Sök i Ratio Lex

Skrivelse till Konungen, angående vissa framställningar rörande pensioner och understöd.

1922-06-09 · 7 sidor, varav 7 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 7 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Rskr. 1922:303, Skrivelse till Konungen, angående vissa framställningar rörande pensioner och understöd.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse Nr 303.

1

Nr 303.

Godkänd av första kammaren den 9 juni 1922.

Godkänd av andra kammaren den 9 juni 1922.

Riksdagens skrivelse till Konungen, angående vissa framställningar

rörande pensioner och understöd.

(Bankoutskottets utlåtanden nr 22 och 33 samt memorial nr 40.)

Till Konungen.

#

l:o) I en till riksdagen den 20 januari 1922 avlåten proposition,

nr 33, har Eders Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen bilagt

utdrag av statsrådsprotokollet över kommunikationsärenden för samma dag,

föreslagit riksdagen medgiva, att till sådana f. d. poststationsföreståndare

och lantbrevbärare, som frånträtt sina befattningar före 1918 års

ingång och vilka åtnjuta understöd för sin återstående livstid av det

å postverkets stat för driftkostnader upptagna förslagsanslaget till livräntor

och understöd, må under år 1922 av postmedel utbetalas förhöjning

med femtio procent av vederbörande tillkommande understöd.

Riksdagen, som tillåter sig erinra, att såväl 1920 som 1921 års

riksdag fattat enahanda beslut i ämnet, anmäler, att riksdagen bifallit

Eders Kungl. Maj:ts ifrågavarande proposition.

2:o) I en till riksdagen den 10 februari 1922 avlåten proposition,

nr 70, bar Eders Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen bilagt

utdrag av statsrådsprotokollet över kommunikationsärenden för samma

dag, föreslagit riksdagen att bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till

riksdagen föredragande departementschefen hemställt.

a) I punkt l:o av sagda proposition bar föreslagits, att riksdagen

må medgiva, att förra postexpeditörerna Eva Maria Gustafva Pbalén

Bihang till riksdagens protokoll 1922. 11 samt. Nr 303. 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Riksdagens skrivelse Nr 303.

och Ester Frideborg Amalia Alm må från och med den 1 januari 1922

under sin återstående livstid, utöver dem jämlikt lagen angående rätt

till tjänstepension för ordinarie tjänstemän vid postverket med flera verk

den 4 juni 1920 tillerkänd pension av 1,608 kronor, uppbära en årlig

tilläggspension, Phalén med 300 kronor och Alm med 250 kronor, att

utgå av postmedel.

På de i statsrådsprotokollet anförda skäl har riksdagen bifallit

Eders Kungl. Maj:ts ifrågavarande framställning.

b) I punkt 2:o har hemställts, att riksdagen må medgiva, att extra

postiljonerna Viktor Gustafsson och Bruno Rickard Rudolf Burström må

från och med månaden näst efter den, under vilken vederbörande kan

varda entledigad från sin befattning i postverket, under sin återstående

livstid åtnjuta ett årligt understöd, att utgå av postmedel, Gustafsson

med 1,270 kronor och Burström med 750 kronor.

Riksdagen får anmäla, att Eders Kungl. Maj:ts ifrågavarande

framställning av riksdagen bifallits.

c) Under punkt 3:o har föreslagits, att riksdagen må medgiva,

att förra städerskan .Bernhardina Pettersson må räknat från och med

den 1 januari 1922 under sin återstående livstid uppbära ett årligt

understöd av 350 kronor, att utgå av postmedel.

Riksdagen har icke funnit anledning till erinran mot Eders Kungl.

Maj:ts förslag och har sålunda bifallit Eders Kungl. Maj:ts ifrågavarande

framställning.

d) I punkt 4:o har hemställts, att riksdagen må medgiva, att förste

postiljonen Johannes Andersson Almén må, utöver det av honom av

riksdagen förut tillerkända understöd, från och med 1 januari 1922

under sin återstående tjänstetid vid postverket åtnjuta ett ytterligare

årligt understöd av 408 kronor, att utgå av postmedel, med rätt för

honom att å beloppet uppbära dyrtidstillägg efter de grunder, som äro

eller kunna bliva bestämda för åtnjutande av dyrtidstillägg å hans

avlöningsförmåner såsom förste postiljon.

Enligt Eders Kungl. Maj:ts förslag skulle det ifrågasatta understödet

utgå till Almén endast under den tid, han kvarstår i postverkets tjänst.

