Sök i Ratio Lex

Skrivelse till Konungen i anledning av väckt motion angående ändring i tryckfrihetsförordningens stadganden om hemlighållande av protokoll i ministeriella ärenden och kommandomål samt statsrådsprotokoll m. m.

1921-06-11 · 5 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 3 av 5 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Rskr. 1921:315, Skrivelse till Konungen i anledning av väckt motion angående ändring i tryckfrihetsförordningens stadganden om hemlighållande av protokoll i ministeriella ärenden och kommandomål samt statsrådsprotokoll m. m.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse Nr 315.

1

Nr 315.

Godkänd av första kammaren den 11 juni 1921.

Godkänd av andra kammaren den 11 juni 1921.

Riksdagens skrivelse till Konungen i anledning av väckt motion

angående ändring i tryckfrihetsförordningens stadganden

om hemlighållande av protokoll i ministeriella ärenden

och kommandomål samt statsrådsprotokoll m. m.

(Konstitutionsutskottets utlåtande nr 44.)

Till Konungen.

Vid innevarande års riksdag har i en inom första kammaren väckt

motion hemställts, »att riksdagen ville för sin del besluta eller hos regeringen

anhålla om förslag till sådan ändring i 2 § 4 mom. i andra och

tredje styckena i tryckfrihetsförordningen, att vad däri stadgas om, att

statsrådsprotokollen samt protokoll i ministeriella ärenden och kommandomål

m. m. skola hållas hemliga under femtio år, måtte åtminstone väsentligen

upphävas».

Den av motionären berörda frågan om ändrade bestämmelser

rörande den sekretess, som för vissa handlingar finnes stadgad i 2 §

4 mom. tryckfrihetsförordningen, finner riksdagen vara väl värd uppmärksamhet.

Detta gäller emellertid icke endast med hänsyn till det i

motionen berörda området, vilket, såsom av densamma framgår, begränsar

sig till de sekretessbestämmelser, som avse dels statsrådsprotokoll och

protokoll i ministeriella ärenden samt kommandomål dels även i övrigt

Bihang till riksdagens protokoll 1921. 14 saml. Nr 315—319. 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Riksdagens skrivelse Nr 315.

i ministeriella och diplomatiska aktstycken. I fråga om dessa områden

anser riksdagen fastmera, att motionären i sina yrkanden om upphävande

»väsentligen» av nu gällande bestämmelser om sekretesss tager spörsmålet

allt för generellt. Riksdagen håller visserligen före, att statsrådsprotokoll

ofta utan någon olägenhet skulle kunna göras offentliga antingen omedelbart

eller tidigare än efter 50 år; i ett stort flertal fall innehåller nämligen

protokollet över ett visst ärende icke något väsentligt utöver den i

ärendet utfärdade expeditionen, som i regel är offentlig. Däremot finner

sig riksdagen icke övertygad, att den begränsning av sekretessen, som

sålunda i fråga om vanliga statsrådsprotokoll kan tänkas genomförd, kan

på liknande sätt tillämpas i fråga om sådana protokoll och handlingar i

ärenden angående rikets förhållande till främmande makt, vilkas offentliggörande

Konungen med hänsyn till rikets säkerhet eller andra synnerligen

viktiga skäl förbjudit. Riksdagen vill i detta hänseende påpeka,

att på samma gång 1909—1912 års tryckfrihetskommitterade ansågo

beträffande vissa handlingar i diplomatiska och konsulära ärenden en

sekretesstid av 25 år tillräcklig, de å andra sidan för nyssnämnda grupp

handlingar — de, vilkas offentliggörande Konungen av ovanberörda skäl

förbjudit — föreslogo, att Konungen skulle, där rikets säkerhet och rätt

det fordrade, kunna förordna, att en handling skulle hemlighållas även

efter en tid av 50 år. Över huvud torde i det internationella umgänget,

varom här är fråga, den offentlighet, som en stat giver åt förhandlingar

mellan dem och andra makter, icke kunna regleras oberoende av vad eljes

i samma internationella umgänge anses lämpligt.

