Sök i Ratio Lex

Skrivelse till Konungen, i anledning av dels Kungl. JIaj:ts proposition med förslag till förordning om ändring i vissa delar av förordningen den 28 oktober 1910 om inkomstoch förmögenhetsskatt m. m., dels ock Kungl. Maj.ts proposition med förslag till förordning om ändring i vissa delar av förordningen samma dag angående bevillning av fast egendom samt av inkomst m. m.

1921-06-20 · 20 sidor, varav 20 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,9 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 20 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Rskr. 1921:423, Skrivelse till Konungen, i anledning av dels Kungl. JIaj:ts proposition med förslag till förordning om ändring i vissa delar av förordningen den 28 oktober 1910 om inkomstoch förmögenhetsskatt m. m., dels ock Kungl. Maj.ts proposition med förslag till förordning om ändring i vissa delar av förordningen samma dag angående bevillning av fast egendom samt av inkomst m. m.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse Nr 423.

1

Nr 423.

Godkänd av första kammaren den 20 juni 1921.

Godkänd av andra kammaren den 20 juni 1921.

Riksdagens skrivelse till Konungen, i anledning av dels Kungl. JIaj:ts

proposition med förslag till förordning om ändring i

vissa delar av förordningen den 28 oktober 1910 om

inkomst- och förmögenhetsskatt m. m., dels ock Kungl.

Maj.ts proposition med förslag till förordning om ändring

i vissa delar av förordningen samma dag angående bevillning

av fast egendom samt av inkomst m. m.

(Bevillningsutskottets betänkande nr 55.)

Till Konungen.

Genom proposition nr 213 av den 18 mars 1921 har Eders Kungl.

Maj:t, under åberopande av vid propositionen fogat utdrag av statsrådsprotokollet

över finansärenden för samma dag, föreslagit riksdagen att

antaga propositionen närslutna förslag till

dels förordning om ändring i vissa delar av förordningen den 28

oktober 1910 om inkomst- och förmögenhetsskatt;

dels förordning om ändring i vissa delar av förordningen sagda

dag angående bevillning av fast egendom samt av inkomst;

dels ock förordning om ändring i vissa delar av förordningen

samma dag om taxeringsmyndigheter och förfarandet vid taxering.

I samband med nämnda ärende har riksdagen funnit lämpligt till

slutligt avgörande upptaga Kungl. Maj:ts proposition nr 31 angående

ändring i vissa delar av bevillningsförordningen m. m., i fråga om vilken

Bihang till riksdagens protokoll 1921. 14 samt. Nr 423. 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Riksdagens skrivelse Nr 423.

proposition riksdagen fattat beslut endast så vitt angår pio\isorisk tillämpning

vid innevarande års taxering.

På sätt i riksdagens skrivelse nr 45 om förmäler, har riksdagen

nämligen, såvitt nu är i fråga,

dels med tillkännagivande, att riksdagen icke kunnat i oiorandrat

skick antaga de med propositionen nr 31 framlagda förslag till förordningar

om ändringar i vissa delar av förordningen den 28 oktober 1910

angående bevillning av fast egendom samt av inkomst och förordningen

samma dag om inkomst- och förmögenhetsskatt, antagit i bilaga 1

vid berörda riksdagsskrivelse fogade

a) förslag till förordning om särskilda ändringar i forordningen

den 28 oktober 1910 angående bevillning av fast egendom samt av

inkomst, att gälla vid 1921 års taxering, samt _

b) förslag till förordning om särskilda ändringar i förordningen

den 28 oktober 1910 om inkomst- och förmögenhetsskatt, att gälla vid

1921 års taxering, , . , „ , A

dels ock antagit i bilaga 3 vid skrivelsen fogade förslag till förordning

om särskild ändring i förordningen den 28 oktober 1910 om taxeringsmyndigheter

och förfarandet vid taxering, att gälla vid 1921 års taxering.

Propositionen nr 213 berör flera olika beskattningsspörsmål. Det

mest betydelsefulla av dem är otvivelaktigt frågan om »avgränsning mot

varandra av begreppen inkomst av rörelse eller yrke samt inkomst av realtsationsaffär»,

i samband varmed upptagits detaljfrågorna om skattskyldighet

för kapital, som utbetalas på grund av försäkring och om avdrag

för förlust å realisationsajfår samt i viss mån frågan om avdrag för

kapitalförlust. ..

Lagstiftningens brister i vissa med berörda spörsmål sammanhängande

hänseenden hava, såsom jämväl i propositionen påpekats,

givit anledning till en vacklande taxeringspraxis. Enligt äldre praxis

blev exempelvis ett rederibolags vinst genom försäljning av i dess

rörelse använt fartyg taxerad såsom inkomst endast under förutsättning

att vinsten utgjorde beskattningsbar realisationsvinst. Denna praxis

bröts genom ett av regeringsrätten under år 1919 meddelat utslag.

De av världskriget framkallade exceptionella konjunkturerna for

sjöfartsnäringen medförde, som bekant, att många redare av de höga

tonnageprisen föranleddes att sälja sina fartyg, varvid de ofta erhollo

stora vinster. Enligt nyssberörda praxis gingo dessa vinster fria från

inkomsttaxering, såvida säljaren ägt fartyget i minst 5 år. Detta ansågs

emellertid innebära en i sak oförtjänt förmån for vederbörande, sar
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse Nr 423.

