Sök i Ratio Lex

Skrivelse till Konungen angående ersättning i vissa fall till pastorat för kostnaderna för nybyggnadsskyldighet ä prästerligt Innebo ställe.

1920-06-18 · 3 sidor, varav 2 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,7 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 2 av 3 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Rskr. 1920:450, Skrivelse till Konungen angående ersättning i vissa fall till pastorat för kostnaderna för nybyggnadsskyldighet ä prästerligt Innebo ställe.

Dokumentets text

s. 3 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse nr 450.

3

Nr 450.

Godkänd av första kammaren den 18 juni 1920.

Godkänd av andra kammaren den 18 juni 1920.

Riksdagens skrivelse till Konungen angående ersättning i

vissa fall till pastorat för kostnaderna för nybyggnadsskyldighet

ä prästerligt Innebo ställe.

(Första kammarens första tillfälliga utskotts utlåtande nr 29.)

(Andra kammarens fjärde tillfälliga utskotts utlåtande nr 15.)

Till Konungen.

Uti väckt motion har framhållits betydelsen därav att det toges under

omprövning, huruvida icke rättvisa och billighet krävde, att sådana pastorat,

som av synerätt blivit ådömda att utföra reparationer, ny- och ombyggnader

å prästgårdarnas löneboställen utöver vad som förut ålegat dem, borde

frikallas från dessa ålägganden, därest de inom viss tid ingåve ansökan

därom, samt att åtgärder fortast möjligt måtte vidtagas till frågans lösning.

Riksdagens vederbörande utskott har i den ordning 46 § riksdagsordningen

stadgar inhämtat yttrande över motionon från kammarkollegium,

vilket yttrande jämte ett av kamm arad vokatfiskalsämbetet i ämnet till kollegium

avgivet memorial bifogats riksdagens vederbörande utskotts utlåtande.

Föreliggande motion avser att skaffa rättelse i de missförhållanden,

som genom synerätternas beslut uppkommit i nyreglerade pastorat, där nämligen

pastoraten ålagts att utföra ny- och ombyggnader uppenbarligen på

grund av den oklarhet, som linnes i 1910 års ecklesiastika boställsordning

i fråga om vem det är, som har byggnadsskyldigheten vid frånskiljande av

lönebostället från dess förre innehavare. Trots det att i 23 § stadgas:

»Å löneboställe skola alla laga hus nybyggas och underhållas av arrendator!!»,

har det i eu mängd fall förekommit, att byggnadsskyldigheten tilldömts

pastoratet vid de laga syner, som hållits vid löneregleringens genomförande.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Riksdagens skrivelse nr 450.

Detta har tydligen kunnat ske på grund av ett annat stadgande i samma

förordning, då det nämligen i § 64 mom 3 heter, att »vid nämnda syn

boställshavaren skall anses som avträdare och pastoratet som tillträdare».

Såsom framgår av kammaradvokatfiskalsämbetets memorial hava i de

fall, då församlingarna besvärat sig över underrätternas beslut, hovrätterna

dömt olika, i det att Svea hovrätt förklarat, att synerätterna icke

lagligen ägt ålägga församlingarna nämnda byggnadsskyldighet, medan

däremot Göta hovrätt dömt på alldeles motsatt sätt. Emellertid har Högsta

domstolen fastställt Svea hovrätts beslut och sålunda förklarat, att stadgandet

i ovan nämnda § 64 av ecklesiastik boställsordning ej innebure skyldighet

för församlingarna att ansvara för nybyggnadskostnaderna. Riksdagen

måste för sin del instämma i motionärens önskemål, att rättelse bör

komma till stånd, så att de församlingar, som mot sin vilja genom syner,

som vunnit laga kraft, ådömts att utföra ny- och ombyggnader å prästgårdarnas

löneboställen, må så vitt möjligt tillerkännas rätt att för kostnaderna

härutinnan bekomma ersättning.

