Sök i Ratio Lex

Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående godkännande av ett mellan Sverige ock Ryssland avslutet preliminärt avtal ävensom i ämnet väckta motioner.

1922-06-07 · 9 sidor, varav 8 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 8 av 9 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Rskr. 1922:208, Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående godkännande av ett mellan Sverige ock Ryssland avslutet preliminärt avtal ävensom i ämnet väckta motioner.

Dokumentets text

s. 3 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse Nr 208.

3

Nr 208.

Gödkänd av första kammaren den 6 juni 1922.

Godkänd av andra kammaren den 7 juni 1922.

Riksdagens skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts

proposition angående godkännande av ett mellan Sverige

ock Ryssland avslutet preliminärt avtal ävensom i ämnet

väckta motioner.

(Första särskilda utskottets utlåtande nr 1.)

Till Konungen.

Genom en den 3 mars 1922 dagtecknad proposition, nr 96, har Eders

Kungl Maj:t under åberopande av propositionen bilagda statsrådsprotokoll

samt med överlämnande av ett den 1 samma mars under förbehåll av

riksdagens godkännande mellan Sverige och Ryssland avslutet preliminärt

avtal, som bildade ett oskiljaktigt helt, i vars bestämmelser någon

förändring icke kunde äga rum, äskat riksdagens godkännande av berörda

avtal. ... . j

Riksdagen får i anledning härav till en början något erinra om de

omständigheter, som lett till nuvarande situation i förhållandet mellan

Sverige och Ryssland. . . . .

Vid världskrigets utbrott hade Sveriges ekonomiska förbindelser

med Ryssland nått en omfattning, som ingav goda förhoppningar för

framtiden. De båda ländernas läge och naturtillgångar ävensom den

riktning, vari näringslivet utvecklat sig inom vart och ett av dem,

voro ägnade att utgöra grundvalen till en för båda gagnande samverkan

på det ekonomiska området. Denna samverkan hade också tagit

sig ett särskilt uttryck däri, att ett ganska betydande antal svenskar

bosatt sig i Ryssland för att driva handel eller industriell verksamhet.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Riksdagens skrivelse Nr 208.

Kriget medförde till en början en avsevärd stegring i Sveriges

varuutbyte med Ryssland, men den revolutionära omvälvningen i Ryssland

1917, i förening med näringslivets undergrävande genom kriget

föranledde under åren 1917 och 1918 småningom ett fullständigt avbrott

i förbindelserna. Riksdagen erinrar om, huru svenska undersåtars

egendom i Ryssland beslagtogs, huru svenska regeringen fann sig

nödsakad att hemkalla sina diplomatiska och konsulära representanter

därstädes och anmoda där vistande svenskar att återvända hem samt

huru Sveriges beskickningshus i Retrograd och svenska konsulatet i

Moskva sekvestrerades av ryska regeringen. Åven övriga stater avbröto

förbindelserna med Ryssland, och hösten 1919 proklamerade de allierade

och associerade makterna formlig blockad mot landet. Makterna inbjödo

aven Sverige att deltaga i denna blockad, men under hänvisning till

de åtgärder, som Sverige på grund av sovjetregeringens folkrättsstridiga

handlingar redan vidtagit, förklarade svenska regeringen ytterligare

matt och steg icke från Sveriges sida erforderliga.

Med början av 1920 upphörde emellertid — såsom i propositionen

omnämnts — denna blockad, och en allmän strävan gav sig till känna

att söka 1 de förmer, som kunde befinnas möjliga, återupptaga handeln

med -Ryssla^d- Riksdagen vill fästa uppmärksamheten på, att Sverige

omedelbart deltog i dessa strävanden, och att det första avtal för möjliggörande

av detta återknytande av handelsförbindelserna med Ryssland

vilket, överhuvud kom till stånd, var det i propositionen omnämnda s. k!

