Skrivelse till Konungen i anledning av Kung!. Maj:ts proposition om ändring i vissa delar av lagen den 2 december 1892 angående lindring i rustningsoch roteringsbesvären jämte två i ämnet väckta motioner.
1921-05-18 · 5 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,9 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
- Sidnummer: 4 av 5 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Rskr. 1921:202, Skrivelse till Konungen i anledning av Kung!. Maj:ts proposition om ändring i vissa delar av lagen den 2 december 1892 angående lindring i rustningsoch roteringsbesvären jämte två i ämnet väckta motioner.
Dokumentets text
Riksdagens skrivelse Nr 202.
19
Nr 202.
Godkänd av första kammaren den 18 maj 1921.
Godkänd av andra kammaren den 18 maj 1921.
Riksdagens skrivelse till Konungen i anledning av Kung!.
Maj:ts proposition om ändring i vissa delar av lagen
den 2 december 1892 angående lindring i rustnings- och
roteringsbesvären jämte två i ämnet väckta motioner.
(Sammansätta stats- och andra lagutskottets nr 1 utlåtande nr 4.)
Till Konungen.
Uti en den 11 februari 1921 dagtecknad proposition, nr 86, bär
Eders Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen bilagt utdrag av
statsrådsprotokollet över försvarsärenden för samma dag, föreslagit riksdagen
att
dels antaga följande
Förslag
till
Lag
om
ändring i vissa delar av lagen den 2 december 1892 (av 108) angående
lindring i rustnings- och roteringsbesvären.
Härigenom förordnas,
dels att de i § 2 av lagen den 2 december 1892 angående lindring i
rustnings- och roteringsbesvären meddelade bestämmelser om vissa värden
å rustnings- och roteringsbesvären vid båtsmanskållet skola, såvitt angår
rusthåll och rotar, av vilka dylikt besvär fortfarande utgår, upphöra att
gälla,
dels ock att § 3 i samma lag skall erhålla följande ändrade lydelse:
20
Riksdagens skrivelse Nr 202.
§ 3.
Länsstyrelse i län, varest ett eller liera effektiva rusthåll eller rotar
vid truppförband eller båtsmanshållet finnas, skall första gången år 1922
lör åren 1922—1926 samt därefter år 1926 och vart femte följande år,
varje gång för de närmast kommande fem åren, i enlighet med av Kungl.
Maj:t utfärdade närmare föreskrifter bestämma rustnings- och roteringsbesvärens
värde för det i § 1 angivna ändamål beträffande samtliga inom
länet befintliga rusthåll eller rotar, därvid särskilt värde skall fastställas
för varje rusthåll eller rote.
Besvär över länsstyrelses beslut i fråga, som ovan sägs, må anföras
hos kammarkollegiet före klockan tolv å sextionde dagen från det beslutet
gavs, och må över kammarkollegiets beslut besvär anföras hos Konungen
före klockan tolv å sextionde dagen från det kollegiets beslut gavs.
Länsstyrelses beslut rörande rustnings- eller roteringsbesvärs värde
värde genom länsstyrelsens försorg ofördröjligen delgivet advokatfiskalen
i kammarkollegiet, vilken äger att mot beslutet föra talan för bevarande
av kronans rätt.
Underrättelse om att länsstyrelse eller kammarkollegiet meddelat beslut
angående rustnings- eller roteringsbesvärs värde och om tiden då
det skett skall genom myndighetens försorg ofördröjligen införas i allmänna
tidningarna och i tidning inom orten samt med posten sändas
till enskild part.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1922.
dels och medgiva
a) att, därest vid uppskattning av rustnings- och roteringsbesvär
erfordras, att länsstyrelse biträdes av särskild sakkunnig, härav föranledda
utgifter må bestridas av vederbörande anslag till ersättning för
rustning och rotering, och
b) att — utan hinder av vad i § 3 av lagen den 2 december 1892
angående lindring i rustnings- och roteringsbesvären stadgas om bestämmande
vart tionde år, varje gång för de närmast följande tio åren, av
rustnings- och roteringsbesvärens värde för det i § 1 av samma lag
angivna ändamål — de genom kungörelsen den 31 december 1909 angående
ny uppskattning av rustnings- och roteringsbesvären vid vissa
truppförband för en tid av tio år, räknat från början av år 1910, fastställda
värden må gälla jämväl under år 1921.