Yad angår sådana pastorat, som redan utfört dem ålagd byggnadsskyldighet,

har kammarkollegium hänvisat till stadgandena i 2 7 § ecklesiastik

boställsordning och 18 § arrendeförordningen, vilka skulle innebära,

att pastoratet skulle kunna erhålla samma rätt som i nämnda lagrum tillerkännes

arrendator, d. v. s. rätt att av influtna arrendemedel tillgodogöra

sig hela den av domstolen beräknade kostnaden. Detta har också fram''

hållits av motionären, som emellertid anser, att dessa medel i de flesta fall

ej förslå till täckande av hela denna utgift, så att församlingarna likväl

skulle få vidkännas betydliga förluster. Kammaradvokatflskalsämbetet anser

detta uttalande vara i viss mån överdrivet, men påpekar, att, om församlingarna

skola erhålla denna rätt, särskilda föreskrifter torde vara behövliga,

alldenstund enligt 19 § i lag om reglering av prästerskapets avlöning den 9

december 1910 arrendemedel, influtna från löneboställen i regel skola användas

till prästerskapets avlöning.

Kammaradvokatflskalsämbetet finner för övrigt, att starka billighetsskäl

tala för ett tillmötesgående av motionärens önskemål.

Det framgår emellertid av såväl kammarkollegii som kammaradvokatfiskalsämbetets

uttalanden, att det avlyftande eller den rättelse varom här

är fråga skulle för pastoraten i många fall bliva av endast skenbar verkan

och av godtycklig och ojämn beskaffenhet. Då det synes uteslutet, att

pastoratet skall kunna få någon gottgörelse för sina utgifter i berörda avseende

på annat sätt än genom arrendemedel från lönebostället, bör undersökning

komma till stånd, om pastoratet kan äga rätt till gottgörelse av

opaginerad Kontrollera mot PDF

•Riksdagens skrivelse Nr 450. o

dessa medel. Detta synes som sagt motionären förutsätta likasom även

kammarkollegium eventuellt för vissa fall och efter yttrande av ny synerätt

eller medgivande av Eders Kungl. Maj:t.

Då motionären ej förebragt någon uppgift om huru stort antal pastorat,

som drabbats av ifrågavarande åläggande, och då kammaradvokatfiskalsämbetet

ej heller kunnat lämna någon uppgift härom, saknar riksdagen

möjlighet att bedöma, i vilken utsträckning 1910 års ecklesiastika boställsordning

hittills tolkats i här berörda riktning. Eiksdagen vill emellertid

i detta sammanhang erinra därom, att under förra året Eders Kungl.

Maj:ts uppmärksamhet riktats på svårigheten att få de ecklesiastika boställena

utarrenderade på grund av nybyggnadsskyldigheten för arrendatorn,

samt att Eders Kungl. Maj:t på grund härav den 17 oktober 1919 avlät

ett cirkulär till samtliga länsstyrelser och ecklesiastika konsistorier, varigenom

förordnades, »att vid utarrendering, jämlikt kungl. förordningen den

15 september 1911 (nr 89) angående utarrendering av prästerskapets löneboställen,

för tiden från den 14 mars eller den 1 maj 1920 och den 14

mars eller den 1 maj 1921 av de för jordbruk avsedda ecklesiastika löneboställen,

för vilkas utarrendering från sagda tid ej redan hembud skett,

auktion utlysts eller andra liknande förfoganden träffats, skall iakttagas,

att arrendetiden begränsas till fem, högst sju år.» Likaledes har genom

bemyndigande statsrådet och chefen för ecklesiastikdepartementet samma dag

den 17 oktober 1919 låtit tillkalla sakkunniga för att biträda med en

revision av förordningen angående utarrenderingen av prästerskapets löneboställen.

Sålunda torde på grund av särskilt ovan nämnda cirkulärskrivelse

vederbörande länsstyrelser och ecklesiastika konsistorier hava att iakttaga,

att med den begränsning arrendetiden erhållit inga ålägganden i byggnadshänseende

under innevarande år ådörnas vare sig arrendator eller

pastorat; och torde det vara att förvänta, att nämnda kommitté framkommer

med förslag, som vid återstående löneregleringars genomförande utesluter

upprepande av dylika ålägganden för pastoraten.

På grund av vad sålunda anförts får riksdagen anhålla, att Eders

Kungl. Maj:t täcktes taga under omprövning, om och i vilken utsträckning

pastorat, som ålagts nybyggnadsskyldighet å prästerligt löneboställe, ma av

från bostiillct härflytande medel kunna erhålla ersättning för till följd av

dylikt åläggande för pastoratet uppkomna kostnader.

Stockholm den 18 juni 1920.

Med undersåtlig vördnad.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.