3

skilt efter det krigskonjunkturskatten införts och börjat lända till kraftig

beskäring av andra krigsvinster. Förhållandet blev också uppmärksammat

av riksdagen, som i sin till Kungl. Maj:t år 1916 avlåtna skrivelse

angående antagandet av ny förordning om krigskonjunkturskatt

visserligen Tastslog, att enligt gällande rätt vinster genom försäljning

av fartyg vore beskattningsbara allenast såsom realisationsvinster, men

framhöll att i sådana fall dock efter riksdagens förmenande kunde uppstå

fullt typiska krigsvinster, för vilka skatteplikt syntes befogad ej blott

som konsekvent tillämpning av krigs vinstbegreppet i och för sig, utan

ock med hänsyn till kravet på rättvisa i beskattningen. Riksdagen

begärde därför utredning i ämnet. På denna framställning, som uppenbarligen

hade avseende å den då rådande krigskonjunkturen, har icke

följt något förslag i frågan, vilken också, sedan krigskonjunkturbeskattningen

med år 1920 upphört, numera kommit i ett annat läge.

Emellertid har genom regeringsrättens nya tolkning av gällande

bestämmelser praxis erhållit en riktning, avvikande från riksdagens

uttalade uppfattning om gällande rätt. Denna praxis inleddes genom

ett regeringsrättens utslag den 28 februari 1919. Ett rederiaktiebolag,

som icke hade annat ändamål än att idka fraktfart, blev år 1916 taxerat

för inkomst av rederirörelse. Vederbörande kronoombud påyrkade hos

kammarrätten, att bolaget dessutom skulle taxeras för vinst genom försäljning

av ett fartyg, som bolaget ägt i över 5 år, eftersom det finge

anses vara en normal företeelse inom ett rederibolags rörelse att vid

lämplig tidpunkt sälja fartyg. Kammarrätten ogillade yrkandet, men

regeringsrätten ansåg vinsten beskattningsbar, enär med avseende å den

av bolaget bedrivna verksamheten densamma måste anses hänförlig till

inkomst av rörelse. En ledamot var dock skiljaktig och instämde

med kammarrätten.

I ett annat mål om beskattning av vinst genom försäljning av

fartyg, som ägts i mera än 5 år, har regeringsrättens majoritet (utslag

den 9 april 1919) godkänt åtgärd, varigenom säljaren taxerats för under

årens lopp gjorda avskrivningar å de sålda fartygen, d. v. s. skillnaden

mellan anskaffningsvärdena och de nedskrivna värdena. Köpeskillingarna

hade i detta fall ej understigit anskaffningsvärdena, men fråga var

ej uppe om taxering av de överskjutande beloppen.

Tillsammantagna fastslå dessa prejudikat skattskyldighet ej blott för

skillnaden mellan anskaffningsvärde och köpeskilling enligt regeln för

realisationsvinstbeskattning, utan därjämte och oavsett om köpeskillingen

överstigit anskaffningskostnaden för det belopp, varmed nedskrivna värdet

må understiga anskaffningsvärdet.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Riksdagens skrivelse Nr 423.

I konsekvens med sagda prejudikat hava jämväl andra slag av

egendom, fast eller lös, använd uti eller av betydelse för skattskyldigs

näring, vid försäljning med vinst ansetts lämna beskattningsbar inkomst

av rörelse, såsom trävarubolag tillhöriga skogsfastigheter, industribyggnader,

maskiner och driftsinventarier av olika slag o. s. v.

Vidare har det icke ansetts erforderligt, att avhändelsen haft

formen av köp eller byte. Om t. ex. ett fartyg förlist, har den vinst,

ägaren tilläventyrs erhållit genom utbetald försäkring, likställts med försäljningsvinst.

Härom äro flera prejudikat givna.

Exempel på den praxis, som utbildat sig, äro ock följande taxeringsfall.

Vederbörande prövningsnämnd taxerade år 1919 aktiebolaget Stockholmstelefon

till bevillning och inkomstskatt för hela den vinst, bolaget

erhållit vid försäljning till statsverket av sina telefonanläggningar med

tillhörande fast egendom, såsom .för inkomst av rörelse. I ett annat fall

hava 1920 års vederbörande beskattningsnämnder taxerat ett bruksbolag

såväl till bevillning och inkomstskatt som ock till krigskonjunkturskatt

för antagen vinst genom utbetald brandskadeersättning för

fast och lös egendom, som förstörts vid bruket övergången eldsvåda,

och detta utan hänsyn till egendomens beskaffenhet eller ålder i bolagets

hand.

Tydligt är, att författningsbestämmelser, som medgiva så skiftande

och så tänjbar tillämpning, äro i behov av förklaring och förtydligande.

I detta syfte har också Kungl. Maj:t i november 1920 uppdragit åt de

arbetande inkomstskattesakkunniga »att till utredning upptaga frågan

om eu ändring av gällande bestämmelser om beskattning av realisationsoch

konjunkturvinster i syfte att undanröja vissa olägenheter av den

nuvarande lagstiftningens oklarhet». På de sakkunnigas av kammarrätten

granskade förslag är Kungl. Maj:ts i föreliggande proposition

framlagda förslag byggt.

I likhet med departementschefen och de hörda vederbörande har

riksdagen funnit det vara av behovet påkallat, att skattelagarna förtydligas

i föreslagen riktning. Redan den här ovan omförmälda, under

senare år framvuxna rättspraxis har nödvändiggjort åtgärder i sådant syfte.

