Sök i Ratio Lex

Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj ds proposition angående låneunderstöd åt Ostkustbanans aktiebolag.

1922-06-07 · 7 sidor, varav 7 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 7 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Rskr. 1922:292, Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj ds proposition angående låneunderstöd åt Ostkustbanans aktiebolag.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse Nr 292.

1

Nr 292.

Godkänd av första kammaren den 7 juni 1922.

Godkänd av andra kammaren den 7 juni 1922.

Riksdagens skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj ds

proposition angående låneunderstöd åt Ostkustbanans

aktiebolag.

(Statsutskottets utlåtande nr 119.)

Till Konungen.

Uti en till riksdagen den 31 mars 1922 avlåten proposition (nr 244)

har Eders Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen bilagt utdrag

av statsrådsprotokollet över kommunikationsärenden för samma dag, föreslagit

riksdagen

dels medgiva, att Ostkustbanans aktiebolag må, under villkor i

huvudsaklig överensstämmelse med vad i statsrådsprotokollet angivits,

utöver tidigare av riksdagen beviljat låneunderstöd av 3,000,000 kronor,

åtnjuta ytterligare ett sådant understöd av likaledes 3,000,000 kronor

eller sålunda tillhopa 6,000,000 kronor;

dels ock bemyndiga Eders Kungl. Maj:t godkänna det i statsrådsprotokollet

omförmälda förslag till avtal mellan svenska staten, å ena, och

Uppsala—Gävle järnvägsaktiebolag, å andra sidan, angående statsinlösen

av Uppsala—Gävle järnväg.

Riksdagen vill till en början erinra, hurusom redan vid beslutet om

norra stambanans byggande i mitten på 1870-talet en kustbana genom de

trakter, varom här är fråga, betraktades såsom en naturlig kommunikationsBihang

till riksdagens protokoll 1922. 14 samt. Nr 292. 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Riksdagens skrivelse Nr 292.

led vid sidan av och jämte norra stambanan, vars anläggande emellertid

bland annat av strategiska skäl borde föregå ett beslut om en bana genom

kustbygden. Då sedermera det i början av 1900-talet lyckades att ena de

då föreliggande planerna å vissa lokala kustbanor kring förslaget om en

genomgående bana, vann också detta förslag gillande av bland annat järnvägsstyrelsen,

som uttalade, att banan hade så stora förutsättningar att

få karaktären av statsbana, att ett statsinköp av densamma — jämte

anslutande järnvägar i norr och söder — förr eller senare bleve oundgängligt.

I enlighet med järnvägsstyrelsens förslag och i avsikt att anläggningen

skulle bliva av statsbanetyp, gåvos vid koncessionens beviljande

år 1903 de tekniska bestämmelserna en häremot svarande utformning,

varjämte inlösningsbestämmelserna i viss mån skärptes utöver vad

som eljest var brukligt. Nämnda synpunkter om den särställning, som

banan i viss mån intoge i förhållande till privata järnvägar i allmänhet,

hava också kommit till uttryck i» de sedermera vid olika tillfällen föreliggande

framställningarna om statens hjälp vid banbyggets finansiering,

vilka framställningar alltid upptagits välvilligt av statsmakterna. I detta

hänseende vill riksdagen nu endast erinra om 1920 års riksdags i ämnet

gjorda uttalanden, som inneburo, att riksdagen funne Ostkustbanan i hög

grad förtjänt av statens medverkan till företagets förverkligande, men

att frågan tarvade närmare utredning såväl beträffande den allmänna

planen för järnvägsanläggningen som ock särskilt om sättet för nämnda

medverkan.

Den sålunda begärda utredningen, vilken riksdagen förutsatte komma

att slutföras så snart ské kunde, har verkställts genom en särskilt för

ändamålet tillsatt kommitté, vilken numera i avgivet betänkande framlagt

resultaten av sitt utredningsarbete. Nämnda kommitté har kommit till

den uppfattningen att den enda rationella lösningen av Ostkustbanefrågan

är, att de redan pågående arbetena utan avbrott fortsättas och att banan

fullbordas i hela dess sträckning från Gävle till Härnösand. Företagna

undersökningar rörande andra projekt, avseende banans utbyggande

endast utmed vissa sträckor, har kommittén ansett giva vid handen, att

ett förverkligande av dylika projekt skulle medföra förhållandevis så stora

kostnader för staten och bliva så föga ekonomiskt bärkraftiga, att de

måste förkastas.

