Sök i Ratio Lex

Skrivelse till Konungen, i anledning av väckta motioner om tullrestitution eller befrielse från tullavgift vid återutförsel av vissa fartygsmaterialier och skepps för no denheter.

1921-03-16 · 9 sidor, varav 9 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,1 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 9 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Rskr. 1921:413, Skrivelse till Konungen, i anledning av väckta motioner om tullrestitution eller befrielse från tullavgift vid återutförsel av vissa fartygsmaterialier och skepps för no denheter.

Dokumentets text

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Riksdagens skrivelse Nr 413.

\

Nr 413.

Godkänd av första kammaren den 18 juni 1921.

Godkänd av andra kammaren den 20 juni 1921.<

Riksdagens skrivelse till Konungen, i anledning av väckta motioner

om tullrestitution eller befrielse från tullavgift vid återutförsel

av vissa fartygsmaterialier och skepps för no denheter.

(Bevillningsutskottets betänkande nr 53.)

Till Konungen.

I likalydande motioner, nr 54 i första kammaren samt nr 95 i

andra kammaren, liar hemställts, »att riksdagen ville beträffande fartygsmateiialier

och skeppsförnödenheter, vilka enligt vederbörlig anmälan tullbehandlats

eller varda tullbehandlade under åren 1918—1921 för ändamål,

som i § 12 tulltaxeförordningen sägs, samt därefter inom den i

mom. 1 b) av samma författningsrum bestämda tid av fem år ur riket

under vederbörliga tullkontroller återutföras, förklara hinder icke skola

möta för att på särskilda ansökningar till vederbörande återbetala för

ifrågavarande materialier och skeppsförnödenheter erlagda tullavgifter

eller, därest allenast säkerhet för dessa blivit ställd, lämna befrielse

från avgifternas gäldande».

Enligt § 12 i gällande förordning med tulltaxa för inkommande

varor kan den, som här i riket verkställt nybyggnad, förbyggnad eller

repax-ation av fartyg om mer än 40 tons avgiftspliktig dräktighet, vare

sig svenskt eller utländskt, eller av vissa smärre järnfartyg, som äro

avsedda att omedelbart erhålla eller äga utländsk nationalitet, få för

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Riksdagens skrivelse Nr 413.

därvid använda, från utrikes ort införda tullpliktiga materialier och skeppsförnödenheter

restitutionsvis återbekomma den erlagda tullavgiften eller,

i det fall att tullavgiften, med stöd av särskilt meddelad rätt till

anstånd, icke blivit erlagd utan allenast säkerhet för densamma ställts,

njuta befrielse från dess gäldande.

Efter att hava erinrat härom samt om åtskilliga med avseende å

ifrågavarande restitutionsrätt stadgade villkor hava motionärerna lämnat

en redogörelse, av vilken här meddelas följande sammanfattning.

Till följd av försenade leveranser under krigsårens livliga skeppsbyggnadsverksamhet

hade betydande partier skeppsbyggnadsmaterialier,

importerade för ovan angivna ändamål, icke kunnat användas för de

ursprungligen avsedda fartygsbyggena utan blivit lagrade. Till följd av

den sedan mitten av år 1920 rådande depressionen inom hela världens

sjöfart hade ett flertal rederier både inom och utom vårt land måst

annullera under senaste åren gjérda fartygsbeställningar, på grund varav

varven eller rederierna stode inför utsikten att icke kunna få användning

för sina i lager liggande materialier av ifrågavarande slag. För

undvikande av alltför stora förluster genom lagring under lång tid framåt

hade det för flera ägare blivit nödvändigt att söka avyttra desamma

till utlandet, då det inhemska behovet vore synnerligen ringa. Sådan

försäljning till utlandet hade emellertid icke i avsevärd omfattning

kunnat komma till stånd, alldenstund vid försäljningsprisets beräknande

hänsyn måst tagas till ovan återgivna bestämmelse i § 12 mom. 1 tulltaxeförordningen,

enligt vilken bestämmelse såsom villkor för tullrestitution

gäller, att materialierna blivit använda till sådant ändamål, som i

momentet avses.

