Sök i Ratio Lex

Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående omorganisation av postsparbanken och införande av postgirorörelse m. m.

1922-06-08 · 27 sidor, varav 22 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 22 av 27 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Rskr. 1922:263, Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående omorganisation av postsparbanken och införande av postgirorörelse m. m.

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse AV 263.

i

Nr 263.

Godkänd av första kammaren den 7 juni 1922.

Godkänd av andra kammaren den 7 juni 1922.

Riksdagens skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts

proposition angående omorganisation av postsparbanken

och införande av postgirorörelse m. m.

(Sammansätta stats- och bankoutskottets utlåtande nr 9.

Till Konungen.

I en den 10 mars 1922 dagtecknad proposition, nr 152, har

Kungl. Maj:t under åberopande av vid propositionen fogat utdrag av

statsrådsprotokollet över kommunikationsärenden för samma dag före- .

slagit riksdagen

dels besluta,

att postsparbanken skall med utgången av år 1922 upphöra såsom

självständigt ämbetsverk och vid ingången av år 1923 inordnas i postverket,

som i följd därav skall vid sistnämnda tidpunkt övertaga postsparbankens

samtliga tillgångar och skulder;

att, vid bifall härtill, det under sjunde huvudtiteln uppförda ordinarie

reservationsanslaget till upprätthållande av postsparbankens verksamhet

skall från och med år 1923 utgå ur riksstaten ävensom att

inkomster av postsparbanksrörelsen icke skola upptagas bland egentliga

statsinkomster i riksstaten för tiden 1 januari—30 juni 1923;

att postgirorörelse skall, likaledes med ingången av år 1923, införas

i Sverige;

Bihang till riksdagens protokoll 1922. 14 samt. Nr 263.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Riksdagens skrivelse Nr 263.

dels godkänna ett vid propositionen fogat förslag till förordning

angående postsparbanks- och postgirorörelserna;

dels besluta att, i anledning av postsparbankens inordnande i postverket

och postgirorörelses införande i Sverige, särskilda postfullmäktige

skola för tiden från och med 1923 års ingång förordnas av Kungl.

Maj:t och att antalet dylika fullmäktige skall vara tre, av vilka en utses

bland fullmäktige i riksbanken och eu bland fullmäktige i riksgäldskontoret;
dels,

för tillämpning från och med den 1 .januari 1923, antaga ett

likaledes vid propositionen fogat förslag till ändring i vissa delar av avlöningsreglementet

den 19 juni 1919 för tjänstemän vid postverket, telegrafverket,

statens järnvägar och statens vattenfalls verk, ävensom besluta,

att under avdelningen A. av den vid nämnda avlöningsreglemente såsom

bilaga fogade tjänsteförteckning skola beträffande postverket upptagas

följande nya befattningar, nämligen i 15:e lönegraden kamrer samt i 17:e

lönegraden förste kamrer;

dels besluta,

att antalet nedan angivna ordinarie befattningar vid postverket

skall utgöra:

från och med den 1 juli 1922

förste kamrer...................1,

byråchef.....................5,

från och med den 1 januari 1923

revisor......................6,

kamrer......................*2;

att postsparbanksdirektören, överdirektören Per Elof Lindström skall

från och med den 1 januari 1923 vara placerad å särskild indragningsstat

för postverket med rätt för honom att, så länge han kvarstår å

ifrågavarande stat, utan tjänstgöringsskyldighet uppbära fast avlöning i

enlighet med bestämmelserna i nu gällande avlöningsreglemente för postsparbanken

;

att i fråga om överförande vid 1923 års ingång av tjänstemän i

postsparbanken till postverkets ordinarie stat eller till särskild övergångsstat

för sistnämnda verk skola gälla de i statsrådsprotokollet angivna

grunder; samt

att till ordinarie tjänsteman i postsparbanken, som under år 1922

ägt uppbära någon del av avlöningen i förskott och som den 1 januari

1923 överflyttas till postverket, vare sig å dess ordinarie stat eller å särskild

övergångsstat, skall — därest så icke genom särskilt bemyndigande

s. 3 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse Nr 263.

3

redan dessförinnan skett — vid ingången av år 1923 på statsverkets

bekostnad utbetalas ett belopp, motsvarande vad tjänstemannen skulle

hava i den befattning, han vid utgången av december månad 1922 innehade

i postsparbanken, i förskott uppburit för januari månad 1923, därest

postsparbanken då kvarstått såsom självständigt ämbetsverk;

dels ock medgiva, att Kungl. Maj:t må utfärda nödiga bestämmelser

i fråga om tjänstemännens i postsparbanken övergång den 1 januari

1923 på postverkets ordinarie stat eller placering å särskild övergångsstat

för sistnämnda verk.

Propositionens inneböi’d var i huvudsak följande.

Postsparbanken, som nu är att betrakta såsom ett självständigt

ämbetsverk, inordnas från 1923 års början i postverket, där den organiseras

såsom en byrå i generalpoststyrelsen. Den särskilda postsparbanksstyrelsen

upphör och den beslutanderätt, som hittills tillkommit

denna styrelse, överflyttas till generalpoststyrelsen, där den utövas antingen,

efter föredragning, av generaldirektören eller, utan föredragning,

av byråchefen å postsparbanksbyrån. Den sakkunskap i finansiella och

allmänna frågor, som till följd av postsparbanksstyrelsens sammansättning

hittills stått till styrelsens förfogande, skall vid behandling av viktigare

ärenden, särskilt medelsplaceringen, tillföras generalpoststyrelsen

genom särskilda fullmäktige.

Samtidigt införes i Sverige, efter mönster från utlandet, postgirorörelse,

d. v. s. förmedling genom postverket av likvider mellan firmor

och enskilda, myndigheter och inrättningar på ett mera bankmässigt samt,

när systemet nått en viss utveckling, betydligt enklare och billigare sätt

än postanvisnings- och postförskottsrörelserna erbjuda. Genom den nya

rörelsen införas betalningsmetoder, som innebära en kraftig inbesparing

av kontanta penningmedel. I rörelsen deltaga alla fasta postanstalter,

medan bokföringen och kontrollen centraliseras till vissa postgirokontor,

tills vidare i regel organiserade såsom -avdelningar av postkontoren i

vissa större städer. Å medel, som innestå å postgirokonto, beräknas

ränta. Vid behandlingen av frågor, som röra placeringen av i postgirorörelsen

innestående medel, förstärkes generalpoststyrelsen med förenämnda

fullmäktige. Postgiroärendena förläggas till samma byrå i

generalpoststyrelsen, som, enligt förestående, skulle handhava postsparbanksärendena.

Arbetssätt och arbetsmetoder inom postsparbanken skola förenklas.

I och med postsparbankens inordnande i postverket försvinner postsparbanken

från riksstatens såväl inkomst- som utgiftssida.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Riksdagens skrivelse Nr 263.

Särskilda bokslut upprättas för postsparbanks- och postgirorörelserna.

Uppkommande vinst fonderas.

Med hänsyn till de med en planerad omläggning av bokföringssystemet

inom postsparbanken förenade engångskostnader beräknas icke

något överskott å postsparbanksrörelsen för första halvåret 1923.

Frågan om vidtagande av åtgärder för skolungdomens fostran till

sparsamhet genom införande, på sätt postsparbankssakkunnige ifrågasatt,

av skolsparkassevérksamhet i förbindelse med postsparbanken bör bliva

föremål för ytterligare utredning.

Postspar- Den ena av de huvudfrågor, som i propositionen underställas riks
^ofganisa-

dageri> den om postsparbankens omorganisation, består i själva verket av

tion. flera mindre spörsmål: postsparbankens bibehållande över huvud taget-,

bankens bibehållande såsom självständigt ämbetsverk eller inordnande i

postverket samt bankens inre organisation.

Att postsparbankens organisatoriska förhållanden nu åter kommit

under statsmakternas behandling, fastän ej mer än tio år förflutit sedan

postsparbanken, efter en grundlig utredning, sattes på ordinarie stat och

erhöll en mera självständig ställning, synes huvudsakligen bero på följande

omständigheter.

I den skrivelse den 22 oktober 1919, varmed postsparbanksstyrelsen

framlade förslag till ny stat för postsparbanken för år 1921, framhöll

styrelsen, att postsparbankens verksamhet under de senare åren

väsentligt utvidgats samt att förhållanden, som kristiden framkallat, nödvändiggjorde

eu mera ekonomisk och affärsmässig skötsel av bankrörelsen.

Dessa och andra omständigheter påkallade, enligt styrelsens mening, en

ganska genomgripande ändring av verkets organisation. Styrelsen föreställde

sig, att de antydda frågorna borde tagas under omprövning i

sammanhang med frågan om den lönereglering för postsparbanken, som

på angivna grunder »torde få anses som en tidsfråga av kort frist».

