Sök i Ratio Lex

Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående partiell löneförbättring för häradshövdingarna m. m. jämte i ämnet väckta motioner.

1920-06-21 · 15 sidor, varav 15 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 15 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Rskr. 1920:457, Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående partiell löneförbättring för häradshövdingarna m. m. jämte i ämnet väckta motioner.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse Nr 457.

1

Nr 457.

Godkänd av första kammaren den 21 juni 1920.

Godkänd av andra kammaren den 21 juni 1920.

Riksdagens skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts

proposition angående partiell löneförbättring för häradshövdingarna

m. m. jämte i ämnet väckta motioner.

(Statsutskottets utlåtande nr 151 och memorial nr 187.)

Till Konungen.

I den till riksdagen den 7 januari 1920 avlåtna propositionen angående

statsverkets tillstånd och behov har Eders Kungl. Maj^t, under

åberopande av punkterna 10, 18 och 19 i det vid propositionen fogade

statsrådsprotokollet över justitiedepartementetsärenden för samma dag,

föreslagit riksdagen

dels att, i avbidan å eventuell proposition om delning av vissa

domsagor, i ordinarie anslaget till Svea hovrätt med därunder lydande

justitiestat beräkna en höjning från dess nuvarande belopp 947,087

kronor med 11,413 kronor till 958,500 kronor, därav bestämt anslag

953,500 kronor och förslagsanslag 5,000 kronor,

dels att, i avbidan å särskild proposition om löneförbättring för

vissa häradshövdingar m. m., till bestridande av vissa bidrag till kostnaderna

för domsagornas förvaltning på extra stat för år 1921 såsom

förslagsanslag beräkna ett belopp av 450,000 kronor,

dels ock att, i avbidan å särskild proposition i ämnet, till löneförbättring

för vissa häradshövdingar m. m. å extra stat för år 1921

såsom förslagsanslag, högst, beräkna ett belopp av 290,000 kronor.

Vidare har Eders Kungl. Maj:t i den till riksdagen likaledes den

7 januari 1920 avlåtna propositionen med förslag till tilläggsstat för år

1920 (nr 2), under åberopande av punkterna 8 och 9 i det vid propositionen

fogade statsrådsprotokollet över justitiedepartementsärenden för

Bihang till riksdagens protokoll 1020. 14 sand. Nr 457. 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Riksdagens skrivelse Nr 457.

samma dag, i vad detsamma avsåge förevarande tilläggsstat, föreslagit

riksdagen

dels att, i avbidan på särskild proposition om löneförbättring för

vissa häradshövdingar m. m., till förstärkning av det i 1920 års riksstat

å extra stat upptagna förslagsanslaget till bestridande av vissa bidrag

till kostnaderna för domsagornas förvaltning å tilläggsstat för år 1920

såsom förslagsanslag, högst, beräkna ett belopp av 75,000 kronor,

dels ock, att, i avbidan på särskild proposition i ämnet, till löneförbättring

för vissa häradshövdingar m. m. å tilläggsstat för år 1920

såsom förslagsanslag, högst, beräkna ett belopp av 290,000 kronor.

Sedermera har Eders Kungl. Maj:t i en till riksdagen avlåten, den

5 mars 1920 dagtecknad proposition (nr 334), under åberopande av det

vid propositionen fogade statsrådsprotokollet över justitiedepartementsärenden

för samma dag, föreslagit riksdagen att

dels för möjliggörande av delning ej mindre av Gästriklands domsaga

sålunda, att domsagans östra tingslag jämte Österfärnebo socken

av västra tingslaget bildar en domsaga, benämnd Gästriklands östra domsaga,

och västra tingslaget utom nyssnämnda socken bildar en domsaga,

kallad Gästriklands västra domsaga, än även av Västerbottens södra domsaga

sålunda, att Umeå tingslag med undantag av den del av Hörnefors

socken, som nu hör till detta tingslag, bildar en domsaga, benämnd Umeå

domsaga, samt återstående delen av domsagan bildar en domsaga med

bibehållande av den nuvarande domsagans namn, i 1921 års riksstat

höja det under andra huvudtiteln uppförda ordinarie anslaget till Svea

hovrätt med därunder lydande justitiestat från dess nuvarande belopp

947,087 kronor med 10,100 kronor till 957,187 kronor, därav bestämt

anslag 952,187 kronor och förslagsanslag 5,000 kronor,

dels ock fastställa avlöningsförmånerna för en var av häradshövdingarna

i de föreslagna fyra nya domsagorna sålunda:

lön.....................kronor 4,500

tjänstgöringspenningar............. » 1,500 6,000,

dels bestämma, att från och med år 1921 tjänstgöringspenningarna

skola utgå i Marks domsaga med 2,500 kronor och i Borås domsaga med

1,800 kronor för år,

dels medgiva, att under tiden från och med den 1 juli 1920 till

och med år 1923 må från det under andra huvudtiteln uppförda ordinarie

förslagsanslaget till ersättning åt domare, vittnen och parter utgå till tillförordnad

brottmålsdomare i Norrbottens län ersättning för rannsakningar

med häktade i enlighet med, där särskilda omständigheter ej föranleda

annat, följande grunder, nämligen dels ett årligt arvode av 3,000 kronor

s. 3 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse Nr 457.

