Sök i Ratio Lex

Skrivelse till Konungen angående vidtagande av åtgärder beträffande utlåningsrörelsen till enskilda järnvägar.

1921-06-15 · 6 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 6 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Rskr. 1921:340, Skrivelse till Konungen angående vidtagande av åtgärder beträffande utlåningsrörelsen till enskilda järnvägar.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse Nr 340.

1

Nr 340.

Godkänd av första kammaren den 15 juni 1921.

Godkänd av andra kammaren den 15 juni 1921.

Riksdagens skrivelse till Konungen angående vidtagande av åtgärder

beträffande utlåningsrörelsen till enskilda järnvägar.

(Bankoutskottets utlåtande nr 63.)

Till Konungen.

Vad som förekommit vid behandlingen av en utav riksdagens

revisorer framställd anmärkning angående av Hultsfred—Västervik—

Åtvidaberg—Bersbo järnvägsaktiebolag verkställd teckning av aktier i

främmande järnvägsaktiebolag har givit riksdagen anledning att till

granskning upptaga frågan om den utlåningsrörelse, som staten nu utövar

för understödjande av enskilda järnvägsföretag, och därvid särskilt

undersöka, huruvida denna rörelse kan anses vara ordnad efter riktiga

grunder och på ett i allo tillfredsställande sätt. Riksdagen har i följd

därav ansett sig böra lämna en kortfattad redogörelse för utvecklingen

av sagda lånerörelse och vad därmed sammanhänger.

Sedan staten på 1850-talet började med lån understödja enskilda

järnvägsföretag, hava intill 1920 års utgång för sådant ändamål utlämnats

lån å sammanlagt belopp av 104,142,843 kronor 18 öre, därav

från den s. k. allmänna järnvägslånefonden 100,960,343 kronor 18 öre

och från fonden för åstadkommandet av bibanor inom västra delarna

av Värmlands, Kopparbergs och Jämtlands län (den s. k. bibanefonden)

Bihang till riksdagens protokoll 1921. 14 samt. Nr 340—341. 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Riksdagens skrivelse Nr 340.

3,182,500 kronor. Vid sistnämnda tidpunkt utgjorde statens återstående

kapitalfordran å dessa lån 59,135,187 kronor 19 öre.

En stor del av de järnvägsaktiebolag, som erhållit låneunderstöd,

fullgöra ej behörigen stadgade avbetalningar å sina lån, till följd varav

de häfta i större eller mindre förfallen skuld till staten. Vid 1920 års

slut häftade inalles 25 bolag i sådan skuld till sammanlagt belopp av

8,626,032 kronor 58 öre. Genom avskrivning eller på annat sätt hade

å statslån till järnvägsaktiebolag vid samma tid uppkommit förluster å

inalles 3,752,934 kronor 65 öre.

Till en början beviljade riksdagen låneunderstöd för varje särskilt

järnvägsföretag. Allt ifrån år 1871 har riksdagen emellertid för sådant

ändamål anslagit visst belopp att utgå under fem år med 7s årligen.

Dessa anslag hava ställts till Eders Ivungl. Maj:ts förfogande med bemyndigande

för Eders Kungl. Maj:t att anvisa av Eders Kungl. Maj:t beviljade

understödsbelopp att utgå i enlighet med vissa villkor och bestämmelser,

som av riksdagen fastställts. Sedan en följd av år må låneunderstöden

från allmänna järn vägslånefonden utgöra högst hälften av

anläggningskostnaden enligt det fastställda kostnadsförslaget. Lånen

från den år 1911 bildade bibanefonden må utgå med högst tre fjärdedelar

av samma kostnad. Eders Kungl. Maj:t skall insätta en med särskild

instruktion försedd ledamot i direktionen för varje järnvägsbolag, som

innehar lån av staten, och utse en revisor att deltaga uti granskningen

av bolagets förvaltning och räkenskaper. Förslag å för dessa uppdrag

lämpliga personer avgives av vederbörande Konungens befallningshavande.

Det åligger fullmäktige i riksgäldskontoret att behörigen tillhandahålla

och utbetala de belopp, som Eders Kungl. Maj:t för ifrågavarande

ändamål anvisat. Fullmäktige hava ock att förvalta lånen samt till statskontoret

inleverera inflytande räntor och kapitalavbetalningar å desamma.