Frågan om lönereglering för ämbetsverket i dess helhet och frågan om

omorganisation av verkets s. k. bankavdelning borde enligt styrelsens

förmenande behandlas i ett sammanhang. När postsparbanksstyrelsen

en månad senare, sedan fråga uppkommit om postsparbankens införande

i riksstaten från och med år 1921, till chefen för finansdepartementet

yttrade sig om nytt förslag till stat för postsparbanken och överlämnade en

redogörelse för postsparbankens ekonomiska ställning, framhöll styrelsen

såsom knappast antagligt, att postsparbankens inkomster för år 1921 komme

att täcka utgifterna, om däri inräknades dyrtidstillägg. Skulle så bliva

förhållandet och tillskott av statsmedel erfordras, ansåg styrelsen att

sådant lämpligen borde lämnas under form av bidrag till dyrtids
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse Nr 263.

5

tillägg. Häremot inlade statskontoret, i ett i ärendet avgivet utlåtande,

eu bestämd gensaga. Frågan om dyrtidstillägg till postsparbankens befattningshavare

borde, enligt statskontorets mening, under inga omständigheter

få ordnas på -sådant sätt, att statsverket nödgades göra något

tillskott. Postsparbankens rörelse syntes statskontoret böra organiseras

så, att den själv kunde bära de erforderliga utgifterna för dyrtidstillägg

åt bankens befattningshavare.

Den sålunda framförda och understrukna frågan om behovet av en

omorganisation av postsparbankens bankavdelning upptogs av chefen för

finansdepartementet, som vid föredragning av frågan om utgiftsstat för

postsparbanken för år 1921 (se propositionen nr 331 till 1920 år riksdag)

förklarade sig komma att föreslå Kungl. Maj:t vidtagandet av åtgärder

för en skyndsam utredning av frågan om en fullständig omorganisation av

postsparbanken. Även riksdagen uttalade (i skrivelse nr 7) önskvärdheten

av en skyndsam utredning rörande postsparbankens omorganisation.

Förlusten på postsparbanksrörelsen, som år 1918 utgjort något mer

än 44,000 kronor, hade för år 1919 stigit till inemot 190,000 kronor.

Under sådana omständigheter tillkallades i juli 1920 de s. k.

postsparbankssakkunnige, vilkas i november 1921 avgivna betänkande

ligger till grund för den föreliggande propositionen. Av i sagda betänkande

meddelade uppgifter angående postsparbankens verksamhet under

åren 1884—1920 och av riksdagen införskaffade motsvarande uppgifter

för år 1921 framgår bland annat,

att under postsparbankens hela tillvaro till utgången av år 1921 i

banken insatts sammanlagt i runt tal 511 miljoner kronor och från

banken uttagits sammanlagt i runt tal 467 miljoner kronor;

att delägarnas behållning den 31 december 1921 utgjorde i runt

tal 100 miljoner kronor;

att antalet delägare vid sistnämnda tidpunkt uppgick till 672,901;

att vid samma tidpunkt i medeltal innestod 149 kronor på varje

motbok;

att driftkostnaden för år 1921 uppgått till 947,090 kronor, motsvarande

i medeltal 1 krona 5 öre för varje omsättning (insättning och uttagning)

och 0.94 procent av delägarnas behållning vid utgången av sistnämnda

år;

att under vissa år på postsparbanksrörelsen uppstått en förlust av

sammanlagt 836,265 kronor, under andra år en vinst av sammanlagt

1,700,412 kronor;

att banken under åren 1884—1921 i preskriberade medel tillförts ett

sammanlagt belopp av 1,174,334 kronor; samt

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Riksdagens skrivelse Nr 263.

Postsparbankens

bibehållande.

att till nedskrivning av obligationers värde av vinsten under årens

lopp använts sammanlagt 897,966 kronor.

Under tiden 1 januari—30 april 1922 har i postsparban
-

ken insatts sammanlagt............. 18,085,877: —

Under samma tid har uttagits............. 8,893,655: 52

Det sammanlagda insättningsbeloppet överstiger alltså

summan av uttagna belopp med icke mindre än . . 9,192,221: 48

Delägarbehållningen vid utgången av april månad 1922 uppgick

således till omkring 110 miljoner kronor.

Den sammanlagda vinst, som enligt ovanstående skulle hava uppstått

för tiden intill 1921 års slut, eller i runt tal 864,000 kronor, kan

sägas helt och hållet bestå av preskriberade medel, vilkas summa med

mer än 300,000 kronor överstiger vinstsumman.

Vad medelsplaceringen beträffar g av en på postsparbanksstyrelsens

föranstaltande verkställd utredning rörande medelavkastningen av postsparbankens

hela innehav den 31 augusti 1921 av räntebärande valutor,

uppgående till ett bokfört värde av omkring 94 miljoner kronor, vid

handen, att denna avkastning utgjorde 5.2084 % för år, och sedermera

verkställda placeringar hava icke minskat, utan tvärtom bidragit till ökning

av denna avkastningsprocent.

Vid verkställandet av den ovan omförmälda utredningen har det legat

nära till hands att undersöka, huruvida postsparbanken verkligen har en

uppgift att fylla och, om så är fallet, äger förutsättningar att kunna fylla

densamma eller om det ej är riktigare att först som sist avveckla dess

verksamhet. Föredragande departementschefen har, i likhet med postsparbankssakkunnige,

funnit postsparbankens verksamhet och uppgifter

vara av den gagnande art för det allmänna, att dess avveckling icke

kan ifrågasättas, och till detta uttalande knutit den förhoppningen, att

banken i framtiden skall kunna lämna överskott.

Riksdagen har visserligen funnit anmärkningsvärt, att ett .bättre

ekonomiskt resultat av postsparbankens verksamhet icke nåtts, men då

till följd av mera gynnsam medelsplacering man numera kan räkna med

en bättre avkastning av bankens fonder samt då, med förändrad

organisation, förvaltningskostnaderna böra kunna nedbringas avsevärt

under de belopp, vartill de tidigare uppgått, har riksdagen kommit till

den uppfattningen, att banken, som otvivelaktigt har en riksgagnelig uppgift

att fylla, icke saknar förutsättningar att i framtiden fylla denna uppgift

på ett även ur ekonomisk synpunkt tillfredsställande sätt.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse Nr 263.

i

Om sålunda postsparbanken anses böra fortsätta sin verksamhet, Postsparär

den viktigaste förutsättningen härför, att dess yttre och inre organisa - amining8till

tion anpassas efter nutida krav och gives den största möjliga effektivitet. postveÅet.

Postsparbankssakkunnige både trott sig kunna nå detta mål genom att

bland annat föreslå, att postsparbanken införlivas med postverket såsom

en byrå i generalpoststyrelsen. Härom voro sakkunnige emellertid ej

ense, i det deras ordförande, generaldirektör Juhlin, i ett särskilt yttrande

uttalade sig för postsparbankens bibehållande såsom självständigt

ämbetsverk. Och när sedermera yttranden i ämnet infordrades från vissa

myndigheter, mötte förslaget från deras sida ett starkt motstånd. Såväl

reservantens som myndigheternas motivering framgår av den härför i propositionen

(sid. 14—18) lämnade redogörelsen.

De viktigare skälen för och emot synas hava blivit sammanfattade

i det uttalande, vederbörande departementschef gjorde till statsrådsprotokollet

vid ärendets föredragning. Han yttrade därvid följande:

»Vid postsparbankens inrättande torde man hava utgått från, att

postsparbanken skulle i organisatoriskt avseende inordnas i postverket.

Såsom tidigare erinrats, framhöllo sålunda de av Kungl. Maj:t den 16 december

1881 tillkallade kommitterade för avgivande avyttrande och förslag

i fråga om inrättande av en under statens garanti ställd allmän postsparbank

i sitt den 23 december 1882 avgivna betänkande — sedan de förordat

inrättandet av en postsparbank — att då den allmänhet, som

komme att begagna sig av postsparbanken, skulle i sådant avseende

uteslutande betjänas av postanstalternas tjänstemän, det vore ydligt,

att ledningen av postsparbankens angelägenheter borde uppdragas åt

den myndighet, vilken styrelsen över postverket vore anförtrodd. Trots

detta uttalande erhöll banken emellertid enligt kommitterades förslag,

vilket av statsmakterna i huvudsak godtogs, redan från början en organisationsform,

som gjorde den till en från postverket fristående institution.

