Skrivelse till Konungen angående vidtagande av åtgärder till främjande av skandinaviskt samarbete i lagstiftningsfrågor m. m.
1920-06-18 · 2 sidor, varav 2 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 2 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Rskr. 1920:449, Skrivelse till Konungen angående vidtagande av åtgärder till främjande av skandinaviskt samarbete i lagstiftningsfrågor m. m.
Dokumentets text
Riksdagens skrivelse Nr 449.
1
Nr 449.
Godkänd av första kammaren den 18 juni 1920.
Godkänd av andra kammaren den 18 juni 1920.
Riksdagens skrivelse till Konungen angående vidtagande
av åtgärder till främjande av skandinaviskt samarbete
i lagstiftningsfrågor m. m.
(Första kammarens första tillfälliga utskotts utlåtande Hr 25.)
(Andra kammarens femte tillfälliga utskotts utlåtande nr 17.)
Till Konungen.
Inom riksdagen liar framställning gjorts i syfte att riksdagen måtte
anhålla, att Eders Kung!. Maj:t täcktes taga initiativ till
1) en överenskommelse mellan Danmark, Norge och Sverige, varigenom
beredningen av det skandinaviska lagstiftningsarbetet erhölle en fastare
och mera betryggande organisation samt jämväl utvidgades, så att i uppkommande
lagstiftningsfrågor i allmänhet ett gemensamt övervägande komme
till stånd, huruvida de lämpligen borde bliva föremål för gemensam lagstiftning
;
2) enahanda överenskommelse med Finland och Island;
3) underhandlingar med Estland, Lettland och Littauen, om och i
vad mån dessa länder kunde vara villiga att ansluta sig till ett gemensamt
nordiskt lagstiftningsarbete för främjande av samhörigheten emellan
de baltiska folken och befordrande av rättens universalitet och samförstånd
utåt mellan alla folk.
Som bekant har samarbete på lagstiftningens område mellan Sverige,
Norge och Danmark sedan länge pågått och lämnat betydande resultat.
Jämväl Finland har på senare tid anknutits till det gemensamma lagstiftBihang
till riksdagens protokoll 1920. 14 sand. 449 —451. 1
2
Riksdagens skrivelse nr 449.
ningsarbetet, och betydelsen därav har ytterligare betonats genom riksdagens
i enlighet med första lagutskottets hemställan nyligen fattade beslut, att
riksdagen måtte i skrivelse till Eders Kungl. Maj:t anhålla, att Eders Kungl.
Maj:t måtte taga i övervägande, i vad mån arbetet på den svenska rättegångsreformen
lämpligen kan, för vinnande av överensstämmelse med
Finland på detta område, bedrivas på grundvalen av samarbete mellan
Sverige och Finland.
Riksdagen instämmer med motionären i hans uttalande om betydelsen
av att nämnda samarbete fortsättes och, i den mån sådant befinnes möjligt
och lämpligt, utvidgas att omfatta jämväl övriga grannländer, vilkas rättsordning
vilar på samma grund som den svenska. För befrämjandet härav
är det givetvis av vikt, att de särskilda länderna stå i sådan kontakt med
varandra, att, vid uppkommandet av lagstiftningsspörsmål av allmännare
betydelse, överläggning må kunna komma till stånd, huruvida det föreliggande
-ärendet lämpligen kan bliva föremål för gemensam lagstiftning.
Utan att lämna något uttömmande förslag uti ifrågavarande hänseende
vill riksdagen som sin mening framhålla, att motionens syfte synes kunna
vinnas exempelvis därigenom, att i de särskilda länderna uppdrag lämnas
åt någon eller några av dem, som äro sysselsätta med redan pågående
internationellt lagstiftningsarbete, eller åt andra- lämpliga personer att följa
rättsutvecklingen och lagstiftningen i de särskilda länderna samt hos respektive
regeringar göra framställning om initiativ till gemensamt lagstiftningsarbete
i de fall, då förutsättningar därför kunna förefinnas. Några
enbart för ifrågavarande ändamål inrättade organ eller tjänster synas således
ej vara erforderliga.
Med hänsyn särskilt till rådande politiska förhållanden synes det riksdagen
icke lämpligt, att riksdagen gör något uttalande om, till vilka särskilda
länder hänvändelse uti förut angivna hänseende bör ske, utan torde
detta bliva beroende på Eders Kungl. Maj:ts eget avgörande.
Under åberopande av vad riksdagen sålunda anfört, får riksdagen
anhålla, det Eders Kungl. Maj:t täcktes låta utreda, vad som kan och bör
åtgöras för befrämjande av gemensamt lagstiftningsarbete mellan Sverige
och dess grannländer, samt därefter vidtaga de åtgärder, till vilka utredningen
kan giva anledning.
Stockholm den 18 juni 1920.
Med undersåtlig vördnad.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.