Sök i Ratio Lex

Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts under tionde huvudtiteln av statsverkspropositionen och propositionen om tillägg sstat för år 1922 gjorda framställningar om vissa anslag till patentoch registreringsverket.

1922-03-11 · 8 sidor, varav 8 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 8 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Rskr. 1922:54, Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts under tionde huvudtiteln av statsverkspropositionen och propositionen om tillägg sstat för år 1922 gjorda framställningar om vissa anslag till patentoch registreringsverket.

Dokumentets text

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Riksdagens skrivelse Nr 54.

Nr 54.

Godkflnd av första kammaren den 11 mars 1922.

GodkSnd av andra kammaren den 11 mars 1922.

Riksdagens skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts

under tionde huvudtiteln av statsverkspropositionen och

propositionen om tillägg sstat för år 1922 gjorda framställningar

om vissa anslag till patent- och registreringsverket.

(Statsutskottets utlåtande nr 14.)

Till Konungen.

1 den till riksdagen den 7 januari 1922 avlåtna propositionen angående

statsverkets tillstånd och behov under tiden 1 januari—30 juni

1923 har Eders Kungl. Maj:t under tionde huvudtiteln, med åberopande

av det vid propositionen fogade statsrådsprotokollet över handelsärenden

samma dag, punkterna 19 och 21, föreslagit riksdagen att

dels, för år räknat, minska det i staten för patent- och registreringsverket

upptagna förslagsanslaget till renskrivning och skrivmaterialier

m. m., nu 105,000 kronor, med 15,900 kronor till 89,100 kronor,

dels, likaledes för år räknat, höja det i samma stat upptagna förslagsanslaget

till bidrag till patentunionens internationella byrå i Bern,

nu 1,600 kronor, med 1,600 kronor till 3,200 kronor,

dels för tiden 1 januari—30 juni 1923 upptaga det ordinarie reservationsanslaget

till upprätthållande av patent- och registreringsverkets

verksamhet, nu 970,440 kronor, med hälften av det belopp, som, vid

bifall till vad ovan föreslagits, skulle utgöra slutsumman av staten för

patent- och registreringsverket, eller 478,070 kronor, att direkt utgå av

patent- och varumärkes- samt registreringsavgifters medel,

s. 7 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse Nr 54.

7

dels ock för beredande av tillfällig försträckning åt patent- och

registreringsverket å extra stat för tiden 1 januari—30 juni 1923 anvisa

ett förslagsanslag, högst, 75,000 kronor, att av patent- och registreringsverket

återbetalas, i den mån reservationerna å anslaget till upprätthållande

av ämbetsverkets verksamhet därtill lämna tillgång.

Vidare har Eders Kungl. Maj:t i den ovanberörda dag avlåtna propositionen

med förslag till tilläggsstat för år 1922 under samma huvudtitel

(punkt 4) föreslagit riksdagen att för beredande av tillfällig försträckning

åt patent- och registreringsverket å tilläggsstat för år 1922

anvisa ett förslagsanslag, högst, 225,000 kronor, att av patent- och

registreringsverket likaledes återbetalas i den mån reservationerna å

anslaget till upprätthållande av ämbetsverkets verksamhet därtill lämna

tillgång.

I 1922 års riksstat är det ordinarie reservationsanslaget till upprätthållande

av patent- och registreringsverkets verksamhet uppfört med

970,440 kronor, att av patent- och varumärkes- samt registreringsavgifters

medel direkt utgå.

kronor 509,000

» 138,000

b 105,000

Den för ämbetsverket godkända staten har följande utseende:

Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsvis beräknade

till ...........................................................................

Vikariatsersättningar samt avlöningar till icke-ordinarie

befattningshavare m. m., förslagsvis beräknade till ..

Renskrivning och skrivmaterialier, postavgifter, hyror,

bränsle, lyse, renhållning och städning samt inventariers

anskaffande och underhåll m. m., förslagsvis beräknat

till .............................................................................

Böcker och tidskrifter, tryckning och bindningskostnader,

kungörelser och publikationer m. m., efter avdrag av

influtna prenumerationsavgifter och dylikt, förslagsvis

beräknat till.................................................................

