Skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till dels lag om ändring i vissa delar av lagen den 22 juni 1911 om bankrörelse, dels ock lag om ändrad lydelse av 29 § i lagen den 29 juli 1892 angående sparbanker jämte i ämnet väckta motioner.
1921-06-08 · 14 sidor, varav 12 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,9 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
- Sidnummer: 12 av 14 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Rskr. 1921:289, Skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till dels lag om ändring i vissa delar av lagen den 22 juni 1911 om bankrörelse, dels ock lag om ändrad lydelse av 29 § i lagen den 29 juli 1892 angående sparbanker jämte i ämnet väckta motioner.
Dokumentets text
Riksdagens skrivelse Nr 289.
1
Nr 289.
Godkänd av första kammaren den 8 juni 1921.
Godkänd av andra kammaren den 8 juni 1921.
Riksdagens skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition med förslag till dels lag om ändring i vissa
delar av lagen den 22 juni 1911 om bankrörelse, dels
ock lag om ändrad lydelse av 29 § i lagen den 29 juli
1892 angående sparbanker jämte i ämnet väckta motioner.
(Bankoutskottets utlåtande nr 52.)
Till Konungen.
I eu den 4 mars 1921 dagtecknad proposition nr 182 kar Eders
Kungl. Maj:t under åberopande av propositionen bilagda i statsrådet
ock lagrådet förda protokoll, jämlikt § 87 regeringsformen föreslagit
riksdagen att antaga vid propositionen fogade förslag till dels lag om
ändring i. vissa delar av lagen den 22 juni 1911 om bankrörelse, dels
ock lag om ändrad lydelse av 29 § i lagen den 29 juli 1892 angående
sparbanker.
I samband med propositionen har riksdagen till behandling förehaft
tre inom riksdagen i ämnet väckta motioner.
Eders Kungl. Maj:ts föreliggande förslag till lag om ändring i vissa
delar av lagen den 12 juni 1911 om bankrörelse avser
dels ändring i bestämmelserna om banks rätt att förvärva aktier
(48 ock 164 §§),--
dels i samband härmed förbud för bankaktiebolag att förskaffa sig
andel i vinst på verksamhet, som bolaget självt ej äger bedriva (50
och 166 §§),
Bihang till riksdagens protokoll 1921. 14 sand. Nr 289. 1
2
Riksdagens skrivelse Nr 289.
dels ändring i bestämmelserna om efterlysning av motbok å medel,
som innestå å sparkasseräkning (52 och 168 §§),
dels utvidgning av Eders Kungl. Maj:ts befogenhet att förklara åt
bank meddelad oktroj förverkad (235 a §),
dels ock reglering av vissa förhållanden, som äga samband med
banksammanslagning (254 §).
Härförutom innehåller lagförslaget vissa övergångsbestämmelser.
Eders Kungl. Maj:ts förslag till ändrad lydelse av 29 § i lagen
den 29 juli 1892 angående sparbanker avser bestämmelserna om efterlysning
av förkommen motbok.
Vad först angår banks aktieförvärvsrätt, innebär Eders Kungl. Maj:ts
förslag till en början, att under 2) i 48 och 164 §§ i banklagen skulle
införas en principiell bestämmelse om förbud för bank att äga aktier i
bolag, vars verksamhet huvudsakligen består i att förvalta eller driva
handel med aktier eller fast'' egendom. Behovet av ändring uti här
ifrågavarande delar av banklagen framhölls redan år 1915 av bankinspektionen
i en till Eders Kungl. Maj:t ingiven skrivelse. För frågans
utredning samma år tillkallade sakkunniga underströko nödvändigheten
av lagstiftningsåtgärder i syfte att förhindra bankerna att genom s. k.
dotterbolag driva aktie- eller fastighetsaffärer i en omfattning, som icke
vore med gällande bestämmelser i fråga om aktieförvärvsrätt avsedd och
framlade ett förslag till lagändring, som i huvudsak lagts till grund
för ifrågavarande proposition. Detta förslag överlämnades till 1917 års
bankkommitté, som i allt väsentligt anslöt sig till detsamma.
I en av ovan omförmälda motioner har till en början hemställts,
att det måtte stadgas sådant undantag från nyssnämnda regel, att bank
må kunna förvärva aktier i bolag, som dels har till ändamål att förvalta
fastighet, avsedd för bankens inrymmande, eller fastighet, som bolaget
till skyddande av bankaktiebolagets fordran inköpt och som varit för
fordringen utmätt eller pantsatt, dels ock har ett aktiekapital, uppgående
till minst en tredjedel av dylik fastighets bokförda värde.
