Skrivelse till Konungen i anledning av väckt motion angående ändring i tryckfrihetsförordningens stadganden om hemlighållande av protokoll i ministeriella ärenden och kommandomål samt statsrådsprotokoll m. m.
1921-06-11 · 5 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 3 av 5 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Rskr. 1921:315, Skrivelse till Konungen i anledning av väckt motion angående ändring i tryckfrihetsförordningens stadganden om hemlighållande av protokoll i ministeriella ärenden och kommandomål samt statsrådsprotokoll m. m.
Dokumentets text
Riksdagens skrivelse Nr 315.
1
Nr 315.
Godkänd av första kammaren den 11 juni 1921.
Godkänd av andra kammaren den 11 juni 1921.
Riksdagens skrivelse till Konungen i anledning av väckt motion
angående ändring i tryckfrihetsförordningens stadganden
om hemlighållande av protokoll i ministeriella ärenden
och kommandomål samt statsrådsprotokoll m. m.
(Konstitutionsutskottets utlåtande nr 44.)
Till Konungen.
Vid innevarande års riksdag har i en inom första kammaren väckt
motion hemställts, »att riksdagen ville för sin del besluta eller hos regeringen
anhålla om förslag till sådan ändring i 2 § 4 mom. i andra och
tredje styckena i tryckfrihetsförordningen, att vad däri stadgas om, att
statsrådsprotokollen samt protokoll i ministeriella ärenden och kommandomål
m. m. skola hållas hemliga under femtio år, måtte åtminstone väsentligen
upphävas».
Den av motionären berörda frågan om ändrade bestämmelser
rörande den sekretess, som för vissa handlingar finnes stadgad i 2 §
4 mom. tryckfrihetsförordningen, finner riksdagen vara väl värd uppmärksamhet.
Detta gäller emellertid icke endast med hänsyn till det i
motionen berörda området, vilket, såsom av densamma framgår, begränsar
sig till de sekretessbestämmelser, som avse dels statsrådsprotokoll och
protokoll i ministeriella ärenden samt kommandomål dels även i övrigt
Bihang till riksdagens protokoll 1921. 14 saml. Nr 315—319. 1
2
Riksdagens skrivelse Nr 315.
i ministeriella och diplomatiska aktstycken. I fråga om dessa områden
anser riksdagen fastmera, att motionären i sina yrkanden om upphävande
»väsentligen» av nu gällande bestämmelser om sekretesss tager spörsmålet
allt för generellt. Riksdagen håller visserligen före, att statsrådsprotokoll
ofta utan någon olägenhet skulle kunna göras offentliga antingen omedelbart
eller tidigare än efter 50 år; i ett stort flertal fall innehåller nämligen
protokollet över ett visst ärende icke något väsentligt utöver den i
ärendet utfärdade expeditionen, som i regel är offentlig. Däremot finner
sig riksdagen icke övertygad, att den begränsning av sekretessen, som
sålunda i fråga om vanliga statsrådsprotokoll kan tänkas genomförd, kan
på liknande sätt tillämpas i fråga om sådana protokoll och handlingar i
ärenden angående rikets förhållande till främmande makt, vilkas offentliggörande
Konungen med hänsyn till rikets säkerhet eller andra synnerligen
viktiga skäl förbjudit. Riksdagen vill i detta hänseende påpeka,
att på samma gång 1909—1912 års tryckfrihetskommitterade ansågo
beträffande vissa handlingar i diplomatiska och konsulära ärenden en
sekretesstid av 25 år tillräcklig, de å andra sidan för nyssnämnda grupp
handlingar — de, vilkas offentliggörande Konungen av ovanberörda skäl
förbjudit — föreslogo, att Konungen skulle, där rikets säkerhet och rätt
det fordrade, kunna förordna, att en handling skulle hemlighållas även
efter en tid av 50 år. Över huvud torde i det internationella umgänget,
varom här är fråga, den offentlighet, som en stat giver åt förhandlingar
mellan dem och andra makter, icke kunna regleras oberoende av vad eljes
i samma internationella umgänge anses lämpligt.
