Sök i Ratio Lex

Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till förordning om vissa ändringar i förordningen den 14 juni 1917 angående försäljning av rusdrycker m. m. ävensom en i ämnet väckt motion.

1921-06-16 · 16 sidor, varav 16 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Svag — ungefär 2,9 % av orden ser trasiga ut — läs mot PDF:en innan du citerar
  • Sidnummer: alla 16 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Rskr. 1921:359, Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till förordning om vissa ändringar i förordningen den 14 juni 1917 angående försäljning av rusdrycker m. m. ävensom en i ämnet väckt motion.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse Nr 359.

1

Nr 359.

Godkänd av första kammaren den 15 juni 1921.

Godkänd av andra kammaren den 16 juni 1921.

Riksdagens skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj.ts

proposition med förslag till förordning om vissa ändringar

i förordningen den 14 juni 1917 angående försäljning

av rusdrycker m. m. ävensom en i ämnet väckt

motion.

(Sammansätta bevillnings- och första lagutskottets utlåtande nr 1

och memorial nr 2.)

Till Konungen.

Genom en den 6 maj 1921 dagtecknad proposition, nr 360, kar

Eders Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen bilagda i statsrådet

och lagrådet förda protokoll föreslagit riksdagen att antaga vid

propositionen fogade förslag till

dels förordning om vissa ändringar i förordningen den 14 juni

1917 angående försäljning av rusdrycker;

dels förordning om vissa ändringar i förordningen den 11 oktober

1907 angående tillverkning av brännvin;

dels förordning om vissa ändringar i förordningen den 1 juli 1918

angående handel med skattefri sprit;

dels förordning om vissa ändringar i förordningen den 1 juli 1918

angående vissa alkoholhaltiga preparat; och

dels förordning angående rusdryckers förverkande i vissa fall m. m.

I samband med propositionen har riksdagen till behandling förehaft

en i anledning av densamma väckt motion, II: 371, av herr Bratt.

Bihang till riksdagens protokoll 1921. 14 samt. Nr 359. 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Riksdagens skrivelse Nr 359.

Under åberopande av vad som anförts i riksdagens sammansatta

bevillnings- och första lagutskotts vid denna skrivelse i tryckta exemplar

fogade utlåtande nr 1 och memorial nr 2, vilket senare blivit av riksdagen

godkänt, får riksdagen

dels tillkännagiva, att riksdagen, som icke kunnat i oförändrat

skick bifalla de i förevarande proposition av Eders Kungl. Maj:t framlagda

förslag, för sin del antagit följande:

A) Förordning

om vissa ändringar i förordningen den 14 juni 1917 (nr 340) angående

försäljning av rusdrycker.

Härigenom förordnas, att 84 § i förordningen den 14 juni 1917

angående försäljning av rusdrycker skall upphöra att gälla, samt att

74 § 1 och 2 mom., 76 §, 77 § 1 mom., 82 och 88 §§, 90 § 1 och 2

mom., 92 och 94 §§ i samma förordning skola erhålla följande ändrade

lydelse:

74 §.

1. Den, som utan att äga rätt till försäljning enligt denna förordning

avyttrar rusdrycker, straffes för olovlig försäljning med böter

från och med etthundra till och med ettusen kronor.

Beträdes någon, som förut fällts till straff för olovlig försäljning

av rusdrycker, andra gången eller oftare med sådan förbrytelse eller

bedriver någon olovlig försäljning i större omfattning eller yrkesmässigt,

straffes med böter från och med trehundra till och med femtusen kronor

eller med fängelse i högst ett år.

Har förbrytelse, varom ovan sägs, icke skett i större omfattning

eller yrkesmässigt, må, där omständigheterna äro synnerligen mildrande,

straffet nedsättas till trettio eller, vid upprepad förbrytelse, etthundra

kronors böter.

2. Har den, som beträdes med olovlig försäljning av rusdrycker,

förut fällts till straff för förbrytelse, som avses i 30 § 2 mom. eller

31 § 2 mom. i förordningen den 11 oktober 1907 angående tillverkning

av brännvin eller i 22 § 1 mom. eller 23 § 1 mom. i förordningen den

1 juli 1918 angående handel med skattefri sprit eller i 11 § 1 mom.

första stycket eller 2 mom. första stycket i förordningen den 1 juli

1918 angående vissa alkoholhaltiga preparat, straffes såsom för upprepad

olovlig rusdrycksförsäljning.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse Nr 359.

3

76 §.

Överskrides den i 3 § 1 mom. stadgade rättighet till försäljning

av rusdrycker i visst fall å apotek, vare lag som i 74 § 1 mom. sägs.

77 §.