Enligt motionärernas mening kunna farhågorna för att bankerna
skulle beredas möjlighet att via dotterbolag driva handel med fastigheter
icke gälla bolag, som har till ändamål att äga och förvalta fastighet,
vilken banken själv äger besitta. I detta avseende har i motionen framhållits,
att två fall syntes kunna tänkas, då bank kunde komma att
använda sig av dylika fastighetsbolag. Det ena vore, då banken ville
förvärva en för dess verksamhet erforderlig fastighet och det andra, då
banken bildade ett bolag för övertagande av en fastighet, som varit för
bankens fordran utmätt eller pantsatt, och som banken eljest själv
3
Riksdagens skrivelse AV 289.
skulle hava nödgats inropa på exekutiv auktion. De fall, där eu bank
komme att använda sig av denna rättighet, syntes komma att bliva
tämligen fåtaliga. Någon svårighet för bankinspektionen att effektivt
tillse, att dessa bolag icke ägnade sig åt handel med fastigheter eller
annan verksamhet syntes icke heller föreligga. I den del motionen
berör fastighet, som är avsedd för bankens inrymmande, sammanfaller
densamma med ett av reservanter inom 1917 års bankkommitté avgivet
förslag.
Även riksdagen är av den mening, att förbud lör bank att förvärva
aktier i dotterbolag i princip bör genomföras och har därför i huvudsak
funnit sig böra biträda Eders Kungl. Maj:ts förslag härutinnan. På enligt
riksdagens mening å ena sidan de skäl, som i motionen anförts för
en ändring av Eders Kungl. Maj:ts förslag med avseende å fastighet,
avsedd för banks inrymmande, icke kunna frånkännas betydelse samt å
andra sidan det ändamål, som man med den ifrågavarande lagstiftningen
velat vinna, icke därigenom synes kunna äventyras, har riksdagen i anledning
av motionen funnit sig böra besluta, att aktieförvärvsrätt må
medgivas, då bolaget har till ändamål att förvalta fastighet, en eller liera,
som avses för bankens inrymmande. Dock har det synts vara nödigt,
att, utöver vad i motionen föreslagits i fråga om aktiekapitalets storlek,
uttryckligen föreskriva, att bolaget uteslutande skall hava till ändamål
att förvalta dylika fastigheter. Härmed avses dock givetvis icke, att fastigheten
skall vara avsedd uteslutande för bankens inrymmande. Vad
i motionen anförts till stöd för yrkandet, att bank må berättigas förvärva
aktier i bolag, som har att förvalta fastighet, vilken bolaget
till skyddande av bankens fordran inköpt och som varit för fordringen
utmätt eller pantsatt, synes riksdagen icke vara av beskaffenhet att böra
föranleda det ytterligare undantag från huvudregeln, som ett dylikt medgivande
skulle innebära. Visserligen kunna'' förhållandena under en allmän
fastighetskris vara sådana, att det måste anses vara ur nationalekonomisk
synpunkt olämpligt att tvinga en bank att strikt följa banklagens
föreskrifter angående försäljning av en dylik fastighet. Men de undantag,
som i sådant avseende skulle bliva nödvändiga, torde enligt riksdagens
uppfattning lämpligast böra meddelas genom provisorisk lagstiftning.
Någon särskild åtgärd härutinnan lärer sålunda icke för närvarande
böra komma i fråga.
I motionen har jämväl föreslagits, att bankaktiebolag, i den mån
detta är erforderligt för erhållande av nyttjanderätt till för bankens inrymmande
avsedd lokal, jämväl må förvärva aktier i bolag eller andelar
i ekonomisk förening, vars verksamhet består i att förvalta viss fastighet.
opaginerad Kontrollera mot PDF
4
Riksdagens skrivelse Nr 289.
Då i första stycket av 48 § 2) enligt dess av riksdagen antagna lydelse
förklaras, att bankbolag ma förvärva aktie i bolag, som har till ändamål
att förvalta fastighet, avsedd till bankens inrymmande, oavsett
huruvida förvärvet är nödvändigt för erhållande av nyttjanderätt till
banklokal eller icke, erfordras tydligen icke det i motionen föreslagna
stadgandet i andra stycket, i vad det avser aktieförvärv.
