Skrivelse till Konungen angående tillämpning av gällande författningar om elektriska ledningars framdragande inom kronoegendomar.
1922-05-19 · 3 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 3 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Rskr. 1922:146, Skrivelse till Konungen angående tillämpning av gällande författningar om elektriska ledningars framdragande inom kronoegendomar.
Dokumentets text
Riksdagens skrivelse Nr V/6.
1
Nr 146.
Godkänd av första kammaren den 19 maj 1922.
Godkänd av andra kammaren den 19 maj 1922.
Riksdagens skrivelse till Konungen angående tillämpning av
gällande författningar om elektriska ledningars framdragande
inom kronoegendomar.
Till K o n u n g e n.
Uti eu inom riksdagen Väckt motion hav framhållits huvudsakligen följande.
Jämlikt § 8 i nådiga kungörelsen med vissa bestämmelser rörande
elektriska starkströmsledningars anordnande i förhållande till trafikleder in.
in. den 19 maj 1916 skall ersättning utgå för den för dylika ledningar erforderliga
mark i enlighet med i sagda paragraf åberopade författningar.
Då de elektriska distributionsföreningar, som plägade utföra avsedda ledningar,
av sina medlemmar krävde, att de kostnadsfritt skulle upplåta mark
för vederbörande förenings kraftledningar, hade arrendator av kronoegendom
vid deltagande för egendomen i dylik förening blivit skyldig att vidkännas
de kostnader, som jämlikt sagda kungörelse föranleddes av markupplåtelse
från kronoegendomen. Med anledning härav hava motionärerna
hemställt, att åtgärder måtte vidtagas för att, vid tillämpningen av gällande
författningar om elektriska ledningars framdragande inom kronoegendomar,
arrendator av sådan egendom, som inginge som medlem i elektrisk distributionsförening,
skyddades mot indirekta höjningar av arrendet av ovanberörda
art och sålunda kronoegendomarna komme att till distributionsföreningen intaga
samma ställning som annan egendom, för vilken delaktighet däri
vunnits.
Bihang till riksdagens protokoll 1922. 11 sand. Nr 116 152.
1
2 Riksdagens skrivelse Nr 1J/6.
I den ordning 46 § riksdagsordningen föreskriver hava utlåtanden över
motionen inhämtats från domänstyrelsen och vattenfallsstyrelsen, vilka utlåtanden
bilagts vederbörande utskotts yttranden i ämnet.
I sitt berörda utlåtande har domänstyrelsen anfört bland annat, att
i de fall, då en distributionsförening jämlikt § 8 i ovan omförmälda kungörelse
begär ersättningens fastställande av domänstyrelsen, styrelsen, sedan
förslag till ersättningens bestämmande uppgjorts av dess underordnade
organ, numera med hänsyn till tvenne särskilda av domänstyrelsen åberopade
Eders Kungl. Maj :ts beslut i likartade fall ansett sig kunna, utan att
underställa frågan Eders Kungl. Maj :ts prövning, å kronans vägnar avstå
från ersättning beträffande de delar av ledningen, som avsett allenast kronoegeiulomens
egen elektrifiering, så att ledningens innehavare befriats från
ersättning beträffande stolpar, som härför erfordras, och så binge de användas
endast för nämnda behov. Beträffande de stolpar, som uppbure ledningar
för distribuering av elektrisk kraft jämväl för annan, kronan icke
tillhörig egendom, både däremot ersättning fastställts och utkrävts av ledningens
innehavare. Vidare har domänstyrelsen i detta sammanhang framhållit,
att de av vattenfallsstyrelsen i kontrakten med respektive distributionsföreningar
gjorda förbehåll om kostnadsfri upplåtelse av mark för
ledningarna icke borde kunna rubba de villkor, under vilka en förening erhållit
rättighet att framdraga elektrisk ledning över kronoegendom av det
slag, varom fråga vore.