Under åberopande av vad sålunda anförts och med erinran om det .i

§ 11 av nyssnämnda förordning införda stadgandet därom, att rätteligen

debiterad och erlagd tullavgift icke finge restitueras, även om varan

återutfördes, hava motionärerna framkommit med sin hemställan om

riksdagens medverkan för att få omförmälda hinder för tullrestitutions

medgivande -i de i motionerna berörda fall undanröjt.

Under motionernas förberedande behandling har vederbörande utskott

utverkat Kungl. Maj:ts befallning till generaltullstyrelsen att avgiva utlåtande

i anledning av motionerna och därvid särskilt yttra sig angående

möjligheten och sättet att anordna betryggande kontroll vid tillämpning

av en sådan utvidgad rätt till tullrestitution, som i motionerna ifrågasatts,

ävensom avgiva förslag till avfattning av bestämmelser, ägnade att

tillgodose det av motionärerna framförda intresset; och har general
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Riksdagens skrivelse Nr 413.

tullstyrelsen i anledning- härav den 16 mars 1921 avgivit såsom bilaga

vid denna skrivelse fogat utlåtande.

På sätt generaltullstyrelsen i nämnda utlåtande påpekat är

restitutionsrätten enligt § 12 tulltaxeförordningen avsedd att bereda

den svenska skeppsbyggnadsindustrien stöd vid konkurrens med den

utländska. Då nu på grund av inträdda oförutsedda förhållanden avsevärda

partier importerade skeppsbyggnadsmaterialier icke kunnat komma till

användning till avsedd nybyggnad, förbyggnad eller reparation av fartyg,

och då enda utvägen att täcka någon del av de förluster, som härigenom

åsamkas ifrågavarande svenska industri, synes vara att materialierna

säljas till utlandet, så har riksdagen funnit det stå i full överensstämmelse

med grundtanken i dessa restitutionsbestämmelser, om i''ör

fall av berörda art det hinder för restitutionens tillämpning avlägsnas,

vilket ligger i det föreskrivna villkoret, att materialierna skola hava

blivit för det avsedda ändamålet använda.

Motionärerna hava föreslagit, att den utsträckta restitutionsrätten

måtte gälla varor, vilka tullbehandlats eller varda tullbehandlade under

åren 1918—1921. Generaltullstyrelsen har härtill anmärkt, att rätten

syntes böra begränsas att gälla varor, vilkas angivning till förtullning

ägt rum före de nya bestämmelsernas ikraftträdande. En sådan utsträckning

av tiden, som i motionerna ifrågasatts, kunde nämligen gynna

spekulationen och missbrukas. Riksdagen, som icke delar de av generaltullstyrelsen

sålunda uttalade betänkligheterna, har icke ansett en sådan

begränsning av den av motionärerna ifrågasatta tiden erforderlig. Härav

påkallas en redaktionell ändring av de av generaltullstyrelsen föreslagna

bestämmelserna, mot vilkas avfattning i övrigt riksdagen icke haft något

att erinra; och upptager riksdagen bland bestämmelserna det av styrelsen

alternativt föreslagna tillägget. Riksdagen har icke givit sitt här

meddelade beslut formen av en författning, utan har överlåtit detta åt

Kungl. Magt.

Under åberopande av vad sålunda anförts får riksdagen för Eders

Kungl. Maj:t tillkännagiva, att riksdagen, angående tillfällig utvidgning

av sådan rätt att restitutionsvis återbekomma erlagd tullavgift

eller njuta befrielse från dess gäldande, varom stadgas i § 12 av förordningen

den 9 juni 1911 med tulltaxa för inkommande varor, antagit

följande bestämmelser:

Utan hinder av bestämmelsen i § 11 av kungl. förordningen med

tulltaxa för inkommande varor den 9 juni 1911 må åt innehavare av

skeppsvarv eller mekanisk verkstad, vilken från utrikes ort infört tull
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Riksdagens skrivelse Nr 413.

pliktiga materialier och skeppsförnödenheter, avsedda att här i riket,

såsom i § 12 av nämnda förordning förmäles, användas till nybyggnad,

förbyggnad eller reparation av fartyg, av generaltullstyrelsen, på sätt

nedan bestämmes, medgivas restitution av erlagd tullavgift för sådana,

icke till husgerådssaker hänförliga artiklar, som på i sagda författningsrum

föreskrivet sätt anmälts vara införda för ovannämnda ändamål men,

utan att hava för detta ändamål använts, blivit återutförda till utlandet.

