Sök i Ratio Lex

Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen gjorda framställningar om anslag för kapitalökning ä statens under kommunikationsdepartementet hörande utlåningsfonder jämte en i ämnet väckt motion. . .

1922-06-01 · 5 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 5 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Rskr. 1922:220, Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen gjorda framställningar om anslag för kapitalökning ä statens under kommunikationsdepartementet hörande utlåningsfonder jämte en i ämnet väckt motion. . .

Dokumentets text

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Riksdagens skrivelse Nr 220.

Nr 220.

Godkänd av första kammaren den 1 juni 1922.

Godkänd av andra kammaren den 1 juni 1922.

Riksdagens skrivelse till Konungen i anledning av Kungl.

Maj:ts i statsverkspropositionen gjorda framställningar

om anslag för kapitalökning ä statens under

kommunikationsdepartementet hörande utlåningsfonder

jämte en i ämnet väckt motion. . .

(Statsutskottets utlåtande nr 96.)

Till Konungen.

l:o) Uti den till riksdagen den 7 januari 1922 avlåtna propositionen

(nr 1) angående statsverkets tillstånd och behov under tiden 1 januari—

30 juni 1923, har Eders Kungl. Maj:t beträffande statens utlåningsfondei-,

under åberopande av det vid. propositionen under rubrik »utgifter för

kapitalökning, Bil. 1» fogade statsrådsprotokollet över kommunikationsärenden

för nämnda dag, föreslagit riksdagen (punkt 32) dels besluta,

att den avsättning till allmänna järnvägslånefonden, som enligt riksdagens

beslut skolat ske under år 1923, skall äga rum med 750,000

kronor under tiden 1 januari—30 juni 1923 och 750,000 kronor under

budgetåret 1 juli 1923—30 juni 1924; dels ock för avsättning till samma

fond för tiden 1 januari—30 juni 1923 anvisa ett reservationsanslag av

750,000 kronor.

Riksdagen har ansett sig böra bifalla Eders Kungl. Maj:ts förevarande

förslag. .

Riksdagen, som ej heller funnit anledning till erinran mot att täckning

för ifrågavarande anslag beredes av lånemedel, får anmäla, att riksdagen
dels

beslutat, att den avsättning till allmänna järnvägslånefonden,

som enligt riksdagens beslut skolat ske under år 1923, skall äga rum med

s. 13 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse Nr 220. 13

750,000 kronor under tiden 1 januari—30 juni 1923 och 750,000 kronor

under budgetåret 1 juli 1923—30 juni 1924;

dels ock för avsättning till samma fond för tiden 1 januari—30 juni

1923 anvisat ett reservationsanslag av 750,000 kronor att utgå av Inne

medel.

2:o) Eders Kungl. Maj:t bär (punkt 33) föreslagit riksdagen, att de avsättningar

till fonden för bibanor i vissa delar av riket, som enligt riksdagens

beslut skolat ske under åren 1923—1926, i stället skola äga rum

under budgetåren 1 juli 1923—30 juni 1927.

Riksdagen bar funnit sig böra bifalla Eders Kungl. Maj:ts förevarande

förslag.

'' Riksdagen får alltså anmäla, att riksdagen beslutat, att de avsättningar

till fonden för bibanor i vissa delar av riket, som enligt riksdagens

beslut skolat ske under åren 1923 —1926, i stället skola äga rum under

budgetåren 1 juli 1923—30 juni 1927.

3:o) I en inom andra kammaren väckt motion (nr 97) har hemställts,

att riksdagen måtte till kapitalökning å vattenkraftslånefonden

enligt i motionen angivna grunder å tilläggsstat för år 1922 anvisa ett

belopp av 3 miljoner kronor.

I förevarande ämne har departementschefen till ovanberörda statsrådsprotokoll

anfört följande:

»Kommerskollegium har efter samråd med väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

meddelat, att någon framställning icke erfordras till 1922

års riksdag om anslag såsom kapitalökning för vattenkraftslånefonden.

Svenska vattenkraftföreningen har senare ifrågasatt en väsentlig ökning

av fonden särskilt ur synpunkten att kunna minska arbetslösheten och

bereda lättnad åt inhemska industriföretag. Emellertid har jag icke ansett

mig kunna tillstyrka äskande av anslag för ändamålet vid innevarande

års riksdag.»

