nu är fråga, icke endast riktas mot

den allmänna ordningen på den plats, där desamma begåtts. De genom

lönnbränningen uppkomna missförhållandena hava nämligen icke endast

en lokal karaktär, utan äro av en ur social synpunkt betydligt allvarligare

innebörd.

Det torde utan överdrift kunna sägas, att lönnbränningen synes

hota att äventyra upprätthållandet av vår nykterhetslagstiftning och det

arbete för folknykterhetens höjande, man därigenom velat befrämja, ävensom

de åtgärder i övrigt, som av statsmakterna företagits till motverkande

av dryckenskap. Med hänsyn till det statsintresse, som sålunda otvivelaktigt

föreligger, bör det enligt riksdagens mening icke möta betänkligheter

att staten i detta undantagsfall lämnar sin ekonomiska medverkan

till åtgärder, som eljest icke direkt ankomma på staten, och detta desto

mindre som medel för ändamålet finnas att tillgå från rusdrycksmedelsfonden,

vilkens anlitande i detta fall torde få anses stå i överensstämmelse

med de för fondens användning fastställda grunderna.

Riksdagen anser sig sålunda böra giva sin anslutning till det nu

motionsvis framförda förslaget om åstadkommande av ett effektivare bekämpande

av lönnbränningen.

Jämväl med avseende å beskaffenheten av de anordningar som skulle

vidtagas, har riksdagen funnit sig böra i huvudsak biträda vad motionärerna

härutinnan föreslagit. De ifrågasatta åtgärderna gå i första hand

ut på en förstärkning av polis- och åklagarmyndigheterna i de orter, där

lönnbränning i stor utsträckning förekommer, därvid dessa orter skulle

erhålla statsanslag för anställande av extra åklagare och polismän med

särskild uppgift att efterspana och beivra förbrytelser mot brännvinstillverkningsförordningen.

Men även i andra hänseenden synas utvägar stå

till buds för åstadkommande av effektivare uppsikt över lönnbränningen.

Att utstaka de närmare riktlinjerna härför har riksdagen emellertid ansett

lämpligen böra ankomma på Eders Kungl. Maj:t. Riksdagen vill dock

uttala en förväntan, att de åtgärder, som befinnas böra vidtagas, verkställas

under samverkan och i samförstånd med vederbörande kommuner

och inskränkas att avse sådana platser, där lönnbränningen redan tagit

eller hotar att taga en sådan omfattning, som gör ett ingripande nödvändigt

till förhindrande av eljest uppkommande allvarliga missförhållanden.

Beträffande anslagets storlek har riksdagen ansett en nedsättning

kunna vidtagas i det av motionärerna föreslagna beloppet till 100,000

kronor eller samma summa som av 1918 års urtima rikdag beviljades

s. 12 Kontrollera mot PDF

12 Riksdagens skrivelse Nr 388.

för i viss mån likartade anordningar, avseende en effektivare tillämpning

av prisockerlagen.

Under åberopande av vad riksdagen sålunda anfört, får riksdagen

anmäla, att riksdagen i anledning av de i ämnet väckta motionerna för

sin del medgivit, att från statsverkets fond av rusdrycksmedel må utgå

ett belopp av 100,000 kronor, avsett att, i enlighet med den plan Eders

Kungl. Maj:t må finna skäl fastställa, användas till bekämpande av olaga

brännvinstillverkning.

Stockholm den 17 juni 1920.

Med undersåtlig vördnad.

Stockholm, Grönska Tryckeriaktiebolaget. 1920.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.