Sök i Ratio Lex

Skrivelse till Konungen, i anledning av väckt motion, avseende skyndsammare behandling av vissa taxeringsmål.

1921-03-08 · 3 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,6 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 3 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Rskr. 1921:74, Skrivelse till Konungen, i anledning av väckt motion, avseende skyndsammare behandling av vissa taxeringsmål.

Dokumentets text

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Riksdagens skrivelse Nr 74.

Nr 74.

Godkänd av första kammaren den 8 mars 1921.

Godkänd av andra kammaren den 8 mars 1921.

Riksdagens skrivelse till Konungen, i anledning av väckt motion, avseende

skyndsammare behandling av vissa taxeringsmål.

(Bevillningsutskottets betänkande nr 7.)

Till Konungen.

I en inom riksdagen väckt motion liar hemställts, att riksdagen

måtte besluta att i skrivelse till Kungl. Maj it anhålla om skyndsam utredning

angående sådan ändring av gällande förordning om taxeringsmyndigheter

och förfarandet vid taxering, att åt Kungl. Maj:ts befallningshavande

inrymdes befogenhet att på skattskyldigs yrkande i verkställd taxering

vidtaga rättelse, där taxeringen i fråga funnes vara grundad på felskrivning

eller annat uppenbart misstag.

Syftet med nämnda motion var att bereda de skattskyldiga möjlighet

till snar och effektiv rättelse av sådana taxeringar, som tillkommit genom

uppenbara förbiseenden och misstag från taxeringsmyndigheternas sida. I

motiveringen antyddes olika vägar, på vilka berörda syfte skulle kunna

vinnas, och förordades en väg såsom- möjligen framkomlig.

Med den omfattning taxeringsarbetet numera erhållit torde det vara

så gott som oundvikligt, att förbiseenden och misstag äga rum. Otvivelaktigt

synes emellertid vara, att förekomsten av dylika fall i avsevärd

grad ökats och att möjligheten av snar och effektiv rättelse samtidigt

förminskats.

Beträffande fel vid debiteringen, vare sig i taxeringslängden eller

å debetsedeln, torde alltfort vara tillfyllest med den väg till rättelse, som

anvisats i uppbördsreglementets 7 §, nämligen besvär hos Konungens befallningshavande

i det län, där debiteringen s^ett.

s. 3 Kontrollera mot PDF

• Riksdagens skrivelse Nr 74. 3

År åter fråga om fel eller misstag från taxeringsmyndighets sida,

ställer sig saken mera vansklig. De vanligaste hithörande fallen äro s. k.

dubbeltaxeringar, d. v. s. fall, då någon taxerats till inkomst- och förmögenhetsskatt

å ort, där han icke är mantalsskriven eller eljest skattsk}ddig

för dylik skatt, eller taxerats till bevillning för samma inkomst å mer än

en ort eller eljest till inkomstbevillning å ort, där lian icke varit för sådan

bevillning skattskyldig och ej heller mantalsskriven.

Mera typiska fall av direkta misstag äro sådana, då någon taxerats

å sin rätta beskattningsort men för inkomstkälla som han icke haft eller,

tillföljd av namnförväxling, i .stället för annan person. Ej sällan förekomma

ock rena räkne- och skrivfel vid taxeringens bestämmande.

Om flertalet hithörande fall, som ej avse räkne- eller skrivfel o. d.,

gäller, att den skattskyldige icke lämnat någon uppgift för taxeringen utan

att denna tillkommit på andra grunder. Härav följer då, att den skattskyldige

icke får någon underrättelse från taxeringsmyndigheten, vars skyldighet

i sådant hänseende förutsätter, att avvikelse gjorts från deklaration

eller annan den skattskyldiges egen uppgift. Oftast vet den skattskyldige

ingenting om, förrän debetsedeln tillställes honom, vilket, då han har annan

boningsort än taxeringsorten och särskilt då hans vistelseort är okänd för

myndigheterna där, kan dröja avsevärd tid. I varje fall blir den skattskyldige

i regel icke i tillfälle att begagna den vanliga klagovägen hos

prövningsnämnd en.

