Sök i Ratio Lex

Skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till dels lag om ändring i vissa delar av lagen den 22 juni 1911 om bankrörelse, dels ock lag om ändrad lydelse av 29 § i lagen den 29 juli 1892 angående sparbanker jämte i ämnet väckta motioner.

1921-06-08 · 14 sidor, varav 12 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,9 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 12 av 14 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Rskr. 1921:289, Skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till dels lag om ändring i vissa delar av lagen den 22 juni 1911 om bankrörelse, dels ock lag om ändrad lydelse av 29 § i lagen den 29 juli 1892 angående sparbanker jämte i ämnet väckta motioner.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse Nr 289.

1

Nr 289.

Godkänd av första kammaren den 8 juni 1921.

Godkänd av andra kammaren den 8 juni 1921.

Riksdagens skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl. Maj:ts

proposition med förslag till dels lag om ändring i vissa

delar av lagen den 22 juni 1911 om bankrörelse, dels

ock lag om ändrad lydelse av 29 § i lagen den 29 juli

1892 angående sparbanker jämte i ämnet väckta motioner.

(Bankoutskottets utlåtande nr 52.)

Till Konungen.

I eu den 4 mars 1921 dagtecknad proposition nr 182 kar Eders

Kungl. Maj:t under åberopande av propositionen bilagda i statsrådet

ock lagrådet förda protokoll, jämlikt § 87 regeringsformen föreslagit

riksdagen att antaga vid propositionen fogade förslag till dels lag om

ändring i. vissa delar av lagen den 22 juni 1911 om bankrörelse, dels

ock lag om ändrad lydelse av 29 § i lagen den 29 juli 1892 angående

sparbanker.

I samband med propositionen har riksdagen till behandling förehaft

tre inom riksdagen i ämnet väckta motioner.

Eders Kungl. Maj:ts föreliggande förslag till lag om ändring i vissa

delar av lagen den 12 juni 1911 om bankrörelse avser

dels ändring i bestämmelserna om banks rätt att förvärva aktier

(48 ock 164 §§),--

dels i samband härmed förbud för bankaktiebolag att förskaffa sig

andel i vinst på verksamhet, som bolaget självt ej äger bedriva (50

och 166 §§),

Bihang till riksdagens protokoll 1921. 14 sand. Nr 289. 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Riksdagens skrivelse Nr 289.

dels ändring i bestämmelserna om efterlysning av motbok å medel,

som innestå å sparkasseräkning (52 och 168 §§),

dels utvidgning av Eders Kungl. Maj:ts befogenhet att förklara åt

bank meddelad oktroj förverkad (235 a §),

dels ock reglering av vissa förhållanden, som äga samband med

banksammanslagning (254 §).

Härförutom innehåller lagförslaget vissa övergångsbestämmelser.

Eders Kungl. Maj:ts förslag till ändrad lydelse av 29 § i lagen

den 29 juli 1892 angående sparbanker avser bestämmelserna om efterlysning

av förkommen motbok.

Vad först angår banks aktieförvärvsrätt, innebär Eders Kungl. Maj:ts

förslag till en början, att under 2) i 48 och 164 §§ i banklagen skulle

införas en principiell bestämmelse om förbud för bank att äga aktier i

bolag, vars verksamhet huvudsakligen består i att förvalta eller driva

handel med aktier eller fast'' egendom. Behovet av ändring uti här

ifrågavarande delar av banklagen framhölls redan år 1915 av bankinspektionen

i en till Eders Kungl. Maj:t ingiven skrivelse. För frågans

utredning samma år tillkallade sakkunniga underströko nödvändigheten

av lagstiftningsåtgärder i syfte att förhindra bankerna att genom s. k.

dotterbolag driva aktie- eller fastighetsaffärer i en omfattning, som icke

vore med gällande bestämmelser i fråga om aktieförvärvsrätt avsedd och

framlade ett förslag till lagändring, som i huvudsak lagts till grund

för ifrågavarande proposition. Detta förslag överlämnades till 1917 års

bankkommitté, som i allt väsentligt anslöt sig till detsamma.

I en av ovan omförmälda motioner har till en början hemställts,

att det måtte stadgas sådant undantag från nyssnämnda regel, att bank

må kunna förvärva aktier i bolag, som dels har till ändamål att förvalta

fastighet, avsedd för bankens inrymmande, eller fastighet, som bolaget

till skyddande av bankaktiebolagets fordran inköpt och som varit för

fordringen utmätt eller pantsatt, dels ock har ett aktiekapital, uppgående

till minst en tredjedel av dylik fastighets bokförda värde.

