Skrivelse till Konungen i fråga om åtgärder för utbetalande månatligen av statspensioner.
1921-06-03 · 3 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 3 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Rskr. 1921:235, Skrivelse till Konungen i fråga om åtgärder för utbetalande månatligen av statspensioner.
Dokumentets text
Riksdagens skrivelse Nr 235.
1
Nr 235.
Godkänd av första kammaren den 3 juni 1921.
Godkänd av andra kammaren den 3 juni ]921.
Riksdagens skrivelse till Konungen i fråga om åtgärder för utbetalande
månatligen av statspensioner.
(Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande nr 19.)
(Andra kammarens femte tillfälliga utskotts utlåtande nr 8.)
Till Konungen.
Inom riksdagen kar gjorts framställning därom, att åtgärder snarast
möjligt måtte vidtagas i syfte att utbetalande av statspension måtte kunna
ske månadsvis i stället för som nu kvartalsvis.
Över motionen kava yttranden infordrats från statskontoret ävensom
från Sveriges statstjänstemannanämnd, föreningen pensionerade officerare
ock svenska järnvägsmannaförbundet.
Såsom av statskontorets yttrande framgår bär detta ämbetsverk i sin
ordning infordrat yttranden från en del ämbetsverk ock pensionskassor,
nämligen från järnvägsstyrelsen, generalpoststyrelsen, generaltullstyrelsen,
telegrafstyrelsen ock domänstyrelsen, arméförvaltningens civila departement,
vattenfallsstyrelsen samt direktionerna för arméns pensionskassa, civilstatens
änke- ock pupillkassa, statens järnvägars änke- ock pupillkassa, tullstatens
enskilda pensionsinrättning, telegrafverkets änke- ock pupillkassa samt elementarlärarnas
änke- ock pupillkassa.
Av de inkämtade yttrandena samt vad riksdagen i övrigt erfarit kar
framgått, att beträffande utbetalning av pensioner till pensionerade tjänstemän,
vilket motionen huvudsakligen torde avse, olika förfaringssätt praktiseras
på olika håll. Under det postverket, tullverket ock telegrafverket
sedan lång tid tillbaka utbetalt pensioner månadsvis, kava inom statens
järnvägar pensionerna utbetalts kvartalsvis. Arméns officerare erhålla fortfarande,
trots framställning om månadspension från föreningen pensionerade
Bihang till riksdagens protokoll 1921. 14 samt Nr 235—23S.
2
Riksdagens skrivelse Nr 235.
officerare, sina pensioner kvartalsvis, medan för flottans f. d. officerare
månadspension är genomförd. Det måste förefalla oegentligt att i längden
uppehålla berörda olikheter.
Det torde icke behöva ingående motiveras, varför en utbetalning
månadsvis ställer sig förmånligare för pensionstagarna själva. I de från
tjänstemannahåll inkomna yttrandena har också den månatliga utbetalningen
utan meningsskiljaktighet framhållits som ett önskemål. Såväl i offentlig
som enskild verksamhet är det så gott som allmänt vedertaget att löntagare
och lönearbetare åtnjuta inkomster månatligen eller för värjo vecka. Aven
för pensionstagare från pensionsstyrelsen är tillfälle berett att erhålla pensionsunderstöden
månatligen. Under sådana förhållanden synes det riksdagen
naturligt, att man icke bör utan synnerligen tungt vägande skäl motsätta
sig den reform motionären föreslagit.
De mot förslaget gjorda invändningarna avse, utom i fråga om de
minsta pensionsbeloppen, huvudsakligen det ökade besvär och de större
kostnader, eu omläggning av utbetalmngssättet skulle medföra. Riksdagen
anser för sin del, att dessa synpunkter icke få vara avgörande. Ofta torde
också svårigheterna hava överskattats genom att man icke tagit hänsyn till
de arbetsbesparande metoder och maskinella anordningar, som kunna genomföras
vid arbete av ifrågavarande slag. För myndigheter, som i större
omfattning utbetala pensionsbelopp genom postanvisning, kan t. ex. användningen
av s. k. adresseringsmaskin medföra, att postanvisningarna, i synnerhet
då det gäller belopp, som icke växla för de olika månaderna, kunna utskrivas
på eu bråkdel av den tid, som nu åtgår för skriv- och kollationeringsarbete.
Säkerligen skulle de av arméns pensionskassa i dess yttrande i ämnet
beräknade kostnaderna på angivet sätt kunna betydligt reduceras.
De betänkligheter, som i övrigt framhållits, avse i regel de mindre
pensionsbeloppen, vilka ansetts vara för små att sönderdela. Säkerligen ha
dessa betänkligheter åtskilligt fog för sig och det torde vara nödvändigt
att uppställa en gräns, under vilken månadsutbetalning ej bör ske. Möjligen
kan denna göras beroende av de olika förhållanden, som gälla för
skilda kategorier av pensionstagare.
Då riksdagen sålunda ansett, att avgörande skäl tala för utbetalning
månadsvis av mera betydande pensionsbelopp, bär riksdagen intagit den
ståndpunkten, att reformen bör genomföras snarast möjligt. Den omständigheten,
att omläggningen på många håll sedan länge varit genomförd,
har riksdagen ansett utgöra ett bevis för att reformen på ytterligare en del
håll bör kunna realiseras utan att föregås av alltför vidlyftiga utredningar.
Därest spörsmålet skulle hopkopplas med den av statskontoret berörda frågan
om en allmän revision av den civila pensionslagen eller det likaledes på
3
Riksdagens skrivelse Nr 235.
dagordningen stående strävandet att centralisera hela det statsunderstödda
pensionsväsendet, kunde det möjligen inträffa, att en lösning icke kunde
vinnas i de nuvarande pensionstagarnas livstid.
Vad riksdagen ovan anfört gäller de pensioner, som utbetalas av
statens egna verk och myndigheter. I fråga om de pensioner, som utbetalas
av de särskilda pensionskassorna, gäller, att en ändring i utbetalningssättet
icke kan genomföras annat än efter beslut av kassans egna organ.
Initiativet till och genomförandet av en ändring torde därför i dylika fall
böra överlämnas till anstalterna själva.
På grund av vad sålunda anförts får riksdagen anhålla, att Eders
Kungl. Maj:t täcktes vidtaga åtgärder för att, utöver vad som redan nu är
fallet, pensioner, som utbetalas av statens egna verk och myndigheter, må
utanordnas månadsvis, där sådant kan anses fördelaktigt för pensionstagarna.
Stockholm den 3 juni 1921.
Med undersåtlig vördnad.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.