Sök i Ratio Lex

Skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående provisorisk förhöjning av tullsatserna för vissa industriprodukter.

1921-06-17 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Rskr. 1921:402, Skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående provisorisk förhöjning av tullsatserna för vissa industriprodukter.

Dokumentets text

s. 3 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse Nr 402.

3

Nr 402.

Godkänd av första kammaren den 17 juni 1921.

Godkänd av andra kammaren den 17 juni 1921.

Riksdagens skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl. Maj:ts

proposition angående provisorisk förhöjning av tullsatserna

för vissa industriprodukter.

(Bevillningsutskottets betänkande nr 43.)

Till Konungen.

I en den 29 april 1921 dagtecknad proposition, nr 356, har Eders

Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet

över handelsärenden för samma dag, föreslagit riksdagen

medgiva,

att nedannämnda i gällande tulltaxa för inkommande varor stadgade

tullsatser måtte från och med dag, som av Kungl. Maj:t bestämdes,

tillsvidare intill dess annorlunda förordnades, dock högst intill den 1 juli

1922, förhöjas med härefter angivna procenttal, nämligen:

a) tullsatserna vid taxeriibrikerna nr 251—256, 259—262, 273,

275, 276, 279, 283—286, 318, 319, 377—393, 396—408, 410, 412,

415, 416, 421—424, 426, 427, 429, 430, 432—435, 437, 438, 440,

441, 443, 446—448, 450, 454—467, 469, 471—473, 477—494, 499,

501, 502, 506—542, 550, 551, 554, 557—560, 565, 567, 570, 571,

573, 575, 577, 587, 588, 590—592, 595, 600—604, 612, 617 — 620,

622, 623, 664, 667—676, 692, 694—698, 702—705, 715—718, 720,

722, 724, 726—736, 738, 739, 742 b, 743—745, 747—766, 768, 774—788,

790—810, 812—827, 829—836, 839—846, 848—851, 857, 860—868,

871, 875—896 med därvid fogad anmärkning, 898—903, 905—911,

913—920, 922—931, 935—938, 941—945, 948—952, 961—963, 969,

975, 977, 979—991, 993—1001, 1003, 1005—1016, 1018—1028, 1035

—1046, 1052-1064, 1067—1071, 1073—1081, 1090—1092, 1094—

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Riksdagens skrivelse Nr 402.

1097, 1270 och 1271 med därvid fogad anmärkning 1 samt 1280—1284

med 100 ''procent samt

b) tullsatserna vid taxerubrikerna nr 992, 1033, 1034 och 1098

ävensom de minimitullsatser, som angivas dels i anmärkningen till taxerubrikerna

nr 1019—1021, dels i anmärkning 6 till avdelning XIII A

i tulltaxan, dels ock i anmärkning 2 till taxerubrikerna 1060—1065, med

30 procent.

I denna proposition föreligger resultatet av en inom handelsdepartementet

verkställd utredning, vilken åsyftat att så vitt möjligt klarlägga

de för landet betydelsefulla och av utländsk konkurrens kännbart drabbade

industriernas läge och förutsättningar i konkurrenshänseende. I

propositionen föreslås en provisorisk förhöjning med 100 procent av ej

mindre än ett halvt tusental av tulltaxans vikt- eller stycketullrubriker

samt med 30 procent av vissa värdetullrubriker. Ur berörda utredning,

vilken som nämnts avsett att utreda frågan om tullskydd åt för landet

särskilt betydelsefulla och för utländsk konkurrens kännbart utsatta industrier,

har sålunda framgått ett förslag, som innefattar, att ett högst

betydande antal tullsatser skulle höjas.

Under den förberedande behandlingen av föreliggande proposition

har tillfälle beretts målsmän för åtskilliga betydelsefulla industrier, av

vilka envar sysselsätter ett stort antal arbetare, att redogöra för av dem

företrädda industriers läge samt behov av ökat tullskydd. Av vad därvid

framkommit har bekräftats, att, även om uppgiften begränsas till att

bereda ökat tullskydd åt endast ett fåtal tillverkningar, så måste därav

föranledas höjning av tullsatserna för ett mycket betydande antal varor,

vid vilkas framställande sådana tillverkningar användas såsom råmaterial

eller halvfabrikat.

Om det sålunda måste anses fastslaget, att det icke låter sig göra att

till ett fåtal rubriker i tulltaxan begränsa en tullförhöjning, som överhuvud

skall vara av någon som helst betydelse, så är därmed givet, att utvägen

att genom högre tullar hjälpa industrien icke kan anlitas, utan att därigenom

i vidsträckt omfattning motarbetas det prisfall, som för närvarande

pågår. Då enligt riksdagens mening en förutsättning för att den svenska

industrien skall kunna återvinna sin konkurrenskraft är, att dess produktionskostnader

nedbringas, och då en dylik utveckling obetingat motverkas

av sådana omfattande tullförhöjningar, som här sålunda äro i fråga,

har riksdagen kommit till den uppfattningen, att ett bifall till den föreliggande

propositionen icke skulle ens för industrien lända till varaktigt gagn

och att överhuvud vår industri i nuvarande ekonomiska depressionsläge

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Riksdagens skrivelse Nr 402.

icke har verklig nytta av tullförhöjningar. Att konsumenternas intresse

att i tider av minskad köpkraft komma i åtnjutande av de prisnedsättningar,

som läget på världsmarknaden medgiver, skulle genom sådana

åtgärder i hög grad motverkas, ligger i öppen dag.

