Sök i Ratio Lex

Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående beredande av varukredit åt vissa nödlidande länder.

1920-06-18 · 5 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 5 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Rskr. 1920:405, Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående beredande av varukredit åt vissa nödlidande länder.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse Nr 405.

1

Nr 405.

Godkänd av första kammaren den 18 juni 1920.

Godkänd av andra kammaren den 18 juni 1920.

Riksdagens skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts

proposition angående beredande av varukredit åt vissa

nödlidande länder.

(Statsutskottets utlåtande nr 197.)

Till Konungen.

Uti en till riksdagen avlåten, den 7 maj 1920 dagtecknad proposition

(nr 427) har Eders Kungl. Maj:t, under åberopande av det vid

propositionen fogade statsrådsprotokollet över finansärenden för samma

dag, föreslagit riksdagen medgiva, att Eders Kungl. Maj:t må i den

ordning och enligt de grunder, som av Eders Kungl. Maj:t bestämmas,

ikläda svenska staten betalningsansvar dels till ett belopp av högst 10

miljoner kronor för varor, som i anledning av rådande nödtillstånd

kunna komma att av svenska exportörer på kredit levereras till Estland,

Lettland, Litauen, Polen, Czecko-Slovakien, Österrike, Ungern och

Rumänien, dels ock i fall av behov till ett belopp av ytterligare högst

15 miljoner kronor för varor, som av enahanda anledning kunna komma

att levereras till av nöd hemsökta länder.

Den hjälpaktion för bispringande av nödlidande länder, varom i

Biftang till riksdagens protokoll 1920. 14 saml. Nr 405—406. 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Riksdagens skrivelse Nr 405.

denna proposition i första hand är fråga, planerades å en konferens i

Köpenhamn i mars 1920 mellan representanter för de skandinaviska

länderna samt Storbritannien och Nordamerikas Förenta Stater. Sedermera

har frågan ytterligare avhandlats å en internationell konferens i

Paris under april månad detta år. Vid sistnämnda konferens tillsattes

en kommitté för handhavande av arbetet med hjälpaktionens vidare

ordnande, i vilken kommitté även Sverige är representerat.

Enligt den plan för den ifrågasatta hjälpaktionen, som å Köpenhamnskonferensen

framlades skulle såsom likvid för de varor, som levererades

till de hjälpbehövande länderna, av dessa utfärdas skattkammarväxlar,

löpande med 6 procent ränta och betalbara i det kreditgivande

landets mynt inom ett år från utställandet, men med rätt för det

låntagande landet att omsätta växlarna på tolv månader åt gången,

högst dock intill fem år från utställningsdagen. Dessa förbindelser

skulle, vad angår Österrike och Ungern, medföra förmånsrätt till betalning

ur dessa staters tillgångar och inkomster samt prioritet framför

de skadestånd, varom stadgas i det i S:t Grermain ingångna fredsfördraget

eller i till detsamma hörande fördrag och överenskommelser. Vad anginge

övriga låntagande länder skulle de ifrågavarande förbindelserna medföra

första rätt till betalning ur alla de inkomster, respektive land kunde

komma att erhålla såsom kompensation, gottgörelse eller skadestånd

från något fiendeland.

Vidare vore det tänkt, att de nödhjälpskrediter, som av vissa

länder redan lämnats, skulle, åtminstone i den mån de givits efter den

1 januari 1920, inbegripas bland dem, för vilka ovan omförmälda förbindelser

skulle utfärdas.

De kreditgivande länderna skulle själva äga bestämma, vilka länder

de ville bispringa och vilka varor de för sådant ändamål ville avstå.

Krediten borde ordnas genom respektive staters bemedling, envar stat

dock obetaget att å vederbörande exportörer överflytta någon del av

krediten.

Den centrala ledningen av hjälpaktionen skulle handhavas av en

internationell organisation i Paris, i vilken varje långivande land skulle

vara representerat.

Departementschefen har nu ansett sig böra förorda att Sverige

deltager i den sålunda planerade hjälpaktionen. Dock har departementschefen

ansett det nödvändigt, att Sverige begränsar sitt deltagande i

hjälpaktionen till de länder, med vilka det sedan gammalt stått i förbindelse,

d. v. s. Estland, Lettland, Litauen, Polen, Czecko-Slovakien,

Österrike, Ungern och Rumänien. Utgångspunkten för Sveriges del
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Riksdagens skrivelse Nr 405.

tagande måste vidare enligt departementschefens mening vara, att

understödet finge lämnas i sådana svenska varor, som inom landet förefunnes

eller kunde framställas i den omfattning, att landets eget oundgängliga

behov av sådana varor icke äventyrades. De varor, vilka

därvidlag kunde ifrågakomma, vore i främsta rummet diverse industriprodukter

(särskilt maskiner), vilka kunde befrämja lantbruk och industri

inom de hjälpbehövande länderna. Därutöver borde möjligen, ehuru i

mindre kvantiteter, vissa livsmedel och industriella råvaror kunna tillhandahållas.

Det högsta varuvärde, som från svensk sida skulle kunna garanteras

till export å ifrågavarande länder skulle enligt departementschefens

uppfattning utgöra 20 miljoner kronor. Av detta belopp borde hälften

kunna åstadkommas genom medverkan från vederbörande exportörers

sida, medan ett belopp av högst 10 miljoner kronor skulle garanteras

av staten. Departementschefen har vidare ifrågasatt, att de å skattkammarväxlarna

inflytande kapitalavbetalningar skulle tillgodoföras vederbörande

exportör, till dess han erhållit full betalning för det kapitalbelopp,

för vilket han själv stode risken, samt att först vad därefter inflöte skulle

utgöra täckning för det belopp, för vilket staten iklätt sig betalningsansvar.