Vid avgång från tjänsten skulle han sålunda endast erhålla pension

såsom förste postiljon. Denna pension understiger med 240 kronor det

pensionsbelopp, som skulle hava tillkommit honom, därest han befordrats

till överpostiljon. I enlighet med inom riksdagen uttalad uppfattning

torde billigheten bjuda, att Almén vid avgången beredes pension, såsom

om han vunnit befordran till överpostiljon.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse Nr 303.

3

Riksdagen, som icke funnit anledning till erinran mot Eders Kungl.

Maj:ts förslag, har bifallit Eders Kung!. Maj:ts ifrågavarande framställning.

3:o) 1 en inom riksdagen väckt motion har hemställts, »att riksdagen

måtte bevilja förre postföraren Mikael Mikaelsson i Yttervik,

Tärna socken, ett årligt understöd av 250 kronor».

Riksdagen har, i anledning av förevarande motion, medgivit, att

förre postföraren Mikael Mikaelsson i Yttervik, Tärna socken, må från

och med den 1 januari 1922 under sin återstående livstid av postmedel

uppbära ett årligt understöd av tvåhundrafemtio kronor.

4:o) I en inom riksdagen väckt motion har hemställts, »att riksdagen

måtte besluta, att till avlidna telefonarbetaren Lars Verner Englunds

änka Anna Persdotter Englund i Laknäs, Leksands socken, måtte

från och med detta år utgå femtio (50) kronor till understöd för vart

och ett av hennes fyra minderåriga barn, tills de äro fyllda sexton år».

Såsom i motionen framhållits, föreligger icke någon rätt till

pension för änkan Englund. Någon sådan bör enligt riksdagens åsikt

icke heller ifrågakomma, då hon är jämförelsevis ung och på grund

härav får antagas kunna med arbete försörja sig. Däremot har på

grund av föreliggande omständigheter billigheten synts bjuda, att, på

sätt riksdagen i ett par liknande fall beslutit, hjälp må utgå av statsmedel

i form av uppfostringsbidrag för makarnas minderåriga barn; och

har riksdagen i sådant avseende tillerkänt barnen understöd med 100

kronor åidigen för vart och ett av dem, att utgå från och med den

1 januari 1922 intill utgången av det år, under vilket barnet uppnår

18 års ålder. Understöden hava såsom i tidigare fall skett, anvisats

att utgå av telegrafverkets medel.

Riksdagen får alltså anmäla, att riksdagen i anledning av förevarande

motion medgivit, att vart och ett av avlidne linjearbetaren Lars

Verner Englunds omyndiga barn Albert Verner, Signe Maria, Elsa

Linnéa och Frida Albertina må från och med den 1 januari 1922 till

och med det kalenderår, under vilket barnet uppnår 18 års ålder, av

telegrafverkets medel uppbära ett årligt understöd av etthundra kronor.

5:o) I en inom riksdagen väckt motion har hemställts, att »riksdagen

måtte från och med den 1 januari 1922 bevilja f. d. stationsmästaren

vid statens järnvägar C. L. Ehrnström en årlig pension av 800

kronor att utgå av trafikmedel»

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Riksdagens skrivelse Nr 303.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Ehrnström i skrivelse den

2 juni 1917 hos järnvägsstyrelsen anhållit om pension eller något annat

understöd, då han på grund av framskriden ålder och i järnvägens

tjänst ådragna skador vore oförmögen att försörja sig och sin familj.

I häröver avgivet yttrande meddelade distriktsförvaltningen vid statens

järnvägars femte distrikt, att Ehrnström vid upptäckten av den brist i

kassan å Avafors station, som vid verkställd inventering den 19 oktober

1914 befunnits föreligga, blivit försatt ur tjänstgöring samt att han under

hand erhållit den upplysningen, att han hade att välja mellan att själv

begära avsked med risk att icke erhålla pension eller ock att låta balansmålet

bliva föremål för kammarrättens prövning och efter dess dom,

som sannolikt komme att innebära avsked utan pension, söka nåd samt,

om dylik beviljades, sedermera kunna erhålla avsked med pension. Ehrnström

hade emellertid föredragit att själv begära avsked. Vid föredragning

av ärendet den 2 juli 1917 fann styrelsen ansökningen icke kunna

föranleda till någon styrelsens åtgärd.

