Sök i Ratio Lex

Skrivelse till Konungen i anledning av väckt motion om fortsatt tillämpning av förordningen rörande en särskild stämpelavgift vid köp m. m. av vissa lyxvaror.

1921-06-17 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,0 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Rskr. 1921:399, Skrivelse till Konungen i anledning av väckt motion om fortsatt tillämpning av förordningen rörande en särskild stämpelavgift vid köp m. m. av vissa lyxvaror.

Dokumentets text

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Riksdagens skrivelse Nr 31)9.

Nr 399.

Godkänd av första kammaren den 17 juni 1921.

Godkänd av andra kammaren den 17 juni 1921.

Riksdagens skrivelse till Konungen i anledning av väckt motion

om fortsatt tillämpning av förordningen rörande en särskild

stämpelavgift vid köp m. m. av vissa lyxvaror.

(Bevillningsutskottets betänkande nr 45.)

Till Konungen.

1 en inom första kammaren väckt motion, nr 53, har hemställts,

»att riksdagen måtte besluta, att förordningen den 11 juli 1919 om utgörande

av en särskild stämpelavgift i vissa fall vid köp, byte eller

införsel till riket av pärlor med flera lyxvaror skall äga fortsatt tillämpning

till utgången av år 1922».

Frågan om beredande av ökade inkomster för statsverket genom

införande av en särskild beskattning, som träffade konsumtionen av lyxartiklar

och utgifter för andra likartade ändamål, lär på sin tid — under

åren 1915 och 1916 — enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande hava varit

föremål för särskild utredning i finansdepartementet. I motiveringen till

den till 1919 års lagtima riksdag avgivna proposition, nr 251, vilken

föranlett antagandet av den författning, om vars förlängda giltighet den

föreliggande motionen innehåller förslag, åberopades icke berörda utred
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse Nr 399.

13

ning, och densamma synes icke heller i. övrigt hava direkt föranlett

någon åtgärd från Kungl. Maj:ts sida. Men 1919 års berörda beskattningsförslag

framfördes såsom avseende att träffa en lyxkonsumtion; och

av frågans behandling inom riksdagen framgår, att därvid enahanda

principiella synpunkt gjorts gällande. Vid sådant förhållande har riksdagen

ansett lämpligt att här erinra om, att frågan om en lyxbeskattning

i utsträckt omfattning varit uppmärksammad av Kungl. Maj:t. Riksdagen,

som icke känner resultatet av berörda utredning, har emellertid

i princip velat uttala sig för att lyxkonsumtionen göres till föremål för

en lämpligt anordnad särskild beskattning i syfte ej mindre att förskaffa

statsverket ökade inkomster än även att om möjligt nedbringa konsumtionen

av lyxvaror.

Den beskattning, om vilken i den föreliggande motionen är fråga,

torde få anses vara en typisk lyxbeskattning. Någon invändning mot

densamma ur denna principiella synpunkt synes icke heller hava framkommit.

Betänkligheterna mot denna lagstiftning hava uteslutande gällt

vissa dess detaljer samt dess praktiska resultat. Med den ståndpunkt i

princip till frågan om lyxbeskattning, som riksdagen ovan angivit, har

riksdagen icke kunnat tillmäta dessa betänkligheter avgörande betydelse.

Den omständigheten, att inkomsten av denna skatt, efter hittills vunnen

erfarenhet att döma, icke kan beräknas få någon större betydelse för

budgeten, innefattar enligt riksdagens mening icke tillräckligt skäl att,

allraminst i nuvarande statsfinansiella läge, avstå från inkomsten. De

anmärkningar beträffande kontrollens effektivitet, som vid frågans behandling

1919 och 1920 framförts, torde hava i väsentlig mån haft till

utgångspunkt de tillfälliga försäljningar under hand av utlärdska smycken,

vilka då enligt uppgift förekommo i betydande omfattning, en rörelse

som numera knappast lär hava någon avsevärd betydelse. I den

mån normala förhållanden på detta område alltmer inträda, torde kontrollen

kunna förväntas allt bättre fylla sitt syfte.

