Sök i Ratio Lex

Skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående tillfällig höjning av postavgifterna.

1921-05-03 · 8 sidor, varav 8 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 8 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Rskr. 1921:403, Skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående tillfällig höjning av postavgifterna.

Dokumentets text

s. 7 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse Nr 403.

7

Nr 403.

Godkänd av första kammaren den 17 juni 1921.

Godkänd av andra kammaren den 17 juni 1921.

Riksdagens skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl. Maj:ts

proposition angående tillfällig höjning av postavgifterna.

(Bevillningsutskottets betänkande nr 56.)

Till Konungen.

I en den 11 mars 1921 dagtecknad proposition, nr 186, har Eders

Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen bifogat utdrag av statsrådsprotokollet

över kommunikationsärenden för samma dag, föreslagit

riksdagen ‘besluta, »att de av riksdagen enligt skrivelse den 2 juni 1920,

nr 317‘, för tiden till 1921 års utgång beslutade postavgifterna med nedan

angivna undantag skola äga fortsatt tillämpning till och med den 31

december 1922, dock att de förhöjda avgifterna för postabonnemang å

tidning icke skola tillämpas beträffande sådana abonnemang för år 1923,

som verkställas under år 1922, samt att för tiden från och med den 1

juli 1921 till och med den 31 december 1922 skall gälla,

att befordringsavgiften för inrikes brevkort skall utgöra:

för enkelt brevkort................................................................................... 15 öre,

» dubbelt » ................................................................................ 30 » ;

att befordringsavgiften för annat inrikes korsband än utgivarkorsband

eller sådant korsband, som innehåller uteslutande blindskrift,

skall utgå med 10 öre för en vikt av högst 100 gram och 5 öre för

var överskjutande vikt av 100 gram eller del därav, dock att minsta av
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Riksdagens skrivelse Nr 403.

giften skall utgöra för korsband, innehållande affärshandling, 20 öre och

för korsband, innehållande varuprov, 15 öre;

att för skrymmande paket det inrikes viktportot för paket skall,

enligt av Kungl. Maj:t utfärdade närmare föreskrifter, ökas med högst

100 procent;

att det må ankomma på Kungl. Maj:t att beträffande postbefordran

av skrymmande paket meddela de närmare bestämmelser, som efter verkställd

utredning må befinnas erforderliga; samt

att den avgift, som vederbörande avsändare har att, utöver belöpande

befordringsavgift, erlägga för inrikes försändelses rekommendation,

skall utgöra 30 öre».

Generalpoststyrelsen har i utlåtande den 25 februari 1921 framhållit,

att postverkets utgifter till övervägande delen bestode av personalkostnader.

Numera har det indextal, som ligger till grund för bestämmandet av dyrtidstilläggen

åt statsanställda, avsevärt sjunkit, och efter vad senaste meddelanden

från socialstyrelsen giva vid handen är indextalet alltjämt statt

i sjunkande. Den nedgång i postverkets personalkostnader, som på grund

härav torde kunna beräknas, måste uppenbarligen medgiva en avsevärt

lägre utgiftsberäkning för postverket än den, från vilken propositionen

utgått. Vidare medför det allmänna prisfall, som ägt rum sedan generalpoststyrelsens

i sistnämnda utlåtande återgivna beräkningar rörande

postverkets utgifter gjordes och vilket åtminstone delvis fortgår, givetvis

sjunkande priser å en del för postverkets drift erforderliga varor. Vid

sådana förhållanden hava sistberörda beräkningar, från vilka Kungl.

Maj:t i föreliggande förslag utgått, icke ansetts nu kunna i alla delar

läggas till grund för riksdagens beslut i ämnet; utan har det ansetts

nödvändigt att äga tillgång till beräkningar, vid vilka hänsyn tagits till

ovan berörda nya omständigheter.

Av bland andra nu anförda skäl har under ärendets utskottsbehandling

i grundlagsenlig ordning utverkats Kungl. Maj:ts befallning

till generalpoststyrelsen att verkställa utredning; och har tillika begärts,

att generalpoststyrelsen måtte beredas tillfälle att även i övrigt avgiva

det yttrande, vartill förändrade förhållanden kunde giva styrelsen anledning;

generalpoststyrelsens i ämnet avgivna utlåtande finnes i hithörande

delar såsom bilaga fogat vid denna skrivelse.

