Sök i Ratio Lex

Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Majds i statsverkspropositionen gjorda framställningar om anslag för kapitalökning å statens under kommunikationsdepartementet körande utlåning sfonder.

1921-03-04 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Rskr. 1921:70, Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Majds i statsverkspropositionen gjorda framställningar om anslag för kapitalökning å statens under kommunikationsdepartementet körande utlåning sfonder.

Dokumentets text

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Riksdagens skrivelse Nr 70.

Nr 70.

Godkänd av första kammaren den 4 mars 1921.

Godkänd av andra kammaren den 4 mars 1921.

Riksdagens skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Majds

i statsverkspropositionen gjorda framställningar om anslag

för kapitalökning å statens under kommunikationsdepartementet

körande utlåning sfonder.

(Statsutskottets utlåtande nr 21.)

Till Konungen.

l:o) I den till riksdagen den 7 januari 1921 avlåtna propositionen

angående statsverkets tillstånd och behov under år 1922 bar Eders Kungl.

Maj:t, under åberopande av det vid propositionen under rubrik »utgifter

för kapitalökning, statens utlåningsfonder bil. 1» fogade statsrådsprotokollet

över kommunikationsärenden för nämnda dag, punkt 59, föreslagit

riksdagen, att den avsättning till allmänna järnvägslånefonden, som enligt

riksdagens, beslut skolat ske under år 1922, i stället skall äga rum under

år 1923.

I enlighet med Eders Kungl. Maj:ts i ämnet gjorda framställning har

1916 års riksdag till låneunderstöd för enskilda järnvägar beviljat och

ställt till Eders Kungl. Maj:ts förfogande ett anslag å 7,500,000 kronor

att utgå med 1,500,000 kronor årligen under fem år från och med år

1917, dock så, att belopp, som ej blivit till utgående under ett av dessa

år anvisat, må för ett efterföljande år av samma femårsperiod disponeras.

På grund av sedermera beslutade uppskov med vissa av de sålunda

bestämda avsättningarna uppgår vad som hittills anvisats till fonden

s. 5 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse Nr 70. 5

allenast till 6,000,000 kronor. Vid tiden för avlåtandet av statsverkspropositionen

hade dock härav endast disponerats i runt tal 4,200,000

kronor.

På grund av svårigheterna att under rådande ekonomiska läge igångsätta

eller bedriva företag av ifrågavarande slag tagas fondens medel för

närvarande endast i ringa utsträckning i anspråk. Då med hänsyn härtill

det torde kunna anstå till 1923 med den tidigare för år 1922 beslutade

avsättningen har riksdagen i enlighet med Eders Kungl. Maj:ts i

ämnet gjorda förslag beslutat, att den avsättning till allmänna jårnvägslånefonden,

som enligt riksdagens beslut skolat ske under år 1922, i

stället skall äga rum under år 1923.

2:o) Eders Kungl. Maj:t har vidare (punkt 60) föreslagit riksdagen

dels medgiva, att den omständigheten, att arbetet å Dal—Västra

Värmlands järnvägsaktiebolags och Åmål—Årjängs järnvägsaktiebolags

järnvägsanläggningar påbörjats, icke må utgöra hinder för Eders Kungl.

Maj:t att bevilja nämnda bolag nya statslån intill högst tre fjärdedelar av

den uppkomna ökade byggnadskostnaden för respektive järnvägsföretag

enligt reviderade kostnadsberäkningar, under villkor att staten såsom

säkerhet för de nya lånen erhåller inteckning, i vederbörande järnvägar

med förmånsrätt närmast efter de inteckningar, som beviljats för de

äldre statslånen;

dels ock besluta, att de avsättningar till fonden för bibanor i vissa

delar av riket, som enligt riksdagens beslut skolat ske under åren 1922

—1925, i stället skola äga rum under åren 1923—1926.

Med hänsyn till det svävande läge, vari frågan om ny aktieteckning

i förenämnda båda järnvägsaktiebolag befinner sig, har departementschefen

ansett en förskjutning med ett år i de för åren 1922—1925 beslutade

avsättningarna till bibanefonden utan olägenhet kunna äga rum. Mot att

så sker har riksdagen icke något att invända.

Eders Kungl. Majrts förevarande förslag i övrigt avser endast undanröjande

av det hinder för beviljande av fortsatt statslån till ifrågavarande

järnvägsföretag, som består däri, att enligt nu gällande bestämmelser lån

endast får beviljas till ännu ej påbörjade järnvägsanläggningar. Jämväl i

denna del har riksdagen ansett sig böra bifalla Eders Kungl. Maj-.ts framställning.