Enligt motionärernas mening kunna farhågorna för att bankerna

skulle beredas möjlighet att via dotterbolag driva handel med fastigheter

icke gälla bolag, som har till ändamål att äga och förvalta fastighet,

vilken banken själv äger besitta. I detta avseende har i motionen framhållits,

att två fall syntes kunna tänkas, då bank kunde komma att

använda sig av dylika fastighetsbolag. Det ena vore, då banken ville

förvärva en för dess verksamhet erforderlig fastighet och det andra, då

banken bildade ett bolag för övertagande av en fastighet, som varit för

bankens fordran utmätt eller pantsatt, och som banken eljest själv

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Riksdagens skrivelse AV 289.

skulle hava nödgats inropa på exekutiv auktion. De fall, där eu bank

komme att använda sig av denna rättighet, syntes komma att bliva

tämligen fåtaliga. Någon svårighet för bankinspektionen att effektivt

tillse, att dessa bolag icke ägnade sig åt handel med fastigheter eller

annan verksamhet syntes icke heller föreligga. I den del motionen

berör fastighet, som är avsedd för bankens inrymmande, sammanfaller

densamma med ett av reservanter inom 1917 års bankkommitté avgivet

förslag.

Även riksdagen är av den mening, att förbud lör bank att förvärva

aktier i dotterbolag i princip bör genomföras och har därför i huvudsak

funnit sig böra biträda Eders Kungl. Maj:ts förslag härutinnan. På enligt

riksdagens mening å ena sidan de skäl, som i motionen anförts för

en ändring av Eders Kungl. Maj:ts förslag med avseende å fastighet,

avsedd för banks inrymmande, icke kunna frånkännas betydelse samt å

andra sidan det ändamål, som man med den ifrågavarande lagstiftningen

velat vinna, icke därigenom synes kunna äventyras, har riksdagen i anledning

av motionen funnit sig böra besluta, att aktieförvärvsrätt må

medgivas, då bolaget har till ändamål att förvalta fastighet, en eller liera,

som avses för bankens inrymmande. Dock har det synts vara nödigt,

att, utöver vad i motionen föreslagits i fråga om aktiekapitalets storlek,

uttryckligen föreskriva, att bolaget uteslutande skall hava till ändamål

att förvalta dylika fastigheter. Härmed avses dock givetvis icke, att fastigheten

skall vara avsedd uteslutande för bankens inrymmande. Vad

i motionen anförts till stöd för yrkandet, att bank må berättigas förvärva

aktier i bolag, som har att förvalta fastighet, vilken bolaget

till skyddande av bankens fordran inköpt och som varit för fordringen

utmätt eller pantsatt, synes riksdagen icke vara av beskaffenhet att böra

föranleda det ytterligare undantag från huvudregeln, som ett dylikt medgivande

skulle innebära. Visserligen kunna'' förhållandena under en allmän

fastighetskris vara sådana, att det måste anses vara ur nationalekonomisk

synpunkt olämpligt att tvinga en bank att strikt följa banklagens

föreskrifter angående försäljning av en dylik fastighet. Men de undantag,

som i sådant avseende skulle bliva nödvändiga, torde enligt riksdagens

uppfattning lämpligast böra meddelas genom provisorisk lagstiftning.

Någon särskild åtgärd härutinnan lärer sålunda icke för närvarande

böra komma i fråga.

I motionen har jämväl föreslagits, att bankaktiebolag, i den mån

detta är erforderligt för erhållande av nyttjanderätt till för bankens inrymmande

avsedd lokal, jämväl må förvärva aktier i bolag eller andelar

i ekonomisk förening, vars verksamhet består i att förvalta viss fastighet.

opaginerad Kontrollera mot PDF

4

Riksdagens skrivelse Nr 289.

Då i första stycket av 48 § 2) enligt dess av riksdagen antagna lydelse

förklaras, att bankbolag ma förvärva aktie i bolag, som har till ändamål

att förvalta fastighet, avsedd till bankens inrymmande, oavsett

huruvida förvärvet är nödvändigt för erhållande av nyttjanderätt till

banklokal eller icke, erfordras tydligen icke det i motionen föreslagna

stadgandet i andra stycket, i vad det avser aktieförvärv.

