Sök i Ratio Lex

Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen gjorda framställning om beredande av medel till fortsättande av arbetena ä kraftstationen vid Harspränget.

1921-02-18 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Rskr. 1921:48, Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen gjorda framställning om beredande av medel till fortsättande av arbetena ä kraftstationen vid Harspränget.

Dokumentets text

s. 3 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse Nr 48.

3

Nr 48.

Godkänd av första kammaren den 18 februari 1921.

Godkänd av andra kammaren den 18 februari 1921.

Riksdagens skrivelse till Konungen i anledning av Kungl.

Maj:ts i statsverkspropositionen gjorda framställning om

beredande av medel till fortsättande av arbetena ä kraftstationen

vid Harspränget.

(Statsutskottets utlåtande nr 17.)

Till Konungen.

I den till riksdagen den 7 januari 1921 avlåtna propositionen angående

statsverkets tillstånd och behov under år 1922 har Eders Kungl.

Maj:t, under åberopande av det vid propositionen under rubrik »utgifter

för kapitalökning, bil. 1» fogade statsrådsprotokollet över kommunikationsärenden

för samma dag, punkt 48, föreslagit riksdagen medgiva,

att av de utav 1920 års riksdag för första utbyggnaden av Harsprångets

kraftstation beviljade men på grund av riksdagens beslut ej disponibla

medlen å 6,000,000 kronor må för ändamålet användas 1,300,000 kronor

under år 1921 och 1,500,000 kronor under år 1922.

Såsom av den i åberopade statsrådsprotokollet lämnade redogörelsen

framgår, har aktiebolaget Elektrosalpeter numera anmält, att

bolaget icke ämnar begagna sig av den rätt till option på elektrisk

kraft, som enligt med vattenfallsstyrelsen den 13 juni 1918 träffat avtal

lämnats bolaget. Ifrågavarande rätt och de möjligheter till kraftavsättning,

som genom dess beviljande kunde påräknas, hava givetvis

varit huvudanledningen till det vid 1918 års riksdag fattade beslutet

om Harsprångets utbyggande. Enligt avtalet om optionsrätten — vars

beviljande var en nödvändig förutsättning för att avsevärda, bolaget

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Riksdagens skrivelse Nr 48.

tidigare tillförsäkrade, men för staten under då rådande världskrig

särskilt värdefulla krafttillgångar vid Trollhättan skulle kunna återförvärvas

— hade nämligen staten förbundit sig att inom viss kortare

tid ställa till bolagets förfogande ett efter svenska förhållanden så ansenligt

kraftbelopp som 56,000 kilowatt, motsvarande mer än hälften av

hela effekten från den planerade anläggningen vid Harsprånget.

Genom att aktiebolaget Elektrosalpeter förklarat sig avstå från den

bolaget tillförsäkrade rätten till nyssnämnda stora kvantiteter elektrisk

energi har alltså, såsom av det sagda framgår, huvudförutsättningen för

Harsprångets omedelbara utbyggande bortfallit. Och då härtill kommer,

att det nu rådande allmänna tryckta läget på industriens område i hög

grad förminskat utsikterna att på annat sätt kunna vinna nöjaktig avsättning

av kraft från den blivande anläggningen, är det enligt riksdagens

mening oundvikligt att taga under övervägande, huruvida icke

arbetena vid Harsprånget böra avbrytas.

En sådan eventualitet var icke främmande för riksdagen, då anslag

för ändamålet år 1918 första gången beviljades. Det betonades nämligen

då från riksdagens sida, att det endast var med stor tveksamhet

som medel till arbetenas påbörjande ställdes till förfogande, och med

avseende å dessas bedrivande framhölls det, att vad som först skulle

komma till utförande var sådant, som antingen utgjorde ett avslutat

helt eller vars fullföljande kunde anstå någon tid, för det fall att på

grund av statsfinansiella skäl ett avbrott i arbetet skulle visa sig nödvändigt.

Att arbetena å anläggningen sålunda avbrytas innebär givetvis

icke, att de för alltid skola nedläggas. Åven om möjlighet till avsättning

av så stora kraftbelopp, varom här är fråga, för närvarande icke

förefinnes, torde det nämligen icke böra hållas för osannolikt, att framdeles

nya kraftbehov skola uppkomma av sådan omfattning och av

sådan art, att ett fullbordande av Harsprångsanläggningen kan med då

rådande byggnadskostnad befinnas lämpligt. För dylikt fall är det,

enligt vad erfarenheten givit vid handen, av stor vikt för en fördelaktig

kraftavsättning att de uppkomna energibehoven kunna inom en

jämförelsevis kort tid tillgodoses. På grund härav och för att i möjligaste

mån kunna undvika, att de redan utförda arbetena taga skada,

har riksdagen ansett sig höra taga under övervägande, huruvida icke

dessa för en rimlig kostnad och med arbetets bedrivande i den begränsade

omfattning, som på sista tiden ägt rum, skulle kunna framföras

till ett sådant stadium, att vad som redan nedlagts bättre bevaras

åt framtiden och därjämte ett gynnsamt utgångsläge vinnes för ett

framtida fullbordande av anläggningen inom jämförelsevis kort tid.