Med hänsyn till Ehrnströms långvariga tjänstgöring vid statens

järnvägar (omkring 40 år) och då han enligt uppgift därunder erlagt

föreskrivna pensionsavgifter, har det synts riksdagen, i betraktande jämväl

av hans enligt handlingarna vitsordade, på senare tid iakttagna välförhållande

och övriga föreliggande omständigheter, billigt, att något

vederlag beredes honom för den pension, han gått förlustig. Riksdagen

har i sådant avseende medgivit, att Ehrnström må tillerkännas en årlig

pension av 400 kronor, motsvarande ungefär vad som skulle till honom

utgå i pension med beräkning allenast av de utav honom inbetalda

pensionsavgifterna.

Pensionen har, såsom i motionen ifrågasatts, anvisats att utgå av

trafikmedel från och med den 1 januari innevarande år.

Riksdagen får alltså anmäla, att riksdagen i anledning av förevarande

motion medgivit, att förre stationsmästaren C. L. Ehrnström må

från och med den 1 januari 1922 under sin återstående livstid av trafikmedel

uppbära en årlig pension av fyrahundra kronor.

6:o) I en inom riksdagen väckt motion har hemställts, »att riksdagen

måtte bevilja grindvakterskan Anna Hansson Hall ett årligt

understöd av 300 kronor av trafikmedel att utgå från och med månaden

näst efter den, då hon erhållit eller erhåller avsked från sin befattning».

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Anna Hansson Hall,

som är född den 13 februari 1856, under omkring 14 år varit anställd

som grindvakterska vid Söderhamn—Bergviks järnväg och därefter,

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Riksdagens skrivelse Nr 303.

sedan staten övertagit nämnda järnväg, under 35 år i samma egenskap

haft anställning i statens järnvägars tjänst. På grund härav och då

hon, såsom järnvägsstyrelsen i avgivet yttrande upplyst, under sistnämnda

tid haft sin egentliga utkomst från statens järnvägar, har riksdagen i

likhet med i ärendet hörda myndigheter funnit billigt, att hon beredes

något understöd av allmänna medel, sedan hon på grund av förändrade

anordningar vid vederbörande järnvägsstation icke längre kan bibehålla

sin tjänst. Mot det i sådant avseende föreslagna beloppet har riksdagen

icke haft något att erinra.

Riksdagen får sålunda anmäla, att riksdagen, med bifall till förevarande

motion, medgivit, att till grindvakterskan Anna Hansson Hall,

född Larsdotter, må från och med månaden näst efter den, varunder

hon entledigas från sin anställning i statens järnvägars tjänst, så länge

hon förbliver i sitt nuvarande änkestånd, av itrafikmedel utgå ett årligt

understöd av trehundra kronor.

7:o) I en inom riksdagen väckt motion har hemställts, »att riksdagen

måtte tillerkänna änkan Beda Edvardina Andreasson, född Kumlin,

och hennes minderåriga barn Karin Margareta och Gustav Elis ett årligt

understöd från och med tiden för mannens dödsfall att utgå av

trafikmedel».

Riksdagen har beviljat änkan efter f. d. överbanmästaren J. A.

Andreasson, Beda Andreasson, född Kumlin, under hennes återstående

livstid, så länge hon lever ogift, ett årligt understöd av fyrahundra

kronor, att utgå av trafikmedel.

8:o) I en till riksdagen avlåten den 24 februari 1922 dagtecknad proposition

nr 101 har Eders Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen

bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över kommunikationsärenden för

samma dag, föreslagit riksdagen att bifalla de förslag, om vilkas avlåtande

till riksdagen föredragande departementschefen hemställt.

a) I punkt Ro) av sagda proposition har föreslagits, att riksdagen

må medgiva, att vart och ett av avlidne extra slussvakten Johan Edvin

Hallbergs omyndiga barn Erik Gunnar, Anna Sofia Elisabet och Oskar

Vilhelm må från och med den 1 januari 1922 till och med utgången av

det kalenderår, under vilket barnet uppnått 18 års ålder, av statens

vattenfallsverks medel uppbära ett årligt understöd av 100 kronor.

