Sök i Ratio Lex

Skrivelse till Konungen angående vidtagande av åtgärder till främjande av skandinaviskt samarbete i lagstiftningsfrågor m. m.

1920-06-18 · 2 sidor, varav 2 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 2 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Rskr. 1920:449, Skrivelse till Konungen angående vidtagande av åtgärder till främjande av skandinaviskt samarbete i lagstiftningsfrågor m. m.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse Nr 449.

1

Nr 449.

Godkänd av första kammaren den 18 juni 1920.

Godkänd av andra kammaren den 18 juni 1920.

Riksdagens skrivelse till Konungen angående vidtagande

av åtgärder till främjande av skandinaviskt samarbete

i lagstiftningsfrågor m. m.

(Första kammarens första tillfälliga utskotts utlåtande Hr 25.)

(Andra kammarens femte tillfälliga utskotts utlåtande nr 17.)

Till Konungen.

Inom riksdagen liar framställning gjorts i syfte att riksdagen måtte

anhålla, att Eders Kung!. Maj:t täcktes taga initiativ till

1) en överenskommelse mellan Danmark, Norge och Sverige, varigenom

beredningen av det skandinaviska lagstiftningsarbetet erhölle en fastare

och mera betryggande organisation samt jämväl utvidgades, så att i uppkommande

lagstiftningsfrågor i allmänhet ett gemensamt övervägande komme

till stånd, huruvida de lämpligen borde bliva föremål för gemensam lagstiftning

;

2) enahanda överenskommelse med Finland och Island;

3) underhandlingar med Estland, Lettland och Littauen, om och i

vad mån dessa länder kunde vara villiga att ansluta sig till ett gemensamt

nordiskt lagstiftningsarbete för främjande av samhörigheten emellan

de baltiska folken och befordrande av rättens universalitet och samförstånd

utåt mellan alla folk.

Som bekant har samarbete på lagstiftningens område mellan Sverige,

Norge och Danmark sedan länge pågått och lämnat betydande resultat.

Jämväl Finland har på senare tid anknutits till det gemensamma lagstiftBihang

till riksdagens protokoll 1920. 14 sand. 449 —451. 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Riksdagens skrivelse nr 449.

ningsarbetet, och betydelsen därav har ytterligare betonats genom riksdagens

i enlighet med första lagutskottets hemställan nyligen fattade beslut, att

riksdagen måtte i skrivelse till Eders Kungl. Maj:t anhålla, att Eders Kungl.

Maj:t måtte taga i övervägande, i vad mån arbetet på den svenska rättegångsreformen

lämpligen kan, för vinnande av överensstämmelse med

Finland på detta område, bedrivas på grundvalen av samarbete mellan

Sverige och Finland.

Riksdagen instämmer med motionären i hans uttalande om betydelsen

av att nämnda samarbete fortsättes och, i den mån sådant befinnes möjligt

och lämpligt, utvidgas att omfatta jämväl övriga grannländer, vilkas rättsordning

vilar på samma grund som den svenska. För befrämjandet härav

är det givetvis av vikt, att de särskilda länderna stå i sådan kontakt med

varandra, att, vid uppkommandet av lagstiftningsspörsmål av allmännare

betydelse, överläggning må kunna komma till stånd, huruvida det föreliggande

-ärendet lämpligen kan bliva föremål för gemensam lagstiftning.

Utan att lämna något uttömmande förslag uti ifrågavarande hänseende

vill riksdagen som sin mening framhålla, att motionens syfte synes kunna

vinnas exempelvis därigenom, att i de särskilda länderna uppdrag lämnas

åt någon eller några av dem, som äro sysselsätta med redan pågående

internationellt lagstiftningsarbete, eller åt andra- lämpliga personer att följa

rättsutvecklingen och lagstiftningen i de särskilda länderna samt hos respektive

regeringar göra framställning om initiativ till gemensamt lagstiftningsarbete

i de fall, då förutsättningar därför kunna förefinnas. Några

enbart för ifrågavarande ändamål inrättade organ eller tjänster synas således

ej vara erforderliga.

Med hänsyn särskilt till rådande politiska förhållanden synes det riksdagen

icke lämpligt, att riksdagen gör något uttalande om, till vilka särskilda

länder hänvändelse uti förut angivna hänseende bör ske, utan torde

detta bliva beroende på Eders Kungl. Maj:ts eget avgörande.

Under åberopande av vad riksdagen sålunda anfört, får riksdagen

anhålla, det Eders Kungl. Maj:t täcktes låta utreda, vad som kan och bör

åtgöras för befrämjande av gemensamt lagstiftningsarbete mellan Sverige

och dess grannländer, samt därefter vidtaga de åtgärder, till vilka utredningen

kan giva anledning.

Stockholm den 18 juni 1920.

Med undersåtlig vördnad.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.