Visserligen skulle postsparbanksärendena handläggas inom en i generalpoststyrelsen

nyinrättad, på extra stat uppförd byrå, den s. k. postsparbanksbyrån,

vars chef var byråchef i generalpoststyrelsen, men överstyrelsen

för postsparbanken uppdrogs ej åt generalpoststyrelsen utan åt en

särskild styrelse, som utgjordes av generalpostdirektören såsom ordförande,

förenämnde byråchef såsom föredragande och tre andra ledamöter, av

vilka en förordnades av Kungl. Maj:t, en utsågs av fullmäktige i riksbanken

och en av riksgäldsfullmäktige. Formellt var chefen för postsparbanksbyrån

ända till år 1902 ledamot av generalpoststyrelsen, men

då denna byrå redan från början torde hava ansetts såsom ej tillhörande

postverket, kom ej heller byråchefen att i verkligheten utöva något ledamot
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Riksdagens skrivelse Nr 263.

skap i generalpoststyrelsen. Då han sistnämnda år frikallades från ledamotskåpet

ifråga, innebar detta därför ej någon förändring i byråchefens dittillsvarande

ställning, sådan densamma i v.erkligheten kommit att gestalta sig.

De band, som från början förenat postsparbanken med postverket,

lossades ytterligare, då postsparbanken år 1904 erhöll egen huvudkassa.

Först genom beslut av 1911 års riksdag erhöll postsparbanken

emellertid formellt en fristående ställning, i det densamma uppfördes

på ordinarie stat som ett självständigt ämbetsverk. Härigenom inträdde

dock i stort sett icke någon förändring i bankens dittillsvarande förhållande

till postverket.

Det nu av postsparbankssakkunniga framlagda förslaget till omorganisation

av postsparbanken innebär en väsentlig förändring av bankens

nuvarande organisation och ställning i förhållande till postverket. Förslaget

avser en lösning av det organisatoriska problemet, som visserligen

erbjuder viss likhet med den tidigast tillämpade organisationsformen,

men dock företer betydande skiljaktigbeter från densamma. Enligt förslaget

skulle sålunda postsparbanken helt uppgå i postverket och den

byrå, på vars handläggning postsparbanksärendena skulle ankomma, i

organisatoriskt hänseende erhålla i huvudsak samma ställning i generalpoststyrelsen

som övriga byråer. Den speciella sakkunskap på affärslivets

område, som ansetts nödvändig för bedömande av viktigare postsparbanksärenden,

såsom medelsplacering och dylikt, skulle enligt förslaget

tillföras generalpoststyrelsen genom särskilda fullmäktige.

Givetvis kan det synas vara ägnat väcka betänkligheter att nu

ånyo upptaga frågan om postsparbankens ställning till postverket, då

relativt kort tid förflutit, sedan statsmakterna tagit ståndpunkt till

nämnda fråga. Att märka är emellertid till en början, att i varje fall

en lönereglering för postsparbankens personal icke längre kan anstå och

att man i sammanhang därmed blir nödsakad taga ståndpunkt till vissa

organisatoriska frågor och fastlåsa bankens organisation för längre tid

framåt. Härtill kommer, att det förslag till införande av postgirorörelse,

som jag i det följande kommer att förorda, är ägnat att i hög grad inverka

på bankens ställning i förevarande avseende. Den erfarenhet, som sedan

den senaste omorganisationen 1911 vunnits av bankens verksamhet, torde

ock hava visat, att de förhoppningar, vilka vid denna omorganisation

ställdes på bankens framtida utveckling, icke blivit annat än i ringa mån

infriade. Sålunda har hittills någon verklig vinst av postsparbanksrörelsen

icke uppkommit, utan har denna rörelse snarare visat sig gå med

förlust. Även om detta till viss grad varit beroende av de särskilda

tidsförhållandena, torde dock orsaken i icke ringa mån kunna tillskrivas

opaginerad Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse AV 203.

!)

de former, under vilka banken för närvarande arbetar. Enligt mitt förmenande

kan därför den omständigheten, att statsmakterna tidigare tagit

ståndpunkt till frågan om bankens organisation, ej få utgöra hinder för

att denna fråga nu ånyo göres till föremål för noggrann omprövning,

helst om hänsyn tages till de närvarande förhållandena, då det gäller

att å varje område söka ernå största möjliga förenklingar och besparingar

inom statsförvaltningen. Det av postsparbankssakkunniga framlagda förslaget

kan ej heller, såsom nyss antytts, anses innebära allenast genomförandet

av eu tidigare för banken prövad organisationsform.

Beträffande själva saken vill jag till eu början framhålla, att jag

till fullo delar den uppfattning, som chefen för finansdepartementet

år 1911 uttalat i fråga om nödvändigheten av att banken erhåller en

stark; organisation och att den gives en rörelsefrihet, som medgiver de

initiativ från bankledningens sida, vartill utvecklingen kan föranleda. Å

andra sidan torde man dock icke kunna bortse från det intima samarbete,

som förefinnes och enligt min mening alltjämt måste förefinnas mellan

postsparbanken och postverket. Det är sålunda att märka, att postverket

för närvarande förmedlar så gott som postsparbankens hela inlåningsrörelse

samt huvudparten av alla uttagningar från banken. Jämväl för

framtiden torde postsparbanken nödgas taga postverkets tjänster i anspråk

i lika stor omfattning som förut. Bankens verksamhet är därför

till väsentligaste del beroende av postverket och dess tjänstemän.

Den naturliga anslutning till postverket, som alltså förefinnes, utgör

uppenbarligen ett starkt skäl för postsparbankens införlivande med

postverket, dock under förutsättning att, jämväl efter en dylik införlivning,

banken kan beredas den fasta organisation och dess ledning den

självständiga ställning, som ett handhavande på tillfredsställande sätt av

bankens angelägenheter kräver.

I detta sammanhang torde böra betonas, att generaldirektören och

chefen för postverket redan nu i sin självskrivna egenskap av ordförande

i postsparbanksstyrelsen är postsparbankens högste chef. Enligt gällande

bestämmelser är generaldirektören ensam bestämmande i alla de ärenden,

som inför honom föredragas av postsparbanksdirektören, och i fråga om

ärenden, som föredragas i den samlade postsparbanksstyrelsen, äger generaldirektören,

i händelse av lika röstetal, utslagsröst. Postsparbanksdirektören

är alltså icke utrustad med den vidsträckta befogenhet att

själv träffa avgöranden, som i allmänhet är medgiven chefer för statens

verk, utan intager i verkligheten ungefär enahanda ställning som en

byråchef i generalpoststyrelsen. Enligt instruktionen för postsparbanken

äger han ej att självständigt avgöra annat än ärenden av mindre vikt.

Bihang till riksdagens protokoll 1922. 14 samt. Nr 263. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Riksdagens skrivelse Nr 263.

Chefen för förutvarande postsparbanksbyrån både ungefär enahanda befogenhet

som postsparbanksdirektören nu har. Bankens uppförande på

ordinarie stat medförde sålunda i detta hänseende ingen verklig förändring.

Det mått av självständighet och rörelsefrihet, som för närvarande

tillkommer postsparbanksdirektören, torde utan svårighet och om så anses

önskvärt även i ökad grad kunna beredas chefen för den byrå i

generalpoststyrelsen, vilken enligt postsparbankssakkunnigas förslag skulle

inrättas för handhavande av postsparbanksrörelsen. De sakkunniga hava

jämväl i sitt förslag utgått ifrån att nämnde byråchef skulle erhålla

eu relativt vidsträckt befogenhet. Ej heller i övrigt synes den ifrågasatta

sammanslagningen behöva utgöra hinder för att åt banken gives en praktisk

och affärsmässig samt med liknande företag jämförlig förvaltning.

För egen del kan jag ej heller finna, såsom från vissa håll gjorts

gällande, att postsparbanksrörelsens beskaffenhet i och för sig skulle utgöra

något hinder för hankens inordnande i postverket, särskilt sedan

banken numera befriats från så gott som alla de banken förut åliggande

uppgifter, vilka legat vid sidan av dess egentliga verksamhet. Postsparbankens

centralförvaltning synes i stort sett kunna betecknas såsom en

bokföringsanstalt för postanstalternas postsparbanksrörelse och ett organ

för medelsplacering. Vad bokföringen angår, så lärer denna kunna ske på

ett fullt lika tillfredsställande sätt i generalpoststyrelsen som i en självständig

postsparbank. Ej heller torde det med fog kunna befaras, att

medelsplaceringen, som för eu anstalt av den typ, postsparbanken tillhöra

icke torde vara allt för komplicerad, skulle lida men genom bankens införlivande

med postverket. Den sakkunskap på det finansiella området*

som givetvis måste förefinnas i postsparbanksledningen, torde på ett tillfredsställande

sätt kunna tillföras densamma genom den av sakkunniga

föreslagna fullmäktigeinstitutionen. I övrigt torde postverket genom sina

organ och sin organisation väl lämpa sig icke blott för hankens inlåning

utan jämväl för en bekväm medelsredovisning och för en betryggande

kontroll å denna redovisning. Bankledningens främsta uppgift efter en

införlivning med postverket skulle därför säkerligen bliva att med smidig

anpassning till postverkets apparat skapa en för bankens säregna förhållanden

avpassad, enkel och billig men effektiv organisation. Men förvisso har

postverkets ledning på detta område haft att lösa väl så svåra uppgifter

vid uppbyggandet av verkets nuvarande organisation och arbetsmetoder.