1. Avyttrar den, som handhar detaljhandel med rusdrycker,'' sådana

drycker av annat slag än försäljningsrättigheten avser,

eller beträdes den, som handhar utminutering, med olovlig utskänk-/

ning eller den, som handhar utskänkning, med olovlig utminutering,

‘‘eller idkar någon detaljhandel med rusdrycker å annat ställe än

därtill uppgivet eller medgivet är,

eller fortsätter någon, oaktat återkallelse av meddelat tillstånd till

försäljning eller förbud däremot delgivits honom, med försäljningen,

straffes som i 74 § 1 mom. sägs.

82 §.

1. Tillhandagår någon mot föreskrifterna i 47 § 1 eller 2 mom.

med anskaffande av rusdrycker, dömes till böter från och med femtio till

och med femhundra kronor. Sker förbrytelsen i större omfattning eller

yrkesmässigt eller beträdes någon, som förut fällts till straff för förbrytelse

enligt detta inom., andra gången eller oftare med sådan förbrytelse,

vare straffet böter från och med tvåhundra till och med tvåtusen

kronor eller fängelse i högst sex månader.

Har förbrytelse, varom ovan sägs, icke skett i större omfattning

eller yrkesmässigt, må, där omständigheterna äro synnerligen mildrande,

straffet nedsättas till tio eller, vid upprepad förbrytelse, femtio kronors böter.

2. Har någon med motbok vidtagit åtgärd i syfte att därigenom

möjliggöra inköp av rusdrycker i större myckenhet än den, vartill motboken

eljest berättigar, och har han eller med hans vetskap annan

gjort bruk av den ändrade motboken, straffes, där ej gärningen eljest

är belagd med straff, med böter högst ettusen kronor.

88 §.

1. Den som uppsåtligen förleder annan till förbrytelse, varom i

74 eller 82 § sägs, eller vid utförande av sådan förbrytelse med råd

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Riksdagens skrivelse Nr 359.

eller dåd uppsåtligen hjälper, så att gärningen därigenom sker, straffes

som vore han själv gärningsman. Har någon före brottets utförande eller

vid utförandet, dock i mindre mån än nyss är sagt, med råd eller dåd

gärningen främjat, straffes efter ty som han prövas hava till brottet bidragit.

Den, till vilken rusdryck avyttrats eller eljest anskaffats, vare ej

förfallen till ansvar för delaktighet i gärningen enligt vad i första

stycket sägs.

2. Husbonde ansvarar för förbrytelse, som vid handhavande av

detaljhandel enligt denna förordning begås av hans hustru, husfolk eller

i hans arbete antagen person, liksom vore förbrytelsen begången av

honom själv, därest icke omständigheterna göra sannolikt, att förbrytelsen

skett utan hans vetskap och vilja.

90 §.

1. Rättighet att verkställa beslag tillkommer, förutom tullmyndighet

i fall som i 83 § sägs, de i 89 § 1 mom. omförmälda åklagare.

Beslag, som verkställes av annan än tulltjänsteman, skall, där så ske kan,

göras i två vittnens närvaro.

2. Rusdrycker, som enligt denna förordning eller annan författning

förklarats förbrutna, skola, därest de äro i försäljningsdugligt skick,

hembjudas till bolag, som äger rätt till detaljhandel med rusdrycker,

eller till sådan partihandlare, som avses i 12 § 1 mom. Kunna förbrutna

rusdrycker på grund av sin beskaffenhet ej tillhandahållas allmänheten,

skola de hembjudas till partihandlare, som till avsalu bedriver

rening av brännvin, att av honom för tekniskt bruk avyttras. Bolag,

som nyss sagts, eller partihandlare, som till avsalu bedriver rening av

brännvin, vare skyldig att till skäligt pris inköpa sålunda hembjudna

rusdrycker. År värdet så ringa, att det ej kan anses motsvara forslingskostnaderna,

skall varan bevisligen förstöras.

Lag samma vare i fråga om försäljning på grund av bestämmelser

i tullstadgan eller andra författningar av rusdrycker, som ej förklaras

förbrutna.

92 §.

Av böter, som ådömas enligt denna förordning, samt av värdet

av rusdrycker, som enligt denna förordning dömas förbrutna, tillfälle

en tredjedel, dock högst femhundra kronor, åklagaren. Lika del skall,

om särskild angivare eller beslagare finnes, tillfalla denne, men, om så ej

är fallet, ställas i Stockholm till överståthållarämbetets, i annan stad till

magistratens samt å landet till länsstyrelsens förfogande att i enlighet med

s. 5 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse Nr 359.

5

föreskrifter, som Konungen utfärdar, användas till uppmuntran av polismän,

som ådagalagt synnerligt nit vid beivrande av olovlig rusdrycks- eller

sprithantering. Återstoden tillfaller kronan.