Återställda registreringsavgifter, förslagsvis beräknade

till ............................................................................................

Bidrag till patentunionens internationella byrå i Bern,

förslagsvis beräknat till ....................................................

Pensioner åt avskedade tjänstemän, förslagsvis beräknade

till..................................................................................

200,000

15,000

1,600

1,840

Summa kronor 970,440.

Enligt Eders Kungl. Maj:ts föreliggande förslag skulle i ovanstående

stat vidtagas de ändringar, att, för helt år räknat, anslaget till ren
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Riksdagens skrivelse Nr 54.

skrivning, skrivmaterialier m. m., nu 105,000 kronor, sänkes med 15,900

kronor till 89,100 kronor och anslaget till bidrag till patentunionens

internationella byrå i Bern, nu 1,600 kronor, höjes med 1,600 kronor

till 3,200 kronor. Slutsumman av helårsstaten, nu 970,440 kronor,

skulle alltså sänkas till 956,140 kronor, varav å övergångsbudgeten skulle

uppföras halva beloppet eller 478,070 kronor.

De av Eders Kungl. Maj:t i statsverkspropositionen för första halvåret

1923 samt å 1922 års tilläggsstat äskade anslagen för beredande av

tillfällig förstärkning åt patent- och registreringsverket äro föranledda

därav, att verket, enligt vad detsamma i skrivelse den 25 november

1921 hos Eders Kungl. Maj:t anmält, imder den närmaste tiden icke

vore i stånd att, såsom avsetts, med de till förfogande stående medel

helt bestrida de av verkets drift föranledda utgifterna.

Innan riksdagen ingår i prövning av Eders Kungl. Maj:ts nu föreliggande

förslag, får riksdagen till en början erinra om, att patent- och

registreringsverket redau i skrivelse den 5 november 1920 till Eders Kungl.

Magt anmälde, att ämbetsverket ansåg sig icke vara i stånd att med de till

verkets förfogande stående medel bestrida, jämte de löpande utgifterna

för uppehållande av verkets drift, jämväl de resterande kostnaderna för

uppförande och inredning av verkets då ännu icke fullbordade nybyggnad.

På grund av denna framställning föreslog Eders Kungl. Maj:t sistlidet

års riksdag att för tillfällig förstärkning av reservationsanslaget till

upprätthållande av patent- och registreringsverkets verksamhet å tillläggsstat

för år 1921 anvisa ett förslagsanslag å högst 1^000,000 kronor,

att av patent- och registreringsverket återbetalas i den mån reservationerna

å förstnämnda anslag därtill lämnade tillgång. Med anledning

av denna framställning uttalade riksdagen, att riksdagen visserligen

funnit ett förstärkningsanslag för ifrågavarande ändamål oundgängligt,

men ansåge sig riksdagen kunna ifrågasätta, huruvida icke

ett avsevärt lägre belopp än det av Eders Kungl. Maj:t föreslagna skulle

kunna visa sig tillräckligt. Efter under hand erhållet meddelande om att

ämbetsverket för nybyggnadsarbetet vållats viss oförutsedd utgift, fann

riksdagen sig likväl icke kunna bestämma anslaget lägre än 900,000

kronor, vilket belopp av riksdagen anvisades på det av Eders Kungl.

Maj:t föreslagna villkoret.

Tillika får riksdagen erinra, att vid prövning av det förslag till

ordinarie stat för patent- och registreringsverket år 1922, som Eders Kungl.

Maj:t framlade för sistlidet års riksdag, riksdagen anförde bland annat,

att riksdagen icke kunnat undgå att finna de för renskrivning och skriv
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse Nr 54-

9

materialier in. in. samt böcker och tidskrifter m. in. upptagna anslagsposterna

å 105,000 ocli 200,000 kronor alltför högt beräknade. Riksdagen,

som emellertid ansåg sig icke böra då vidtaga en nedsättning

av posterna i fråga, förutsatte dock, att posterna till ett kommande år

i avsevärd mån begränsades, och betonade riksdagen angelägenheten

av, att i verkets administration all nödig sparsamhet iakttoges samt att

varje överflödig utgift undvekes.