Inom postverket har som bekant sedan länge ett livligt arbete pågått

för åstadkommande av förenklade och förbilligande arbetsmetoder inom

rörelsens samtliga grenar. Bankens införlivande med postverket torde

därför enligt min mening vara ägnat att i hög grad främja den tekniska

s. 11 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse Nr 263.

11

reformeringen inom banken. Jag vill jämväl här framhålla, att generalpoststyrelsen,

som avstyrkt det föreliggande förslaget, dock förklarat, att

intet absolut hinder förefunnes för att postsparbankens åligganden skulle

kunna fullgöras av eu byrå inom styrelsen. De postdirektörer och posttjänstemän,

vilka av generalpoststyrelsen blivit satta i tillfälle att yttra

sig i frågan, hava, enligt vad jäg erfarit, i allmänhet antingen tillstyrkt

postsparbankssakkunnigas förslag eller oek förklarat sig icke hava något

att erinra mot den ifrågasatta sammanslagningen.»

Efter att hava framhållit att vid införande av postgirorörelse den

centrala organisationen skulle kunna göras gemensam för postsparbanksoch

postgirorörelserna samt att enahanda sakkunskap måste anlitas vid

frågor om placering av båda rörelsernas medel, fortsatte departementschefen:
»Mot

de sakkunnigas föreliggande förslag har anmärkts, bland annat,

att det skulle vara förenat med olägenheter att vidtaga eu anordning,

varigenom chefen för den byrå i generalpoststyrelsen, som skulle handlägga

postsparbanksärenden, skulle bliva ledamot av generalpoststyrelsen

och varigenom övriga byråchefer skulle bliva tvungna att närvara i styrelsen

även vid avgörandet av postsparbanksfrågor. Härtill torde dock

kunna genmälas, att det uppenbarligen måste vara till nytta för chefen

för postsparbanksbyrån att icke alldeles förlora kontakten med postanstalterna,

det organ som i stort sett representerar postsparbanken gent

emot allmänheten. För utfärdande av reglementariska bestämmelser rörande

postsparbankstjänsten vid postanstalterna torde det säkerligen även

vara behövligt för ifrågavarande byråchef att äga en viss kännedom om

förhållandena vid postverket. Givetvis borde dock denne byråchef i lämplig

omfattning befrias från skyldighet att närvara i generalpoststyrelsen vid

avgörandet av till andra byråer hörande ärenden, liksom å andra sidan

övriga byråchefer i generalpoststyrelsen i regel icke skulle deltaga i

behandlingen av rena postsparbanksärenden. De bestämmelser, som i

förevarande avseenden påkallas för att bereda postsparbanksbyråns chef

nödig självständighet inom generalpoststyrelsen, skulle det ankomma på

Kungl. Maj:t att meddela genom ändringar i styrelsens instruktion.

Utöver vad ovan framhållits torde jämväl i övrigt vissa fördelar

stå att vinna genom den ifrågasatta omorganisationen. Sålunda måste

det betecknas såsom en fördel, därest postverket, som redan nu förmedlar

huvudparten av postsparbanksrörelsen, finge övertaga hela postsparbanksdriften,

varigenom ansvaret för denna rörelse i dess helhet komme att

påvila en enda verksstyrelse. Härigenom skulle jämväl den nu föreliggande

oegentligheten, att posttjänstemännen vid sin tjänsteutövning

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Riksdagens skrivelse Nr 263.

lyda under två skilda styrelser, komma att upphöra. Genom postsparbankens

sammanslagning med postverket komme vidare ökad möjlighet att

beredas för eu god rekrytering av bankens personal, medan å andra sidan

för denna personal vidgade befordringsutsikter skulle yppa sig. Genom att

alla reglementariska föreskrifter för postanstalterna finge utfärdas av generalpoststyrelsen

skulle säkerligen också en del förenklingar i postsparbankstjänsten

och i räkenskapsväsendet vid postanstalterna kunna genomföras.

Enligt vad jag får tillfälle beröra i annat sammanhang, torde den ifrågasatta

förändringen i och för sig möjliggöra inbesparing av åtminstone

några tjänstemannabefattningar.

Slutligen må här framhållas, att postsparbankens införlivande med

postverket icke skulle medföra någon förändring i bankens förhållande

till allmänheten, som säkerligen redan nu icke vet annat än att postverket

och postsparbanken äro ett.»

Riksdagen har ägnat detta spörsmål en ingående prövning och därvid

kommit till den uppfattningen, att skälen för postsparbankens införlivande

med postverket väga tyngre än skälen för dess organiserande

såsom ett självständigt ämbetsverk. Visserligen torde driftekonomien

kunna teoretiskt skarpare genomföras och driftresultatet lättare kontrolleras,

även utifrån, vid det senare alternativet, visserligen kan ej

bestridas, att erforderliga reformer i arbetssätt och arbetsmetoder kunna,

teoretiskt sett, åtminstone vad beträffar den centrala förvaltningen lika

väl genomföras inom postsparbanken såsom ett självständigt ämbetsverk

som inom en postsparbanksbyrå i generalpoststyrelsen. Men de störa fördelar

i organisatoriskt avseende förslaget erbjuder hava för riksdagen

varit avgörande. Det verk, som genom sina anstalter helt och hållet förmedlar

postsparbankens huvudsakliga rörelse, inlåningen, som genom sina

redogörare omhändertager och redovisar sparmedlen och i samlade summor

överlämnar dem till postsparbanken, som i stor utsträckning försträcker

postsparbanken medel när, såsom vissa-tider och å vissa orter

är fallet, uttagningarna överstiga insättningarna, som genom sina distriktsförvaltningar

övervakar och tillrättalägger postsparbanksgöromålens handläggning

samt kontrollerar medelsredovisningen, som slutligen genom sin

centralförvaltning eller, rättare sagt, genom tjänstemän i denna utför vissa

göromål åt postsparbanken, detta verk, postverket, bör, enligt riksdagens

åsikt, även hava den centrala ledningen av göromålen, utfärdandet av de

normerande föreskrifterna och den slutliga redovisningen sig anförtrodd.

Kontobokföringen har ur administrativ synpunkt icke sådan betydelse, att

dess förläggning kan avgörande inverka på huvudfrågan, den kan icke

s. 13 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse Nr 263

13

bilda underlag för en byrå i egentlig mening, utan motiverar på sin böjd

bildandet av ett kontor, motsvarande de kontor eller avdelningar som

förekomma särskilt inom affärsverkens byråer. Denna fråga förringar således

på intet sätt de nyss anförda organisatoriska skälen för sammanslagningen.

Återstår medelsplaceringen. Riksdagen kan ej finna någon

reell skillnad mellan å ena sidan generalpoststyrelsen, förstärkt med tre

fullmäktige, därav eu från riksbanksfullmäktige och eu från riksgäldsfullmäktige,

och å andra sidan postsparbanksstyrelsen, bestående av, utom

generalpostdirektören och postsparbanksdirektören, tre ledamöter, därav

en från riksbanksfullmäktige och eu från riksgäldsfullmäktige. Ej heller

denna detalj kan användas som motiv för bibehållande av den nuvarande

ordningen. För personalen betyder sammanslagningen den förenklingen,

att den erhåller eu högsta ledning i stället för två, och för postanstalterna

följer förenkling i redovisningen.

Vad slutligen angår åsikten att postsparbankschefen skulle hava

större handlingsfrihet och känna större självständighet, mera intresse,

om han vore postsparbanksdirektör, såsom nu, än om han bleve byråchef

i generalpoststyrelsen, har riksdagen icke kunnat ansluta sig till densamma.

Oavsett de personliga egenskaperna inverka här huvudsakligen de former,

varunder han skall arbeta. Om, såsom departementschefen framhållit,

vid avfattandet av bestämmelserna härom i generalpoststyrelsens instruktion,

man tager nödig hänsyn till den särställning denna byråchef intager,

bör han kunna få fullt lika stor handlingsfrihet som nu är fallet

med postsparbanksdirektören. Riksdagen vill emellertid understryka vikten

av att, medan den nya byråchefen, befrias från deltagandet i generalpoststyrelsen

av löpande ärendena i allmänhet, han i regel bör där

medverka vid avgörandet av de viktigare frågorna, alltså de som särskilt

uppräknas i 23 § av generalpoststyrelsens instruktion, på det att kontakten

med de egentliga postärendena ständigt må upprätthållas.