Vad beträffar den ifrågasatta rätten att förvärva andel i ekonomisk

förening, skulle stadgandet härom, om ock i och för sig oangripligt,

innebära en inkonsekvens, i det att 48 § lagen om bankrörelse för alla

andra fall, då en ekonomisk förening har ett ändamål av samma

karaktär som aktiebolag, vari bankbolag må förvärva aktie, icke berör

andel i dylik ekonomisk förening. Vid sådant förhållande och då det intresse,

som ifrågavarande stadgande avser att tillgodose, synes vara av

mycket underordnad betydelse — möjligheten att ombilda den ekonomiska

föreningen till aktiebolag torde väl för övrigt normalt stå öppen — har

riksdagen funnit motionen i denna del icke böra föranleda någon åtgärd.

Eders Kungl. Maj:ts förslag innehåller vidare ett undantagsstadgande,

innefattande rätt för Konungen, att därest aktier i bolag, varom förmäles

under 2) i 48 och 164 §§ av förslaget, allmänt förekomma i

handeln, meddela dispens från där stadgat förbud, dock med den begränsning

att förvärvet endast må ske i viss mindre utsträckning.

Denna begränsning fanns icke angiven i det av 1915 års sakkunniga

framlagda och av 1917 års bankkommitté tillstyrkta lagförslaget. I

propositionen hava icke angivits några motiv för fastställande av en

sådan begränsning. I nyssnämnda motion har nu hemställts om dess

borttagande. Då redan enligt 3) i samma paragraf en viss begränsning

finnes angiven och den föreslagna bestämmelsen torde sakna större

praktisk betydelse, har riksdagen, som anser, att det utan vidare kan

överlämnas åt Eders Kung]. Maj:t att utöva ifrågavarande dispensrätt,

i enlighet med motionen, funnit orden »i viss mindre utsträckning))

böra ur stadgandet utgå.

I 48 och 164 §§ innehåller Eders Kungl. Majrts förslag i övrigt delvis

helt nya, grunder för banks aktieförvärvsrätt.'' Dylik rätt har sålunda

förbehållits allenast banker med grund-, reserv- och, beträffande solidariska

banker, kommanditfonder till sammanlagt belopp av minst tio

miljoner kronor. Jämte det att banker, vilka för närvarande äga aktieförvärvsrätt

på grund av avsättning i viss utsträckning till reservfond,

bibehållits vid deras nuvarande förvärvsrätt, har dylik rätt gjorts alternativt

beroende av avsättning till dispositionsfond eller därmed likartad

fond, varigenom vissa banker, som icke för närvarande äga rätt till

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Riksdagens skrivelse Nr 289.

aktieförvärv, till och med ehuru de hava fonder till betydande belopp,

skulle komma i åtnjutande av dylik rätt. Slutligen har den bank tillkommande

aktieförvärvsrätten på visst angivet, sätt begränsats i förhållande

till fondernas storlek. Riksdagen har ansett sig böra bifalla

Eders Kungl. Maj:ts förslag i denna del.

De i 50 och 166 §§ införda tilläggen, innehållande förbud för

bankbolag att bereda sig andel i vinst på verksamhet, som bolaget

självt icke äger bedriva, utgöra ett komplement till förbudet för bank

att förvärva aktier i s. k. dotterbolag; och synes häremot icke vara

något att erinra.

I 52 och 168 §§ föreslås sådan ändring, att kungörelse för efterlysning

av förkommen sparkassebok skall införas endast eu gång i

stället för såsom nu är stadgat tre gånger i tidning, som i orten utkommer.

Detta förslag har riksdagen ansett sig böra bifalla, liksom i

samband härmed motsvarande ändring i sparbankslagen beträffande

sparbanksbok.

235 § i banklagen innehåller bestämmelser om förverkande av

bank meddelad oktroj och föreslås nu i en med 235 a betecknad

paragraf ett tillägg av innehåll, att Eders Kungl. Maj:t beredes möjlighet

att utöver i 235 § angivna fall förklara oktroj förverkad, även då det i

övrigt visar sig, att banken kan befaras komma att bliva till skada för det

allmänna. Mot detta förslag har riksdagen icke heller haft något att erinra.

De föreskrifter, som införts i 254 § i syfte att reglera vissa förhållanden,

vilka äga samband med banksammanslagning, äro huvudsakligen

av formell natur och har riksdagen med här nedan angivna

undantag funnit sig böra biträda Eders Kungl. Maj:ts förslag.