I sitt yttrande över kommitténs betänkande har järnvägsstyrelsen,

efter att hava riktat en kritik mot kommitténs enligt styrelsens förmenande

för banan alltför gynnsamma räntabilitetsberäkningar, dels ifrågasatt

ett uppskjutande av tidpunkten för avgörandena beträffande Ostkustbanans

slutfinansiering i avvaktan såväl på att avtalet om inlösningsvillkor

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Riksdagens skrivelse Nr 292.

beträffande Uppsala—Gävle järnväg vunne laga kraft, som ock på de

ekonomiska konjunkturernas utveckling såväl för landet i dess helhet

som för statens järnvägar, dels, under förutsättning av sådant uppskov,

hemställt att till prövning upptoges utvägen att i första hand genom

erforderliga statsåtgärder möjliggöra utbyggande inom den närmaste framtiden

av bandelarna Härnösand—Sundsvall, Hudiksvall—Iggesund och

Stugsund—Ljusne.

Såsom av propositionen framgår, har departementschefen i huvudsak

anslutit sig till järnvägsstyrelsens förslag om att statslån bör beviljas

för banbyggets bedrivande allenast å nyssnämnda delsträckor. Med

hänsyn till rådande arbetslöshet förutsättes emellertid, att arbetena icke

helt nedläggas å övriga delar av banan — med undantag dock tillsvidare

för sträckan Ljusne—Gävle — varvid utförandet av vissa arbeten tänkts

kunna komma att ske genom ^rbetslöshetskommissionens bemedling.

Riksdagen vill icke förneka, att skäl kunna anföras för departementschefens

sålunda föreliggande tvekan att under för handen varande krisförhållanden

och i ärendets nuvarande, i vissa av departementschefen

anmärkta hänseenden icke fullt klargjorda läge fatta slutlig ståndpunkt

till frågan om i vilken utsträckning och under vilka former staten skall

medverka till Ostkustbanans tillkomst. Med hänsyn till det läge, vari

förevarande fråga nu kommit, har det emellertid synts riksdagen nödvändigt,

att från statsmakternas sida tages en mera bestämd ställning till

denna fråga än ett bifall till Eders Kungl. Maj:ts förslag skulle innebära.

Vid sin omprövning av ärendet har riksdagen kommit till den uppfattningen,

att staten ej torde kunna undgå att lämna ifrågavarande företag sitt

ekonomiska understöd på ett sådant sätt, att dess tillkomst i hela dess koncessionerade

omfattning från Gävle till Härnösand redan inom den närmaste

tiden kan bliva tryggad. Genom de av Ostkustbanekommittén verkställda

utredningarna av olika slag, torde vara ådagalagt, att endast på detta

sätt kan vinnas en lösning, som motsvarar de anspråk i kommunikationshänseende,

som kunna uppställas från ifrågavarande bygd, och de förväntningar,

. som staten framkallat genom sin tidigare ståndpunkt till företaget.

Även med erkännande härav har riksdagen dock icke kunnat undgå

att fästa stort avseende vid de betänkligheter, som från järnvägsstyrelsens

sida framförts mot att staten på det sätt, varom här är fråga, utan särskilda

garantier befrämjar tillkomsten av ett järnvägsföretag, som kan

komma att ingå som ett led i ett med statens järnvägar konkurrerande

järnvägssystem och som i varje fall skulle kunna komma att genom trafikavledning

tillskynda statens järnvägar vissa förluster. Det har därför

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Riksdagens skrivelse Nr 292.

synts riksdagen nödigt att söka finna en form för Ostkustbanans understödjande,

varigenom trygghet kunde vinnas för att, samtidigt som befolkningens

krav i kommunikationshänseende tillgodosåges, detta dock skedde

på ett sådant sätt, .att vådorna av konkurrensen med statens järnvägar i

möjligaste mån minskades. Givetvis måste det emellertid därvid anses

önskligt, att företaget kan fullbordas i samförstånd med det nuvarande

bolaget, varigenom ur byggnadskostnadssynpunkt bästa möjliga garantier

synas kunna vinnas och tillika möjlighet öppnas till erhållande av ytterligare

kapitalinsatser från vederbörande kommuners och andra av företaget

intresserades sida.

Flera former för statens medverkan till företagets förverkligande

kunna ur nu angivna synpunkter tänkas ifrågakomma. Bland sålunda övervägda

förslag har riksdagen ansett i främsta rummet böra tagas under omprövning

ett som innebär, att det kapital, som komme att åtgå för banföretagets

finansiering utöver bolagets eget i utsikt ställda kapital av 19,000,000

kronor, helt skulle bestridas av staten, dels i form av tecknade aktier,

beträffande vilka staten i frågans nuvarande läge lärer kunna påfordra,

att de med avseende å utdelning och andel i bolagets tillgångar komme

att äga bättre rätt än ovannämnda av intressenterna anskaffade kapital

å minst 19,000,000 kronor, dels ock i form av lån på de villkor i fråga

om ränta och amortering samt säkerhet,* som i allmänhet gälla för lån

ur allmänna järn vägslånefonden. Proportionen mellan statens insats i

aktier och i form av lån torde i huvudsak böra avvägas ur synpunkten

av att åstadkomma ett skäligt förhållande mellan det av staten och övriga

intressenter tecknade aktiekapitalet. Under alla förhållanden måste emellertid

påfordras att den av intressenterna gjorda insatsen kommer att

uppgå till minst 19,000,000 kronor.