I en inom riksdagen väckt motion har hemställts, »att riksdagen

måtte med anledning av Kungl. Maj:ts proposition nr 101 punkt i besluta,

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Riksdagens skrivelse Nr 303.

att avlidne extra slussvakten i Trollhättan Johan Edvin Hallbergs

änka må från och med den 1 januari 1922, så länge hon förbliver i sitt

änkestånd, uppbära av statens vattenfallsverk ett årligt understöd av 240

kronor,

att vart och ett av barnen Erik Gunnar, Anna Sofia Elisabet och

Oskar Vilhelm må från och med den 1 januari 1922 till och med utgången

av det kalenderår, under vilket barnet uppnått 18 års ålder, av

statens vattenfallsverks medel uppbära ett årligt understöd av 100

kronor.»

Riksdagen har, i anledning av Eders Kungl. Maj:ts proposition

och förevarande motion, beslutit, att avlidne extra slussvakten i Trollhättan

Johan Edvin Hallbergs änka må från och med den 1 januari 1922,

så länge hon förbliver i sitt änkestånd, uppbära av statens vattenfallsverk

ett årligt understöd av 240 kronor, samt att vart och ett av barnen

Erik Gunnar, Anna Sofia Elisabet och Oskar Vilhelm må från och med

den 1 januari 1922 till och med utgången av det kalenderår, under

vilket barnet uppnått 18 års ålder, av statens vattenfallsverks medel

uppbära ett årligt understöd av 100 kronor.

b) Under punkt 2:o) har hemställts, att riksdagen må medgiva, att

förre arbetaren vid statens vattenfallsverksarbeten i Trollhättan Anders Falk

må från och med månaden näst efter den, under vilken han erhöll avsked

som arbetare vid nämnda arbeten, under sin återstående livstid

åtnjuta ett årligt understöd av 100 kronor, att utgå av det under elfte

huvudtiteln uppförda ordinarie förslagsanslaget till pensionering av förmän

och arbetare vid statens järnvägsbyggnader samt statens vattenfallsverks

byggnadsavdelning.

Mot Eders Kungl. Maj:ts ifrågavarande förslag, som avser att

bereda Falk, utöver honom förut tillkommande understödsbelopp, ett

ytterligare årligt understöd av 100 kronor, har riksdagen icke funnit

anledning till erinran.

Riksdagen har alltså bifallit Eders Kungl. Maj:ts förevarande framställning.

9:o) I en till riksdagen avlåten, den 17 februari 1922 dagtecknad

proposition nr 92 har Eders Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen

bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden för samma

dag, föreslagit riksdagen medgiva, att städerskan hos postsparbanken

Johanna Christina Nilsson må från och med månaden näst efter den,

varunder hon lämnar sin anställning hos postsparbanken, under sin åter
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Riksdagens skrivelse Nr 303.

stående livstid, så länge hon förbliver ogift, åtnjuta ett årligt understöd

av fyrahundrafemtio kronor, att utgå av postsparbankens medel.

Riksdagen har icke haft något att erinra mot Eders Kungl. Maj:ts

förslag och har sålunda bifallit Eders Kungl. Maj:ts ifrågavarande proposition.

10:o) I en till riksdagen avlåten, den 27 januari 1922 dagtecknad

proposition nr 35 har Eders Kungl. Maj:t föreslagit riksdagen att bifalla

de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

Departementschefen har till statsrådsprotokollet över jordbruksärenden

för nyssnämnda dag hemställt, att Eders Kungl. Maj:t måtte

föreslå riksdagen medgiva,

a) att förre kronojägaren i Garphyttans bevakningstrakt av Askersunds

revir Johan Albert Österberg må från och med den 1 november

1921 under sin återstående livstid från statens domäners fond uppbära,

utöver honom författningsenligt tillkommande pension, en årlig fyllnadspension

till sådant belopp, att båda pensionsbeloppen tillsammans uppgå

till 1,280 kronor för år; samt

b) att förre kronojägaren i Sjuenda bevakningstrakt av Södertälje

revirdel Johan Axel Johansson må från och med den 1 november 1921

under sin återstående livstid från statens domäners fond uppbära, utöver

honom författningsenligt tillkommande pension, en årlig fyllnadspension

till sådant belopp, att båda pensionsbeloppen tillsammans uppgå till

1,250 kronor för år.

Under hänvisning till av riksdagen tidigare fattade beslut i liknande

ärenden får riksdagen, som icke funnit anledning till erinran mot Eders

Kungl. Maj:ts förslag, anmäla, att riksdagen bifallit Eders Kungl. Maj:ts

ifrågavarande proposition.

Stockholm den 9 juni 1922.

Med undersåtlig vördnad.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.