I 6) föreslås, att tillgång, som bankbolag vid banksammanslagning

övertagit, vid dess införande i bolagets böcker skall upptagas

till dess verkliga värde. Denna bestämmelse har tillkommit'' i syfte att

förhindra, att en bank vid övertagande av annan banks tillgångar upptager

desamma till allt för låga värden, varigenom bankens reservfond

kan komma att gå miste om vad densamma enligt banklagen rätteligen

bör tillkomma. I avseende härå har i en av ovanberörda motioner hemställts,

att ordalydelsen av denna föreskrift måtte ändras därhän, att

sådan tillgång icke måtte upptagas till oskäligt lågt värde. I motionen

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Riksdagens skrivelse Nr 289.

har därvid upptagits det förslag till lydelse av ifrågavarande paragrai,

som ursprungligen framlades av 1915 års sakkunniga. Häremot både

bankinspektionen erinrat, att det värde, vartill de övertagna tillgångarna

skulle uppskattas, borde vara det verkliga. I huvudsaklig överensstämmelse

härmed har stadgandet erhållit sin avfattning i Eders Kungl.

Maj:ts förslag.

Även riksdagen anser det vara lämpligt, att i banklagen införes en

bestämmelse i förevarande ämne. Vad angår avfattningen av denna

föreskrift, har riksdagen, med hänsyn därtill att, såsom i motionen anförts,

den föreslagna bestämmelsen kan tolkas annorledes än Eders

Kungl. Maj:t säkerligen avsett, ansett sig böra besluta, att stadgandet

ändras sålunda, att tillgångarna skola upptagas till skäligt värde.

Såsom redan nämnts, innehåller förslaget slutligen vissa övergångsbestämmmelser.

Sålunda föreslås, att om bankbolag med stöd av äldre

lag förvärvat aktier till högre bokfört belopp än bolaget enligt det nu

föreliggande lagförslaget skulle berättigas att på en gång innehava,

under en övergångstid av fem år hittills gällande bestämmelser om

tillåtna högsta värdet av de aktier, bankbolag må innehava, skola lända

till efterrättelse. I fråga om genomförandet av förbud för bank att förvärva

aktier i bolag, som huvudsakligen har till verksamhet att förvalta

eller driva handel med aktier och fast egendom, ävensom tilläggen till

50, 166 och 254 §§, föreslås en övergångstid av två år.

I en annan av förut omförmälda motioner har hemställts, att dessa

övergångstider måtte bestämmas till 10 år. Motionärerna anse visserligen,

att genomförandet av de föreslagna lagändringarna icke nu borde

helt undanskjutas. Det syntes dock, särskilt med hänsyn till de rådande

ekonomiska förhållandena, vara oundgängligen nödvändigt att tillse, att

övergången gjordes mjuk och att alltså genom lämpligt avvägda övergångsbestämmelser

eventuella vådor och olägenheter gjordes så litet

kännbara som möjligt. Övergången från de äldre till de nya bestämmelserna

kunde föranleda, att bankerna måste avhända sig betydande

aktieposter, varigenom de komrne att bidraga till ett ytterligare försvagande

lav den redan nu starkt deprecierade aktiemarknaden.

Därjämte har bankföreningens styrelse i en till riksdagens vederbörande

utskott ingiven skrift framhållit, att den nuvarande tidpunkten

vore synnerligen olämplig för genomförandet av de föreslagna ändringarna

i banks rätt att förvärva aktier.

Vad i motionen anförts synes riksdagen beaktansvärt. Det torde

nämligen icke kunna förnekas, att under nu rådande ekonomiska för
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Riksdagens skrivelse Nr 289.

hållanden varsamhet måste iakttagas vid genomförandet av lagändringar

sådana som de nu föreslagna. Vad beträffar de i motionen uttalade

farhågorna för att bankerna genom ett bifall till propositionen skulle

tvingas att avhända sig betydande aktieposter, torde man, enligt vad

som meddelats från bank- och fondinspektionen, under förutsättning

att Eders Kungl. Maj:t begagnar den enligt lagen medgivna dispensrätten,

näppeligen behöva räkna med aktierealisationer i någon nämnvärd

utsträckning. De aktier, som för närvarande innehavas av dotterbolag,

lära nämligen dels kunna av bankerna övertagas utan att gränsen för

deras aktieförvärvsrätt enligt 48 och 164 §§ banklagen överskrides, dels

ock i övrigt hava förvärvats till sådant pris, att en realisation under

nuvarande förhållanden skulle medföra förlust, vadan de jämlikt övergångsbestämmelserna

skulle kunna vid eventuell upplösning av dotterbolaget

av banken utan vidare övertagas. Då det emellertid, såsom

redan antytts, icke kan anses uteslutet, att under nu rådande ovissa förhållanden

på det ekonomiska området olägenheter i ett eller annat avseende

kunna uppkomma vid en alltför snäv begränsning av övergångstiden,

har riksdagen ansett sig böra medgiva, att densamma utsträckes

från av Eders Kungl. Maj:t föreslagna 5 och 2 år till respektive 8 och 5 år.

