Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Majds i statsverkspropositionen gjorda framställningar om anslag för kapitalökning å statens under kommunikationsdepartementet körande utlåning sfonder.
1921-03-04 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Rskr. 1921:70, Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Majds i statsverkspropositionen gjorda framställningar om anslag för kapitalökning å statens under kommunikationsdepartementet körande utlåning sfonder.
Dokumentets text
4
Riksdagens skrivelse Nr 70.
Nr 70.
Godkänd av första kammaren den 4 mars 1921.
Godkänd av andra kammaren den 4 mars 1921.
Riksdagens skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Majds
i statsverkspropositionen gjorda framställningar om anslag
för kapitalökning å statens under kommunikationsdepartementet
körande utlåning sfonder.
(Statsutskottets utlåtande nr 21.)
Till Konungen.
l:o) I den till riksdagen den 7 januari 1921 avlåtna propositionen
angående statsverkets tillstånd och behov under år 1922 bar Eders Kungl.
Maj:t, under åberopande av det vid propositionen under rubrik »utgifter
för kapitalökning, statens utlåningsfonder bil. 1» fogade statsrådsprotokollet
över kommunikationsärenden för nämnda dag, punkt 59, föreslagit
riksdagen, att den avsättning till allmänna järnvägslånefonden, som enligt
riksdagens, beslut skolat ske under år 1922, i stället skall äga rum under
år 1923.
I enlighet med Eders Kungl. Maj:ts i ämnet gjorda framställning har
1916 års riksdag till låneunderstöd för enskilda järnvägar beviljat och
ställt till Eders Kungl. Maj:ts förfogande ett anslag å 7,500,000 kronor
att utgå med 1,500,000 kronor årligen under fem år från och med år
1917, dock så, att belopp, som ej blivit till utgående under ett av dessa
år anvisat, må för ett efterföljande år av samma femårsperiod disponeras.
På grund av sedermera beslutade uppskov med vissa av de sålunda
bestämda avsättningarna uppgår vad som hittills anvisats till fonden
Riksdagens skrivelse Nr 70. 5
allenast till 6,000,000 kronor. Vid tiden för avlåtandet av statsverkspropositionen
hade dock härav endast disponerats i runt tal 4,200,000
kronor.
På grund av svårigheterna att under rådande ekonomiska läge igångsätta
eller bedriva företag av ifrågavarande slag tagas fondens medel för
närvarande endast i ringa utsträckning i anspråk. Då med hänsyn härtill
det torde kunna anstå till 1923 med den tidigare för år 1922 beslutade
avsättningen har riksdagen i enlighet med Eders Kungl. Maj:ts i
ämnet gjorda förslag beslutat, att den avsättning till allmänna jårnvägslånefonden,
som enligt riksdagens beslut skolat ske under år 1922, i
stället skall äga rum under år 1923.
2:o) Eders Kungl. Maj:t har vidare (punkt 60) föreslagit riksdagen
dels medgiva, att den omständigheten, att arbetet å Dal—Västra
Värmlands järnvägsaktiebolags och Åmål—Årjängs järnvägsaktiebolags
järnvägsanläggningar påbörjats, icke må utgöra hinder för Eders Kungl.
Maj:t att bevilja nämnda bolag nya statslån intill högst tre fjärdedelar av
den uppkomna ökade byggnadskostnaden för respektive järnvägsföretag
enligt reviderade kostnadsberäkningar, under villkor att staten såsom
säkerhet för de nya lånen erhåller inteckning, i vederbörande järnvägar
med förmånsrätt närmast efter de inteckningar, som beviljats för de
äldre statslånen;
dels ock besluta, att de avsättningar till fonden för bibanor i vissa
delar av riket, som enligt riksdagens beslut skolat ske under åren 1922
—1925, i stället skola äga rum under åren 1923—1926.
Med hänsyn till det svävande läge, vari frågan om ny aktieteckning
i förenämnda båda järnvägsaktiebolag befinner sig, har departementschefen
ansett en förskjutning med ett år i de för åren 1922—1925 beslutade
avsättningarna till bibanefonden utan olägenhet kunna äga rum. Mot att
så sker har riksdagen icke något att invända.
Eders Kungl. Majrts förevarande förslag i övrigt avser endast undanröjande
av det hinder för beviljande av fortsatt statslån till ifrågavarande
järnvägsföretag, som består däri, att enligt nu gällande bestämmelser lån
endast får beviljas till ännu ej påbörjade järnvägsanläggningar. Jämväl i
denna del har riksdagen ansett sig böra bifalla Eders Kungl. Maj-.ts framställning.