3

dels 50 kronor för varje av brottmålsdom aren för sådan rannsakning

hållet urtima ting eller extra sammanträde under lagtima ting, dels resekostnads-

och traktamentsersättning enligt .tredje klassen i gällande resereglemente

eller enligt den klass, som i blivande resereglemente kan

komma att bestämmas för häradshövding, dock med iakttagande att dagtraktamente

ej må beräknas för dygn, varunder förrättning ägt rum, dels

ock för varje av brottmålsdomaren handlagt rannsakningsmål traktamente

för två expeditionsdagar efter 25 kronor för varje dag.

dels bestämma, att såsom pensionsunderlag för häradshövding skall

från och med den 1 januari 1921 gälla ett belopp av 5,600 kronor,

dels och under andra huvudtiteln bevilja

a) till bestridande av vissa bidrag till kostnaderna för domsagornas

förvaltning, i huvudsaklig överensstämmelse med de grunder, som finnas

upptagna i en av Eders Kungl. Maj:t utfärdad stadga i ämnet med de

ändringar i samma stadga, som kunna föranledas av vissa av chefen för

justitiedepartementet i ärendet väckta förslag, å extra stat för år 1921

ett förslagsanslag å 440,000 kronor,

b) för möjliggörande av tillämpning i vissa delar redan från och

med den 1 juli 1920 av nyssnämnda ändringar i berörda stadga på 1920

års tilläggsstat till förstärkning av det å extra stat för år 1920 beviljade

förslagsanslaget till nyss omförmälda ändamål ett förslagsanslag, högst,

75,000 kronor,

c) till partiell löneförbättring för häradshövdingarna och bestridande

av vissa resekostnadsbidrag till sådana befattningshavare, allt i enlighet

med av departementschefen förordade grunder, på extra stat för år

1921 ett förslagsanslag, högst, 350,400 kronor samt

d) till samma ändamål på 1920 års tilläggsstat ett förslagsanslag,

högst, 336,100 kronor.

Uti särskilda inom riksdagen väckta motioner har hemställts, bl. a.

dels att riksdagen ville besluta att såsom villkor för användande av

anslaget till bestridande av vissa bidrag till kostnaderna för domsagornas

förvaltning föreskriva,

att arvoden till förste och andre notarier, t. f. domhavande, vice

häradshövdingar och e. o. assessorer (biträdande domare) skola utgå

med de i propositionen föreslagna beloppen, med rätt dock för e. o.

assessor att utöver arvodet uppbära lösen för de gravationsbevis, som

av honom utfärdas;

att häradshövding icke må erhålla tjänstledighet, som innebär befrielse

från hållande av allmänna tingssammanträden, i större utsträckning

än 1918 års domsagostadga medger;

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Riksdagens skrivelse Nr 457.

att de i samma stadga fastställda kompetenskraven i fråga om häradshövdingarnas

vikarier, vice häradshövdingar och förste notarier (4,

12, 20—23 §§) i huvudsakliga delar upprätthållas; dock att viss tids

tjänstgöring å domarkansli ej bör krävas såsom villkor för erhållande av

förordnande såsom förste notarie, att vikariatsförordnande med den befogenhet,

som avses i 20 § av domsagostadgan må meddelas den, som uppnått

24 års ålder och minst ett år efter avlagd examen tjänstgjort såsom

biträde hos häradshövding, att den tid av 2 års tjänstgöring såsom biträde

åt häradshövding, vilken omtalas i 21 § domsagostadgan såsom förutsättning

för erhållande av vikariatsförordnande med vidsträcktare befogenhet

än nyss sagts, må nedsättas till 1 V2 år, att tjänstgöring vid

rådhusrätt i större utsträckning än för närvarande är fallet må kunna ersätta

tjänstgöring vid häradsrätt, samt att den i andra stycket av 21 §

domsagostadgan föreskrivna begränsningen av tingssittningsrätten till tre

allmänna sammanträden ej skall äga tillämpning förrän efter utgången

av år 1923;

att i domsagostadgan skola lämnas generella föreskrifter angående

de mål och ärenden, vilka i domsaga, där e. o. assessor (biträdande domare)

finnes förordnad, må överflyttas å denne, utan hinder för Eders Kungl.

Maj:t att härutinnan meddela särskilda föreskrifter för olika domsagor

och därvid, beträffande domsagor, som bestå av mera än ett tingslag,

jämväl på det sätt verkställa eu arbetsfördelning mellan häradshövdingen

och assessorn, att assessorn må förordnas att regelmässigt hålla visst antal

av de allmänna tingssammanträdena i något av tingslagen;

att häradshövding, till vars domsaga utgår något bidrag av ifrågavarande

anslag, skall vara skyldig att hålla kansli tillgängligt för allmänheten

å ort, som av Eders Kungl. Maj:t bestämmes och å tid, som

i 9 § domsagostadgan sägs;

samt att även i övrigt bestämmelserna i domsagostadgan i huvudsakliga

delar komma att vinna fortfarande tillämpning med de jämkningar,

som föranledas av riksdagens bifall till den kungl. propositionen;

samt

dels att riksdagen i sammanhang med besvarandet av Eders Kungl.