Av utlåtandet, dagtecknat den 3 maj 1921, framgår, bland annat,

följande. Sedan grundtalet för dyrtidstillägget sänkts för innevarande

kvartal med 22 enheter och Kungl. Maj:t i en till riksdagen dåmera

avlämnad proposition avgivit förslag, innefattande ytterligare

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Riksdagens skrivelse Nr 403.

nedsättning av dyrtidstillägget, hade utredning verkställts rörande den

inverkan på postverkets utgifter, som berörda nytillkomna omständigheter

kunde komma att utöva. Nämnda utredning hade givit till

resultat, att, bortsett från de föreslagna portoförhöjningarna, dyrtidstilläggens

minskning skulle medföra, att någon brist icke skulle uppstå

för år 1921 och att för år 1922 skulle uppkomma ett överskott av

2 miljoner kronor. Vidare hade undersökts, i vilken mån minskning

kunde väntas även i fråga om utgifter, som icke hänförde sig till

dyrtidstilläggen; och har generalpoststyrelsen uppskattat de besparingar,

som å sådana utgifter kunde beräknas, till 1.2 å 1.5 miljoner kronor; därvid

styrelsen emellertid anmärkt, att åtminstone en del av detta belopp

erfordrades såsom marginal med hänsyn till den ytterligare nedgång i

inkomsterna, med vilken man borde räkna.

Slutresultatet av de förnyade beräkningarna har generalpoststyrelsen

angivit sålunda:

Under förutsättning, å ena sidan, att man kunde räkna med så

stora inkomstbelopp av poströrelsen som hittills skett, samt, å andra

sidan, att man icke borde räkna med någon ytterligare nedsättning än

ovmn angivits beträffande avlöningsbeloppen till den fast anställda postpersonalen,

skulle, även om de nu ifrågasatta ytterligare portoförhöjningarna

icke genomfördes, någon brist å postverkets rörelse för år

1921 icke behöva befaras samt ett överskott av möjligen inemot 3 miljoner

kronor kunna påräknas för år 1922.

Av den sålunda lämnade redogörelsen torde till en början klart

framgå, att de portoförhöjningar, vilka gälla för närvarande och till utgången

av detta år, måste, åtminstone i stort sett, erhålla tillämpning

även under år 1922. För att angiva sin ställning till propositionen, i

vad densamma avser ytterligare förhöjning av avgifterna för brevkort

och korsband ävensom av rekommendationsavgiften, har riksdagen att

anföra följande.

Då riksdagen åren 1917, 1918, 1919 och 1920 haft att behandla

frågor om höjning av postavgifter, har riksdagen städse intagit den

ståndpunkten, att en höjning borde vidtagas endast försåvitt och i den

mån en sådan vore oundgängligen nödvändig för att förebygga förlust

och sätta postverket i stånd att lämna ett skäligt driftresultat. Från

enahanda utgångspunkt har riksdagen bedömt det nu föreliggande förslaget

om ytterligare portoförhöjningar, i vad angår förslagets verkningar

beträffande postverkets ekonomi under år 1922.

De av generalpoststyrelsen verkställda nya utgiftsberäkningarna

Bihang till riksdagens protokoll 1921. 14 saml. Nr 401—404. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Riksdagens skrivelse Nr 403.

giva vid handen, på sätt ovan är nämnt, att utan anlitande av nya

portoförhöjningar skulle vinnas för år 1921 enahanda resultat, som

Kungl. Maj:t avsett att vinna genom de föreslagna höjningarna, och

för år 1922 ett något bättre resultat än Kungl. Maj:t beräknat. Om

än alla dylika kalkyler under nuvarande oberäkneligt växlande förhållanden

måste anses osäkra och om än en ytterligare minskning av postverkets

inkomster än den antagna kan rubba beräkningarna, så finner riksdagen

dock läget hava blivit sådant, att ytterligare taxeförhöjningar

icke för närvarande äro ur ovan angivna synpunkter oavvisligen nödvändiga.

