Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående beredande av varukredit åt vissa nödlidande länder.
1920-06-18 · 5 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 5 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Rskr. 1920:405, Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående beredande av varukredit åt vissa nödlidande länder.
Dokumentets text
Riksdagens skrivelse Nr 405.
1
Nr 405.
Godkänd av första kammaren den 18 juni 1920.
Godkänd av andra kammaren den 18 juni 1920.
Riksdagens skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition angående beredande av varukredit åt vissa
nödlidande länder.
(Statsutskottets utlåtande nr 197.)
Till Konungen.
Uti en till riksdagen avlåten, den 7 maj 1920 dagtecknad proposition
(nr 427) har Eders Kungl. Maj:t, under åberopande av det vid
propositionen fogade statsrådsprotokollet över finansärenden för samma
dag, föreslagit riksdagen medgiva, att Eders Kungl. Maj:t må i den
ordning och enligt de grunder, som av Eders Kungl. Maj:t bestämmas,
ikläda svenska staten betalningsansvar dels till ett belopp av högst 10
miljoner kronor för varor, som i anledning av rådande nödtillstånd
kunna komma att av svenska exportörer på kredit levereras till Estland,
Lettland, Litauen, Polen, Czecko-Slovakien, Österrike, Ungern och
Rumänien, dels ock i fall av behov till ett belopp av ytterligare högst
15 miljoner kronor för varor, som av enahanda anledning kunna komma
att levereras till av nöd hemsökta länder.
Den hjälpaktion för bispringande av nödlidande länder, varom i
Biftang till riksdagens protokoll 1920. 14 saml. Nr 405—406. 1
2
Riksdagens skrivelse Nr 405.
denna proposition i första hand är fråga, planerades å en konferens i
Köpenhamn i mars 1920 mellan representanter för de skandinaviska
länderna samt Storbritannien och Nordamerikas Förenta Stater. Sedermera
har frågan ytterligare avhandlats å en internationell konferens i
Paris under april månad detta år. Vid sistnämnda konferens tillsattes
en kommitté för handhavande av arbetet med hjälpaktionens vidare
ordnande, i vilken kommitté även Sverige är representerat.
Enligt den plan för den ifrågasatta hjälpaktionen, som å Köpenhamnskonferensen
framlades skulle såsom likvid för de varor, som levererades
till de hjälpbehövande länderna, av dessa utfärdas skattkammarväxlar,
löpande med 6 procent ränta och betalbara i det kreditgivande
landets mynt inom ett år från utställandet, men med rätt för det
låntagande landet att omsätta växlarna på tolv månader åt gången,
högst dock intill fem år från utställningsdagen. Dessa förbindelser
skulle, vad angår Österrike och Ungern, medföra förmånsrätt till betalning
ur dessa staters tillgångar och inkomster samt prioritet framför
de skadestånd, varom stadgas i det i S:t Grermain ingångna fredsfördraget
eller i till detsamma hörande fördrag och överenskommelser. Vad anginge
övriga låntagande länder skulle de ifrågavarande förbindelserna medföra
första rätt till betalning ur alla de inkomster, respektive land kunde
komma att erhålla såsom kompensation, gottgörelse eller skadestånd
från något fiendeland.
Vidare vore det tänkt, att de nödhjälpskrediter, som av vissa
länder redan lämnats, skulle, åtminstone i den mån de givits efter den
1 januari 1920, inbegripas bland dem, för vilka ovan omförmälda förbindelser
skulle utfärdas.
De kreditgivande länderna skulle själva äga bestämma, vilka länder
de ville bispringa och vilka varor de för sådant ändamål ville avstå.
Krediten borde ordnas genom respektive staters bemedling, envar stat
dock obetaget att å vederbörande exportörer överflytta någon del av
krediten.
Den centrala ledningen av hjälpaktionen skulle handhavas av en
internationell organisation i Paris, i vilken varje långivande land skulle
vara representerat.
Departementschefen har nu ansett sig böra förorda att Sverige
deltager i den sålunda planerade hjälpaktionen. Dock har departementschefen
ansett det nödvändigt, att Sverige begränsar sitt deltagande i
hjälpaktionen till de länder, med vilka det sedan gammalt stått i förbindelse,
d. v. s. Estland, Lettland, Litauen, Polen, Czecko-Slovakien,
Österrike, Ungern och Rumänien. Utgångspunkten för Sveriges del
-
3
Riksdagens skrivelse Nr 405.
tagande måste vidare enligt departementschefens mening vara, att
understödet finge lämnas i sådana svenska varor, som inom landet förefunnes
eller kunde framställas i den omfattning, att landets eget oundgängliga
behov av sådana varor icke äventyrades. De varor, vilka
därvidlag kunde ifrågakomma, vore i främsta rummet diverse industriprodukter
(särskilt maskiner), vilka kunde befrämja lantbruk och industri
inom de hjälpbehövande länderna. Därutöver borde möjligen, ehuru i
mindre kvantiteter, vissa livsmedel och industriella råvaror kunna tillhandahållas.
Det högsta varuvärde, som från svensk sida skulle kunna garanteras
till export å ifrågavarande länder skulle enligt departementschefens
uppfattning utgöra 20 miljoner kronor. Av detta belopp borde hälften
kunna åstadkommas genom medverkan från vederbörande exportörers
sida, medan ett belopp av högst 10 miljoner kronor skulle garanteras
av staten. Departementschefen har vidare ifrågasatt, att de å skattkammarväxlarna
inflytande kapitalavbetalningar skulle tillgodoföras vederbörande
exportör, till dess han erhållit full betalning för det kapitalbelopp,
för vilket han själv stode risken, samt att först vad därefter inflöte skulle
utgöra täckning för det belopp, för vilket staten iklätt sig betalningsansvar.