Med hänsyn till vad ovan anförts har riksdagen, som anser sig

kunna förvänta, att Kungl. Maj:t kommer att taga under förnyat övervägande

frågan om en genomförd lyxbeskattning, ansett, att den ifrågavarande,

redan gällande beskattningen av denna art bör erhålla förlängd

giltighet; och har riksdagen icke haft något att erinra mot att förlängningen,

på sätt motionären föreslagit, begränsas till utgången av

år 1922.

Den författning, som sålunda erhåller förlängd giltighet innehåller

i 19 § följande bestämmelse, vilken utgör paragrafens första stycke:

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Riksdagens skrivelse Nr 399.

Stämplar för det i denna förordning avsedda ändamål (lyxstämplar) skola

vara att tillgå av följande slag, nämligen å 5, 10, 15, 20, 50, 80, 100, 200, 500,

1,000 och 5,000 kronor.

Motsvarande bestämmelser återfinnas i förordningen den 19 november

1914 angående stämpelavgiften, 22 § 1 mom.

I skrivelse denna dag, nr 398, har riksdagen meddelat sina beslut

i anledning av Kungl. Maj:ts proposition nr 232 med förslag till förordning

om vissa ändringar i nyssnämnda förordning angående stämpelavgiften.

Riksdagen har därvid bifallit sådan ändring i ovanberörda

22 § 1 mom. att momentet erhåller följande lydelse:

1. Stämplar skola vara att tillgå av följande slag, nämligen:

a) helarkstämplar,

b) enkla och dubbla beläggningsstämplar samt

c) bank- och växelstämplar.

I vilka valörer dessa stämplar skola tillhandahållas, bestämmes av generalpoststyrelsen.

Dessutom äger stämpling av blanketter till aktiebrev, lottbrev, andelsbevis

och delaktighetsbevis i inländska bolag samt obligationer, som utfärdas här i riket,

rum i den ordning, 27 § föreskriver.

I samma skrivelse har riksdagen meddelat, att riksdagen antagit

i nämnda proposition, nr 232, jämväl föreslagen ändrad avfattning av

motsvarande bestämmelse i förordningen den 6 november 1908 angående

en särskild stämpelavgift vid köp och byte av fondpapper. Sistnämnda

bestämmelse, inrymd i 7 § 1 mom., har erhållit följande avfattning:
1.

För stämpelbeläggning av avräkningsnota skall användas dubbel beläggningsstämpel

(överlåtelsestämpel), överlåtelsestämplar skola vara att tillgå

i valörer, som av generalpoststyrelsen bestämmas.

Innebörden av de sålunda vidtagna ändringarna är, att beslut om

indragning av föga använda stämpelvalörer liksom om utgivandet av nya,

av behov påkallade valörer icke vidare skola ankomma på Kungl. Maj:t

och riksdagen, utan tillkomma generalpoststyrelsen, som anses lättast

kunna bedöma behovet av stämpelvalörer av olika slag.

Såsom en följd av vad sålunda beslutats i fråga om andra stämpelförfattningar,

bör motsvarande ändring införas i den förordning, som

här är i fråga.

Under åberopande av vad ovan anförts får riksdagen för Eders

Kungl. Maj:t tillkännagiva,

att riksdagen beslutat, att förordningen den 11 juli 1919 om utgörande

av en särskild stämpelavgift i vissa fall vid köp, byte eller

s. 15 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse Nr 399.

15

införsel till riket av pärlor med flera lyxvaror skall äga fortsatt tillämpning

till utgången av år 1922, dock att 19 § skall erhålla följande

ändrade avfattning:

Stämplar för det i denna förordning avsedda ändamål (lyxstämplar)

skola vara att tillgå i valörer, som av generalpoststyrelsen bestämmas.

När — — — begagnas.

Stockholm den 17 juni 1921.

Med undersåtlig vördnad.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.