Till stöd för den i förevarande motion gjorda framställningen har

anförts, bland annat, följande:

»Ett stort antal under normala förhållanden välbehövliga enskilda vattenkraft-

och än mer vattenregleringsföretag äro planerade och vederbörligen insynade,

delvis också påbörjade, varför man med skäl kan förvänta, att en ökad

tillgång på lånekapital till möjligast billiga villkor skulle framkalla en ganska

betydande företagsamhet på området.

Redan före den senaste högkonjunkturen var en begynnande brist på kraft

för industriella och borgerliga kommunala behov utpräglad, och under krigsårens

elektrifieringshunger framträdde kraftbristen med stor skärpa. Man synes vara

berättigad uttala, att bland de nyanläggningar, som under den nu rådande

depressionen över huvud kunna eller måste komma ifråga, åtgärder för bättre

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Riksdagens skrivelse Nr 220.

tillvaratagande av landets vattenkraft böra sättas i främsta rummet. Ur produktionssynpunkt

samt med hänsyn till landets handelsbalans och dess beredskap

för kommande bättre tider torde detta utan närmare motivering framstå som

riktigt.

Kostnaderna för vattenkraftanläggningar och vattenregleringar utgöras till

övervägande del av arbetslöner; i den mån maskiner och material ingå i anläggningskostnaden

kommer vid köp inom landet sysselsättning att på ett naturligt

sätt beredas arbetare, anställda hos hithörande industriföretag.

Kungl. Magt har möjligen hyst den uppfattningen, att för vattenkraftanläggningar

skulle erfordras övervägande specialutbildade arbetare. Detta är emellertid

icke förhållandet; det övervägande ''flertalet utgöres av vanliga grovarbetare

jämte en del byggnadsarbetare.

Räntan a vattenkraftslånefondens medel beräknas för närvarande efter 6 procent.

Lånetiden är 43 år med amorteringsfrihet under de 3 första åren och

eventuellt ränteanstånd under samma tid, i vilket fall lånetiden utsträckes till

,^r'' ..-^ör här åsyftade tillskottet synes det av flere skäl motiverat att

sänka räntan till 4 Y2 eller 5 procent. Det synes därjämte böra övervägas, huruvida

icke en allmän räntesänkning för * denna lånefond redan nu kunde anses

lämplig.»

Beträffande nämnda motion liar riksdagens vederbörande utskott

erhållit från kommerskollegium i vederbörlig ordning införskaffat yttrande,

vari, bfand annat, anföres följande:

»I skrivelse den 27 september 1920 anliöllo kommerskollegium samt väg°.

ch vattenbyggnadsstyrelsen hos Kungl. Maj:t, att framställning måtte avlåtas till

riksdagen om anvisande för år 1922 av ett reservationsanslag av 2,500,000 kronor

till kapitalökning för fonden. I enlighet med Kungl. Maj:ts förslag blev emellertid

anslaget begränsat till 2,000,000 kronor eller samma belopp, som förut beviljats

för vart och ett av åren 1920 ocli 1921. Vattenkraftslånefonden uppgår

alltså för närvarande till 6,000,000 kronor.

År 1920 ingåvos 31 ansökningar å tillhopa 4,6 miljoner kronor. Det disponibla

beloppet 2 miljoner kronor fördelades på 19 företag.

År 1921 utgjorde ansökningarna 24 å tillhopa c:a 2,7 miljoner kronor. Av

för sagda år anslagna 2 miljoner kronor hava hittills utdelats 643,000 kronor

till 7 företag. Övriga ansökningar äro ej slutbehandlade, emedan sökandena

ännu ej kunnat förete laga bevis om sin rätt att verkställa ifrågavarande vattenbyggnader.

Att efterfrågan å lån år 1921 varit mindre än år 1920, torde i väsentlig

grad vara att söka i de försämrade konjunkturerna, varjämte den från och

med den 1 juli 1921 från 5 1/2 till 6 procent höjda räntan å lånen torde i sin

män hava bidragit till att göra lånen mindre efterfrågade, särskilt som räntan i

den allmänna penningmarknaden alltmera sjunkit. Av 1921 års anslag torde,

sedan den slutliga fördelningen skett, någon del bliva övrig till 1922 års fördelning.

För 1922 äro låneansökningarna ännu ej ingivna.

I likhet med vad som gäller all annan byggnadsverksamhet är nybyggnadsverksamheten

på nu ifrågavarande område för närvarande obetydlig. Motionärerna

hava emellertid gjort gällande, att åtskilliga dylika företag kunde väntas bliva

s. 15 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse Nr 220.

