Sök i Ratio Lex

Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till förordning angående understöd av skatteutjämning smedel åt synnerligt skattetyngda landskommuner.

1921-06-08 · 7 sidor, varav 7 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,9 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 7 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Rskr. 1921:271, Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till förordning angående understöd av skatteutjämning smedel åt synnerligt skattetyngda landskommuner.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse Nr 271.

1

Nr 271.

Godkänd av första kammaren den 8 juni 1921.

Godkänd av andra kammaren den 8 juni 1921.

Riksdagens skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj.ts

proposition med förslag till förordning angående understöd

av skatteutjämning smedel åt synnerligt skattetyngda

landskommuner.

(Statsutskottets utlåtande nr 139.)

Till Konungen.

Uti en till riksdagen avlåten, den 18 mars 1921 dagtecknad proposition

(nr 202), har Eders Kungl. Maj:t, under åberopande av bilagt

utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden för samma dag, föreslagit

riksdagen att

dels antaga följande

Förslag

till

förordning angående understöd av skatteutjämningsmedel åt synnerligt

skattetyngda landskommuner.

Härigenom förordnas som följer:

1 §-

Landskommun, som är av skatt synnerligt betungad, må kunna

under de villkor och i den utsträckning, bär nedan stadgas, efter ansökning

tilldelas understöd av sådana medel, som omförmälas i 3 §

andra stycket i förordningen den 19 november 1920 (nr 761) om kommunal

progressivskatt för åren 1921—1924.

Bihang till riksdagens protokoll 1921. 14 saml. Nr 271—275. 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Riksdagens skrivelse Nr 271.

2 §•

För att understöd skall kunna erhållas, erfordras:

a) att den kommunalskatt, den landstingsskatt och den vägskatt,

som kommunen samt vederbörande landsting och väghållningsdistrikt

under det löpande året beslutat till uttaxering, skola tillhopa hava föranlett

så högt skattetryck, att detta, beräknat på sätt i 3 § sägs, överstiger

10 kronor för etthundra kronor inkomst, varjämte det skattetryck,

som, på enahanda sätt beräknat, föranletts av det löpande och de två

nästföregående årens uttaxeringar, skall i medeltal för dessa tre år likaledes

överstiga tio kronor för etthundra kronor inkomst;

b) att de utgifter för kommunens kyrko-, folkskole- och fattigvårdsväsen,

för vilkas bestridande uttaxering beslutats under det löpande

året, skola motsvara ett belopp av mer än fem kronor 50 öre för etthundra

kronor inkomst; samt

c) att beslut i laga ordning fattats, att uppbörd av minst hälften

utav den under det löpande året beslutade kommunalskatt skall verkställas

tidigast efter utgången av juni månad påföljande år; skolande,

därest uppbörd verkställes av skilda uppbördsmyndigheter för kommunalstämma

och för kyrkostämma, berörda villkor gälla för vardera uppbörden.

3 §.

Vid beräkning av det i 2 § a) angivna skattetryck skall iakttagas

följande:

a) Kommunalskatten med de jämkningar, som kunna föranledas

av föreskrifterna under b) och c) här nedan, ävensom landstingsskatten

skola upptagas till det belopp för etthundra kronor inkomst, varmed de

uttaxerats å inkomst av fast egendom, kapital och arbete. Vägskatten

skall beräknas till det belopp för etthundra kronor inkomst, som det

uttaxerade beloppet per vägfyrk utav inkomst av fast egendom, kapital

och arbete motsvarar för etthundra kronor sådan inkomst.

b) Har kommunen icke eller endast delvis begagnat den i 3 § i

lagen den 11 oktober 1912 om skogsaccis m. m. medgivna rätt att

såsom tillskott till täckande av utgifter använda skogsaccismedel, eller

har kommunen för sådant ändamål icke använt därför eljest tillgängliga

medel, skall endast den uttaxering tagas i beräkning, som skulle hava

erfordrats, därest nämnda tillgångar kommit till dylik användning.

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Riksdagens skrivelse Nr 271.

c) Ingår bland kommunens utgifter annuitet (ränta och amortering)

å lån för annat ändamål än kyrko-, folkskole-, fattigvårds- eller sundhetsväsen,

skall allenast den uttaxering beräknas, som skulle hava erfordrats,

därest dylik annuitet icke medräknats vid uttaxeringens bestämmande.