Vad beträffar den ifrågasatta rätten att förvärva andel i ekonomisk
förening, skulle stadgandet härom, om ock i och för sig oangripligt,
innebära en inkonsekvens, i det att 48 § lagen om bankrörelse för alla
andra fall, då en ekonomisk förening har ett ändamål av samma
karaktär som aktiebolag, vari bankbolag må förvärva aktie, icke berör
andel i dylik ekonomisk förening. Vid sådant förhållande och då det intresse,
som ifrågavarande stadgande avser att tillgodose, synes vara av
mycket underordnad betydelse — möjligheten att ombilda den ekonomiska
föreningen till aktiebolag torde väl för övrigt normalt stå öppen — har
riksdagen funnit motionen i denna del icke böra föranleda någon åtgärd.
Eders Kungl. Maj:ts förslag innehåller vidare ett undantagsstadgande,
innefattande rätt för Konungen, att därest aktier i bolag, varom förmäles
under 2) i 48 och 164 §§ av förslaget, allmänt förekomma i
handeln, meddela dispens från där stadgat förbud, dock med den begränsning
att förvärvet endast må ske i viss mindre utsträckning.
Denna begränsning fanns icke angiven i det av 1915 års sakkunniga
framlagda och av 1917 års bankkommitté tillstyrkta lagförslaget. I
propositionen hava icke angivits några motiv för fastställande av en
sådan begränsning. I nyssnämnda motion har nu hemställts om dess
borttagande. Då redan enligt 3) i samma paragraf en viss begränsning
finnes angiven och den föreslagna bestämmelsen torde sakna större
praktisk betydelse, har riksdagen, som anser, att det utan vidare kan
överlämnas åt Eders Kung]. Maj:t att utöva ifrågavarande dispensrätt,
i enlighet med motionen, funnit orden »i viss mindre utsträckning))
böra ur stadgandet utgå.
I 48 och 164 §§ innehåller Eders Kungl. Majrts förslag i övrigt delvis
helt nya, grunder för banks aktieförvärvsrätt.'' Dylik rätt har sålunda
förbehållits allenast banker med grund-, reserv- och, beträffande solidariska
banker, kommanditfonder till sammanlagt belopp av minst tio
miljoner kronor. Jämte det att banker, vilka för närvarande äga aktieförvärvsrätt
på grund av avsättning i viss utsträckning till reservfond,
bibehållits vid deras nuvarande förvärvsrätt, har dylik rätt gjorts alternativt
beroende av avsättning till dispositionsfond eller därmed likartad
fond, varigenom vissa banker, som icke för närvarande äga rätt till
5
Riksdagens skrivelse Nr 289.
aktieförvärv, till och med ehuru de hava fonder till betydande belopp,
skulle komma i åtnjutande av dylik rätt. Slutligen har den bank tillkommande
aktieförvärvsrätten på visst angivet, sätt begränsats i förhållande
till fondernas storlek. Riksdagen har ansett sig böra bifalla
Eders Kungl. Maj:ts förslag i denna del.
De i 50 och 166 §§ införda tilläggen, innehållande förbud för
bankbolag att bereda sig andel i vinst på verksamhet, som bolaget
självt icke äger bedriva, utgöra ett komplement till förbudet för bank
att förvärva aktier i s. k. dotterbolag; och synes häremot icke vara
något att erinra.
I 52 och 168 §§ föreslås sådan ändring, att kungörelse för efterlysning
av förkommen sparkassebok skall införas endast eu gång i
stället för såsom nu är stadgat tre gånger i tidning, som i orten utkommer.
Detta förslag har riksdagen ansett sig böra bifalla, liksom i
samband härmed motsvarande ändring i sparbankslagen beträffande
sparbanksbok.
235 § i banklagen innehåller bestämmelser om förverkande av
bank meddelad oktroj och föreslås nu i en med 235 a betecknad
paragraf ett tillägg av innehåll, att Eders Kungl. Maj:t beredes möjlighet
att utöver i 235 § angivna fall förklara oktroj förverkad, även då det i
övrigt visar sig, att banken kan befaras komma att bliva till skada för det
allmänna. Mot detta förslag har riksdagen icke heller haft något att erinra.
De föreskrifter, som införts i 254 § i syfte att reglera vissa förhållanden,
vilka äga samband med banksammanslagning, äro huvudsakligen
av formell natur och har riksdagen med här nedan angivna
undantag funnit sig böra biträda Eders Kungl. Maj:ts förslag.