Maj:ts proposition nr 334 ville i skrivelse till Eders Kungl. Maj:t anhålla,

att Eders Kungl. Maj:t ville låta verkställa en utredning rörande frågan

om avskaffande av sportelsystemet såsom avlöningsform för domare samt

senast för 1922 års riksdag framlägga det förslag, vartill denna utredning,

i vad den rör häradshövdingarna, kan föranleda,

dels ock att riksdagen ville vid beviljandet av den föreslagna löneförbättringen

för häradshövdingarna eller vid anslaget till domsagornas

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Riksdagens skrivelse Nr 457.

förvaltning knyta det villkor, att häradshövding skall vara skyldig att

hålla kansli å den ort Eders Kungl. Maj:t med hänsyn till domsagans

intresse finner skäligt föreskriva; samt

att riksdagen ville besluta att i skrivelse till Eders Kungl. Maj:t anhålla

om utredning rörande avskaffande av sportelsystemet såsom avlöningsform

för domare samt senast vid 1922 års riksdag framlägga det förslag,

vartill utredningen kan föranleda.

I samband med dessa frågor har även till behandling förehafts

en inom riksdagen väckt motion, däri hemställts, att riksdagen ville, med

anledning av det väntade förslaget om ytterligare utvidgning av domsagas

år 1918 inrättade kansli med flera statsunderstödda juridiska biträden

m. m., besluta, att vid sådant kansli även skall fast anställas erforderligt

antal skrivbiträden såsom statstjänstemän med understöd, utom

av ersättning för renskrivning från domhavanden, med vissa bidrag av

statsverket såsom en mindre grundlön jämte ersättning för sjukhjälp och

semester samt pension.

Uti skrivelse den 31 maj 1919 anhöll riksdagen, att Eders Kungl. Maj:t

måtte verkställa utredning rörande lämpligheten och omfattningen av en

partiell löneförbättring för häradshövdingarna samt till riksdagen inkomma

med det förslag, vartill utredningen kunde giva anledning. Därefter har

chefen för justitiedepartementet enligt Eders Kungl. Maj:ts bemyndigande

tillkallat vissa personer att såsom sakkunniga inom departementet biträda

vid verkställande av den av riksdagen begärda utredningen samt till

behandling upptaga i samband därmed stående frågor om säkerställande

av tillgången på nödiga arbetskrafter för rättsskipningens behöriga gång

ävensom andra med utredningen sammanhängande spörsmål angående

domsagornas förvaltning. Omförmälda av Eders Kungl. Maj:t till riksdagen

avlåtna proposition nr 334 ansluter sig i väsentliga delar till det betänkande,

som av nämnda sakkunniga avgivits den 9 januari 1920.

Riksdagen anser sig först böra upptaga till behandling frågan om löneförbättring

för häradshövdingarna. I fråga om det sätt, varpå enligt Eders

Kungl. Maj:ts förslag berörda löneförbättring skall genomföras, är i huvudsak

att märka, att det förutsatts, att även efter den föreslagna löneförbättringens

genomförande dyrtidstillägg skulle komma att beredas häradshövdingarna,

varemot den för år 1919 utgående tillfälliga löneförbättringen

ej skulle komma att utgå för tid efter nämnda års slut, att det ansetts

för närvarande icke böra ifrågakomma att avskaffa sportelsystemet,

att såsom skälig minimiinkomst för en häradshövding — bortsett från

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Riksdagens skrivelse Nr 457.

dyrtidstillägg och stämpelprovision — antagits ett belopp av 11,000 kröner

utom för häradshövdingarna i Västerbottens och Norrbottens län samt

i Härjedalens domsaga, för vilka minimiinkomsten ansetts böra beräknas

till 11,500 kronor, att den erforderliga höjningen av häradshövdingarnas

avlöningsförmåner ansetts böra åstadkommas genom kontant lönefyllnad

av statsmedel efter en fallande skala, därvid i fråga om domsagor, där

den behållna inkomsten beräknats uppgå till eller överstiga 15,000 kronor,

någon lönefyllnad icke skulle ifrågakomma, samt att dessutom i vissa

domsagor skulle utgå resekostnadsbidrag enligt närmare angivna grunder.

Av en vid propositionen fogad Bilaga A. inhämtas de särskilda belopp,

som föreslagits skola årligen utgå såsom lönefyllnad och resekostnadsbidrag

till häradshövdingarna i de särskilda domsagorna. Enligt propositionen

skola dessa belopp utgå från och med innevarande år till och

med år 1922. Sedermera skulle vart femte år med ledning av tillgänglig

statistik över inkomster och förvaltningsutgifter i de särskilda domsagorna

fastställas de belopp, som för följande fem år borde utgå såsom

lönefyllnad och resekostnadsbidrag.

