Sök i Ratio Lex

Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående beredande av likvid för varor, avsedda att levereras till vissa nödlidande länder.

1921-04-05 · 6 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 4 av 6 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Rskr. 1921:102, Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående beredande av likvid för varor, avsedda att levereras till vissa nödlidande länder.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse Nr 102.

1

Nr 102.

Godkänd av första kammaren den 5 april 1921.

Godkänd av andra kammaren den 5 april 1921.

Riksdagens skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj.ts

proposition angående beredande av likvid för varor, avsedda

att levereras till vissa nödlidande länder.

(Statsutskottets utlåtande nr 33.)

Till Konungen.

Uti en till riksdagen avlåten, den 4 februari 1921 dagtecknad

proposition, nr 80, har Eders Kungl. Maj:t under åberopande av det vid

propositionen fogade statsrådsprotokollet över liandelsärenden för samma

dag föreslagit riksdagen att — med återkallande av det i skrivelse den

18 juni 1920, nr 405, Eders Kungl. Magt meddelade bemyndigande att

ikläda svenska staten betalningsansvar till ett belopp av högst 10 miljoner

kronor för varuleveranser till vissa angivna länder — medgiva,

att av statsverkets fond av rusdrycksmedel må såsom lån disponeras

ett belopp av högst 10 miljoner kronor för beredande av likvid, i den

ordning och enligt de grunder, som av Eders KuDgl. Maj:t bestämmas,

för varor, som i anledning av rådande nödtillstånd blivit eller bliva av

svenska exportörer levererade till Estland, Lettland, Litauen, Polen,

Tjecko-Slovakien, Österrike, Ungern och Rumänien.

Till avhjälpande av det nödläge, vari åtskilliga av de av kriget

hårdast drabbade länderna råkat, framlades å en konferens i Köpenhamn

Bihang till riksdagens protokoll 1921. 14 saml. Nr 102—104. 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Riksdagens skrivelse Nr 102.

i mars 1920 mellan representanter för de skandinaviska länderna samt

Storbritannien och Nordamerikas förenta stater plan till en samfälld

hjälpaktion från de allierade och neutrala makterna, avseende leverans

till do nödlidande länderna på kredit av varor, av vilka dessa länder

vore i trängande behov. Denna fråga avhandlades sedermera ytterligare

å en internationell konferens i Paris under april månad samma år, vid

vilken konferens Sverige jämväl var representerat.

Enligt den vid nämnda konferenser framlagda planen skulle såsom

likvid för de varor, som levereras till de hjälpbehövande länderna, av

dessa utfärdas förbindelser, löpande med 6 procent ränta och betalbara

i det kreditgivande landets mynt inom ett år från utställandet, men

med rätt för det låntagande landet att omsätta förbindelserna på tolv

månader åt gången, högst dock intill fem år från utställningsdagen. Dessa

förbindelser skulle, vad angår Österrike och Ungern, medföra förmånsrätt

till betalning ur dessa staters tillgångar och inkomster samt prioritet

framför de skadestånd, varom stadgas i det i S:t Germain ingångna

fredsfördraget eller i till detsamma hörande fördrag och överenskommelser.

Vad åter angår övriga låntagande länder skulle ifrågavarande

sktddförbindelser medföra första rätt till betalning ur alla de inkomster,

respektive land kan komma att erhålla såsom kompensation, gottgörelse

eller skadestånd från något fiendeland, med förbehåll för de anspråk,

som kunna häfta vid dessa kompensationer, gottgörelser eller skadestånd

med hänsyn till tidigare upptagna lån.

De kreditgivande länderna skola själva äga bestämma, vilka länder

de vilja bispringa och vilka varor de för sådant ändamål vilja avstå.

Krediten skall ordnas genom respektive staters bemedling, envar stat

dock obetaget att å vederbörande exportörer överflytta någon del av

krediten.

Den centrala ledningen av hjälpaktionen handhaves av en internationell

organisation i Paris, i vilken varje långivande land är representerat.

I eu den 7 maj 1920 till riksdagen avlåten proposition, nr 427,

framlade Eders Kungl. Maj:t förslag till vissa åtgärder, avsedda att

möjliggöra deltagande från svensk sida i berörda hjälpaktion.

I anledning av denna Eders Kungl. Maj:ts proposition anförde

riksdagen (skrivelsen nr 405) följande:

»Riksdagen delar departementschefens uppfattning, att jämväl vårt

land bör i mån av tillgångar deltaga i den vid konferenserna i Köpenhamn

och Paris planerade hjälpaktionen till vissa nödlidande länder.