Riksdagens skrivelse Nr 202.
21
Med anledning av Eders Kungl. Maj:ts förevarande proposition hava
framställningar i ämnet gjorts i två inom andra kammaren väckta motioner,
nämligen nr 274 av herr Karl Magnusson i Skövde och nr 275 av
herr Bernhard Nilsson i Landeryd m. fl. Uti dessa motioner har hemställts
av herr Magnusson:
att riksdagen måtte för sin del uttala, att Eders Kungl. Maj:t vid
utfärdande av närmare föreskrifter för bestämmande av rustnings- och
roteringsbesvärens värde måtte förordna, dels att vid värderingen hänsyn
tages till eventuell nybyggnadsplikt, så att åtminstone någon ersättning
därför beredes åt rust- och rotehållarna, dels att dessa genom någon
sin sakkunniga representant lämnas tillfälle att direkt deltaga vid uppskattningen
av rustnings- och roteringsbesvärets värde.
av herr Nilsson in. fl.:
att riksdagen måtte i motiveringen till sitt beslut i anledning av
ifrågavarande proposition göra ett uttalande därom, att i sådana fall,
då rusthåll eller rote varit skyldig att tillhandahålla torp, men genom
skriftligt avtal med vederbörande emot vederlag befriats härifrån, vid
den uppskattning som sker 1922 jämväl värdet av dylikt vederlag skall
beräknas ändock att avtal därom träffats efter den 31 december 1919,
dock högst till ett belopp av 200 kronor per år.
Uti § 1 av lagen den 2 december 1892 angående lindring i rustnings-
och roteringsbesvären stadgas, att i nämnda besvär skall, på
sätt i lagen närmare angives, lindring äga rum att årligen utgå under
åren 1893—1903 med vissa procent av dessa besvärs uppskattade värde
samt från och med år 1904 med hela beloppet av samma värde. Sedan
därefter i § 2 angivits, till vilka värden prestationerna för varje rusthåll
eller rote skulle vid uppskattning av rustnings- och roteringsbesvären
för det i § 1 angivna ändamål bestämmas dels vid båtsmanshållet dels
ock för tiden intill år 1900 vid rust- och rotehållet i övrigt, föreskrives
i § 3 bland annat följande: År 1899 och därefter vart tionde år, varje
gång för de närmast följande tio åren, bestämmer Konungen rustningsoch
roteringsbesvärens värde för det i § 1 angivna ändamål efter föregående
utredning av en för varje landstingsområde, inom vilket finnas
rusthåll eller rotar, tillhörande regemente eller kår, på visst sätt utsedd
nämnd och utlåtande av vederbörande landsting, dock att, där inom ett
Motioner.
Riksdagens
nttalar.de.
22
Riksdagens skrivelse Nr 202.
landstingsområde antalet rusthåll eller rotar vid samma regemente eller
kår understiger femtio, beträffande dessa icke erfordras något yttrande av
nämnd. Efter det nämndernas förslag avgivits och vederbörande landstings
yttranden inhämtats, bestämmas ifrågavarande värden till ett för
varje rusthåll eller rote vid samma regemente eller kår i fullt tiotal av
kronor angivet, lika belopp.
I enlighet med stadgande i § 13 av förenämnda lag att de ytterligare
bestämmelser, som för tillämpning av föreskrifterna i lagen
kunna finnas erforderliga, meddelas av Konungen, har i kungörelse
den 23 juli 1897 föreskrivits, bland annat, att vederbörande länsstyrelse
skall vidtaga åtgärder för utseende av uppskattningsnämnd,
att nämnden skall sammanträda första gången år 1898 och därefter
vart tionde år senast under förra hälften av juli månad, samt att det
åligger vederbörande länsstyrelse att efter mottagandet av de vid
nämndens sammanträde förda protokoll däröver inhämta landstingets yttrande
samt till Kungl. Maj:t före den 15 oktober ovan angivna år insända
landstingets yttrande jämte eget utlåtande och övriga handlingar
i ärendet.
