Sök i Ratio Lex

Skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändrad lydelse av 26 kap. 4 § byggningabalken.

1922-05-09 · 3 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,7 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 3 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Rskr. 1922:133, Skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändrad lydelse av 26 kap. 4 § byggningabalken.

Dokumentets text

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Riksdagens skrivelse Nr 132.

Nr 132.

Godkänd av första kammaren den 9 maj 1922.

Godkänd av andra kammaren den 9 maj 1922.

Riksdagens skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl. Maj:ts

proposition med förslag till lag om ändrad lydelse av

26 kap. 4 § byggningabalken.

(Första lagutskottets utlåtande nr 16.)

Till Konungen.

Genom en den 3 februari 1922 dagtecknad proposition, nr 48, har

Eders Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen bilagda utdrag

av i statsrådet och lagrådet hållna protokoll, föreslagit riksdagen att

antaga vid propositionen fogat förslag till lag om ändrad lydelse av

26 kap 4 § byggningabalken.

Riksdagen har avslagit Eders Kungl. Maj:ts ifrågavarande proposition.

Stockholm den 9 maj 1922.

Med undersåtlig vördnad.

Nr 133.

Godkänd av första kammaren den 9 maj 1922.

Godkänd av andra kammaren den 9 maj 1922.

Riksdagens skrivelse till Konungen7 i anledning av Kungl. Maj ds

proposition med förslag till förordning angående befrielse

i vissa fall från erläggande av lastpenningar.

(Bevillningsutskottets betänkande nr 28.)

Till Konungen.

I en den 17 mars 1922 dagtecknad proposition, nr 188, har Eders

Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet

över handelsärenden för samma dag, föreslagit riksdagen

att antaga följande

s. 5 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse Nr 133.

5

Förslag

till

förordning angående befrielse i vissa fall från erläggande av lastpenningar.

Härigenom förordnas som följer:

Lastpenningar, varom stadgas i § 14 av förordningen den 9 juni''

1911 med tulltaxa för inkommande varor (nr 80), skola icke erläggas

för den del av fartygs avgiftspliktiga dräktighet, som överstiger 1,500 ton.

I övrigt skola från erläggande av lastpenningar vara befriade —

förutom fartyg, som på grund av bestämmelserna i nämnda författningsrum

åtnjuta dylik befrielse —

fartyg, som Under samma kalenderår erlagt lastpenningar, maskindrivet

fartyg eller lastpråm sex gånger och segelfartyg fyra gånger;

fartyg, som, efter att hava direkt eller med anlöpande av mellanliggande

hamnar ankommit till svensk hamn från ort, i sjöfartshänseende

belägen bortom en linje Islands västkust—Kap Finisterre, samt därefter

under samma resa anlöpt utrikes, innanför en linje Skagen—Lindesnäs

samt östra mynningen av Kielkanalen belägen ort, ånyo ankommer till

svensk hamn för lossning endast av på resan medförd last från ort, belägen

bortom förstnämnda linje, dock under villkor att för fartyget förut vid

inklarering under resan erlagts lastpenningar;

fartyg, som, efter att hava i svensk hamn utklarerat till ort, i sjöfartshänseende

belägen bortom en linje Islands västkust—Kap Finisterre,

och därefter under samma resa anlöpt utrikes, innanför en linje Skagen

—Lindesnäs samt östra mynningen av Kielkanalen belägen ort, för resan

ånyo utklarerar i svensk hamn, dock under villkor att i sistnämnda hamn

icke i fartyget intagits annan last än sådan, som är bestämd till ort,

belägen bortom förstnämnda linje, samt att vid den föregående utklareringen

erlagts lastpenningar för fartyget eller på grund av stadgandet

i § 14 b) i förenämnda förordning skyldighet att erlägga sådana icke

förelegat; samt

fartyg, som anlöper enbart frihamn.

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1922 och gäller till

och med den 30 juni 1924.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Riksdagens skrivelse Nr 133.

Till ovannämnda vid propositionen fogade protokollsutdrag har

chefen för handelsdepartementet redogjort för vissa delvis ännu pågående

utredningar beträffande ändrade bestämmelser i fråga om de

allmänna sjöfartsavgifterna. Ehuru propositionen endast avser lastpenningarna

har departementschefen därvid, då det syntes departementschefen

riktigast, att riksdagen sattes i tillfälle att uttala sin mening i hela det

berörda frågekomplexet, redogjort för och tillkännagivit sin ställning

till under utredningarna framkomna förslag, även i vad de avse nedsättning

i två administrativt fastställda statliga sjöfartsavgifter, nämligen

fyr- och båkavgiften samt tonavgiften.

Riksdagen har i likhet med föredragande departementschefen ansett,

att det av kommerskollegium, enligt vad som framgår av departementschefens

ovannämnda redogörelse, i första hand tillstyrkta förslaget i

fråga om lastpenningarna, nämligen dessas fullständiga avskaffande, av

statsfinansiella skäl icke bör vinna bifall. Däremot har riksdagen funnit

det med propositionen framlagda förslaget, innefattande befrielse i åtskilliga

fall från erläggande av lastpenningar, vara, särskilt med hänsyn

till syftet att främja den svenska frihamnsinstitutionens utveckling, väl

avvägt.

Vad departementschefen meddelat rörande avsedda ändringar i de

sjöfartsavgifter, beträffande vilka Kungl. Maj:t beslutar utan riksdagens

medverkan, har icke givit riksdagen anledning till något uttalande.

Riksdagen får alltså för Eders Kungl. Maj:t tillkännagiva, att riksdagen

antagit ovan införda förslag till förordning angående befrielse i

vissa fall från erläggande av lastpenningar.

Stockholm den 9 maj 1922.

Med undersåtlig vördnad.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.