Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till grunder för dyrtidstillägg under ecklesiastikåret 1920—1921 åt dels kyrkoherdar och komministrar i nyreglerade pastorat samt vissa extra ordinarie präster, dels ock innehavare av prästerliga emeritilöner jämte en i ämnet väckt motion.
1920-06-17 · 6 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 6 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Rskr. 1920:389, Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till grunder för dyrtidstillägg under ecklesiastikåret 1920—1921 åt dels kyrkoherdar och komministrar i nyreglerade pastorat samt vissa extra ordinarie präster, dels ock innehavare av prästerliga emeritilöner jämte en i ämnet väckt motion.
Dokumentets text
Riksdagens skrivelse Nr 389.
1
Nr 389.
Godkänd av första kammaren den 17 juni 1920.
Godkänd av andra kammaren den 17 juni 1920.
Riksdagens skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition med förslag till grunder för dyrtidstillägg
under ecklesiastikåret 1920—1921 åt dels kyrkoherdar
och komministrar i nyreglerade pastorat samt vissa extra
ordinarie präster, dels ock innehavare av prästerliga
emeritilöner jämte en i ämnet väckt motion.
(Statsutskottets utlåtande nr 217.)
Till KONUNGEN.
I en till riksdagen den 19 mars 1920 avlåten proposition, nr 406,
har Eders Kungl. Maj:t, under åberopande av bilagt utdrag av statsrådsprotokollet
över ecklesiastikärenden för samma dag, föreslagit riksdagen
att
dels godkänna de av departementschefen i statsrådsprotokollet förordade
allmänna grunderna för beviljande av dyrtidstillägg under ecklesiastikåret
1920—1921 till de prästmän, som finnas omförmälda i lagen den
30 augusti 1918 angående krigstidsunderstöd åt präster i nyreglerade
pastorat samt åt vissa extra ordinarie prästmän och innehavare av prästerliga
emeritilöner;
dels ock bemyndiga Eders Kungl. Ma]:t att, därest det grundtal, i förhållande
vartill statstjänstemannens dyrtidstillägg utgår, blir föremål för
Bihang till riksdagens protokoll 1920. 14 samt. Nr 389—390. 1
2
Riksdagens skrivelse Nr 389.
sänkning, förordna, att det till de i tjänst varande prästmännen utgående
dyrtidstillägget skall undergå skälig minskning.
I samband härmed har utskottet till behandling förehaft en inom riksdagen
väckt motion, däruti hemställts, att riksdagen ville besluta att bevilja
på extra stat för år 1921 ett förslagsanslag å 30,000 kronor, att ställas
till Eders Kungl. Maj:ts förfogande, för beredande av ersättning på sätt
1 motionen angivits åt däri omnämnda prästerliga befattningshavare m. fl.
för mistade extra lönetillägg, ävensom medgiva, att ifrågavarande ersättningar
må av tillgängliga medel redan under innevarande år utbetalas.
Enligt de av departementschefen föreslagna grunder skulle dyrtidstillägget
till i tjänst varande prästmän utgå i form av dels dagtillägg med
2 kronor 30 öre för dag, dels ock procentuellt tillägg, utgörande 64 procent
av avlöningsförmånerna. Dagtillägget har avvägts så, att det skulle motsvara
det högre dyrtidstillägg, som enligt Eders Kungl. Maj:ts proposition
nr 95 angående grunder för dyrtidstillägg åt befattningshavare i statens
tjänst m. m. skulle med tillämpning av nu gällande grundtal komma statstjänstemannen
tillgodo för de första 100 kronorna av månadslönen. På
grund av praktiska skäl skulle dyrtidstillägget utgå efter dessa grunder
redan från början av ecklesiastikåret 1920—1921.
För innehavare av prästerliga emeritilöner skulle dyrtidstillägget under
ifrågavarande ecklesiastikår utgå efter glidande skala och även i övrigt
efter i huvudsak enahanda grunder, som kunde komma att fastställas förståtens
pensionärer för tiden från den 1 juli 1920.
Därest tillfällig löneförbättring kommer att beviljas prästerskapet,
skulle procentuellt dyrtidstillägg utgå jämväl å denna löneförbättring.
Enligt vad departementschefen angivit, lämnar kyrkofonden tillgång
till bestridande av de utgifter, varom nu är fråga.