I det fall att enligt medgivande, som i § 12 tulltaxeförordningen sägs,

tullavgiften icke blivit erlagd, utan allenast säkerhet för densamma

ställts, må generaltullstyrelsen under ovan angivna föidiållanden i stället

medgiva befrielse från tullavgiftens gäldande.

Beträffande sådana medgivanden, om vilka ovan sagts och vilka

endast må avse varor, som angivits till förtullning efter ingången av

år 1918 och vederbörligen tullbehandlats • före utgången av år 1921,

gälla i övrigt följande villkor, nämligen:

att återutförseln äger rum och restitutionen sökes före utgången av

år 1921;

att utförseln sker vid samma tullkammare, där förtullningen ägt

rum, såvida ej generaltullstyrelsen för särskilt fall finner restitution

kunna medgivas, oaktat varan utförts vid annan tullkammare;

att exportangivningsinlagan innehåller uppgift om avsikten att för

de till utförsel angivna artiklarna erhålla tullrestitution enligt denna

förordning, om varans handelsbenämning, myckenhet och beskaffenhet

samt om den rubrik i tulltaxan, till vilken densamma vid införseln blivit

hänförd, jämte vederbörligt nummer i gällande statistiska varuförteckning;

att nämnda inlaga är åtföljd av exportörens under edlig förpliktelse

avgivna och av två hans biträden till riktigheten bestyrkta försäkran,

att dessa artiklar äro av utländskt ursprung, att desamma blivit

införda för ändamål, som i § 12 tulltaxeförordningen avses, att full

införseltull för dem blivit behörigen erlagd eller av generaltullstyrelsen

godkänd säkerhet för densamma ställd, samt uppgift ej mindre om dagen,

då de angivits till förtullning, än även därom, huruvida sådan angivning

skett från nederlag, från transitupplag, från frihamn eller direkte och

i sistnämnda fall jämväl om den lägenhet, med vilken införseln skett,

ävensom att artiklarna icke efter införseln undergått någon bearbetning

eller förändring;

att vederbörande tullkammare efter exportvarans undersökning meddelar

attest angående densammas myckenhet och beskaffenhet ävensom

angående kollinas plombering och bevakning under transporten till och

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Riksdagens skrivelse Nr 413.

inlastning i fartyg eller järnvägsvagn, vilken attest såsom verifikation

jämte angivningsinlagan och övriga intyg bifogas tullkammarens utgående

tulljournal;

att utförseln i övrigt verificeras på sätt i § 13 av förordningen

med tulltaxa för inkommande varor den 9 juni 1911 finnes stadgat beträffande

varor, för vilka tullrestitution är därstädes medgiven; samt

att beträffande artiklar, vilka efter denna förordnings ikraftträdande

angivas till förtullning med sådan anmälan om avsikten med deras införsel,

som i § 12 mom. 1 a) tulltaxeförordningen sägs, nu avsedda

restitutionsrätt icke må åtnjutas, med mindre dessa artiklar vid förtullningen

upptagas i ett av vederbörande tullförvaltning fört avräkningsdiarium,

i vilket vid artiklarnas utförsel vederbörlig avskrivning

jämväl skall verkställas.

Stockholm den 20 juni 1921.

Med undersåtlig vördnad.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse AV 413.

9

Bilaga.

Ang. motionerna I: 54 av herrar Jeansson

och Vennersten samt IT: 95 av

herr Thore m. fl.

Knngl.

Generaltullstyrelsen.

- Till riksdagens bevillningsutskott.

Restitutionsrätten enligt § 12 tulltaxeförordningen är avsedd att bereda den

svenska skeppsbyggnadsnäringen stöd vid konkurrens med motsvarande utländsk

industri.

