Skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning angående vissa ändringar i förordningen den 19 november 1914 angående stämpelavgiften m. m., ävensom i ämnet väckta motioner.
1921-06-17 · 9 sidor, varav 9 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,6 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
- Sidnummer: alla 9 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Rskr. 1921:398, Skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning angående vissa ändringar i förordningen den 19 november 1914 angående stämpelavgiften m. m., ävensom i ämnet väckta motioner.
Dokumentets text
Riksdagens skrivelse Nr 398.
3
Nr 398.
Godkänd av första kammaren den 17 juni 1921.
Godkänd av andra kammaren den 17 juni 1921.
Riksdagens skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition med förslag till förordning angående vissa
ändringar i förordningen den 19 november 1914 angående
stämpelavgiften m. m., ävensom i ämnet väckta motioner.
(Bevillningsutskottets betänkande nr 44.)
Till Konungen.
Genom en den 25 februari 1921 dagtecknad proposition, nr 232, har
Eders Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen bilagt utdrag av
statsrådsprotokollet över finansärenden för samma dag, föreslagit riksdagen
att antaga i propositionen införda förslag dels till förordning om ändring
i vissa delar av förordningen den 19 november 1914 angående stämpelavgiften,
dels till förordning om ändring i vissa delar av förordningen
den 6 november 1908 angående en särskild stämpelavgift vid köp
och byte av fondpapper, dels ock till förordning om ändrad lydelse av
1 § i förordningen den 22 juni 1911 angående rätt att hos statskontoret
erhålla upplysning i fråga om skyldighet att utgöra stämpelavgift.
I samband med behandlingen av nämnda proposition har riksdagen
förehaft dels två i anledning av densamma inom första kammaren
väckta motioner, nr 205 och 206, dels ock en under motionstiden vid
riksdagens början, likaledes inom första kammaren väckt motion, nr 122,
4 Riksdagens skrivelse Nr 398.
vilken avser viss ändring i gällande stämpelförordning. I den förstnämnda
motionen har hemställts,
»l:o) att riksdagen, med godkännande i övrigt av Kungl. Maj:ts
förslag till lydelse av 34 §, måtte besluta att avslå förslaget om ändrad
lydelse av 1 mom. tredje stycket i paragrafen.
2:o) att riksdagen måtte besluta, att 39 § skall erhålla följande
lydelse:
39 §.
Stämpelförsäljare, som i räkning — — — — stämpelförsäljaren.
Sådana —---medlen.
Stämpelförsäljare, som, enligt vad i 34 § sägs, uppburit betalning
för dubbel beläggningsstämpel, utan att handlingen samtidigt därmed
stämpelbelagts, åligger att, så snart lämpligen ske kan och minst en gång
i månaden, till generalpoststyrelsen inleverera vad sålunda må hava influtit,
med bifogande därvid av ej mindre den del av den i samma paragraf
omförmälda talong, som motsvarar de utfärdade kvittona, än även
summarisk uppgift över vad han sedan föregående månadsleverans uppburit
i betalning i fall av ovan nämnd beskaffenhet. Överlämnad del
av talong skall i generalpoststyrelsen undergå behörig granskning.
3:o) att riksdagen för sin del måtte besluta, att 49 § i förordningen
om stämpelavgiften skall erhålla följande ändrade lydelse:
49 §.
Har ämbets- eller tjänsteman tillhandahållit annan ämbets- eller
tjänsteman stämplar i syfte att på detta sätt bereda sig eller den andre
stämpelprovision till högre belopp än som skolat utgå, därest en var av
dem redovisat för de stämplar, som tillhört hans stämpeluppbörd, eller
har han begagnat borgen eller annan ställd säkerhet i syfte att fördröja
leverering av betalning för dubbel beläggningsstämpel, som han uppburit,
utan att handlingen samtidigt därmed stämpelbelagts, straffes såsom för
tjänstefel efter allmän lag.
Detsamma gäller ock — — — — sålunda försålda stämplarna».
I motionen nr 206 i första kammaren har hemställts,
att riksdagen måtte avslå Kungl. Maj:ts i förevarande proposition
framställda förslag, såvitt det avsåge införande av stämpelplikt vid, bland
Riksdagens skrivelse Nr 398.
5
annat, tillskott vid bildande av bolag eller förening eller på grund av
tillskott efter bolagets eller föreningens bildande.
Slutligen har i motionen nr 122 i samma kammare hemställts,
»att riksdagen ville besluta sådana förändringar i 1 § av kungl.
förordningen den 19 nov. 1914 angående stämpelavgiften, att stämpel
för mutsedel höjes till 30 kronor och för viloståndsresolutioner för varje
gruvutmål och år, som avses under 1 avd. till 15 kronor och under
4 avd. till 30 kronor».