Såväl billig hänsyn till häradshövdingarna som angelägenheten av

rättsskipningens behöriga upprätthållande kräva enligt riksdagens förmenande,

att en löneförbättring för häradshövdingarna nu genomföres. Under

nuvarande förhållanden synes det icke heller kunna ifrågakomma att

bygga en sådan löneförbättring på andra principer än dem, som ligga

till grund för propositionen i denna del. Riksdagen har i huvudsak ej

heller funnit något att anmärka mot det sätt, på vilket dessa principer

i de särskilda fallen tillämpats. I ett visst avseende anser sig dock riksdagen

böra framställa en erinran närmast med anledning av de motionsvis

gjorda yrkandena rörande skyldighet för häradshövding att hålla

kansli å ort, som av Eders Kungl. Maj:t bestämmes.

Beträffande den sålunda väckta frågan är att märka, att redan nu

enligt 9 § domsagostadgan häradshövding i domsaga, där förste notarie

är anställd, är pliktig att viss tid varje helgfri dag hålla kansli tillgängligt

för allmänheten å ort, där tingsställe är beläget, eller ock å annan

plats, som av hovrätten i sådant avseende godkänts. Emellertid torde

ett allmänt intresse otvivelaktigt påfordra, att skyldigheten att hålla kansli

tillgängligt för allmänheten genomföres i än större utsträckning, och

det synes riksdagen även lämpligt att bestämmandet i fråga om den ort,

där kansliet bör vara förlagt, överlämnas till Eders Kungl. Maj:t. Genom

en sådan anordning synes lättast kunna undvikas den fara för att vid bestämmandet

av kansliort olika principer komma att göra sig gällande,

s. 7 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse Nr 457.

7

vilken måhända kan föreligga, därest avgörandet liksom hittills skall tillkomma

de särskilda hovrätterna. Enligt riksdagens mening bör därför

häradshövding, som kommer i åtnjutande av ifrågavarande löneförbättring,

vara skyldig att underkasta sig de bestämmelser angående platsen

för domsagans kansli, som av Eders Kungl. Maj:t kunna komma att

meddelas.

Även ur en annan synpunkt torde emellertid yrkandet om skyldighet

för häradshövdingarna att hålla kansli å av Eders Kungl. Maj:t bestämd

ort förtjäna beaktande. I ett stort antal av de fall, där domsagokanslierna

för närvarande äro förlagda utom respektive domsagors områden,

synes det otvivelaktigt, att även allmänhetens intresse därigenom tillgodoses.

Detta kan exempelvis vara händelsen, därest kansliet är beläget

i en i närheten av domsagan belägen stad, dit domsagans invånare av

naturliga skäl ofta hava att färdas. Emellertid lärer det icke kunna

förnekas, att i en del fall, då domsagokanslierna äro förlagda eller häradshövdingarna

eljest hava sin bostad utom respektive domsagors områden,

till stöd därför icke kan åberopas något allmänhetens intresse

utan förnämligast häradshövdingens privata önskemål. Är detta sistnämnda

händelsen och medför tillika den omständigheten, att kansliet

eller häradshövdingens bostad ligger utom domsagans område, en ökning

av förvaltningsutgifterna utöver vad som eljest behövt bliva fallet, synes

det icke riktigt, att berörda ökning skall föranleda en höjning av häradshövdingen

tillkommande lönefyllnad eller resekostnadsbidrag. Emellertid

har det uppenbarligen icke varit möjligt för riksdagen att nu ingå i en

närmare undersökning av de särskilda fall, i vilka av nu berörda anledning

en nedsättning av de såsom lönefyllnad och resekostnadsbidrag

föreslagna beloppen skulle kunna ifrågasättas. Riksdagen har därför ansett

det böra överlämnas åt Eders Kungl. Maj:t att taga under omprövning,

i vilken mån nedsättning av lönefyllnad eller resekostnadsbidrag kan

anses påkallad i särskilda fall, då höjning av förvaltningsutgifterna ägt

rum till följd av nu omförmälda anledning.

Riksdagen upptager härefter den motionsvis jämväl berörda frågan

rörande sportelsystemets avskaffande. Det synes riksdagen härvid

uppenbart, att nämnda system, vilket i hög grad avviker från de löneformer,

som numera i allmänhet tillämpas i fråga om statens tjänstemän,

är förenat med åtskilliga olägenheter. Icke minst den nu föreslagna

löneregleringen ådagalägger detta. Å andra sidan torde det icke kunna

förnekas, att systemet även medför vissa fördelar. Riksdagen förbiser

ej heller, att systemets avskaffande kommer att möta icke obetydliga

svårigheter, samt särskilt att statens utgifter för rättsskipningen därvid

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Riksdagens skrivelse Nr åöl.

helt visst komma att avsevärt ökas. Utan en ingående utredning torde

det icke vara möjligt att avgöra, huruvida övervägande skäl tala för

sportelsystemets avskaffande eller dess bibehållande. Att en sådan utredning

kommer till stånd synes riksdagen emellertid med hänsyn till

frågans betydelse vara önskvärt, och riksdagen anser sig för den skull böra

hos Eders Kungl. Maj:t anhålla om utredning i berörda avseende. I

betraktande därav, att de nu såsom lönefyllnad och resekostnadsbidrag

föreslagna beloppen förutsatts skola oförändrade utgå till och med år

1922 synes det önskvärt, att berörda utredning bliver slutförd i så god

tid, att de förslag, som av densamma må föranledas, kunna föreläggas

1922 års riksdag.