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Riksdagens skrivelse Nr 48.

En synpunkt som härvid icke torde böra förbises — även om densamma

icke bör tillmätas avgörande betydelse — är önskvärdheten av

att i möjligaste mån mildra de hårda verkningar av arbetenas avbrytande,

som onekligen i vissa fall kunna tänkas uppkomma för arbetare

och andra, vilka, i förhoppning om kraftstationsbyggets bedrivande

under en längre följd av år, slagit sig ned vid Harsprånget. Genom

att verksamheten vid utbyggnaden icke omedelbart nedlägges utan pa

nu antytt sätt under åtminstone en kortare tid fortsättes, torde nämligen

ovannämnda olägenheter av arbetenas avbrytande i viss mån kunna

förminskas.

Enligt en inom vattenfallsstyrelsen uppgjord plan skulle en lämplig

avbrottspunkt och tillika ett gynnsamt utgångsläge för arbetenas framtida

fortsatta bedrivande kunna uppnås på följande sätt:

I själva älvfåran är redan för närvarande under utförande grundläggningsarbetet

till en fördämning, avsedd att möjliggöra den torrläggning

av älvbotten, som erfordras för att arbetena å den stora regleringsdammen

framdeles skola kunna verkställas. Därjämte pågår

färdigställandet av den provisoriska omloppstunnel, genom vilken vattnet

under dessa arbeten skall ledas. Ifrågavarande grundläggningsarbete

för fördämningen ävensom hela den provisoriska omloppstunneln skulle

nu fullbordas, och skulle samtidigt sänkschakten bedrivas dels ned till

själva kraftstationen, som är belägen 105 meter under bergytan, dels

för de två närmast kraftstationen belägna, djupast liggande påslagen

å den blivande stora avloppstunneln. Då dessa arbeten äro färdigställda,

kan hela anläggningen, när så bliver erforderligt, fullbordas på

omkring 3 Vs år.

Med nuvarande reducerade arbetsstyrka om cirka 125 man torde

ovan angivna arbeten bliva avslutade i mars månad 1922. För ett

dylikt bedrivande av arbetena erfordras för år 1921 1,800,000 kronor

— i vilket belopp jämväl är inräknat vad som åtgår till täckande av

de medel, omkring 500,000 kronor, som i enlighet med Eders Kungl. Maj:ts

den 10 december 1920 fattade beslut provisoriskt anlitats för ändamålet

— och för år 1922 400,000 kronor. Om arbetena därefter skola avbrytas,

erfordras emellertid därutöver, enligt vad riksdagens vederbörande

utskott inhämtat, ett belopp av 200,000 kronor för arbetenas

avveckling och skyddande.

Efter denna beräkningsgrund och med iakttagande därjämte att,

såsom i propositionen förutsatts, av det för innevarande år erforderliga

beloppet, 1,800,000 kronor, 500,000 kronor såsom avseende kostnad

för anskaffande av flyttbara och för andra ändamål användbara mate
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Riksdagens skrivelse Nr 48.

rialier bestridas från det särskilda anslaget till rörelsekapital för statens

vattenfallsverks räkning, skulle alltså av särskilda anslagsmedel utgå

för år 1921 1,300,000 kronor och för år 1922 600,000 kronor.

Såsom av Eders Kungl. Maj:t föreslagits, har riksdagen funnit

dessa belopp, tillhopa 1,900,000 kronor, böra utgå av de utav riksdagen

förra året till ifrågavarande anläggning beviljade, men ännu ej slutgiltigt

disponerade medel, sammanlagt 6,000,000 kronor; något nytt anslag

skulle således nu ej vara erforderligt.

Enligt den sålunda uppgjorda planen skulle arbetena komma att

fortgå under de första månaderna av år 1922. Därest på grund av

några särskilda förhållanden så skulle befinnas böra ske, kan alltså

frågan om arbetenas fortsatta bedrivande underställas nästkommande

års riksdags prövning, utan att något avbrott i arbetena dessförinnan

behöver äga rum.

I enlighet med vad sålunda anförts, har riksdagen ansett, att arbetena

å kraftstationen vid Harsprånget böra bedrivas efter ovan angivna

plan och att av ifrågavarande reserverade anslagsmedel för ändamålet

böra ställas till förfogande för år 1921 1,300,000 kronor och för år

1922 600,000 kronor. Beträffande dispositionen av den sålunda till

4,100,000 kronor uppgående återstoden av ovannämnda, hittills icke

definitivt disponerade belopp av 6,000,000 kronor — varav viss del

enligt 1920 års riksdags medgivande och Eders Kungl. Maj:ts nu gjorda

förslag skulle komma till användning för distributionsanläggningar —

kommer riksdagen att anmäla sitt beslut i annat sammanhang.

Riksdagen får sålunda nu anmäla, att riksdagen medgivit, att av de

utav 1920 års riksdag för första utbyggnaden av Harsprångets kraftstation

beviljade medlen må för ändamålet användas 1,300,000 kronor

under år 1921 och 600,000 kronor under år 1922.

Stockholm den 18 februari 1921.

Med undersåtlig vördnad.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.