Sök i Ratio Lex

Skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till förordning om särskilda ändringar i förordningen den 28 oktober 1910 angående bevillning av fast egendom samt av inkomst att gälla vid 1922 års taxering in. m.

1922-03-02 · 3 sidor


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,1 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: inget tryckt sidnummer kunde läsas ur riksdagens text; sidorna visas utan nummer

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Rskr. 1922:46, Skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till förordning om särskilda ändringar i förordningen den 28 oktober 1910 angående bevillning av fast egendom samt av inkomst att gälla vid 1922 års taxering in. m.

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse Nr 40.

i)

Nr 46.

Godkänd av första kammaren den 2 mars 1922.

Godkänd av andra kammaren den 2 mars 1922.

Riksdagens skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl. Maj.ts proposition

med förslag till förordning om särskilda ändringar i förordningen

den 28 oktober 1910 angående bevillning av fast egendom

samt av inkomst att gälla vid 1922 års taxering in. m.

(Bevillningsutskottets betänkande nr 7.)

Till Konungen.

Genom .proposition, nr 46, av den 3 februari 1922 bär Eders Kungl.

Maj:t, under åberopande av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet

över finansärenden för samma dag, föreslagit riksdagen att antaga

vid propositionen fogade förslag till

dels förordning om särskilda ändringar i förordningen den 28 oktober

1910 (nr 116) angående bevillning av fast egendom samt av inkomst att

gälla vid 1922 års taxering,

dels ock förordning om särskilda ändringar i förordningen den 28

oktober 1910 (nr 117) om taxeringsmyndigheter och förfarandet vid taxering

att gälla vid 1922 års taxering.

Under åberopande av bevillningsutskottets, av riksdagen godkända

betänkande nr 7, varav ett tryckt exemplar härvid fogas, får riksdagen för

Eders Kungl. Maj:t tillkännagiva,

1) att riksdagen, som icke kunnat antaga ovan omförmälda förslag

till förordning om särskilda ändringar i förordningen den 28 oktober 1910

angående bevillning av fast egendom samt av inkomst att gälla vid 1922

års taxering, antagit följande förslag till förordning om särskilda ändringar

Bihang till riksdagens protokoll 1922. 14 sand. Nr 39—50. 2

opaginerad Kontrollera mot PDF

10

Riksdagens skrivelse Nr 46.

i 3 § i de vid förordningen den 28 oktober 1910 angående bevillning av

fast egendom samt av inkomst fogade särskilda anvisningar till ledning vid

taxeringen^att gälla vid 1922 års taxering.

Härigenom förordnas, att 3 § i de vid förordningen den 28 oktober

1910 (nr 116) angående bevillning av fast egendom samt av inkomst fogade

särskilda anvisningar till ledning vid taxeringen skall i nedan angivna delar

vid 1922 års taxering lända till efterrättelse i följande ändrade lydelse:

Särskilda anvisningar till ledning vid taxeringen.

Uppskattning av inkomst av fast egendom.

3 §•

Bestämmelserna om uppskattning — — — undantag och tillägg:

l-:o) Därest skattskyldig åtnjutit sådan inkomst av fast egendom,

varom i 9 § 1 mom. a)—d) sägs, eller inkomst av frälseränta, äger den

skattskyldige åtnjuta avdrag för det genom fastigbetsbevinning beskattade

belopp av sex för hundra av taxeringsvärdet för jordbruksfastighet och fem

för hundra av taxeringsvärdet för annan fastighet, varav inkomsten åtnjutits.

Detta avdrag tillkommer ägaren eller innehavaren av fastigheten utom för

det fall, att jordbruksfastighet upplåtits åt landbo eller arrendator, då

avdraget tillkommer landbon eller arrendator^.

Därest olika skattskyldiga ägt, innehaft eller brukat samma fastighet

under olika delar av nästföregående år, skall avdraget tillkomma den som

för det året påförts de efter taxeringsvärdet utgående kommunalutskylderna

för fastigheten.

Detsamma skall gälla, där ägaren av en jordbruksfastighet själv brukat

en del av fastigheten och haft återstoden utarrenderad, eller fastigheten

eljest varit delad mellan olika brukare, samt särskilda taxeringsvärden icke

varit åsätta de skilda brukningsdelarna.

Avdraget skall beräknas efter taxeringsvärdet året näst före det, då

taxeringen sker. För det fall att fastigheten nästföregående år icke varit

underkastad fastighetsbevillning, men dylik skall utgå för det år, då

taxeringen sker, får avdrag äga rum utan hinder därav, att bevillning för

fastigheten icke utgått, men skall även då avdraget beräknas å taxeringsvärdet

nästföregående år.

2:o) Avdrag för värdeminskning — — — — tillåtet.

3: o) Äger eller brukar skattskyldig — — — —.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse Nr 46.

■ 11

Denna förordning träder i kraft dagen efter den, då förordningen,

enligt å densamma meddelad uppgift, från trycket utkommit i Svensk

författningssamling.

2) att riksdagen antagit ovanomförmälda, vid propositionen fogade

förslag till förordning om särskilda ändringar i förordningen den 28 oktober

1910 om taxeringsmyndigheter och förfarandet vid taxering att gälla vid

1922 års taxering.

Stockholm den 2 mars 1922.

Med undersåtlig vördnad.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.