Andel, som nu sagts, tillkomme dock ej angivare, då angivelse

skett av föräldrar mot barn, barn mot föräldrar, makar eller syskon

mot varandra, annan skyldeman mot den, hos vilken han njuter kost

eller underhåll, fosterbarn mot fosterföräldrar eller tjänare mot husbondefolk

under den tid de äro i tjänsten.

94 §.

Förbrytelser mot denna förordning skola åtalas vid allmän domstol.

Denna förordning träder i kraft å tjugonde dagen efter den, då förordningen,

enligt därå meddelad uppgift, från trycket utkommit i Svensk

författningssamling.

B) Förordning

om vissa ändringar i förordningen den 11 oktober 1907 (nr 86) angående

tillverkning av brännvin.

Härigenom förordnas, att 30 §, 31 § 2 mom., 35, 39 och 42 §§,

46 § 1 mom., 47 § 1 mom. och 49 § i förordningen den 11 oktober

1907 angående tillverkning av brännvin skola erhålla följande ändrade

lydelse:

30 §.

1. Där någon, som erhållit tillstånd till brännvinstillverkning, å

bränneriet tillverkar brännvin under tid, då jämlikt bestämmelserna i 2 § 1,

2 eller 4 mom. han ej är därtill berättigad, straffes med fängelse i högst

ett år eller med böter från och med femhundra till och med tiotusen

kronor.

2. Där någon, som icke erhållit tillstånd till brännvinstillverkning,

tillverkar brännvin eller bereder mäsk i uppenbart syfte att därav fram
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Riksdagens skrivelse Nr 359.

ställa brännvin eller innehar för brännvinstillverkningen uppenbarligen

avsedd mäsk, böte från och lAed trehundra till och med tretusen kronor.

Beträdes någon, som förut fällts till straff för förbrytelse, varom

i första stycket av detta mom. sägs, andra gången eller oftare med

dylik förbrytelse, eller bedriver någon brännvinstillverkningen eller

mäskberedningen i större omfattning eller i syfte att försälja det framställda

brännvinet, straffes med fängelse i högst ett år eller med böter

från och med femhundra till och med femtusen kronor. Åro omständigheterna

synnerligen försvårande, må till straffarbete i högst ett år

dömas.

Har tillverkning eller beredning, varom ovan i detta mom. sägs,

icke bedrivits i större omfattning eller i syfte aft försälja det framställda

brännvinet, må, där omständigheterna äro synnerligen mildrande, straffet

nedsättas till etthundra eller, vid upprepad förbrytelse, trehundra kronors

böter.

3. Har den, som beträdes med förbrytelse, varom i 2 mom. sägs,''

tidigare fällts till straff för förbrytelse, som avses i 31 § 2 mom. av

denna förordning eller i 74 § 1 mom. i förordningen den 14 juni 1917

angående försäljning av rusdrycker eller i 22 § 1 mom. eller 23 § 1

mom. i förordningen den 1 juli 1918 angående handel med skattefri

sprit eller i 11 § 1 mom. första stycket eller 2 mom. första stycket i

förordningen den 1 juli 1918 angående vissa alkoholhaltiga preparat,

straffes såsom i 2 mom. andra och tredje styckena är stadgat.

4. Den, som olovligen tillverkat brännvin på sätt i 1 eller 2

mom. sägs, skall ock gälda den i 12 § stadgade tillverkningsskatt,

varvid skall iakttagas:

Har tillverkningen skett med enkel, omedelbarligen med eld driven

redskap, varde skatten beräknad efter redskapens avverkningsförmåga,

som skall antagas under dygn uppgå till fyra gånger pannans rymd.

Kan redskapens storlek icke utrönas, bestämmes skatten efter femhundra

liters tillverkning för dygn.

År tillverkningen utövad med mera sammansatt eller medelst ånga

driven redskap, beräknas skatten för den myckenhet, som, efter vad

utrönas kan, blivit tillverkad, dock för minst åttahundra liter på dygnet.

Har tillverkningen skett på annat sätt än ovan sagts, beräknas

skatten för den myckenhet, som, efter vad utrönas kan, blivit tillverkad,

dock för minst femtio liters tillverkning för dygn.

I samtliga dessa fall skall skatten utgå för minst trettio dygn;

men har tillverkningen blivit utövad över trettio men ej sextio dygn,

s. 7 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse Nr 359. 7

utgöres skatt för sextio dygn, och över sextio men ej nittio dygn för

nittio dygn o. s. v.

o. Beträdes någon med förbrytelse, varom i 1 och 2 mom. sägs,

skola vid förbrytelsen nyttjade redskap, å stället befintligt brännvin och

mäsk samt de kärl, vari brännvinet och mäsken förvaras, tagas i beslag

och dömas förbrutna.

