Skrivelse till Konungen, i anledning av väckta motioner angående en ändamålsenlig reglering av partihandeln med rusdrycker samt utskänkningen av sådana drycker.
1921-06-17 · 6 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,9 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
- Sidnummer: alla 6 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Rskr. 1921:408, Skrivelse till Konungen, i anledning av väckta motioner angående en ändamålsenlig reglering av partihandeln med rusdrycker samt utskänkningen av sådana drycker.
Dokumentets text
Riksdagens skrivelse Nr 408.
1
Nr 408.
Godkänd av första kammaren den 17 juni 1921.
Godkänd av andra kammaren den 17 juni 1921.
Riksdagens skrivelse till Konungen, i anledning av väckta motioner
angående en ändamålsenlig reglering av partihandeln
med rusdrycker samt utskänkningen av sådana
drycker.
(Bevillningsutskottets betänkande nr 39.)
Till Konungen.
I tvenne likalydande motioner, nr 58 i första kammaren och pr
96 i andra kammaren har hemställts, bland annat, att riksdagen måtte
besluta att i skrivelse till Kungl. Maj:t begära skyndsam utredning och
förslag om sådana förändringar i kungl. förordningen den 14 juni 1917
angående försäljning av rusdrycker, genom vilka partihandeln med rusdrycker
på ett ändamålsenligt sätt reglerades.
De anmärkningar, som i förevarande motioner riktats mot den
numera tillämpade ordningen för rusdryckshanteringen, gruppera sig
kring två särskilda huvudgrenar av nämnda hantering, nämligen dels
partihandeln med rusdrycker och dels utskänkningen av sådana drycker.
Bihang till riksdagens protokoll 1921. 14 samt. (Nr 408.) 1
2
Riksdagens skrivelse Nr 408.
På begäran av riksdagens bevillningsutskott, som förberedande
behandlat om förmälda motioner, har kontrollstyrelsen i vederbörlig ordning
avgivit yttrande över desamma, vilket yttrande återfinnes såsom
bilaga till utskottets betänkande i ämnet (nr 39). Berörda yttrande åtföljes,
bland annat, av en utav kontrollstyrelsen från aktiebolaget vinoch
spritcentralen infordrad promemoria rörande detta bolags tillkomst
och förhållande till partihandeln med rusdrycker.
Riksdagen vill erinra om att, såsom i motionerna påpekats, frågan
om partihandelns ordnande var föremål för behandling vid 1918 års
lagtima riksdag. I en inom andra kammaren väckt motion, nr 137,
begärdes sådant förtydligande av gällande lagstiftning, att partihandeln
med alkoholhaltiga drycker (utom egentligt brännvin) skulle få oförhindrat
utövas av enskilda näringsidkare. Bevillningsutskottet, som inhämtat
kontrollstyrelsens yttrande i ämnet, avstyrkte motionen. Majoriteten
anförde bland annat:
»Såsom kontrollstyrelsen framhållit, synes det icke vara möjligt att på den
av motionären ifrågasatta vägen förhindra den koncentration, som för närvarande
pågår på vin- och spirituosahandelns område. Utskottet är ej heller övertygat om,
att det vore lämpligt eller önskvärt att några hinder lades i vägen för den utveckling.
som faktiskt äger ruin. Utskottet utgår härvid från en i viss mån annan
uppfattning än motionären och håller före, att även med en omläggning av partihandeln
i den riktning, som nu sker, hanteringens kvalitetsstandard torde kunna
upprätthållas. Utskottet är jämväl förvissat om, att därest partihandeln utövas
av ett fåtal, under offentlig kontroll stående bolag med begränsad vinstandel åtskilliga
hittillsvarande osunda företeelser på ifrågavarande område, såsom varuförfalskning
och varuförsämring, anbringande av missvisande etiketter m. m., skola
komma att upphöra.
Beaktas bör även i detta sammanhang, att, såsom motionären själv framhållit,
jämlikt 98 § rusdrycksförsäljningsförordningen de enskilda vin- och spirituösahandlare.
som icke överlåta sin rörelse till aktiebolaget vin- och spritcentralen
eller med detta samverkande aktiebolag, äro oförhindrade att intill den 1 januari
1922 utan särskilt tillstånd fortsätta försäljningen i parti av viner eller spirituösa,
vaftill kommer, att kontrollstyrelsen jämlikt 13 § av nyssnämnda förordning även
därefter är befogad att meddela enskild handlande tillstånd till partihandel med vin
eller spritdrycker. Det synes således svårt att förstå, vad det av motionären begärda
förtydligande skulle innehålla eller vartill det kunde tjäna.
De synpunkter kontrollstyrelsen anfört i sitt yttrande äro, efter utskottets
uppfattning fullt riktiga och visa oföiffydbart, hurusom motionärens framställning i
övervägande grad är överdriven eller vilar på missuppfattning.»
