Sök i Ratio Lex

Skrivelse till Konungen i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändring i vissa delar av lagen den 17 juni 1916 om försäkring för olycksfall i arbete och dels en i anledning därav väckt motion.

1922-06-02 · 9 sidor, varav 9 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,0 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 9 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Rskr. 1922:260, Skrivelse till Konungen i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändring i vissa delar av lagen den 17 juni 1916 om försäkring för olycksfall i arbete och dels en i anledning därav väckt motion.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse Nr 260.

1

Nr 2G0.

Godkänd av första kammaren den 2 juni 1922.

Godkänd av andra kammaren den 2 juni 1922.

Riksdagens skrivelse till Konungen i anledning av dels Kungl.

Maj:ts proposition med förslag till lag om ändring i vissa

delar av lagen den 17 juni 1916 om försäkring för olycksfall

i arbete och dels en i anledning därav väckt motion.

(Andra lagutskottets utlåtande nr 21 och memorial nr 27.)

Till Konungen.

Genom en den 7 januari 1922 dagtecknad proposition, nr 39, har

Eders Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen bilagda utdrag

av i statsrådet och lagrådet förda protokoll, föreslagit riksdagen att antaga

vid propositionen fogat förslag till lag om ändring i vissa delar av

lagen den 17 juni 1916 om försäkring för olycksfall i arbete.

I samband med berörda proposition har riksdagen till behandling

förebaft en i anledning av densamma väckt motion.

Med hänvisning till vad som anförts i riksdagens andra lagutskotts

utlåtande nr 21 med därvid fogad reservation och samma utskotts memorial

nr 27, av vilka tryckta exemplar härvid fogas, får riksdagen anmäla,

att Eders Kungl. Maj:ts förevarande förslag icke kunnat av riksdagen

i oförändrat skick antagas, men att riksdagen för sin del antagit

följande

Bihang till riksdagens protokoll 1922. 14 samt. År 260—261.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Riksdagens skrivelse RTr 260.

Lag

om ändring i vissa delar av lagen den 17 juni 1916 om försäkring för

olycksfall i arbete.

Härigenom förordnas, att 4, 6, 7, 9, 13, 15, 17, 19, 28, 29, 34,

35 och 37 §§ i lagen den 17 juni 1916 om försäkring för olycksfall i

arbete skola erhålla följande ändrade lydelse:

4 §•

Försäkringen äger rum i riksförsäkringsanstalten; dock att, där för

ändamålet bildats sådant ömsesidigt olycksfallsförsäkringsbolag, vars delägare

äro arbetsgivare och för vars förbindelser delägarne svara med

obegränsad personlig ansvarighet, försäkringen av delägarnes arbetare i

stället må under villkor, som nedan sägs, äga rum i det bolag.

6 §•

Har arbetare skadats till följd av olycksfall i arbetet, skall, på

grund av försäkringen, till honom i ersättning utgivas:

1) om olycksfallet medfört sjukdom, som förorsakat förlust eller

nedsättning av arbetsförmågan under mera än trettiofem dagar efter

dagen för olycksfallet, från och med den trettiosjätte dagen och så länge

sjukdomen varar:

a) erforderlig läkarvård jämte läkemedel och andra till arbetsförmågans

böjande nödiga hjälpmedel, såsom kryckor, enklare konstgjorda

lemmar, glasögon och dylikt;

b) sjukpenning för varje dag, utgörande vid förlust av arbetsförmågan

ett belopp, motsvarande två tredjedelar av den skadades dagliga

arbetsförtjänst, och vid nedsättning av arbetsförmågan det lägre belopp,

som svarar mot nedsättningen; dock att sjukpenning ej utgår, där ej

arbetsförmågan blivit nedsatt med minst en fjärdedel;

