Sök i Ratio Lex

Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag för bekämpande av arbetslösheten samt lindrande av nöd.

1921-05-06 · 7 sidor, varav 7 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 7 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Rskr. 1921:177, Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag för bekämpande av arbetslösheten samt lindrande av nöd.

Dokumentets text

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Riksdagens skrivelse Nr IT?.

Nr 177.

Godkänd av första kammaren den 6 maj 1921.

Godkänd av andra kammaren den 6 maj 1921.

Riksdagens skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts

proposition angående anslag för bekämpande av arbetslösheten

samt lindrande av nöd.

(Statsutskottets utlåtande nr 80.)

Till Konungen.

I den till riksdagen den 7 januari 1921 avlåtna propositionen angående

statsverkets tillstånd och behov, femte huvudtiteln, punkt 19, har Eders Kungl.

Maj:t under rubriken »bekämpande av arbetslösheten» föreslagit riksdagen

att i avbidan på den proposition, soin kunde komma att i ämnet avlåtas,

å extra stat för år 1922 till bekämpande av arbetslösheten beräkna ett

förslagsanslag, högst, 1,000,000 kronor, att utgå ur statsverkets fond av

rusdrycksmedel. Därjämte har i den samma dag avlåtna propositionen angående

tilläggsstat för år 1921, femte huvudtiteln, punkt 5, föreslagits beräknande

för samma ändamål av ett förslagsanslag, högst, 3,000,000 kronor,

att utgå ur samma statsverkets fond.

Vidare har Eders Kungl. Maj:t under rubriken »Särskilda åtgärder för

lindrande av nöd» under femte huvudtiteln av statsverkspropositionen, punkt

55, föreslagit riksdagen att i avbidan på den proposition, som kunde komma

att i ämnet avlåtas, för särskilda åtgärder för beredande av lindring i

genom den allmänna krisen uppkommen nöd på extra stat för år 1922

beräkna ett förslagsanslag, högst, 2,000,000 kronor, att utgå ur stats
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Riksdagens skrivelse Nr 111.

verkets fond av rusdrycksmedel. Tillika har å tilläggsstaten för år 1921,

femte huvudtiteln, punkt 11, för enahanda ändamål beräknats ett förslagsanslag,

högst, 5,000,000 kronor, att likaledes utgå ur meranämnda fond.

°Sedermera har Eders Kungl. Maj:t i en till riksdagen den 4 mars

1921 avlåten proposition (nr 150), under åberopande av propositionen

bilagt- utdrag av statsrådsprotokollet för socialärenden för samma dag,

föreslagit riksdagen att för bekämpande av arbetslösheten och lindrande

av nöd, i huvudsaklig överensstämmelse med i statsrådsprotokollet angivna

grunder, på tilläggsstat för år 1921 anvisa ett förslagsanslag, högst, 11 miljoner

kronor.

I statsrådsprotokollet har lämnats en ingående redogörelse för de

åtgärder, som av det allmänna hittills vidtagits för bekämpande av arbetslösheten,

samt om förhållandena på arbetsmarknaden för tiden intill mars

månads början. Riksdagens vederbörande utskott, som ansett det för behandlingen

av den nu föreliggande frågan vara av betydelse att erfara,

huru dessa förhållanden sedan dess utvecklat sig, har ansett sig böra från

arbetslöshetskommissionen inhämta närmare upplysningar härutinnan. Av

dessa upplysningar har framgått, att genom vårsäsongens tidiga inbrott

arbetetillgången för grov- och lösarbetare visserligen redan blivit förbättrad

samt att utflyttning av industri- och stadsarbetare till jordbruket och landsbygden

äger rum i mindre omfattning, men att depressionen inom själva

industrien i stället förvärrats. Nästan dagligen komma meddelanden om

nya avskedanden och inskränkningar av den ordinarie arbetstiden. På

denna grund torde antalet arbetslösa i slutet av sistlidne april månad

snarare över- än understiga den siffra på 60,000, som arbetslöshetskommissionen

angivit såsom sannolik under sistlidne februari månad. Det

har emellertid ansetts ligga i sakens natur, att trots lågkonjunkturens oförminskade

tryck på näringslivet, den varma årstidens inträdande kommer

att medföra viss lättnad på arbetsmarknaden samt därigenom någon lindring

åvägabringas i de arbetslösas belägenhet.

Vad själva nödläget i landet beträffar, synes detta ännu icke vara

så svårt, som man med hänsyn till den begränsade arbetstillgången och

den omfattande arbetslösheten haft anledning befara. Till följd av förut

rådande högkonjunktur och genom därunder åtnjutna goda inkomster hava

lönarbetarna visat sig besitta en oväntat stor motståndskraft mot de första

månadernas arbetslöshet. Men å andra sidan är det givet, att ju längre

arbetslösheten varar, desto grundligare bliva de enskilda hjälpkällorna uttömda.