Sedan genom kungörelse den 31 december 1909 värdena å rustningsoch
roteringsbesvären fastställts för tidsperioden 1910—1919, förordnade
Eders Kungl. Maj:t, efter riksdagens därtill lämnade medgivande, genom
kungörelse den 19 mars 1920, att de sålunda fastställda värdena finge
gälla jämväl under år 1920. För innevarande år hava några värden
ännu icke blivit fastställda.
Det av Eders Kungl. Maj:t framlagda lagförslaget avser dels att ett
individuellt värde skall fastställas för varje särskild rote eller rusthåll, dels
att nämnda värden, i anseende till de inträdda osäkra prisförhållandena,
skola erhålla en giltighetstid av fem år i stället för tio år, dels ock att
den nuvarande ordningen för uppskattning av värdet av besvären förenklas
därhän, att det överlämnas åt länsstyrelserna att, i enlighet med
av Eders Kungl. Maj:t utfärdade närmare föreskrifter, bestämma värdena
i fråga, med rätt för såväl enskilda rust- och rotehållare som kronan att
fullfölja talan mot länsstyrelsernas beslut.
Då den nya anordningen är avsedd att tillämpas först från och
med år 1922, har Eders Kungl. Maj:t vidare föreslagit, att de genom
kungörelsen den 31 december 1909 för åren 1910—1919 fastställda
värdena å rustnings- och roteringsbesvären skola, i likhet med vad som
beslutats för år 1920, gälla jämväl för innevarande år.
Slutligen har Eders Kungl. Maj:t begärt riksdagens medgivande att
från vederbörande anslag till ersättning för rustning och rotering bestrida
opaginerad Kontrollera mot PDF
Riksdagens skrivelse Nr 202.
sådana utgifter, som kunna föranledas därav, att länsstyrelse vid uppskattning
av rustnings- och roteringsbesvär biträdes av särskild sakkunnig.
Att nu gällande föreskrifter rörande uppskattning av värdet av rustnings-
och roteringsbesvären icke äro tillfredsställande samt att eu revision
av samma föreskrifter erfordras för möjliggörande av en rättvis
uppskattning av kostnaderna för ifrågavarande besvärs fullgörande, torde
genom den i ärendet förebragta utredningen vara till fullo ådagalagt.
Vid sådant förhållande och då den av Eders Kungl. Maj:t föreslagna ordningen
för uppskattningen av värdet av besvären icke blott innebär eu
avsevärd förenkling i det hittills tillämpade förfarandet utan jämväl synes
på ett bättre sätt än nu är fallet tillförsäkra vederbörande rust- och rotehållare
ersättning för dem påvilande kostnader, har riksdagen funnit
sig böra bifalla Eders Kungl. Maj:ts i ämnet framställda förslag.
Enligt lagförslaget skall det ankomma på Eders Kungl. Maj:t att
utfärda närmare föreskrifter för bestämmande av rustnings- och roteringsbesvärens
värde. Dessa föreskrifter avse dels formen för verkställande
av den förberedande utredning, som bör föregå länsstyrelsernas beslut,
dels vissa allmänna grunder för värdesättningeu. Då de i ovannämnda
motioner i förevarande hänseende framhållna synpunkterna synas riksdagen
beaktansvärda, torde behörig hänsyn härtill böra tagas vid utfärdandet
av berörda närmare föreskrifter.
Mot Eders Kungl. Maj:ts förslag att de genom kungörelsen den 31
december 1909 för åren 1910—1919 fastställda värdena må gälla jämväl
under år 1921 ävensom att vederbörande anslag till ersättning för rustning
och rotering må tagas i anspråk för gäldande av vissa med uppskattningen
förenade kostnader har riksdagen icke något att erinra.
På grund av vad sålunda anförts, får riksdagen anmäla, att. riksdagen
bifallit Eders Kungl. Maj:ts i px-opositionen nr 86 framlagda förslag.
Stockholm den 18 maj 1921.
Med undersåtlig vördnad.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.