Under antagande av eu byggnadskostnad av 47,000,000 kronor

skulle alltså staten hava att räkna- med en sammanlagd kapitalinsats av

28,000,000 kronor. Nämnda av Ostkustbanekommittén angivna byggnadskostnad

måste emellertid, såsom kommittén själv antytt, anses högt räknad

och bör enligt riksdagens mening kunna icke oväsentligt nedbringas

i vilket fall statens insats i motsvarande mån bör komma att reduceras.

Otvivelaktigt innebure i varje fall ett godtagande av nu antydda

plan betydande kapitalutlägg från statens sida. Emellertid bör det ihågkommas,

att med dessa utlägg avses att möjliggöra förverkligandet av

ett stort banföretag, genomlöpande en bygd, som är rikt befolkad och utmärkes

av en i förhållande till landet i övrigt synnerligen stor produktionsförmåga,

men som hittills i kommunikationshänseende icke varit så

tillgodosedd, som dess utvecklingsmöjligheter bort föranleda. Genom att

s. 5 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse AV 292.

5

det ifrågasatta beloppet, komme att fördelas på ett flertal år eller, enligt

deri uppgjorda byggnadsplan, under tiden fram till och med år 1927,

torde detta icke alltför kårt komina att belasta budgeten.

Förbises må ej heller, hurusom ett ordnande av Ostkustbanans

finansieringsfråga efter ovan angivna riktlinjer öppnar möjlighet till fortsatt

arbete för eu betydande arbetsstyrka, medan äter ett uppskov därmed,

troligen, på sätt bolaget gjort sannolikt, komme att medföra banbyggets

inställande tillsvidare, vilket torde komma att föranleda stora utgifter

för staten i form av arbetslöshetshjälp.

På detta sätt kunde bolaget också undgå de svårigheter, som måhända

bleve förbundna med anskaffandet av ett banklån. I detta hänseende

bör beaktas, att enligt kommitténs finansplan statslånet med avseende

å inteckningssäkerheten skulle bliva placerat efter banklånet. I sista hand

bleve det alltså alltid staten, som, därest eu realisation av panten komme

i fråga, hade att taga risken för det i banklån beviljade beloppet, för så

vitt icke hela säkerheten för statslånet skulle gå om intet. Givetvis måste

också lånevillkoren för en bankkredit komma att ställa sig ogynnsammare

än om staten själv upplånade motsvarande belopp och insatte detta i företaget.

Också ur synpunkten av att kunna åstadkomma ett företag, som

med avseende å räntabilitetsutsikterna bleve så stark som möjligt, ligger

det alltså i statens intresse att undvika att banklån behöver ifrågakomma.

Huvudskälet för ordnandet av Ostkustbanans finansieringsfråga efter

ovan angivna riktlinjer är emellertid, att staten på detta sätt skäligen

skulle kunna tillförsäkra sig ett medinflytande över banans förvaltning,

som tryggade staten mot de alltför stora olägenheter, som banans karaktär

av konkurentbana eljest kunde medföra, och varigenom staten, utan att

företagets karaktär av ett från statens järnvägar fristående företag även- ’

tyrades, dock kunde erhålla säkerhet för att driften av banan komme att

ske i samförstånd med statens järnvägar. Särskilt torde därvid böra

tillses, att åt staten tillförsäkras övervägande inflytande i bolagets styrelse,

på det att de intressen av olika slag, som det kan ankomma på

staten att i detta fall tillvarataga, må bliva behörigen beaktade.