För ändamålets vinnande upptager propositionen vissa ändringar

och tillägg i såväl förordningen om inkomst- och förmögenhetsskatt som

bevillningsförordningen och deklarationsformuläret. Särskilt märkas härvid

de utförliga tilläggen under 3:o) och 5:o) i de vid skatteförordningen

fogade »Särskilda anvisningar till ledning vid taxeringen».

Emot vad sålunda föreslagits har riksdagen icke haft något att i sak

s. 5 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse Nr 423. 5

erinra. De föreslagna bestämmelserna synas på ett klargörande sätt

tramhava lagens mening. Då de, såsom redan påpekats, frånsett den

föreslagna andringen, att rätten till avdrag för förlust skall vara beroende

aI. för!ustens art i stallet för dess storlek, icke innebära någon

saklig förändring utan allenast ett förtydligande av hithörande författningar

bor daray, enligt riksdagens mening, följa, att bestämmelserna

utan vidare fa återverkande kraft i så måtto, att de bliva att beakta

vid varje etter deras promulgerande följande rättstillämpning.

1 förment hänseende har det synts riksdagen vara en förbättring,

°“ de l7 § 3=°) a) f) skatteförordningen och 9 § 3 mom. a) l:o) bevillningsforordningen

förekommande orden »möjligen liden» utgå.

Förutom i ovan omhandlade, med varandra sammanhängande

spörsmål innehaller propositionen nr 213 förslag i åtskilliga fristående

detalj frågor.

_ Enligt nuvarande lydelse av 11 § 2 mom. 2:o) a) bevillningsförordnmgen

ar det däri oinförmälda så kallade hyresvärdeavdraget (5 procent

a taxeringsvärdet av i skattskyldigs verksamhet använd fastighet) icke

meiigivet beträffande fastighet, som hör till kanal, järnväg, annan farled

eller flottled, aven om, såsom numera är fallet med till sådan kommunikationsanstalt

hörande fastighet, som icke är avsedd för driftens omedelbara

behov, hyresvärdet beskattats genom fastighetsbevillning. Då det

icke vant åsyftat, att inkomst av dylika kommunikationsanstalter skulle

beskattas hardare än annan inkomst, har Kungl. Maj:t föreslagit sådan

ändring 1 nyssnämnda stadgande, att ifrågavarande avdragsrätt kommer

att omfatta även kommunikationsverksamliet av berörda slag vilket

skett genom att hänvisningen till 9 § 3 mom. a) l:o) och 3:o) utsträckts

till hela 3 mom. a).

Då här tydligen är fråga om rättelse av tidigare förbiseende, har

riksdagen givetvis icke haft något att erinra mot förslaget.

1920 års kommunalskattereform medförde bevillningsplikt för inkomst

av fast egendom, dock, i angivet syfte att undvika dubbelbeskattnmg,

med aydragsratt för 6 respektive 5 procent av egendomens taxeringsvärde,

för vilket alltjämt skall utgöras fastighetsbevillning. I samband

med namnda reform blev emellertid ej klargjort, vem berörda avdragsrätt

skulle tillkomma, 1 händelse fastigheten icke brukades av ägaren, eller

av denne brukades allenast till viss de!, utan att särskilda taxeringsvärden

vant åsätta de olika brukningsdelarna, eller under blott en del

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Riksdagens skrivelse Nr 423.

av inkomståret, eller fastigheten eljest brukades av olika innehavare

länder samma år. c „__

I propositionen nr 31 har föreslagits det tillägg i .11 § 2 mom.

l:oj a) bevillningsförordningen, att ifrågavarande avdrag skall tillkomma

arrendator framför ägare. Härjämte hava genom propositionen nr 213

kompletterande föreskrifter föreslagits i 3 § av anvisningarna till ledning

vid bevillningstaxeringen. Hava ägare och arrendator brukat var sin

del av viss fastighet, utan att-delarna hava särskilda taxeringsvärden,

skulle fastighetens taxeringsvärde uppdelas på bruknmgsdelarna och

avdraget fördelas mellan ägaren och arrendatorn i förhållande till delvärdena,

Hava åter olika skattskyldiga, vare sig olika ägare eller ägare

och arrendator eller olika arrendatorer, innehaft fastigheten under olika

delar av året, skulle avdraget fördelas mellan de olika skattskyldiga i

förhållande till tiden för en vars innehav.

Vad sålunda föreslagits angående avdragets uppdelning mellan

olika skattskyldiga, har riksdagen icke kunnat godkänna, utan hava

föreskrifterna härom uteslutits.

I övrigt lämnas i 3 § föreskrift, huru förfaras skall, da, t ex i

fråga om någon statens fastighet, fastighetsbevillnmg icke utgått för det

nästföregående året. Vad därom föreslagits har ej föranlett erinran

från riksdagens sida.

Den i propositionen nr 214 till innevarande riksdag föreslagna

förordningen om allmän fastighetstaxering år 1922 innehåller i anvisningarna

vid 4 § vissa föreskrifter för avgörandet i vad man en fastighet

skall taxeras som jordbruksfastighet eller annan fastighet. Häruti

ingå bestämmelser om vad som är att hänföra till jordbruk och i

iordbrukets binäringar. Sistberörda bestämmelser äro i huvudsak hamtade

från 3 8 i bevillningsförordningens särskilda anvisningar, men förete

avvikelser i vissa detaljer. Sedan numera riksdagen godkant Propositionen

nr 214 i förevarande del oförändrad, har det synts lämpligt, att

bevillningsförordningen i förevarande avseende bringas i överensstämmelse

med den nya författningen, och har riksdagen beslutat ändring

i detta syfte. ,

14 8 hava givits närmare föreskrifter för tillämpningen av det

avdrag, som vid beräkning av inkomst från rörelse eller yrke tillkommer

skattskyldig för det genom fastighetsbevillning beskattade, hyresvärdet

motsvarande belopp av 5 procent av taxeringsvärdet a i rörelsen

eller yrket använd egen fastighet. Till någon anmärkning mot vad

härutinnan föreslagits har riksdagen icke funnit anledning.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse Nr 423. 7

Jämväl förordningen om taxeringsmyndigheter och förfarandet

vid taxering har gjorts till föremål för vissa ändringsförslag.

