Sök i Ratio Lex

Skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning angående vissa ändringar i förordningen den 19 november 1914 angående stämpelavgiften m. m., ävensom i ämnet väckta motioner.

1921-06-17 · 9 sidor, varav 9 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,6 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 9 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Rskr. 1921:398, Skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning angående vissa ändringar i förordningen den 19 november 1914 angående stämpelavgiften m. m., ävensom i ämnet väckta motioner.

Dokumentets text

s. 3 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse Nr 398.

3

Nr 398.

Godkänd av första kammaren den 17 juni 1921.

Godkänd av andra kammaren den 17 juni 1921.

Riksdagens skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl. Maj:ts

proposition med förslag till förordning angående vissa

ändringar i förordningen den 19 november 1914 angående

stämpelavgiften m. m., ävensom i ämnet väckta motioner.

(Bevillningsutskottets betänkande nr 44.)

Till Konungen.

Genom en den 25 februari 1921 dagtecknad proposition, nr 232, har

Eders Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen bilagt utdrag av

statsrådsprotokollet över finansärenden för samma dag, föreslagit riksdagen

att antaga i propositionen införda förslag dels till förordning om ändring

i vissa delar av förordningen den 19 november 1914 angående stämpelavgiften,

dels till förordning om ändring i vissa delar av förordningen

den 6 november 1908 angående en särskild stämpelavgift vid köp

och byte av fondpapper, dels ock till förordning om ändrad lydelse av

1 § i förordningen den 22 juni 1911 angående rätt att hos statskontoret

erhålla upplysning i fråga om skyldighet att utgöra stämpelavgift.

I samband med behandlingen av nämnda proposition har riksdagen

förehaft dels två i anledning av densamma inom första kammaren

väckta motioner, nr 205 och 206, dels ock en under motionstiden vid

riksdagens början, likaledes inom första kammaren väckt motion, nr 122,

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Riksdagens skrivelse Nr 398.

vilken avser viss ändring i gällande stämpelförordning. I den förstnämnda

motionen har hemställts,

»l:o) att riksdagen, med godkännande i övrigt av Kungl. Maj:ts

förslag till lydelse av 34 §, måtte besluta att avslå förslaget om ändrad

lydelse av 1 mom. tredje stycket i paragrafen.

2:o) att riksdagen måtte besluta, att 39 § skall erhålla följande

lydelse:

39 §.

Stämpelförsäljare, som i räkning — — — — stämpelförsäljaren.

Sådana —---medlen.

Stämpelförsäljare, som, enligt vad i 34 § sägs, uppburit betalning

för dubbel beläggningsstämpel, utan att handlingen samtidigt därmed

stämpelbelagts, åligger att, så snart lämpligen ske kan och minst en gång

i månaden, till generalpoststyrelsen inleverera vad sålunda må hava influtit,

med bifogande därvid av ej mindre den del av den i samma paragraf

omförmälda talong, som motsvarar de utfärdade kvittona, än även

summarisk uppgift över vad han sedan föregående månadsleverans uppburit

i betalning i fall av ovan nämnd beskaffenhet. Överlämnad del

av talong skall i generalpoststyrelsen undergå behörig granskning.

3:o) att riksdagen för sin del måtte besluta, att 49 § i förordningen

om stämpelavgiften skall erhålla följande ändrade lydelse:

49 §.

Har ämbets- eller tjänsteman tillhandahållit annan ämbets- eller

tjänsteman stämplar i syfte att på detta sätt bereda sig eller den andre

stämpelprovision till högre belopp än som skolat utgå, därest en var av

dem redovisat för de stämplar, som tillhört hans stämpeluppbörd, eller

har han begagnat borgen eller annan ställd säkerhet i syfte att fördröja

leverering av betalning för dubbel beläggningsstämpel, som han uppburit,

utan att handlingen samtidigt därmed stämpelbelagts, straffes såsom för

tjänstefel efter allmän lag.

Detsamma gäller ock — — — — sålunda försålda stämplarna».

I motionen nr 206 i första kammaren har hemställts,

att riksdagen måtte avslå Kungl. Maj:ts i förevarande proposition

framställda förslag, såvitt det avsåge införande av stämpelplikt vid, bland

s. 5 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse Nr 398.

5

annat, tillskott vid bildande av bolag eller förening eller på grund av

tillskott efter bolagets eller föreningens bildande.

Slutligen har i motionen nr 122 i samma kammare hemställts,

»att riksdagen ville besluta sådana förändringar i 1 § av kungl.

förordningen den 19 nov. 1914 angående stämpelavgiften, att stämpel

för mutsedel höjes till 30 kronor och för viloståndsresolutioner för varje

gruvutmål och år, som avses under 1 avd. till 15 kronor och under

4 avd. till 30 kronor».