Kiksdagen får alltså anmäla, att riksdagen dels medgivit, att den omständigheten,

att arbetet å Dal—Västra Värmlands järnvägsaktiebolags och

Åmål—Årjängs järnvägsaktiebolags järnvägsanläggningar påbörjats, icke

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Riksdagens skrivelse Nr 70.

må utgöra hinder för Eders Kungl. Maj:t att bevilja nämnda bolag nya

statslån intill högst tre fjärdedelar av den uppkomna ökade byggnadskostnaden

för respektive järnvägsföretag enligt reviderade kostnadsberäkningar,

under villkor att staten såsom säkerhet för de nya lånen erhåller inteckning

i vederbörande järnvägar med förmånsrätt närmast efter de inteckningar,

som beviljats för de äldre statslånen; dels ock beslutat, att de avsättningar

till fonden för bibanor i vissa delar av riket, som enligt riksdagens

beslut skolat ske under åren 1922—1925, i stället skola äga rum

under åren 1923 —1926.

3:o) Eders Kungl. Maj:t har (punkt 61) föreslagit riksdagen dels såsom

kapitalökning för vattenkraftslånefonden för år 1922 anvisa ett reservationsanslag

av 2,000,000 kronor, dels ock besluta sådan ändring i de

för utlämnande av lån från fonden gällande huvudgrunder, att för lån,

som efter den 1 juli 1921 beviljas ur fonden, skall gäldas ränta efter sex

procent.

Riksdagen har ansett, att till vattenkraftslånefonden bör verkställas

en avsättning med av Eders Kungl. Maj:t nu föreslaget belopp.

Den av Eders Kungl. Maj:t föreslagna höjningen av räntan å lån från

fonden har ej heller föranlett någon erinran från riksdagens sida.

I anslutning till vad kommerskollegium och väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

i en gemensamt gjord framställning i ärendet anfört, har av

departementschefen vidare ifrågasatts ett förtydligande tillägg till gällande

lånebestämmelser, avsett att möjliggöra, att lån finge beviljas icke blott för

tillgodogörande av förut outnyttjade kraftkällor utan även till redan utförda

eller under byggnad varande anläggningar; och har departementschefen uttalat,

att, sedan riksdagen satts i tillfälle att taga del av det i detta hänseende

framställda förslaget, kungörelse i angivna syfte torde böra utfärdas.

I avseende härå vill riksdagen till en början framhålla, att huvudändamålet

med ifrågavarande fond måste anses vara att befrämja själva

tillkomsten av nyanläggningar av ovan angivet slag och icke den fortsatta

finansieringen av redan fullbordade företag. Det torde dock å andra sidan

icke kunna bestridas, att ett undantagslöst upprätthållande av fordran på,

att ett företag icke må vara påbörjat, då lån från fonden beviljas, i vissa

fall skulle kunna medföra resultat, som vid fondens inrättande icke varit

avsedda och vilka ur rationell fördelningssynpunkt måste anses mindre

önskvärda.

Särskilt med hänsyn till den långa tid, som för närvarande på grund

av de föreliggande stora lånebehoven i vissa fall måste förflyta, innan en

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Riksdagens skrivelse Nr 70.

inkommen framställning om låneunderstöd kan bifallas, torde det exempelvis

kunna inträffa, att utbyggnaden av ett vattenfall påbörjas eller bringas

till fullbordan med tillfälligt anskaffade medel, i förhoppning att statslån

framledes skall kunna erhållas. Då dylika eller andra likartade omständigheter

föreligga, bör enligt riksdagens mening det förhållandet, att lån

icke på ett tidigare stadium kunnat beviljas, icke utgöra hinder för att

sådant sedermera erhålles. En mildring av de hittills i förevarande hänseende

gällande bestämmelserna torde därför få anses befogad, och har

riksdagen av denna anledning funnit, att i detta syfte bland lånevillkoren

bör intagas ett stadgande av ovan angivna utav ämbetsverken föreslagna

innebörd.

Beträffande sättet för täckande av ifrågavarande anslag har Eders

Kungl. Maj:t föreslagit riksdagen medgiva, att detsamma finge utgå av

lånemedel. Häremot har riksdagen intet att erinra.

Under åberopande av vad riksdagen sålunda anfört får riksdagen anmäla,

att riksdagen, med bifall till Eders Kungl. Maj:ts förevarande förslag,

dels såsom kapitalökning för vattenkraftslånefonden för år 1922 anvisat

ett reservationsanslag av 2,000,000 kronor att utgå av lånemedel;

dels, ock beslutat sådan ändring i de för utlämnande av lån från fonden

gällande huvudgrunder, att för lån, som efter den 1 juli 1921 beviljas ur

fonden, skall gäldas ränta efter sex procent.

Stockholm den 4 mars 1921.

Med undersåtlig vördnad.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.