Krassinavtalet av den 14 maj 1920, slutet under medverkan av de två

regeringarna mellan Sveriges allmänna exportförening och de ryska

kooperativa förbundens centralorgan Centrosojus. De avtal, som därefter

följde mellan. Ryssland och andra “akter, och som i propositionen om
formafas,

skilde sig från Krassinavtalet i främsta rummet däri, att de

voro slutna direkt av vederbörande regeringar. I samband härmed intogos

i dessa andra avtal vissa bestämmelser, som icke ägde motsvarigrT

1- syenskai men i stort sett följde de samma riktlinjer. De voro

a la i likhet med Krassinavtalet provisoriska överenskommelser med det

huvudsakliga syftet att möjliggöra handel med Ryssland, i den mån

iorhaliandena så medgåve, och att för detta ändamål åvägabringa utvaxling

mellan vederbörande stater av handelsdelegationer, vilka skulle

handhava de affärer, som kunde komma till stånd.

Krassinavtalet har obestridligen till båda parternas gagn fyllt sin

uppgift Siffrorna för Sveriges export till Ryssland under senare halvåret

1920 och hela året 1921 visa en betydlig stegring vid jämförelse

med närmast föregående tid. Såvitt tillgänglig statistik utvisar, har

opaginerad Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse Nr 208. a

dock under innevarande år en avmattning börjat göra isig märkbar,

efter allt att döma huvudsakligen beroende på den allt starkare bristen

på betalningsmedel och det alltjämt ökade nödläget i Rysslands ekonomiska

liv.

I detta sammanhang vill riksdagen anmärka, att det svenska beskickningshuset

i Retrograd och konsulatet i Moskva icke ännu återlämnats

till svenska regeringen, ehuru detta i Krassinavtalet förutsattes

skola äga rum. Av propositionen synes framgå, att man å

rysk sida numera till och med uppställt det villkor för återlämnandet,

att det föreslagna nya avtalet kommer till stånd.

I propositionen har lämnats en redogörelse för den framställning

om ett nytt avtal mellan Sverige och Ryssland, som gjordes från rysk

sida i juli 1921, samt för de förhandlingar, som med anledning härav upptogos

och som omsider utmynnade i det nu föreliggande avtalet. Riksdagen

finner det av denna redogörelse framgå, att sovjetregeringens ursprungliga

syfte varit att uppnå ett erkännande de jure samt att erhålla en av

svenska staten given eller förmedlad kredit för beställningar i Sverige.

De skäl, på vilka från svensk sida dessa anspråk måste avböjas, och

vilka i propositionen angivits, måste enligt riksdagens mening anses hava

varit till fullo grundade. Vad beträffar erkännandet de jure, vill riksdagen

redan i detta sammanhang särskilt framhålla vad som härom

anförts i propositionen, nämligen att ett sådant erkännande finge betraktas

såsom uteslutet, då man icke kunnat enas om en tillfredsställande lösning av

frågan om återställande av den egendom, som ryska regeringen frånhänt

svenska medborgare, och om ersättning för den skada, som eljest tillfogats

dem genom ryska myndigheters åtgöranden. I sistnämnda fråga nöjde man

sig med att i avtalet inrycka den i artikel XV givna bestämmelsen, att »alla

anspråk från endera partens .eller dess medborgares sida gentemot den

andra parten i fråga om egendom eller rättigheter eller i fråga om förpliktelser,

som åvila nuvarande eller föregående regeringar i respektive

land, skola rättvist regleras i det i inledningen omförmälda avtalet eller

enligt internationell uppgörelse eller på annat sätt, varom ömsesidig

överenskommelse må kunna träffas».

Mot denna bakgrund har man att betrakta det avtal, som blev

det slutliga resultatet av förhandlingarna och som nu framlagts till

riksdagens godkännande. Det karaktäriseras i propositionen såsom preliminärt,

ingånget i avvaktan på ett definitivt ordnande av de ekonomiska

och politiska förbindelserna mellan de båda länderna och avseende att

fastställa en efter de föreliggande förhållandena avpassad grundval för

fortsatta och om möjligt utvidgade handelsförbindelser mellan dem.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Riksdagens skrivelse Nr 208.