Den revision av hithörande sekretessbestämmelser, som riksdagen
sålunda anser böra kunna ske, synes emellertid, såsom ovan antytts,
böra utsträckas till även andra grupper av sekretessområdet. Riksdagen
anser sig särskilt böra påpeka följande omständigheter.
Såsom bekant hava under senare år förhållanden, som stått i samband
med nutida samhällsutveckling, särskilt med den utvidgning av
statens verksamhet på områden, som förut voro mera hänvisade till det
enskilda livet, medfört, att det oavlåtligt befunnits erforderligt att komplettera
de förutvarande sekretessbestämmelserna i 2 § 4 mom. tryckfrihetsförordningen
med nya. I all synnerhet hava de senaste åren medfört
ett betydande antal dylika tillägg, och förslag om ytterligare sådana
framträda icke sällan. Anledningarna härtill synas hava varit två. Dels
har det i vissa fall befunnits nödigt att, där staten har att utöva viss
affärsdrivande verksamhet, staten icke skulle gent emot enskilda affärsintressenter
nödgas komma i ofördelaktig ställning genom att vara för
-
opaginerad Kontrollera mot PDF
Riksdagens skrivelse Nr 315. o
bunden till att rörande sin affärsverksamhet offentliggöra vad varje enskild
affärsman äger ovillkorlig rätt att hålla hemligt beträffande sin. Av
dessa grunder hava sålunda under senare år införts bestämmelser om
viss sekretess i ärenden angående upphandling eller utförande av arbete
för statens räkning samt i fråga om kontrakt rörande leverans från vattenfallsstyrelsen
av elektrisk energi. Dels har man ansett erforderligt att
medgiva skydd mot offentliggörande i ett flertal fall, då en enskild person
av olika anledningar varit nödsakad att anlita medverkan av statsmyndigheter
i angelägenheter av sådan natur, att han rörande rent privata
förhållanden haft att meddela uppgifter, vilkas offentliggörande vare
si er över huvud taget eller före viss tidpunkt måst anses för honom menliga,
eller då staten i sådana angelägenheter haft anledning att av olika
skäl’ från den enskilde infordra uppgifter av dylik natur. Som exempel
på dylika fall kan erinras om bestämmelserna till skydd för offentliggörandet
av yrkeshemligheter i vissa rättegångsmål, av läkares och medicinalstyrelsens
utlåtanden i vissa ärenden angående äktenskaps ingående
och upplösning samt angående alkoholistvård, av handlingar och protokoll
i äktenskapsmål med flera besläktade ärenden, av handlingar i ärenden
angående vissa åtgärder mot utbredning av könssjukdomar, av vissa till
försäkringsrådet eller riksförsäkringsanstalten inkomna handlingar rörande
enskildas personliga förhållanden eller näringsverksamhet, av deklarationsuppgifter,
av vissa statistiska uppgifter, av vissa handlingar rörande enskildas
förhållanden till bank och dylikt. På detta sätt har 2 § 4 mom.
tryckfrihetsförordningen efterhand svällt ut till ett formellt mycket ohanterligt
moment, utan att dock, enligt vad erfarenheten givit vid handen,
dess utveckling i dylik riktning ännu kan beräknas vara avslutad, eftersom
nya förslag i likartat syfte alltjämt föreläggas riksdagen. Redan av
formella skäl synes här en revision vara påkallad; och det skulle enligt
riksdagens uppfattning därvid vara önskligt, om det vore möjligt att erhålla
en något starkare formell sammanfattning av de många, tämligen
diffust fördelade detalj bestämmelserna. Om det tillika skulle visa sig
genomförbart att mera generellt klassificera de olika områden, på vilka
det vore önskvärt att äga skydd mot obehörigt offentliggörande genom
utomstående av vad som principiellt måste anses falla inom den enskildes
rent privata förhållanden, skulle detta enligt riksdagens mening vara
en fördel.
En revision synes emellertid jämväl vara önskvärd i fråga om den
tid, under vilken ett hemlighållande skall anses vara av behovet påkallat.