Huruvida eller i vad mån de förhållanden, vilka i motionerna åberopats

såsom skäl för den begärda förmånen, äro för handen, därom är generaltullstyrelsen

icke i tillfälle göra något uttalande, lika litet som därom, huruvida i princip ett

sådant medgivande, som motionärerna ifrågasatt, lämpligen bör ifrågakomma, oavsett,

bland annat, den inverkan detsamma kan komma att utöva på avsättningen i utlandet

av inom Sverige tillverkade varor av motsvarande slag.

Styrelsens yttrande torde också vara avsett huvudsakligen att åstadkomma

utredning rörande möjligheten och sättet att anordna kontroll vid tillämpning av

den utvidgade rätt till tullrestitution, som i motionerna ifrågasatts.

Formaliteterna för erhållande av restitution enligt § 12 tulltaxeförordningen

äro synnerligen enkla. Den bevisning, som åligger den, vilken vill erhålla restitution

enligt detta författningsrum, består huvudsakligen däri, att han till generaltullstyrelsen

avlämnar en av honom under edlig förpliktelse avgiven och av två hans

biträden, som med arbetet tagit befattning, bestyrkt noggrann förteckning över

myckenheten och beskaffenheten av alla till fartyget använda olika artiklar, för

vilka restitution av eller befrielse från tullavgift sökes, jämte under samma förpliktelse

avgiven försäkran, att dessa artiklar äro av utländskt ursprung och att

full införseltull för dem blivit behörigen erlagd eller av generaltullstyrelsen godkänd

säkerhet för densamma ställd, samt uppgift ej mindre om dagen, då de angivits

till förtullning, än även därom, huruvida sådan angivning skett från nederlag, från

transitupplag, från frihamn eller direkte och i sistnämnda fall jämväl om den lägenhet,

med vilken införseln skett.

Nämnda förteckning granskas hos generaltullstyrelsen, därvid dels konstateras

riktigheten av de uppgivna införselposterna och att skriftlig anmälan skett om

ändamålet med införseln, att för varorna full införseltull blivit behörigen erlagd

eller av generaltullstyrelsen godkänd säkerhet för densamma ställd, ävensom att

restitution ej förut beviljats, dels ock prövas, huruvida artiklarna äro av sådan

Bihang till riksdagens protokoll 1921. 14 sand. Nr 412-—413. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10 Riksdagens skrivelse Nr 413.

beskaffenhet, att den för dem sökta förmånen enligt ifrågavarande författningsrum

är medgiven.

Innebörden av den nu ifrågasatta förmånen skulle bliva i viss mån likartad

med den rättighet, som på grund av handelrestitutionsinstitutet kan beviljas handelsidkare.

Bestämmelserna härom äro meddelade i kungl. förordningen angående tullrestitution

i vissa fall vid återutförsel av utländsk vara den 13 december 1912

(nr 355) med däri genom kungl. förordningar den 18 juli 1913 (nr 151) och den

16 juli 1919 (nr 450) gjorda ändringar jämte tillhörande författningar.

Villkoren för medgivande av nu ifrågavarande förmån skulle väl i huvudsak

utarbetas på grundval av bestämmelserna i § 12 tulltaxeförordningen med tilläggav

vissa föreskrifter efter förebild från författningarna angående handelsrestitutionen.

Med avseende å de allmänna principerna för identitetsbevisningen och kontrollen

i fråga om skeppsbyggnadsrestitutionen framgår av vad ovan anförts, att

den förra är grundad uteslutande på förenämnda försäkran och att tullverkets

kontroll inskränker sig till ett konstaterande, att de förtecknade varorna vederbörligen

införtullats och att tullrestitution eller befrielse från tullavgifts erläggande

ej redan blivit beviljad. Restitutionsmedgivandet vilar således uteslutande på förtroende

till uppgifterna av den restitutionssökande och hans biträden, enär någon

särskild kontroll, att de förtecknade artiklarna verkligen blivit använda till det

uppgivna arbetet icke utövas från tullverkets sida.