Vid prövningen av detta avtal har riksdagen till en början funnit,

att detsamma, om ock i formen närmast utgörande vissa provisoriska

regler för handelsförbindelserna, likväl genom sitt innehåll även

har fått en markerad politisk innebörd. I propositionen påvisas bland

bestämmelserna en huvudgrupp, som reglerar de båda ländernas inbördes

officiella representation. De rättigheter, som med dessa bestämmelser

tillerkänts sovjetregeringens representation, gå längre än i något

annat motsvarande avtal. Belysande härför är, att icke blott, såsom i de

längst gående avtalen, sovjetrepublikens officiella representant i Sverige

enligt artikel I: 5 skall betraktas såsom den enda representanten för ryska

staten, utan att detta stadgande försetts med tillägget: »med alla de konsekvenser

som följa härav», vilket icke återfinnes i något av de andra avtalen.

En sådan olikhet förefinnes ock beträffande vissa bestämmelser om genomresa

och transitering av varor. En särskild betydelse i nu berörda

riktning får avtalet därigenom, att det förut omnämnda systemet med begränsning

till delegationer i detsamma övergivits och ersatts med en mera

allmänt hållen bestämmelse om ömsesidigt tillträde till det ena landet

för medborgare tillhörande det andra. Härigenom få de bestämmelser,

som avse de enskilda medborgarnas behandling i det andra landet, en

vida större räckvidd än motsvarande bestämmelser i de övriga avtalen.

I sin helhet innebär avtalet ett erkännande de facto av sådan fyllighet,

att det nästan är likvärdigt med ett erkännande de jure. Och därvid är

att märka, att bestämmelser finnas, vilka medgiva åtgärder, som med all

sannolikhet icke skulle behöva godtagas, om de tillämpades av en de jure

erkänd stat. I artikel VII stadgas sålunda, att »penningmedel, varor,

fast eller lös egendom, tillhörande medborgare i det ena landet och

lagligen införda till eller förvärvade i det andra landet i enlighet med

detta avtal, skola icke därstädes vara underkastade — från regeringens eller

någon lokal myndighets sida — vare sig konfiskation eller rekvisition

utan skäligt vederlag». Riksdagen håller åtminstone för sin del före, att,

när annorledes ej överenskommits, den stat, vars medborgare utsattes

för rekvisition, enligt folkrätten kunde använda repressalier mot den

rekvirerande staten, såväl när rekvisitionen i själva verket vore ett slags

nationalisering, som när tillräckligt vederlag icke genast ställdes till

ägarens förfogande. Huru ett »skäligt vederlag» skulle från rysk sida

bestämmas och utgöras är icke på något sätt angivet, vadan alla garantier

i detta avseende saknas.

Riksdagen har för sig uppställt frågan, vilka fördelar för Sverige

och de svensk-ryska handelsförbindelserna dessa politiska medgivanden

under nuvarande förhållanden skulle kunna medföra. Härvid vill

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Riksdagens skrivelse Nr 208.

riksdagen betona, att riksdagen betraktat denna fråga uteslutande nr den

synpunkten, huruvida eu sådan uppgörelse, som här föreligger, kan

beräknas leda till de praktiska resultat, som med densamma avsetts.

Riksdagen har då till en början sökt utröna, huruvida, om detta avtal

skulle komma till stånd, därigenom skulle vinnas avsevärt ökad möjlighet

för svenska industrimän och affärsmän att upptaga det arbete i

Ryssland, som genom de sista årens händelser avbrutits.