2) om olycksfallet, efter upphörande av därav förorsakad sjukdom,

vare sig denna varat trettiofem dagar efter olycksfallet eller icke, medfört

under längre eller kortare tid bestående förlust eller nedsättning av

arbetsförmågan:

livränta under tiden å ett årligt belopp, motsvarande vid förlust av

arbetsförmågan två tredjedelar av den skadades årliga arbetsförtjänst

och vid nedsättning av arbetsförmågan det lägre belopp, som svarar

mot nedsättningen, jämte sådan behandling, som för höjande av arbets
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Riksdagens skrivelse Nr 260.

förmågan må erfordras; dock att vid förlust av arbetsförmågan livräntan

må, där den skadades tillstånd kräver särskild vård, med hänsyn härtill

bestämmas till högre belopp än nyss är nämnt, likväl ej överstigande

beloppet av den årliga arbetsförtjänsten, samt att livränta ej utgår, där

ej arbetsförmågan blivit nedsatt med minst en tiondel. På därom av

den skadade gjord ansökan må försäkringsrådet, där synnerliga skäl iiro

för handen, besluta, att i stället för livränta eller del därav skall till

den skadade utgivas ett kapital för en gång, till belopp motsvarande högst

livräntans eller livräntedelens kapitalvärde enligt gällande beräkningsgrunder.

Kan vid sjukdom läkarvård ej utan oskälig omgång eller kostnad

anskaffas, må i stället annan lämplig vård beredas den skadade.

Såsom ersättning enligt denna lag anses jämväl kostnad för läkarbetyg

eller intyg, som avses i 21 § andra stycket, ävensom för läkarbetyg,

som eljest må erfordras för bedömande av förlust eller nedsättning

av arbetsförmågan.

7 §•

Har olycksfallet medfört arbetarens död, skall i ersättning utgivas:

a) begravningshjälp med en tiondel av den avlidnes årliga arbetsförtjänst,

dock ej med mindre än etthundra kronor;

b) livräntor till efterlevande, nämligen:

till änka eller änkling, när äktenskapet slutits före olycksfallet,

en livränta från dödsfallet, så länge livräntetagaren lever ogift, å ett.

årligt belopp, motsvarande en fjärdedel av den avlidnes årliga arbetsförtjänst;
till

varje den avlidnes minderåriga barn, evad det fötts inom eller

utom äktenskapet, eller adoptivbarn, som adopterats före olycksfallet, en

livränta från dödsfallet, till dess barnet uppnått sexton års ålder, å ett

årligt belopp, motsvarande en sjättedel av arbetsförtjänsten, samt

till den avlidnes fader eller moder, adoptivfader eller adoptivmoder

eller, om båda föräldrarna eller adoptivföräldrarna leva, till båda gemensamt,

därest de för sitt uppehälle varit av den avlidnes arbete huvudsakligen

beroende och annan till livränta berättigad ej finnes, en livränta

å ett årligt belopp, motsvarande en fjärdedel av arbetsförtjänsten;

dock att, där livräntor till efterlevande skulle, för år räknat, sammanlagt

överstiga två tredjedelar av den avlidnes årliga arbetsförtjänst,

de skola, i förhållande till vad på envar livränta tagare belöper, nedsättas

till detta belopp, så länge anledningen till dylik nedsättning fortfar, samt

att livränta till änkling ej utgår, där han väsentligen åsidosatt den honom

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Riksdagens skrivelse Nr 260.

gentemot hustrun åliggande försörjningsplikt eller väsentligen åsidosätter

sin försörjningsplikt mot makarnas barn eller adoptivbarn. Skall av skäl,

som nu sagts, livränta till änkling ej utgå, må försäkringsrådet besluta,

att livräntan i stället skall utgå till den avlidnas minderåriga barn eller

adoptivbarn.

Till änka eller änkling, som uppbär livränta och före fyllda sextio

år ingår nytt äktenskap, utgives ett kapital för en gång, motsvarande

tre fjärdedelar av den avlidnes årliga arbetsförtjänst.