Av det vid propositionen fogade statsrådsprotokollet inhämtas, att

till grund för Kung!. Maj:ts förslag ligger ett av särskilda sakkunniga

avgivet förslag i ämnet.

Rörande ruhriken depositionsräkning i stämpelförordningen hade de

sakkunniga framhållit, att densamma i dess nuvarande avfattning varit

föremål för olika tolkningar; och hade de sakkunniga i sitt förslag omredigerat

gällande stadgande på sådant sätt, att tvekan ej längre skulle

råda angående dess tolkning. Kungl. Maj:t har i propositionen upptagit

de sakkunnigas förslag oförändrat i denna del.

Enligt riksdagens mening är det ur kontrollens synpunkt lämpligast,

om ifrågavarande skatteplikt fullgöres genom sådan kontant inbetalning till

generalpoststyrelsen, varom stadgas i 54 § stämpelförordningen. Skola

däremot stämplar komma till användning, vore det otvivelaktigt att föredraga,

om icke mer än ett sätt för stämpelbeläggning vore medgivet.

Och då något större värde icke torde kunna tillmätas den kontroll från

allmänhetens sida, som skulle möjliggöras genom obligatorisk stämpelbeläggning

av utfärdat räntebesked eller annan dylik handling, vill det

synas riksdagen, som om den lämpligaste utvägen vore att föreskriva

stämpelbeläggning i bankens böcker. Härmed borde förenas bestämmelser

om kontroll genom allmänt ombud, i likhet med vad som stadgas i 54 § för

där berörda fall. Denna fråga tarvar emellertid en vidlyftigare utredning

än den begränsade tiden vid ärendets utskottsbehandling medgivit, varför

riksdagen icke vidtagit någon ändring vid denna punkt. Riksdagen vill

emellertid uttala sin förhoppning, att Kungl. Maj:t måtte upptaga denna

fråga till förnyat övervägande och för en kommande riksdag framlägga

det förslag till ändring,- vartill Kungl. Maj:t må finna fog. Då nu Kung].

Maj:ts förslag i förevarande del icke avser annat än att förtydliga gällande

bestämmelser, har riksdagen ansett sig böra bifalla detsamma.

I fråga om ovannämnda, i en motion framställda yrkande, att

stämpelfrihet fortfarande skulle äga rum vid förvärv av fastighet genom

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Riksdagens skrivelse Nr 398.

tillskott vare sig vid eller efter bolags eller förenings bildande, vill riksdagen

anföra följande. Det förekommer icke sällan, att, då bolag eller

förening önskar förvärva fastighet, eu eller flera av de intresserade inköpa

fastigheten, vilken sedermera mot aktier eller andelar överlåtes å bolaget

eller föreningen. Ett sådant tillvägagångssätt, som avser att undgå den

uppskruvning av priset för fastigheten, som visat sig ofta förekomma då

ett bolag eller en förening uppträder såsom hågad köpare, måste anses

vara fullt lojalt. Vid bifall till vad Kungl. Maj:t i denna del föreslagit

skidle, då det gäller bolag, tredubbel och, då fråga är om förening, dubbel

stämpelavgift komma att utkrävas, vilket icke har synts riksdagen vara

motiverat. Riksdagen har därför velat såtillvida tillmötesgå sistnämnda

yrkande, att såsom regel uppställes, att vid bolags förvärv av ifrågavarande

art endast enkel stämpel uttages samt vid förenings enahanda förvärv

ingen stämpelplikt stadgas. Därigenom upprätthållas i realiteten

de allmänna reglerna om stämpelns storlek. I syfte att förebygga missbruk

har riksdagen dock ansett undantag böra stadgas för sådana fall,

då egendomen vid dess överlåtande på bolaget eller föreningen åsatts

högre värde än det, för vilket den som tillskjuter egendomen förvärvat

densamma, varjämte för de tillfällen, då detta värde tilläventyrs icke

kan utrönas, vissa kompletterande bestämmelser ansetts erforderliga.

I 34 § 1 mom. 3 stycket samt i 39 § hava i propositionen ändringar

föreslagits, i syfte att medel, influtna vid försäljning av s. k. dubbla

beläggningsstämplar, måtte snarast möjligt inbetalas till statsverket. Förslaget

är föranlett av en av riksdagens justitieombudsman i skrivelse

den 11 november 1920 hos Kungl. Maj:t gjord framställning.