I 6) föreslås, att tillgång, som bankbolag vid banksammanslagning
övertagit, vid dess införande i bolagets böcker skall upptagas
till dess verkliga värde. Denna bestämmelse har tillkommit'' i syfte att
förhindra, att en bank vid övertagande av annan banks tillgångar upptager
desamma till allt för låga värden, varigenom bankens reservfond
kan komma att gå miste om vad densamma enligt banklagen rätteligen
bör tillkomma. I avseende härå har i en av ovanberörda motioner hemställts,
att ordalydelsen av denna föreskrift måtte ändras därhän, att
sådan tillgång icke måtte upptagas till oskäligt lågt värde. I motionen
6
Riksdagens skrivelse Nr 289.
har därvid upptagits det förslag till lydelse av ifrågavarande paragrai,
som ursprungligen framlades av 1915 års sakkunniga. Häremot både
bankinspektionen erinrat, att det värde, vartill de övertagna tillgångarna
skulle uppskattas, borde vara det verkliga. I huvudsaklig överensstämmelse
härmed har stadgandet erhållit sin avfattning i Eders Kungl.
Maj:ts förslag.
Även riksdagen anser det vara lämpligt, att i banklagen införes en
bestämmelse i förevarande ämne. Vad angår avfattningen av denna
föreskrift, har riksdagen, med hänsyn därtill att, såsom i motionen anförts,
den föreslagna bestämmelsen kan tolkas annorledes än Eders
Kungl. Maj:t säkerligen avsett, ansett sig böra besluta, att stadgandet
ändras sålunda, att tillgångarna skola upptagas till skäligt värde.
Såsom redan nämnts, innehåller förslaget slutligen vissa övergångsbestämmmelser.
Sålunda föreslås, att om bankbolag med stöd av äldre
lag förvärvat aktier till högre bokfört belopp än bolaget enligt det nu
föreliggande lagförslaget skulle berättigas att på en gång innehava,
under en övergångstid av fem år hittills gällande bestämmelser om
tillåtna högsta värdet av de aktier, bankbolag må innehava, skola lända
till efterrättelse. I fråga om genomförandet av förbud för bank att förvärva
aktier i bolag, som huvudsakligen har till verksamhet att förvalta
eller driva handel med aktier och fast egendom, ävensom tilläggen till
50, 166 och 254 §§, föreslås en övergångstid av två år.
I en annan av förut omförmälda motioner har hemställts, att dessa
övergångstider måtte bestämmas till 10 år. Motionärerna anse visserligen,
att genomförandet av de föreslagna lagändringarna icke nu borde
helt undanskjutas. Det syntes dock, särskilt med hänsyn till de rådande
ekonomiska förhållandena, vara oundgängligen nödvändigt att tillse, att
övergången gjordes mjuk och att alltså genom lämpligt avvägda övergångsbestämmelser
eventuella vådor och olägenheter gjordes så litet
kännbara som möjligt. Övergången från de äldre till de nya bestämmelserna
kunde föranleda, att bankerna måste avhända sig betydande
aktieposter, varigenom de komrne att bidraga till ett ytterligare försvagande
lav den redan nu starkt deprecierade aktiemarknaden.
Därjämte har bankföreningens styrelse i en till riksdagens vederbörande
utskott ingiven skrift framhållit, att den nuvarande tidpunkten
vore synnerligen olämplig för genomförandet av de föreslagna ändringarna
i banks rätt att förvärva aktier.
Vad i motionen anförts synes riksdagen beaktansvärt. Det torde
nämligen icke kunna förnekas, att under nu rådande ekonomiska för
-
7
Riksdagens skrivelse Nr 289.
hållanden varsamhet måste iakttagas vid genomförandet av lagändringar
sådana som de nu föreslagna. Vad beträffar de i motionen uttalade
farhågorna för att bankerna genom ett bifall till propositionen skulle
tvingas att avhända sig betydande aktieposter, torde man, enligt vad
som meddelats från bank- och fondinspektionen, under förutsättning
att Eders Kungl. Maj:t begagnar den enligt lagen medgivna dispensrätten,
näppeligen behöva räkna med aktierealisationer i någon nämnvärd
utsträckning. De aktier, som för närvarande innehavas av dotterbolag,
lära nämligen dels kunna av bankerna övertagas utan att gränsen för
deras aktieförvärvsrätt enligt 48 och 164 §§ banklagen överskrides, dels
ock i övrigt hava förvärvats till sådant pris, att en realisation under
nuvarande förhållanden skulle medföra förlust, vadan de jämlikt övergångsbestämmelserna
skulle kunna vid eventuell upplösning av dotterbolaget
av banken utan vidare övertagas. Då det emellertid, såsom
redan antytts, icke kan anses uteslutet, att under nu rådande ovissa förhållanden
på det ekonomiska området olägenheter i ett eller annat avseende
kunna uppkomma vid en alltför snäv begränsning av övergångstiden,
har riksdagen ansett sig böra medgiva, att densamma utsträckes
från av Eders Kungl. Maj:t föreslagna 5 och 2 år till respektive 8 och 5 år.