9 §•

Den årliga arbetsförtjänst, som i 6 och 7 §§ omförmäles, utgör

hela den avlöning — vinstandelar, där sådana förekommit, inräknade —

som den skadade under ett år, räknat tillbaka från olycksfallet, åtnjutit

av arbetsgivaren i den verksamhet; i vilken olycksfallet inträffat. Har

under längre eller kortare tid av året den skadade icke av arbetsgivaren

använts till arbete, eller kan avlöningen för någon tid av året på grund

av bristfällig utredning eller av annan anledning ej bestämmas, beräknas

avlöning för den tid till belopp, som med hänsyn till avlöningen i

arbetsorten under motsvarande tid för en arbetare av samma arbetsförmåga

och med liknande arbete som den skadades vid olycksfallet eller,

där avlöningen för arbete inom den skadades yrke under sådan tid måste

antagas hava varit väsentligt högre, med hänsyn härtill eller eljest med

hänsyn till omständigheterna prövas skäligt. Lag samma vare, där den

skadade under någon tid av året, på grund av tillfälligt övertidsarbete

eller annat särskilt förhållande, åtnjutit väsentligt högre avlöning, eller,

på grund av sjukdom eller annan oförvållad anledning, åtnjutit väsentligt

lägre avlöning än sådan arbetare, eller där vid tiden för olycksfallet

hans arbetsförmåga redan var nedsatt på grund av tidigare olycksfall i

arbete, så ock där den skadade för yrkesutbildning eller endast tillfälligtvis

använts till det arbete, i vilket olycksfallet inträffat.

Har den skadade ej fyllt aderton år, må vid bestämmande av livränta

den årliga arbetsförtjänsten ej beräknas till lägre belopp än som

motsvarar den arbetsförtjänst, som han med hänsyn till arten av sitt

arbete vid tiden för olycksfallet skäligen kan antagas hava kommit att

åtnjuta vid nämnda ålder, därest olycksfallet ej inträffat.

Utgöres avlöning helt eller delvis av naturaförmåner, uppskattas

dessa förmåners värde efter de i arbetsorten gällande priser eller efter

andra grunder, som finnas tillämpliga.

Överstiger den årliga arbetsförtjänsten tvåtusenfyrahundra kronor,

tages det överskjutande beloppet icke i beräkning. Understiger den år
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse Nr 260. 5

liga arbetsförtjänsten fyrahundrafemtio kronor, skall den beräknas till

detta belopp.

Med den i 6 § 1) omförmälda dagliga arbetsförtjänst förstås en

trehundrasextiofemtedel av den enligt ovan angivna grunder bestämda

årliga arbetsförtjänsten.

13 §.

Sedan försäkringsinrättningen erhållit underrättelse om olycksfallet,

skall inrättningen, ändå att ansökan om ersättning ej blivit gjord, besluta

om de åtgärder, som för den skadades vård må vara av nöden,

samt bestämma den ersättning, som enligt denna lag skall utgivas.

Kan ej med ledning av inkomna handlingar eller eljest erhållna

upplysningar genast avgöras, huruvida ersättning bör utgå, skall, om sannolika

skäl därtill finnas, ersättning ändock provisoriskt utgivas. Kan

ej med ledning av erhållna upplysningar beloppet av sjukpenning, livränta

eller begravningshjälp genast bestämmas, utgives provisoriskt skäligt

belopp. Ersättning, som enligt vad nu är sagt blivit provisoriskt

bestämd, utgives utan återbetalningsskyldighet, därest sedermera ersättningen

bestämmes till lägre belopp eller ersättning finnes icke böra utgå.

Kan ej genast avgöras, från vilken försäkringsinrättning ersättningen

bör utgå, må riksförsäkringsanstalten på därom gjord framställning

besluta om åtgärder för den skadades vård samt utgiva ersättning enligt

denna lag med rätt att, därest den skadade befinnes vara försäkrad i

bolag, som i 4 § avses, av det bolag bekomma gottgörelse för vad sålunda

utgivits.