4 §•

- Understöd må icke i något fall utgå med högre belopp än som erfordras

för att det av det löpande årets uttaxeringar föranledda skattetryck

för etthundra kronor inkomst, beräknat på sätt i 3 § sägs, må

kunna, till den del det föranletts av de under samma år beslutade utgifter

för kommunens kyrko-, folkskole- och fattigvårdsväsen, nedbringas

till det i 2 § b) angivna belopp av fem kronor 50 öre.

I övrigt skall angående tilldelning av understöd gälla följande:

a) Understödet utgår, därest ej bestämmelserna i b) och c) här

nedan annat föranleda, med det belopp, som erfordras för att skattetrycket

må kunna lättas med

30 procent i den mån det överstiger 10 men icke 12 kronor,

40 » » » » » » 12 » » 14 » och

50 » » » » » )) 14 kronor,

allt för etthundra kronor inkomst.

b) Kan det höga skattetrycket anses hava väsentligen förorsakats

därav, att jordbruksfastigheterna inom kommunen taxerats lägre än vad

inom länet i allmänhet i sådant hänseende gäller, eller att kommunen

under det löpande året eller något av de två nästföregående åren vidtagit

med avsevärda utgifter förenade anstalter, vilka icke varit av

trängande behov påkallade, eller beslutat kommunalskatt för täckande

av utgifter, vilka enligt normal hushållning i stället bort bestridas med

lånemedel,

eller finner Kungl. Maj:t eljest särskilda skäl därtill föranleda,

må ansökan om understöd avslås eller ock understödet nedsättas

till lägre belopp än i a) sägs.

c) På Kungl. Maj:t ankommer att åt kommun, där skattetungan

är särskilt stor och uppenbarligen icke självförvållad, bevilja högre understöd

än i a) sägs; dock att det belopp, varmed i nu avsedda kommuner

understöden överstiga de enligt a) beräknade belopp, icke må för

varje år sammanlagt uppgå till mer än tre miljoner kronor.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Riksdagens skrivelse Nr 271.

5 §••

Beslut om beviljande av understöd, varom i denna förordning är

fråga, meddelas av Kungl. Maj:t efter förslag av sakkunniga personer,

vilka, jämte särskild föredragande, av Kungl. Maj:t för ändamålet förordnas.

Ersättning åt de sakkunniga samt övriga kostnader, som av

prövningen föranledas, skola med belopp, som av Kungl. Maj:t bestämmes,

utgå av de i 1 § omförmälda medel.

6 §•

Beviljat understöd må icke, utöver vad i nästa stycke sägs, användas

för bestridande av kommunens utgifter; utan skall detsamma vid

uppbörd, varom i 2 § c) förmäles, genom avkortning å därvid förfallande

skattebelopp tillgodokomma de skattskyldiga efter storleken av vars och

ens kommunalskatt.

överstiger avkortningsbelopp vad den skattskyldige vid ovannämnda

uppbörd har att erlägga, tillfaller det överskjutande beloppet

kommunen såsom dess inkomst. På enahanda sätt förfares med understöd,

som icke överstiger tjugufem öre för etthundra kronor inkomst;

dels medgiva, att för utbetalande av understöd jämlikt nämnda

förordning förskott må utgå av statsmedel under villkor att statsverket

av utjämningsmedel erhåller skälig ränta å förskottet;

dels ock besluta, att inflytande utjämningsmedel skola tillföras en

under statskontorets förvaltning stående fond, varav eventuell behållning

må användas för skatteutjämning följande år.

Eders Kungl. Maj:ts förevarande förslag är, på sätt varom närmare

redogörelse lämnas i propositionen, föranlett av det beslut, riksdagen år

1920 fattade i kommunalskattefrågan och enkannerligen rörande upptagandet

av en kommunal progressivskatt. I den på grund av nämnda riksdagsbeslut

utfärdade förordningen om kommunal progressivskatt den 19

november 1920 stadgas i § 3, att av progressivskattens grundbelopp skola

sjuttiofem procent (kommunandelen) i den utsträckning och i enlighet

med de föreskrifter, som i förordningen samma dag angående särskilda

grunder för utgörande av 1921—1924 års allmänna kommunalutskylder

m. m. stadgas, användas till täckande av vederbörande kommuners, församlingars

och skoldistrikts skattebehov. Återstående tjugofem procent

(utjämningsandelen) skola i den utsträckning och i enlighet med de

föreskrifter, som särskilt stadgas, uttagas för användning till utjämning

av skattetrycket olika kommuner eller andra menigheter emellan^ Upp
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Riksdagens skrivelse Nr 271.

börd av utjämningsandel skall äga rum först sedan Eders Kungl. Maj:t

för varje år, efter att hava prövat hela behovet av medel för utjämning,

meddelat särskild föreskrift därom.