Kungl. Maj:ts förslag i denna del avser att för ifrågavarande stämpelförsäljare

genom tillhandahållande avgiftsfritt av lämpligt anordnade

blanketter underlätta fullgörandet av försäljarna åliggande skyldighet att

omedelbart lämna kvitto å uppburen betalning för dubbel beläggningsstämpel,

där handlingen icke samtidigt belagts med av försäljaren kontant

inköpta stämplar. Förslaget innebär vidare, att sålunda uppburen

betalning skall till generalpoststyrelsen inlevereras inom åtta dagar efter

varje månads slut.

Ovannämnda i motionsväg föreslagna ändringar i vad Kungl. Maj:t

i nu ifrågavarande hänseende föreslagit innefatta i huvudsak, att ett

användande av borgen eller annan säkerhet för inköp av stämplar skulle,

då syftet vore att åstadkomma uppskov med månadsleveranserna, straffas

såsom tjänstefel samt att leveransernas fullständiga verkställande skulle

på visst sätt kontrolleras.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse Nr 398.

7

I likhet med Kungl. Maj:t, har riksdagen ansett, att någon åtgärd

erfordras för att förebygga onödig tidsutdräkt med inbetalning av stämpelmedel.

Att, på sätt Kungl. Maj:ts förslag (39 §) avser, inleverera

influtna stämpelmedel inom åtta dagar efter varje månads slut torde

dock för många domare bliva allt för betungande. Riksdagens väsentligaste

betänklighet mot Kungl. Maj:ts förslag i förevarande delar gäller

emellertid de i samband med nyssberörda ändringsförslag beträffande 39 §

föreslagna ändringarna i 34 § 1 mom. 3 stycket. De senare avse visserligen,

på sätt ovan är antytt, att för vederbörande domare underlätta

uppfyllandet av en redan nu stadgad plikt, nämligen att lämna

kvitto å stämpelmedel, uppburna utan att stämpelbeläggning samtidigt

kommit till stånd. Men särskilt i större domsagor skulle det, även med

de lättnader som ett bifall till Kungl. Maj:ts ändringsförslag i ifrågavarande

del må kunna medföra, säkerligen föranleda en för allmänheten högst

besvärande tidsutdräkt, om kvitto komme att utfärdas å alla, även de

minsta stämpelbelopp.

Om riksdagen på sålunda anförda skäl funnit sig icke kunna bifalla

vad Kungl. Maj:t i förevarande hänseende föreslagit, så har riksdagen

å andra sidan ansett de av justitieombudsmannen i ovannämnda

skrivelse påvisade förhållandena vara av den art, att det vore synnerligen

önskvärt att få erforderliga ändringar införda i författningen. Inom riksdagen

har därför varit ifrågasatt att söka åstadkomma ytterligare utredning

i ärendet och därvid närmast att bereda de förefintliga sammanslutningarna

mellan dels lantdomare och dels stadsdomare tillfälle att

yttra sig. Med hänsyn till nödvändigheten att så vitt möjligt påskynda

arbetet har denna tanke emellertid uppgivits; och har riksdagen stannat

vid att lämna Kungl. Maj:ts förslag, i vad det rör 34 § 1 mom. 3 stycket

samt 39 §, utan bifall. Riksdagen förutsätter emellertid, att Kungl. Maj:t

kommer ''att ägna frågan fortsatt uppmärksamhet och därvid undersöka de

olika utvägar, vilka må kunna erbjuda sig för att avhjälpa här ifrågavarande

missförhållanden, samt därefter för riksdagen framlägga förslag

i ämnet.

Vad den föreliggande propositionen i övrigt innehåller har icke

från riksdagens sida föranlett någon erinran.

För ovannämnda i motionsväg framkomna yrkande om höjning av

stämpelavgifterna för mutsedel och viloståndsresolutioner har motionären

anfört följande motivering:

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Itiksdagem skrivelse Nr 398.

»Stämpel- och lösenavgifter för mutsedlar och viloståndsresolutioner

hava ända sedan år 1883 utgått med följande oförändrade belopp:

Stämpel Lösen

för matsedel................kr. 10: — kr. 1: 50

» viloståndsresolution för varje utmål och år,

som avses i densamma: då den beviljas av

bergmästare...............» 5: — »2: —

då den beviljas av kommerskollegium.....» 10: —

Antalet beviljade mutsedlar och vilostånd har varit

Åren Mutsedlar Vilostånd, i regel ä 4 år beviljade

av bergmästare: av kommerskollegiam:

1911 .......... 865 205 65

1912 .......... 1,584 228 120

1913 .......... 2,023 204 272

1914 .......... 1,692 221 81

1915 .......... 2,204 232 50

1916 .......... 2,605 428 40

1917 .......... 3,161 285 96

1918 .......... 3,515 302 44

1919 .......... 2,149 479 51

1912—1919 ....... 19,798 2,584 819

Medeltal per år 2,200 287 91

Bortser man därifrån att en del av dessa mutsedlar och resolutioner,

såsom beviljade åt kronan som inmutare, varit befriade från avgifter,

har således i medeltal årligen erlagts för dessa handlingar:

För av bergmästarne utfärdade.