Riksdagen har därför bifallit Kungl. Maj:ts förslag om postsparbankens

införlivande med postverket från 1923 års ingång.

Postsparbankssakkunnige hade ifråga om postsparbankens inre or- Postspargauisatioip

arbetssätt och arbetsmetoder gjort åtskilliga uttalanden och ^organim™

framlagt åtskilliga förslag. Föredragande departementschefen yttrade tionhärom

följande:

»Av den föreliggande utredningen har jag erhållit den övertygelsen,

att vittgående förenklingar böra kunna genomföras i postsparbankens

arbetssätt och arbetsmetoder. Emellertid torde det icke vara möjligt att

nu taga slutlig ståndpunkt till frågan, i vad mån de av sakkunniga i

detta hänseende uppdragna riktlinjerna böra följas, något som ej heller i

s. 14 Kontrollera mot PDF

Postgiro
(postcheck
rörelse.

14 Riksdagens skrivelse Nr 263.

förevarande sammanhang kan anses nödvändigt. Därest postsparbanken

inordnas i postverket, skulle det närmast ankomma på generalpoststyrelsen

att vidtaga åtgärder för vinnande av rationella och tidsenliga arbetsmetoder.

Jag förutsätter, att generalpoststyrelsen skall ägna denna fråga största

möjliga uppmärksamhet.»

Detta uttalande vill riksdagen göra till sitt. Riksdagen förutsätter,

att i de avseenden, där förändringar äro nödvändiga, införandet av nya

metoder sker efter noggrann prövning under hänsynstagande icke blott

till det ekonomiska driftresultatet utan även till bankens trygga och

regelbundna funktion.

Den andra stora frågan, som innefattas i den föreliggande propo1

sitionen, är den om införande i Sverige av en av postanstalterna förmedlad

rörelse av bankmässig natur, postgirorörelse.

Av den redogörelse föredragande departementschefen lämnar till

statsrådsprotokollet framgår, att av de myndigheter och korporationer,

som avgivit utlåtanden i frågan, flertalet i princip tillstyrkt rörelsens införande,

om än erinringar gjorts mot viktiga detaljer. Han yttrar härom

följande:

»I de fall då en tvekande eller mera avvisande hållning intagits,

hava såsom skäl för en dylik ståndpunkt huvudsakligen anförts dels att

— särskilt med hänsyn till den stora användning postremissväxeln fått

i vårt land — något verkligt behov av postcheckrörelses införande icke

skulle föreligga här i landet, dels att förslaget, sådant det framlagts av

postcheckkommittén, påkallade en allt för dyrbar organisation, dels ock

att det vore att befara, att postverket genom att åtaga sig nya uppdrag

droges från sin egentliga uppgift att vara ett kommunikationsverk.

Yad det första av de sålunda anförda skälen beträffar, så kan det

icke förnekas, att postremissväxeln är ett både bekvämt och mycket anlitat

betalningsmedel. Dess användande fordrar dock besök — personligt

eller genom ombud — i bank såväl vid beloppets inbetalande som dess

lyftande, och även med det vitt utgrenade nätet av bankkontor finnes

dock i ett så glest befolkat land som vårt givetvis en stor del personer,

som saknar bekväm tillgång till bank, under det att numera snart sagt

varje person på ett eller annat sätt nås av postverket. Men även om

postremissväxeln i viss mån kan fylla samma ändamål som postchecken,

kan den dock icke skänka alla de fördelar, som äro förenade med

den senare. Jag vill härvid endast erinra om den stora fördel, som

ligger däri, att en person kan få alla till sig ingående postanvisningsbelopp

uppförda på sitt postcheckkonto eller om möjligheten för statens

och kommuners institutioner, föreningar och andra sammanslut
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Riksdagens skrivelse Nr 263.

ii in gar att genom postcheckrörelsen inkassera avgifter. Hava även de

personer, som skola erlägga vederbörande avgifter, postcheckkonton, så

behöva endast räkningarna, de kvitterade medlemskorten eller vad det

nu må vara, överlämnas till postcheckkontoret, som sedan ombestyr alla

erforderliga åtgärder.

Vad vidare angår den särskilt av Svenska bankföreningen påtalade

dyrbara . organisation, som postcheckrörelses införande skulle påkalla,

tillåter jag mig att erinra därom, att postcheckkommittén, trots denna

nog så omfattande organisation, ansett sig kunna påräkna överskott av

rörelsen. Emellertid skulle det även enligt mitt förmenande vara olämpligt

att för eu rörelse, om vars blivande omfattning det icke är möjligt

att döma, tillskapa en organisation med en sådan mängd nya tjänstebefattningar,

som av postcheckkommittén ifragasatts. Hela organisationsfrågan

har emellertid genom det av postsparbankssakkunniga framlagda

förslaget kommit i ett helt annat läge. Då detta organisationsförslag,

vilket jag strax upptager till behandling, enligt min mening torde böra

åtminstone tills vidare prövas, synas organisationskostnaderna icke längre

kunna anföras såsom skäl mot postcheckrörelses införande.

Slutligen har, såsom jag nämnde, även anförts, att postverket

genom att åtaga sig postcheckrörelse kunde dragas ifrån sin verkliga

uppgift. Denna farhåga synes dock ogrundad. Postanstalterna hava

allt sedan postsparbankens tillkomst skött i det närmaste all dess rörelse

med allmänheten, utan att postverket blivit därpå lidande. Icke heller

lärer postverket betjäna allmänheten sämre därför att det fått sig ålagt

stämpelförsäljningen, vissa pensionsutbetalningar, kronoskatteuppbörden

m. m. Det synes mig alldeles uppenbart, att om postcheckrörelse skall

mföras här i landet, det icke kan bliva tal om att därför skapa en helt

och hållet ny institution, och såväl på grund av postcheckrörelsens beskaffenhet

som med hänsyn till postverkets intima beröring med allmänheten

kan det näppeligen ifrågasättas att kombinera postcheckrörelsen

med någon annan nu befintlig statsinstitution än postverket.

Jag torde härmed hava visat, att några bärande skäl icke anförts

mot postcheckrörelses införande. Den stora utbredning, som denna rörelse

fått i en hel del länder, nu senast i vårt grannland Danmark, synes

mig tala för, att postcheckrörelsen skulle hava att fylla ett behov även

här i Sverige. Enligt vad av postcheckkommitténs betänkande framgår,

har ock ett stort antal ekonomiska författare, ledande bankmän, affärsmän

och industriidkare vitsordat postcheckrörelsens nationalekonomiska

betydelse.

Såsom ett ytterligare skäl att införa nu ifrågavarande rörelse till
-

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Riksdagens skrivelse Nr 263.

låter jag mig framhålla, att vid den under år 1920 hållna världspostkongressen

upprättades ett internationellt postgiroavtal, vartill åtskilliga

länder anslutit sig. Det är givetvis önskvärt, att Sverige blir i tillfälle

att begagna sig av de fördelar, som ett dylikt internationellt avtal

kan medföra.

Fullmäktige i riksgäldskon toret, vilka i princip ej haft något emot

postcheckrörelses införande, hava emellertid i sitt senare yttrande, med

anledning av nu rådande depression inom det ekonomiska livet, ansett sig

höra tillråda, att med beslut om införandet av rörelsen skulle tills vidare

anstå. Jämväl postsparbankssakkunniga hava i sitt betänkande kommit

in på frågan angående de nuvarande tidsförhållandenas lämplighet för

införandet av denna nya rörelsegren. I motsats till riksgäldsfullmäktige

anse emellertid de sakkunniga, att det vore förmånligt att organisera och

starta postcheckrörelse under nuvarande lågkonjunktur, varigenom vunnes,

att densamma kunde inarbetas under jämförelsevis lugna förhållanden och

sålunda vara prövad, när nu rådande depression upphörde och i* följd

därav uppsving i rörelsen inträdde. Den av postsparbankssakkunniga

sålunda framförda synpunkten synes mig hava skäl för sig, i all synnerhet

som den föreslagna omorganisationen av postsparbanken torde —

såsom även av postsparbankssakkunniga framhållits — föra med sig, att

ett rätt avsevärt antal av postsparbankens ordinarie personal eljest skulle

bliva övertalig och icke kunna beredas sysselsättning.»