Fyra reservanter voro skiljaktiga beträffande motiveringen, som
de på motsvarande punkt ville forma så:
3
Riksdagens skrivelse Nr 408-
»Såsom kontrollstyrelsen framhållit, synes det icke vara möjligt att på den
av motionären ifrågasatta vägen förhindra den koncentration, som för närvarande
pågår på vin- och spirituosahandelns område. Ihågkommas får också, att jämlikt
98 § rusdrycksförsäljningsförordningen de enskilda vin- och spirituosahandlare,
som icke överlåta sin rörelse till aktiebolaget vin- och spritcentralen eller med
detta samverkande aktiebolag, äro oförhindrade att intill den 1 januari 1922 utan
särskilt tillstånd fortsätta försäljningen i parti av viner eller spirituösa^ vartill
kommer, att kontrollstyrelsen jämlikt 13 § av nyssnämnda förordning även därefter
är befogad att meddela enskild handlande tillstånd till partihandel med vin eller
spritdrycker.
Såvitt något obehörigt tvång ej utövas gentemot de enskilda handlandena,
torde i och för sig ej vara något att anmärka mot den pågående koncentrationen.
Erfarenheten har ej heller hittills visat, att några verkliga olägenheter skulle vara
förknippade med en sådan koncentration. Det torde också, efter utskottets förmenande,
kunna antagas, att därest partihandeln utövas av ett mindre antal under
offentlig kontroll stående bolag med begränsad vinstandel, åtskilliga hittillsvarande
osunda företeelser på ifrågavarande område, såsom varuförfalskning och varuförsämring,
anbringande av missvisande etiketter m. m., komma att upphöra.
Skulle emellertid erfarenheten giva vid handen, att sådana förväntningar ej
uppfyllas, eller att efter den ifrågavarande koncentrationens genomförande den
konsumerande allmänhetens berättigade anspråk icke bliva tillgodosedda, lärer det
få anses uteslutet, att icke kontrollstyrelsen skulle veta att åvägabringa erforderlig
rättelse, bl. a. genom begagnande av sin ovan omförmälda befogenhet att lämna
nya medgivanden till partihandel med vin eller spritdrycker.»
Utskottets hemställan bifölls av båda kamrarna, av första kammaren
med reservanternas motivering och av andra kammaren med utskottsmajori
tetens.
Partihandeln med rusdrycker är, såsom den i bilagan lämnade
redogörelsen visar, numera i stort sett koncentrerad hos a.-b. vin- &
spritcentralen och dess dotterbolag. Vid ingången av 1919, det år, då
den nya rusdrycksförsäljningen trädde i kraft, biföllos nämligen av
kontrollstyrelsen ansökningar, enligt § 13 i rusdrycksförsäljningsförordningen,
allenast från vin- & spritcentralen och dess fyra dotterbolag.
Dessa fem bolag voro vid det dåvarande de enda firmor, som bedrevo
den handel med vin och spirituösa, som förut bedrivits av enskilda
vinhandlare eller firmor, och vilka i viss utsträckning försålt varor till
landets systembolag. Innehavarna av eu del av de till vin- & spritcentralen
överlåtna firmor, som sålunda ej längre bedrevo dylik rörelse,
hade ävenledes ingivit ansökningar om rätt till partihandel. Dessa ansökningar,
som avsågo ätt börja ny rörelse, avslogos av kontrollstyrelsen.
Likaledes avslogos ansökningar från en del enskilda, smärre agenter
och anställda hos äldre vinhandlare, vilkas rörelse antingen var av
4
Riksdagens skrivelse Nr 408.
mycket ringa omfattning eller för vilkas vidkommande bifall av andra
skäl icke lämpligen kunde komma ifråga. De klagomål över kontrollstyrelsens
beslut, som några av de sökande anförde hos Kungl. Maj:t,
föranledde ej heller någon Kung]. Maj:ts åtgärd.
Denna utveckling, som enligt i de föreliggande motionerna uttalad
uppfattning resulterat i ett faktiskt monopol, anses av motionärerna stridande
mot lagstiftarens avsikt vid tillkomsten av gällande rusdrycksförsäljningsförordning,
enligt vars 12 § rätt till partihandel tillkommer, förutom
tillverkare och systembolag, annan, som därtill erhållit tillstånd
av kontrollstyrelsen. Dylikt tillstånd anse motionärerna bort lämnas
av kontrollstyrelsen, så snart ej sökanden varit diskvalificerad eller
hinder eljest i det särskilda fallet förelegat.
Motionärerna hava icke påyrkat en omedelbar återgång till vad
de anse vara lagens mening, men den utredning i ämnet, de förorda,
borde närmast »taga sikte på en anordning med fri näringsutövning,
givetvis begränsad genom noggrann prövning av kvalifikation såväl till
personlighet som yrkesinsikt». Skulle däremot utredningen eventuellt
resultera i förslag om monopol, borde detta åter »tillkomma i eu formligen
av regering och riksdag godtagen ordning» och under tillfredsställande
garantier.
