Sök i Ratio Lex

Skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till förordning med särskilda bestämmelser om avdrag vid 1921 års taxering till kommunal inkomstskatt.

1920-06-18 · 5 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 5 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Rskr. 1920:447, Skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till förordning med särskilda bestämmelser om avdrag vid 1921 års taxering till kommunal inkomstskatt.

Dokumentets text

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Riksdagens skrivelse Nr 447.

Nr 447.

Godkänd av första kammaren den 18 juni 1920.

Godkänd av andra kammaren den 18 juni 1920.

Riksdagens skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl. Maj.ts

proposition med förslag till förordning med särskilda

bestämmelser om avdrag vid 1921 års taxering till kommunal

inkomstskatt.

(Andra särskilda utskottets utlåtande nr 4.)

Till Konungen.

I en den 12 mars 1920 dagtecknad proposition, nr 234, har Eders

Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet

för finansärenden samma dag, föreslagit riksdagen att

antaga vid propositionen fogat förslag till förordning med särskilda

bestämmelser om avdrag vid 1921 års taxering till kommunal inkomstskatt.

Riksdagen, som icke antagit det av Eders Kungl. Maj:t i proposition

nr 191 framlagda förslag till kommunalskattelag, har för sin del

beslutat en provisorisk lösning av kommunalskattefrågan på grundval

av bevillningsförordningen. I bevillningsförordningen enligt dess av

riksdagen beslutade lydelse har emellertid vid 12 § i förordningen och

11 § i de därvid fogade särskilda anvisningar till ledning vid taxeringen

ansetts böra införas, med erforderliga textförändringar, enahanda bestämmelser

om rätt till avdrag vid taxering till inkomstbevillning, som

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Riksdagens skrivelse Nr 447.

av Eders Kung!. Maj:t i kommunalskattelagförslagets 42 § med därtill

hörande anvisningar föreslagits skola medgivas vid taxering till kommunal

inkomstskatt. På grund härav och då riksdagen i sak icke

haft något att erinra mot bifall till Eders Kungl. Maj:ts föreliggande

förslag till förhöjda skattefria avdrag, har riksdagen ansett sig böra

företaga en omarbetning av förslaget för att bringa detsamma till

överensstämmelse med beviilningsförordningens text.

På grund av vad sålunda anförts får riksdagen, under förklarande,

att Eders Kungl. Maj:ts förevarande förslag icke kunnat av riksdagen

i oförändrat skick bifallas, härmed tillkännagiva, att riksdagen antagit

följande

Förordning med särskilda bestämmelser om avdrag vid 1921 ärs taxering till

bevillning av inkomst.

Härigenom förordnas, att vid 1921 års taxering till bevillning av

inkomst skola beträffande här i riket mantalsskriven svensk medborgare

vid fastställandet av den i mantalsskrivningskommunen beskattningsbara

inkomsten, i stället för de i 12 § 3 mom. av förordningen den 28

oktober 1910 angående bevillning av fast egendom samt av inkomst

samt 11 § av de därvid fogade särskilda anvisningar till ledning vid

taxeringen meddelade föreskrifter, följande bestämmelser lända till efterrättelse:
a)

Från den taxerade inkomsten avräknas hälften av de belopp,

som enligt förordningen med särskilda bestämmelser om avdrag vid 1921

års taxering till inkomst- och förmögenhetsskatt skola såsom orts- och

familjeavdrag avdragas från den skattskyldiges till inkomst- och förmögenhetsskatt

taxerade belopp; dock att, om vad sålunda skall avräknas

icke uppgår till jämnt femtiotal kronor, belopp, som överskjuter fullt

femtiotal, bortfaller.

Den del av den taxerade inkomsten, som överstiger vad sålunda

skall avdragas men icke dubbla summan därav, medräknas till hälften;

återstoden av den taxerade inkomsten medräknas i sin helhet.

b) Den slutsumma, som sålunda erhålles, utgör den beskattningsbara

inkomsten med iakttagande dock av följande:

1) Den beskattningsbara inkomsten må ej med tillämpning av de

under a) angivna bestämmelser sättas lägre, än att den tillsammans med

den skattskyldiges i andra kommuner taxerade inkomst motsvarar hans

inkomst av förmögenhet, beräknad till fem procent av den uppskattade

förmögenheten.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Riksdagens skrivelse Nr 447.