Riksdagen anser sig kunna förutsätta, att vid en utredning i nyss

angivna syfte kommer att tagas under omprövning frågan om beredande

av statsanställning åt å domsagokanslierna tjänstgörande skrivbiträden.

Att innan en sådan utredning föreligger bereda statsanställning åt ifrågavarande

skrivbiträden synes riksdagen icke höra ifrågakomma.

Mot det i propositionen framställda förslag, att såsom pensionsunderlag

för häradshövding från och med den 1 januari 1921 skall gälla

ett belopp av 5,600 kronor finner riksdagen icke anledning att framställa

någon erinran.

Riksdagen övergår härefter till de i propositionen framställda förslagen

för säkerställande av tillgången på arbetskrafter för rättsskipningens

behöriga gång. I propositionen hänvisas härutinnan till de sakkunnigas

utredning, utvisande att för närvarande förefinnes stor brist på

juridiskt bildade arbetskrafter såväl i hovrätterna som i domsagorna

ävensom att enligt de sakkunnigas mening huvudorsaken till denna brist

vore att söka i ekonomiska förhållanden.

Beträffande de i propositionen framställda förslagen rörande de

årliga avlöningsförmånerna för biträden och vikarier i domsagor i allmänhet

gäller i huvudsak följande. I samtliga domsagor skall medgivas

rätt för häradshövdingen att få andre notarie anställd och skall avlöningen

till andre notarie utgå med 1,800 kronor, därav 1,000 kronor bestridas

av statsverket och 800 kronor av häradshövdingen. Avlöningsbeloppen

för förste notarier, vilka även för närvarande enligt bestämmelserna

i domsagostadgan kunna anställas i samtliga domsagor, föreslås

nu i alla domsagor till 2,400 kronor att utgå helt av statsmedel. I domsagorna

inom Norrbottens och Västerbottens län samt i Härjedalens domsaga

skola emellertid utgå tillägg till arvodena åt förste notarie med

300 kronor och åt andre notarie med 200 kronor, allt av statsmedel.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse Nr iöl.

9

Den tillförordnad domhavande tillkommande vikariatsersättning, vilken i

allmänhet naturligen bestrides av vederbörande häradshövding, skall såsom

regel utgå med 3,000 kronor. Då till vikarie förordnas någon, som

innehaft förordnande såsom ledamot eller fiskal i hovrätt men icke vunnit

utnämning till vice häradshövding, skall emellertid till vikariatsersättningen

utgå ett tillägg av statsmedel med 1,500 kronor. Vid förvaltande

av ledig domsaga samt i vissa andra fall skall, i likhet med

vad för närvarande enligt 34 § domsagostadgan gäller, ersättning till

vikarie utgå enligt andra grunder än nyss angivits, och skola i sådana

fall vikarierna jämväl äga uppbära de såsom ökning av häradshövdingarnas

löneförmåner föreslagna lönefyllnader och resekostnadsbidrag.

Vidare skall, då Eders Kungl. Maj:t meddelar häradshövding uppdrag, som

kan förväntas under längre tid förhindra honom från utövningen av hans

ämbete, det ankomma på Eders Kungl. Maj:t att bestämma, huruvida och i

vilken utsträckning häradshövdingens vikarie skall komma i åtnjutande

av avlöningsförmåner enligt andra grunder än de i allmänhet i sådant

ävseende gällande. Arvodet till vice häradshövdingarna, vilka enligt

domsagostadgans föreskrift förordnas av Eders Kungl. Maj:t, skall utgå med

4,500 kronor. Därjämte föreslås ett ålderstillägg av 500 kronor att utgå

efter det fem år förflutit från vederbörandes utnämning till vice häradshövding

eller, beträffande de vice häradshövdingar, som utnämnts år

1918, efter det vederbörandes tjänstgöringstid såsom domhavande, fiskal

eller ledamot i hovrätt eller revisionssekreterare uppgått till sammanlagt

minst 8 år. Emellertid skall vice häradshövdingarvodet ävensom ålderstillägget

i sin helhet innehållas, då vice häradshövding innehar förordnanden

av viss närmare angiven beskaffenhet. Slutligen skola vice

häradshövdingarna erhålla rätt till semester under en månad årligen,

därvid statsverket skall antingen till vice häradshövdingen utgiva ersättning

för det vikariatsarvode, som under ledigheten frångår honom, eller

ock bestrida den avlöning, som kan komma att utgå till vice häradshövdingens

vikarie som domhavande. Enligt propositionen skola de i

nu omförmälda avseenden föreslagna bestämmelserna träda i kraft den

1 juli 1920.

Riksdagen finner det av behovet påkallat, att en avsevärd förbättring

av de i domsagorna tjänstgörande biträdenas och vikariernas ekonomiska

ställning nu kommer till stånd. Särskilt den nu förefintliga

betydande bristen på arbetskrafter vid våra domstolar är ett viktigt skäl

härför. På grund härav och då riksdagen icke funnit anledning till erinran

mot de av Eders Kungl. Maj:t för ändamålet föreslagna åtgärderna, bär

Bihang till riksdagens protokoll 1.920. 14 sand. AV 457. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10 Riksdagens skrivelse Nr 451.

riksdagen ansett sig böra bifalla Eders Kungl. Maj:ts framställning i

denna del.

