Sök i Ratio Lex

Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till grunder för dyrtidstillägg under ecklesiastikåret 1920—1921 åt dels kyrkoherdar och komministrar i nyreglerade pastorat samt vissa extra ordinarie präster, dels ock innehavare av prästerliga emeritilöner jämte en i ämnet väckt motion.

1920-06-17 · 6 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 6 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Rskr. 1920:389, Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till grunder för dyrtidstillägg under ecklesiastikåret 1920—1921 åt dels kyrkoherdar och komministrar i nyreglerade pastorat samt vissa extra ordinarie präster, dels ock innehavare av prästerliga emeritilöner jämte en i ämnet väckt motion.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse Nr 389.

1

Nr 389.

Godkänd av första kammaren den 17 juni 1920.

Godkänd av andra kammaren den 17 juni 1920.

Riksdagens skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts

proposition med förslag till grunder för dyrtidstillägg

under ecklesiastikåret 1920—1921 åt dels kyrkoherdar

och komministrar i nyreglerade pastorat samt vissa extra

ordinarie präster, dels ock innehavare av prästerliga

emeritilöner jämte en i ämnet väckt motion.

(Statsutskottets utlåtande nr 217.)

Till KONUNGEN.

I en till riksdagen den 19 mars 1920 avlåten proposition, nr 406,

har Eders Kungl. Maj:t, under åberopande av bilagt utdrag av statsrådsprotokollet

över ecklesiastikärenden för samma dag, föreslagit riksdagen

att

dels godkänna de av departementschefen i statsrådsprotokollet förordade

allmänna grunderna för beviljande av dyrtidstillägg under ecklesiastikåret

1920—1921 till de prästmän, som finnas omförmälda i lagen den

30 augusti 1918 angående krigstidsunderstöd åt präster i nyreglerade

pastorat samt åt vissa extra ordinarie prästmän och innehavare av prästerliga

emeritilöner;

dels ock bemyndiga Eders Kungl. Ma]:t att, därest det grundtal, i förhållande

vartill statstjänstemannens dyrtidstillägg utgår, blir föremål för

Bihang till riksdagens protokoll 1920. 14 samt. Nr 389—390. 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Riksdagens skrivelse Nr 389.

sänkning, förordna, att det till de i tjänst varande prästmännen utgående

dyrtidstillägget skall undergå skälig minskning.

I samband härmed har utskottet till behandling förehaft en inom riksdagen

väckt motion, däruti hemställts, att riksdagen ville besluta att bevilja

på extra stat för år 1921 ett förslagsanslag å 30,000 kronor, att ställas

till Eders Kungl. Maj:ts förfogande, för beredande av ersättning på sätt

1 motionen angivits åt däri omnämnda prästerliga befattningshavare m. fl.

för mistade extra lönetillägg, ävensom medgiva, att ifrågavarande ersättningar

må av tillgängliga medel redan under innevarande år utbetalas.

Enligt de av departementschefen föreslagna grunder skulle dyrtidstillägget

till i tjänst varande prästmän utgå i form av dels dagtillägg med

2 kronor 30 öre för dag, dels ock procentuellt tillägg, utgörande 64 procent

av avlöningsförmånerna. Dagtillägget har avvägts så, att det skulle motsvara

det högre dyrtidstillägg, som enligt Eders Kungl. Maj:ts proposition

nr 95 angående grunder för dyrtidstillägg åt befattningshavare i statens

tjänst m. m. skulle med tillämpning av nu gällande grundtal komma statstjänstemannen

tillgodo för de första 100 kronorna av månadslönen. På

grund av praktiska skäl skulle dyrtidstillägget utgå efter dessa grunder

redan från början av ecklesiastikåret 1920—1921.

För innehavare av prästerliga emeritilöner skulle dyrtidstillägget under

ifrågavarande ecklesiastikår utgå efter glidande skala och även i övrigt

efter i huvudsak enahanda grunder, som kunde komma att fastställas förståtens

pensionärer för tiden från den 1 juli 1920.

Därest tillfällig löneförbättring kommer att beviljas prästerskapet,

skulle procentuellt dyrtidstillägg utgå jämväl å denna löneförbättring.

Enligt vad departementschefen angivit, lämnar kyrkofonden tillgång

till bestridande av de utgifter, varom nu är fråga.