Riksdagen utgår emellertid därvid ifrån att ett missbrukande från bankernas
sida under denna övergångstid av aktieförvärvsrätten i ena eller
andra hänseendet icke kommer att äga rum, och att, om så mot förmodan
i något fall skulle ske, Eders Kungl. Maj:t och bankinspektionen kunna
ingripa på ett tillräckligt effektivt sätt.
Den ändring av Eders Kungl. Maj:ts förslag, vartill ovan först
omförmälda motion givit anledning, föranleder jämväl en ändring av
övervägande redaktionell art i övergångsbestämmelserna; och har riksdagen
även vidtagit några andra ändringar av samma art i syfte att
de nya föreskrifterna vinna större överensstämmelse med lagtexten i övrigt.
Riksdagen, som för övrigt icke haft något att erinra mot Eders
Kungl. Maj:ts förslag, får med åberopande av vad sålunda anförts
samt med förklarande att Eders Kungl. Maj:ts ifrågavarande förslag
icke kunnat oförändrat bifallas, anmäla, att riksdagen för sin del
antagit följande förslag till dels lag om ändring i vissa delar av lagen
den 22 juni 1911 om bankrörelse, dels ock lag om ändrad lydelse av
29 § i lagen den 29 juli 1892 angående sparbanker:
8
Riksdagens skrivelse Nr 289.
Förslag
till
Lag
om ändring i Tissa delar av lagen den 22 juni 1911 om bankrörelse.
Härigenom förordnas, dels att i lagen den 22 juni 1911 om bankrörelse
skall införas en ny paragraf med beteckning 235 a, av den lydelse
nedan sägs, dels ock att 48, 50, 52, 164, 166, 168 och 254 §§ i nämnda
lag skola erhålla följande ändrade lydelse:
48 §.
Bankaktiebolag, som avsatt medel till dispositionsfond eller därmed
likartad fond eller som före den 1 januari 1922 avsatt reservfond, uppgående
till mera än femtio procent av bolagets grundfond, må, såframt
bolagets grundfond och reservfond sammanlagt utgöra minst tio miljoner
kronor, jämväl under andra förhållanden än i 46 § sägs förvärva aktie,
med följande inskränkningar:
1) Aktie i annat inländskt bankaktiebolag eller i utländskt bankföretag
må icke förvärvas utan Konungens tillstånd.
2) .Aktie i bolag, vars verksamhet huvudsakligen består i att förvalta
eller driva handel med aktier eller fast egendom, må icke förvärvas,
så framt ej antingen lolaget uteslutande har till ändamål att förvalta Jäst
egendom, avsedd för länkens inrymmande, samt lolagets aktiekapital uppgår
till minst en tredjedel av nämnda egendoms lokförda värde, eller ock,
då fråga är om i handeln allmänt förekommande aktie, Konungen meddelat
tillstånd till aktiens förvärvande.
3) Bankaktiebolag må icke på en gång innehava jämlikt ovanstående
bestämmelser förvärvade aktier till bokfört värde, överstigande
tio procent av bolagets grundfond och reservfond till sammantagna. Ej
heller må bokförda värdet av bankaktiebolags sålunda förvärvade aktier
vid något tillfälle överstiga,
a) om aktieförvärvsrätten grundar sig därpå, att bolaget avsatt
medel till dispositionsfond eller därmed likartad fond: sammanlagda
beloppet av de till sådan fond avsatta medel;
b) om aktieförvärvsrätten grundar sig därpå, att bolaget före den
1 januari 1922 avsatt reservfond, uppgående till mera än femtio procent
av grundfonden: hälften av det belopp, varmed reservfonden nämnda
9
Riksdagens skrivelse Nr 289.
dag översteg halva grundfonden, eller, därest reservfonden sedermera
nedgått, hälften av det belopp, varmed reservfonden då överstiger halva
grundfonden.
Bankaktiebolag, som avsatt reservfond, uppgående till mera än
femtio procent av bolagets grundfond^ må även under andra förhållanden
än nu sagts förvärva aktie i emissionsbank; dock må bolaget ej på en
gång innehava jämlikt denna bestämmelse förvärvade aktier till högre
bokfört belopp än det, varmed reservfonden överskjuter femtio procent
av grundfonden.
Bankaktiebolag enligt denna paragraf tillkommande rätt att förvärva
aktie må ej användas, med mindre sådant är i bolagsordningen
■eller av bolagsstämman medgivet.
50 §.
Ej må bankaktiebolag vid avtal om kredit eller eljest i sin rörelse
förbehålla sig andel i vinst på affär, som bolaget självt icke äger avsluta.