Denna aktion synes även riksdagen böra för Sveriges del i första hand

opaginerad Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse Nr 102. •>

omfatta sådana länder, med vilka vårt land sedan gammalt stått i förbindelse,

samt omfatta sådana råvaror, industrialster och förnödenheter,

vilka med hänsyn till vår folkhushållning kunna undvaras.

Beträffande säkerheten för den ifrågasatta krediten har riksdagen

inhämtat, att de av departementschefen omförmälda, å konferensen i

Köpenhamn föreslagna bestämmelserna lära på konferensen i Paris hava

blivit i vissa avseenden ändrade. Den viktigaste förändringen torde vara,

att beträffande de skuldförbindelser, som skola utfärdas av andra länder

än Österrike och Ungern, stadgats, att de skola medföra första rätt till

betalning ur alla de inkomster, respektive land kunna komma att erhålla

såsom kompensation, gottgörelse eller skadestånd från något fiendeland,

med förbehåll för de anspråk, som kunna häfta vid dessa kompensationer,

gottgörelser eller skadestånd med hänsyn till tidigare upptagna lån.

Då sådana lån torde förekomma till ganska betydande belopp,

synes riksdagen, att genom det ifrågavarande tillägget den säkerhet, som

eljest kunnat tillmätas dessa skuldförbindelser, utan tvivel blivit beträffande

sistnämnda länder betänkligt reducerad. Allenast beträffande varuleveranser

till Österrike och Ungern torde följaktligen den av Köpenhamnskonferensen

avtalade säkerheten numera vara att påräkna.

Med hänsyn till den sålunda beträffande flertalet länder minskade

säkerheten har riksdagen icke kunnat undgå att ställa sig betänksam

till frågan om den begärda kreditens beviljande. Då emellertid vårt

land icke synes böra intaga en mera avvisande ställning äi^ övriga å

ovannämnda konferenser representerade stater, har riksdagen icke ansett

sig böra avslå förslaget i denna del.

I fråga åter om den kredit, som, utöver nyssnämnda 10 miljoner

kronor, med statens medverkan skulle lämnas till nödlidande länder, närmast

Tyskland och Ryssland, synes det riksdagen visserligen tveksamt, huruvida

ett beslut i denna fråga bör fattas, innan ännu någon utredning

vunnits rörande sättet för ordnande av denna angelägenhet. Då möjlighet

synes böra förefinnas för vårt land att, därest så skulle befinnas önskvärt,

deltaga jämväl i en ifrågasatt hjälpaktion av senast berörd art,

har riksdagen ansett sig böra medgiva, att Eders Kungl. Maj:t ikläder

svenska staten betalningsansvar av ytterligare högst 15 miljoner kronor

för varor, som kunna komma att levereras till nödlidande länder, under

förutsättning att ifråga om denna kredit enahanda grunder vinna tillämpning

som de, vilka i fråga om den förut angivna krediten å 10 miljoner

kronor skola gälla för Österrike och Ungern.»

Riksdagen anmälde därefter, att riksdagen medgivit, att Eders Kungl.

Maj:t finge ikläda svenska staten betalningsansvar dels '' överensstäm
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Riksdagens skrivelse Nr 102.

melse med den plan och på de villkor, som vid forenämnda konferenser

framlagts, samt enligt de närmare bestämmelser, som bleve av Eders Kungl.

Maj:t meddelade'' till ett belopp av högst 10 miljoner kronor för varor,

som i anledning av rådande nödtillstånd kunde komma att av svenska

exportörer på kredit levereras till Estland, Lettland, Litauen, Polen, Tjeckoslovakien,

Österrike, Ungern och Rumänien, dels ock i fall av behov på

de villkor, som kunde komma att fastställas för kredit till Österrike och

Ungern, samt enligt av Eders Kung]. Maj:t meddelade särskilda bestämmelser

till ett belopp av ytterligare högst 15 miljoner kronor för varor,

som av enahanda anledning kunde komma att levereras till av nöd hemsökta

länder.

Vid föredragning den 9 juli 1920 av denna riksdagens skrivelse

beslöt Eders Kungl. Magt tillsätta en särskild kommitté med uppdrag att,

i enlighet med de riktlinjer, som angåves i det vid förberörda proposition

fogade utdraget av statsrådsprotokollet över finansärenden samt riksdagens

omförmälda skrivelse, träffa anstalter för ordnandet av Sveriges

deltagande i förstnämnda hjälpaktion samt, efter förhandlingar med

representanter för de svenska exportindustrierna, planlägga och övervaka

skeende varuleveranser m. m.