Vid sådant förhållande och då under den rådande allmänna depressionen

ökning av allmänna avgifter icke synes böra tillgripas annat

än i yttersta nödfall, har riksdagen ansett sig kunna lämna Kungl.

Maj:ts proposition i nu ifrågavarande del utan bifall.

Då riksdagen icke vidtager någon höjning av postavgifterna för

brevkort, korsband eller rekommendation, har riksdagen icke ansett vad

i propositionen föreslagits i fråga om skrymmande paket vara av den

betydelse, att det bör föranleda någon riksdagens åtgärd i detta sammanhang.

•

Under åberopande av vad sålunda anförts, får riksdagen för Eders

Kungl. Maj:t tillkännagiva, att riksdagen, med avslag å vad Kungl.

Maj:t i förevarande proposition, nr 186, hemställt ifråga om inrikes

brevkort, vissa inrikes korsband, skrymmande paket samt rekommendationsavgiften,

beslutat, att de av riksdagen enligt skrivelse den 2 juni

1920, nr 317, för tiden till 1921 års utgång beslutade postavgifterna

skola äga fortsatt tillämpning till och med den 31 december 1922, dock

att de förhöjda avgifterna för postabonnemang å tidning icke skola

tillämpas beträffande sådana abonnemang för år 1923, som verkställas

under år 1922.

Stockholm den 17 juni 1921.

Med undersåtlig vördnad.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse Nr 403.

11

Bilaga.

Till riksdagens bevillningsutskott.

I skrivelse till Kungl. Maj:t den 18 nästlidne april har bevillningsutskottet

anfört, att utskottet, som hade till behandling Kungl. Maj:ts proposition

nr 186 angående tillfällig höjning av postavgifterna, ansett att, enär, med

hänsyn till såväl det för avlöningarna inom postverket bestämmande indextalets

fall som sjunkande priser å en del för postverkets drift erforderliga

varor, de beräkningar rörande postverkets utgifter, på vilka Kungl. Maj:ts

förslag grundats, icke torde i alla delar kunna läggas till grund för riksdagens

beslut i ämnet, det vore nödvändigt att kunna förete beräkningar, vid vilka

numera tillgängliga siffror begagnats, ävensom att, för bedömande särskilt av

väckt fråga om återinförande av lokalporto det därjämte synts utskottet önskvärt

att erhålla någon kännedom om den inverkan på postverkets lokaltrafik,

som lokalportots upphävande tilläventyrs kunde hava visat; — — —

Då generalpoststyrelsen i skrivelse den 25 februari innevarande år för

Kungl. Maj:t framlade förslag till höjning av vissa postavgifter, hade styrelsen

med ledning av då kända förhållanden beräknat postverkets inkomster

för år 1921 till omkring 73 miljoner kronor och utgifterna för samma år till

ungefär 75.3 miljoner kronor. För år 1922 beräknades inkomsterna och utgifterna

till omkring 73 respektive 75.r, miljoner kronor. För vartdera året

beräknades sålunda en driftförlust av 2 å 2.5 miljoner kronor komma att föreligga.

Då de av generalpoststyrelsen föreslagna jämkningarna av vissa postavgifter

beräknades tillföra postverket en merinkomst av omkring 2.3 miljoner

kronor för år 1921 och 4.7 miljoner kronor för år 1922, skulle därigenom

för det förstnämnda året den beräknade bristen komma att ungefärligen täckas

och för det sistnämnda året ett överskott av något över 2 miljoner kronor

komma att uppstå.

När generalpoststyrelsen beräknade de nyss omförmälda utgiftssummorna

och därvid utgick från att de i styrelsens den 13 november 1920 avgivna

beräkningar av postverkets inkomster och utgifter för åren 1921 och 1922 upptagna

utgiftssummorna 77.8 respektive 78.? miljoner kronor skulle kunna

minskas med 2.5 miljoner kronor för år 1921 och 3.2 miljoner kronor för år 1922,

antog styrelsen bland annat, att postverkets utgifter för dyrtidstillägg åt dess

personal skulle komma att minskas med 1.» miljon kronor för det förstnämnda

och 2.2 miljoner kronor för det sistnämnda året. Till grund för detta antagande

låg dels det för styrelsen kända förhållandet, att det för dyrtidstillägget fastställda

grundtalet under första kvartalet av år 1921 nedgått med 10 enheter,

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Riksdagens skrivelse Nr 403.