Ej heller annorledes må bankaktiebolag, där ej fråga är om utdelning
å aktier eller vad bolaget såsom ägare av aktier eljest kan tillkomma,
beredas andel i vinst på verksamhet, som bolaget självt icke
äger bedriva.
52 §.
Varda penningar — — — hos bolaget.
Å medel, —--i motboken.
Har motbok förkommit, bör den, som förlorat motboken, sådant
hos bolagets styrelse ofördröjligen anmäla och därvid uppgiva tid och
omständigheter, under vilka förlusten timat. Styrelsen skall då genom
kungörelse, vilken på bekostnad av den, som förlorat motboken, införes
en gång i allmänna tidningarna och en gång i tidning, som i orten
utkommer, efterlysa motboken. Därest denna icke inom sex månader,
efter det sådan efterlysning sista gången ägt rum, tillrättako in mit, är
den, för vars räkning efterlysning skett, berättigad att mot kvitto utbekomma
hela sitt tillgodohavande; och äger efter medlens utbetalning
motboken icke gällande kraft mot bolaget.
164 §.
Solidariskt bankbolag, som avsatt. medel till dispositionsfond eller
därmed likartad fond eller som före den 1 januari 1922 avsatt reservfond,
uppgående till mera än femtio procent av bolagets grundfond, må,
Bihang till riksdagens protokoll 1921. 11 samt. Nr 289. 2
10
Riksdagens skrivelse Nr 289.
såframt bolagets grundfond, kommanditfond och reservfond sammanlagt
utgöra minst tio miljoner kronor, jämväl under andra förhållanden än
i 162 § sägs förvärva aktie, med följande inskränkningar:
1) Aktie i inländskt bankaktiebolag eller i utländskt bankföretag
må icke förvärvas utan Konungens tillstånd.
2) Aktie i bolag, vars verksamhet huvudsakligen består i att förvalta
eller driva handel med aktier eller fast egendom, må icke förvärvas,
så framt ej antingen kolaget uteslutande Tiar till ändamål att förvalta
fast egendom, avsedd för länkens inrymmande, samt bolagets aktiekapital
uppgår till minst en tredjedel av nämnda egendoms bokförda värde, eller
ock, då fråga är om i handeln allmänt förekommande aktie, Konungen meddelat
tillstånd till aktiens förvärvande.
3) Solidariskt bankbolag må icke på en gång innehava jämlikt
ovanstående bestämmelser förvärvade aktier till bokfört värde, överstigande
tio procent av bolagets grundfond, kommanditfond och reservfond
tillsammantagna. Ej heller må bokförda värdet av solidariskt
bankbolags sålunda förvärvade aktier vid något tillfälle överstiga,
a) om aktieförvärvsrätten grundar sig därpå, att bolaget avsatt
medel till dispositionsfond eller därmed likartad fond: sammanlagda
beloppet av de till sådan fond avsatta medel;
b) om aktieförvärvsrätten grundar sig därpå, att bolaget före
den 1 januari 1922 avsatt reservfond, uppgående till mera än femtio
procent av grundfonden: hälften av det belopp, varmed reservfonden
nämnda dag översteg halva grundfonden, eller, därest reservfonden
sedermera nedgått, hälften av det belopp, varmed reservfonden då överstiger
halva grundfonden.
Solidariskt bankbolag, som avsatt reservfond, uppgående till
mera än femtio procent av bolagets grundfond, må även under andra
förhållanden än nu sagts förvärva aktie i emissionsbank; dock må bolaget
ej på en gång innehava jämlikt denna bestämmelse förvärvade
aktier till högre bokfört belopp än det, varmed reservfonden överskjuter
femtio procent av grundfonden.
Solidariskt bankbolag enligt denna paragraf tillkommande rätt
att förvärva aktie må ej användas, med mindre sådant är i bolagsordningen
eller av bolagsstämman medgivet.
166 §.
Ej må solidariskt bankbolag vid avtal om kredit eller eljest i sin
rörelse förbehålla sig andel i vinst på affär, som bolaget självt icke
äger avsluta.
11
Riksdagens skrivelse Nr 289.
Ej heller annorledes må solidariskt bankbolag, där ej Iråga är om
utdelning å aktier eller vad bolaget såsom ägare av aktier eljest kan
tillkomma, beredas andel i vinst på verksamhet, som bolaget självt icke
äger bedriva.
168 §.
Varda penningar — — — hos bolaget.
Å medel,---— i motboken.