Utan att här ingå på detaljer i motionärernas framställning eller
i den uttömmande utredning, som kontrollstyrelsen lämnat, har riksdagen
velat till en början konstatera, att det genom den utredning, kontrollstyrelsen
förebragt, måste anses ådagalagt, att den tolkning av innebörden
av 12 § i rusdrycksförsäljningsförordningen, som motionärerna
företräda, är oriktig. Att kontrollstyrelsen rent formellt sett haft befogenhet
att handlägga här förevarande ärenden på sätt, som skett, synes
vara obestridligt, och annat har ej heller av motionärerna påståtts.
Ur saklig synpunkt har riksdagen, i likhet med vad riksdagen i
sitt ovan återgivna uttalande av år 1918 framhållit, ansett att den koncentration
av partihandeln till ett fåtal bolag med begränsad utdelning,
som ägt rum, varit till gagn och väsentligt underlättat genomförandet
av den nya rusdryckslagstiftningen. Det privatekonomiska intressets
avlägsnande från handeln med rusdrycker har länge varit en ledande
princip i svensk rusdryckslagstiftning, även om dess fulla tillämpning
varit förenad med stora svårigheter. Att principen på grund av den
utveckling, som ägt rum under de sista åren, kunnat vinna tillämpning
jämväl på partihandelns område, har riksdagen ansett vara enbart fördelaktigt.
Riksdagens skrivelse Nr 408. 5
Genom det sätt, på vilket koncentrationen av partihandeln ägt
rum har ock det allmänna vunnit den betydelsefulla fördelen, att de
synnerligen svårlösta ersättningsproblem, som måste uppstå vid avlösningen
av den enskilda spirituosahandeln, fått sin lösning utan statens
direkta ingripande och på ett sätt, som vunnit föregående års riksdags
godkännande.
Vad riksdagen i samband med behandlingen av förevarande motioner
ansett böra beaktas är sålunda ej den av motionärerna företrädda tanken
på en återgång till en mera fri näringsutövning på partihandelns område.
Fastmer synes det böra i författningen fastslås, att rätt till partihandel
icke må kunna utövas i privatekonomiskt intresse.
Det sätt, varpå den nuvarande organisationen kommit till stånd, gör
det emellertid helt naturligt, att statsmakterna böra undersöka, huruvida
inom den nuvarande organisationen av partihandeln det allmännas inflytande
är i önskvärd utsträckning tillgodosett. Ehuruväl riksdagen
anser det vara en angelägenhet av stor vikt, att det eller de affärsföretag,
som skola handhava denna gren av rusdryckshandeln, äro väl
konsoliderade och sålunda i stånd att själva bära konsekvenserna av de
inskränkningar i deras rörelse, som statsmakterna må finna lämpliga,
är det icke desto mindre av vikt, att klara bestämmelser finnas rörande
medelsdispositionen inom dylika företag. Riksdagen har väl beaktat, att
inom den nuvarande partihandelsorganisationen det allmännas representanter
hava ett avgörande inflytande, men ifrågasätter, huruvida ej genom
avtal eller på annat lämpligt sätt, i likhet med ^ad fallet är med aktiebolaget
svenska tobaksmonopolet, det allmänna bör tillförsäkra sig rätt
till utsträckt kontroll dels i fråga om den löpande affärsverksamheten,
dels ock i fråga om bolagsstämmans avsättningar till fonder och dylikt.
Slutligen har riksdagen ansett tiden vara inne att utreda, huruvida
de principer för partihandelns handhavande, som numera bragts till
tillämpning, böra inskrivas i rusdrycksförsäljningsförordningen och tillbakagång
på detta område sålunda omöjliggöras.
Vad motionärerna i övrigt anfört om den nuvarande organisationens
åtgärder i olika hänseenden, har riksdagen ansett icke vara av
beskaffenhet att i detta sammanhang påkalla riksdagens yttrande.
Det är givetvis av vikt för frågans lösning, att under tiden för
den utredning, som riksdagen sålunda finner sig böra begära, inga åtgärder
vidtagas, som äro ägnade att föregripa ett eventuellt kommande
beslut från riksdagens sida, utan att utredningens resultat avvaktas under
bibehållande av sakernas nuvarande läge. Härförutom får det anses vara
Bihang till riksdagens protokoll 1921. 14 samt. Nr 408. 2
6
Riksdagens skrivelse Nr 408.
ett statsfinansiellt intresse av särskild betydelse under nuvarande situation,
att åtgärder icke vidtagas, som kunna vara ägnade att minska
statens vinstandel från partihandeln.
Under åberopande av det ovan anförda får riksdagen anhålla, att
Eders Kungl. Maj:t måtte föranstalta om utredning, på vad sätt det allmännas
inflytande inom den nuvarande faktiska organisationen av partihandeln
med rusdrycker bäst må ordnas, samt för riksdagen framlägga
de förslag, vartill utredningen må föranleda.
Stockholm den 17 juni 1921.
Med undersåtlig vördnad.
STOCKHOLM, ISAAC MARCUS'' BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1921.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.