Handelsrestitutionsinstitutet vilar även på förtroende till den restitutionssökandes

uppgifter, men härvid är att märka, att tullverket utövar kontroll att den

vara, vars utförsel föranleder restitution, verkligen blir reexporterad. På liknande

sätt skulle ju i nu förevarande fall kontroll utövas över reexporten, men det kunde

dock ifrågasättas, huruvida det förtroende, som därvid skulle tilläggas exportörens

uppgifter, borde efter föredöme från handelsrestitutionsinstitutet knytas till konstaterande

hos honom av vissa särskilda kvalifikationer. Beträffande handelsrestitution

fordras nämligen enligt § 2 i förordningen, att handelsidkaren skall vara känd

såsom synnerligen redbar och .solid samt i övrigt prövas lämplig; och uppgifter i detta

hänseende inhämtas alltid jämlikt § 5 från vederbörande handelskammare. Styrelsen

anser emellertid, att, då ett dylikt villkor icke förekommer i § 12 tulltaxeförordningen,

till vilket författningsrum det ifrågasatta medgivandet skulle knyta sig

såsom en utsträckt förmån, något sådant styrkande av särskilda kvalifikationer

härvid icke bör ifrågakomma.

Den i § 12 tulltaxeförordningen omhandlade restitutionsrätten må enligt författningens

ordalag tillgodonjutas icke blott av innehavare av skeppsvarv eller mekanisk

verkstad utan även av annan, som verkställt nybyggnad, förbyggnad eller reparation

av fartyg — t. ex. den som å fartyg verkställt målning. Styrelsen har emellertid

på grund av motiveringen i motionerna förutsatt, att den utvidgade restitutionsrätten

skulle inskränkas att avse endast innehavare av skeppsvarv och mekanisk verkstad.

Denna restitutionsrätt vid återutförsel av skeppsbyggnadsmaterialier synes

böra förklaras i enlighet med förslaget gälla sådana varor, som angivits till förtullning

efter ingången av år 1918, men inskränkas till att avse varor, vilkas angivning

skett före den eventuella nya förordningens trädande i kraft. Medgivandet

skulle nämligen givetvis erhålla karaktären av en undantagsbestämmelse och icke

givas en sådan utsträckning, att den gynnade spekulationer och kunde missbrukas.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse Nr 413. 11

Av liknande skäl torde rätten till återförsel och sökande av tullrestitution

lämpligen böra inskränkas till viss kortare tid, förslagsvis till utgången avår 1921.

Några bestämmelser motsvarande de i § 9 av handelsrestitutionsförordningen

betintliga synas icke vara erforderliga, därest innehållet i exportörens försäkran

göres liknande innehållet i den, som föreskrives i § 12 tulltaxeförordningen, vilket

författningsrum icke har några bestämmelser motsvarande de nyssberörda.

Någon anledning att, såsom är föreskrivet beträffande handelsrestitution, från

restitutionsrätt undantaga varor, vilka återsändas till produktions- eller inköpslandet.

torde enligt styrelsens förmenande icke föreligga, särskilt om, såsom föreslagits,

restitutionsrätten begränsas till varor, som angivits till förtullning före förordningens

trädande i kraft. ....

Motiveringen i motionerna torde giva vid handen, att restitutionsrätten icke

bör omfatta artiklar, hänförliga till husgerådssaker.

Därest i motionernas syfte anses böra utfärdas bestämmelser angående tillfällig

restitutionsrätt för i § 12 tulltaxeförordningen omförmälda, för fartygsbyggnad

m. m. införda artiklar jämväl vid deras återutförsel utan användning till fartyg,

synas desamma i enlighet med vad sålunda anförts kunna givas förslagsvis följande

lvdelse: , ...

Utan hinder av bestämmelsen i § 11 av kungl. förordningen med tulltaxa

för inkommande varor den 9 juni 1911 må åt innehavare av skeppsvarv eller mekanisk

verkstad, vilken från utrikes ort infört tullpliktiga materialier och skeppsförnödenheter,

avsedda att här i riket, såsom i § 12 av nämnda förordningen förmäles,

användas till nybyggnad, förbyggnad eller reparation av fartyg, av generaltullstyrelsen,

på sätt nedan bestämmes, medgivas restitution av erlagd tullavgift för

sådana, icke till husgerådssaker hänförliga artiklar, som på i sagda författningsrum

föreskrivet sätt anmälts vara införda för ovannämnda ändamål men, utan att hava

för detta ändamål använts, blivit återutförda till utlandet. I det fall, att enligt

medgivande, som i § 12 tulltaxeförordningen sägs, tullavgiften icke blivit erlagd,

utan allenast säkerhet för densamma ställts, må generaltullstyrelsen under ovan

angivna förhållanden i stället medgiva befrielse från tullavgiftens gäldande.