Sedan riksdagen numera fattat beslut i fråga om allmänna grunder

för dyrtidstillägg åt befattningshavare i statens tjänst, torde det av Eders

Kungl. Maj:t framlagda förslaget angående dyrtidstillägg åt innehavare av nu

ifrågakomna prästerliga befattningar — frånsett innehavarna av prästerliga

emeritilöner — tarva vissa jämkningar. Riksdagens beslut angående dyrtidstillägg

åt statstjänstemannen innebär i korthet, att grundtalet borde

så avvägas, att det motsvarade indextalet för prisfördyringen minskat

med 5 enheter, därest indextalet icke vore jämnt tal, eljest med 6 enheter.

Med nu rådande prisläge skulle grundtalet bliva 160. Beträffande den inkomstgräns,

till vilken dyrtidstillägget borde utgå efter ett procenttal lika

med grundtalet, har riksdagen beslutat en viss åtskillnad mellan familje
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Riksdagens skrivelse Nr 389.

försörjare och övriga befattningshavare. Det grundbelopp, på vilket dyrtidstillägget

skulle beräknas efter ett procenttal lika med grundtalet, skulle

bestämmas till en avlöning av 85 kronor i månaden, och det procenttal,

som borde tillämpas å månadsavlöning över 85 kronor, skulle utgöra 55

hundradelar av grundtalet, d. v. s. efter nu gällande prisindex 88. Beträffande

familjeförsörjare skulle för varje barn under 16 år den andel av

månadsavlöningen, för vilken dyrtidstillägget skulle utgå med ett procenttal

lika med grundtalet, ökas med 15 kronor.

Därest nu de för ifrågavarande prästerliga tjänstinnehavare av Eders

Kungl. Maj:t föreslagna dyrtidstilläggen skulle höjas i proportion till den

höjning, som för statstjänstemannens vidkommande av riksdagen beslutats

utöver Eders Kungl. Maj:ts förslag, skulle grunderna visa sig vara följande.

Dagtillägget skulle begränsas till 2 kronor i stället för av Eders Kungl.

Maj:t föreslaget 2 kronor 30 öre. Däremot skulle det procentuella tilllägget

höjas till 81 procent, och för familjeförsörjare skulle barnbidraget

utgöra en ökning av dagtillägget med 35 öre för varje barn. Då emellertid

vid en tillämpning av dessa grunder, enligt vad riksdagen inhämtat,

kyrkofondens belastning skulle komma att ökas i en utsträckning, som

icke kan anses stå i överensstämmelse med bestämmelserna i 5 § i ovanberörda

lag den 30 augusti 1918 angående krigstidsunderstöd åt präster i

nyreglerade pastorat in. fl., har riksdagen icke ansett sig kunna för prästerskapet

vidtaga en ökning av dyrtidstillägget i fullt samma proportion,

som skett beträffande statstjänstemannen. Den reduktion, som skulle bliva

nödvändig att vidtaga, torde kunna ske på två olika sätt, nämligen antingen

genom att sänka det procentuella tillägget eller genom att utesluta

barnbidraget. Med hänsyn till kyrkofondens möjlighet att bära kostnaderna

för dyrtidstilläggen torde, enligt vad riksdagen inhämtat, berörda reduktion

kunna ske på det sätt, att enligt det första alternativet dagtilllägget

bestämmes till 2 kronor och det procentuella tillägget till 78

procent, och enligt det andra alternativet dagtillägget bestämmes till likaledes

2 kronor, och det procentuella tillägget till 75 procent, varjämte

skulle komma en ökning av dagtillägget med 35 öre för varje barn under

16 år. Barnbidraget skulle alltså uppgå för barn och år till 127 kronor

75 öre; motsvarande siffra för statstjänstemannen utgör 129 kronor 60 öre.

De av riksdagen angivna beräkningarna äro enligt uppgift de högsta, vilka

med hänsyn till kyrkofondens bärkraft nu kunna av riksdagen godtagas.

Riksdagen inser väl, att det senare alternativet med barnbidrag är

förenat med vissa tekniska svårigheter på grund av de för prästerskapet

gällande säregna avlöningsbestämmelserna, men med hänsyn till den uppfattning

i fråga om behofsprincipen, som riksdagens beslut beträffande

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Riksdagens skrivelse Nr 389.

statstjänstemannens dyrtidstillägg innebär, anser sig riksdagen likväl böra

i förevarande fall antaga detsamma. På grund av ovanberörda tekniska

svårigheter torde det ej vara möjligt att för prästernas del i allo tillämpa de

grunder i avseende å barnbidragets utbetalande, som beslutats beträffande

statstjänstemannen. Med hänsyn härtill vill riksdagen lämna Eders Kungl.