Ett av de mera framträdande dragen uti den nyligen genomförda reformen
av vår vattenrättslagstiftning utgöra utan tvivel de uti den nya
vattenlagen meddelade bestämmelserna i syfte att underlätta landsbygdens
elektrifiering.
Det ligger i öppen dag, att det för vårt folks allmänna sociala och
ekonomiska utveckling måste betraktas såsom en angelägenhet av allra största
vikt, att vid genomförande av ifrågavarande lagstiftning de genom densamma
åsyftade resultat icke må kunna äventyras till följd av ett mer eller
mindre formalistiskt åskådningssätt hos de myndigheter, som innehava beslutanderätt
i de frågor, stim i ett eller annat avseende äro av betydelse för
sagda utveckling. Enligt riksdagens uppfattning torde det ej heller vara ur
vägén, att det från riksdagens sida betonas, att statsmyndigheterna, då de
ställas inför frågor av ovan nämnda beskaffenhet, aldrig böra lämna ur sikte
dessa frågors ovan antydda djupare innebörd, och att sålunda vid frågornas
avgörande hänsynen till formella synpunkter icke må mer än nödigt
lägga hinder i vägen för strävandena att låta den elektriska kraften i stör
-
3
Riksdagens skrivelse Nr l.\6.
stu möjliga utsträckning och på gynnsammast möjliga villkor komma även
landsbygdens befolkning tillgodo.
Den uti förevarande ärende förebragta utredning synes riksdagen giva
vid handen, att med avseende A det i motionen berörda spörsmål eller frågan
om de villkor, varunder arrendator av viss kronojord kan tillgodogöra
sig delägareskap i elektrisk distrilnitionsförening, ovanberörda synpunkter
icke kommit att behörigen beaktas.
Riksdagen hyser nämligen i likhet med vattenfallsstyrelsen den uppfattningen,
att då domänstyrelsen beträffande den del av över kronoegendom
dragen elektrisk ledning, som endast är av nytta för andra föreningens
medlemmar, med stöd av ovannämnda kungörelse den It) maj 1916 kräver
full ersättning av arrendator!! för markintrång, utvecklingen av krouoegendomarnas
elektrifiering torde komma att hämmas. Då uttagande av dylik
ersättning obestridligen måste innebära eu höjning av arrendeavgiften till
kronan, lärer det i allt fall vara uppenbart, att utsikten att drabbas av
en dylik arrendeförhöjning icke kan vara ägnad att uppmuntra arrendatorn
till deltagande uti företag, varigenom kronoegendomen skulle bliva elektrifierad.
Men givetvis bör, såsom vattenfallsstyrelsen i sitt utlåtande framhåller,
kronan hava samma intresse för befrämjande av jordbrukets elektrifiering
som den enskilda jordägaren.
Domänstyrelsens uti ärendet avgivna yttrande synes utvisa, att styrelsen
funnit de i motionen omförmälda bestämmelser i ovannämnda nådiga
kungörelse äga sådan innebörd, att det av domänstyrelsen tillämpade, ovan
anmärkta förfaringssätt vore på grund av bestämmelsernas avfattning ofrånkomligt.
I anslutning till vad som ovan anförts, hyser riksdagen den meningen,
att kronoarrendator vid ingående som medlem i elektrisk distribu.- tionsförening icke bör komma i sämre ställning än enskild jordägare.
På grund härav får riksdagen anhålla, det täcktes Eders Kungl. Maj :t
vidtaga de åtgärder, Eders Kungl. Maj :t kan finna erforderliga för att den
i motionen omförmälda bestämmelse i nådiga kungörelsen den 19 maj 1916
icke må kunna anses utgöra hinder för kronoegendom att till elektrisk distributionsförening"
intaga samma ställning som annan egendom, för vilken
delaktighet däri vunnits.
Stockholm den 19 maj 1922.
Med undersåtlig vördnad.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.