De upplysningar, som riksdagen kunnat inhämta, hava emelleitid

gått i den riktningen, att i sådant hänseende föga synes vara att vänta

under nuvarande förhållanden. De svenskar, som förut varit verksamma

i Ryssland, hava praktiskt taget enhälligt uttalat denna mening. Riksdagen

hänvisar till vad härutinnan anförts i förut anförda inlaga av Rysslandssvenskarnas

förening. Inför riksdagens för denna frågas behandling

tillsatta utskott hava hörts svenska affärsmän med erfarenhet om ryska

förhållanden, vilka likaledes ställt sig misströstande till möjligheten för

svenskar att begiva sig till Ryssland och där uträtta något.

Självfallet anser sig riksdagen böra fästa det största avseende vid den

uppfattning, som sålunda kommit till synes från just de svenskar, vilka

genom tidigare verksamhet i Ryssland samt kännedom om ryskt språk

och ryska förhållanden skulle vara framför andra skickade att upptaga

det kommersiella arbetet i Ryssland, därest överhuvud taget sådant kunde

anses möjligt. . . .

Vid sådant förhållande synes den ömsesidiga rätt för de bada

staternas medborgare att vinna inträde för handels- och näiingsverksamhet,

som utgör en av de viktigaste nyheterna i det föreliggande

avtalet, icke för Sveriges del nu innebära något större värde. En viktig

anledning härtill är tydligen, att den reciprocitet härutinnan, som avtalet

stadgar, har mera formell än reell betydelse. Den ryska utrikeshandeln

är statsmonopoliserad, och handeln i övrigt skall äga rum i överensstämmelse

med i vartdera landet gällande lagstiftning. Allt beror således

på denna lagstiftnings beskaffenhet. Men icke nog därmed, varje handels-

eller näringsverksamhet, som sker i Ryssland eller avser Ryssland,

är uppenbarligen beroende på de rättsregler, den rättssäkerhet, som över

huvud taget där finnes. Utan att överdriva torde man för visso kunna

säga, att Ryssland ännu i nämnda hänseende lämnar endast skenbara

garantier. Till dess verkliga sådana kunna åstadkommas, torde fördelen

för svenskar att få bege sig till Ryssland i och för näringsverksamhet

vara ringa i jämförelse med den andra partens fördel därav, att vält

land skulle öppnas för ryssar, som här söka sin utkomst.

Det föreslagna avtalet kan att döma av inhämtade upplysningar

s. 8 Kontrollera mot PDF

8 Riksdagens skrivelse Nr 208.

icke heller anses ägnat att skapa nya möjligheter för ryska beställningar

i Sverige. Någon utsikt till sadana lärer icke föreligga under nuvarande

ekonomiska läge i Ryssland. Avtalet torde följaktligen icke kunna förväntas

medföra någon ökad sysselsättning för den svenska industrin och

dess arbetare.