Maj:t befogenhet att vidtaga de modifikationer, som äro erforderliga för

att med möjligaste rättvisa förena den största enkelhet vid tillämpningen

av grunderna för ifrågavarande dyrtidstillägg.

I fråga om innehavare av prästerliga emeritilöner har riksdagen intet

att erinra mot vad härutinnan föreslagits.

I avseende å det i ovanberörda motion gjorda yrkandet tillåter sig

riksdagen erinra om följande.

I kungl. kungörelsen den 16 juli 1919 (nr 472) angående dyrtidsunderstöd

under ecklesiastikåret 1919—1920 åt kyrkoherdar och komministrar

i nyreglerade pastorat m. in. meddelas i § 2 mom. 1 bestämmelser

om det ordinarie dyrtidstillägget för nämnda ecklesiastikår. Härtill är

fogat ett stadgande av följande lydelse: »är kyrkoherde, komminister eller

ständig adjunkt anställd i pastorat, där ny lönereglering trätt i kraft före

den 1 maj 1919, och har han under hela eller någon del av senare hälften

av ecklesiastikåret 1918—1919 varit berättigad till krigstidstillägg enligt

kungörelsen den 30 augusti 1918 (nr 726), eller har annan extra ordinarie

präst än ständig adjunkt under hela eller någon del av senare hälften av

ecklesiastikåret 1918—1919 varit berättigad till krigstidstillägg enligt nyssnämnda

kungörelse, skall det i mom. 1 oinförmälda dyrtidstillägget förhöjas,

det procentuella tillägget med ett belopp, motsvarande 15 procent

å de kontanta avlöningsförmånerna, och dagtillägget med 25 öre för dag».

På sätt i motionen erinrats, skulle genom sagda bestämmelse alltså

ordinarie prästman, som erhållit transport, eller e. o. prästman, som vunnit

befordran eller överflyttats till pastorat, som icke är nyreglerat, eller

där ny lönereglering inträtt den 1 maj 1919, icke erhålla någon ersättning

för den förhöjning för senare halvåret 1918—1919, varom i sagda

bestämmelser talas. Samma skulle förhållandet vara med stärbhusdelägare

efter avliden ordinarie eller e. o. präst, ävensom innehavare av emeritilöner,

vilka tillträtt sådan lön den 1 maj 1919, men varit berättigad till

extra tillägg på den kyrkoherde- eller komministerlön, de åtnjöto under

senare hälften av ecklesiastikåret 1918—1919.

Enligt vad riksdagen inhämtat, hava åtskilliga prästmän ävensom stärbhusdelägare

efter avlidne prästmän — med förmälan att de icke fått uppbära

förhöjt procentuellt dyrtidstillägg jämte dagtillägg — under åbero
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Riksdagens skrivelse Nr 389.

pande av nyssberörda bestämmelser i kung!, kungörelsen den 16 juli 1919

hos Eders Kungl. Maj:t anhållit om sådant dyrtidsunderstöd.

Såsom framgår av berörda ansökningar hava vissa prästmän överflyttats

den 1 maj 1919 från nyreglerde pastorat till icke reglerade pastorat

och två stärbhusdelägare den 30 april 1919 frånträtt dem såsom nådårsberättigade

tillkommande löneförmåner vid tjänster inom under ecklesiastikåret

1918 — 1919 nyreglerade pastorat. Vissa prästmän hava förut

tjänstgjort i nyreglerade pastorat samt den 1 maj 1919 tillträtt befattningar

i pastorat, där ny lönereglering samma dag börjat tillämpas.