Riksdagen utgår emellertid därvid ifrån att ett missbrukande från bankernas

sida under denna övergångstid av aktieförvärvsrätten i ena eller

andra hänseendet icke kommer att äga rum, och att, om så mot förmodan

i något fall skulle ske, Eders Kungl. Maj:t och bankinspektionen kunna

ingripa på ett tillräckligt effektivt sätt.

Den ändring av Eders Kungl. Maj:ts förslag, vartill ovan först

omförmälda motion givit anledning, föranleder jämväl en ändring av

övervägande redaktionell art i övergångsbestämmelserna; och har riksdagen

även vidtagit några andra ändringar av samma art i syfte att

de nya föreskrifterna vinna större överensstämmelse med lagtexten i övrigt.

Riksdagen, som för övrigt icke haft något att erinra mot Eders

Kungl. Maj:ts förslag, får med åberopande av vad sålunda anförts

samt med förklarande att Eders Kungl. Maj:ts ifrågavarande förslag

icke kunnat oförändrat bifallas, anmäla, att riksdagen för sin del

antagit följande förslag till dels lag om ändring i vissa delar av lagen

den 22 juni 1911 om bankrörelse, dels ock lag om ändrad lydelse av

29 § i lagen den 29 juli 1892 angående sparbanker:

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Riksdagens skrivelse Nr 289.

Förslag

till

Lag

om ändring i Tissa delar av lagen den 22 juni 1911 om bankrörelse.

Härigenom förordnas, dels att i lagen den 22 juni 1911 om bankrörelse

skall införas en ny paragraf med beteckning 235 a, av den lydelse

nedan sägs, dels ock att 48, 50, 52, 164, 166, 168 och 254 §§ i nämnda

lag skola erhålla följande ändrade lydelse:

48 §.

Bankaktiebolag, som avsatt medel till dispositionsfond eller därmed

likartad fond eller som före den 1 januari 1922 avsatt reservfond, uppgående

till mera än femtio procent av bolagets grundfond, må, såframt

bolagets grundfond och reservfond sammanlagt utgöra minst tio miljoner

kronor, jämväl under andra förhållanden än i 46 § sägs förvärva aktie,

med följande inskränkningar:

1) Aktie i annat inländskt bankaktiebolag eller i utländskt bankföretag

må icke förvärvas utan Konungens tillstånd.

2) .Aktie i bolag, vars verksamhet huvudsakligen består i att förvalta

eller driva handel med aktier eller fast egendom, må icke förvärvas,

så framt ej antingen lolaget uteslutande har till ändamål att förvalta Jäst

egendom, avsedd för länkens inrymmande, samt lolagets aktiekapital uppgår

till minst en tredjedel av nämnda egendoms lokförda värde, eller ock,

då fråga är om i handeln allmänt förekommande aktie, Konungen meddelat

tillstånd till aktiens förvärvande.

3) Bankaktiebolag må icke på en gång innehava jämlikt ovanstående

bestämmelser förvärvade aktier till bokfört värde, överstigande

tio procent av bolagets grundfond och reservfond till sammantagna. Ej

heller må bokförda värdet av bankaktiebolags sålunda förvärvade aktier

vid något tillfälle överstiga,

a) om aktieförvärvsrätten grundar sig därpå, att bolaget avsatt

medel till dispositionsfond eller därmed likartad fond: sammanlagda

beloppet av de till sådan fond avsatta medel;

b) om aktieförvärvsrätten grundar sig därpå, att bolaget före den

1 januari 1922 avsatt reservfond, uppgående till mera än femtio procent

av grundfonden: hälften av det belopp, varmed reservfonden nämnda

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Riksdagens skrivelse Nr 289.

dag översteg halva grundfonden, eller, därest reservfonden sedermera

nedgått, hälften av det belopp, varmed reservfonden då överstiger halva

grundfonden.

Bankaktiebolag, som avsatt reservfond, uppgående till mera än

femtio procent av bolagets grundfond^ må även under andra förhållanden

än nu sagts förvärva aktie i emissionsbank; dock må bolaget ej på en

gång innehava jämlikt denna bestämmelse förvärvade aktier till högre

bokfört belopp än det, varmed reservfonden överskjuter femtio procent

av grundfonden.

Bankaktiebolag enligt denna paragraf tillkommande rätt att förvärva

aktie må ej användas, med mindre sådant är i bolagsordningen

■eller av bolagsstämman medgivet.

50 §.

Ej må bankaktiebolag vid avtal om kredit eller eljest i sin rörelse

förbehålla sig andel i vinst på affär, som bolaget självt icke äger avsluta.