31 §.

2. Befinnes någon i andra fall än i 1 mom. avses innehava

redskap, som uppenbarligen är av honom avsett att nyttjas för ändamål,

som där sägs, straffes med böter från och med etthundra till och med

ettusen kronor, och vare redskapet förbrutet. Åro omständigheterna

synnerligen mildrande, må böterna nedsättas till trettio kronor.

Beträdes någon, som förut fällts till straff för förbrytelse, varom i

detta mom. sägs, andra gången eller oftare med dylik förbrytelse, eller

bar någon, som beträdes med sådan förbrytelse, tidigare fällts till straff

för annan förbrytelse, som avses i 30 § 2 eller 3 mom., dömes till

böter från och med trehundra till och med tretusen kronor eller till fängelse

i högst sex månader.

35 §.

Till redskap, som enligt 30 § 5 mom., 31 § 2 mom. eller 32 §

1 mom. är förbrutet, räknas varje i bränneri för kokning, mäskberedning,

jäsning eller bränning inrättat redskap, sprithållare, ävensom ångmaskin

med tillbehör.

39 §.

1. Den som uppsåtligen förleder annan till förbrytelse, varom

i 30 § 2 mom. sägs, eller vid utförande av sådan förbrytelse med råd

eller dåd uppsåtligen hjälper, så att gärningen därigenom sker, straffes

som vore ban själv gärningsman. Har någon före brottets utförande

eller vid utförandet, dock i mindre mån än nyss är sagt, med råd

eller dåd gärningen främjat, straffes efter ty som han prövas hava

till brottet bidragit. Om någon, utan att hava sådan del i brottet, som

nu sagts, sedan brottet timat, med vetskap därom gått den brottslige

tillhanda genom att dölja vara, som genom brottet framställts, straffes

efter som brottet var till, dock mindre än om han själv varit gärningsman.

Den, till vilken här ovan avsedd vara avyttrats, vare ej förfallen

till ansvar för delaktighet i gärningen enligt vad i första stycket sägs.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Riksdagens skrivelse Nr 359.

2. Brännvin stillverkare så ock den, som tillverkar eller saluhåller

i 31 § 1 mom. avsedd apparat eller apparatdel, ansvarar för förbrytelse

mot denna förordning, som begås av hans hustru, barn, husfolk eller i

hans arbete antagen person, såsom vore förbrytelsen av honom själv

begången, därest icke omständigheterna göra sannolikt, att förbrytelsen

skett utan hans vetskap och vilja. Begagnar brännvinstillverkare ombud

vid brännerirörelsens utövande, ansvare dock ombudet jämte tillverkaren

och lika med denne för sådan förbrytelse.

3. År sådan förbrytelse begången, att redskap, mäsk, brännvin

eller förvaringskärl enligt vad här ovan är stadgat skola dömas förbrutna,

inträder denna påföljd, även om den, som begått förbrytelsen,

icke är ägare av godset.

42 §.

Skulle någon, vilken det åligger att hålla tillsyn vid bränneri

eller vid nederlag, eller den, vilken har till tjänsteåliggande att åtala

förbrytelser mot denna förordning, själv beträdas med förbrytelse, varom

i 30 § 2 mom. sägs, eller att hava främjat sådan förbrytelse, eller förbrytelse,

som omförmäles i 32 §, varde dömd till fängelse eller straffarbete

från och med sex månader till och med två år.

46 §.

1. Av böter, som ådörnas enligt denna förordning, samt av värdet

av brännvinsredskap och annan egendom, som anses förbrutna, tillfälle

en tredjedel, dock högst femhundra kronor, åklagaren. Lika del skall,

om särskild angivare eller beslagare -finnes, tillfalla denne, men, om så ej

är fallet, ställas i Stockholm till över ståthallar ämbetets, i annan stad till magistratens

samt å landet till länsstyrelsens förfogande att i enlighet med föreskrifter,

som Konungen utfärdar, användas till uppmuntran av polismän,

som ådagalagt synnerligt nit vid beivrande av olovlig rusdrycks- eller

sprithantering. Återstoden tillfaller kronan.

Andel, som nu sagts, tillkomme dock ej angivare, då angivelse

skett av föräldrar mot barn, barn mot föräldrar, makar eller syskon

mot varandra, annan skyldeman mot den, hos vilken han njuter kost

eller underhåll, fosterbarn mot fosterföräldrar eller tjänare mot husbondefolk

under den tid de äro i tjänsten.

47 §.

1. Lands- och stadsfiskaler, kronobetjänte samt de personer, vilka

särskilt förordnas att vaka över denna förordnings efterlevnad, åligger

s. 9 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse Nr 359.

9

att åtala förbrytelser emot densamma. Åtal skall anhängiggöras vid

allmän domstol.