15

igångsatta, därest billigt kapital bleve tillgängligt. Att under normala förhållanden

kraftbrist råder på åtskilliga ställen i vårt land, är väl bekant. Såväl kraftstationsutbyggnader

som vattenregleringsföretag äro därför flerstädes av behovet

påkallade.

Beträffande lämpligheten att anordna dylika arbeten för att lindra arbetslösheten

kan kollegium i huvudsak instämma med motionärerna. Därest den

statsfinansiella ställningen skulle tillåta anvisande av anslag till kapitalökning för

fonden, vilket synes kollegium önskligt, torde fördenskull lånebeloppen böra avse

endast de egentliga utbyggnadskostnaderna.

Ansökningstiden för lån från''det sålunda ifrågasatta anslaget, som närmast

avser beredande av nödhjälpsarbeten, synes lämpligen böra sättas till 1 juli 1922,

och torde lånen med hänsyn härtill kunna beräknas i allmänhet vara slutbehandlade

före 1922 års utgång. Att på sätt motionärerna föreslagit bestämma, att

medel, som icke kunnat för ovan angivet ändamål disponeras i form av lån till

nya vattenkraftsbyggnader, finge efter viss tid av Kungl. Maj:t disponeras för

motverkande av arbetslösheten under eljest tillämpade former, lärer av budgettekniska

skäl tyvärr knappast vara genomförbart.

Det anslag, som bör anvisas för angivna syften, synes lämpligen kunna

sättas till samma belopp, som redan beviljats för innevarande år, eller 2,000,000

kronor, och med hänsyn till vad ovan anförts erhålla karaktären av reservations-''

anslag.

Slutligen tillåter sig kollegium framhålla, att eu sänkning av räntan å lån

från ifrågavarande fond givetvis är önsklig.

Kollegium föreslår alltså, att statsutskottet måtte hos riksdagen hemställa,

att till kapitalökning för vattenkraftslånefonden, att användas enligt ovan

angivna grunder, å tilläggsstat för år 1922 anvisa ett reservationssanslag av

2,000,000 kronor.»

Riksdagen vill erinra, att för innevarande år ett belopp av över 2

miljoner kronor ännu finnes odisponerat av vattenkraftslånefondens medel,

och enligt vad av den av myndigheterna i ärendet lämnade utredningen

synes framgå, torde icke skäl föreligga för antagande, att icke detta

belopp skall visa sig tillfyllest för bestridande av den närmaste tidens

anspråk å lån från fonden.

På grund härav och med hänsyn därjämte till angelägenheten av

att under nuvarande statsfinansiella situation undvika anvisande av nya

anslag, som innebära en utökning av de av Eders Kungl. Maj:t framlagda

statförslagen, har riksdagen icke ansett sig kunna bifalla det framställda

förslaget om anvisande av ytterligare medel till vattenkraftslånefonden.

Med beaktande av vad i motionen anförts rörande önskvärdheten av

att under nu rådande arbetslöshet kunna i möjligaste mån befrämja tillkomsten

av vattenkraftsanläggningar och andra liknande nyanläggningar,

till vilka kan erhållas lån från ifrågavarande fond, har riksdagen emellertid

ansett sig böra medgiva, att låneräntan — vilken beträffande lån,

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Riksdagens skrivelse Nr 220.

beviljade efter den 1 juli 1921, utgår med en från 57s till 6 procent förhöjd

räntesats — sänkes till fem procent, att gälla för lån, som efter

den 1 juli 1922 beviljas ur fonden.

Under åberopande av vad riksdagen sålunda anfört får riksdagen

anmäla, att riksdagen, i anledning av den i ämnet väckta motionen, beslutat

sådan ändring i de för utlämnande av lån från vattenkraftslånefonden

gällande huvudgrunder, att för lån, som efter den 1 juli 1922 beviljas ur

fonden, skall gäldas ränta efter fem procent, dock med skyldighet för

låntagaren att, därest förfallet kapitalbelopp icke inom åtta dagar efter

förfallodagen inbetalas, å det förfallna beloppet erlägga en med en halv

procent förhöjd årlig ränta från förfallodagen till dess betalning sker.

Stockholm den 1 juni 1922.

Med undersåtlig vördnad.

Stockholm, K. L. Beckmans Boktryckeri, 1922.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.