Då riksdagen nu haft att pröva Eders Kungl. Maj:ts förevarande förslag

om anslag dels till upprätthållande av patent- och registreringsverkets

verksamhet under första halvåret 1923 dels ock till beredande .av tillfällig

förstärkning åt ämbetsverket ävensom verkets till grund för dessa

förslag till Eders Kungl. Maj:t ingivna framställningar, har riksdagen funnit,

att de erinringar, riksdagen, på sätt ovan nämnts, föregående år vid

beviljande av anslag till verket i fråga fann anledning uttala, icke blivit

av verket tillräckligt beaktade. Att så icke skett, torde bland annat

framgå därav, att verket fortfarande befinner sig i den situationen, att

dess inkomster, trots det under senaste tiden handlagda stora antalet

patentansökningar och beslutad höjning av avgifterna för registrering i

aktiebolagsregistret, icke förslå till täckande av verkets driftkostnader.

I likhet med departementschefen finner ock riksdagen verkets anspråk

på direkta statsanslag för verksamhetens uppehållande ägnade att väcka

stark betänksamhet.

Vad då först vidkommer det ordinarie reservationsanslaget för halvåret

1 januari—30 juni 1923 synes det riksdagen, som om någon ytterligare

minskning skulle kunnat åstadkommas beträffande posten vikariatsersättningar

samt avlöningar till icke-ordinarie befattningshavare m. m. Därest,

såsom riksdagen förutsätter, den av riksdagen för bland annat de

centrala ämbetsverken från och med innevarande år beslutade utökningen

av arbetstiden med en sjunde timme blir på vederbörligt sätt utnyttjad

samt verkets arbete över huvud taget rationellt utföres, så att ett mot

arbetstiden i övrigt svarande resultat därunder utvinnes, torde nämligen

avarbetningen av den kvarstående balansen å oavgjorda ärenden på ett

för allmänheten tillfredsställande sätt kunna bedrivas även med viss

personalminskning utöver den av departementschefen ifrågasatta. Riksdagen

finner sig dock ej för närvarande böra vidtaga sådan minskning. Vidare

synes det riksdagen, att den i anslaget ingående för inköp av böcker och

tidskrifter samt för tryckning och bindningskostnader m. m. avsedda

anslagsposten borde genom hittills i tillräcklig omfattning uppenbarligen

icke vidtagna förbilligande åtgärder av olika slag kunna något nedbringas.

Riksdagen har därför ansett sig böra, för helt år räknat,

Bihang till riksdagens protolcoU 1922. 14 samt. Nr 51—55. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Riksdagens skrivelse Nr 54.

nedsätta denna anslagspost med 20,000 kronor eller för jämnande av

ordinarie reservationsanslagets slutsumma 20,140 kronor. På grund

härav och då riksdagen i övrigt icke ansett sig böra vidtaga någon

ändring i de av Eders Kungl. Maj:t för upprätthållande av patent- och

registreringsverkets verksamhet äskade anslagsposterna, kommer ifrågavarande

anslag för första halvåret 1923 att sluta å 468,000 kronor.

Beträffande härefter de av Eders Kungl. Maj:t å 1922 års tilläggsstat

och för första halvåret 1923 till beredande av tillfällig förstärkning åt

patent- och registreringsverket äskade anslagen har riksdagen, med hänsyn

till verkets ekonomiska ställning, funnit det vara av behovet oundgängligen

påkallat, att jämväl medel för ändamålet i fråga av riksdagen

anvisas. Kostnaderna för verkets nybyggnad och uppköp av inventarier,

sammanlagt omkring 3,300,000 kronor, hava nämligen jämte verkets

övriga omkostnader så fullständigt uttömt verkets tidigare besparingar,

att verket nu saknar nödiga rörelsemedel för uppehållande av driften.

I sammanhang med frågan om kostnaden för nybyggnaden har

riksdagen fäst sin uppmärksamhet vid ett skiljedomsförfarande rörande

vissa av dessa kostnader, angående vilket riksdagen av handlingarna i

ärendet inhämtat följande.