Har motbok förkommit, bör den, som förlorat motboken, sådant
hos bolagets styrelse ofördröjligen anmäla och därvid uppgiva tid och
omständigheter, under vilka förlusten timat. Styrelsen skall då genom
kungörelse, vilken på bekostnad av den, som förlorat motboken, införes
eu gång i allmänna tidningarna och en gång i tidning, som i orten
utkommer, efterlysa motboken. Därest denna icke inom sex månader,
efter det sådan efterlysning sista gången ägt rum, tillrättakommit, är
den, för vars räkning efterlysning skett, berättigad att mot kvitto utbekomma
hela sitt tillgodohavande; och äger efter medlens utbetalning
motboken icke gällande kraft mot bolaget.
235 a §.
Yppa sig, utan att sådant fall är för handen, som i 235 § 2 mom.
avses, beträffande bankbolags ledning så allvarliga missförhållanden, att
bolagets verksamhet kan befaras komma att bliva till skada för det
allmänna, äger bankinspektionen förelägga bolagets styrelse att vidtaga
de åtgärder, som finnas erforderliga för rättelses vinnande. Underlåter
styrelsen att ställa sig sådant föreläggande till efterrättelse vare lag
som i ovannämnda stadgande sägs.
254 §.
Bildag bankbolag eller ökas bankbolags grundfond för övertagande
av annan bankrörelse, må andel i vad bolaget sålunda skall övertaga
utgöra vederlag för aktie eller huvudlott i bolaget samt teckning ske
med villkor, att sådant tillskott skall få göras; och galle i övrigt i ty
fall denna lags bestämmelser om bankbolags bildande och grundfonds
ökning med följande tillägg och undantag:
1) Vid bankbolags bildande skall teckningslista och vid grundfondens
ökning bolagsstämmans beslut om ökningen innehålla jämväl
alla de om bankrörelsens övertagande träffade bestämmelserna. Vad
under 3) i 8, 29, 120 eller 145 § stadgas föranleder icke därtill att
12
Riksdagens skrivelse Nr 289.
värdet av det, som för aktie eller huvudlott skall tillskjutas i annat än
penningar, skall i teckningslista eller i bolagsstämmas beslut om ökning
av grundfonden uppskattas till visst penningbelopp.
2) Där vid bankbolags bildande ej samtliga tecknare enligt bestämmelse
i teckningslistan äro berättigade att för aktie eller huvudlott
tillskjuta annat än penningar, äge å konstituerande stämman tecknare,
vilken berättigats att göra tillskott i annat än penningar, ej deltaga i
omröstning, som i 14 eller 126 § sägs; ej heller må sådan tecknare
eller av honom tecknade eller eljest förvärvade aktier eller huvudlotter
vid omröstningen tagas i beräkning.
3) Vad i 1 mom. av 31 eller av 147 § är stadgat äger ej tillämpning.
4) Har vad bolaget enligt bestämmelse i teckningslistan övertagit
blivit uppskattat till oskäligt högt värde, vare de stiftare, som haft eller
uppenbarligen bort hava vetskap om att uppskattningen varit oskälig,
pliktiga att ersätta bolaget skadan, en för alla och alla för en.
Uppgörelse mellan bolaget och stiftare rörande den senare i sådan
egenskap åliggande skadeståndsskyldighet är ej för bolaget bindande.
5) Talan mot stiftare enligt vad ovan under 4) stadgats må ej
anställas, sedan två år förflutit från bolagets registrering, utan så är,
att talan grundas därpå, att brottslig handling blivit begången.
Inträffar konkurs inom två år från bolagets registrering, stånde
konkursboet öppet att anställa talan, som nu sagts; och skall i ty fall
talan anhängiggöra inom en månad från inställelsedagen eller, där tiden
för talans anställande av bolaget då ännu ej gått till ända, inom utgången
av den tid. Försummas det, vare rätt till talan förlorad.
6) Tillgång, som bankbolag på sätt ovan sägs övertagit, skall vid
dess införande i bolagets böcker upptagas till skäligt värde.
7) Har bankbolag övertagit annat bankbolags rörelse och finnes
bland sistnämnda bolags tillgångar egendom, varmed bankbolag ej må
driva handel för egen räkning, må den egendom, även om.sådant fall
ej är för handen som i 46, 48, 162 eller 164 § omförmäles, förvärvas
av det övertagande bolaget. Egendom, som bankbolag på nämnda sätt
förvärvat, skall så snart lämpligen kan ske åter avyttras, i den mån
den ej jämlikt 46, 48, 162 eller 164 § må av bolaget behållas.
Denna lag skall träda i kraft den 1 januari 1922 med undantag
av bestämmelserna i 52 och 168 §§, vilka skola vinna tillämpning från
och med dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad uppgift från
trycket utkommit i Svensk författningssamling.