Beträffande de närmare anstalterna från svensk sida för anordnandet

av varuleveranser och krediter m. m. borde det, enligt vad departementschefen

anfört, i händelse den förordade statsgarantien å 10

miljoner kronor lämnades, få ankomma på Eders Kungl. Maj:t att

vidtaga erforderliga åtgärder.

Förutom ovan angivna hjälpaktion har emellertid departementschefen

ifrågasatt, att statens medverkan skulle lämnas med export till

andra i nödtillstånd varande länder, särskilt Tyskland och Ryssland.

»Till de rent humanitära skälen för lämnande av den hjälp, som kunde

stå oss till buds, komme i avseende å dessa båda länder det förhållandet,

att tillvaratagandet av våra egna intressen under vissa omständigheter

kunde göra en kreditgivning i större eller mindre skala fullt

motiverad. För beredande av möjlighet för Sverige att deltaga i en

ifrågasatt sådan aktion har det synts departementschefen välbetänkt att

för mötande av alla eventualiteter hos riksdagen äska medgivande till

att Fders Kungl. Maj:t må — utöver redan nämnda 10 miljoner kronor

i fall av behov ikläda svenska staten betalningsansvar för en ytterligare

varukredit till utlandet — företrädesvis då till länder, som icke berördes

av den å Pariskonferensen planerade hjälpaktionen — till belopp av

15 miljoner kronor.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Riksdagens skrivelse Nr 405.

Riksdagen delar departementschefens uppfattning, att jämväl vårt

land bör i mån av tillgångar deltaga i den vid konferenserna i Köpenhamn

och Paris planerade hjälpaktionen till vissa nödlidande länder.

Denna aktion synes även riksdagen böra för Sveriges del i första hand

omfatta sådana länder, med vilka vårt land sedan gammalt stått i förbindelse,

samt omfatta sådana råvaror, industrialster och förnödenheter,

vilka med hänsyn till vår folkhushållning kunna undvaras.

Beträffande säkerheten för den ifrågasatta krediten har riksdagen

inhämtat, att de av departementschefen omförmälda, å konferensen i

Köpenhamn föreslagna bestämmelserna lära på konferensen i Paris hava

blivit i vissa avseenden ändrade. Den viktigaste förändringen torde vara,

att beträffande de skuldförbindelser, som skola utfärdas av andra länder

än Österrike och Ungern, stadgats, att de skola medföra första rätt till

betalning ur alla de inkomster, respektive land kunde komma att erhålla

såsom kompensation, gottgörelse eller skadestånd från något fiendeland,

med förbehåll för de anspråk, som kunna häfta vid dessa kompensationer,

gottgörelser eller skadestånd med hänsyn till tidigare upptagna lån.

Då sådana lån torde förekomma till ganska betydande belopp,

synes riksdagen, att genom det ifrågavarande tillägget den säkerhet, som

eljest kunnat tillmätas dessa skuldförbindelser, utan tvivel blivit beträffande

sistnämnda länder betänkligt reducerad. Allenast beträffande varuleveranser

till Österrike och Ungern torde följaktligen den av Köpenhamnskonferensen

avtalade säkerheten numera vara att påräkna.

Med hänsyn till den sålunda beträffande flertalet länder minskade

säkerheten har riksdagen icke kunnat undgå att ställa sig betänksam

till frågan om den begärda kreditens beviljande. Då emellertid vårt

land icke synes böra intaga en mera avvisande ställning än övriga å

ovannämnda konferenser representerade stater, har riksdagen icke ansett

sig böra avslå förslaget i denna del.

I fråga åter om den kredit, som, utöver nyssnämnda 10 miljoner

kronor, med statens medverkan skulle lämnas till nödlidande länder, närmast

Tyskland och Ryssland, synes det riksdagen visserligen tveksamt, huruvida

ett beslut i denna fråga bör fattas, innan ännu någon utredning

vunnits rörande sättet för ordnande av denna angelägenhet. Då möjlighet

synes böra förefinnas för vårt .land att, därest så skulle befinnas önskvärt,

deltaga jämväl i en ifrågasatt hjälpaktion av senast berörd art,

har riksdagen ansett sig böra medgiva, att Eders Kungl. Maj:t ikläder

svenska staten betalningsansvar av ytterligare högst 15 miljoner kronor

för varor, som kunna komma att levereras till nödlidande länder, under

förutsättning att ifråga om denna kredit enahanda grunder vinna tillämp
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Riksdagens skrivelse Nr 405.

ning som de, vilka i fråga om den förut angivna krediten å 10 miljoner

kronor skola gälla för Österrike och Ungern.

Riksdagen får anmäla, att riksdagen medgivit, att Eders Kungl.

Maj:t må ikläda svenska staten betalningsansvar dels i överensstämmelse

med den plan och på de villkor, som vid konferenserna i Köpenhamn

och Paris under våren 1920 framlagts, samt enligt de närmare bestämmelser,

som varda av Eders Kungl. Maj:t meddelade, till ett belopp av

högst 10 miljoner kronor för varor, som i anledning av rådande nödtillstånd

kunna komma att av svenska exportörer på kredit levereras

till Estland, Lettland, Litauen, Polen, Czecko-Slovakien, Österrike, Ungern

och Rumänien, dels ock i faU av behov på de villkor, som kunna komma

att fastställas för kredit till Österrike och Ungern, samt enligt av Eders

Kungl. Maj:t meddelade särskilda bestämmelser till ett belopp av ytterligare

högst 15 miljoner kronor för varor, som av enahanda anledning

kunna komma att levereras till av nöd hemsökta länder.

Stockholm den 18 juni 1920.

Med undersåtlig vördnad.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.