Enligt ett den 31 december 1917 mellan dåvarande överintendentsämbetet,

å ena, samt byggnadsfirman Zetterberg aktiebolag, å andra

sidan, upprättat kontrakt åtog sig firman att på entreprenad mot erhållande

av en summa av 1,490,000 kronor uppföra berörda nybyggnad

i enlighet med bestämmelserna i samma kontrakt. I § 9 av kontraktet

stadgades, att om hindrande strejk, lockout eller blockad uppstode

utan entreprenörens förvållande, entreprenören skulle vara berättigad

till förlängning av arbetstiden, motsvarande den tidsförlust han

bevisligen lidit, men skulle icke äga rätt till annan ersättning. Detsamma

skulle även gälla om entreprenören hindrades i sitt arbete av

force majeure. Enligt § 24 finge tvist rörande tolkningen och tillämpningen

av kontraktet med tillhörande ritningar och beskrivningar och

därmed sammanhängande åtaganden ej dragas under domstols prövning

utan skulle hänskjutas till Sveriges tekniskt-industriella skiljedomsinstitut.

I skrivelse till byggnadsstyrelsen den 28 november 1918 anhöll

entreprenören dels på grund av utbruten långvarig strejk om förlängning

av entreprenadtiden dels ock på grund av framtvingade högre arbetspriser

och minskad arbetstid om tillägg till entreprenadsumman. Genom

beslut den 12 december 1918 fann styrelsen framställningen ej kunna

bifallas.

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Riksdagens skrivelse Nr 54.

Efter förnyade liknande yrkanden påkallade entreprenören den 4

oktober 1920 hos ovannämnda skiljedomsinstitut tillämpning av det i

§ 24 av kontraktet omhandlade skiljedomsavtalet, under framhållande

av att sedermera flera omständigheter tillkommit, över vilka någon entreprenör

ej kunnat råda och på grund av vilka firman enligt kontraktet

måste vara berättigad såväl till förlängning av entreprenadtiden som

ock till ersättning för uppkommen merkostnad, vilken närmast hänförde

sig till arbetarnas ökade avlöning och minskade arbetstid i

förhållande till de vid kontraktets avslutande rådande arbetsavtalen.

Byggnadsstyrelsen bestred, att de av firman sålunda väckta anspråken

enligt parternas avtal utgjorde föremål för avgörande genom skiljemän.

Den 26 oktober 1920 utsåg institutet skiljemän. Firman yrkade

inför skiljedomstolen åläggande för byggnadsstyrelsen att till firman

utgiva ett belopp av 324,855 kronor 2 öre. Styrelsen företräddes

inför domstolen av utav justitiekanslersämbetet utsett ombud. Under

handläggningen av målet förklarade sig nämnda ombud frånträda invändningen

ifraga om skiljedomstolens behörighet att pröva tvisten.

Vidare medgav ombudet, att tiden för skiljedomens meddelande utsträcktes

till utgången av april 1921.

Den 19 april 1921 meddelades dom i saken, därvid domstolen,

enär styrelsen återkallat sin invändning ifråga om dess behörighet,

fann vidare yttrande därutinnan ej vara av nöden, men ansåg sig i

anledning av ett efter berörda återkallande från styrelsens sida gjort

uttalande böra uttryckligen förklara, att den i allt fall funnit invändningen

icke förtjäna avseende. Vidkommande själva saken prövade

skiljedomstolen rättvist och billigt på det sätt bifalla firmans talan, att

styrelsen förpliktades såsom gottgörelse i ifrågavarande hänseende till

firman utgiva ett skäligen jämkat belopp av 77,000 kronor. Vidare

förklarades firman berättigad till förlängning i entreprenadtiden med 40

söckendagar. Kostnaderna för skiljedomen, 10,525 kronor, skulle gäldas

till hälften av vardera parten.