Tryckfrihetsförordningen har nu i fråga om denna tidpunkt synnerligen
4 Riksdagens skrivelse Nr 315.
växlande bestämmelser för olika grupper av handlingar. För en viss
grupp (handlingar m. m. angående upphandling) är föreskriften så formulerad,
att hemlighållandet är begränsat vare sig till dess ärendet blivit*
prövat eller till högst ett år från handlingens upprättande. För andra
grupper (dels uppgifter för officiell statistik, dels vissa till försäkringsrådet
och riksförsäkringsanstalten inkomna handlingar) gäller hemlighållandet
fem år från handlingens datum, och är under denna tid icke
undantagslöst. För en tredje grupp (vissa handlingar från eller hos
bankinspektionen) är motsvarande tid 15 år; för en fjärde mycket betydande
grupp (statsrådsprotokoll och ett flertal andra protokoll, rättegångshandlingar
i mål rörande rikets säkerhet samt i mål angående yrkeshemligheter
o. dyl.) är den 50 år; för en femte grupp (ministeriella
handlingar o. dyl.) talas om »minst 50 år»; och för en sjätte och
sjunde) protokoll och handlingar i förlikta brottmål samt i äktenskapsmål
o. dyl.) om 50 år efter parternas död. Men även andra tidsbestämmelser
finnas. Vattenfallsstyrelsens kontrakt äro i regel hemliga, till dess de
upphört att gälla. I andra fall (enskilda brev eller hos publik vård
anförtrodda deposita samt medicinska utlåtanden i äktenskapsmål och
mål om alkoholistvård) är tiden för offentliggörandet beroende på deras
tillstånd, som handlingarna vare sig »angå» eller »angå eller tillhöra»;
och huru det skall förfaras, om dessa avlidit, är icke stadgat. För vissa
grupper handlingar (militära hemliga handlingar, handlingar av viss
beskaffenhet rörande kyrkodisciplin och själavård, handlingar*angående
könssjukdomar, taxeringsuppgifter m. fl.) är icke någon bestämd tidpunkt
föreskriven, då hemlighållandet skall upphöra. Det vill synas, som även
inom detta område möjligheten av en systematisering borde undersökas.
I de fall, då tiden för hemlighållandet är obegränsad, bör uppenbarligen
en inskränkning av sagda tid kunna äga rum. Men även beträffande
sådana fall, då tiden för hemlighållandet är angiven till ett visst antal
år, bör en omprövning företagas, huruvida icke en reduktion av tidsbegränsningen
är motiverad.
I detta sammanhang vill riksdagen slutligen framhålla önskvärdheten
att till prövning upptages spörsmålet vilka bestämmelser böra
träffas i syfte, dels att hemligstämpel icke obehörigen användes dels att
man från hemligstämpel må kunna befria handlingar, vilka tidigare
blivit sådan stämpel åsätta. För närvarande saknas alla föreskrifter i
sistnämnda hänseende, och för det slag av handlingar, för vilka obegränsad
sekretesstid råder, finnes ingen utväg angiven att möjliggöra
deras offentliggörande, därest icke Kungl. Maj:t begagnar sin rätt att
opaginerad Kontrollera mot PDF
Riksdagens skrivelse Nr 315. !)
förordna om hemligstämpelns avlägsnande. I all synnerhet hava de
senare krigsåren, enligt vad riksdagen inhämtat, gjort föreskrifter i denna
fråga erforderliga. Under denna krigstid lärer nämligen i mycket stor
utsträckning hemligstämpel av handlingar hava förekommit; och därvid
torde även grupper av handlingar inedtagits, exempelvis angående landets
ekonomiska förbindelser med främmande länder och dess ekonomiska
resurser över huvud taget, vilkas hemlighållande under pågående kris
visserligen kunde vara erforderlig, men vilkas fortsatta hemlighållande
numera torde vare sig vara obehövligt eller åtminstone kunna väsentligen
inskränkas. Även ur denna synpunkt är en snar revision av tryckfrihetsförordningens
sekretessbestämmelser av behovet påkallad.
På grund av vad sålunda anförts får riksdagen anhålla, att Eders
Kungl. Maj:t ville i enlighet med ovanstående riktlinjer föranstalta om
en snar revision av tryckfrihetsförordningens sekretessbestämmelser.
Stockholm den 11 juni 1921.
Med undersåtlig vördnad.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.