Vid bedömandet av det föreliggande avtalets verkningar för Sverige

måste riksdagen vidare fästa synnerlig vikt därvid, huruvida och i vad

man avtalet kan anses främja en skälig uppgörelse av de anspråk på

gottgörelse, vilka uppkommit som en följd av de revolutionära rörelserna

i Ryssland och särskilt genom den nuvarande ryska styrelsens ingripande

i fråga om svenska undersåtars egendom och förvärvsmöjligheter. På

sätt framgår av vad ovan anförts, var det just till följd av sagda åtgöranden

från den ryska statsmaktens sida, som vårt lands förbindelser med

Ryssland avbrötos, och ett återställande av dessa förbindelser synes

redan på den grund förutsätta en ömsesidig uppgörelse av berörda

mellanvarande. Kravet härpå är vidare förestavat så väl av nödig omsikt

om de svenska undersåtars behöriga intressen, vilka hava berövats

sin egendom och utkomst, som av en önskan att från början bygga de

återupptagna förbindelserna med Ryssland på en fast grund av tillit

och förtroende. Innan en sådan rättsuppfattning gjort sig gällande

hos den ryska styrelsen, att ett principiellt erkännande av våra skäliga

anspråk kan komma till uttryck i samband med återupptagandet av våra

handelsförbindelser, synes det kommersiella utbyte, som genom ett avtal

skulle befordras, komma att vila å alltför osäker grund för att väntas

skänka svenskt näringsliv och svensk företagsamhet någon bestående

fördel. Ej heller synes det utomordentligt betydelsefulla intresse,

som är förbundet med Rysslands återuppbyggande, i verkligheten kunna

gagnas utan att klarhet vinnes beträffande den ryska statsmaktens slutliga

ställning till frågan om ansvarigheten för tidigare vidtagna åtgärder

och ingångna förpliktelser, vilken ställning hitintills ytterst torde

bottna i en principiell skiljaktighet mellan rysk och allmän europeisk

rättsuppfattning. Kan ej en uppgörelse i denna del vinnas, varigenom

en brygga slås mellan de skilda rättsståndpunkterna inom Ryssland och

andra stater, lärer det icke med fog kunna förväntas, att de, som bäst

vore skickade att göra en sund och på sakkunskap grundad insats i

Rysslands näringsliv, skulle vilja påtaga sig de uppenbara riskerna av

att under nuvarande osäkra förhållanden nedlägga nytt kapital och arbete

på upphjälpandet av det ryska näringslivet.

I full överensstämmelse med den uppfattning, som riksdagen bär

uttalat, har ock hittills frågan om ömsesidig uppgörelse av Sveriges

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Riksdagens skrivelse Nr 208.

och Rysslands ekonomiska mellanhavande ansetts äga en förgrundsplats

vid behandlingen av spörsmålet om de officiella förbindelsernas återupptagande.

Liksom i andra länder ha i vårt land anspråken gent

emot Ryssland till beskaffenhet och omfattning varit föremål för av

regeringen föranstaltad vidlyftig utredning av särskilda sakkunniga.

Dessa hava i samråd med motsvarande kommittéer i andra länder uttalat

sig för vissa grunder, efter vilka en lika och rättvis uppgörelse

med Ryssland borde kunna påfordras såsom förutsättning för upptagandet

av de diplomatiska förbindelserna. När avtalsförhandlingar i juli

1921 inleddes med den svenska regeringen under yrkande från rysk

sida på de jure erkännande, framstod .det också, på sätt framgår av

propositionen och av riksdagen här ovan framhållits, som en självklar

sak för regeringen, att en tillfredsställande lösning av ersättningsfrågan

måste uppställas som oeftergivligt villkor för ett de jure erkännande.

Då en sådan lösning icke kunde vinnas, förföll därmed tanken på erkännande

de jure. Men även för ett avtal av den mera begränsade art,

som regeringen ansett förevarande överenskommelse utgöra, bär det

enligt propositionen ansetts skäligt att fordra, »att ryska regeringen

avgåve en mera bestämd förklaring beträffande sin vilja att låt vara

i annat sammanhang — komma till ett samförstånd med svenska regeringen

i ersättningsfrågan». _

När denna fordran av den svenska regeringen icke upprätthållits,

har det uteslutande berott därpå, att före förhandlingarnas avslutande

både svenska och ryska regeringen erhållit, inbjudan att deltaga i en

internationell kongress i Genua för behandling av bland annat förevavarande

fråga. Enär man från rysk sida redan uttryckt önskan om, att

denna fråga måtte få behandlas i samverkan med andra länder, synes det

hava legat nära tillhands att under förevarande omständigheter bevilja

denna framställning, så mycket hellre som Sverige såväl i denna fråga som

i allmänhet, när ett internationellt intresse varit för handen, städse uppskattat

förmånen av att handla i samförstånd med andra länder.

Nu har emellertid konferensen i Genua avslutats utan att en dylik

internationell överenskommelse kunnat åvägabringas och utan att några

som helst fasta linjer skönjas, efter vilka den i art. XV i avtalet förutsatta

rättvisa regleringen av våra mellanhavanden med Ryssland skulle kunna

tänkas komma till stånd. Den enda vinsten i detta avseende av Genuakonferensen

synes vara den överenskommelse, som Sverige biträtt och

som gick ut därpå, att ifrågavarande anspråk jämte sammanhängande

stora principfrågor skola behandlas vid en konferens i Haag, som inom

kort sammanträder.