Den revision av hithörande sekretessbestämmelser, som riksdagen

sålunda anser böra kunna ske, synes emellertid, såsom ovan antytts,

böra utsträckas till även andra grupper av sekretessområdet. Riksdagen

anser sig särskilt böra påpeka följande omständigheter.

Såsom bekant hava under senare år förhållanden, som stått i samband

med nutida samhällsutveckling, särskilt med den utvidgning av

statens verksamhet på områden, som förut voro mera hänvisade till det

enskilda livet, medfört, att det oavlåtligt befunnits erforderligt att komplettera

de förutvarande sekretessbestämmelserna i 2 § 4 mom. tryckfrihetsförordningen

med nya. I all synnerhet hava de senaste åren medfört

ett betydande antal dylika tillägg, och förslag om ytterligare sådana

framträda icke sällan. Anledningarna härtill synas hava varit två. Dels

har det i vissa fall befunnits nödigt att, där staten har att utöva viss

affärsdrivande verksamhet, staten icke skulle gent emot enskilda affärsintressenter

nödgas komma i ofördelaktig ställning genom att vara för
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse Nr 315. o

bunden till att rörande sin affärsverksamhet offentliggöra vad varje enskild

affärsman äger ovillkorlig rätt att hålla hemligt beträffande sin. Av

dessa grunder hava sålunda under senare år införts bestämmelser om

viss sekretess i ärenden angående upphandling eller utförande av arbete

för statens räkning samt i fråga om kontrakt rörande leverans från vattenfallsstyrelsen

av elektrisk energi. Dels har man ansett erforderligt att

medgiva skydd mot offentliggörande i ett flertal fall, då en enskild person

av olika anledningar varit nödsakad att anlita medverkan av statsmyndigheter

i angelägenheter av sådan natur, att han rörande rent privata

förhållanden haft att meddela uppgifter, vilkas offentliggörande vare

si er över huvud taget eller före viss tidpunkt måst anses för honom menliga,

eller då staten i sådana angelägenheter haft anledning att av olika

skäl’ från den enskilde infordra uppgifter av dylik natur. Som exempel

på dylika fall kan erinras om bestämmelserna till skydd för offentliggörandet

av yrkeshemligheter i vissa rättegångsmål, av läkares och medicinalstyrelsens

utlåtanden i vissa ärenden angående äktenskaps ingående

och upplösning samt angående alkoholistvård, av handlingar och protokoll

i äktenskapsmål med flera besläktade ärenden, av handlingar i ärenden

angående vissa åtgärder mot utbredning av könssjukdomar, av vissa till

försäkringsrådet eller riksförsäkringsanstalten inkomna handlingar rörande

enskildas personliga förhållanden eller näringsverksamhet, av deklarationsuppgifter,

av vissa statistiska uppgifter, av vissa handlingar rörande enskildas

förhållanden till bank och dylikt. På detta sätt har 2 § 4 mom.

tryckfrihetsförordningen efterhand svällt ut till ett formellt mycket ohanterligt

moment, utan att dock, enligt vad erfarenheten givit vid handen,

dess utveckling i dylik riktning ännu kan beräknas vara avslutad, eftersom

nya förslag i likartat syfte alltjämt föreläggas riksdagen. Redan av

formella skäl synes här en revision vara påkallad; och det skulle enligt

riksdagens uppfattning därvid vara önskligt, om det vore möjligt att erhålla

en något starkare formell sammanfattning av de många, tämligen

diffust fördelade detalj bestämmelserna. Om det tillika skulle visa sig

genomförbart att mera generellt klassificera de olika områden, på vilka

det vore önskvärt att äga skydd mot obehörigt offentliggörande genom

utomstående av vad som principiellt måste anses falla inom den enskildes

rent privata förhållanden, skulle detta enligt riksdagens mening vara

en fördel.

En revision synes emellertid jämväl vara önskvärd i fråga om den

tid, under vilken ett hemlighållande skall anses vara av behovet påkallat.