Ej heller annorledes må bankaktiebolag, där ej fråga är om utdelning

å aktier eller vad bolaget såsom ägare av aktier eljest kan tillkomma,

beredas andel i vinst på verksamhet, som bolaget självt icke

äger bedriva.

52 §.

Varda penningar — — — hos bolaget.

Å medel, —--i motboken.

Har motbok förkommit, bör den, som förlorat motboken, sådant

hos bolagets styrelse ofördröjligen anmäla och därvid uppgiva tid och

omständigheter, under vilka förlusten timat. Styrelsen skall då genom

kungörelse, vilken på bekostnad av den, som förlorat motboken, införes

en gång i allmänna tidningarna och en gång i tidning, som i orten

utkommer, efterlysa motboken. Därest denna icke inom sex månader,

efter det sådan efterlysning sista gången ägt rum, tillrättako in mit, är

den, för vars räkning efterlysning skett, berättigad att mot kvitto utbekomma

hela sitt tillgodohavande; och äger efter medlens utbetalning

motboken icke gällande kraft mot bolaget.

164 §.

Solidariskt bankbolag, som avsatt. medel till dispositionsfond eller

därmed likartad fond eller som före den 1 januari 1922 avsatt reservfond,

uppgående till mera än femtio procent av bolagets grundfond, må,

Bihang till riksdagens protokoll 1921. 11 samt. Nr 289. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Riksdagens skrivelse Nr 289.

såframt bolagets grundfond, kommanditfond och reservfond sammanlagt

utgöra minst tio miljoner kronor, jämväl under andra förhållanden än

i 162 § sägs förvärva aktie, med följande inskränkningar:

1) Aktie i inländskt bankaktiebolag eller i utländskt bankföretag

må icke förvärvas utan Konungens tillstånd.

2) Aktie i bolag, vars verksamhet huvudsakligen består i att förvalta

eller driva handel med aktier eller fast egendom, må icke förvärvas,

så framt ej antingen kolaget uteslutande Tiar till ändamål att förvalta

fast egendom, avsedd för länkens inrymmande, samt bolagets aktiekapital

uppgår till minst en tredjedel av nämnda egendoms bokförda värde, eller

ock, då fråga är om i handeln allmänt förekommande aktie, Konungen meddelat

tillstånd till aktiens förvärvande.

3) Solidariskt bankbolag må icke på en gång innehava jämlikt

ovanstående bestämmelser förvärvade aktier till bokfört värde, överstigande

tio procent av bolagets grundfond, kommanditfond och reservfond

tillsammantagna. Ej heller må bokförda värdet av solidariskt

bankbolags sålunda förvärvade aktier vid något tillfälle överstiga,

a) om aktieförvärvsrätten grundar sig därpå, att bolaget avsatt

medel till dispositionsfond eller därmed likartad fond: sammanlagda

beloppet av de till sådan fond avsatta medel;

b) om aktieförvärvsrätten grundar sig därpå, att bolaget före

den 1 januari 1922 avsatt reservfond, uppgående till mera än femtio

procent av grundfonden: hälften av det belopp, varmed reservfonden

nämnda dag översteg halva grundfonden, eller, därest reservfonden

sedermera nedgått, hälften av det belopp, varmed reservfonden då överstiger

halva grundfonden.

Solidariskt bankbolag, som avsatt reservfond, uppgående till

mera än femtio procent av bolagets grundfond, må även under andra

förhållanden än nu sagts förvärva aktie i emissionsbank; dock må bolaget

ej på en gång innehava jämlikt denna bestämmelse förvärvade

aktier till högre bokfört belopp än det, varmed reservfonden överskjuter

femtio procent av grundfonden.

Solidariskt bankbolag enligt denna paragraf tillkommande rätt

att förvärva aktie må ej användas, med mindre sådant är i bolagsordningen

eller av bolagsstämman medgivet.

166 §.

Ej må solidariskt bankbolag vid avtal om kredit eller eljest i sin

rörelse förbehålla sig andel i vinst på affär, som bolaget självt icke

äger avsluta.

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Riksdagens skrivelse Nr 289.

Ej heller annorledes må solidariskt bankbolag, där ej Iråga är om

utdelning å aktier eller vad bolaget såsom ägare av aktier eljest kan

tillkomma, beredas andel i vinst på verksamhet, som bolaget självt icke

äger bedriva.

168 §.

Varda penningar — — — hos bolaget.

Å medel,---— i motboken.