Av det vid propositionen fogade statsrådsprotokollet inhämtas, att
till grund för Kung!. Maj:ts förslag ligger ett av särskilda sakkunniga
avgivet förslag i ämnet.
Rörande ruhriken depositionsräkning i stämpelförordningen hade de
sakkunniga framhållit, att densamma i dess nuvarande avfattning varit
föremål för olika tolkningar; och hade de sakkunniga i sitt förslag omredigerat
gällande stadgande på sådant sätt, att tvekan ej längre skulle
råda angående dess tolkning. Kungl. Maj:t har i propositionen upptagit
de sakkunnigas förslag oförändrat i denna del.
Enligt riksdagens mening är det ur kontrollens synpunkt lämpligast,
om ifrågavarande skatteplikt fullgöres genom sådan kontant inbetalning till
generalpoststyrelsen, varom stadgas i 54 § stämpelförordningen. Skola
däremot stämplar komma till användning, vore det otvivelaktigt att föredraga,
om icke mer än ett sätt för stämpelbeläggning vore medgivet.
Och då något större värde icke torde kunna tillmätas den kontroll från
allmänhetens sida, som skulle möjliggöras genom obligatorisk stämpelbeläggning
av utfärdat räntebesked eller annan dylik handling, vill det
synas riksdagen, som om den lämpligaste utvägen vore att föreskriva
stämpelbeläggning i bankens böcker. Härmed borde förenas bestämmelser
om kontroll genom allmänt ombud, i likhet med vad som stadgas i 54 § för
där berörda fall. Denna fråga tarvar emellertid en vidlyftigare utredning
än den begränsade tiden vid ärendets utskottsbehandling medgivit, varför
riksdagen icke vidtagit någon ändring vid denna punkt. Riksdagen vill
emellertid uttala sin förhoppning, att Kungl. Maj:t måtte upptaga denna
fråga till förnyat övervägande och för en kommande riksdag framlägga
det förslag till ändring,- vartill Kungl. Maj:t må finna fog. Då nu Kung].
Maj:ts förslag i förevarande del icke avser annat än att förtydliga gällande
bestämmelser, har riksdagen ansett sig böra bifalla detsamma.
I fråga om ovannämnda, i en motion framställda yrkande, att
stämpelfrihet fortfarande skulle äga rum vid förvärv av fastighet genom
6
Riksdagens skrivelse Nr 398.
tillskott vare sig vid eller efter bolags eller förenings bildande, vill riksdagen
anföra följande. Det förekommer icke sällan, att, då bolag eller
förening önskar förvärva fastighet, eu eller flera av de intresserade inköpa
fastigheten, vilken sedermera mot aktier eller andelar överlåtes å bolaget
eller föreningen. Ett sådant tillvägagångssätt, som avser att undgå den
uppskruvning av priset för fastigheten, som visat sig ofta förekomma då
ett bolag eller en förening uppträder såsom hågad köpare, måste anses
vara fullt lojalt. Vid bifall till vad Kungl. Maj:t i denna del föreslagit
skidle, då det gäller bolag, tredubbel och, då fråga är om förening, dubbel
stämpelavgift komma att utkrävas, vilket icke har synts riksdagen vara
motiverat. Riksdagen har därför velat såtillvida tillmötesgå sistnämnda
yrkande, att såsom regel uppställes, att vid bolags förvärv av ifrågavarande
art endast enkel stämpel uttages samt vid förenings enahanda förvärv
ingen stämpelplikt stadgas. Därigenom upprätthållas i realiteten
de allmänna reglerna om stämpelns storlek. I syfte att förebygga missbruk
har riksdagen dock ansett undantag böra stadgas för sådana fall,
då egendomen vid dess överlåtande på bolaget eller föreningen åsatts
högre värde än det, för vilket den som tillskjuter egendomen förvärvat
densamma, varjämte för de tillfällen, då detta värde tilläventyrs icke
kan utrönas, vissa kompletterande bestämmelser ansetts erforderliga.
I 34 § 1 mom. 3 stycket samt i 39 § hava i propositionen ändringar
föreslagits, i syfte att medel, influtna vid försäljning av s. k. dubbla
beläggningsstämplar, måtte snarast möjligt inbetalas till statsverket. Förslaget
är föranlett av en av riksdagens justitieombudsman i skrivelse
den 11 november 1920 hos Kungl. Maj:t gjord framställning.