Vidare framgår såväl av den utredning, för vilken redogöres i det

vid propositionen fogade statsrådsprotokollet, som ock av vissa, av företrädare

för olika industrigrenar lämnade upplysningar, att som följd av

den rådande depressionen ett flertal av de industrier, vilka beröras av de

föreslagna tullhöjningarna, icke skulle genom att dessa vidtoges sättas i

stånd att återupptaga eller utvidga driften. Men även om den föreslagna

tullförhöjningen skulle kunna anses i enstaka fall vara tillräcklig i förhållande

till de priser, till vilka konkurrerande utländska industrier kunna

utbjuda sina varor på marknaden, är det ingalunda säkert, att höjningen

skulle sätta vederbörande industri i stånd att återupptaga, utvidga eller

ens fortsätta driften. Betydande lager av industrialster ligga nämligen

inne både hos fabrikanter och hos köpmän. Ävenledes är avsättningen

under den rådande depressionen, som är kännetecknad av minskad köpkraft

och minskad köplust, på de flesta områden starkt hämmad; och

uppenbart är, att vid försäljning från köpmännens lagerbehållningar en

tullförhöjning skulle komma icke industrien utan endast köpmännen till

godo. Vad särskilt angår den inverkan, nuvarande abnorma valutaförhållanden

kunna utöva på industriell drift och arbetstillgång, vill riksdagen

erinra därom, att föredragande departementschefen vid framläggandet av

förevarande proposition uttalat, att det icke torde vara möjligt att nu

anvisa någon väg ut ur de svårigheter, som föranledas av den bristande

jämvikten mellan vår egen och utlandets valutor.

Av upplysningar, som på sätt ovan är nämnt lämnats av målsmän

för åtskilliga industrier, synes framgå, att den tyska industrien är i

flertalet fall den svåraste konkurrenten. Det förtjänar vid sådant förhållande

påpekas, att genom de förpliktelser, Tyskland för kort tid sedan

iklätt sig för gäldande av skadeståndet, vårt läge i förhållande till nämnda

land numera är, såvitt för närvarande kan bedömas, ett annat och för

oss fördelaktigare än då den föreliggande propositionen skrevs.

Slutligen vill riksdagen framhålla, att ett bifall till den föreliggande

propositionen skulle högst väsentligt rubba den jämvikt mellan

industriens och jordbrukets tullskydd, som ingår i det rådande tullsystemet.

Vad riksdagen ovan anfört gäller icke förslaget, i vad det avser

rubrikerna 969, 975 och 977. Härom har riksdagen yttrat sig i annat

sammanhang.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Riksdagens skrivelse Nr 402.

Riksdagen vill giva följande sammanfattning av vad för riksdagen

i denna fråga varit i huvudsak bestämmande.

På sätt i det föregående påvisats, äro de av Kungl. Maj:t föreslagna

tullförhöjningarna icke ägnade att i nämnvärd grad giva industrien

ökad sysselsättning. Då den enda utvägen för industrien att

återvinna konkurrenskraft måste vara produktionskostnadernas nedbrin- *

gande, men detta ovillkorligen skulle motverkas av eu höjning av

skyddstullarna, skulle de ifrågasatta åtgärderna tvärtom vara till hinder

för en önskvärd utveckling. Att den nuvarande arbetslösheten, som är

väsentligen betingad av den allmänna depressionen i världen, icke kan

begränsas eller dess utbredning förebyggas genom åtgärder, som skulle

förminska industriens möjlighet att återfå livskraft, synes uppenbart.

Om riksdagen sålunda icke kunnat vare sig bifalla Kungl.

Maj:ts förslag eller överhuvud besluta några tullförhöjningar, så bar

riksdagen å andra sidan velat erkänna betydelsen av att en, såvitt tiden

medgivit, grundlig utredning i ämnet kommit till stånd liksom ock av

att riksdagen genom framläggandet av förevarande proposition satts i

tillfälle att pröva hela frågan. Landets mycket bekymmersamma ekonomiska

läge påkallar givetvis, att från regerings och riksdags sida

allt göres för att komma till insikt om vad som möjligen kan lindra

krisens förlopp.

Då nu emellertid riksdagen av den utredning och de förslag,

som med propositionen framlagts, kommit till den bestämda övertygelsen,

att vad bär föreslagits skulle, i stället för att bringa hjälp, motverka

den ekonomiska jämviktens återställande, har riksdagen funnit sig icke

kunna intaga någon annan ståndpunkt än den i det föregående angivna.

På grund av vad sålunda anförts bar Eders Kungl. Maj:ts förevarande

proposition, nr 356, angående provisorisk förhöjning av tullsatserna

för vissa industriprodukter, i vad propositionen avser samtliga

däri upptagna rubriker i tulltaxan utom rubrikerna 969, 975 och 977,

icke föranlett någon riksdagens åtgärd; vilket riksdagen härmed får för

Eders Kungl. Maj:t tillkännagiva.

Beträffande propositionen, i vad den angår sistnämnda rubriker,

bar riksdagen, som ovan erinrats, i annat sammanhang anmält sitt beslut.

Stockholm den 17 juni 1921.

Med undersåtlig vördnad.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.