Har motbok förkommit, bör den, som förlorat motboken, sådant

hos bolagets styrelse ofördröjligen anmäla och därvid uppgiva tid och

omständigheter, under vilka förlusten timat. Styrelsen skall då genom

kungörelse, vilken på bekostnad av den, som förlorat motboken, införes

eu gång i allmänna tidningarna och en gång i tidning, som i orten

utkommer, efterlysa motboken. Därest denna icke inom sex månader,

efter det sådan efterlysning sista gången ägt rum, tillrättakommit, är

den, för vars räkning efterlysning skett, berättigad att mot kvitto utbekomma

hela sitt tillgodohavande; och äger efter medlens utbetalning

motboken icke gällande kraft mot bolaget.

235 a §.

Yppa sig, utan att sådant fall är för handen, som i 235 § 2 mom.

avses, beträffande bankbolags ledning så allvarliga missförhållanden, att

bolagets verksamhet kan befaras komma att bliva till skada för det

allmänna, äger bankinspektionen förelägga bolagets styrelse att vidtaga

de åtgärder, som finnas erforderliga för rättelses vinnande. Underlåter

styrelsen att ställa sig sådant föreläggande till efterrättelse vare lag

som i ovannämnda stadgande sägs.

254 §.

Bildag bankbolag eller ökas bankbolags grundfond för övertagande

av annan bankrörelse, må andel i vad bolaget sålunda skall övertaga

utgöra vederlag för aktie eller huvudlott i bolaget samt teckning ske

med villkor, att sådant tillskott skall få göras; och galle i övrigt i ty

fall denna lags bestämmelser om bankbolags bildande och grundfonds

ökning med följande tillägg och undantag:

1) Vid bankbolags bildande skall teckningslista och vid grundfondens

ökning bolagsstämmans beslut om ökningen innehålla jämväl

alla de om bankrörelsens övertagande träffade bestämmelserna. Vad

under 3) i 8, 29, 120 eller 145 § stadgas föranleder icke därtill att

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Riksdagens skrivelse Nr 289.

värdet av det, som för aktie eller huvudlott skall tillskjutas i annat än

penningar, skall i teckningslista eller i bolagsstämmas beslut om ökning

av grundfonden uppskattas till visst penningbelopp.

2) Där vid bankbolags bildande ej samtliga tecknare enligt bestämmelse

i teckningslistan äro berättigade att för aktie eller huvudlott

tillskjuta annat än penningar, äge å konstituerande stämman tecknare,

vilken berättigats att göra tillskott i annat än penningar, ej deltaga i

omröstning, som i 14 eller 126 § sägs; ej heller må sådan tecknare

eller av honom tecknade eller eljest förvärvade aktier eller huvudlotter

vid omröstningen tagas i beräkning.

3) Vad i 1 mom. av 31 eller av 147 § är stadgat äger ej tillämpning.

4) Har vad bolaget enligt bestämmelse i teckningslistan övertagit

blivit uppskattat till oskäligt högt värde, vare de stiftare, som haft eller

uppenbarligen bort hava vetskap om att uppskattningen varit oskälig,

pliktiga att ersätta bolaget skadan, en för alla och alla för en.

Uppgörelse mellan bolaget och stiftare rörande den senare i sådan

egenskap åliggande skadeståndsskyldighet är ej för bolaget bindande.

5) Talan mot stiftare enligt vad ovan under 4) stadgats må ej

anställas, sedan två år förflutit från bolagets registrering, utan så är,

att talan grundas därpå, att brottslig handling blivit begången.

Inträffar konkurs inom två år från bolagets registrering, stånde

konkursboet öppet att anställa talan, som nu sagts; och skall i ty fall

talan anhängiggöra inom en månad från inställelsedagen eller, där tiden

för talans anställande av bolaget då ännu ej gått till ända, inom utgången

av den tid. Försummas det, vare rätt till talan förlorad.

6) Tillgång, som bankbolag på sätt ovan sägs övertagit, skall vid

dess införande i bolagets böcker upptagas till skäligt värde.

7) Har bankbolag övertagit annat bankbolags rörelse och finnes

bland sistnämnda bolags tillgångar egendom, varmed bankbolag ej må

driva handel för egen räkning, må den egendom, även om.sådant fall

ej är för handen som i 46, 48, 162 eller 164 § omförmäles, förvärvas

av det övertagande bolaget. Egendom, som bankbolag på nämnda sätt

förvärvat, skall så snart lämpligen kan ske åter avyttras, i den mån

den ej jämlikt 46, 48, 162 eller 164 § må av bolaget behållas.

Denna lag skall träda i kraft den 1 januari 1922 med undantag

av bestämmelserna i 52 och 168 §§, vilka skola vinna tillämpning från

och med dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad uppgift från

trycket utkommit i Svensk författningssamling.