I skrivelse den 4 december 1920 har ovannämnda kommitté nu

anmält, att några varuleveranser från Sverige i enlighet med planen för

förberörda hjälpaktion hittills icke kunnat äga rum. Så som den ekonomiska

utvecklingen inom vårt land gestaltat sig, med tilltagande

knapphet på penningmarknaden och med alltmera betungande räntesatser

för den industriella krediten, kunde nämligen någon samverkan

med exportörerna icke påräknas, med mindre dessa erhölle kontant likvid

för de varor, de ställde till förfogande. Under sådana förhållanden syntes

det icke möjligt att genomföra Sveriges deltagande i hjälpaktionen, om

icke staten ställde kontanta medel till förfogande för ändamålet. Kommittén

hemställde därför, att Eders Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen

att å tilläggsstat för år 1921 anvisa ett belopp av 10 miljoner kronor

att användas till nu avsedda varulikvider.

De betänkligheter, riksdagen i sin ovan omnämnda skrivelse givit

uttryck åt beträffande Eders Kungl. Maj:ts framställning till 1920 års riksdag

om ifrågavarande hjälpverksamhet, framträda givetvis med ökad styrka

inför Eders Kungl. Maj:ts föreliggande förslag. Att under nu rådande

ekonomiska och finansiella förhållanden belasta statsverket med en

så betydande utgift för ett ändamål, som, hur behj ärtan svart det än

må vara, dock icke är ett direkt statsändamål, måste enligt riksdagens

mening möta de allvarligaste betänkligheter. Men därtill kommer, att

opaginerad Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse Nr 102. o

förhållandena i Europa synas riksdagen hava numera utvecklats på ett

sådant sätt, att den ekonomiska risken för staten vid ifrågavarande

hjälpverksamhet måste anses vara väsentligt större, än som vid riksdagen

1920 kunnat antagas. Med hänsyn till den i ärendet lämnade

utredningen finner emellertid riksdagen i likhet med departementschefen

oundgängligt, att, därest Sverige skall kunna, såsom ställts i utsikt, deltaga

i den planerade verksamheten, ett direkt anslag för ändamålet ställes till

förfogande; och har riksdagen intet att erinra mot det i sådant avseende

äskade beloppet, 10,000,000 kronor. Detta belopp synes i främsta rummet

böra komma de länder till godo, vilkas läge gör ett bistånd från svensk

sida särskilt påkallat. Beträffande de varor, som skola levereras, synes

riksdagen ingen anledning förefinnas att utesluta jordbrukets och fiskets

produkter.

Departementschefens uttalande att på Eders Kungl. Maj:t borde få

ankomma att avgöra, huruvida de å de främmande staternas skuldförbindelser

inflytande likvider må på nytt få tagas i anspråk för stödjande

av export till de nödlidande länderna, anser sig riksdagen icke kunna biträda.

I övrigt har riksdagen intet att erinra mot att åt Eders Kungl.

Maj:t inrymmes befogenhet att fritt ordna alla de med varuleveranserna

och likviderna sammanhängande frågorna på sådant sätt, att det med

hjälpkreditaktionen avsedda ändamål icke förfelas.

Enligt Eders Kungl. Maj:ts förslag skulle de för ändamålet erforderliga

medlen såsom lån disponeras ur statsverkets fond av rusdrycksmedel.

Enligt riksdagens mening bör emellertid beloppet lämpligen uppföras på

riksstaten att utgå av tillfälliga lånemedel. Frågan huruvida eller i

vilken mån rusdrycksmedelsfondens tillgångar skola dispoueras för statsregleringsändamål,

synes böra upptagas i ett sammanhang och komma

till avgörande senare under riksdagen.

Av utredningen i ärendet framgår, att från Sverige lämnats bidrag

till kostnaderna dels för internationella hjäpkreditkommitténs sekretariat

i Paris, dels för hemforsling av österrikiska, ungerska, polska, tjeckoslovakiska

och jugo-slaviska krigsfångar. Då Eders Kungl. Maj: t ej äskat

något anslag för ifrågavarande utgifters bestridande, saknar riksdagen

anledning att vidare yttra sig angående desamma.

Riksdagen får alltså anmäla, att riksdagen med anledning av

Eders Kungl. Maj:ts förevarande proposition — med återkallande av det

i skrivelse den 18 juni 1920, nr 405, Eders Kungl. Maj:t meddelade

bemyndigande att ikläda svenska staten betalningsansvar till ett belopp

av högst 10 miljoner kronor för varuleveranser till vissa angivna länder —

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Riksdagens skrivelse Nr 102.

på tilläggsstat för år 1921 under titel »utgifter för kapitalökning» för

beredande av varukredit åt vissa nödlidande länder anvisat ett reservationsanslag

av 10,000,000 kronor att utgå av tillfälliga lånemedel och att

disponeras enligt grunder, som av Eders Kung!. Maj:t bestämmas.

Stockholm den 5 april 1921.

Med undersåtlig vördnad.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.