49 §.

Beslag skall, där så ske kan, göras i två vittnens närvaro. Innehavare

av vad i beslag tages eller, i hans frånvaro, hans ombud på

stället eller någon av hans husfolk skall tillsägas om beslaget.

Denna förordning träder i kraft å tjugonde dagen efter den, då förordningen,

enligt därå meddelad uppgift, från trycket utkommit i Svensk

författningssamling.

C) Förordning

om vissa ändringar i förordningen den 1 juli 1918 (nr 508) angående

handel med skattefri sprit

Härmed förordnas, att 22, 23 och 30 §§ samt 32 § 2 mom. i förordningen

den 1 juli 1918 angående handel med skattefri sprit skola

erhålla följande ändrade lydelse:

22 §.

1 mom. Vidtager någon obehörigen med denaturerad sprit åtgärd,

varigenom denatureringsmedlet avskiljes eller denatureringen försvagas,

straffes såsom för olovlig tillverkning av brännvin enligt 30 § 2 mom.

i förordningen den 11 oktober 1907 angående tillverkning av brännvin.

2 mom. Har den, som beträdes med förbrytelse, varom i 1 mom.

sägs, tidigare fällts till straff för förbrytelse, som avses i 30 § 2 mom.

eller 31 § 2 mom. av förordningen den 11 oktober 1907 angående tillverkning

av brännvin eller i 74 § 1 mom. i förordningen den 14 juni

1917 angående försäljning av rusdrycker eller i 23 § 1 mom. i denna

förordning eller i 11 § 1 mom. första stycket eller 2 mom. första stycket

i förordningen den 1 juli 1918 angående vissa alkoholhaltiga preparat,

straffes såsom i 30 § 2 mom. andra och tredje styckena av förordningen

den 11 oktober 1907 angående tillverkningen av brännvin är stadgat.

Bihang till riksdagens protokoll 1921. 14 samt. Nr 359. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Riksdagens skrivelse Nr 359.

23 §.

1 mom. Avyttrar någon sprit, varmed honom veterligen vidtagits

åtgärd, som i 22 § 1 mom. sägs, eller avyttrar någon, utan att sådan

åtgärd därmed vidtagits, i andra fall, än här ovan sagts, skattefri sprit

till förtäring eller under omständigheter, som bort giva säljaren skälig

anledning antaga, att spriten är avsedd att användas som dryck,

straffes såsom för olovlig försäljning av rusdrycker enligt 74, § 1 mom.

i förordningen den 14 juni 1917 angående försäljning av rusdrycker.

2 mom. Har den, som beträdes med förbrytelse, varom i 1 mom.

sägs, tidigare fällts till straff för förbrytelse, som avses i 30 § 2 mom.

eller 31 § 2 mom. i förordningen den 11 oktober 1907 angående tillverkning

av brännvin eller i 74 § 1 mom. i förordningen den 14 juni

1917 angående försäljning av rusdrycker eller i 22 § 1 mom. av denna

förordning eller i 11 § 1 mom. första stycket eller 2 mom. första stycket

i förordningen den 1 juli 1918 angående vissa alkoholhaltiga preparat,

straffes såsom i 74 § 1 mom. andra och tredje styckena av förordningen

den 14 juni 1917 angående försäljning av rusdrycker är stadgat.

30 §.

1 mom. Den som uppsåtligen förleder annan till förbrytelse, varom

i 22 § 1 mom. sägs, eller till annan förbrytelse enligt 23 § 1 mom. än

sådan, som äger rum vid handhavande av detaljhandel enligt denna förordning,

eller vid utförande av sådan förbrytelse med råd eller dåd uppsåtligen

hjälper, så att gärningen därigenom sker, straffes som vore han

själv gärningsman. Har någon före brottets utförande eller vid utförandet,

dock i mindre mån än nyss är sagt, med råd eller dåd gärningen

främjat, straffes efter ty som han prövas hava till brottet bidragit.

Om någon, utan att hava sådan del, som nu sagts, i förbrytelse

enligt 22 § 1 mom , sedan brottet timat, med vetskap därom gått den

brottslige tillhanda genom att dölja vara, som genom brortet framställts,

straffes efter ty som brottet var till, dock mindre än om han själv varit

gärningsman.

Den, till vilken här ovan avsedd vara avyttrats, vare ej förfallen

till ansvar för delaktighet i gärningen enligt vad i första stycket sägs.

2 mom. Husbonde ansvarar för förbrytelse, som vid handhavande

av detaljhandel enligt denna förordning begås av hans hustru, husfolk

eller i hans arbete antagen person, liksom vore förbrytelsen begången

av honom själv, därest icke omständigheterna göra sannolikt, att förbrytelsen

skett utan hans vetskap och vilja.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse Nr 359.