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

. Riksdagens skrivelse Nr 289.

Ilar bankbolag med stöd av äldre lag förvärvat aktier till högre bokfört

belopp än bolaget enligt denna lag är berättigat att på en gåug

innehava, må under en övergångstid av åtta år hittills gällande bestämmelser

om tillåtna högsta värdet av de aktier, bankbolag må innehava,

lända till efterrättelse; dock att under denna tid bokförda värdet av

jämlikt 48 eller 164 § förvärvade aktier ej må överstiga samma värde

den 1 januari 1922.

Bankbolag, som före den 1 januari 1922 under andra förhållanden

än i 46 eller 162 § avses förvärvat aktie i bolag, vars verksamhet huvudsakligen

består i att förvalta eller driva handel med aktier eller fast

egendom, må, så vitt fråga är om aktie, för vars förvärvande enligt

vad under 2) i 48 eller 164 § stadgas erfordras Konungens tillstånd,

icke utan sådant tillstånd innehava aktien längre än fem år från nämnda

dag. Träder under denna tid sistnämnda bolag i likvidation, och

finnes bland dess tillgångar egendom, varmed bankbolag ej må driva

handel ''för egen räkning, må, även om sådant fall ej är för handen som

i 46, 48, 162 eller 164 § omförmäles, bankbolaget för att undgå

förlust förvärva den egendom, såvitt den tillhörde det andra bolaget redan

den 1 januari 1922. Egendom, som bankbolag sålunda förvärvat, skall

så snärt lämpligen kan ske åter avyttras, i den män den ej jämlikt

nyssnämnda lagrum må av bolaget behållas. Ingår i sådan egendom

aktie i bolag, vars verksamhet huvudsakligen består i att förvalta eller

driva handel med aktier eller fast egendom, gälle i fråga om bankbolagets

rätt att innehava aktien och att i händelse av det andra

bolagets trädande i likvidation förvärva dess egendom vad här ovan

är stadgat rörande dylik aktie, som bolaget före den 1 januari 1922 förvärvat.

Samma lag vare, där aktie som nu sagts under de två åren

närmast efter den 1 januari 1922 förvärvas av bankbolag jämlikt 254 §

sista momentet.

I avseende å förmån, vartill bankbolag före den 1 januari 1922

förvärvat rätt, skola bestämmelserna i 50 § 2 mom. och 166 § 2 mom.

icke äga tillämpning förr än fem år förflutit från nämnda dag. Innehar

den, som utfäst dylik förmån, egendom, varmed bankbolag ej må driva

handel för egen räkning, må bankbolaget, för att undgå förlust, under

sagda fem år, även om sådant fall ej är för handen, som i 46, 48, 162

eller 164 § omförmäles, förvärva den egendom, såvitt den tillhörde

överlåtaren redan den 1 januari 1922. Om bankbolags rättigheter

och skyldigheter i anledning av sådant förvärv skall tillämpas vad

i tredje och fjärde punkterna av nästföregående moment är sagt.

Bihang till riksdagens protokoll 1921. 14 samt. Nr 289.

3

opaginerad Kontrollera mot PDF

14

Riksdagens skrivelse Nr 289.

Konungen må, när synnerliga skäl därtill äro, medgiva bankbolag

anstånd med tillämpning av de i nästföregående två moment meddelade

bestämmelser.

Förslag

till

Lag

om ändrad lydelse av 29 § i lagen dén 29 juli 1892 angående sparbanker.

Härigenom förordnas, att 29 § i lagen den 29 juli 1892 angående

sparbanker skall erhålla följande ändrade lydelse:

Har motbok förkommit, bör den, som förlorat motboken, sådant

hos sparbankens styrelse ofördröjligen anmäla och därvid uppgiva tid

och omständigheter, _ under vilka förlusten timat. Styrelsen skall då

genom kungörelse, vilken på bekostnad av den, som förlorat motboken,

införes en gång i allmänna tidningarna och en gång i tidning, som i

orten utkommer, efterlysa motboken. Därest denna icke inom sex

månader, efter det sådan efterlysning sista gången ägt rum, tillrättakommit,

är den, för vars räkning efterlysning skett, berättigad att mot

kvitto utbekomma hela sitt tillgodohavande; och äger efter medlens

utbetalning motboken icke gällande kraft mot sparbanken.

Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå

meddelad uppgift från trycket utkommit i Svensk författningssamling.

Stockholm den 8 juni 1921.

Med undersåtlig vördnad.

STOCKHOLM, ISAAC MARCUS’ BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1921.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.