Då vidare framtidsutsikterna på arbetsmarknaden te sig synnerligen

ovissa och försiktigheten därför bjuder att räkna med arbetslöshet

i avsevärd utsträckning även under senare hälften av innevarande år, är

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Riksdagens skrivelse Nr 117.

det enligt riksdagens mening uppenbart, att riksdagen nu måste anvisa

betydande medel för arbetslöshetens bekämpande. Frågan om vilka belopp

därvid komma att slutligt krävas, föreligger icke nu till riksdagens prövning,

utan kommer Eders Kungl. Maj:t att senare förelägga riksdagen närmare

utredning och förslag- härom. För närvarande har riksdagen endast att

taga ståndpunkt till de i föreliggande proposition gjorda äskanden och

uttalade önskemål samt i samband därmed stående motioner.

Vad då först angår det begärda beloppet, 11,000,000 kronor, för

arbetslöshetens bekämpande, vilket är att betrakta som en försträckning i

förskott å det definitiva arbetslöshetsanslaget, föranleder detta ingen erinran

från riksdagens sida. Behov av dess omedelbara beviljande torde också

föreligga, enär enligt uppgift hittills tillgängliga medel för arbetslöshetens

bekämpande lära bliva förbrukade före utgången av april månad.

Nyssnämnda 11,000,000 kronor skola sålunda användas till arbetslöshetens

bekämpande i överensstämmelse med de principer och den praxis,

som under de gångna krisåren tillämpats från de statliga organens sida.

Denna arbetslöshetspolitik har flera gånger varit föremål för riksdagens

prövning och vunnit dess gillande. Såsom riksdagen tidigare uttalat, höra

sålunda alltjämt ansträngningarna i första hand inriktas på att bereda de

arbetslösa möjlighet att försörja sig genom eget arbete. Det vill ock

synas riksdagen, att arbetslöshetskommissionen genom sitt verkställande

organ på detta område, skogssällskapets statsarbeten, hittills på ett förtjänstfullt

sätt lyckats lösa denna uppgift trots de svårigheter, som vållades

av den under årets första månader hastigt stegrade arbetslösheten. I

den mån nödhjälpsarbeten ej kunna eller hinna anordnas i tillräcklig utsträckning

samt hjälpbehovet så oundgängligen kräver, torde även direkta arbetslöshetsunderstöd

fortfarande komma att erfordras. Enligt vad riksdagens vederbörande

utskott erfarit, har också denna direkta understödsverksamhet under

de sista veckorna runt om i landet och särskilt i de större städerna fått en

så betydande omfattning, att den synes påkalla såväl ytterligare ökning

av de statliga nödhjälpsarbetena som verksamma kontrollåtgärder från

centralmyndighetens sida. I det senare avseendet vill också riksdagen giva

sin anslutning till det i propositionen framhållna önskemålet, att vid förestående

revision av nu gällande författning om arbetslöshetsunderstöd dels

grunderna för de lokala arbetslöshetsorganens sammansättning och verksamhet

dår närmare angivas, dels ock dessa organisationer åläggas att

före igångsättande av direkt understödsverksamhet inhämta medgivande

av arbetslöshetskommissionen, vilken även skulle äga att, då giltig anledning

förelåge, vägra fortsatt statsbidrag till pågående understödsverksamhet.

Härigenom skulle arbetslöshetsorganisationen förlänas större stadga och

s. 5 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse Nr 111.

5

arbetslöshetskommissionen erhålla den önskvärda vidgade befogenheten

gentemot de lokala organen, utan att därmed, såsom departementschefen

framhåller, verksamheten förtoges sin karaktär av tillfällig krisanordning.

I samband härmed vill riksdagen betona lämpligheten därav, att åt de länsstyrelsernas

revisorer, vilka i kommunerna hava att i detalj bevaka statens

intressen vid understödsverksamhetens utövande, i den blivande nya författning

inrymmes en ställning, som motsvarar deras viktiga funktion.