Beträffande de närmare anstalterna från svensk sida för anordnandet
av varuleveranser och krediter m. m. borde det, enligt vad departementschefen
anfört, i händelse den förordade statsgarantien å 10
miljoner kronor lämnades, få ankomma på Eders Kungl. Maj:t att
vidtaga erforderliga åtgärder.
Förutom ovan angivna hjälpaktion har emellertid departementschefen
ifrågasatt, att statens medverkan skulle lämnas med export till
andra i nödtillstånd varande länder, särskilt Tyskland och Ryssland.
»Till de rent humanitära skälen för lämnande av den hjälp, som kunde
stå oss till buds, komme i avseende å dessa båda länder det förhållandet,
att tillvaratagandet av våra egna intressen under vissa omständigheter
kunde göra en kreditgivning i större eller mindre skala fullt
motiverad. För beredande av möjlighet för Sverige att deltaga i en
ifrågasatt sådan aktion har det synts departementschefen välbetänkt att
för mötande av alla eventualiteter hos riksdagen äska medgivande till
att Fders Kungl. Maj:t må — utöver redan nämnda 10 miljoner kronor
i fall av behov ikläda svenska staten betalningsansvar för en ytterligare
varukredit till utlandet — företrädesvis då till länder, som icke berördes
av den å Pariskonferensen planerade hjälpaktionen — till belopp av
15 miljoner kronor.
4
Riksdagens skrivelse Nr 405.
Riksdagen delar departementschefens uppfattning, att jämväl vårt
land bör i mån av tillgångar deltaga i den vid konferenserna i Köpenhamn
och Paris planerade hjälpaktionen till vissa nödlidande länder.
Denna aktion synes även riksdagen böra för Sveriges del i första hand
omfatta sådana länder, med vilka vårt land sedan gammalt stått i förbindelse,
samt omfatta sådana råvaror, industrialster och förnödenheter,
vilka med hänsyn till vår folkhushållning kunna undvaras.
Beträffande säkerheten för den ifrågasatta krediten har riksdagen
inhämtat, att de av departementschefen omförmälda, å konferensen i
Köpenhamn föreslagna bestämmelserna lära på konferensen i Paris hava
blivit i vissa avseenden ändrade. Den viktigaste förändringen torde vara,
att beträffande de skuldförbindelser, som skola utfärdas av andra länder
än Österrike och Ungern, stadgats, att de skola medföra första rätt till
betalning ur alla de inkomster, respektive land kunde komma att erhålla
såsom kompensation, gottgörelse eller skadestånd från något fiendeland,
med förbehåll för de anspråk, som kunna häfta vid dessa kompensationer,
gottgörelser eller skadestånd med hänsyn till tidigare upptagna lån.
Då sådana lån torde förekomma till ganska betydande belopp,
synes riksdagen, att genom det ifrågavarande tillägget den säkerhet, som
eljest kunnat tillmätas dessa skuldförbindelser, utan tvivel blivit beträffande
sistnämnda länder betänkligt reducerad. Allenast beträffande varuleveranser
till Österrike och Ungern torde följaktligen den av Köpenhamnskonferensen
avtalade säkerheten numera vara att påräkna.
Med hänsyn till den sålunda beträffande flertalet länder minskade
säkerheten har riksdagen icke kunnat undgå att ställa sig betänksam
till frågan om den begärda kreditens beviljande. Då emellertid vårt
land icke synes böra intaga en mera avvisande ställning än övriga å
ovannämnda konferenser representerade stater, har riksdagen icke ansett
sig böra avslå förslaget i denna del.
I fråga åter om den kredit, som, utöver nyssnämnda 10 miljoner
kronor, med statens medverkan skulle lämnas till nödlidande länder, närmast
Tyskland och Ryssland, synes det riksdagen visserligen tveksamt, huruvida
ett beslut i denna fråga bör fattas, innan ännu någon utredning
vunnits rörande sättet för ordnande av denna angelägenhet. Då möjlighet
synes böra förefinnas för vårt .land att, därest så skulle befinnas önskvärt,
deltaga jämväl i en ifrågasatt hjälpaktion av senast berörd art,
har riksdagen ansett sig böra medgiva, att Eders Kungl. Maj:t ikläder
svenska staten betalningsansvar av ytterligare högst 15 miljoner kronor
för varor, som kunna komma att levereras till nödlidande länder, under
förutsättning att ifråga om denna kredit enahanda grunder vinna tillämp
-
5
Riksdagens skrivelse Nr 405.
ning som de, vilka i fråga om den förut angivna krediten å 10 miljoner
kronor skola gälla för Österrike och Ungern.
Riksdagen får anmäla, att riksdagen medgivit, att Eders Kungl.
Maj:t må ikläda svenska staten betalningsansvar dels i överensstämmelse
med den plan och på de villkor, som vid konferenserna i Köpenhamn
och Paris under våren 1920 framlagts, samt enligt de närmare bestämmelser,
som varda av Eders Kungl. Maj:t meddelade, till ett belopp av
högst 10 miljoner kronor för varor, som i anledning av rådande nödtillstånd
kunna komma att av svenska exportörer på kredit levereras
till Estland, Lettland, Litauen, Polen, Czecko-Slovakien, Österrike, Ungern
och Rumänien, dels ock i faU av behov på de villkor, som kunna komma
att fastställas för kredit till Österrike och Ungern, samt enligt av Eders
Kungl. Maj:t meddelade särskilda bestämmelser till ett belopp av ytterligare
högst 15 miljoner kronor för varor, som av enahanda anledning
kunna komma att levereras till av nöd hemsökta länder.
Stockholm den 18 juni 1920.
Med undersåtlig vördnad.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.