Bihang till riksdagens protokoll 1922. 14 samt. Nr 207 210.

2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Riksdagens skrivelse Nr 208.

Vid sådant. förhållande anser riksdagen, att redan den solidaritetskänsla,

som alltid besjälat Sverige i dess förhållande till andra stater,

bör föranleda oss att ej nu sluta ett avtal med Ryssland, som skulle i

sin mån kunna försvaga ett gemensamt uppträdande på den europeiska

rättsordningens grund vid försöket att trots motsatserna mellan allmän

europeisk och rysk rättsuppfattning röja mark för en fruktbärande ekonomisk

samverkan med det stora ryska riket.

Men även frånsett detta gäller det för Sverige att, därest den i

avtalets art. XV eventuellt avsedda internationella uppgörelsen ej kan

komma till stånd, med hänsyn till framtida underhandlingar med Ryssland

om en särskild överenskommelse i nämnda frågor eller om en slutlig

uppgörelse rörande de ekonomiska och politiska förbindelserna mellan

de båda länderna icke på förhand binda sig till eftergifter, vilkas räckvidd

svårligen kan för närvarande bedömas, och vilka gå utöver vad som

i regel förekommer i andra länders motsvarande avtal med Ryssland.

Vad riksdagen nu anfört torde enligt dess mening göra det uppenbart,

att sedan den tid, då förhandlingarna mellan Sverige och Ryssland

fördes och avtalet godtogs av svenska regeringen, förhållandena så förändrats,

att den preliminära uppgörelse, som detta avtal avsåg att utgöra,

numera än mindre än förut kan anses motsvara sitt syfte. Genom

konferensen i Genua och det av Sverige biträdda beslutet om dess fortsättning

i Haag har frågan om grunderna för ett samarbete med Ryssland

blivit i eminent mening en internationell angelägenhet, på samma

gång ^de i det föreliggande avtalsförslaget undanskjutna principspörsmål

så aktualiserats, att de icke längre kunna förbigås.

När så är fallet, kan ett preliminärt avtal av förevarande beskaffenhet

ej på något sätt anses motsvara tidslägets krav.

På de skäl, som sålunda blivit anförda, kan riksdagen icke bifalla

Kungl. Majits proposition om godkännande av det den 1 sistlidna mars

slutna avtal mellan Sverige och Ryssland.

Då riksdagen sålunda för Eders Kungl. Maj:t framlägger det resultat,

vartill riksdagen kommit beträffande denna fråga, vill riksdagen därmed

förena ett uttalande av den förhoppning, att de fortsatta internationella

förhandlingar, som äro beslutna, inom kort måtte skapa sådana förutsättningar

för samarbetet mellan Sverige och Ryssland, att en uppgörelse

på tillfredsställande grunder kan träffas. Riksdagen är likaledes övertygad

därom, att Sveriges folk, vars känslor av vänskap och sympati

för det hårt prövade ryska folket tagit sig så många uttryck, livligt

önskar att efter måttet av sina krafter medverka vid arbetet för Europas

återuppbyggande och för Rysslands i samband därmed stående återinträde

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Riksdagens skrivelse Nr 208.

i det politiska och kommersiella samlivet mellan folken. Vad som är

ägnat att verkligen befordra vinnandet av detta störa mål, skall riksdagen

förvisso skänka sitt bifall och stöd.

Riksdagen får alltså anmäla,

att Eders Kungl. Maj:ts förevarande proposition angående godkännande

av ett mellan Sverige och Ryssland avslutet preliminärt avtal

icke blivit av riksdagen bifallen.

Stockholm den 7 juni 1922.

Med undersåtlig vördnad.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.