Inträder, sedan ersättning till den skadade blivit av försäkringsinrättningen

bestämd, väsentlig förändring i de förhållanden, vilka voro

avgörande för ersättningens bestämmande, må jämkning i ersättningen

äga rum. Sådan jämkning må dock ej avse ersättning, som belöper å

tiden före den dag, då ansökan därom gjorts, eller, där jämkningen utan

ansökan beslutats av inrättningen, före dagen för beslutet.

Beslut om ersättning skall, så fort ske kan, meddelas den ersättningsberättigade

och utan hinder av förd klagan tillsvidare lända till

efterrättelse.

15 §.

Avgift för försäkring enligt denna lag skall, evad försäkringen

omfattar en eller flera arbetare, av försäkringsinrättningen bestämmas till

belopp, som med hänsyn till arbetets farlighet i allmänhet och till de

särskilda förhållanden, under vilka det bedrives, efter försäkringstekniska

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Riksdagens skrivelse Nr 260.

grunder prövas vara erforderligt för betäckande av den risk, som försäkringen

avser, med tillägg, i fråga om försäkring i bolag, som i 4 § avses,

av ett belopp, motsvarande omkostnaderna för försäkringen; och kan

förty avgiften ökas eller minskas i den mån förändring i försäkringsrisken

eller omkostnaderna äger rum.

Är arbetsgivare, kassa, pensionsinrättning eller försäkringsanstalt

skyldig att utgiva understöd, för vilket enligt 11 § avdrag må göras,

bestämmes försäkringsavgiften till det lägre belopp, som motsvarar den

minskade försäkringsrisken; dock att, i fråga om annan arbetsgivare än

staten, sådan lindring i försäkringsavgiften ej må äga rum, med mindre

arbetsgivaren det begär och tillika, där så finnes erforderligt, för utgörande

av understödet ställer säkerhet, som av försäkringsinrättningen

godkännes.

Användes arbetare till arbete av två eller flera arbetsgivare gemensamt,

svara arbetsgivarna för försäkringsavgiften för det arbete en

för alla och alla för en.

17 §.

Arbetsgivaren är pliktig att när som helst, på därom framställd

begäran, till försäkringsrådet samt, där försäkringen äger rum i riksförsäkringsanstalten,

jämväl till anstalten lämna sådan uppgift om arbetet

och de förhållanden, under vilka det bedrives, samt om arbetarnes antal,

arbetstid och avlöningsförhållanden, som må erfordras för bestämmande

av försäkringsavgift eller ersättningsbelopp.

I övrigt är envar pliktig att, på begäran, till försäkringsrådet eller

riksförsäkringsanstalten lämna uppgift, som må erfordras för bedömande,

huruvida han är att anse såsom arbetsgivare enligt denna lag.

Riksförsäkringsanstalten äger att, i den mån sådant må vara nödigt

för bestämmande av försäkringsavgifter och ersättningsbelopp, taga del

av arbetsgivares avlöningslistor och förteckningar samt hos myndighet,

som enligt gällande föreskrifter utövar tillsyn å arbetsgivarens verksamhet,

påfordra eller, där särskild skyndsamhet är av nöden, ävensom i fråga

om verksamhet, för vilken tillsynsmyndighet ej finnes, själv företaga

undersökning av de förhållanden, under vilka arbetet bedrives. Enahanda

befogenheter tillkomma jämväl försäkringsrådet.

19 §.

Grunderna för beräkning av försäkringsavgifter och. premiereserv för

försäkringar i riksförsäkringsanstalten bestämmas av Konungen.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse Nr 260.

7

Riksförsäkring sanstaltens beslut om försäkrings- eller tilläggsavgifts

belopp skall, även där beloppet blivit allenast provisoriskt bestämt, utan

hinder av förd klagan, tillsvidare lända till efterrättelse. Vinnes nedsättning

i eller befrielse från avgift, återbetalas vad för mycket blivit erlagt.