dels ock att, enligt ett av vederbörande departementschef gjort uttalande till

d®t, 7n frets statsverksproposition fogade statsrådsprotokollet, vissa i utsikt

stallda forandrmgar av grunderna för dyrtidstilläggen antoges skola för

postverkets vidkommande medföra en utgiftsminskning av 1.5 miljon kronor för

ar 1922.

Numera hava emellertid tillkommit nya omständigheter, vilka föranlett,

att utgiftsberäkningen ställer sig annorlunda. Sålunda har grundtalet för dyrtidstillägget

för innevarande kvartal sänkts med ej mindre än 22 enheter, och

i en till riksdagen avlämnad proposition har Kungl. Maj:t föreslagit sådana

andrade grunder för dyrtidstillägget, att, om denna proposition bifalles, ytterligare

utgiftsminskning skulle komma att för postverket uppstå. Utredning har

nu verkställts rörande den inverkan på postverkets utgifter, som sagda nytillkomna

omständigheter skulle komma att utöva. Därvid har förutsatts, dels

att indextalet kommer att för hela andra kvartalet innevarande år utgöra 249

och för årets återstående del 240 samt för hela år 1922 likaledes 240, dels ock att

Kungl. Maj:ts nyssberörda förslag rörande ändrade grunder för dyrtidstilllägget

vinner riksdagens bifall. Ehuru den undersökning, som under dessa förutsättningar

verkställts, uppenbarligen endast kunnat lämna ett approximativt

resultat, synes densamma dock giva vid handen, att postverkets utgifter för

dyrtidstillägg skall komma att uppgå till 16.o miljoner kronor för år 1921 och

13.9 miljoner kronor för år 1922. Kostnaderna för dyrtidstillägget hade upptagit^

i de ursprungliga utgiftsberäkningarna till 21 miljoner kronor för vartdera

året, och i reviderade beräkningar, som avgivits i februari 1921, till 19.6

respektive 18.8 miljoner kronor. Skillnaden mellan de summor, som framkommit

vid de nu gjorda och de nästföregående beräkningarna, är alltså denna:

........... kr. 19.5 miljoner

— » 16.o »

minskning kr. 2.» miljoner; och

........... » 18.8 »

- » 13.9 »

minskning kr. 4.9 miljoner.

Under förutsättning att föregående beräkningar av utgifterna i övrigt

liksom av inkomsterna, bortsett från de föreslagna vortoförhöjningarna, visa

sig hållbara, skulle, enligt den nu föreliggande utredningen, dyrtidstilläggens

minskning medföra, att någon brist icke skulle uppstå för år 1921, och att för

år 1922 i stället för brist skulle uppkomma ett överskott av över 2 miljoner

kronor.

Vad beträffar utgifterna, i den mån de icke hänföra sig till dyrtidstilllägget,

så hava dessa under innevarande års första kvartal i jämförelse med

motsvarande kvartal år 1920 visat någon tendens till nedgång. En undersökning,

i vilken mån förhållandena kunna tänkas bliva likartade under den återstående

delen av året, har givit följande resultat.

Avlöningarna till den ordinarie personalen torde sannolikt icke komma

att uppgå till förut beräknade belopp, beroende i huvudsak därpå, att, till följd

av nedgången i poströrelsen, ett antal tjänster icke blivit tillsatta. Verkningarna

härav i utgiftshänseende äro svåra att beräkna, då det givetvis icke

för år 1921

för år 1922

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Riksdagens skrivelse Nr 403.

nu kan med säkerhet avgöras, huruvida dessa tjänster komma att stå obesatta

hela året samt om ytterligare tjänster till äventyrs komma att lämnas vakanta.

I alla händelser torde man, åtminstone icke för närvarande, kunna räkna med

större besparing härutinnan än högst 300,000 kronor för år.