Som av detta stadgande framgår, skola särskilda föreskrifter utfärdas

rörande den utsträckning och de grunder i övrigt, enligt vilka

skatteutjämningen ifråga skall äga rum. Närmare anvisningar därom

gåvos icke i sammanhang med beslutet om den kommunala progressivskatten.

Tydligt är dock, att beslutet ifråga väsentligen hänförde sig

till de bestämmelser rörande kommunal skatteutjämning som i anknytning

till särskilda för detta ändamål lämnade statsanslag varit gällande

från och med år 1918.

Det förslag angående skatteutjämningsmedlens användning, som

nu förelagts riksdagen, har av departementschefen uttryckligt angivits

avse endast en provisorisk lösning. I sådant hänseende åberopas, att

1920 års riksdag förutsatt, att någon mera omfattande utjämningsplan

icke skulle komma att föreläggas 1921 års riksdag. Det vore icke möjligt

att redau nu överblicka verkningarna av kommunalskattereformen

och därför ej heller möjligt att bedöma omfattningen av det behov, det

här gällde att fylla. I vad som nu föresloges komme för visso såväl

modifikationer som utbyggnader att visa sig erforderliga.

Riksdagen ansluter sig helt till denna iippfattning. Då riksdagen

sålunda finner sig kunna med viss mindre betydande förändring bifalla

Eders Kungl. Maj:ts förslag, sker det emellertid under starkt framhållande

av, att icke vare sig riksdagens tid eller andra omständigheter nu

medgivit den mera ingående prövning, som för ett definitivt ordnande

av denna fråga är oundgängligen erforderlig.

En väsentlig skiljaktighet i förevarande förslag gent emot hittills

gällande bestämmelser synes vara, att anslag skall kunna beviljas icke

blott i regel enligt vissa fixerade grunder utan även utom dessa grunders

ram i undantagsfall, som uttryckligen förutsätta en från angivna

normer mera fri behovsprövning. Utan att härigenom i någon män

vilja binda sig beträffande det framtida förfaringssättet, har riksdagen

icke velat motsätta sig att, medan den mera experimentella tillämpningen

av olika möjligheter äger rum, också denna metod må i viss

begränsad omfattning kunna komma till användning.

I fråga om sättet för prövningar av ansökningar om understöd har

Eders Kungl. Maj:t föreslagit upprättande av en särskild, i praktiska kommunala

angelägenheter sakkunnig beredning, vars medlemmar skulle utses

av Eders Kungl. Maj:t. Riksdagen har icke känt sig övertygad om, att en

dylik nämnd med viss befogenhet men utan fullt ansvar vore en lämplig

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Riksdagens skrivelse Nr 271.

utväg för dessa ärendens förberedande handläggning. I varje fall synes det

riksdagen, att ett försök med på vanligt sätt inom departementet anordnad,

under odelat ämbetsmannaansvar utövad prövning bör göras, innan

den av Eders Kungl. Maj:t föreslagna åtgärden vidtages. Riksdagen

har i enlighet med denna sin åsikt vidtagit sådan ändring av förordningens

5 §, som av ett avstyrkande av förslaget på denna punkt

erfordras.

Vad departementschefen i övrigt uttalat har icke givit riksdagen

anledning till erinran.

Under åberopande av vad sålunda anförts, får riksdagen anmäla,

att riksdagen

dels antagit följande

Förslag

till

förordning angående understöd av skatteutjämningsmedel åt synnerligt

skattetyngda landskommuner.

§ 1.

Eders Kungl. Maj:ts förslag oförändrat.

§ 2.

Eders Kungl. Maj:ts förslag oförändrat.

§ 3.

Eders Kungl. Maj:ts förslag oförändrat.

§ 4.

Eders Kungl. Maj:ts förslag oförändrat.

§ 5.

Beslut om beviljande av understöd, varom i denna förordning

är fråga, meddelas av Kungl. Maj:t.

§ 6.

Eders Kungl. Maj:ts förslag oförändrat.

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Riksdagens skrivelse Nr 271.

dels medgivit, att för utbetalande av understöd jämlikt nämnda

förordning förskott må utgå av statsmedel under villkor att statsverket

av utjämningsmedel erhåller skälig ränta å förskottet; ''

dels och beslutat, att inflytande utjämningsmedel skola tillföras en

under statskontorets förvaltning stående fond, varav eventuell behållning

må användas för skatteutjämning följande år.

Stockholm den 8 juni 1921.

Med undersåtlig vördnad.

I

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.