Sedan riksdagen numera fattat beslut i fråga om allmänna grunder
för dyrtidstillägg åt befattningshavare i statens tjänst, torde det av Eders
Kungl. Maj:t framlagda förslaget angående dyrtidstillägg åt innehavare av nu
ifrågakomna prästerliga befattningar — frånsett innehavarna av prästerliga
emeritilöner — tarva vissa jämkningar. Riksdagens beslut angående dyrtidstillägg
åt statstjänstemannen innebär i korthet, att grundtalet borde
så avvägas, att det motsvarade indextalet för prisfördyringen minskat
med 5 enheter, därest indextalet icke vore jämnt tal, eljest med 6 enheter.
Med nu rådande prisläge skulle grundtalet bliva 160. Beträffande den inkomstgräns,
till vilken dyrtidstillägget borde utgå efter ett procenttal lika
med grundtalet, har riksdagen beslutat en viss åtskillnad mellan familje
-
3
Riksdagens skrivelse Nr 389.
försörjare och övriga befattningshavare. Det grundbelopp, på vilket dyrtidstillägget
skulle beräknas efter ett procenttal lika med grundtalet, skulle
bestämmas till en avlöning av 85 kronor i månaden, och det procenttal,
som borde tillämpas å månadsavlöning över 85 kronor, skulle utgöra 55
hundradelar av grundtalet, d. v. s. efter nu gällande prisindex 88. Beträffande
familjeförsörjare skulle för varje barn under 16 år den andel av
månadsavlöningen, för vilken dyrtidstillägget skulle utgå med ett procenttal
lika med grundtalet, ökas med 15 kronor.
Därest nu de för ifrågavarande prästerliga tjänstinnehavare av Eders
Kungl. Maj:t föreslagna dyrtidstilläggen skulle höjas i proportion till den
höjning, som för statstjänstemannens vidkommande av riksdagen beslutats
utöver Eders Kungl. Maj:ts förslag, skulle grunderna visa sig vara följande.
Dagtillägget skulle begränsas till 2 kronor i stället för av Eders Kungl.
Maj:t föreslaget 2 kronor 30 öre. Däremot skulle det procentuella tilllägget
höjas till 81 procent, och för familjeförsörjare skulle barnbidraget
utgöra en ökning av dagtillägget med 35 öre för varje barn. Då emellertid
vid en tillämpning av dessa grunder, enligt vad riksdagen inhämtat,
kyrkofondens belastning skulle komma att ökas i en utsträckning, som
icke kan anses stå i överensstämmelse med bestämmelserna i 5 § i ovanberörda
lag den 30 augusti 1918 angående krigstidsunderstöd åt präster i
nyreglerade pastorat in. fl., har riksdagen icke ansett sig kunna för prästerskapet
vidtaga en ökning av dyrtidstillägget i fullt samma proportion,
som skett beträffande statstjänstemannen. Den reduktion, som skulle bliva
nödvändig att vidtaga, torde kunna ske på två olika sätt, nämligen antingen
genom att sänka det procentuella tillägget eller genom att utesluta
barnbidraget. Med hänsyn till kyrkofondens möjlighet att bära kostnaderna
för dyrtidstilläggen torde, enligt vad riksdagen inhämtat, berörda reduktion
kunna ske på det sätt, att enligt det första alternativet dagtilllägget
bestämmes till 2 kronor och det procentuella tillägget till 78
procent, och enligt det andra alternativet dagtillägget bestämmes till likaledes
2 kronor, och det procentuella tillägget till 75 procent, varjämte
skulle komma en ökning av dagtillägget med 35 öre för varje barn under
16 år. Barnbidraget skulle alltså uppgå för barn och år till 127 kronor
75 öre; motsvarande siffra för statstjänstemannen utgör 129 kronor 60 öre.
De av riksdagen angivna beräkningarna äro enligt uppgift de högsta, vilka
med hänsyn till kyrkofondens bärkraft nu kunna av riksdagen godtagas.
Riksdagen inser väl, att det senare alternativet med barnbidrag är
förenat med vissa tekniska svårigheter på grund av de för prästerskapet
gällande säregna avlöningsbestämmelserna, men med hänsyn till den uppfattning
i fråga om behofsprincipen, som riksdagens beslut beträffande
4
Riksdagens skrivelse Nr 389.
statstjänstemannens dyrtidstillägg innebär, anser sig riksdagen likväl böra
i förevarande fall antaga detsamma. På grund av ovanberörda tekniska
svårigheter torde det ej vara möjligt att för prästernas del i allo tillämpa de
grunder i avseende å barnbidragets utbetalande, som beslutats beträffande
statstjänstemannen. Med hänsyn härtill vill riksdagen lämna Eders Kungl.