Under den förberedande utredningen av ärendet hava mycket olika

meningar kommit till synes rörande såväl frågan om införande av postgirorörelse

som beträffande viktiga detaljer i förslaget, särskilt själva

organisationsfrågan. Med hänsyn härtill och då riksdagen icke funnit sig

kunna på den föreliggande utredningen grunda ett bestämt omdöme om

förslaget, har riksdagen ansett''förevarande proposition i vad den avser

införande av postgirorörelse i Sverige icke böra föranleda någon åtgärd

från riksdagens sida.

Förordning '' Den ståndpunkt riksdagen sålunda intagit till Kungl. Maj:ts förslag

angående [ fråga om införande i Sverige av postgirorörelse nödvändiggör åtskilbanksPaodi

liga ändringar i det propositionen bifogade förslaget till förordning angående

postsparbanks- och postgirorörelserna. Sålunda måste ur förordningen

uteslutas §§ 9—17, vilka innehålla särskilda bestämmelser för

postgirorörelsen. Vidare måste §§ 1 och 18—25, innehållande gemensamma

bestämmelser för postsparbanks- och postgirorörelserna, omformuleras

så, att de avse allenast postsparbanksrörelsen. Riksdagen har därför

låtit omarbeta författningsförslaget, därvid några smärre formella ändringar

vidtagits beträffande de i §§ 2—8 inrymda särskilda bestämmel
-

postgiro
rörelserna.

s. 17 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse AV 203. 17

serna för pastsparbanksrörelsen. Ändringarna torde icke tarva närmare

motivering.

Mot Kungl Maj:ts förslag att generalpoststyrelsen skulle vid avgö- Fullmäktige.

rande av vissa viktigare postsparbanks- (och postgiro-) ärenden förstärkas

med särskilda sakkunniga, förordnade av Kungl. Maj:t för tre år i sänder,

samt att en av dem borde vara fullmäktig i riksbanken och en fullmäktig

i riksgäldskontor, bär riksdagen intet att erinra.

Med hänsyn till dessa sakkunnigas speciella uppgift är det emellertid,

sedan förslaget om postgirorörelsens införande icke kunnat av riksdagen

nu bifallas, lämpligare att benämna dem postsparbanksfullmäktige

än postfullmäktige. Enär de skulle taga befattning med fondplacering

m. "in. endast för postsparbankens räkning, synas de för dem föreslagna

arvodesbeloppen kunna något reduceras, för postsparbanksfullmäktig,

som är fullmäktig i riksbanken eller riksgäldskontor^ (från 1,800) till

1,200 kronor och för annan postsparbanksfullmäktig (från 4,000) till

3,000 kronor.

Av samma skäl torde arvodet till generaldirektören och chefen för Oeneralpostpostverket,

vilket av Kungl. Maj:t föreslagits höjt (från 18,000) till 22,000 direktörens

kronor, böra bestämmas till 20,000 kronor. a''l° e''

Beträffande den för postsparbanks- och postgirogöromålen från Personal-och

början behövliga ordinarie personalen hade postsparbankssakkunnige be- avigningsräknat

ett behov av 65 tjänstemän med följande fördelning: sporsma .

A. Byrån i generalpoststyrelsen.

I. Gemensam personal.

1 byråchef (20:e lönegraden).

1 sekreterare (15:e lönegraden).

1 förste expeditionsvakt (3:e lönegraden).

1 expeditionsvakt (l:a lönegraden).

manliga tjänstemän.

II. Postsparbanksavdelningen.

1

2

1

kamrerare (tillika personalchef; 15:e lönegraden),

kontrollörer (12:e lönegraden; en för revision och en för

vissa göromål, som nu påvila kassören),

förste postexpeditör (10:e lönegraden; bokföring m. m.,

vaktföreståndare; skulle i huvudsak ersätta förste

aktuarien).

manliga tjänstemän.

Bihang till riksdagens protokoll 1922. 14 samt. Nr 263.

3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Riksdagens skrivelse Nr 363.

2 postexpeditörer (4:e lönegraden; 1 biträde åt kamrerare^

1 för bokföring och vaktföreståndarskap).

10 kanslibiträden (2:a lönegraden; 2 biträden för revisionen,

1 för diarieföring, 7 för bokföring m. m.).

20 kontorsbiträden (l:a lönegraden; för bokföring m. m.).

kvinnliga tjänstemän.

III. Postgiroavdelningen.

1 kamrerare (tillika personalchef; 15:e lönegraden). 1 ..

1 kontrollör (12:e lönegraden). / manliga tjänstemän.

7 kanslibiträden (2:a lönegraden; 2 för byråarbete, 5 för |

kontobokföring m. m.). [kvinnliga tjänstemän.

1 kontorsbiträde (l:a lönegraden; för byråarbete).

B. Postkontor.

15 kanslibiträden (2:a lönegraden; för kontobokföring 1, ..

m r kvinnliga tjänstemän,

==~65

Departementschefen har beträffande personalförhållandena inom den

av honom föreslagna nya byrån i generalpoststyrelsen gjort följande

allmänna uttalande:

»Som jag förut framhållit, har jag icke ansett mig böra taga någon bestämd

ståndpunkt till de av postsparbankssakkunnige framlagda riktlinjerna

för omläggning av det tekniska arbetet inom postsparbanken. Det är

givet, att det blivande personalbehovet inom postsparbanken kommer att

i avsevärd mån bliva beroende utav omfattningen av de förenklingar i

arbetssätt och arbetsmetoder, som kunna visa sig möjliga att genomföra.

Även om det sålunda för närvarande icke kan bedömas, huruvida

den av postsparbankssakkunnige beräknade personalen blir fullt tillräcklig,

förefinnes ju alltid möjlighet för generalpoststyrelsen att, därest

så skulle visa sig behövligt, i erforderlig omfattning tillsvidare använda

extra personal. Med hänsyn härtill synes den av postsparbankssakkunnige

verkställda beräkningen kunna tillsvidare godtagas, såvitt det gäller

att bestämma antalet för handläggning av postsparbanksgöromålen i

generalpoststyrelsen erforderliga ordinarie tjänstemän.»

Detta uttalande i förening med den ståndpunkt, riksdagen redan förklarat

sig intaga till postsparbankssakkunniges förslag beträffande förenklingar

i postsparbankens arbetssätt och arbetsmetoder, föranleder riksdagen

att icke i detalj uttala sig om personalbesättningen å den nya

s. 19 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse Nr 263.

19

hyrån i generalpoststyrelsen. Riksdagen inskränker sig därför till att pröva

personalbehovet i vad det avser sådana tjänster, vilkas antal skall av

riksdagen fastställas.

Såsom framgår av tabellen å sid. 18 hade sakkunnige i detta avseende

föreslagit följande tjänster: 1 byråchef, 1 sekreterare och 2 kamrerare.

I detta förslag har Kungl. Maj:t icke gjort annan ändring än

att sekreteraren (i 15:e lönegraden) utbytts mot eu förste kamrer (i 17:e

lönegraden), varjämte eu revisorstjänst å extra stat, som sedan detta års

början uppehälles hos generalpoststyrelsen i anledning av styrelsens övertagande

från postsparbanken av vissa bestyr med folkpensionernas utbetalande,

begärts överflyttad på ordinarie stat.

Om postgirorörelse icke införes, blir givetvis den ene, till föreståndare

för postgiroavdelningen avsedda kamrern överflödig. Men även

den föreslagna förste kamrerstjänsten påverkas därav, ty uppgiften såsom

byråchefens närmaste man och ställföreträdare bör den återstående

kamrern kunna fylla. För allmänna kansligöromål torde byråchefen

vara i behov av det mera kvalificerade biträde, som en tjänsteman i notariegraden

bör erbjuda. Riksdagen anser därför att, jämte det den ena kamrerstjänsten

utgår, förste kamrerstjänsten bör utbytas mot en notarietjänst.

Enligt sakkunniges förslag skulle postsparbanksrevisionen, som nu

är anförtrodd åt 4 revisorer med biträden, utföras av en kontrollör med

biträde av 2 kanslibiträden. Den nedsättning i kvalitet av revisionsarbetets

ledning, som förslaget innebär, har hos riksdagen väckt vissa betänkligheter.

Riksdagen anser nämligen, att en självständig och sakkunnig

realrevision är av så stor betydelse, att såsom ansvarig ledare av ifrågavarande

revisionsarbete icke bör sättas tjänsteman i lägre grad än revisors.

Skillnaden i avlöning blir också endast mellan en revisors (13:e lönegraden)

och en kontrollörs (12:e lönegraden).

De tjänster i lägst 13:e lönegraden, som alltså böra inrättas inom

generalpoststyrelsen i anledning av inrättandet därstädes av en postsparbanksbyrå,

äro:

1 byråchef,

1 kamrer,

1 notarie,

1 revisor.