Det allmännas hjälp till de arbetslösa har hittills bestått dels i erbjudande

av nödhjälpsarbete, dels i direkta understöd. Under den första

krisvintern 1914—1915 lärer emellertid, särskilt i huvudstaden, av enbart

kommunala medel kunnat lämnas hjälp till familjens sammanhållande, i

främsta rummet genom bidrag till betalning av bostadshyra. På grund

av befarat nödläge bland de arbetslösa och till följd av rådande abnorma

förhållanden på bostadsmarknaden förväntas i händelse av arbetslöshetens

fortvaro stora svårigheter. uppstå för de arbetslösa att framdeles gälda sin

hyra med ty åtföljande fara för massvräkningar. För att i någon mån

kunna förebygga eu sådan utgång föreslås i propositionen upptagande av

en ny hjälpform, nämligen beviljande av statsbidrag till de kommuner,

som lämna hyreshjälp till arbetslösa familjeförsörjare. Denna nya hjälpform

skulle enligt i propositionen angivna grunder inordnas som ett led

i den hittillsvarande understödsverksamheten. För sin del kan riksdagen

icke finna annat än att ovannämnda farhågor för de arbetslösas svångheter

med hyresbetalningen torde komma att visa sig befogade. I sakens

natur ligger emellertid att denna nya hjälpform endast bör komma till användning

i särskilt ömmande fall samt att den icke får anordnas så, att

den motverkar arbetskraftens önskvärda rörlighet. Riksdagen anser sig

för den skull böra medgiva att, såsom av departementschefen förutsattes,

Eders Kungl. Mäjff skall äga att bestämma, hur stor del av arbetslöshetsanslaget

varje kvartal får disponeras för denna uppgift.

Då riksdagen utgår från att hyresbidrag samt därmed jämförliga

understöd till hemmets och familjens sammanhållande endast skulle komma

sådana arbetslösa till del, vilka jämlikt gällande författning över huvud

äro berättigade att uppbära understöd, följer därav, att förstnämnda bidrag

komma att utgöra ett avsevärt tillskott till de mest behövande bland

de arbetslösa som åtnjuta hjälp från det allmänna. Den kritik, som hittills

riktats mot nu utgående statliga nödhjälpslöner och offentliga understöd,

torde därmed hava förlorat sin betydelse, vilket också redan skett

genom de sista veckornas starka sänkning av både livsmedelsprisen och

lönerna särskilt på den öppna arbetsmarknaden. De arbetslösa torde själva

i stort sett biträda denna uppfattning, ty de oförsvarliga strejker och

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Riksdagens skrivelse Nr 111.

blockader, som på sina håll igångsatts mot skogssällskapets statsarbeten,

äro numera upphävda. Ställningen är också i själva verket sådan, att lönerna

vid skogssällskapets statsarbeten, vilka enligt riksdagens uppfattning

i början av året varit väl avvägda, under den sista tiden till följd av lönesänkningar

på olika områden, på sina håll enligt uppgift, kommit att

överstiga de ordinarie arbetsförtjänsterna för fullt sysselsatta arbetare.

Fasthåller man vid den i propositionen uttalade grundsatsen, att lönerna

vid nödhjälpsarbeten vid varje tillfälle och på varje särskild ort i stället

måste understiga den vanliga lönemarknadens, vilken grundsats riksdagen

anser vara av synnerlig vikt för nödhjälpsarbetenas rationella bedrivande

och begränsning, synes man kunna undvika de missförhållanden, som i en

del fall uppstått.

På grund av det inre samband, som inom den nu tillämpade arbetslöshetspolitiken

förefinnes mellan nödhjälpslöner och gällande understödssatser,

nämligen på så sätt, att de förra böra te sig fördelaktigare än

de senare, torde emellertid en eventuell allmän nedsättning av nödhjälpslönerna

nödvändiggöra en motsvarande sänkning av understödssatserna, så

att det lämpliga avståndet dem emellan bibehålies. Nu gällande understödssatser

fastställdes hösten 1918; för närvarande har socialstyrelsens

levnadskostnadsindex den 1 april i det närmaste nedgått till dåvarande

nivå, och prisfallet på isynnerhet livsmedel har ytterligare fortsatt under

den sista månaden. Härtill kommer att hösten 1918 sammanföll med tidpunkten

för kristidens värsta livsmedelsbrist, medan däremot nu tillgången

på förnödenheter är god. Det torde därför icke kunna förnekas, att det

i och för sig knappa understödet nu kan möjliggöra bättre tillfredsställande

av det föreliggande behovet än under de närmast föregående åren.

Fortsätter prisfallet och därmed stegringen av penningens köpkraft, torde

enligt riksdagens mening anledning föreligga för Eders Kungl. Maj:t att

vidtaga en mot förhållandena och gällande nödhjälpslöner svarande revision

av understödssatserna.