Tryckfrihetsförordningen har nu i fråga om denna tidpunkt synnerligen

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Riksdagens skrivelse Nr 315.

växlande bestämmelser för olika grupper av handlingar. För en viss

grupp (handlingar m. m. angående upphandling) är föreskriften så formulerad,

att hemlighållandet är begränsat vare sig till dess ärendet blivit*

prövat eller till högst ett år från handlingens upprättande. För andra

grupper (dels uppgifter för officiell statistik, dels vissa till försäkringsrådet

och riksförsäkringsanstalten inkomna handlingar) gäller hemlighållandet

fem år från handlingens datum, och är under denna tid icke

undantagslöst. För en tredje grupp (vissa handlingar från eller hos

bankinspektionen) är motsvarande tid 15 år; för en fjärde mycket betydande

grupp (statsrådsprotokoll och ett flertal andra protokoll, rättegångshandlingar

i mål rörande rikets säkerhet samt i mål angående yrkeshemligheter

o. dyl.) är den 50 år; för en femte grupp (ministeriella

handlingar o. dyl.) talas om »minst 50 år»; och för en sjätte och

sjunde) protokoll och handlingar i förlikta brottmål samt i äktenskapsmål

o. dyl.) om 50 år efter parternas död. Men även andra tidsbestämmelser

finnas. Vattenfallsstyrelsens kontrakt äro i regel hemliga, till dess de

upphört att gälla. I andra fall (enskilda brev eller hos publik vård

anförtrodda deposita samt medicinska utlåtanden i äktenskapsmål och

mål om alkoholistvård) är tiden för offentliggörandet beroende på deras

tillstånd, som handlingarna vare sig »angå» eller »angå eller tillhöra»;

och huru det skall förfaras, om dessa avlidit, är icke stadgat. För vissa

grupper handlingar (militära hemliga handlingar, handlingar av viss

beskaffenhet rörande kyrkodisciplin och själavård, handlingar*angående

könssjukdomar, taxeringsuppgifter m. fl.) är icke någon bestämd tidpunkt

föreskriven, då hemlighållandet skall upphöra. Det vill synas, som även

inom detta område möjligheten av en systematisering borde undersökas.

I de fall, då tiden för hemlighållandet är obegränsad, bör uppenbarligen

en inskränkning av sagda tid kunna äga rum. Men även beträffande

sådana fall, då tiden för hemlighållandet är angiven till ett visst antal

år, bör en omprövning företagas, huruvida icke en reduktion av tidsbegränsningen

är motiverad.

I detta sammanhang vill riksdagen slutligen framhålla önskvärdheten

att till prövning upptages spörsmålet vilka bestämmelser böra

träffas i syfte, dels att hemligstämpel icke obehörigen användes dels att

man från hemligstämpel må kunna befria handlingar, vilka tidigare

blivit sådan stämpel åsätta. För närvarande saknas alla föreskrifter i

sistnämnda hänseende, och för det slag av handlingar, för vilka obegränsad

sekretesstid råder, finnes ingen utväg angiven att möjliggöra

deras offentliggörande, därest icke Kungl. Maj:t begagnar sin rätt att

opaginerad Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse Nr 315. !)

förordna om hemligstämpelns avlägsnande. I all synnerhet hava de

senare krigsåren, enligt vad riksdagen inhämtat, gjort föreskrifter i denna

fråga erforderliga. Under denna krigstid lärer nämligen i mycket stor

utsträckning hemligstämpel av handlingar hava förekommit; och därvid

torde även grupper av handlingar inedtagits, exempelvis angående landets

ekonomiska förbindelser med främmande länder och dess ekonomiska

resurser över huvud taget, vilkas hemlighållande under pågående kris

visserligen kunde vara erforderlig, men vilkas fortsatta hemlighållande

numera torde vare sig vara obehövligt eller åtminstone kunna väsentligen

inskränkas. Även ur denna synpunkt är en snar revision av tryckfrihetsförordningens

sekretessbestämmelser av behovet påkallad.

På grund av vad sålunda anförts får riksdagen anhålla, att Eders

Kungl. Maj:t ville i enlighet med ovanstående riktlinjer föranstalta om

en snar revision av tryckfrihetsförordningens sekretessbestämmelser.

Stockholm den 11 juni 1921.

Med undersåtlig vördnad.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.