Stämpel, tillkommande

kronan.

Lösen, tillkommande

bergmästarne.

mutsedlar 2,200 st.......kr. 22,000 kr. 3,300

viloståndsresolutioner 287 st. . » 5,740_» 574

Summa kronor 27,740 3,874

för av kommerskollegium utfärdade viloståndsresolutioner 3,640 kr.

Övriga av bergsstatens befattningshavare utfärdade stämpel- och

lösenbelagda expeditioner inbringa ej så stora belopp, att det här ansetts

nödigt medräkna desamma.

Till bergsstatstjänstemännens avlöning åtgick oberäknat de sista

årens dyrtidstillägg årligen under tiden före 1912 33,000 kronor och under

s. 9 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse Nr 398.

9

åren 1912—1919 44,250 kronor. Efter bergsstatens från början av 1920

genomförda omorganisation, därvid de förut endast med expektansarvoden

avlönade gruvingenjörerna erhållit full avlöning med åtföljande tjänstgöringsskyldighet

och ordinarie skrivbiträden blivit anställda, äro statens

årliga utgifter för bergsstaten,, oberäknat utgående dyrtidstillägg, 95,200

kronor.

Medan sålunda under tiden före 1912 statens ovannämnda stämpelinkomster

täckte en väsentlig del av omkostnaderna för bergsstaten, i medeltal

84 % och under åren 1912—1919 dessa inkomster ännu utgjorde

över 62 % av utgifterna, så utgöra de efter 1920 års ingång, under antagande

av samma antal mutsedlar och resolutioner per år som förut,

endast 29 % av utgifterna, oberäknat dyrtidstillägg.

Då beträffande ändra ämbetsverk, vilkas arbete till väsentlig del

består i meddelande åt enskilda av vissa förmåner och rättigheter, exempelvis

patent- och registreringsverket, omkostnaderna helt eller till väsentlig

del täckas av stämpel- eller andra avgifter, så bör här ovan påpekade

missförhållande beträffande bergsstaten och dess verksamhet snarast undanröjas.

Det kan icke vara rimligt, att staten fortfarande underlåter

att genom tillräckligt höga avgifter direkt å upplåtelsehandlingar, som

till äventyrs åt upptäckarne eller sökandena upplåta mycket stora värden,

göra sig så långt möjligt är betald för sina utgifter för underhållet

av det ämbetsverk, vars huvudsakliga uppgift det är att öva tillsyn över

den sålunda gynnade näringen.

Även rent praktiska motiv tala för en höjning av ifrågavarande

stämpel- och lösenavgifter. Medan det lagstadgade försvarsarbetet å en

inmutning förr i tiden i allmänhet kunde utföras för en kostnad av femtio

kronor per år, måste man numera beräkna en kostnad av ungefär

150 kronor för samma arbete. Detta utgör en stark lockelse för alla

dem, som göra inmutningar mera för att förtjäna på försäljning av desamma

än av intresse att undersöka fyndigheterna och få en brytning

till stånd, att i stället ideligen ånyo inmuta fyndigheterna, då man undslipper

med en utgift av kronor 11: 50 per mutsedel och år. Beträffande

avgiften för vilostånd är ju också missförhållandet till nuvarande arbetskostnader

alltför stort.

Jag anser därför, att såväl för täckande i mesta möjliga mån av

statens ökade utgifter för bergsstaten, som för motverkande av mutsedelsjobberi,

starka skäl förefinnas för en ökning i arbetskostnad motsvarande

tredubbling av förut omförmälda stämpel- och lösenavgifter för mutsedlar

och viloståndsresolutioner. Efter en sådan tredubbling skulle, under an
Bihang

till riksdagens protokoll 1921. 14 sand. Nr 897—400. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Riksdagens skrivelse AV 398.

tagande av förut angivna medelantal för mutsedlar och viloståndsresolutioner

per år, statens inkomster av desamma bliva:

Stämpel. LäseD.