Härtill kommer ytterligare 1 revisor, för folkpensionsavdelningen

inom generalpoststyrelsen.

Ytterligare skäl för riksdagen att icke ingå på frågan om personalbesättningen

i övrigt finner riksdagen däri, att de nu i postsparbanken

anställda ordinarie tjänstemän, som icke kunna beredas fast anställ
-

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Riksdagens skrivelse Nr 263.

Postsparbankens

ställning i

riksstaten.

ning å den nya hyrån i generalpoststyrelsen, i allt fall stå till styrelsens

förfogande och att en omläggning av bokföringsarbetet inom

postsparbanken måste antagas kräva så mycken arbetskraft, att de övertaliga

tjänstemännen i alla händelser kunna därmed sysselsättas under

det budgethalvår, varom nu är fråga. Riksdagen förutsätter, att i det förslag

till'' driftkostnadsstat, som det åligger generalpoststyrelsen att avgiva

beträffande tiden därefter, ifrågavarande personalförhållandens definitiva

ordnande kommer att göras till föremål för nytt övervägande.

Den lönereglering, som sedan flera år tillbaka begärts för postsparbankens

personal, skulle nu genomföras genom postsparbankens införlivande

med postverket, då det för kommunikationsverken gällande avlöningsreglementet

automatiskt tillämpas på de från postsparbanken till

postverket överförda tjänstemännen.

Vad i propositionen föreslås beträffande den nuvarande postsparbanksdirektörens

placering å indragningsstat, beträffande överförandet av

tjänstemän i postsparbanken till postverkets ordinarie stat eller till särskild

övergångsstat för sistnämnda verk, beträffande utbetalande vid

övergången av vissa belopp i förskott samt beträffande utfärdandet av

övergångsbestämmelser giver ej anledning till annan erinran från riksdagens

sida än att, då postgirorörelse icke kommer till stånd, dispositionen

av postsparbankens nuvarande ordinarie personal måste ändras.

Vad slutligen beträffar postsparbankens ställning i riksstaten har

departementschefen anfört följande:

»Därest postsparbanken från och med den 1 januari 1923 inordnas

i postverket, bör därav följa, att anslag från och med nämnda år icke

vidare skola anvisas under sjunde huvudtiteln till bestridande av kostnaderna

för postsparbankens verksamhet. De för nämnda verksamhet erforderliga

utgifterna torde nämligen böra, på sätt sker beträffande postverket

i övrigt, bestridas direkt av inflytande inkomster och allenast eventuellt

överskott redovisas i riksstaten. Vid sådant förhållande skulle,

vid bifall till föreliggande förslag, det under sjunde huvudtiteln nu uppförda

ordinarie reservationsanslaget till upprätthållande av postsparbankens

verksamhet ur riksstaten utgå. Ej heller skulle det i årets statsverksproposition

beräknade anslaget till dyrtidstillägg åt postsparbankens

befattningshavare bliva erforderligt.

Av postsparbankens införlivande med postverket bör vidare följa,

att eventuellt överskott av postsparbanksrörelsen hädanefter skall i riksstaten

redovisas bland inkomster av statens produktiva fonder och att alltså

det i förslaget till riksstat för första halvåret 1923 under egentliga statsinkomster

upptagna beloppet 424,310 kronor, utgörande beräknade in
-

*

opaginerad Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse AV 263.

komster av postsparbauksrörelsen, bör ur riksstaten utgå. Då, såsom

nämnts, något överskott å postsparbanksrörelsen icke kan beräknas för

första halvåret 1923, torde frågan om det närmare sättet för redovisning

i riksstaten av- dylikt överskott för närvarande icke behöva upptagas till

prövning, utan synes denna fråga lämpligen höra avgöras i samband med

uppgörande av förslag till riksstat för följande år.»

Mot vad sålunda ifrågasatts har riksdagen intet att erinra.

Riksdagen får alltså anmäla, att riksdagen, i anledning av Kungl.

Maj:ts förevarande proposition, nr 152, och med förklarande att det vid

propositionen fogade förslag till förordning angående postsparbanks- och

postgirorörelserna icke kunnat av riksdagen i oförändrat skick godkännas,

1. beslutat, att postsparbanken skall med utgången av år 1922

upphöra såsom självständigt ämbetsverk och vid ingången av år 1923

inordnas i postverket, som i följd därav skall vid sistnämnda tidpunkt

övertaga postsparbankens samtliga tillgångar och skulder;

2. beslutat, att det under sjunde huvudtiteln uppförda ordinarie

reservationsanslaget till upprätthållande av postsparbankens verksamhet

skall från och med år 1923 utgå ur riksstaten ävensom att inkomster

av postsparbanksrörelsen icke skola upptagas bland egentliga statsinkomster

i riksstaten för tiden 1 januari—30 juni 1923;

3. avslagit Kungl. Majt:s förslag i fråga om införande .i Sverige

med 1923 års ingång av postgirorörelse;

4. för sin,del antagit här nedan införda

Förordning

angående postsparbanken.

§ 1.

Postverket bedriver, jämsides med sin övriga verksamhet, sparbanksrörelse

(postsparbank).

Postsparbanksrörelsen har till ändamål att befordra sparsamhet genom

att i enlighet med de bestämmelser, som i denna förordning meddelas,

under statens garanti till förräntning mottaga penningar.

§ 2.

Mom. 1. Envar äger att för egen räkning eller till förmån för insättning;

annan (enskild person, firma, förening eller dylikt) insätta medel i post- notbok. ’

sparbanken.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Riksdagens skrivelse År 263.

Insättning må icke ske annat än i helt krontal. En och samma persons

tillgodohavande må ej ökas utöver 5,000 kronor annorledes än genom

upplupen räntas läggande till kapitalet.

Mom. 2. Vid första insättning skall, för såvitt icke Kungl. Majrt

föreskrivit annat förfaringssätt, till insättaren utan avgift utlämnas en

motbok, utfärdad till förmån för den, för vilken insättningen ägt rum.

Motboken skall vara försedd med ordningsnummer samt innehålla sammandrag

av de viktigaste författningar, som röra allmänhetens förhållande

till postsparbanken.

Mom. 3. Den, som begär motbok för annan, äger göra det förbehåll,

att medel, som insättas å motboken, icke -skola få uttagas förr än

efter viss tid. Vill han göra annat förbehåll, ankommer det på generalpoststyrelsens

prövning, huruvida motbok må med det förbehåll utfärdas.

Rörande varje förbehåll, som gäller i fråga om de å motbok insatta

medlen, skall anteckning finnas i motboken.

Mom. 4. En och samma person äger i allmänhet ej utbekomma

mer än en motbok; dock må omyndig, som innehar motbok, vilken

begärts av annan, ävensom den, till vars förmån motbok med visst förbehåll

utfärdats, kunna .utbekomma särskild motbok för insättning av

egna medel.

Mom. 5. En och samma motbok må användas vid samtliga postanstalter

i riket.

Därest sådana särskilda ombud för postsparbanksrörelsen, varom

förmäles i § 8, komma att antagas, äger generalpoststyrelsen bestämma,

huruvida och i vilken omfattning insättningar och uttagningar å motbok

må kunna hos dem ske.

Mom. 6. Insättning å motbok skall, för att vara gällande, kvitteras

i motboken på sätt generalpoststyrelsen bestämmer.

§ 3.

Mom. 1. I vad mån i postsparbanken innestående medel må kunna

utbekommas vid anfordran eller först efter förutgången skriftlig uppsägning,

äger generalpoststyrelsen bestämma. I intet fall må dock fordras

längre uppsägningstid än en månad, räknat från den dag, uppsägningen

skett.

Generalpoststyrelsen äger bestämma på vad sätt den, som vill uttaga

medel, har att styrka sin behörighet härtill.

Mom. 2. Uttagning, som icke omfattar hela det å motbok innestående

beloppet, må icke ske annat än i helt krontal.

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Riksdagens skrivelse Nr 263.

Uttaget belopp skall avföras i motboken.

Mom. 3. Omfattar uttagning motboksiigarens hela tillgodohavande

på eu och samma motbok, äger postsparbanken att efter medlens utbetalande

behålla motboken.

§ 4.

Omyndig må utan särskild tillåtelse av förmyndare förfoga över Disposimedel,

som den omyndige, efter det han fyllt femton år, siälv insatt å .tiomrät},

motbok, feadana medel ma ej utan den omyndiges samtycke utbetalas som innestå

till förmyndaren. för omyndig.

§ 5.