Därest skattskyldig vid nästföregående års utgång ännu icke uppnått

sexton års ålder eller därest skattskyldigs förvärvsförmåga prövas

hava varit nedsatt till följd av sjuklighet, olyckshändelse, ålderdom,

oförvållad arbetslöshet eller annan dylik orsak, eller därest eljest särskild

anledning därtill föreligger, äger dock beskattningsnämnd, efter

prövning av omständigheterna i varje särskilt fall, medgiva undantag

från vad sålunda stadgats.

2) I enskilda fall, då skattskyldigs skatteförmåga på grund av

särskilda omständigheter (långvarig sjukdom, olyckshändelse, ålderdom,

underhåll av andra närstående än dem, för vilka han äger åtnjuta

familjeavdrag, eller annan därmed jämförlig omständighet) är väsentligt

nedsatt, må den beskattningsbara inkomsten nedsättas med högst 700

kronor under det belopp, vartill densamma vid tillämpning av de här

ovan i övrigt givna stadganden eljest skolat bestämmas.

Särskilda anvisningar till ledning vid avdragens beräknande.

Till ledning vid tillämpningen av bestämmelserna i a) torde kunna

tjäna följande exempel.

1. A, vilken i mantalsskrivningskommunen taxerats till bevillning

för en inkomst av 500 kronor, har i annan kommun taxerats till bevillning

för mera än 100 kronor och är sålunda icke fri från inkomstbevillning

i mantalsskrivningskommunen. Därest han är ensamförsörjare och bosatt

inom ort, å vilken vid beräknande av det till inkomst- och förmögenhetsskatt

beskattningsbara beloppet normalt må åtnjutas ett avdrag av

600 kronor och alltså enligt de för 1921 års taxering gällande särskilda

bestämmelser av 900 kronor, skall vid taxeringen till inkomstbevillning i

mantalsskrivningskommunen avdragas hälften av sistnämnda belopp eller

450 kronor samt av återstående 50 kronor medräknas allenast hälften,

vadan den till bevillning beskattningsbara inkomsten utgör 25 kronor,

vilket belopp enligt 12 § 5 mom. bevillningsförordningen skall avjämnas

till 20 kronor. År han däremot bosatt å sådan ort, att vid 1921 års

taxering till inkomst- och förmögenhetsskatt må åtnjutas ett avdragav

minst 1,000 kronor, eller är han såsom familjeförsörjare berättigad

till avdrag, som tillsammans med ortsavdraget uppgår till eller överstiger

nämnda summa, och om alltså hälften av vad sålunda må avdragas

vid taxeringen till inkomst- och förmögenhetsskatt motsvarar

eller överstiger hans till bevillning uppskattade inkomst, återstår icke

någon beskattningsbar del av densamma.

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Riksdagens skrivelse Nr 447.

2. B har taxerats till bevillning för en inkomst av 840 kronor.

Därest han enligt förordningen med särskilda bestämmelser om avdrag

vid 1921 års taxering till inkomst- och förmögenhetsskatt är berättigad

att vid taxering till sådan skatt tillgodonjuta ortsavdrag och

familjeavdrag med tillhopa 1,200 kronor, skall hans till bevillning beskattningsbara

inkomst beräknas sålunda, att, sedan från den taxerade

inkomsten, 840 kronor, avräknats hälften av ovannämnda avdragsbelopp

med 600 kronor, återstående belopp av 240 kronor upptages såsom

beskattningsbart till hälften eller alltså med 120 kronor.

Därest den till bevillning taxerade inkomsten överstiger summan

av de vid taxeringen till inkomst- och förmögenhetsskatt medgivna avdrag,

till vilka hänsyn skall tagas i nu förevarande avseende, blir den

till bevillning beskattningsbara inkomsten vid tillämpning av bestämmelserna

i a) lika med den taxerade inkomsten med avdrag av tre

fjärdedelar av nu ifrågavarande, vid taxeringen till inkomst- och förmögenhetsskatt

medgivna avdrag.