I ett över sagda ansökningar den 12 mars 1920 avgivet gemensamt

utlåtande hava kammarkollegium och statskontoret bragt i erinran det

yrkande, som i ovanberörda motion underställts riksdagens prövning. De

fall, som i denna motion avses, utgöra — framhålla ämbetsverken — dels

sådana, varom vore fråga i omförmälda ansökningar, dels ock sådana, där

vederbörande på grund av domkapitlens feltolkning av förberörda kungörelse

den 16 juli 1919 förhållits dem rätteligen tillkommande förhöjning

i dyrtidstillägg för ecklesiastikåret 1919—1920. I likhet med motionen

anse jämväl ämbetsverken, att prästmän samt tjänst- och nådeårsberättigade

stärbhus efter prästmän, vilka på grund av omförmälda bestämmelser

i kungörelsen den 16 juli 1919 ej kommit i åtnjutande av det extra dyrtidstillägg,

som, avseende senare hälften av ecklesiastikåret 1918—1919,

av praktiska skäl hänförts till ecklesiastikåret 1919—1920, borde beredas

ersättning för denna sin förlust. Då betalningsansvaret för sådant dyrtidstillägg

åtminstone i flertalet fall icke syntes rättvisligen kunna åläggas

vederbörande pastorat, ansåge ämbetsverken, att de ersättningsbelopp, varom

nu vore fråga, borde beviljas ur kyrkofonden. Härför fordrades emellertid

medgivande av riksdag och kyrkomöte, lämpligen i den riktningen,

att Eders Kungl. Maj:t medgåves rätt att, därest prästman eller hans tjänsteller

nådårsberättigade stärbhus under hela eller någon del av senare

hälften av ecklesiastikåret 1918—1919 varit berättigad till krigstidstillägg

enligt kungörelsen den 30 augusti 1918, men under hela eller någon del

av ecklesiastikåret 1919—1920 antingen icke alls varit berättigad till dyrtidstillägg

enligt kungörelsen den 16 juli 1919 eller åtminstone icke till sådan

förhöjning i dyrtidstillägget, som omförmäldes i sistnämnda kungörelse,

ur kyrkofonden tilldela dylik prästman eller stärbhus skäligt lönetillskott.

Med hänsyn till det av kammarkollegium och statskontoret i ärendet

avgivna utlåtandet anser riksdagen att åtgärder i det syfte, som med motionen

avses, böra vidtagas. I avseende å sättet för bestridande av erforderliga

medel kan riksdagen uppenbarligen icke bifalla det i motionen

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Riksdagens skrivelse Nr 389.

framlagda förslaget, då ju som bekant statsmedel icke ansetts böra tagas

i anspråk för utbetalande av de dyrtidstillägg, varom här är fråga. I

betraktande av vad i ärendet förekommit anser sig riksdagen böra tillmötesgå

motionärens yrkande i enlighet med det förslag, som framlagts

från kammarkollegium och statskontoret.

Riksdagen får alltså anmäla,

att riksdagen, i anledning av Eders Kungl. Maj:ts omförmälda proposition

och ovanberörda motion

dels godkänt de av departementschefen i statsrådsprotokollet över

ecklesiastikärenden den 19 mars 1920 förordade allmänna grunderna med

av riksdagen härovan gjorda ändringar för beviljande av dyrtidstillägg

under ecklesiastikåret 1920—1921 till de prästmän, som finnas omförmälda

i lagen den 30 augusti 1918 angående krigstidsunderstöd åt präster i nyreglade

pastorat samt åt vissa extra ordinarie prästmän och innehavare

av prästerliga emeritilöner;

dels bemyndigat Eders Kungl. Maj:t att, därest det grundtal, i förhållande

vartill statstjänstemannens dyrtidstillägg utgår, blir föremål för

sänkning, förordna, att det till de i tjänst varande prästmännen utgående

dyrtidstillägget skall undergå skälig minskning;

dels ock för sin del medgivit Eders Kungl. Maj:t rätt att, därest prästman

eller hans tjänst- eller nådårsberättigade stärbhus under hela eller

någon del av senare hälften av ecklesiastikåret 1918 —1919 vant berättigad

till krigstidstillägg enligt kungörelsen den 30 augusti 1918 (nr 726),

men under hela eller någon del av ecklesiastikåret 1919—1920 antingen

icke alls varit berättigad till dyrtidstillägg enligt kungörelsen den 16 juli

1919 (nr 472) eller åtminstone icke till sådan förhöjning i dyrtidstillägget,

som omförmäles i sistnämnda kungörelse, ur kyrkofonden tilldela dylik

prästman eller stärbhus skäligt lönetillskott.

Stockholm den 17 juni 1920.

Med undersåtlig vördnad.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.