Givetvis hade det varit önskvärt, att ovannämnda riktlinjer redan

vid innevarande riksdag kunnat vinna en sådan utformning, att Ostkustbanefragan

vid densamma vunnit sin definitiva lösning. Emellertid synes

en sådan detalj behandling icke kunna medhinnas, utan torde det höra

ankomma på Eders Ivungl. Maj:t att, efter förhandling med banbolagets

styrelse, lata utarbeta förslag i enlighet med de riktlinjer, riksdagen här

ovan angivit, och förutsätter riksdagen, att detta så skyndsamt verk
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Riksdagens skrivelse Kr £92.

ställes, att definitivt förslag i ärendet innefattande de villkor och bestämmelser,

som från statens sida böra uppställas för dess medverkan,

kan framläggas redan i början av nästkommande års riksdag. I sammanhang

därmed torde tagas under övervägande, huruvida icke vissa

jämkningar i avseende å de för Ostkustbanan för närvarande gällande, i

koncessionen intagna inlösningsbestämmelserna kunna anses påkallade,

varvid riksdagen särskilt åsyftar att, på sätt järnvägsstyrelsen framhållit

som önskvärt, åt det så kallade a-villkoret icke må kunna givas

den tolkning, att ränta må räknas å nedlagt kapital under själva byggnadstiden.

En ytterligare förutsättning för statens understödjande av Ostkustbanan

är givetvis, att den rättstvist, som öppnats rörande giltigheten av

det av Uppsala—Gävle järnvägsaktiebolag lämnade godkännandet av det

mellan Ostkustbanekommittén och detta bolag uppgjorda avtalet om inlösen

av sistnämnda järnväg, bliver slutligen avgjord och deras talan,

som yrkat på avtalets hävande, ogillad. Underrättens och Svea hovrätts

dom hava redan gått i sådan riktning. Talan har fullföljts hos Kungl.

Maj:t, men hava, enligt vad som uppgivits, klagandena förklarat sig beredda

att nedlägga sin talan för att icke förhindra Ostkustbanans fullbordande,

för den händelse detta i övrigt kunde nöjaktigt tryggas.

För att emellertid det nuvarande''bolaget skall kunna äga trygghet

för arbetenas bedrivande under den närmaste tiden, torde det vara nödvändigt,

att bolaget redan nu tillförsäkras ett ytterligare lån å 3,000,000

kronor. Beträffande villkoren för detta lån får riksdagen hänvisa till de

bestämmelser, som äro fastställda för bolagets redan tidigare provisoriskt

beviljade statslån å 3,000,000 kronor, vilka bestämmelser, torde kunna

tjäna till förebild jämväl för utbetalandet av det nu ifrågasatta ytterligare

lånebeloppet. Dock torde ingen begränsning i fråga om den sträcka av

banan, där det nya lånebeloppet må användas, behöva ifrågakomma, i

vidare mån än att någon del av lånebeloppet icke må nedläggas å bandelen

Ljusne—Gävle, förr än avtalet om inlösen av Uppsala—Gävle järnväg

vunnit definitiv giltighet. När så skett, torde högst en tredjedel av

beloppet få nedläggas å nämnda handel. Härav bör dock följa, att

hela banan och icke allenast viss del av densamma skall utgöra realsäkerhet

för det nya lånet. Då beloppet redan inom närmaste tiden

bör stå till disposition, torde medel för ändamålet — att utgå av lånemedel

— böra anvisas å tilläggsstaten för innevarande år, och bör lånet,

i den mån så för arbetenas bedrivande erfordras, få lyftas, så snart bolagsstämma

beslutat vidtaga åtgärder för uppfyllande av de villkor beträffande

säkerheten in. in., som i övrigt enligt ovanstående skall gälla för lånet.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse Nr 292.

7

Under åberopande av vad riksdagen sålunda anfört och med förmälan

därjämte att riksdagen i likhet med Eders Kungl. Maj:t funnit det

i statsrådsprotokollet omförmälda förslaget till avtal angående statsinlösen

av Uppsala—Gävle järnväg vara av beskaffenhet att kunna från statens

sida godtagas, får riksdagen ej mindre anmäla, att riksdagen i anledning

av förevarande proposition,

dels såsom statslån åt Ostkustbanans aktiebolag, att utgå på villkor,

som Eders Kungl. Maj:t äger fastställa, under utgifter för kapitalökning:

låneunderstöd, å tilläggsstat för år 1922 såsom reservationsanslag anvisat

ett belopp av 3,000,000 kronor, att utgå av lånemedel;

dels ock bemyndigat Eders Kungl. Maj:t godkänna det i statsrådsprotokollet

över kommunikationsärenden den 31 mars 1922 omförmälda

förslag till avtal mellan svenska staten, å ena, och Uppsala—Gävle järnvägsaktiebolag,

å andra sidan, angående statsinlösen av Uppsala—Gävle

järnväg;

än även anhålla, att Eders Kungl. Maj:t måtte ^föranstalta om upprättande

av förslag rörande statens medverkan till en finansiering av

Ostkustbanan i enlighet med ovan angivna riktlinjer.

Stockholm den 7 juni 1922.

Med undersåtlig vördnad.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.