Utöver den i § 22 av riksgäldskontorets reglemente stadgade

föréskriften för fullmäktige att, om anledning därtill gives, söka förebygga,

att med statslån understött järnvägsbolags inkomster, med

åsidosättande av bolagets skyldighet att erlägga föreskriven inbetalning

till riksgäldskontoret, användas till bestridande av andra utgifter än

sådana, som äro nödvändiga för järnvägsdriftens uppehållande, åligger

det enligt § 60 av samma reglemente fullmäktige att, efter erhållen del

av revisionsberättelserna rörande bolagens förvaltning och räkenskaper,

taga under övervägande, huruvida några åtgärder erfordras för bevarande

av riksgäldskontorets rätt och säkerhet för de utgivna lånens fortsatta

likviderande.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse Nr 340. 3

Enligt vad riksdagen inhämtat, pläga fullmäktige gent emot bolag,

som ej behörigen fullgöra sin betalningsskyldighet för erhållna statslån,

förfara på följande sätt. När anmälan från riksgäldskontorets kameralbyrå

inkommit till fullmäktige angående försummad inbetalning, uppdraga

fullmäktige, därest ej vederbörande bolag i förväg, på sätt fullmäktige finna

sig böra godtaga, anmält sin oförmåga, åt ombudsmannen att från bolaget

infordra förklaring. I händelse denna förklaring synes fullmäktige tillfredsställande,

besluta fullmäktige endast att i sinom tid överlämna densamma

till riksdagens revisorer, varemot i annat fall ytterligare uppgifter

infordras från bolaget. Den utredning, som därigenom åstadkommes,

tillhandahålles sedermera revisorerna. Uppgift å de bolag, som underlåtit

att fullgöra sin betalningsskyldighet, lämnas till riksdagen i de berättelser,

som årligen avgivas av fullmäktige.

Frågan om orsakerna till att en stor del av de med statslån understödda

järnvägsbolagen ej fullgjort sina förpliktelser gent emot staten,

och om de åtgärder, som i anledning därav böra vidtagas för bevakande

av statens rätt, har flera gånger varit föremål för behandling av riksdagens

revisorer och bankoutskott samt riksdagen. Så förekom vid 1905

och 1910 års riksdagar förslag om skärpt kontroll å kostnadsberäkningarna

för enskilda järnvägsanläggningar. Detta ledde till att sagda

beräkningar numera uppgöras med större noggrannhet samt att

kontroll från statens sida äger rum även under utförandet av själva

arbetet med järnvägarnas anläggning. — I skrivelse till 1913 års statsrevisorer

meddelade fullmäktige, att det i åtskilliga fall inträffat, att

järnvägsbolag, som innehade statslån, använde av trafiken uppkomna

överskott till betalning av enskild gäld, under det att likviderandet av

ränta och amortering å statslånen åsidosattes. Denna fråga behandlades

av revisorerna och sedermera av 1914 års bankoutskott; något bestämt

uttalande, huru i dylika fall borde förfaras, gjordes emellertid ej vare

sig av revisorerna eller utskottet. Utskottet uttalade som sin mening,

att frågan om bolagens underlåtenhet att fullgöra sin betalningsskyldighet

vore av stor stats finansiell betydelse och en så viktig angelägenhet, att

den borde följas med uppmärksamhet. Emellertid borde även nödig hänsyn

tagas till de i varje särskilt fall föreliggande omständigheterna, och

utskottet ansåg, att de i §§ 22 och 60 i riksgäldskontorets reglemente meddelade

föreskrifterna gåve åt fullmäktige en så vid handlings- och prövningsrätt,

att den borde vara tillfyllest.

En annan orsak till bolagens underlåtenhet att fullgöra sin betalningsskyldighet

för statslånen framhölls av 1917 års statsrevisorer; de

fäste nämligen uppmärksamheten på att vissa järnvägsbolag, i stället

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Riksdagens skrivelse Nr 340.

för att verkställa föreskrivna inbetalningar å statslånen, använt sitt

trafiköverskott till anskaffande av ny rullande materiel, nybyggnad och

likartade ändamål. Bankoutskottet vid 1918 års lagtima riksdag avgav

häröver yttrande, vari utskottet, med understrykande av vad 1914 års

bankoutskott anfört, för riksdagen omförmälde vad i ärendet förekommit.