Om sålunda en person taxerats till bevillning för en inkomst av

3,000 kronor och vid taxeringen till inkomst- och förmögenhetsskatt är

berättigad tillgodonjuta orts- och familjeavdrag med 1,200 kronor, kan

den till bevillning beskattningsbara inkomsten beräknas sålunda, att

från den taxerade inkomsten, 3,000 kronor, avdrages SU av 1,200 kronor

eller 900 kronor, vadan alltså återstår en beskattningsbar inkomst av

2,100 kronor.

Innebörden av stadgandena i b) belyses av följande exempel:

1. C har taxerats till bevillning för en inkomst av 3,000 kronor

samt är berättigad att vid taxering till inkomst- och förmögenhetsskatt

tillgodonjuta ortsavdrag och familjeavdrag med tillhopa 1,800 kronor.

Vid tillämpning'' enbart av de under a) meddelade bestämmelserna skulle

alltså den till bevillning beskattningsbara inkomsten utgöra 1,650 kronor.

Därest emellertid den skattskyldige äger förmögenhet, må — där ej

sådant förhållande, varom i b) punkt 1) andra stycket eller punkt 2)

sägs, är förhanden — den beskattningsbara inkomsten i anledning av

nämnda avdrag icke sättas lägre än till 5 procent av förmögenhetens

vid taxering till inkomst- och förmögenhetsskatt uppskattade belopp.

Har förmögenheten uppskattats till 50,000 kronor, skall inkomsten av

densamma anses hava utgjort 2,500 kronor, vartill alltså den beskattningsbara

inkomsten upptages. Om förmögenheten uppgår till så stort

belopp, att 5 procent därav motsvarar eller överstiger den taxerade

inkomsten, 3,000 kronoi-, upptages denna inkomst i sin helhet såsom

beskattningsbar inkomst.

Bihang till riksdagens protokoll 1920. 14 sand. Nr 445—448. 3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Riksdagens skrivelse Nr 447.

2. D har taxerats till bevillning för eu inkomst av 2,000 kronor,

som enligt de under a) givna bestämmelser skall beräknas till en beskattningsbar

inkomst av 800 kronor. Därest D taxerats för en förmögenhet

av 32,000 kronor, skall alltså enligt bestämmelsen i b) punkt

1) den beskattningsbara inkomsten upptagas till 1,600 kronor. Om

emellertid D:s förvärvsförmåga till följd av exempelvis sjuklighet varit

nedsatt till hälften, bör beskattningsnämnd tillämpa den nämnden tilllagda

befogenhet så, att av de enligt a) medgivna avdrag, 1,200

kronor, hälften får avräknas å den till 1,600 kronor beräknade inkomsten

av förmögenhet. Den beskattningsbara inkomsten bör alltså i detta fall

bestämmas till 1,000 kronor. Därest den beräknade inkomsten av förmögenhet

i stället varit 1,400 kronor eller därunder, bör den skattskyldige

i nu angivna fall få tillgodonjuta de enligt a) medgivna avdrag oavkortade

och den beskattningsbara inkomsten alltså utföras med 800 kronor.

Såsom exempel å icke särskilt angivna förhållanden, som böra föranleda

taxeringsmyndighet att medgiva undantag från bestämmelsen i

b) punkt 1), må nämnas de fall, att skattskyldig har att utöva omvårdnad

om närstående person och på denna grund icke alls eller allenast

i mindre omfattning kan ägna sig åt särskild förvärvsverksamhet, att

skattskyldig avgått med pension från av honom innehavd tjänst, att

skattskyldig är änka, som vid tiden för mannens frånfälle icke innehaft

särskild anställning, o. s. v.

Avdrag enligt b) 2) må medgivas utan hinder därav, att inkomsten

är att anse såsom inkomst av förmögenhet. Sådana utgifter för annans

underhåll, som avses i 11 § 2 mom. 4) c) bevillningsförordningen, må

icke åberopas såsom grund för avdrag enligt detta stvcke.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1921.

Stockholm den 18 juni 1920.

Med undersåtlig vördnad.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.