Sök i Ratio Lex

Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående avstående av kronans anspråk på äganderätt till vissa delar av de så kallade Skanörs store vång och Skanörs knäeller norre vång samt Falsterbo vång.

1921-06-01 · 2 sidor, varav 2 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 2 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Rskr. 1921:254, Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående avstående av kronans anspråk på äganderätt till vissa delar av de så kallade Skanörs store vång och Skanörs knäeller norre vång samt Falsterbo vång.

Dokumentets text

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Riksdagens skrivelse Nr 254.

Nr 254.

Godkänd av första kammaren den 1 juni 1921.

Godkänd av andra kammaren den 1 juni 1921.

Riksdagens skrivelse till Konungen i anledning av Kungl.

Maj:ts proposition angående avstående av kronans anspråk

på äganderätt till vissa delar av de så kallade Skanörs

store vång och Skanörs knä- eller norre vång samt

Falsterbo vång.

(Jordbruksutskottets utlåtande nr 57.)

Till Konungen.

I en till riksdagen den 25 februari 1921 avlåten proposition, nr 235,

har Eders Kungl. Maj:t, under åberopande av bilagt utdrag av statsrådsprotokollet

över finansärenden för sam in a dag, föreslagit riksdagen medgiva,

att kronan må avstå från de anspråk på äganderätt till de s. k.

Skanörs store vång, Skanörs -knä- eller norre vång och Falsterbo vång,

sådana dessa finnas angivna å den av Gustaf Ljunggren år 1853 upprättade

karta över städerna Skanör och Falsterbo med därtill hörande ägor,

som tilläventyrs Ifunna härledas ur den omständigheten, att dessa vångar

fordom ingått i ägoväldet för eu i trakten belägen kungsgård; dock att

härunder icke skall inbegripas den mark, som disponeras under bostadsrätt

eller såsom lönejord av statens eller andra offentliga befattningshavare.

Av utredningen i ärendet framgår, att kronans anspråk på äganderätt

till Skanörs store vång, Skanörs knä- eller norre vång och Falsterbo vång,

omfattande tillhopa i runt tal 1,165 tunnland, hava sin grund däri, att

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Riksdagens skrivelse Nr 254.

dessa vångar fordom utgjort tillhörigheter till den här belägna kungsgården

utan att, såvitt visats, hava därifrån blivit med äganderätt vederbörligen

upplåtna till enskilda. På sätt i statsrådsprotokollet framhållits

har kronan emellertid åtminstone sedan 1600-talet icke framställt anspråk

på äganderätten till jorden i fråga, vilken ostört fått gå i köp och byte

enskilda emellan. Enligt utredningen synes jämväl tvivelaktigt, huruvida

kronan genom rättegång skulle kunna återvinna jorden i vångarna. Sålunda

har kronans mot staden Skanör och Falsterbo förda talan angående

vissa utmarker m. m., beträffande vilka lärer råda i stort sett samma

förhållande som beträffande nu ifrågavarande områden, av underrätt ogillats.

Beträffande den ekonomiska vinst kronan'' skulle erhålla genom eu

återvinning, får riksdagen anföra, att av de nu ifrågavarande områdena,

vilkas sammanlagda taxeringsvärde uppgår till 581,600 kronor, ett stort

antal fastigheter på grund av tjugo-årig hävd torde vara undantagna från

kronans anspråk och att beträffande övriga fastigheter kronan sannolikt

skulle förpliktigas utgiva ersättning till vederbörande innehavare för därå

uppförda åbyggnader och verkställda odlingar.

De ifrågavarande områdena äro uppdelade i ett flertal ägolotter, vilka

till övervägande del innehavas av arbetare, fiskare, sjömän, hantverkare

och andra mindre näringsidkare, jordbrukare, handlande, ogifta kvinnor

och änkor. De i många fall i små omständigheter levande innehavarna

torde i händelse av bifall till kronans talan drabbas av svåra ekonomiska

förluster. Ävenledes komme eventuella inteckningshavares säkerhet i fastigheterna

genom återvinningen att gå förlorad, vadan, då mer än hälften

av skiftena i vångarna vore lagfarna och alltså kunna vara intecknade,

högst avsevärda intressen kunde komma att stå på spel.

I ärendet anförda omständigheter synas riksdagen tala för, att kronan

i detta fall av billighetsskäl avstår från sin eventuella rätt till ifrågavarande

områden.

I anslutning till det ovan anförda får riksdagen anmäla, att förevarande

proposition av riksdagen bifallits.

Stockholm den 1 juni 1921.

Med undersåtlig vördnad.

Bihang till riksdagens protokoll 1921. 14 samt. Nr 253—254.

2

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.