Anslaget till avlöning åt extra personal synes ej komma att fullt tagas

i anspråk, enär behovet av dylik personal på grund av nedgången i posttrafiken

väsentligt minskats. På detta anslag emotses en årlig besparing av högst

500,000 kronor.

Den rådande depressionen har haft till följd, att personalen numera anlitas

till övertidstjänstgöring i betydligt mindre grad än vad förut varit

fallet. Härav följer, att utgifterna för övertidsarbete antagas komma att bliva

betydligt mindre än förut. Såvitt nu är möjligt, att med ledning av siffrorna

för föregående år och sistlidna januari månad döma, kan möjligen beträffande

dessa utgifter förväntas en besparing av inemot 300,000 kronor för år.

Till utgiftsminskning å postföringsanslagen har hänsyn tagits redan vid

den beräkning, som avgavs under sistlidna februari, och uppskattades då denna

utgiftsminskning till ungefär en miljon kronor för vartdera av åren 1921 och

1922. Att för närvarande räkna med ytterligare minskning är icke tillrådligt.

Den av Kungl. Maj:t tillsatta kommittén för utredning av, bland annat,

poststationsföreståndarnas och lantbrevbärarnas avlöningsförhållanden har

ännu icke slutfört sitt arbete, vadan det icke för närvarande är möjligt att

förutse, huruvida ytterligare förhöjning av lantbrevbärarersättningen kan

bliva en följd av utredningen i fråga.

Å anslaget till traktamenten för tjänstgöring i postkupé torde måhända

för innevarande år kunna påräknas en besparing av inemot 100,000 kronor, enär

enligt förljudande kommunikationsverkens lönenämnd i avvaktan på nytt resereglemente,

vars framläggande för riksdagen uppskjutits, tills vidare icke lärer

komma att framlägga något förslag rörande dessa traktamenten.

Å de omkostnadsanslag, som icke äro att hänföra till personal- eller

postföringskostnader — sådana anslag utgöra emellertid endast en jämförelsevis

obetydliig del av driftkostnadsstaten, omkring 6 procent — lära på grund

av den fallande prisnivån vissa besparingar kunna göras. Så är exempelvis

fallet med anslagen till postlokalers uppvärmning, till blankett- och cirkulärtryck

m. m. Huru stora belopp det därvidlag gäller, låter sig knappast för närvarande

beräkna. Möjligen kan det röra sig om 200,000 å 300,000 kronor för år.

Inalles skulle de nu angivna besparingarna å andra utgifter än dyrtidstillägg

uppgå till en summa av 1.* å 1.5 miljon kronor. Det torde emellertid

kunna ifrågasättas, huruvida icke försiktigheten borde bjuda att räkna med åtminstone

viss del av detta belopp såsom erforderlig marginal mot den ytterligare

nedgång i inkomsterna, varmed man under nuvarande ovissa förhållanden

måste räkna. Generalpoststyrelsen vill med avseende härå särskilt understryka

vad som förut framhållits, nämlign att med de höga belopp, vartill

postverkets inkomster numera stigit, en procentuellt taget obetydlig trafikminskning

föranleder en ganska avsevärd inkomstminskning, Då inkomsterna

nu beräknats till omkring 73 miljoner kronor, innebär ju en sänkning av det

beräknade beloppet med endast 4 procent inemot 3 miljoner kronor lägre in

komster.

De sålunda verkställda förnyade beräkningarna giva följande slutresul
-

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Riksdagens skrivelse Nr 403.

tat. Under förutsättning, å ena sidan, att man kan räkna med så stora inkomstbelopp

av poströrelsen, som hittills skett, samt, å andra sidan, att man

icke bör räkna med någon ytterligare nedsättning ä}n ovan angivits beträffande

avlöningsbeloppen till den fast anställda postpersonalen, skulle, även om de

nu ifrågasatta ytterligare portoförhöjningama icke genomföras, någon brist

å postverkets rörelse för år 1921 icke behöva befaras samt ett överskott av möjligen

inemot 3 miljoner kronor kunna för år 1922 påräknas.

Stockholm den 3 maj 1921.

Kungl. Generalpoststyrelsen.

JULIUS JUHLIN.

HEEMAN ASKBERG.

Arv. Frithiof.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.