Härjämte torde böra erinras om, att fullmäktige i sin berättelse

till 1910 års riksdag även framhållit angelägenheten därav, att de beräkningar

rörande ifrågasatta järnvägars avkastningsförmåga, som lades

till grund för låneunderstödens beviljande, bleve uppgjorda med största

omsorg och underkastades noggrann prövning. Några särskilda åtgärder

från statsmakternas sida hava dock ej, såvitt riksdagen har sig bekant,

vidtagits i anledning av detta uttalande.

Enligt riksdagens mening kunna varken det hittills tillämpade förfaringssättet

vid beviljande av låneunderstöd för enskilda järnvägsanläggningar

eller gällande bestämmelser för låns utlämnande och förvaltning

eller sättet för dessa bestämmelsers tillämpning anses tillfredsställande.

För ett bättre tillvaratagande av statens rätt och intressen

synas riksdagen ändrade föreskrifter i åtskilliga avseenden erforderliga;

och anser sig riksdagen i detta sammanhang böra i korthet angiva vissa

huvudsynpunkter, som vid en eventuell omläggning av ifrågavarande

lånerörelse synas böra tagas i beaktande.

Till en början vill riksdagen då framhålla, att såväl allmänna järnvägslånefonden

som bibanefonden, från vilka lånemedel anvisas, enligt

riksdagens mening böra tagas i anspråk för understödjande av endast

sådana företag, vilka kunna antagas hava möjligheter att i behörig

ordning förränta och amortera beviljat statslån, och torde för detta

ändamål böra meddelas föreskrifter i den riktning, fullmäktige i riksgäldskontoret

ifrågasatte i sin berättelse till 1910 års riksdag. Att med

lånemedel understödja även företag, som ej kunna förväntas bliva bärkraftiga,

innebär att på kommande generationer överflytta bördan av de

upplånade medlens förräntande och amorterande. Därest det i särskilda

fall skulle kunna anses vara ett statsintresse att med allmänna medel

bidraga till tillkomsten jämväl av dylika järnvägsföretag, bör detta ske

med anlitande av andra statsinkomster än lånemedel, vare sig understödet

lämnas i form av lån eller direkt anslag.

Den tillsyn, som fullmäktige i riksgäldskontoret för närvarande

utöva över de bolag, som ej behörigen erlägga sina inbetalningar å

statslånen, synes emellertid riksdagen ej tillfredsställande. Såsom framgår

av den redogörelse, riksdagen ovan lämnat, inskränka sig fullmäktige

s. 5 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse Nr 340. 5

i allmänhet till att infordra bolagsstyrelsernas förklaringar i anledning

av uteblivna inbetalningar och att sedermera överlämna dessa till statsrevisorerna.

Det är emellertid uppenbart, att varken riksdagens revisorer

eller bankoutskott, samtidigt med fullgörande av sina övriga uppgifter,

under den relativt korta tid, som står till buds, äro i tillfälle att ombesörja

erforderliga utredningar för en allsidig prövning av orsakerna

till de försummade inbetalningarna och av de åtgärder, som böra ifrågakomma.

För ernående av en fullt säker kännedom om vederbörande bolags

ställning och dess förutsättningar att kunna fullgöra vederbörliga inbetalningar

till staten synes det riksdagen nödvändigt, att fullmäktige åtminstone

i vissa fall — såsom innevarande år skett i fråga om Hultsfred

—Västervik—Åtvidaberg—Bersbo järnvägsaktiebolag — låta med anlitande

av i järnvägstekniska frågor sakkunnigt biträde verkställa en

grundlig undersökning av järnvägsbolagens förvaltning.

För övrigt vill riksdagen ifrågasätta, huruvida ej fullmäktige i riksgäldskontoret

böra regelbundet beredas tillfälle att yttra sig över inkommande

låneansökningar, innan dessa av Eders Kungl. Maj:t företagas

till avgörande.