Förutom genom nödhjälpsarbeten, direkta understöd och hyresbidrag

ifrågasätter departementschefen jämväl statliga bidrag till lindrande av den

nöd, som vållats genom arbetslöshetens indirekta verkningar. Denna verksamhet

skulle träda i stället för de dyrtidslindrande åtgärder, som alltsedan

1916 vidtagits genom folkhushållningskommissionens dyrtidsavdelning,

och vilka åtgärder enligt beslut av 1920 års riksdag skulle upphöra

den 30 juni 1921. Med anledning av en framställning från sagda dyrtidsavdelnings

ledning i december 1920 om önskvärdheten av verksamhetens

fortsättande även efter den 1 juli 1921 har också i årets statsverksproposition

för ifrågavarande ändamål under titel »åtgärder för lindrande

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Riksdagens skrivelse Nr 177.

av nöd» preliminärt upptagits 5 miljoner kronor å till äggsstaten för år

1921 och 2 miljoner kronor å extra stat för år 1922. Dyrtidsavdelningens

framställning, som icke var enhällig, i det att en minoritet inom avdelningen

förordade verksamhetens avlösande genom användande av § 64

i 1918 års fattigvårdslag, remitterades emellertid till socialstyrelsen och

arbetslöshetskommissionen. Av deras i propositionen refererade yttrande

framgår, att styrelsen och kommissionen föreslå dyrtidsverksamhetens definitiva

upphörande den 30 juni 1921 och finna dess ersättande med den

föreslagna nya hjälpformen: hyresbidrag och därmed jämförliga understöd

till hemmets och familjens sammanhållande vara tillfyllest. Denna nya

hjälpform skulle emellertid begränsas till sådana arbetslösa familjeförsörjare,

vilka jämlikt gällande författning äro berättigade erhålla understöd

och därmed nödhjälpsarbete. Departementschefen synes emellertid icke

vilja så snävt begränsa den ifrågasatta nödtidslindrande verksamheten, utan

synes önska en utvidgning av dess klientel till att omfatta jämväl personer,

som icke behöva vara kvalificerade att erhålla arbetslöshetsunderstöd.

Det synes likväl vara departementschefens mening, att verksamheten skulle

begränsas inom ramen av arbetslöshetskommissionens såväl anslag som

organisation. Denna senare utväg har också underlättats därav, att den

s. k. dyrtidsavdelningen vid folkhushållningskommissionens av år 1919

upplösning den 31 december 1920 genom Eders Kungl. Maj:ts beslut av

samma dag blivit överflyttad till statens arbetslöshetskommission.

Då riksdagen nu går att taga ställning till denna fråga, vill riksdagen

först konstatera, att enighet torde råda därom, att dyrtidsverksamheten

och därav föranledd författning definitivt skola upphöra den 30 juni

1921. I konsekvens härmed bör enligt riksdagens uppfattning det centrala

administrationsorganet, den s. k. dyrtidsavdelningen, därefter snarast möjligt

avvecklas. I likhet med departementschefen finner vidare riksdagen, att de

rådande ovissa förhållandena synas föranleda att möjlighet bör beredas att

direkt kunna lindra av arbetslöshet framkallad nöd hos personer, vilka icke

kunna inbegripas bland dem, som enligt gällande författning äro kvalificerade

att erhålla arbetslöshetsunderstöd. Med hänsyn till önskvärdheten av enhetlighet

i organisationssystemet för vinnande av bättre överblick över de

olika hjälpformerna synes dock handhavandet av denna nödlindrande verksamhet

böra såväl centralt som lokalt anförtros åt de nu förefintliga arbetslöshetsorganen.

Förtänksamheten torde ock bjuda att härför erforderliga

medel, som torde böra utgå av arbetslöshetsanslaget, fixeras till sitt belopp

och anser riksdagen att en summa på 500,000 kronor torde vara tillfyllest

för senare hälften av innevarande år. Verksamheten i fråga torde

icke behöva regleras genom någon särskild författning, utan torde det

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Riksdagens skrivelse Nr 177.

höra ankomma på Eders Kung!. Maj:t att efter motiverad framställning av arbetslöshetskommissionen

för varje särskilt fall anvisa de behövliga beloppen.

Under åberopande av vad riksdagen sålunda anfört, får riksdagen

anmäla, att riksdagen, med bifall till Eders Kungl. Maj:ts förevarande proposition,

för bekämpande av arbetslösheten och lindrande av nöd, i huvudsaklig

överensstämmelse med av chefen för socialdepartementet i statsrådsprotokollet

den 4 mars 1921 angivna grunder, på tilläggsstat för år 1921

anvisat ett förslagsanslag, högst, 11,000,000 kronor.

Stockholm den 6 maj 1921

Med undersåtlig vördnad.

Stockholm 1921. Kungl. Boktryckeriet, P. A. Norstedt & Söner.

211450

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.