11

32 §.

2 mom. Av böter, som enligt denna förordning ådömas, ävensom

av värdet av vad som jämlikt densamma är att anse såsom förbrutet,

tillfälle en tredjedel, dock högst femhundra kronor, åklagaren. Lika del

skall, om särskild angivare eller beslagare finnes, tillfalla denne, men, om

så ej är fallet, ställas i Stockholm till överståthållarämbetets, i annan stad

till magistratens samt å landet till länsstyrelsens förfogande att i enlighet

med föreskrifter, som Konungen utfärdar, användas till uppmuntran av

polismän, som ådagalagt synnerligt nit vid beivrande av olovlig rusdryckseller

sprithantering. Återstoden tillfaller kronan.

‘Andel, som nu sagts, tillkomme dock ej angivare, då angivelse

skett av föräldrar mot barn, barn mot föräldrar, makar eller syskon

mot varandra, annan skyldeman mot den, hos vilken han njuter kost

eller underhåll, fosterbarn mot fosterföräldrar eller tjänare mot husbondefolk

under den tid de äro i tjänsten.

Denna förordning träder i kraft å tjugonde dagen efter den, då förordningen,

enligt därå meddelad uppgift, från trycket utkommit i Svensk

författningssamling.

D) Förordning

om vissa ändringar i förordningen den 1 juli 1918 (nr 564) angående

vissa alkoholhaltiga preparat.

Härmed förordnas, att 11 § 1 och 2 mom. 16 § samt 18 § 2 mom.

1 förordningen den 1 juli 1918 angående vissa alkoholhaltiga preparat

skola erhålla följande ändrade lydelse:

ii §■

1 mom. Vidtager någon obehörigen med alkoholhaltigt preparat

åtgärd, varigenom denatureringsmedel avskiljes eller denaturering försvagas,

straffes såsom för olovlig tillverkning av brännvin enligt 30 §

2 mom. i'' förordningen den 11 oktober 1907 angående tillverkning av

brännvin.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Riksdagens skrivelse Nr 359.

Har den, som beträdes med förbrytelse, varom i första stycket

sägs, tidigare fällts till straff för förbrytelse, som avses i 30 § 2 mom.

eller 31 § 2 mom. i förordningen den 11 oktober 1907 angående tillverkning

av brännvin eller i 74 § 1 mom. i förordningen den 14 juni

1917 angående försäljning av rusdrycker eller i 22 § 1 mom. eller 23 §

1 mom. i förordningen den 1 juli 1918 angående handel med skattefri

sprit eller i 2 mom. första stycket av denna paragraf, straffes såsom i

30 § 2 mom. andra och tredje styckena av förordningen den 11 oktober

1907 angående tillverkning av brännvin finnes stadgat.

2 mom. Avyttrar någon alkoholhaltigt preparat, varmed honom

veterligen vidtagits åtgärd, som i 1 mom. sägs, eller avyttrar någon,

utan att sådan åtgärd vidtagits, alkoholhaltigt preparat till förtäring eller

i övrigt under omständigheter, som bort giva säljaren skälig anledning

antaga, att varan är avsedd att användas som dryck, straffes såsom för

olovlig försäljning av rusdrycker enligt 74 § 1 mom. i förordningen

den 14 juni 1917 angående försäljning av rusdrycker.

Har den, som beträdes med förbrytelse, varom i första stycket

sägs, tidigare fällts till straff för förbrytelse, som avses i 30 § 2 mom.

eller 31 § 2 mom. i förordningen den 11 oktober 1907 angående tillverkning

av brännvin eller i 74 § 1 mom. i förordningen den 14 juni

1917 angående försäljning av rusdrycker eller i 22 § 1 mom. eller 23 §

1 mom. i förordningen den 1 juli 1918 angående handel med skattefri

sprit eller i 1 mom. första stycket av denna paragraf, straffes såsom i

74 § 1 mom. andra och tredje styckena av förordningen den 14 juni

1917 angående försäljning av rusdrycker finnes stadgat.

16 §.

Den som uppsåtligen förleder annan till förbrytelse, varom i 11 §

1 eller 2 mom. sägs, eller vid utförande av sådan förbrytelse med råd

eller dåd uppsåtligen hjälper, så att gärningen därigenom sker, straffes

som vore han själv gärnijigsman. Har någon före brottets utförande

eller vid utförandet, dock i mindre mån än nyss är sagt, med råd eller

dåd gärningen främjat, straffes efter ty som han prövas hava till brottet

bidragit. Om någon, utan att hava sådan del, som nu sagts, i förbrytelse

enligt 11 § 1 mom., sedan brottet timat, med vetskap därom gått

den brottslige tillhanda genom att dölja vara, som genom brottet framställts,

straffes efter ty som brottet var till, dock mindre än om han

själv varit gärningsman.