De i 20 § givna straffbestämmelserna för oriktig deklaration hava

i tre olika hänseenden förslagsvis förändrats. Sålunda hava fall, då den

avsiktligt oriktiga uppgiften icke blivit följd vid taxeringen, i straffhänseende

likställts med de fall, i vilka uppgiften föranlett frihet från taxering

eller för låg taxering. Vidare föreslås införande av straff för deklarant,

som gör sig skyldig till grov vårdslöshet, vare sig därav föranletts

oriktig taxering eller icke. Åven detta straff skall utmätas i relation

till vidkommande skattebelopp, fastän inom lägre maximum. Å

andra sidan upptager förslaget såsom allmän straffrihetsgrund i fall av

oriktig deklaration, att den skyldige, innan taxeringsnämnden avslutat

sitt arbete för året, av egen drift beriktiga!'' det oriktiga meddelandet.

Vad sålunda föreslagits synes välbetänkt. Särskilt torde det bliva

av praktisk betydelse att kunna beivra fall av oriktig deklaration, även

om deklaranten ej kan överbevisas om uppsåt.

De föreslagna ändringarna i 49 § 1 inom., 50 § och 57 § 2 mom.

avse detaljer i besvärsförfarandet. De synas välbefogade och tarva ej

något omnämnande i detta sammanhang.

Ej heller de upptagna ändringarna i deklarationsformuläret hava

givit anledning till erinran. Av deklarationstekniska skäl har riksdagen

funnit, att i bilagan till CII efter punkt 10 bör lämnas en öppen rad

för redovisande av förlust, och har i anslutning härtill punkt 32 i »anvisningar

för deklarationsblankettens ifyllande» kompletterats.

I fråga om ikraftträdandet av de i propositionen nr 213 framlagda

författningsändringarna har föreslagits, att ändringarna i inkomst- och

förmögenhetsskatte- samt bevillningsförordningarna skulle träda i kraft

genast efter utfärdandet och tillämpas även i avseende å innevarande

års taxering, eventuellt genom åtgärder • från vederbörande prövningsnämnders

sida.

Häremot har riksdagen ej haft något att erinra, utom i vad angår

3 och 4 §§ i bevillningsförordningens särskilda anvisningar. Då tilllämpningen

av ändringarna i 3 § skulle i många fall påkalla ändringar

i årets taxeringar och såmedelst orsaka prövningsnämnderna mycket

besvär, har riksdagen ansett nämnda paragraf i sin nya lydelse böra

omedelbart träda i kraft endast beträffande regleringen av avdraget

enligt 11 § 2 mom. l:o a) bevillningsförordningen med hänsyn därtill

att fastigheten år 1920 tilläventyrs icke varit underkastad fastighets
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Riksdagens skrivelse Nr 423.

bevillning, såsom fallet är med staten tillhöriga fastigheter. I sådana

fall skulle eljest kunna uppkomma dubbelbeskattning. Denna angelägenhet

har riksdagen ansett kunna ordnas genom utfärdande av en

provisorisk författning i ämnet att gälla vid 1921 års taxering.

I sistberörda författning har ock synts böra ingå en motsvarande

reglering av avdraget enligt 11 § 2 mom. 2:o) a), varemot den förändrade

lydelsen av 4 § i de särskilda anvisningarna funnits böra träda i kraft

först nästkommande år. Detta har nämligen synts påkallat därigenom,

att riksdagen genom sitt ovanberörda beslut i anledning av propositionen

nr 31 med avseende å 1921 års taxering redan givit sistnämnda paragraf

eu lydelse, som skiljer sig från vad i propositionen nr 213 föreslås.

I det föregående har påpekats, att riksdagens tidigare beslut angående

propositionen nr 31 endast gällt tillämpning vid 1921 års taxering.

Frånsett det i propositionen ingående förslaget om undantag vid

årets taxering i visst fall från skyldighet att meddela underrättelse

enligt 23 § 2 mom. taxeringsförordningen hade propositionen avseende

även å framtiden. I så måtto har det återstått för riksdagen att fatta

beslut. Likaledes har rikdagen haft att fatta beslut om den framtida

giltigheten av vissa av riksdagen i anslutning till propositionen beslutade

ändringar i skatteförfattningarna, vilka jämväl till sin tillämpning begränsades

till årets taxering.

Vad riksdagen i berörda hänseenden beslutit provisoriskt, har

riksdagen funnit utan någon saklig ändring också böra förlänas definitiv

giltighet.

Under åberopande av vad ovan anförts får riksdagen för Eders

Kungl. Maj:t tillkännagiva,

1) att riksdagen, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition nr 213,

antagit

a) ovan omförmälda förslag till förordning om ändring i vissa

delar av förordningen den 28 oktober 1910 om inkomst- och förmögenhetsskatt

med den avvikelse, att de i 7 § 3:o c) 1) förekommande

orden »möjligen liden» uteslutits;

b) ovan omförmälda förslag till förordning om ändring i vissa

delar av förordningen nämnda dag angående bevillning av fast egendom

samt av inkomst utom beträffande 3 och 4 §§ i »Särskilda anvisningar

till ledning vid taxeringen» samt med den avvikelse att de i 9 §

3 mom. c) l:o) förekommande orden »möjligen liden» uteslutits; samt

c) följande förslag till *

s. 9 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse Nr 423.