13
. Riksdagens skrivelse Nr 289.
Ilar bankbolag med stöd av äldre lag förvärvat aktier till högre bokfört
belopp än bolaget enligt denna lag är berättigat att på en gåug
innehava, må under en övergångstid av åtta år hittills gällande bestämmelser
om tillåtna högsta värdet av de aktier, bankbolag må innehava,
lända till efterrättelse; dock att under denna tid bokförda värdet av
jämlikt 48 eller 164 § förvärvade aktier ej må överstiga samma värde
den 1 januari 1922.
Bankbolag, som före den 1 januari 1922 under andra förhållanden
än i 46 eller 162 § avses förvärvat aktie i bolag, vars verksamhet huvudsakligen
består i att förvalta eller driva handel med aktier eller fast
egendom, må, så vitt fråga är om aktie, för vars förvärvande enligt
vad under 2) i 48 eller 164 § stadgas erfordras Konungens tillstånd,
icke utan sådant tillstånd innehava aktien längre än fem år från nämnda
dag. Träder under denna tid sistnämnda bolag i likvidation, och
finnes bland dess tillgångar egendom, varmed bankbolag ej må driva
handel ''för egen räkning, må, även om sådant fall ej är för handen som
i 46, 48, 162 eller 164 § omförmäles, bankbolaget för att undgå
förlust förvärva den egendom, såvitt den tillhörde det andra bolaget redan
den 1 januari 1922. Egendom, som bankbolag sålunda förvärvat, skall
så snärt lämpligen kan ske åter avyttras, i den män den ej jämlikt
nyssnämnda lagrum må av bolaget behållas. Ingår i sådan egendom
aktie i bolag, vars verksamhet huvudsakligen består i att förvalta eller
driva handel med aktier eller fast egendom, gälle i fråga om bankbolagets
rätt att innehava aktien och att i händelse av det andra
bolagets trädande i likvidation förvärva dess egendom vad här ovan
är stadgat rörande dylik aktie, som bolaget före den 1 januari 1922 förvärvat.
Samma lag vare, där aktie som nu sagts under de två åren
närmast efter den 1 januari 1922 förvärvas av bankbolag jämlikt 254 §
sista momentet.
I avseende å förmån, vartill bankbolag före den 1 januari 1922
förvärvat rätt, skola bestämmelserna i 50 § 2 mom. och 166 § 2 mom.
icke äga tillämpning förr än fem år förflutit från nämnda dag. Innehar
den, som utfäst dylik förmån, egendom, varmed bankbolag ej må driva
handel för egen räkning, må bankbolaget, för att undgå förlust, under
sagda fem år, även om sådant fall ej är för handen, som i 46, 48, 162
eller 164 § omförmäles, förvärva den egendom, såvitt den tillhörde
överlåtaren redan den 1 januari 1922. Om bankbolags rättigheter
och skyldigheter i anledning av sådant förvärv skall tillämpas vad
i tredje och fjärde punkterna av nästföregående moment är sagt.
Bihang till riksdagens protokoll 1921. 14 samt. Nr 289.
3
opaginerad Kontrollera mot PDF
14
Riksdagens skrivelse Nr 289.
Konungen må, när synnerliga skäl därtill äro, medgiva bankbolag
anstånd med tillämpning av de i nästföregående två moment meddelade
bestämmelser.
Förslag
till
Lag
om ändrad lydelse av 29 § i lagen dén 29 juli 1892 angående sparbanker.
Härigenom förordnas, att 29 § i lagen den 29 juli 1892 angående
sparbanker skall erhålla följande ändrade lydelse:
Har motbok förkommit, bör den, som förlorat motboken, sådant
hos sparbankens styrelse ofördröjligen anmäla och därvid uppgiva tid
och omständigheter, _ under vilka förlusten timat. Styrelsen skall då
genom kungörelse, vilken på bekostnad av den, som förlorat motboken,
införes en gång i allmänna tidningarna och en gång i tidning, som i
orten utkommer, efterlysa motboken. Därest denna icke inom sex
månader, efter det sådan efterlysning sista gången ägt rum, tillrättakommit,
är den, för vars räkning efterlysning skett, berättigad att mot
kvitto utbekomma hela sitt tillgodohavande; och äger efter medlens
utbetalning motboken icke gällande kraft mot sparbanken.
Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå
meddelad uppgift från trycket utkommit i Svensk författningssamling.
Stockholm den 8 juni 1921.
Med undersåtlig vördnad.
STOCKHOLM, ISAAC MARCUS’ BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1921.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.