Sök i Ratio Lex

Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Alaj:ts proposition med förslag till lag om fortsatt tilllämpning av lagen den 22 juni 1921 med vissa bestämmelser mot oskälig arrendestegring m. m.

1922-02-18 · 3 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,9 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 3 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Rskr. 1922:29, Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Alaj:ts proposition med förslag till lag om fortsatt tilllämpning av lagen den 22 juni 1921 med vissa bestämmelser mot oskälig arrendestegring m. m.

Dokumentets text

s. 5 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse Nr 2Ö.

5

Nr 29.

Godkänd av första kammaren den 18 februari 1922.

Godkänd av andra kammaren den 18 februari 1922.

Riksdagens skrivelse till Konungen i anledning av Kungl.

Alaj:ts proposition med förslag till lag om fortsatt tilllämpning

av lagen den 22 juni 1921 med vissa bestämmelser

mot oskälig arrendestegring m. m.

(Andra lagutskottets utlåtande nr 5.)

Till Konungen.

Genom en den 20 januari 1922 dagtecknad proposition, nr 19, har

Eders Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen bilagda utdrag

av i statsrådet och lagrådet förda protokoll, föreslagit riksdagen att

antaga vid propositionen fogade förslag till

1) lag om fortsatt tillämpning av lagen den 22 juni 1921 (nr 321)

med vissa bestämmelser mot oskälig arrendestegring; och

2) lag om jämkning i vissa fall av arrendator åliggande dagsverksskyldighet.

Med överlämnaude av andra lagutskottets i ärendet avgivna, av

riksdagen godkända utlåtande nr 5 får riksdagen, med förklarande att

Eders Kungl. Maj:ts förevarande förslag icke av riksdagen i oförändrat

skick antagits, anmäla, att riksdagen för sin del antagit följande:

l:o) Lag

om fortsatt tillämpning av lagen den 22 juni 1921 (nr 321) med vissa

bestämmelser mot oskälig arrendestegring.

Härigenom förordnas, att lagen den 22 juni 1921 med vissa bestämmelser

mot oskälig arrendestegring, vilken lag gäller till den 1

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Riksdagens skrivelse Nr 29.

juni 1922, skall äga fortsatt tillämpning till den 1 mars 1923; dock

skall från och med den 1 juni 1922 1 § hava följande lydelse:

Har i fall, då arrendator enligt avtal, slutet före den 1 oktober 1917,

är pliktig att helt eller huvudsakligen utgöra arrende genom avlämnande

av mjölk, smör, fisk eller annat naturalster, å dylikt vederlag efter

avtalets ingående inträtt sådan prisstegring, som därvid icke lät sig

beräkna, och finnes den utfästa legan i följd härav uppenbart oskälig; äge

arrendator!! rätt att, såvitt angår vederlag, förfallet under tiden från

och med den 1 oktober 1917 till den 1 mars 1923, påfordra, att skälig

andel i prisstegringen kommer honom till godo. Där ej annorlunda åsämjes,

må denna andel ej överstiga hälften av prisstegringen.

Beträffande beslut, som av i lagen omförmäld nämnd fattats före

den 1 mars 1923, skall vad i 4 och 5 §§ är stadgat fortfarande gälla.

2:o) Lag
om

jämkning i vissa fall av arrendator åliggande dagsverksskyldighet.

Härigenom förordnas som följer:

Har i fall, då arrendator enligt avtal, slutet före den 1 januari 1918,

är pliktig att helt eller huvudsakligen utgöra arrende genom fullgörande

av dagsverken, körslor eller andra arbetsprestationer eller att mot

ersättning utgöra visst antal prestationer av nyssnämnda slag, å dylika

prestationer efter avtalets ingående inträtt sådan prisstegring, som därvid

icke lät sig beräkna, och finnes i följd härav, att värdet av vad arrendatorn

enligt avtalet har att utgöra står i uppenbart missförhållande till

de honom genom avtalet tillförsäkrade förmåner, äge arrendator!! rätt

att, såvitt angår arbetsprestationer, vilka skola fullgöras under tiden

från och med den 14 mars 1921 till den 1 mars 1923, påfordra, att skälig

andel i prisstegringen kommer honom till godo. Där ej annorlunda

åsämjes, må denna andel ej överstiga hälften av prisstegringen.

Kunna jordägaren och arrendatorn icke enas om storleken av den

andel i prisstegringen, som efter vad ovan sägs må tillkomma arrendatorn,

skall vad i 2—6 §§ i lagen med vissa bestämmelser mot oskälig arrendestegring

för där avsett fall stadgas äga motsvarande tillämpning.

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Riksdagens skrivelse Nr 29.

Denna lag träder i kraft den 1 juni 1922 och gäller till den 1 mars

1923, dock skall beträffande beslut, som av sådan nämnd, som avses i

ovannämnda lag med vissa bestämmelser mot oskälig arrendestegring,

fattats före den 1 mars 1923, vad i 4 och 5 §§ i samma lag är stadgat

äga motsvarande tillämpning jämväl efter den 28 februari 1923.

Stockholm den 18 februari 1922.

Med undersåtlig vördnad.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.