9

Förordning

angående särskilda grunder att vid 1921 års taxering till bevillning gälla

för beräkning av de avdrag, om vilka i 11 § 2 mom. l:o) a) och 2:o) a) förordningen

den 28 oktober 1910 angående bevillning av fast egendom samt

av inkomst sägs.

Härigenom förordnas, att vid beräkning av de avdrag, som enligt

11 § 2 mom. l:o) a) och 2:o) a) förordningen den 28 oktober 1910

angående bevillning av fast egendom samt av inkomst medgivas vid

beräkning av skattskyldigs inkomst, skall vid 1921 års taxering till

bevillning gälla följande:

Avdraget skall beräknas efter det taxeringsvärde, för vilket fastighetsbevillning

utgått år 1920. Därest fastigheten år 1920 icke varit

underkastad fastighetsbevillning, men dylik skall utgå för år 1921, får

avdrag äga rum utan hinder därav, att bevillning för fastigheten icke

utgått år 1920, men skall avdraget även då beräknas efter 1920 års

taxeringsvärde utom för det fall, att på grund av bestämmelsen i 4 §

4 mom. av nämnda förordning taxeringsvärde sistnämnda år icke varit

fastigheten åsatt, då avdraget får beräknas efter taxeringsvärdet för

år 1921.

Denna förordning träder i kraft dagen efter den, då förordningen,

enligt därå meddelad uppgift, av trycket utkommit i Svensk författningssamling,

skolande förty prövningsnämnd företaga de ändringar i taxeringsnämnds

beslut, som därav må föranledas.

Bihang till riksdagens protokoll 1921. 14 samt. Nr 423.

2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Riksdagens skrivelse Nr 123.

2) att riksdagen, i anledning av Kungl. Maj:ts propositioner nr 31

och nr 213, antagit följande förslag till

Förordning

om ändring i vissa delar av förordningen den 28 oktober 1910 (nr 116)

angående bevillning av fast egendom samt av inkomst.

Härigenom förordnas, att 9 § 3 mom. samt 11 och 14 §§ i förordningen

den 28 oktober 1910 angående bevillning av fast egendom

samt av inkomst ävensom 3, 4, 7, och 8 §§ av de vid samma förordning

fogade särskilda anvisningar till ledning vid taxeringen skola i nedan

angivna delar hava följande ändrade lydelse:

9 § 3 mom.

Till inkomst av arbete räknas:

a) inkomst av rörelse eller yrke, såsom:

T.o) av bergsbruk — — — mejerihantering, potatismjölfabriker

och dylika näringar, i den mån de icke äro att hänföra till binäringar

till jordbruket; penningrörelse — — — ej särskilt nämnd skattepliktig

inkomst.

H §•

1 mom. Vid beräkning av skattskyldigs inkomst nästföregående

år må avdrag icke ske:

c) för ränta å den skattskyldiges eget, i hans fasta egendom eller

näring nedlagda kapital; samt

d) för vad som använts — — — kapitalavbetalning å skuld.

2 mom. Däremot må avdrag ske:

l:o) vid beräkning av inkomst utav fast egendom:

a) för det genom fastighetsbevillning beskattade belopp av sex

för hundra av taxeringsvärdet för jordbruksfastighet och fem för hundra

av taxeringsvärdet för annan fastighet, varav åtnjutits inkomst, varom

i 9 § 1 mom. a)—d) sägs, eller för frälseränta; skolande detta avdrag

ske från ägarens eller innehavarens inkomst av fastigheten eller frälseräntan

utom för det fall, att ägare eller innehavare åt landbo eller

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Riksdagens skrivelse Nr 423.

arrendator upplåtit jord, då avdraget skall ske från landbons eller arrendator^

inkomst av fastigheten;

b) för ränta---egendom, som använts i skattskyldigs rörelse

eller yrke; samt

3:o) vid uppskattning av inkomst från särskild inkomstkälla utom

i det fall, att ersättning för bestridande av särskilda med tjänst eller

uppdrag förenade kostnader, varom i 8 § 1 mom. förmäles, blivit av

staten särskilt anvisad, för övriga utgifter---enligt bestämmelsen

i 4:o) b.

3 mom. — — —.

4 mom. — — —•

14 §.

Skattskyldig taxeras för inkomst av fast egendom kapital och

arbete:

a) den som — — — — — — — — — — — — —

/) de under---åtnjutits.

För annan inkomst — — — för taxering.

Särskilda anvisningar till ledning vid taxeringen.

Uppskattning av inkomst av fast egendom.

3 §■

Bestämmelserna om uppskattning--— undantag och tillägg:

l:o) Därest skattskyldig åtnjutit sådan inkomst av fast egendom,

varom i 9 § 1 mom. a)—d) sägs, eller inkomst av frälseränta, äger

den skattskyldige åtnjuta avdrag för det genom fastighetsbevillning

beskattade belopp av sex för hundra av taxeringsvärdet å jordbruksfastighet

-0011 fem för hundra av taxeringsvärdet å annan fastighet,

varav inkomsten åtnjutits. Detta avdrag tillkommer ägaren eller innehavaren

av fastigheten utom för det fall, att jordbruksfastighet upplåtits

åt landbo eller arrendator, då avdraget tillkommer landbon eller arrendatorn.