Maj:t befogenhet att vidtaga de modifikationer, som äro erforderliga för
att med möjligaste rättvisa förena den största enkelhet vid tillämpningen
av grunderna för ifrågavarande dyrtidstillägg.
I fråga om innehavare av prästerliga emeritilöner har riksdagen intet
att erinra mot vad härutinnan föreslagits.
I avseende å det i ovanberörda motion gjorda yrkandet tillåter sig
riksdagen erinra om följande.
I kungl. kungörelsen den 16 juli 1919 (nr 472) angående dyrtidsunderstöd
under ecklesiastikåret 1919—1920 åt kyrkoherdar och komministrar
i nyreglerade pastorat m. in. meddelas i § 2 mom. 1 bestämmelser
om det ordinarie dyrtidstillägget för nämnda ecklesiastikår. Härtill är
fogat ett stadgande av följande lydelse: »är kyrkoherde, komminister eller
ständig adjunkt anställd i pastorat, där ny lönereglering trätt i kraft före
den 1 maj 1919, och har han under hela eller någon del av senare hälften
av ecklesiastikåret 1918—1919 varit berättigad till krigstidstillägg enligt
kungörelsen den 30 augusti 1918 (nr 726), eller har annan extra ordinarie
präst än ständig adjunkt under hela eller någon del av senare hälften av
ecklesiastikåret 1918—1919 varit berättigad till krigstidstillägg enligt nyssnämnda
kungörelse, skall det i mom. 1 oinförmälda dyrtidstillägget förhöjas,
det procentuella tillägget med ett belopp, motsvarande 15 procent
å de kontanta avlöningsförmånerna, och dagtillägget med 25 öre för dag».
På sätt i motionen erinrats, skulle genom sagda bestämmelse alltså
ordinarie prästman, som erhållit transport, eller e. o. prästman, som vunnit
befordran eller överflyttats till pastorat, som icke är nyreglerat, eller
där ny lönereglering inträtt den 1 maj 1919, icke erhålla någon ersättning
för den förhöjning för senare halvåret 1918—1919, varom i sagda
bestämmelser talas. Samma skulle förhållandet vara med stärbhusdelägare
efter avliden ordinarie eller e. o. präst, ävensom innehavare av emeritilöner,
vilka tillträtt sådan lön den 1 maj 1919, men varit berättigad till
extra tillägg på den kyrkoherde- eller komministerlön, de åtnjöto under
senare hälften av ecklesiastikåret 1918—1919.
Enligt vad riksdagen inhämtat, hava åtskilliga prästmän ävensom stärbhusdelägare
efter avlidne prästmän — med förmälan att de icke fått uppbära
förhöjt procentuellt dyrtidstillägg jämte dagtillägg — under åbero
-
5
Riksdagens skrivelse Nr 389.
pande av nyssberörda bestämmelser i kung!, kungörelsen den 16 juli 1919
hos Eders Kungl. Maj:t anhållit om sådant dyrtidsunderstöd.
Såsom framgår av berörda ansökningar hava vissa prästmän överflyttats
den 1 maj 1919 från nyreglerde pastorat till icke reglerade pastorat
och två stärbhusdelägare den 30 april 1919 frånträtt dem såsom nådårsberättigade
tillkommande löneförmåner vid tjänster inom under ecklesiastikåret
1918 — 1919 nyreglerade pastorat. Vissa prästmän hava förut
tjänstgjort i nyreglerade pastorat samt den 1 maj 1919 tillträtt befattningar
i pastorat, där ny lönereglering samma dag börjat tillämpas.