Kiksdagen får alltså anmäla, att riksdagen dels medgivit, att den omständigheten,
att arbetet å Dal—Västra Värmlands järnvägsaktiebolags och
Åmål—Årjängs järnvägsaktiebolags järnvägsanläggningar påbörjats, icke
6
Riksdagens skrivelse Nr 70.
må utgöra hinder för Eders Kungl. Maj:t att bevilja nämnda bolag nya
statslån intill högst tre fjärdedelar av den uppkomna ökade byggnadskostnaden
för respektive järnvägsföretag enligt reviderade kostnadsberäkningar,
under villkor att staten såsom säkerhet för de nya lånen erhåller inteckning
i vederbörande järnvägar med förmånsrätt närmast efter de inteckningar,
som beviljats för de äldre statslånen; dels ock beslutat, att de avsättningar
till fonden för bibanor i vissa delar av riket, som enligt riksdagens
beslut skolat ske under åren 1922—1925, i stället skola äga rum
under åren 1923 —1926.
3:o) Eders Kungl. Maj:t har (punkt 61) föreslagit riksdagen dels såsom
kapitalökning för vattenkraftslånefonden för år 1922 anvisa ett reservationsanslag
av 2,000,000 kronor, dels ock besluta sådan ändring i de
för utlämnande av lån från fonden gällande huvudgrunder, att för lån,
som efter den 1 juli 1921 beviljas ur fonden, skall gäldas ränta efter sex
procent.
Riksdagen har ansett, att till vattenkraftslånefonden bör verkställas
en avsättning med av Eders Kungl. Maj:t nu föreslaget belopp.
Den av Eders Kungl. Maj:t föreslagna höjningen av räntan å lån från
fonden har ej heller föranlett någon erinran från riksdagens sida.
I anslutning till vad kommerskollegium och väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
i en gemensamt gjord framställning i ärendet anfört, har av
departementschefen vidare ifrågasatts ett förtydligande tillägg till gällande
lånebestämmelser, avsett att möjliggöra, att lån finge beviljas icke blott för
tillgodogörande av förut outnyttjade kraftkällor utan även till redan utförda
eller under byggnad varande anläggningar; och har departementschefen uttalat,
att, sedan riksdagen satts i tillfälle att taga del av det i detta hänseende
framställda förslaget, kungörelse i angivna syfte torde böra utfärdas.
I avseende härå vill riksdagen till en början framhålla, att huvudändamålet
med ifrågavarande fond måste anses vara att befrämja själva
tillkomsten av nyanläggningar av ovan angivet slag och icke den fortsatta
finansieringen av redan fullbordade företag. Det torde dock å andra sidan
icke kunna bestridas, att ett undantagslöst upprätthållande av fordran på,
att ett företag icke må vara påbörjat, då lån från fonden beviljas, i vissa
fall skulle kunna medföra resultat, som vid fondens inrättande icke varit
avsedda och vilka ur rationell fördelningssynpunkt måste anses mindre
önskvärda.
Särskilt med hänsyn till den långa tid, som för närvarande på grund
av de föreliggande stora lånebehoven i vissa fall måste förflyta, innan en
7
Riksdagens skrivelse Nr 70.
inkommen framställning om låneunderstöd kan bifallas, torde det exempelvis
kunna inträffa, att utbyggnaden av ett vattenfall påbörjas eller bringas
till fullbordan med tillfälligt anskaffade medel, i förhoppning att statslån
framledes skall kunna erhållas. Då dylika eller andra likartade omständigheter
föreligga, bör enligt riksdagens mening det förhållandet, att lån
icke på ett tidigare stadium kunnat beviljas, icke utgöra hinder för att
sådant sedermera erhålles. En mildring av de hittills i förevarande hänseende
gällande bestämmelserna torde därför få anses befogad, och har
riksdagen av denna anledning funnit, att i detta syfte bland lånevillkoren
bör intagas ett stadgande av ovan angivna utav ämbetsverken föreslagna
innebörd.
Beträffande sättet för täckande av ifrågavarande anslag har Eders
Kungl. Maj:t föreslagit riksdagen medgiva, att detsamma finge utgå av
lånemedel. Häremot har riksdagen intet att erinra.
Under åberopande av vad riksdagen sålunda anfört får riksdagen anmäla,
att riksdagen, med bifall till Eders Kungl. Maj:ts förevarande förslag,
dels såsom kapitalökning för vattenkraftslånefonden för år 1922 anvisat
ett reservationsanslag av 2,000,000 kronor att utgå av lånemedel;
dels, ock beslutat sådan ändring i de för utlämnande av lån från fonden
gällande huvudgrunder, att för lån, som efter den 1 juli 1921 beviljas ur
fonden, skall gäldas ränta efter sex procent.
Stockholm den 4 mars 1921.
Med undersåtlig vördnad.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.