Den, till vilken här ovan avsedd vara avyttrats, vare ej förfallen till

ansvar för delaktighet i gärningen enligt vad i första stycket sägs.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse Nr 359.

13

18 §.

2 mom. Av böter, som enligt denna förordning ådömas, ävensom

av värdet av vad som jämlikt densamma är att anse såsom förbrutet tillfälle

en tredjedel, dock högst femhundra kronor, åklagaren. Lika del

skall, om särskild angivare eller beslagare finnes, tillfalla denne, men, om

så ej är fallet; ställas i Stockholm till överståihållarämbetets, i annan stad till

magistratens samt å landet till länsstyrelsens förfogande att i enlighet med

föreskrifter, som Konungen utfärdar, användas till uppmuntran av polismän,

som ådagalagt synnerligt nit vid beivrande av olovlig rusdrycks- eller

sprithantering. Återstoden tillfaller kronan.

Andel, som nu sagts, tillkomme dock ej angivare, då angivelse skett

av föräldrar mot barn, barn mot föräldrar, makar eller syskon mot varandra,

annan skyldeman mot den, hos vilken han njuter kost eller underhåll,

fosterbarn mot fosterföräldrar eller tjänare mot husbondefolk under

den lid de äro i tjänsten.

Denna förordning träder i kraft å tjugonde dagen efter den, då förordningen,

enligt därå meddelad uppgift, från trycket utkommit i Svensk

författningssamling.

E) Förordning

angående rusdryckers förverkande i vissa fall m. na.

Härigenom förordnas s)m följer:

1 §•

Påträffas rusdrycker eller rusgivande ersättningsmedel därför hos

person, som anhålles för fylleri, skola de, där ansvar ådömes för fylleriförseelsen,

dömas förbrutna, såvida icke särskilda omständigheter till

annat föranleda.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Riksdagens skrivelse Nr 359.

Polismyndighet äger i avbidan på domstolens prövning hålla i

förvar vad som sålunda påträffats.

2 §.

Påträffas rusdrycker eller rusgivande ersättningsmedel därför under

sådana omständigheter, att det finnes vara uppenbart, att de olovligen

tillverkats eller att med dem obehörigen vidtagits åtgärd i syfte att

avskilja denatureringsmedel eller försvaga denaturering, skall vad sålunda

påträffas jämte kärl och emballage, vari det förvaras, tagas i beslag,

ändå att innehavaren eller ägaren därav ek- anträffas eller att åtal ej

äger rum. 1

Påträffas rusdrycker eller rusgivande ersättningsmedel därför, vilka

uppenbarligen varit föremål för olovlig överlåtelse eller vilkas åtkomst

innehavaren icke kan tillfredsställande förklara, och är det jämväl uppenbart,

att varan är avsedd att i befintligt eller förarbetat skick olovligen

avyttras, skall vad sålunda påträffas jämte kärl och emballage, vari

det förvaras, jämväl tagas i beslag.

Påträffas rusdrycker eller rusgivande ersättningsmedel därför, vilka

uppenbarligen till riket olovligen införts, hos någon, som insett eller

bort inse, att de olovligen införts, skola de jämte kärl och emballage,

vari de förvaras, tagas i beslag, ändå att åtal för olovlig varuinförsel

eller delaktighet däri ej äger rum.

3 §.

Beslut om beslag, varom i 2 § sägs, meddelas i Stockholm av

överståthållarämbetet, - i annan stad, där poliskammare finnes, av denna,

eljest av allmänne åklagaren i orten.

4 §■

Kan beslut, som i 3 § sägs, icke utan våda avvaktas, må polisman

taga varan i förvar, men anmäle ofördröjligen sådan åtgärd för

den i nämnda paragraf angivna myndighet.

5 §•

Myndighet, som beslutat beslag, skall utan dröjsmål låta genom

stämningsman delgiva ägaren av den vara, beslutet avser, eller, om

denne ej är känd eller ej kan anträffas, den, som vid varans påträffande

innehade densamma, beslutet om beslaget med föreläggande för denne,

om han vill å beslaget tala, att hos beslagsmyndigheten inom fjorton

s. 15 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse Nr 359.

15

dagar efter delgivningen med angivande av bostads- och vistelseort

skriftligen anmäla missnöje med beslaget, vid påföljd att eljest beslaget

står fast och varan varder förbruten. Intyg om delgivningen skall av

stämningsmannen tecknas å beslutet. Har missnöje anmälts bos överståthållarämbetet

eller poliskammare, skall anmälningsskriften med tillhörande

handlingar omedelbart översändas till allmänne åklagaren.