Av redogörelse, som förut lämnats, framgår, att Eders Kungl. Magt

efter förslag av vederbörande Konungens befallningshavande utser såväl

en ledamot i styrelsen som en revisor för varje järnvägsbolag, som innehar

statslån. Enligt riksdagens mening är det lämpligt, att staten alltjämt

är representerad i bolagets styrelse och revision. Det torde emellertid

kunna ifrågasättas, huruvida ej en förändring i sättet för dessa

ombuds tillsättande bör äga rum. Det synes ligga i sakens natur, att

Konungens befallningshavande vid uppgörande av sina ifrågavarande förslag,

vilka nästan utan undantag lära av Eders Kungl. Maj:t följas, bereda

ett väsentligt inflytande åt ortens och vederbörande järnvägsbolags speciella

intressen. En omläggning av sättet för utseendet av ifrågavarande

statens ombud synes riksdagen sålunda önskvärd. Enligt riksdagens mening

torde vid den utredning, som riksdagen ifrågasätter, böra tagas under

omprövning, huruvida ej ombuden lämpligen böra utses av och bliva

närmast ansvariga inför den myndighet, som förvaltar lånen, d. v. s.

fullmäktige i riksgäldskontoret.

Enligt gällande bestämmelser för lån från allmänna järnvägslånefonden

hava bolag, vilka ej i föreskriven ordning erlägga till betalning

förfallna belopp, att därå gälda ränta, som med en halv procent överstiger

låneräntan. Det synes riksdagen böra övervägas, huruvida ej

denna överränta eller straffränta, vad beträffar lån, som framdeles komma

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Riksdagens skrivelse Nr 340.

att utlämnas, bör höjas, så att den åtminstone ej understiger den effektiva

ränta, staten själv måste betala vid sin upplåning.

Vidare bör enligt riksdagens mening undersökas, huruvida den

förmån, som järnvägsbolagen för närvarande åtnjuta i form av anstånd

med erläggande av räntor å statslånen för viss tid, bör bibehållas oförändrad.

Enligt nu gällande bestämmelser äro bolagen ej skyldiga att

genast erlägga den ränta, som å lyftade lånebelopp upplöper under tre

år — beträffande bibanefonden fyra år — från lyftningsdagarna,

utan skall sagda ränta inbetalas först sedan hela lånekapitalet och all

annan ränta guldits. Denna s. k. anståndsränta löper dock ej längre

än till dess ett år (för bibanefonden två år) förflutit från det järnvägen

öppnats för trafik och kommer därför i vanliga fall att tillgodonjutas

något kortare tid än tre respektive fyra år. Men även med

denna begränsning innebär den långt framskjutna inbetalningstiden för

anståndsräntan en uppoffring för staten. Vid sådant förhållande och

då anståndsräntans bokföring vållar ej ringa arbete för såväl riksgäldskontoret

som bolagen, synes det riksdagen jämväl böra tagas under omprövning,

huruvida ej, därest en lindring i betalningsvillkoren även för

framtiden anses böra medgivas de låntagande bolagen under den första

tiden efter lånens utlämnande, detta bör ske i form av någon tids räntefrihet,

såsom för övrigt tidigare varit fallet.

I skrivelse den 2 maj 1921 till Eders Kungl. Maj:t i fråga om

Hultsfred—Västervik—Åtvidaberg—Bersbo järnvägsaktiebolag hava fullmäktige

i riksgäldskontoret ifrågasatt, huruvida ej i de bestämmelser,

som framdeles kunna komma att meddelas angående villkoren för låneunderstöd

åt enskilda järnvägsföretag, bör införas eu föreskrift av innehåll,

att de järnvägsbolag, vilka ej behörigen fullgöra sin betalningsskyldighet

för erhållna statslån, endast efter av Eders Kungl. Maj:t i varje

särskilt fall lämnat medgivande må inköpa andra järnvägar, teckna

aktier i järnvägsbolag eller eljest vidtaga åtgärder, som innebära utvidgning

av bolagets verksamhetsområde. Jämväl denna synpunkt anser

riksdagen böra beaktas vid den utredning, som riksdagen ifrågasätter.

Under åberopande av vad sålunda blivit anfört får. riksdagen

anhålla, att Eders Kungl. Maj:t måtte låta verkställa utredning av frågan

om statens utlåning för understödjande av enskilda järnvägsföretag

samt därefter vidtaga de åtgärder, vartill utredningen må föranleda.

Stockholm den 15 juni 1921.

Med undersåtlig vördnad.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.