Beträffande sådana medgivanden, vilka endast må avse varor, som efter ingången

av år 1918 men före denna förordnings trädande i kraft angivits till förtullning,

gälla i övrigt följande villkor, nämligen:

att återutförseln äger rum och restitutionen sökes före utgången av år 1921;

att utförsehi sker vid samma tullkammare, där förtullningen ägt rum, såvida

ej generaltullstyrelsen för särskilt fall finner restitution kunna medgivas, oaktat

varan utförts vid annan tullkammare;

att exportangivningsinlagan innehåller uppgift om avsikten att för de till

utförsel angivna artiklarna erhålla tullrestitution enligt denna förordning, om varans

handelsbenämning, myckenhet och beskaffenhet samt om den rubrik i tulltaxan, till

vilken densamma vid införseln blivit hänförd, jämte vederbörligt nummer i gällande

statistiska varuförteckning; . .

att nämnda inlaga är åtföljd av exportörens under edlig förpliktelse avgivna

och av två hans biträden till riktigheten bestyrkta försäkran, att dessa artiklar

äro av utländskt ursprung, att desamma blivit införda för ändamål, som i § 12

tulltaxeförordningen avses, att full införseltull för dem blivit behörigen erlagd ellei

av generaltullstyrelsen godkänd säkerhet för densamma ställd, samt uppgift ej mindre

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Riksdagens skrivelse Nr 413.

om dagen, då de angivits till förtullning, än även därom, huruvida sådan angivning

skett från nederlag, från transitupplag, från frihamn eller direkte och i sistnämnda

fall jämväl om den lägenhet, med vilken införseln skett, ävensom att artiklarna

icke efter införseln undergått någon bearbetning eller förändring;

att vederbörande tullkammare efter exportvarans undersökning meddelar attest

angående densammas myckenhet och beskaffenhet ävensom angående kollinas plombering

och bevakning under transporten till och inlastning i fartyg eller järnvägsvagn,

vilken attest såsom verifikation jämte angivningsinlagan och övriga intyg

bifogas tullkammarens utgående tulljournal; samt

att utförseln i övrigt verificeras på sätt i § 13 av kungl. förordningen med

tulltaxa för inkommande varor den 9 juni 1911 finnes stadgat beträffande varor,

för vilka tullrestitution är därstädes medgiven.

Därest restitutionsrätten, oavsett vad styrelsen här ovan anfört, skulle anses

böra få galla även varor, som efter förordningens ikraftträdande angivas till förtullning

— t. ex. såsom i motionerna föreslagits före 1921 års utgång — torde,

jämte iakttagande av detta vid bestämmelsernas avfattning, bland villkoren intagas

en särskild punkt, i ändamål att bereda ökad kontroll, av förslagsvis följande lydelse:

att beträffande artiklar, vilka efter denna förordnings ikraftträdande angivas

till förtullning med sådan anmälan om avsikten med deras införsel, som i § 12

mom. 1. a) tulltaxeförordningen sägs, nu avsedda restitutionsrätt icke må åtnjutas,

med mindre dessa artiklar vid förtullningen upptagas i ett av vederbörande tullförvaltning

fört avräkningsdiarium, i vilket vid artiklarnas utförsel vederbörlig avskrivning

jämväl skall verkställas.

Med avseende å den allmänna beskaffenheten av de varor, vilka den nu

ifrågavarande restitutionsrätten skulle gälla, har styrelsen icke ansett erforderligt

föreslå bestämmelser angående dessa varors återutförsel med post.

Stockholm den 16 mars 1921.

Under generaltulldirektörens frånvaro:

Gustaf Bergenstjerna.

Ivar Kullgren.

I anledning av ett inom riksdagen väckt förslag, att den i § 12 tulltaxeförordningen avsedda

restitutionsrätt för skeppsbyggnadsmaterialier måtte få åtnjutas jämväl då materialierna

återutfördes utan användning till fartyg.

STOCKHOLM, ISAAC MARGUS'' BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1921.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.