Efter att hava behandlat de nu omförmälda frågorna upptager

propositionen det av de sakkunniga jämväl berörda spörsmålet om ordnande

av ämbetsgöromålen i de mest svårskötta domsagorna. För att råda bot

på de missförhållanden, som för närvarande föranledas av den i vissa

domsagor synnerligen stora arbetsmängden, föreslås i propositionen, att i

de domsagor, beträffande vilka Eders Kungl. Maj:t så förordnar, skall finnas

anställd en så kallad biträdande domare med högre kompetens än de i

domsagorna tjänstgörande förste och andre notarierna. För att kunna

erhålla förordnande som biträdande domare skall erfordras att hava uppehållit

tjänst såsom ledamot eller fiskal i hovrätt och arvodet till de biträdande

domarna skall sättas till 4,000 kronor årligen att utgå av statsmedel.

Av nämnda arvodesbelopp skall emellertid blott hälften utgå,

om det i något fall skulle inträffa, att vice häradshövding bleve förordnad

till biträdande domare. Bestämmelserna i detta ämne hava föreslagits

skola träda i kraft den 1 januari 1921.

Beträffande frågan om arbetsfördelningen mellan häradshövdingen

och den biträdande domaren hava under ärendets föregående behandling

olika åsikter gjorts gällande. De sakkunniga, som ansett, att de biträdande

domarna borde »på ett mera självständigt sätt deltaga i domargöromålens

handläggning», hava hållit före, att allmänna föreskrifter icke

borde meddelas angående arbetsfördelningen mellan häradshövdingen och

den biträdande domaren utan att det borde överlämnas åt hovrätterna

att efter vederbörande häradshövdings hörande meddela erforderliga bestämmelser

i berörda hänseende särskilt för varje domsaga. Processkommissionen

har däremot ansett, att föreskrifter angående arbetsfördelningen

mellan häradshövdingen och den biträdande domaren, i analogi med de

för de särskilda rådhusrätterna fastställda arbetsordningarna, borde meddelas

av Eders Kungl. Maj:t.

Departementschefen har i sitt vid propositionen fogade yttrande

till statsrådsprotokollet gjort gällande, att det bör undvikas att giva de

biträdande domarne den av de sakkunniga förordade självständiga ställningen

samt att i stället de biträdande domarne böra bliva verkliga biträden

åt häradshövdingen.

I en motion göres gällande, att hovrätterna ej vore lämpade att

verkställa uppdelningen av arbetsbördan mellan häradshövdingen och den

biträdande domaren. För att denna uppdelning skulle kunna ske efter

enhetliga principer måste den verkställas av Eders Kungl. Maj:t. Det

s. 11 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse Nr 457.

11

vore dock icke nödvändigt, att Eders Kungl. Maj:t fastställde en särskild

arbetsordning för varje domsaga, där biträdande domare funnes

anställd. Saken kunde så ordnas, att Eders Ivungl. Maj:t meddelade

föreskrift därom, att häradshövding i domsaga, varom nu vore fråga,

när han så begärde och hovrätten funne det erforderligt, skulle kunna

befrias från vissa slags mål eller ärenden. Vidare antydes ett visst

sätt för arbetets uppdelning, så att företrädesvis göromål av enklare

beskaffenhet skulle komma på den biträdande domarens lott. I domsagor

bestående av mera än ett tingslag kunde arbetsfördelningen verkställas

på det sätt, att den biträdande domaren förordnades att regelmässigt

hålla visst antal av de allmänna tingssammanträdena i något av

tingslagen. — I samma motion påyrkas vidare, att de biträdande domarne,

som motionären anser lämpligen kunna benämnas e. o. assessorer,

skola utöver det dem tillerkända arvodet erhålla rätt till lösen för

de gravationsbevis, som av dem utfärdas.

Riksdagen finner det otvivelaktigt, att arbetsbördan i vissa domsagor

är av den omfattning, att särskilda åtgärder måste vidtagas för att

göromålen skola kunna behörigen ombesörjas. Mot det i propositionen

i sådant hänseende framställda förslaget om anställande av biträdande

domare i de domsagor, beträffande vilka Eders Kungl. Maj:t så förordnar,

eller mot det för de biträdande domarnes del föreslagna arvodet av 4,000

kronor finner riksdagen icke heller något vara att erinra. Samma skäl, som

anförts till stöd för att en något förmånligare ställning i ekonomiskt avseende

bör beredas häradshövdingar samt förste och andre notarier i vissa

nordligt belägna domsagor, torde emellertid böra föranleda till att eu

motsvarande förmån beredes jämväl biträdande domare, som eventuellt

kunna bliva förordnade i någon av ifrågavarande domsagor. Riksdagen

anser därför att, om i någon av dessa domsagor biträdande domare förordnas,

det honom tillkommande arvode skäligen kan sättas till 4,500

kronor. Någon höjning av det i propositionen begärda anslaget till bestridande

av vissa bidrag till kostnaderna för domsagornas förvaltning

torde dock ej behöva förekomma till följd av nämnda ökning i arvodet.