Angående tid och sätt för erläggande av avgifter för försäkringar i

r^försäkringsanstalten bestämmes av Konung och riksdag. Avgifter, som

icke på föreskrivet sätt blivit erlagda, förskjutas av statsverket och indrivas

i den ordning, som för indrivning av resterande kronoutskylder är stadgat.

Försäkringsavgifterna ingå till en fond, som förvaltas enligt grunder,

som bestämmas av Konung och riksdag.

28 §.

Konungen äger under förutsättning av ömsesidighet träffa överenskommelse

med främmande stat om tillämpning av denna lag eller

den främmande statens lag i fall, då arbetsgivare i den ena staten inom

den andra bedriver verksamhet, i vilken arbetare användes.

29 §.

Angående försäkring i bolag, som i 4 § avses, gäller, förutom vad

eljest i denna lag och i lagen om försäkringsrörelse är stadgat:

1) att försäkringen skall avslutas för kalenderår samt ej träda i kraft

förr än vid början av kalenderåret näst efter det, under vilket försäkringen

slutits, dock att för den, som under löpande kalenderår bliver arbetsgivare,

försäkring må avslutas för återstoden av året;

2) att försäkringen skall, i den mån ej försäkringsrådet på därom

gjord framställning annorlunda medgivit, anses omfatta delägares samtliga

arbetare;

3) att, där bolaget beslutat antaga ny delägare eller delägare ur

bolaget utträtt, uppgift därom skall lämnas till riksförsäkringsanstalten inom

tid och enligt formulär, som av anstalten fastställas; samt

4) att bolaget åligger att för varje kalenderår, inom åtta månader

efter årets utgång, till riksförsäkringsanstalten enligt formulär, som

av anstalten fastställes, lämna uppgifter angående delägare i bolaget,

de av dem använda arbetare, som varit under försäkringen inbegripna,

och inträffade olycksfall i arbete ävensom i övrigt att när som helst på

begäran av riksförsäkringsanstalten eller försäkringsrådet lämna uppgifter

om delägare eller arbetare eller om olycksfall.

34 §.

Underlåter arbetsgivare eller arbetsföreståndare att fullgöra något

av vad honom enligt 21 eller 22 § åligger, eller försummar någon att

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Riksdagens skrivelse ATr 260.

ställa sig till efterrättelse vad i 17 § är föreskrivet eller att lämna uppgift,

som i 29 § stadgas, straffes med böter.

Lämnar någon i uppgift, som enligt denna lag skall avgivas, veterligen

oriktigt meddelande, straffes med böter från och med tjugufem till

och med ettusen kronor, där ej å förseelsen straff är i allmänna strafflagen

utsatt.

Gör någon sig skyldig till förseelse, som i 18 § avses, straffes med

böter från och med tjugofem till och med ettusen kronor. Sker det för

att göra skada eller begagnar han sig av sin kännedom om yrkeshemligheten,

driftanordningen eller affärsförhållandet till egen eller annans fördel,

då må till fängelse dömas. Framgår av omständigheterna, att han

om yrkeshemligheten, driftanordningen eller affärsförhållandet erhållit

kännedom å tid, då han ej hade att taga befattning med uppgift, handling

eller undersökning, som i 17 § sägs, eller att yppandet av driftanordningen

eller affärsförhållandet ej kunnat medföra skada för det företag,

som bedrevs å arbetsstället, må ansvars- eller ersättningsskyldighet icke

åläggas honom. Å förseelse, varom nu är sagt, må allmän åklagare tala

allenast efter angivelse av målsäganden.

Böter, som enligt denna lag ådömas, tillfalla den i 19 § tredje

stycket omförmälda fond. Saknas tillgång till böternas fulla gäldande,

skola de förvandlas enligt allmän strafflag.