Avdraget skall beräknas efter taxeringsvärdet året näst före

det, då taxeringen sker. För det fall att fastigheten nästföregående år

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Riksdagens skrivelse Nr 423.

icke varit underkastad låstighetsbevillning men dylik skall utgå för det

år, då taxeringen sker, får avdrag äga rum utan hinder därav, att bevillning

för fastigheten icke utgått, men skall även då avdraget beräknas

å taxeringsvärdet nästföregående år.

2:o) Avdrag för värdeminskning å byggnader genom slitning är

icke tillåtet.

3:o) Äger eller brukar skattskyldig jordbruksfastighet inom skilda

kommuner — — — i kommunen B 2,513 kronor.

Till jordbruk hänföres åker- och ängsbruk, även då sådant drives

för industriellt behov utan förening med annat jordbruk, så ock husdjursskötsel,

varunder jämväl inbegripes betesfodring å såväl skogsmark

som annan mark. Trädgårdsskötsel, därunder inbegripen växtodling

under glas, räknas ock till jordbruk, så framt den drives tillsammans

med annat jordbruk. Trädgårdsskötsel, som utan samband med

jordbruk drives såsom självständig näring (handelsträdgårdsrörelse), skall

däremot icke hänföras till jordbruk. Icke heller skall såsom jordbruk

anses trädgårdsskötsel å tomter eller å s. k. sommarnöjen, villaegendomar

eller andra lägenheter, som huvudsakligen avse bostadsändamål, egnahemslägenheter,

vilka enligt gällande bestämmelser om villkoren för åtnjutande

av egnahemslån skola betraktas såsom bostadslägenheter, och dylikt.

Till jordbrukets binäringar skola räknas mejerihantering, tillverkning

av potatismjöl och kvarndrift, som lmvudsakligen avse förädling

av det egna jordbrukets produkter, samt sådan av jordbrukaren å den

egendom, varå jordbruket bedrives, eljest utövad verksamhet för förädling

av produkter eller beståndsdelar från egendomen, som sker huvudsakligen

för husbehovsändamål eller med huvudsaklig användning av

jordbrukets inventarier, driftsbyggnader och ordinarie arbetsbesättning.

I enlighet härmed skola såsom binäringar till jordbruket räknas exempelvis

mejerihantering vid vanliga s. k. herrgårdsmejerier, utvinning av

torv och kalk samt tillverkning av tegel huvudsakligen till husbehov

o. s. v. Å andra sidan anses icke såsom binäringar förmalning av spannmål

eller tillverkning av potatismjöl, där verksamheten* huvudsakligen

avser förädling av inköpta eller annan tillhöriga produkter. Brännerihantering,

tillverkning av tegel eller utvinning av torv eller kalk huvudsakligen

för försäljning samt annan förädlingsverksamhet, som bedrives

såsom särskild näring, i regel med särskild personal, särskilda inventarier,

maskiner och dylikt eller särskilda byggnader eller inrättningar, hänföras

ej till jordbrukets binäringar. Å egendomen bedriven försäljning

av jordens beståndsdelar i oförädlat skick är i regel att betrakta såsom

binäring, men kan undantagsvis ske under sådana förhållanden, att

s. 13 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse Nr 423.

13

särskild näring bör anses föreligga. Så är exempelvis fallet vid försäljning

av grus i större omfattning. För att försäljning, som uteslutande

— — — egendomens område.

Till jordbrukets binäringar skola vidare--— jakt och fiske

å egendomen.

Under skogsbruk inbegripes — — — jordägares eller brukarestillgodogörande

för eget behov eller i egen rörelse eller genom försäljning

av virke —--på grund av särskild upplåtelse.

Uppskattning av inkomst av rörelse m. m.

4 §•

De i 3:o) av anvisningarna — — — motsvarande inkomsters

taxering till bevillning, dock med följande undantag. Skattskyldig, som

i rörelse eller yrke använt egen fastighet, äger att vid uppskattning av

inkomsten av rörelsen eller yrket åtnjuta avdrag för det genom fastighetsbevillning

beskattade, hyresvärdet motsvarande belopp av fem för hundra

av fastighetens taxeringsvärde eller, om blott en del av fastigheten

använts i rörelse eller yrke, av den därå löpande delen av taxeringsvärdet.

Avdraget skall beräknas efter taxeringsvärdet året näst före

det, då taxeringen sker. Därest fastigheten nästföregående år icke varit

underkastad fastighetsbevillning, men dylik skall utgå det år, då taxeringen

sker, får avdrag äga rum utan hinder därav, att bevillning för

fastigheten icke utgått, men skall även då beräknas efter taxeringsvärdet

nästföregående år utom för det fall, att på grund av bestämmelsen i

4 § 4 mom. taxeringsvärde icke varit fastigheten åsatt, då avdraget

lår beräknas å taxeringsvärdet det år, taxeringen äger rum. Har fastigheten

använts i rörelsen eller yrket blott en del av föregående år, får

endast däremot svarande del av avdraget åtnjutas.

I övrigt skall — — — levererats till statens kommunikationsverk.

Uppskattning av inkomst utav arbets anställning, tjänst eller pension.

7 §•

Lön och annan inkomst — — — finna tillämplig.

I avseende å inkomstberäkningen är särskilt att iakttaga, att till

taxering skall upptagas allt som i tjänst eller uppdrag uppburits, där
-

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Riksdagens skrivelse Nr 423.

under inbegripet även vad som av annan än staten anvisats till bestridande

av med tjänsten eller uppdraget förenade särskilda kostnader.