År ägare eller innehavare ej känd eller kan han ej anträffas, må

delgivning av beslut och föreläggande, varom i första stycket sägs, ske

genom dess införande i den eller de tidningar i orten, i vilka allmänna

meddelanden bruka kungöras; dock njute i detta fall varans ägare eller

innehavare för missnöjes anmälande en tid av sextio dagar efter det

föreläggandet senast kungjorts.

Har föreläggande, varom ovan sägs, icke delgivits varans ägare

eller innehavare eller enligt andra stycket införts i vederbörlig tidning

inom fjorton dagar efter det att beslutet om beslag fattats eller, där

vara tagits i förvar enligt 4 §, efter den åtgärd, gånge beslaget åter.

Uppgår beslagtagen varas värde ej till trettio kronor, skall utan

vidtagande av de i denna paragraf föreskrivna åtgärder varan vara förbruten,

om icke missnöje med beslaget anmälts inom sextio dagar efter

det beslaget ägt rum.

6 §•

Har missnöje enligt 5 § anmälts, skall allmänne åklagaren, om

därtill finnes anledning, inom fjorton dagar efter missnöjesanmälan till

allmänna underrätten i orten instämma den, som anmält missnöje, med

yrkande att varan måtte förklaras förbruten. Anträffas ej den, som

anmält missnöje, då han å den uppgivna vistelseorten för stämning

sökes, skall den ovannämnda instämningstiden vara förlängd, till dess han

hos allmänne åklagaren inställer sig för stämnings mottagande. Har detta

ej skett inom sex månader efter beslaget, vare missnöjesanmälan förfallen.

Har stämning ägt rum inom föreskriven tid, gälle beslaget till

dess domstol annorlunda förordnar. Har stämning ej ägt rum inom

sagda tid, gånge beslaget åter.

Finner domstolen de i 2 § angivna förutsättningar för beslag vara

förhanden, skall varan förklaras förbruten.

§•

Med rusdrycker eller ersättningsmedel därför, som enligt denna

förordning äro förbrutna, skall förfäras på sätt i 90 § 2 och 3 mom. i

förordningen den 14 juni 1917 angående försäljning av rusdrycker stadgas.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Riksdagens skrivelse Nr 359.

Av belopp, som vid föryttring av förbruten vara erhålles, skall,

efter, avdrag för kostnader i anledning av å varan verkställt beslag,

enligt länsstyrelsens eller, om domstol förklarat varan förbruten, domstolens

beprövande en tredjedel, dock högst femhundra kronor, ställas i

Stockholm till överståthållarämbetets, i annan stad till magistratens samt å

landet till länsstyrelsens förfogande att i enlighet med föreskrifter, som

Konungen utfärdar, användas till uppmuntran av polismän, som ådagalagt

synnerligt nit vid beivrande av olovlig rusdrycks- eller sprithantering. Förklarar

domstol varan förbruten, tillfälle en tredjedel, dock högst femhundra

kronor, åklagaren. Vad som ej sålunda tillkommer åklagare

eller annan, tillfälle kronan.

Denna förordning träder i kraft å tjugonde dagen efter den, då förordningen,

enligt därå meddelad uppgift, från trycket utkommit i Svensk

författningssamling, och gäller till och med den 30 juni 1922.

Har beslag enligt denna förordning ägt rum före den 1 juli 1922,

skola de i förordningen meddelade bestämmelserna fortfarande tillämpas

med avseende å sådant beslag.

dels ock i anledning av förberörda motion, anhålla, att Eders Kungl.

Maj:t måtte låta verkställa skyndsam utredning, huruvida och under vilka

förutsättningar den som dömts till ansvar för förbrytelse, som avses i

något av följande lagrum, nämligen 30 § 2 mom. eller 31 § 2 mom. i

förordningen den 11 oktober 1907 angående tillverkning av brännvin,

74 § 1 mom. i förordningen den 14 juni 1917 angående försäljning av

rusdrycker, 22 § 1 mom. eller 23 § 1 mom. i förordningen den 1 juli

1918 angående handel med skattefri sprit samt 11 § 1 eller 2 mom. i

förordningen den 1 juli 1918 angående vissa alkoholhaltiga preparat,

eller hos vilken beslag enligt den denna dag av riksdagen beslutade

förordningen angående rusdryckers förverkande i vissa fall m. m. mera

än en gång gjorts och blivit ståndande, må kunna bliva föremål för

sådaut förfarande, varom stadgas i lagen om lösdrivares behandling den

12 juli 1885, samt, om möjligt, till nästkommande års riksdag framlägga

det förslag, vartill utredningen må föranleda.

Stockholm den 16 juni 1921.

Med undersåtlig vördnad.

STOCKHOLM, ISAAC MARCTJS BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG-, 1921.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.