Kungl. Maj:ts förslag i denna del avser att för ifrågavarande stämpelförsäljare
genom tillhandahållande avgiftsfritt av lämpligt anordnade
blanketter underlätta fullgörandet av försäljarna åliggande skyldighet att
omedelbart lämna kvitto å uppburen betalning för dubbel beläggningsstämpel,
där handlingen icke samtidigt belagts med av försäljaren kontant
inköpta stämplar. Förslaget innebär vidare, att sålunda uppburen
betalning skall till generalpoststyrelsen inlevereras inom åtta dagar efter
varje månads slut.
Ovannämnda i motionsväg föreslagna ändringar i vad Kungl. Maj:t
i nu ifrågavarande hänseende föreslagit innefatta i huvudsak, att ett
användande av borgen eller annan säkerhet för inköp av stämplar skulle,
då syftet vore att åstadkomma uppskov med månadsleveranserna, straffas
såsom tjänstefel samt att leveransernas fullständiga verkställande skulle
på visst sätt kontrolleras.
Riksdagens skrivelse Nr 398.
7
I likhet med Kungl. Maj:t, har riksdagen ansett, att någon åtgärd
erfordras för att förebygga onödig tidsutdräkt med inbetalning av stämpelmedel.
Att, på sätt Kungl. Maj:ts förslag (39 §) avser, inleverera
influtna stämpelmedel inom åtta dagar efter varje månads slut torde
dock för många domare bliva allt för betungande. Riksdagens väsentligaste
betänklighet mot Kungl. Maj:ts förslag i förevarande delar gäller
emellertid de i samband med nyssberörda ändringsförslag beträffande 39 §
föreslagna ändringarna i 34 § 1 mom. 3 stycket. De senare avse visserligen,
på sätt ovan är antytt, att för vederbörande domare underlätta
uppfyllandet av en redan nu stadgad plikt, nämligen att lämna
kvitto å stämpelmedel, uppburna utan att stämpelbeläggning samtidigt
kommit till stånd. Men särskilt i större domsagor skulle det, även med
de lättnader som ett bifall till Kungl. Maj:ts ändringsförslag i ifrågavarande
del må kunna medföra, säkerligen föranleda en för allmänheten högst
besvärande tidsutdräkt, om kvitto komme att utfärdas å alla, även de
minsta stämpelbelopp.
Om riksdagen på sålunda anförda skäl funnit sig icke kunna bifalla
vad Kungl. Maj:t i förevarande hänseende föreslagit, så har riksdagen
å andra sidan ansett de av justitieombudsmannen i ovannämnda
skrivelse påvisade förhållandena vara av den art, att det vore synnerligen
önskvärt att få erforderliga ändringar införda i författningen. Inom riksdagen
har därför varit ifrågasatt att söka åstadkomma ytterligare utredning
i ärendet och därvid närmast att bereda de förefintliga sammanslutningarna
mellan dels lantdomare och dels stadsdomare tillfälle att
yttra sig. Med hänsyn till nödvändigheten att så vitt möjligt påskynda
arbetet har denna tanke emellertid uppgivits; och har riksdagen stannat
vid att lämna Kungl. Maj:ts förslag, i vad det rör 34 § 1 mom. 3 stycket
samt 39 §, utan bifall. Riksdagen förutsätter emellertid, att Kungl. Maj:t
kommer ''att ägna frågan fortsatt uppmärksamhet och därvid undersöka de
olika utvägar, vilka må kunna erbjuda sig för att avhjälpa här ifrågavarande
missförhållanden, samt därefter för riksdagen framlägga förslag
i ämnet.
Vad den föreliggande propositionen i övrigt innehåller har icke
från riksdagens sida föranlett någon erinran.
För ovannämnda i motionsväg framkomna yrkande om höjning av
stämpelavgifterna för mutsedel och viloståndsresolutioner har motionären
anfört följande motivering:
8
Itiksdagem skrivelse Nr 398.
»Stämpel- och lösenavgifter för mutsedlar och viloståndsresolutioner
hava ända sedan år 1883 utgått med följande oförändrade belopp:
Stämpel Lösen
för matsedel................kr. 10: — kr. 1: 50
» viloståndsresolution för varje utmål och år,
som avses i densamma: då den beviljas av
bergmästare...............» 5: — »2: —
då den beviljas av kommerskollegium.....» 10: —
Antalet beviljade mutsedlar och vilostånd har varit
Åren Mutsedlar Vilostånd, i regel ä 4 år beviljade
av bergmästare: av kommerskollegiam:
1911 .......... 865 205 65
1912 .......... 1,584 228 120
1913 .......... 2,023 204 272
1914 .......... 1,692 221 81
1915 .......... 2,204 232 50
1916 .......... 2,605 428 40
1917 .......... 3,161 285 96
1918 .......... 3,515 302 44
1919 .......... 2,149 479 51
1912—1919 ....... 19,798 2,584 819
Medeltal per år 2,200 287 91
Bortser man därifrån att en del av dessa mutsedlar och resolutioner,
såsom beviljade åt kronan som inmutare, varit befriade från avgifter,
har således i medeltal årligen erlagts för dessa handlingar:
För av bergmästarne utfärdade.