Mutsedlar, 2,200 ..............kr. 66,000 kr. 9,900

Yilostånd, beviljade av bergmästarne, 287 utmål

å 4 år.................» 17,220 ■ » 1,722

Summa kronor 83,220 11,622

Av lösen få bergmästarne behålla högst 1,000

kr. var ... .............. kr. 6,000

medan staten erhåller återstoden......kr. 5,622

Summa inkomster för staten av bergsstatens

verksamhet...............kr. 88,842 motsvarande

93 % av statens utgifter för bergsstaten, oberäknat utgående dyrtidstillägg.

För viloståndsresolutioner, beviljade av kommerskollegium, skulle

erhållas årligen i stämpelavgifter 10,920 kronor.»

Vad motionären sålunda anfört har synts riksdagen innefatta skäl

att taga under övervägande, huruvida icke en höjning av stämpelavgifterna

för mutsedel och viloståndsresolution kunde böra vidtagas. Med

hänsyn till den inbördes avvägning, som givetvis iakttagits vid fastställandet

av olika stämpelavgifters belopp, och då enahanda skäl, som må

kunna åberopas för en höjning av nu ifrågavarande stämpelavgifter, tilläventyrs

borde föranleda höjning även av andra, har riksdagen emellertid

icke ansett sig böra bifalla motionen eller i anledning av densamma

överhuvud vidtaga någon höjning. Däremot har riksdagen velat fästa

Kungl. Maj :ts uppmärksamhet vid det i motionen framförda önskemålet;

och uttalar riksdagen sin förväntan, att Kungl. Maj:t låter verkställa den

undersökning, till vilken motionen må anses kunna giva anledning, samt

för riksdagen framlägger det förslag, som må av undersökningen framgå.

Riksdagen, som icke kunnat i oförändrat skick godkänna det med

förevarande proposition, nr 232, framlagda förslaget till förordning om

ändring i vissa delar av förordningen den 19 november 1914 (nr 383)

angående stämpelavgiften, har antagit samma förslag med följande

ändringar, nämligen att

1) i stället för den i 8 § av Kungl. Maj:ts förslag intagna bestämmelsen

om Förvärv av fast egendom på grund av tillskott införts följande

bestämmelser:

s. 11 Kontrollera mot PDF

Riksdagen» skrivelse Nr 398.

11

Förvärv av fast egendom på grund av tillskott vid bildande av bolag

eller på grund av tillskott efter bolagets bildande: avhandling därom

skall, då den för lagfart företes, förses med stämpel, som, utom i de

fall, varom nedan stadgas, skall utgöra 1 krona för varje fulla 100

kronor av egendomens värde.

Har den tillskjutna fasta egendomen i avhandlingen åsatts högre

värde än det, som svarar mot det belopp, för vilket den, som tillskjuter

egendomen, själv förvärvat densamma, eller, därest detta belopp icke

kan utrönas, än egendomens taxeringsvärde eller, därest sådant icke finns,

än det värde, vartill egendomen skattas enligt intyg av trovärdiga män

eller efter domarens prövning, skall avhandlingen beläggas med stämpel

av 2 kronor för varje fulla 100 kronor av egendomens värde.

Avhandling, på grund varav lagfart sökes å järnväg, är fri från

stämpel.

Förvärv av fast egendom på grund av tillskott vid bildande av förening

eller på grund av tillskott efter föreningens bildande: då avhandling

därom för lagfart företes, skall i det fall, att den tillskjutna fasta egendomen

i avhandlingen åsatts högre värde än det, som svarar mot det

belopp, för vilket den, som tillskjuter egendomen, själv förvärvat densamma,

eller, därest detta belopp icke kan utrönas, än egendomens taxeringsvärde

eller, därest sådant icke finns, än det värde, vartill egendomen

skattas enligt intyg av trovärdiga män eller efter domarens prövning,

avhandlingen beläggas med stämpel av 1 krona för varje fulla 100 kronor

av egendomens värde;

2) de i 34 § 1 mom. 3 stycket och 39 § av Kungl. Maj:t föreslagna

ändringarna icke av riksdagen godkänts.

Vidare har riksdagen antagit med propositionen nr 232 likaledes

framlagda, ovan omförmälda förslag till förordning om ändring i vissa

delar av förordningen den 6 november 1908 (nr 129) angående en särskild

stämpelavgift vid köp och byte av fondpapper samt till förordning

om ändrad lydelse av 1 § i förordningen den 22 juni 1911 angående

rätt att hos statskontoret erhålla upplysning i fråga om skyldighet att

utgöra stämpelavgift.

Detta får riksdagen härmed för Eders Kungl. Maj:t tillkännagiva.

Stockholm den 17 juni 1921.

Med undersåtlig vördnad.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.