Vad som av staten anvisats till bestridande av dylika särskilda kostnader

skall däremot icke taxeras.

Vissa avdrag vid inkomstens uppskattning.

8 §•

Vid tillämpning--— vara tillämpliga, därvid iakttages, att

avdrag för värdeminskning å byggnader genom slitning icke är tillåtet.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1922.

Förordning

om ändring i vissa delar av förordningen den 28 oktober 1910 (nr 115) om

inkomst- och förmögenhetsskatt.

Härigenom förordnas, att i 10 § i förordningen den 28 oktober

1910 om inkomst- och förmögenhetsskatt den punkt i första stycket,

som börjar med ordet »försäkringspremier», samt andra stycket ävensom

25 § 1 mom. andra stycket i samma förordning och l:o) av de vid

förordningen fogade särskilda anvisningar till ledning vid taxeringen

skola i nedan angivna delar hava följande ändrade lydelse:

10 §.

försäkringspremier och andra avgifter, som utbetalats för den skattskyldiges

och i förekommande fall även för den andre makens liv-,

kapital-, livränte-, olycksfalls- eller sjukförsäkring ävensom för pupillförsäkring;

dock att avdrag, som nu nämnts, ej må överstiga samman
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse Nr 123.

15

lagt 200 kronor och ej heller åtnjutas av annan än svensk medborgare,

som författningsenligt är i riket mantalsskriven.

Avdrag, varom i 9 och 10 §§ sagts, må äga rum endast om och

i den mån avdraget hänför sig till inkomst, för vilken inkomst- och

förmögenhetsskatt skall här erläggas av den skattskyldige, eller till''

verksamhet, som av honom här i riket utövats.

* 25 §.

1 mom. Åkta makar — — — härför.

Skulle i fall, där båda makarna blivit taxerade, avdrag, vartill ena

maken enligt 10 § varit berättigad, överstiga dennes inkomst, må överskjutande

beloppet avräknas från den andre makens behållna inkomst.

Särskilda anvisningar till ledning vid taxeringen.

1 :oj

Inkomst av fast egendom.

7 § l:o)

III. Till inkomst av skogsbruk hänföres — — — försäljning av

sådana skogseffekter (inkomst av skogsavverkning), dels genom förädling

av virke från fastighet, som av honom äges, brukas eller innehaves,

så framt förädlingen icke är att anse såsom särskild näring, dels

genom upplåtelse av avverkningsrätt — — — — nedgått i värde.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1922.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Riksdagens skrivelse Nr 423.

Förordning

om ändring i vissa delar av förordningen den 28 oktober 1910 (nr 117) om

taxeringsmyndigheter och förfarandet vid taxering.

Härigenom förordnas, att 11 och 20 §§, 49 § 1 mom., 50 § och

57 § 2 mom. i förordningen den 28 oktober 1910 om taxeringsmyndigheter

och förfarandet vid* taxering ävensom det vid samma förordningfogade

formulär nr 1 skola i nedan angivna delar hava följande ändrade

lydelse:

11 §•

2:o)---

e) av styrelse eller likvidatorer för svenskt aktiebolag eller svenskt

solidariskt bankbolag, som under nästföregående år lämnat utdelning

till delägarna, ävensom av ekonomisk förening, som under nämnda år

lämnat utdelning å insatser i föreningen:

1) i fråga om solidariskt bankbolag, ekonomisk förening och sådant

aktiebolag, därifrån utdelning å aktie på grund av lag eller bolagsordning

icke får uppbäras av annan än den, som i behörig ordning styrkt

sin äganderätt till aktien:

uppgift å delägare eller medlemmar, som uppburit eller ägt uppbära

utdelning, uppgående till sammanlagt minst 5 kronor, samt å

utdelningens belopp;

2) i fråga om övriga aktiebolag:

enahanda uppgift, som under 1) omförmäles, i den mån ägare av

aktie är känd för styrelsen;

20 §.

Har någon i deklaration eller annan uppgift eller upplysning, som

av honom avgivits till ledning vid taxering, mot bättre vetande lämnat

s. 17 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse Nr 423. 17

oriktigt meddelande, som är ägnat att leda till frihet från taxering eller

till för låg taxering, böte, om det oriktiga meddelandet föranlett, att

skattskyldig icke blivit taxerad eller blivit för lågt taxerad, högst fem

gånger det skattebelopp, som genom det svikliga förfarandet undandragits,

och i annat fall högst fem gånger det skattebelopp, som skalle

hava undandraga, därest det oriktiga meddelandet blivit vid taxeringen

följt.

Har det oriktiga meddelandet icke lämnats mot bättre vetande,

men har den, som lämnat meddelandet, vid dess avgivande gjort sig

skyldig till grov vårdslöshet, vare straffet böter, högst två gånger det

skattebelopp, som undandraga eller skulle hava undandragits genom

det oriktiga meddelandet.

Straff för förseelse, varom i denna paragraf sägs, inträder icke,

därest den skyldige, innan taxeringsnämnden avslutat sitt arbete föråret,

av egen drift beriktiga det oriktiga meddelandet.

49 § 1 mom.

Över prövningsnämnds---av den skattskyldige påyrkats, samt

c) om hans deklaration eller i fråga om bevillningstaxeringen uppgift,

som omförmäles i 16 §, icke blivit av taxeringsnämnden följd,

utan att underrättelse, som i 23 § 2 mom. föreskrives, kommit den

skattskyldige tillhanda i Stockholm före den 1 augusti och annorstädes

före den 15 juni.