För fall av dubbeltaxering står till buds den i 50 § taxeringsförordningen

medgivna rätten att inom natt och år efter mottaget skattekrav

anföra besvär hos kammarrätten, vilken väg till rättelse, även om hithörande

mål där behandlas med viss förtursrätt, dock medför tidsutdräkt

och icke skyddar den skattskyldige från risken att behöva erlägga de påförda

utskylderna.

Något extra besvärsförfarande för övriga fall tinnes icke anordnat.

Enligt'' praxis tillgår så, att skattskyldig, som icke hunnit begagna den

regelmässiga klagovägen, anför besvär direkt hos kammarrätten. Finner

då kammarrätten, att den överklagade taxeringen härrör från uppenbart

fel eller misstag från taxeringsmyndighets sida och således är att anse

såsom obehörig, upptagas besvären till behandling och vinnes rättelse.

I sådana fall gälla givetvis icke några fatalier. Svårigheten för den skattskyldige

ligger emellertid däri, att det i allmänhet ställer sig ytterst vanskligt

för honom att kunna bevisa tillvaron av misstag. Såvida ej är fråga

om tydliga räkne- eller skrivfel, lär denna bevisning sällan lyckas med

mindre vederbörande, taxeringsnämndens ordförande eller kronoombudet,

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Riksdagens skrivelse Nr 74.

direkt medger, att misstag förelegat. För övrigt kan det ofta nog vara

synnerligen besvärligt för den dömande myndigheten att avgöra, om verkligt

misstag är förhanden eller taxeringen eljest är oriktig, i vilket senare

fall rättelse i nu omhandlade ordning givetvis icke står att vinna.

För ifrågavarande fall gäller slutligen också och i ännu högre grad,

att, även om rättelse av förekommen misstagstaxering omsider erhålles,

den skattskyldige likväl tillfogats olägenhet och skada genom att hava

nödgats erlägga skatten och först efter lång tid, kanske ett par år, få den

tillbaka.

Det torde således vara ställt utom allt. tvivel, att i de påvisade hänseendena

allvarliga missförhållanden råda. Riksdagen delar den i motionen

uttalade uppfattningen, att frågan är av natur att böra genom Kungl.

Maj:ts försorg utredas. Däremot har riksdagen icke velat binda sin begäran

om sådan utredning vid det i motionen givna uppslaget. Under ärendets

förberedande behandling har inhämtats, att förevarande spörsmål under

senare tid varit föremål för överväganden å speciellt sakkunnigt håll, varvid

man ifrågasatt olika anordningar. Sålunda har man bland annat tänkt

sig en kombination av utsträckt underrättelseförfarande och extraordinär

besvärsrätt. Genom utsträckt skyldighet för taxeringsmyndigheterna att

meddela anmaning eller underrättelse till de skattskyldiga skulle förelupna

misstag och fel vid taxeringen i de flesta fall kunna bliva rättade antingen

redan hos taxeringsnämnden eller efter klagan i vanlig ordning hos prov-,

ningsnämnden. För övriga fall skulle beredas möjlighet att söka rättelse

hos en extra prövningsnämnd, utgörande en mindre delegation av den

senast fungerande ordinarie nämnden och vid behov sammankallad mellan

de ordinarie nämndernas sammanträden.

Under åberopande av vad sålunda anförts får riksdagen anhålla, att

Eders Kungl. Maj:t ville låta verkställa utredning angående sådan ändring

i gällande taxeringsförfarande, att möjlighet beredes sådan skattskyldig,

som avses i 50 § förordningen om taxeringsmyndigheter och förfarandet

vid taxering eller som på grund av felskrivning, felräkning eller annat

uppenbart misstag blivit obehörigt taxerad, att på ett snabbare och mera

effektivt sätt än nu gällande bestämmelser medgiva vinna rättelse, samt att

Eders Kungl. Maj:t måtte för riksdagen framlägga det förslag, som kan

av utredningen föranledas.

Stockholm den 8 mars 1921.

Med undersåtlig vördnad.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.