I ett över sagda ansökningar den 12 mars 1920 avgivet gemensamt
utlåtande hava kammarkollegium och statskontoret bragt i erinran det
yrkande, som i ovanberörda motion underställts riksdagens prövning. De
fall, som i denna motion avses, utgöra — framhålla ämbetsverken — dels
sådana, varom vore fråga i omförmälda ansökningar, dels ock sådana, där
vederbörande på grund av domkapitlens feltolkning av förberörda kungörelse
den 16 juli 1919 förhållits dem rätteligen tillkommande förhöjning
i dyrtidstillägg för ecklesiastikåret 1919—1920. I likhet med motionen
anse jämväl ämbetsverken, att prästmän samt tjänst- och nådeårsberättigade
stärbhus efter prästmän, vilka på grund av omförmälda bestämmelser
i kungörelsen den 16 juli 1919 ej kommit i åtnjutande av det extra dyrtidstillägg,
som, avseende senare hälften av ecklesiastikåret 1918—1919,
av praktiska skäl hänförts till ecklesiastikåret 1919—1920, borde beredas
ersättning för denna sin förlust. Då betalningsansvaret för sådant dyrtidstillägg
åtminstone i flertalet fall icke syntes rättvisligen kunna åläggas
vederbörande pastorat, ansåge ämbetsverken, att de ersättningsbelopp, varom
nu vore fråga, borde beviljas ur kyrkofonden. Härför fordrades emellertid
medgivande av riksdag och kyrkomöte, lämpligen i den riktningen,
att Eders Kungl. Maj:t medgåves rätt att, därest prästman eller hans tjänsteller
nådårsberättigade stärbhus under hela eller någon del av senare
hälften av ecklesiastikåret 1918—1919 varit berättigad till krigstidstillägg
enligt kungörelsen den 30 augusti 1918, men under hela eller någon del
av ecklesiastikåret 1919—1920 antingen icke alls varit berättigad till dyrtidstillägg
enligt kungörelsen den 16 juli 1919 eller åtminstone icke till sådan
förhöjning i dyrtidstillägget, som omförmäldes i sistnämnda kungörelse,
ur kyrkofonden tilldela dylik prästman eller stärbhus skäligt lönetillskott.
Med hänsyn till det av kammarkollegium och statskontoret i ärendet
avgivna utlåtandet anser riksdagen att åtgärder i det syfte, som med motionen
avses, böra vidtagas. I avseende å sättet för bestridande av erforderliga
medel kan riksdagen uppenbarligen icke bifalla det i motionen
6
Riksdagens skrivelse Nr 389.
framlagda förslaget, då ju som bekant statsmedel icke ansetts böra tagas
i anspråk för utbetalande av de dyrtidstillägg, varom här är fråga. I
betraktande av vad i ärendet förekommit anser sig riksdagen böra tillmötesgå
motionärens yrkande i enlighet med det förslag, som framlagts
från kammarkollegium och statskontoret.
Riksdagen får alltså anmäla,
att riksdagen, i anledning av Eders Kungl. Maj:ts omförmälda proposition
och ovanberörda motion
dels godkänt de av departementschefen i statsrådsprotokollet över
ecklesiastikärenden den 19 mars 1920 förordade allmänna grunderna med
av riksdagen härovan gjorda ändringar för beviljande av dyrtidstillägg
under ecklesiastikåret 1920—1921 till de prästmän, som finnas omförmälda
i lagen den 30 augusti 1918 angående krigstidsunderstöd åt präster i nyreglade
pastorat samt åt vissa extra ordinarie prästmän och innehavare
av prästerliga emeritilöner;
dels bemyndigat Eders Kungl. Maj:t att, därest det grundtal, i förhållande
vartill statstjänstemannens dyrtidstillägg utgår, blir föremål för
sänkning, förordna, att det till de i tjänst varande prästmännen utgående
dyrtidstillägget skall undergå skälig minskning;
dels ock för sin del medgivit Eders Kungl. Maj:t rätt att, därest prästman
eller hans tjänst- eller nådårsberättigade stärbhus under hela eller
någon del av senare hälften av ecklesiastikåret 1918 —1919 vant berättigad
till krigstidstillägg enligt kungörelsen den 30 augusti 1918 (nr 726),
men under hela eller någon del av ecklesiastikåret 1919—1920 antingen
icke alls varit berättigad till dyrtidstillägg enligt kungörelsen den 16 juli
1919 (nr 472) eller åtminstone icke till sådan förhöjning i dyrtidstillägget,
som omförmäles i sistnämnda kungörelse, ur kyrkofonden tilldela dylik
prästman eller stärbhus skäligt lönetillskott.
Stockholm den 17 juni 1920.
Med undersåtlig vördnad.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.