Sök i Ratio Lex

Skrivelse till Konungen i anledning av vissa framställningar angående understöd eller ersättning i anledning av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring.

1922-06-09 · 3 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,5 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 3 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Rskr. 1922:301, Skrivelse till Konungen i anledning av vissa framställningar angående understöd eller ersättning i anledning av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse Nr 301.

1

Nr 301.

Godkänd av första kammaren den 9 juni 1922.

Godkänd av andra kammaren den 9 juni 1922.

Riksdagens skrivelse till Konungen i anledning av vissa framställningar

angående understöd eller ersättning i anledning av

kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring.

(Bankoutskottets utlåtande nr 36.)

Till Konungen.

l:o) I en inom riksdagen väckt motion har hemställts, »att riksdagen

ville besluta, att ersättning skall utgå till f. d. 2 kl. sjömannen

vid 1 Eldarekompaniet nr 203 Petter Edvard Ekdahl för kroppsskada,

ådragen under militärtjänstgöring, oberoende av den omständigheten,

att framställning om sådan ersättning icke blivit gjord inom föreskriven

tid».

Av handlingarna i ärendet framgår, att Ekdahl i mars månad 1912

under krigstjänstgöring ådragit sig skada å högra knät, för vilken skada

han måst vårdas å sjukhus under tiden den 20 juli 1912—den 11 maj

1915 och den 20 juli 1917—den 4 maj 1920, då amputation av högra

benet, måst företagas, ävensom att en av Ekdahl år 1915 gjord framställning

om ersättning i anledning av ifrågavarande skada icke kunnat

av riksförsäkringsanstalten bifallas, enär densamma icke skett inom den

i 12 § av förordningen den 18 juni 1909 om ersättning i anledning av

kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring, föreskrivna tid av två

år efter det skadan yppats.

Riksdagen tillåter sig erinra, att riksdagen efter framställning av

Eders Kungl. Maj:t i ett flertal fall medgivit, att ersättning enligt 1909

års ■ förordning må utgå utan hinder av berörda preskriptionsbestäm
Bihang

till riksdagens .protokoll 1922. 14 sand. (Nr 301.)

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Riksdagens skrivelse Nr 301.

ruelse, ävensom att, på grund av det stora antalet framställningar av

ifrågavarande art, tiden för förverkande av rätten till sådan ersättning

genom beslut av 1920 års riksdag utsträckts till tre år efter det skadan

yppats. Då, såsom av handlingarna i ärendet framgår, Ekdahl, därest

han inom föreskriven tid ingivit sin framställning, skulle hava varit berättigad

till ersättning enligt 1909 års förordning, har riksdagen, i betraktande

jämväl av de i motionen anförda omständigheterna i övrigt,

funnit sig höra medgiva, att Ekdahl utan hinder därav, att framställning

om ersättning icke blivit gjord inom föreskriven tid, må komma

i åtnjutande av den ersättning, vartill han enligt grunderna för berörda

förordning kan anses berättigad.

Under åberopande av det anförda får riksdagen anmäla, att riksdagen,

i anledning av förevarande motion medgivit, att till förre andra

klass sjömannen Petter Edvard Ekdahl må — utan hinder därav, att

framställning om ersättning icke blivit gjord inom den tid, som föreskrivits

i 12 § av förordningen den 18 juni 1909 om ersättning i anledning

av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring från beväringsmanskapets

invalid- och pensionsfond utbetalas den ersättning,

vartill han enligt grunderna för nämnda förordning kan anses berättigad.

2:o) I en inom riksdagen väckt motion har hemställts, »att riksdagen

för sin del måtte medgiva, att till f. d. värnpliktige nr 26 16/05

Carl Emanuel Olsson från Borgholms stad må — utan hinder därav

att framställning om ersättning icke blivit gjord inom den i § 12 av

förordningen av 18 juni 1909 om ersättning i anledning av kroppsskada

ådragen under militärtjänstgöring föreskriven tid — från beväringsmanskapets

invalid- och pensionsfond utbetalas den ersättning, vartill han

enligt grunderna för nämnda förordning kan anses berättigad.»