På sätt i propositionen angivits, finner riksdagen det uppenbart,

att i domsagostadgau böra införas bestämmelser därom, att den biträdande

domaren skall hava att utan särskilt förordnande vidtaga vissa

enklare på domhavanden ankommande åtgärder. I övrigt finner riksdagen

det ej böra möta betänkligheter att, såsom i propositionen föreslagits,

åt hovrätterna överlåta att på hittills övligt sätt vid behov av ledighet

för häradshövdingen uppdraga utövningen av domarämbetet i större eller

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Riksdagens skrivelse Nr 457.

mindre omfattning vare sig åt den biträdande domaren eller åt annan

person. Att åt Eders Kungl. Maj:t förbehålla prövningen av frågor av så

detaljerad natur som arbetsfördelningen mellan häradshövdingen och den

biträdande domaren i särskilda domsagor synes riksdagen av flera skäl

mindre lämpligt. På grund bland annat av de täta ombyten av personal,

som beträffande domsagokanslierna tydligen icke kunna undvikas,

lärer det icke vara möjligt att giva arbetet därstädes den mera fasta och

stadigvarande organisation, som är utmärkande för exempelvis rådhusrätterna.

Vid sådant förhållande torde man genom utfärdande av detaljerade

reglementariska föreskrifter rörande arbetsfördelningen i domsagorna

icke kunna vinna de fördelar, som i allmänhet äro förenade med

de för ämbetsverken fastställda arbetsordningarna. Å andra sidan kunna

dylika reglementariska föreskrifter förminska möjligheten att ordna arbetet

i domsagorna på ett sätt, som vid särskilda tillfällen framstode som

mest lämpligt. Även om man åt hovrätterna överlämnar att i särskilda

fall träffa avgörande om den ledighet, som bör tillkomma häradshövdingen,

torde man i övrigt kunna utgå från att, på sätt i nn ifrågavarande

motion tydligen åsyftas, företrädesvis de mera krävande och maktpåliggande

göromålen i den utsträckning, som lämpligen kan ske, bliva förbehållna

åt häradshövdingarnas egen handläggning. Emellertid lärer beträffande

domsagor, i vilka biträdande domare anställes, icke lämpligen

kunna upprätthållas den enligt 16 § domsagostadgan i allmänhet gällande

föreskriften, att häradshövding icke bör vinna befrielse från mera än

högst tre allmänna tingssammanträden om året. Riksdagen vill emellertid

erinra om, att även för närvarande enligt 19 § domsagostadgan förefinnes

möjlighet för Eders Kungl. Maj:t att beträffande särskilt arbetstyngda

domsagor medgiva undantag från berörda föreskrift.

Till att medgiva de biträdande domarne rätt till lösen för av dem

utfärdade gravationsbevis föreligger enligt riksdagens mening icke tillräckliga

skäl. Vid den av riksdagen begärda utredningen angående sportelsystemet,

torde även kunna tagas i övervägande, huruvida i fall av systemets

bibehållande de biträdande domarne möjligen böra i någon utsträckning

berättigas att uppbära lösen för av dem utfärdade expeditioner.

Den av en motionär ifrågasatta benämningen e. o. assessorer för de

biträdande domarne torde icke behöva föranleda något yttrande från

riksdagens sida.

Eders Kungl. Maj:ts förslag rörande delning av Gästriklands domsaga

och Västerbottens södra domsaga har riksdagen bifallit.

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Riksdagens skrivelse Nr 457.

Mot de i propositionen framställda förslagen rörande fördelning av

tjänstgöringspenningarna i de nybildade Marks och Borås domsagor ävensom

återupprättande av brottmålsdomarbefattningen i Norrbottens län

finner riksdagen icke anledning att framställa någon erinran.

I det vid propositionen fogade statsrådsprotokollet har ytterligare

berörts frågan om vissa ändringar i domsagostadgan. Dessa ändringar

avse, förutom en redan genom kungl. kungörelsen den 5 mars 1920 företagen

modifikation av stadgans övergångsbestämmelser, ett upphävande

av den i stadgan genomförda klassindelningen av domsagorna allt efter

den behållna inkomstens beräknade storlek. I sistnämnda avseende har

föreslagits, dels att den i fråga om domsagor av första och andra klasserna

för närvarande medgivna förmånen att ersättning av statsmedel

utgår, då annan än förste notarien förordnas att såsom extra domare

hålla rannsakning med häktad person, skall upphöra, dels att kostnadsfri

semester hädanefter skall beredas även häradshövdingarna i domsagor

av tredje klassen.

Såsom av det föregående inhämtats, hava motionsvis beträffande

domsagostadgan framställts yrkanden, avseende att bibehållandet av vissa

bestämmelser i nämnda stadga med närmare angivna modifikationer måtte

föreskrivas såsom villkor för användande av anslaget till bestridande av

vissa bidrag till kostnaderna för domsagornas förvaltning.