Stämpel, tillkommande
kronan.
Lösen, tillkommande
bergmästarne.
mutsedlar 2,200 st.......kr. 22,000 kr. 3,300
viloståndsresolutioner 287 st. . » 5,740_» 574
Summa kronor 27,740 3,874
för av kommerskollegium utfärdade viloståndsresolutioner 3,640 kr.
Övriga av bergsstatens befattningshavare utfärdade stämpel- och
lösenbelagda expeditioner inbringa ej så stora belopp, att det här ansetts
nödigt medräkna desamma.
Till bergsstatstjänstemännens avlöning åtgick oberäknat de sista
årens dyrtidstillägg årligen under tiden före 1912 33,000 kronor och under
Riksdagens skrivelse Nr 398.
9
åren 1912—1919 44,250 kronor. Efter bergsstatens från början av 1920
genomförda omorganisation, därvid de förut endast med expektansarvoden
avlönade gruvingenjörerna erhållit full avlöning med åtföljande tjänstgöringsskyldighet
och ordinarie skrivbiträden blivit anställda, äro statens
årliga utgifter för bergsstaten,, oberäknat utgående dyrtidstillägg, 95,200
kronor.
Medan sålunda under tiden före 1912 statens ovannämnda stämpelinkomster
täckte en väsentlig del av omkostnaderna för bergsstaten, i medeltal
84 % och under åren 1912—1919 dessa inkomster ännu utgjorde
över 62 % av utgifterna, så utgöra de efter 1920 års ingång, under antagande
av samma antal mutsedlar och resolutioner per år som förut,
endast 29 % av utgifterna, oberäknat dyrtidstillägg.
Då beträffande ändra ämbetsverk, vilkas arbete till väsentlig del
består i meddelande åt enskilda av vissa förmåner och rättigheter, exempelvis
patent- och registreringsverket, omkostnaderna helt eller till väsentlig
del täckas av stämpel- eller andra avgifter, så bör här ovan påpekade
missförhållande beträffande bergsstaten och dess verksamhet snarast undanröjas.
Det kan icke vara rimligt, att staten fortfarande underlåter
att genom tillräckligt höga avgifter direkt å upplåtelsehandlingar, som
till äventyrs åt upptäckarne eller sökandena upplåta mycket stora värden,
göra sig så långt möjligt är betald för sina utgifter för underhållet
av det ämbetsverk, vars huvudsakliga uppgift det är att öva tillsyn över
den sålunda gynnade näringen.
Även rent praktiska motiv tala för en höjning av ifrågavarande
stämpel- och lösenavgifter. Medan det lagstadgade försvarsarbetet å en
inmutning förr i tiden i allmänhet kunde utföras för en kostnad av femtio
kronor per år, måste man numera beräkna en kostnad av ungefär
150 kronor för samma arbete. Detta utgör en stark lockelse för alla
dem, som göra inmutningar mera för att förtjäna på försäljning av desamma
än av intresse att undersöka fyndigheterna och få en brytning
till stånd, att i stället ideligen ånyo inmuta fyndigheterna, då man undslipper
med en utgift av kronor 11: 50 per mutsedel och år. Beträffande
avgiften för vilostånd är ju också missförhållandet till nuvarande arbetskostnader
alltför stort.
Jag anser därför, att såväl för täckande i mesta möjliga mån av
statens ökade utgifter för bergsstaten, som för motverkande av mutsedelsjobberi,
starka skäl förefinnas för en ökning i arbetskostnad motsvarande
tredubbling av förut omförmälda stämpel- och lösenavgifter för mutsedlar
och viloståndsresolutioner. Efter en sådan tredubbling skulle, under an
Bihang
till riksdagens protokoll 1921. 14 sand. Nr 897—400. 2
10
Riksdagens skrivelse AV 398.
tagande av förut angivna medelantal för mutsedlar och viloståndsresolutioner
per år, statens inkomster av desamma bliva:
Stämpel. LäseD.
