Sök i Ratio Lex

Skrivelse till Konungen angående tillämpning av gällande författningar om elektriska ledningars framdragande inom kronoegendomar.

1922-05-19 · 3 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 3 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Rskr. 1922:146, Skrivelse till Konungen angående tillämpning av gällande författningar om elektriska ledningars framdragande inom kronoegendomar.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse Nr V/6.

1

Nr 146.

Godkänd av första kammaren den 19 maj 1922.

Godkänd av andra kammaren den 19 maj 1922.

Riksdagens skrivelse till Konungen angående tillämpning av

gällande författningar om elektriska ledningars framdragande

inom kronoegendomar.

Till K o n u n g e n.

Uti eu inom riksdagen Väckt motion hav framhållits huvudsakligen följande.

Jämlikt § 8 i nådiga kungörelsen med vissa bestämmelser rörande

elektriska starkströmsledningars anordnande i förhållande till trafikleder in.

in. den 19 maj 1916 skall ersättning utgå för den för dylika ledningar erforderliga

mark i enlighet med i sagda paragraf åberopade författningar.

Då de elektriska distributionsföreningar, som plägade utföra avsedda ledningar,

av sina medlemmar krävde, att de kostnadsfritt skulle upplåta mark

för vederbörande förenings kraftledningar, hade arrendator av kronoegendom

vid deltagande för egendomen i dylik förening blivit skyldig att vidkännas

de kostnader, som jämlikt sagda kungörelse föranleddes av markupplåtelse

från kronoegendomen. Med anledning härav hava motionärerna

hemställt, att åtgärder måtte vidtagas för att, vid tillämpningen av gällande

författningar om elektriska ledningars framdragande inom kronoegendomar,

arrendator av sådan egendom, som inginge som medlem i elektrisk distributionsförening,

skyddades mot indirekta höjningar av arrendet av ovanberörda

art och sålunda kronoegendomarna komme att till distributionsföreningen intaga

samma ställning som annan egendom, för vilken delaktighet däri

vunnits.

Bihang till riksdagens protokoll 1922. 11 sand. Nr 116 152.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Riksdagens skrivelse Nr 1J/6.

I den ordning 46 § riksdagsordningen föreskriver hava utlåtanden över

motionen inhämtats från domänstyrelsen och vattenfallsstyrelsen, vilka utlåtanden

bilagts vederbörande utskotts yttranden i ämnet.

I sitt berörda utlåtande har domänstyrelsen anfört bland annat, att

i de fall, då en distributionsförening jämlikt § 8 i ovan omförmälda kungörelse

begär ersättningens fastställande av domänstyrelsen, styrelsen, sedan

förslag till ersättningens bestämmande uppgjorts av dess underordnade

organ, numera med hänsyn till tvenne särskilda av domänstyrelsen åberopade

Eders Kungl. Maj :ts beslut i likartade fall ansett sig kunna, utan att

underställa frågan Eders Kungl. Maj :ts prövning, å kronans vägnar avstå

från ersättning beträffande de delar av ledningen, som avsett allenast kronoegeiulomens

egen elektrifiering, så att ledningens innehavare befriats från

ersättning beträffande stolpar, som härför erfordras, och så binge de användas

endast för nämnda behov. Beträffande de stolpar, som uppbure ledningar

för distribuering av elektrisk kraft jämväl för annan, kronan icke

tillhörig egendom, både däremot ersättning fastställts och utkrävts av ledningens

innehavare. Vidare har domänstyrelsen i detta sammanhang framhållit,

att de av vattenfallsstyrelsen i kontrakten med respektive distributionsföreningar

gjorda förbehåll om kostnadsfri upplåtelse av mark för

ledningarna icke borde kunna rubba de villkor, under vilka en förening erhållit

rättighet att framdraga elektrisk ledning över kronoegendom av det

slag, varom fråga vore.

Ett av de mera framträdande dragen uti den nyligen genomförda reformen

av vår vattenrättslagstiftning utgöra utan tvivel de uti den nya

vattenlagen meddelade bestämmelserna i syfte att underlätta landsbygdens

elektrifiering.

Det ligger i öppen dag, att det för vårt folks allmänna sociala och

ekonomiska utveckling måste betraktas såsom en angelägenhet av allra största

vikt, att vid genomförande av ifrågavarande lagstiftning de genom densamma

åsyftade resultat icke må kunna äventyras till följd av ett mer eller

mindre formalistiskt åskådningssätt hos de myndigheter, som innehava beslutanderätt

i de frågor, stim i ett eller annat avseende äro av betydelse för

sagda utveckling. Enligt riksdagens uppfattning torde det ej heller vara ur

vägén, att det från riksdagens sida betonas, att statsmyndigheterna, då de

ställas inför frågor av ovan nämnda beskaffenhet, aldrig böra lämna ur sikte

dessa frågors ovan antydda djupare innebörd, och att sålunda vid frågornas

avgörande hänsynen till formella synpunkter icke må mer än nödigt

lägga hinder i vägen för strävandena att låta den elektriska kraften i stör
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Riksdagens skrivelse Nr l.\6.

stu möjliga utsträckning och på gynnsammast möjliga villkor komma även

landsbygdens befolkning tillgodo.

Den uti förevarande ärende förebragta utredning synes riksdagen giva

vid handen, att med avseende A det i motionen berörda spörsmål eller frågan

om de villkor, varunder arrendator av viss kronojord kan tillgodogöra

sig delägareskap i elektrisk distrilnitionsförening, ovanberörda synpunkter

icke kommit att behörigen beaktas.

Riksdagen hyser nämligen i likhet med vattenfallsstyrelsen den uppfattningen,

att då domänstyrelsen beträffande den del av över kronoegendom

dragen elektrisk ledning, som endast är av nytta för andra föreningens

medlemmar, med stöd av ovannämnda kungörelse den It) maj 1916 kräver

full ersättning av arrendator!! för markintrång, utvecklingen av krouoegendomarnas

elektrifiering torde komma att hämmas. Då uttagande av dylik

ersättning obestridligen måste innebära eu höjning av arrendeavgiften till

kronan, lärer det i allt fall vara uppenbart, att utsikten att drabbas av

en dylik arrendeförhöjning icke kan vara ägnad att uppmuntra arrendatorn

till deltagande uti företag, varigenom kronoegendomen skulle bliva elektrifierad.

Men givetvis bör, såsom vattenfallsstyrelsen i sitt utlåtande framhåller,

kronan hava samma intresse för befrämjande av jordbrukets elektrifiering

som den enskilda jordägaren.

Domänstyrelsens uti ärendet avgivna yttrande synes utvisa, att styrelsen

funnit de i motionen omförmälda bestämmelser i ovannämnda nådiga

kungörelse äga sådan innebörd, att det av domänstyrelsen tillämpade, ovan

anmärkta förfaringssätt vore på grund av bestämmelsernas avfattning ofrånkomligt.

I anslutning till vad som ovan anförts, hyser riksdagen den meningen,

att kronoarrendator vid ingående som medlem i elektrisk distribu.- tionsförening icke bör komma i sämre ställning än enskild jordägare.

På grund härav får riksdagen anhålla, det täcktes Eders Kungl. Maj :t

vidtaga de åtgärder, Eders Kungl. Maj :t kan finna erforderliga för att den

i motionen omförmälda bestämmelse i nådiga kungörelsen den 19 maj 1916

icke må kunna anses utgöra hinder för kronoegendom att till elektrisk distributionsförening"

intaga samma ställning som annan egendom, för vilken

delaktighet däri vunnits.

Stockholm den 19 maj 1922.

Med undersåtlig vördnad.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.