Mot de omförmälda ändringarna i domsagostadgan i syfte att upphäva

den nuvarande klassindelningen av domsagorna synes riksdagen

icke något vara att erinra. De motionsvis framställda yrkandena kan

riksdagen, som emellertid förutsätter, att riksdagen beredes tillfälle att

yttra sig över ändringar i domsagostadgan av mera betydelsefull eller

principiell Innebörd, icke bifalla.

Mot de av departementschefen verkställda kostnadsberäkningarna

har riksdagen icke funnit anledning till någon anmärkning.

Riksdagen får anmäla, att riksdagen

a) för möjliggörande av delning ej mindre av Gästriklands domsaga

sålunda, att domsagans östra tingslag jämte Österfärnebo socken av västra

tingslaget bildar en domsaga, benämnd Gästriklands östra domsaga, och

västra tingslaget utom nyssnämnda socken bildar en domsaga, kallad

Gästriklands västra domsaga, än även av Västerbottens södra domsaga

sålunda, att Umeå tingslag med undantag av den del av Hörnefors socken,

som nu hör till detta tingslag, bildar en domsaga, benämnd Umeå

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Riksdagens skrivelse Nr 457.

domsaga, samt återstående delen av domsagan bildar en domsaga med

bibehållande av den nuvarande domsagans namn, i 1921 års riksstat höjt

det under andra huvudtiteln uppförda ordinarie anslaget till Svea hovrätt

med därunder lydande justitiestat från dess nuvarande belopp

947,087 kronor med 10,100 kronor till 957,187 kronor, därav bestämt

anslag 952,187 kronor och förslagsanslag 5,000 kronor,

ävensom fastställt avlöningsförmånerna för en var av häradshövdingarna

i de föreslagna fyra nya domsagorna sålunda:

lön.....................kronor 4,500

tjänstgöringspenningar............. » 1,500 6,000,

b) bestämt, att från och med år 1921 tjänstgöringspenningarna

skola utgå i Marks domsaga med 2,500 kronor och i Borås domsaga

med 1,800 kronor för år,

c) medgivit, att under tiden från och med den 1 juli 1920 till

och med år 1923 må från det under andra huvudtiteln uppförda ordinarie

förslagsanslaget till ersättning åt domare, vittnen och parter utgå

till tillförordnad brottmålsdomare i Norrbottens län ersättning för rannsakningar

med häktade i enlighet med, där särskilda omständigheter ej

föranleda annat, följande grunder, nämligen dels ett årligt arvode av

3,000 kronor, dels 50 kronor för varje av brottmålsdomaren för sådan

rannsakning hållet urtima ting eller extra sammanträde under lagtima

ting, dels resekostnads- och traktamentsersättning enligt tredje klassen i

gällande resereglemente eller enligt den klass, som i blivande resereglemente

kan komma att bestämmas för häradshövding, dock med iakttagande

att dagtraktamente ej må beräknas för dygn, varunder förrättning

ägt rum, dels ock för varje av brottmålsdomaren handlagt rannsakningsmål

traktamente för två expeditionsdagar efter 25 kronor för varje dag,

d) bestämt, att såsom pensionsunderlag för häradshövding skall

från och med den 1 januari 1921 gälla ett belopp av 5,600 kronor,

e) under andra huvudtiteln beviljat

dels till bestridande av vissa bidrag till kostnaderna för domsagornas

förvaltning, i huvudsaklig överensstämmelse med de grunder, som finnas

upptagna i en av Eders Kungl. Maj:t utfärdad stadga i ämnet med de

ändringar i samma stadga, som kunna föranledas av vissa av chefen för

justitiedepartementet i ärendet väckta förslag jämte vad riksdagen här

ovan i ämnet anfört, å extra stat för år 1921 ett förslagsanslag å 440,000

kronor,

dels för möjliggörande av tillämpning i vissa delar redan från och

med den 1 juli 1920 av nyssnämnda ändringar i berörda stadga på 1920

s. 15 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse Nr 457.

15

års tilläggsstat till förstärkning av det å extra stat för år 1920 beviljade

förslagsanslaget till nyss omförmälda ändamål ett förslagsanslag, högst,

75,000 kronor,

dels till partiell löneförbättring för häradshövdingarna för bestridande

av vissa resekostnadsbidrag till sådana befattningshavare, allt i enlighet

med av departementschefen förordade grunder samt med iakttagande av

vad riksdagen anfört beträffande skyldighet för häradshövding att hålla

kansli tillgängligt för allmänheten å tid, som i 9 § av domsagostadgan

angives, samt å ort, som av Eders Kungl. Maj:t bestämmes, ävensom

jämkning i vissa fall av löneförbättringens belopp, på extra stat för år

1921 ett förslagsanslag, högst, 350,000 kronor,

dels ock till samma ändamål på 1920 års tilläggsstat ett förslagsanslag,

högst, 336,100 kronor,

Härjämte får riksdagen anhålla, det Eders Kungl. Maj:t täcktes

låta verkställa utredning rörande frågan, huruvida sportelsystemet såsom

avlöningsform för domare lämpligen bör avskaffas eller under nuvarande

förhållanden bibehållas, samt för riksdagen snarast möjligt framlägga de

förslag, som må av utredningen föranledas.

Stockholm den 21 juni 1920.

Med undersåtlig vördnad.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.