35 §.

Arbetsgivare vare berättigad att i riksförsäkringsanstalten försäkra

dels annan arbetare än i denna lag avses för olycksfall i arbete, dels i

anstalten försäkrad arbetare för olycksfall i arbete i fråga om den i 6 §

omförmälda tid, under vilken sjukpenning från försäkringsinrättningen

ej utgår, dels ock dylik arbetare för olycksfall utom arbete. Sådan försäkring

må ock av bolag, som i 4 § avses, meddelas för delägares

arbetare.

Har försäkring, som ovan sägs, ägt rum, skall vad i denna lag

finnes stadgat i tillämpliga delar lända till efterrättelse.

Avtal om annan försäkring eller försäkring till högre ersättningsbelopp

än i denna lag stadgas må ej avslutas av riksförsäkringsanstalten

eller bolag, som i 4 § avses, dock att utan hinder härav riksförsäkringsanstalten

må, enligt vad därom särskilt är stadgat, sluta avtal om livränta

åt barn utom äktenskap och om livförsäkring i samband med egnahemslån

samt meddela olycksfallsförsäkring för fiskare ävensom, enligt

Konungens bestämmande, övertaga utgivande av livränta, som på grund

av olycksfall skall utgivas av annan än anstalten.

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Riksdagens skrivelse Nr 260

37 §.

Intill dess särskild lag om sjukförsäkring må varda genomförd, äger

arbetare, som i denna lag avses, vid sjukdom, som förorsakats av olycksfall

i arbete, under de trettiofem första dagarna efter dagen för olycksfallet,

så länge sjukdomen varar, samt beträffande erforderlig läkarvård

och läkemedel jämväl under sistnämnda dag, av arbetsgivaren erhålla ersättning

enligt de i 6 § angående ersättning vid sjukdom stadgade grunder;

dock att den dagliga sjukpenningen skall utgå med följande belopp

nämligen:

a) en krona, om den skadade jämlikt lagen om allmän pensionsförsäkring

påförts pensionsavgift med tre kronor eller om pensionsavgift

ej påförts;

b) en krona tjugufem öre, om pensionsavgiften utgör fem kronor;

c) en krona sjuttiofem öre, om pensionsavgiften utgör åtta kronor;

d) två kronor femtio öre, om pensionsavgiften utgör tretton kronor

samt den inkomst, på grund varav pensionsavgiften påförts, ej uppgått

till 1,800 kronor;

e) tre kronor femtio öre, om pensionsavgiften utgör tretton kronor

eller mera samt den inkomst, på grund varav pensionsavgiften påförts,

uppgått till 1,800 kronor eller mera;

samt att sjukpenning ej utgår, med mindre sjukdomen varat under

mer än tre dagar efter dagen för olycksfallet.

I fråga om ersättning, som ovan sägs, skall vad i 10, 11, 12, 13, 14, 20,

24, 25, 30 och 31 §§ är stadgat i tillämpliga delar lända till efterrättelse.

Kan den skadade, på grund av arbetsgivarens obestånd eller av

annan anledning, ej utfå ersättningen, utgives densamma i arbetsgivarens

ställe av den försäkringsinrättning, i vilken hans arbetare äro försäkrade

enligt 4 §, ägande inrättningen av arbetsgivaren söka åter vad sålunda

utgivits. Förlust, som på grund av denna bestämmelse må uppkomma

för riksförsäkringsanstalten, ersättes av statsmedel.

Denna lag träder i kraft beträffande 9 § den 1 juli 1922 och

såvitt angår lagen i övrigt den 1 januari 1923, dock att ersättningsanspråk,

som grundas på olycksfall, vilka inträffat före sålunda angivna

respektive tidpunkter, bedömas enligt äldre lag.

Stockholm den 2 juni 1922.

Med undersåtlig vördnad.

Bihang till riksdagens protokoll 1922. 14 samt. Nr 260—261.

2

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.