1 det under a) — — —

50 §.

Den, som taxerats---eller inkomsten skattskyldig,

den, som mot innehållet i av honom uti stadgad ordning avlämnad

behörig deklaration eller uppgift, varom förmäles i 16 §, blivit taxerad

till inkomst- och förmögenhetskatt eller bevillning, utan att underrättelse,

varom i 23 § 2 mom. föreskrives, kommit honom till hända

före den 1 december,

den, som utan att vara uppgiftspliktig blivit taxerad till inkomstoch

förmögenhetsskatt eller till. bevillning för inkomst,

så ock den, som efterbeskattats---

57 § 2 mom.

Den, som icke åtnöjes med Kungl. Maj:ts befallningshavandes beslut,

varigenom han på grund av ovan åberopade stadganden blivit fälld

Bihang till riksdagens protokoll 1921. 14 sand. Nr 423. 3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Riksdagens skrivelse Nr 423.

till böter, äger att, med iakttagande av vad i allmänhet är stadgat angående

dylika besluts överklagande, över det meddelade beslutet anföra

besvär hos kammarrätten. Besvären skola före klockan tolv å trettionde

dagen efter erhållen del av beslutet eller, om då är helgdag, å nästa

söckendag därefter ingivas till Kungl. Maj:ts befallningshavande, vid

påföljd, om den tid försittes, att besvären icke varda upptagna till

prövning; dock må icke den omständigheten, att besvären i stället för

till sistnämnda myndighet ingivits eller insänts till kammarrätten, utgöra

hinder för deras upptagande till prövning, därest besvären dit inkommit

före utgången av här ovan stadgade besvärstid. I sådant fall

skola besvären av kammarrätten omedelbart överlämnas till vederbörande

befallningshavande.

Sedan besvären inkommit till Kungl. Maj:ts befallningshavande,

förfares med ärendet i enahanda ordning, som i 49 § 2 mom. stadgas.

Denna förordning träder i kraft dagen efter den, då förordningen,

enligt därå meddelad uppgift, från trycket utkommit i Svensk författningssamling.

s. 19 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse Nr 423.

19

Deklarationsblankett nr 1.

Deklaration om inkomst och förmögenhet,

att avlämnas är 19... av:

Särskild uppgift av inländskt aktiebolag och solidariskt bankbolag (se 8).

Bolagets kapital eller, om detsamma undergått förändring, dess medelstorlek under året utgjorde

.................. kr., och utgör alltså bolagets deklarerade inkomst......... procent av kapitalet.

Särskild bilaga lämnas för varje företag.

Denna sida av bilagan användes av

näringsidkare, som fora handelsböcker.

Bilaga Ull C II.

Inkomst av rörelse eller yrke.

Uppgift om inkomst av fast

egendom lämnas å bilaga till A I.

Nettovinst enligt bilagda räkenskapsutdrag (se 32)

Tillkommer:

2. Sammanlagda beloppet av i räkenskapen gjorda avskrivningar

för värdeminskning och för förlust

å fordringar ................................................ kr.

Kronor

ore

Avgår:

é. Värdeminskning å driftsinventarier (se 34):

...... % å kr................... = kr...................

...... % å kr................... = » kr.

Anskaffningsvärdet å de vid årets

början befintliga driftsinventa
riema

utgjorde..................... kr...................

Anskaffningsvärdet å under året

f inköpta driftsinventarier ut
1

gjorde................................. » I

Driftsinventa- |

riemas bok- (vid årets början » ..................I

förda värde ( » » slut... » .................j

utgjorde ...... ) I

6. Värdeminskning å andra för stadigvarande bruk av
-

sedda tillgångar (gruva, rätt till stenbrott, patenträtt

etc.) (se 35) .......................................... kr.

7. Avskrivningar för lidna förluster å fordringar (se 36) »

8. I nettovinsten ingående inkomst av kapital, som

uppgives under B i deklarationsformuläxet ...... »

9. I nettovinsten ingående saluvärde av skog och andra

produkter eller råämnen från egen fastighet som

förädlats eller förbrukats i företaget, ävensom

annan i nettovinsten ingående inkomst av fast

egendom, som uppgives under A i deklarations
formuläret

(se 19).......................................... »

10. Eljest bokförd, ej skattepliktig eller ej som inkomst

av rörelse eller yrke skattepliktig vinst............ »

Återstående inkomst (införes under C II i dekl.)

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Riksdagens skrivelse Nr 423.

I

Anvisningar för deklarationsblankettens ifyllande.

6. Såsom realisationsvinst — — — mindre än fem år. Visar

denna inkomstkälla i sin helhet underskott, utföres noll och underskottet

får icke avräknas från annan inkomst eller såsom förlust under allmänna

avdrag.

11. Avdrag för förlust — — — förlusten beräknats. Förlust å

icke yrkesmässig avyttring av fast eller lös egendom får icke avdragas

här, utan avräknas vid uppgivandet av inkomst under C III a).

32. Nettovinsten uppgives — — — rörelse eller yrke. Dylik

intäkt avdrages under 8, 9 eller 10 i förevarande bilaga och redovisas

---Di deklarationen. Utvisar räkenskapen underskott, utföres

noll, och underskottet avdrages som förlust efter punkt 10.

Stockholm den 20 juni 1921.

Med undersåtlig vördnad,

STOCKHOLM, ISAAC MARCUS'' BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1921.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.