Såsom av utredningen i ärendet framgår, torde anledningen till att

Olssons ansökningar om ersättning på grund av ifrågavarande sjukdom

icke vunnit bifall, närmast vara att söka, icke såsom i. motionen framhållits

i den omständigheten, att framställning icke gjorts inom den i

förordningen den 18 juni 1909 om ersättning i anledning av kroppsskada,

ådragen under militärtjänstgöring, föreskrivna tiden av två år

efter det skadan yppades, utan huvudsakligen däruti, att sagda förordning

överhuvud icke ansetts tillämplig på förevarande fall. Enligt bestämmelse

i 1 § sista stycket av nämnda förordning utgår ersättning,

om sjukdom med därav följande skada yppas under eller efter slutad

militärtjänstgöring, endast under förutsättning, att tjänstgöringen »skäligen

kan antagas hava till sjukdomen bidragit». Detta har här icke

ansetts vara fallet, i det att flertalet av de i ärendet hörda läkarna

s. 3 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse Nr 301. 3

ansett omöjligt, att krigstjänstgöringen kunnat vara orsak tillsjukdomen.

Å andra sidan kava emellertid, såsom av den i ärendet förebragta utledningen

framgår, så gott som alla de i ärendet börda sakkunniga

varit ense därom, att det icke vore uteslutet, att tjänstgöringen kan bava

givit anledning till sjukdomens utbrott vid tillfället i fråga samt bidragit

till utvecklingen och förvärrandet av densamma. Även om vid en

sträng tolkning av ovan anförda bestämmelse sistnämnda omständighet

icke kan anses tillräcklig för att möjliggöra tilldelandet av ersättning

enligt förordningen, synes det likväl med hänsyn till vad i ärendet blivit

upplyst vara billigt, att något understöd från det allmännas sida beredes

Olsson. Av vad chefen för pensionsstyrelsen i en till riksdagens vederbörande

utskott ingiven promemoria yttrat torde framgå, att Olsson icke

kan bliva föremål för sjukvårdande åtgärder från pensionsstyrelsens sida

eller enligt pensionsförsäkringslagen komma i åtnjutande av pension till

sådan storlek, att den kan möjliggöra en torftig bärgning för honom

och hans familj. Vid sådant förhållande har riksdagen ansett ett understöd

böra beviljas Olsson från allmänna indragningsstaten; och har

detta bestämts att utgå med det belopp, som skulle hava tillkommit

Olsson, därest 1909 års förordning varit på honom tillämplig. Sålunda

bör han givetvis även komma i åtnjutande av den förhöjning, som enligt

gällande bestämmelser utgår eller kan komma att utgå å ersättning

enligt nämnda förordning. Däremot har i förevarande fall ansetts böra

särskilt föreskrivas, att å understödet icke må utgå dyrtidstillägg eller

pensionstillägg, enär Olsson eljest skulle bliva gynnsammare ställd än

ersättningstagare enligt 1909 års förordning. Understödet har beviljats

att utgå från och med ingången av år 1922.

Under åberopande av det anförda får riksdagen anmäla, att riksdagen,

i anledning av förevarande motion medgivit, att till värnpliktige

Carl Emanuel Olsson må från och med den 1 januari 1922 under hans

återstående livstid från allmänna indragningsstaten utbetalas det understöd,

som skulle hava tillkommit honom, därest förordningen den 18

juni 1909 om . ersättning i anledning av kroppsskada, ådragen under

militärtjänstgöring, varit på honom tillämplig; dock utan rätt för Olsson

att å sagda understöd åtnjuta dyrtids- eller pensionstillägg.

Stockholm den 9 juni 1922.

Med undersåtlig vördnad.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.