I den ordning, generalpoststyrelseu bestämmer, bör motbok i och Motboks inför

granskning och ränteanteckning mot kvitto avlämnas till postspar- ?dndand^

banken. Sedan sådan granskning verkställts, återställes motboken, i ut- posUtyrelbyte

mot omförmälda kvitto, till ägaren. sen
Underlåter

motboksägare att inom den tid, generalpoststyrelsen sålunda

bestämmer, till postsparbanken avlämna motbok, och yppar sig sedermera

skiljaktighet mellan motboken och postsparbankens räkenskaper,

skola räkenskaperna äga vitsord.

§ 6.

Övergår äganderätt till motbok från en till annan vare sig genom överlåtelse

arv eller testamente eller ock till följd av konkurs eller utmätning, skall av motbokanmälan

därom ofördröjligen göras hos generalpoststyrelsen.

Innan sådan anmälan skett och blivit godkänd, medför överlåtelsen

ej någon rätt mot postsparbanken.

Överlåtelse av motbok må ej äga rum i annat fall, än som i

första stycket sägs.

§ 7.

Har motbok förkommit, bör sådant genast anmälas hos general- Förlust

poststyrelsen med uppgift å tid och omständigheter, under vilka boken av motbok''

förlorats. Har sådan anmälan skett, åligger det generalpoststyrelsen att

g^nom kungörelse, vilken på bekostnad av motbokens ägare införes en

gång i allmänna tidningarna och, där det kan ske, en gång i tidning

inom den ort, där boken anses hava förkommit, efterlysa motboken.

Sedan sex månader förflutit från sista kungörandet, må, därest motboken

icke återfunnits, ny motbok i den förkomnas ställe utfärdas av generalpoststyrelsen.

opaginerad Kontrollera mot PDF

u

Riksdagens skrivelse Nr 263.

Efter den nya motbokens utfärdande äger icke den förlorade motboken

gällande kraft mot postsparbanken.

§ 8.

Ombud för I den män generalpoststyrelsen finner sådant behövligt eller lämp
bP°Sksrörél-

ligt, må styrelsen antaga särskilda ombud för postsparbanksrörelsen och

sen!e'' utfärda instruktion för dem. Fråga om ersättning till dessa ombud skall

emellertid underställas Kungl. Maj:ts prövning.

Geueralpoststyrelsen äger ock bestämma, huruvida och i vilken omfattning

i postverkets tjänst anställda personer, som icke tjänstgöra å

fast postanstalt, skola vara skyldiga att förmedla insättningar i postsparbanken.

§ 9.

Ränta. Ränta å i postsparbanken innestående medel gottgöres efter den

räntefot och på det sätt, Kungl. Maj:t bestämmer.

§ io.

Medlens / postsparbanken innestående medel äger generalpoststyrelsen för
fruktbar-

välta och fruktbargöra enligt grunder, som av Kungl. Maj:t bestämmas.

görande.

§ 11-

Bokslut. Generalpoststyrelsen åligger — oavsett postverkets allmänna bok
slut

— att före utgången av april månad varje år upprätta särskilt

bokslut beträffande postsparbanksrörelsen för närmast föregående år. Bokslutet

skall omedelbart efter uppgörandet i avskrift överlämnas till chefen

för kommunikationsdepartementet och därjämte på lämpligt sätt kungöras

ävensom finnas tillgängligt å postanstalterna.

§ 12.

Vinstmedel. Å postsparbanksrörelsen uppkommande vinst skall tills vidare av
sättas

till en reservfond.

Närmare föreskrifter rörande fonden utfärdas av Kungl. Maj:t.

§ 13.

Preskrip- Innestå medel å postsparbanksmotbok, varå under loppet av tio år

tion. någon omsättning (insättning eller uttagning) icke förekommit, och har i

avseende å dylik fordran icke vidtagits sådan åtgärd till fordringsrättens

bevarande, som i förordningen den 4 mars 1862 i fråga om tioårig pre
-

s. 25 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse Nr 263.

25

skription och årsstämning föreskrives, skola medlen tillfalla postsparbanken,

dock med rätt för generalpoststyrelsen att till vederbörande återbetala

beloppet.

§ 14.

Försändelse från av generalpoststyrelsen antaget ombud för post- Portofrihet.

sparbanksrörelsen befordras portofritt, om innehållet har avseende å denna

rörelse och avsändarens namn och adress finnas angivna utanpå försändelsen.

§ 15.

Enskilds förhållande till postsparbanken må ej i oträngt mål yppas. Meddelande

till UTOM
stående.

§ 16.

De närmare föreskrifter, som erfordras för postsparbanksrörelsen, Näpnare

äger generalpoststyrelsen utfärda. skrifter.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1923, vid vilken

tid förordningen angående en postsparbank för riket den 22 juni 1883

med däri sedermera vidtagna ändringar upphör att gälla.

I fråga om medel,, som för gift kvinnas räkning innestå i postsparbanken,

skall dock sistnämnda förordning fortfarande lända till efterrättelse,

om äldre giftermålsbalken är tillämplig å makarnas förmögenhetsförhållanden.

5. beslutat, att, i anledning av postsparbankens inordnande i

postverket, särskilda postsparbanksfullmäktige skola för tiden från och

med 1923 års ingång förordnas av Kungl. Maj:t och att antalet dylika

fullmäktige skall vara tre, av vilka en utses bland fullmäktige i riksbanken

och en bland fullmäktige i riksgäldskontoret;

6. för tillämpning från och med den 1 januari 1923 beslutat, att

§§ 5 och 42 i avlöningsreglementet den 19 juni 1919 för tjänstemän vid

postverket, telegrafverket, statens järnvägar och statens vattenfallsverk

skola hava följande ändrade lydelse:

5 §.

1. För befattning, som enligt vad i 1 § 1 mom. sägs tillsättes

genom förordnande, utgår arvode med följande belopp för år räknat:

Bihang till riksdagens protokoll 1922. 14 samt. Nr 263.

4

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Riksdagens skrivelse Nr 263.

generaldirektör och chef för postverket

20,000 kronor

42 §.

Järnvägsfullmäktige, postsparbanksfullmäktige, telegraffullmäktige,

ledamöter av vattenfallsstyrelsen och överrevisorer, vilkas antal fastställes

av Kungl. Maj:t och riksdagen, förordnas på viss tid och åtnjuta

arvode till följande belopp för år räknat:

järnvägsfullmäktig.................. 6,000 kronor

postsparbanksfullmäktig, som icke tillika är fullmäktig i

riksbanken eller i riksgäldskontoret,........ 3,000 »

postsparbanksfullmäktig, som tillika är fullmäktig i riksbanken

eller i riksgäldskontoret,.......... 1,200 »

telegraffullmäktig.................. 4,000 »

7. beslutat, att under avdelningen A av den vid ovannämnda avlöningsreglemente

såsom bilaga fogade tjänsteförteckning skall beträffande

postverket i 15:e lönegraden upptagas en ny befattning, kamrer;

8. beslutat, att antalet nedan angivnä ordinarie befattningar vid

postverket skall utgöra:

från och med den 1 juli 1922

byråchef...................5,

från och med den 1 januari 1923

notarie ...................9,

revisor...........,........ . 7,

kamrer...................1;

9. beslutat, att postsparbanksdirektören, överdirektören Per Elof

Lindström skall från och med den 1 januari 1923 vara placerad å särskild

indragningsstat för postverket med rätt för honom att, så länge

han kvarstår å ifrågavarande stat, utan tjänstgöringsskyldighet uppbära

fast avlöning i enlighet med bestämmelserna i nu gällande avlöningsreglemente

för postsparbanken;

10. beslutat, att i fråga om öfverförande vid 1923 års ingång av

tjänstemän i postsparbanken till postverkets ordinarie stat eller till sär
-

s. 27 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse Nr 263. 27

skild övergångsstat för sistnämnda verk skola gälla de i statsrådsprotokollet

angivna grunder;

11. beslutat, att till ordinarie tjänsteman i postsparbanken, som

under 1922 ägt uppbära någon del av avlöningen i förskott och som

den 1 januari 1923 öfverflyttas till postverket, vare sig å dess ordinarie

stat eller å särskild övergångsstat, skall — därest så icke genom särskilt

bemyndigande redan dessförinnan skett — vid ingången av år 1923 på

statsverkets bekostnad utbetalas ett belopp, motsvarande vad tjänstemannen

skulle hava i den befattning, han vid utgången av december

månad 1922 innehade i postsparbanken, i förskott uppburit för januari

månad 1923, därest postsparbanken då kvarstått såsom självständigt

ämbetsverk; samt

12. medgivit, att Kungl. Maj:t må utfärda nödiga bestämmelser

i fråga om tjänstemännens i postsparbanken övergång den 1 januari

1923 på postverkets ordinarie stat eller placering å särskild övergångsstat

för sistnämnda verk.

Stockholm den 8 juni 1922.

Med undersåtlig vördnad

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.