Mutsedlar, 2,200 ..............kr. 66,000 kr. 9,900
Yilostånd, beviljade av bergmästarne, 287 utmål
å 4 år.................» 17,220 ■ » 1,722
Summa kronor 83,220 11,622
Av lösen få bergmästarne behålla högst 1,000
kr. var ... .............. kr. 6,000
medan staten erhåller återstoden......kr. 5,622
Summa inkomster för staten av bergsstatens
verksamhet...............kr. 88,842 motsvarande
93 % av statens utgifter för bergsstaten, oberäknat utgående dyrtidstillägg.
För viloståndsresolutioner, beviljade av kommerskollegium, skulle
erhållas årligen i stämpelavgifter 10,920 kronor.»
Vad motionären sålunda anfört har synts riksdagen innefatta skäl
att taga under övervägande, huruvida icke en höjning av stämpelavgifterna
för mutsedel och viloståndsresolution kunde böra vidtagas. Med
hänsyn till den inbördes avvägning, som givetvis iakttagits vid fastställandet
av olika stämpelavgifters belopp, och då enahanda skäl, som må
kunna åberopas för en höjning av nu ifrågavarande stämpelavgifter, tilläventyrs
borde föranleda höjning även av andra, har riksdagen emellertid
icke ansett sig böra bifalla motionen eller i anledning av densamma
överhuvud vidtaga någon höjning. Däremot har riksdagen velat fästa
Kungl. Maj :ts uppmärksamhet vid det i motionen framförda önskemålet;
och uttalar riksdagen sin förväntan, att Kungl. Maj:t låter verkställa den
undersökning, till vilken motionen må anses kunna giva anledning, samt
för riksdagen framlägger det förslag, som må av undersökningen framgå.
Riksdagen, som icke kunnat i oförändrat skick godkänna det med
förevarande proposition, nr 232, framlagda förslaget till förordning om
ändring i vissa delar av förordningen den 19 november 1914 (nr 383)
angående stämpelavgiften, har antagit samma förslag med följande
ändringar, nämligen att
1) i stället för den i 8 § av Kungl. Maj:ts förslag intagna bestämmelsen
om Förvärv av fast egendom på grund av tillskott införts följande
bestämmelser:
Riksdagen» skrivelse Nr 398.
11
Förvärv av fast egendom på grund av tillskott vid bildande av bolag
eller på grund av tillskott efter bolagets bildande: avhandling därom
skall, då den för lagfart företes, förses med stämpel, som, utom i de
fall, varom nedan stadgas, skall utgöra 1 krona för varje fulla 100
kronor av egendomens värde.
Har den tillskjutna fasta egendomen i avhandlingen åsatts högre
värde än det, som svarar mot det belopp, för vilket den, som tillskjuter
egendomen, själv förvärvat densamma, eller, därest detta belopp icke
kan utrönas, än egendomens taxeringsvärde eller, därest sådant icke finns,
än det värde, vartill egendomen skattas enligt intyg av trovärdiga män
eller efter domarens prövning, skall avhandlingen beläggas med stämpel
av 2 kronor för varje fulla 100 kronor av egendomens värde.
Avhandling, på grund varav lagfart sökes å järnväg, är fri från
stämpel.
Förvärv av fast egendom på grund av tillskott vid bildande av förening
eller på grund av tillskott efter föreningens bildande: då avhandling
därom för lagfart företes, skall i det fall, att den tillskjutna fasta egendomen
i avhandlingen åsatts högre värde än det, som svarar mot det
belopp, för vilket den, som tillskjuter egendomen, själv förvärvat densamma,
eller, därest detta belopp icke kan utrönas, än egendomens taxeringsvärde
eller, därest sådant icke finns, än det värde, vartill egendomen
skattas enligt intyg av trovärdiga män eller efter domarens prövning,
avhandlingen beläggas med stämpel av 1 krona för varje fulla 100 kronor
av egendomens värde;
2) de i 34 § 1 mom. 3 stycket och 39 § av Kungl. Maj:t föreslagna
ändringarna icke av riksdagen godkänts.
Vidare har riksdagen antagit med propositionen nr 232 likaledes
framlagda, ovan omförmälda förslag till förordning om ändring i vissa
delar av förordningen den 6 november 1908 (nr 129) angående en särskild
stämpelavgift vid köp och byte av fondpapper samt till förordning
om ändrad lydelse av 1 § i förordningen den 22 juni 1911 angående
rätt att hos statskontoret erhålla upplysning i fråga om skyldighet att
utgöra stämpelavgift.
Detta får riksdagen härmed för Eders Kungl. Maj:t tillkännagiva.
Stockholm den 17 juni 1921.
Med undersåtlig vördnad.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.