Efter det byggnadsstyrelsen hos Eders Kungl. Maj:t anmält vad sålunda

förekommit, inhämtade Eders Kungl. Maj:t yttrande i saken från justitiekanslersämbetet,

som i utlåtande den 8 juni 1921 framhöll, bland annat, att

det enligt ämbetets uppfattning måste ur rättslig synpunkt anses ganska

märkligt, att skiljemännen, med den lydelse entreprenadkontraktet hade,

kunnat förplikta kronan att utgiva gottgörelse till entreprenören för

ifrågavarande merkostnader. Att på materiella skäl överklaga skiljedomen

vore emellertid lagligen uteslutet. Däremot förelåg möjlighet att

få prövade vissa frågor av formell innebörd, nämligen huruvida tvisten

s. 12 Kontrollera mot PDF

12 Riksdagens skrivelse Nr 54.

skjutits under skiljemännen samt huruvida skiljedomen meddelats inom

stadgad tid. I båda frågorna förelågo emellertid av kronans ombud

inför skiljemännen gjorda medgivanden. Ehuru ämbetet för sin del

ansåge det tvivelaktigt, huruvida ombudet varit behörigt att göra berörda

medgivande, torde dock utsikten att pa antydda grunder undgå

verkställigheten av domen icke vara stor. Ämbetet ansag sig därför

icke böra avstyrka att besparingarna å anslaget till upprätthållande av

patent- och registreringsverkets verksamhet toges i anspråk för fullgörande

av kronans betalningsskyldighet på grund av skiljomannaförfarandet.

Ämbetet ville emellertid ifrågasätta, om det icke vore skäl att

för framtiden söka undvika skiljemannaklausuler i byggnadsstyrelsens

entreprenadkontrakt.

Genom brev den 7 juli 1921 bemyndigade Eders Kungl. Maj:t byggnadsstyrelsen

att till vederbörande utbetala de genom skiljedomen utdömda

belopp jämte arvode till styrelsens ombud, 2,550 kronor, eller

tillhopa 84,812 kronor 50 öre jämte 6 procents ränta å viss del av

sistnämnda belopp. Det belopp som för den slutliga uppgörelsen av

patent- och registreringsverket tillhandahölls byggnadsstyrelsen utgjorde

85,855 kronor.

Vad sålunda förekommit har riksdagen funnit anmärkningsvärt.

Redan den omständigheten att sådan anordning vidtagits, att en

eventuell tvist, däri statsverket är part, skall avgöras av skiljemän,

som tillsättas av en enskild institution, utan rätt för vederbörande statsmyndighet

att taga någon del i personvalet, måste anses synnerligen

betänklig. Vidare har ej heller, såvitt av handlingarna framgår, något

försök gjorts att få skiljedomen upphävd, vilket, med hänsyn till vad

justitiekanslern anfört i ärendet, synes kunnat vara väl motiverat.

Överhuvudtaget kan man icke värja sig för den uppfattningen, att

vid behandlingen av detta ärende statsverkets intressen icke blivit av

dem det vederbort på önskvärt sätt tillvaratagna. Riksdagen har emellertid

uppmärksammat, att dåvarande chefen för kommunikationsdepartementet

med anledning av vad i ärendet förekommit sett sig föranlåten

att den 28 juli 1921 från ett stort antal verk och inrättningar inhämta

yttranden, huruvida det kan anses lämpligt att för framtiden i avtal om

utförande på entreprenad av visst arbete för deras räkning intaga bestämmelse

om att tvister på grund av avtalet icke.få instämmas till

domstol utan skola hänskjutas till avgörande av skiljemän.

Enligt vad ovan nämnts, har riksdagen emellertid funnit det vara

oundgängligt, att patent- och registreringsverket erhåller särskild kassa
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse Nr 54.

13

förstärkning. Med hänsyn, bland annat, till att de från verkets medel

utgående dyrtidstilläggen åt verkets personal synas komma att nedgå

betydligt under de i tidigare kalkyler beräknade beloppen, har riksdagen

funnit sig kunna vidtaga en nedsättning av de av Eders Kungl. Maj:t

äskade anslagen med 25,000 kronor, vilken nedsättning riksdagen anser

böra vidtagas å det å 1922 års tilläggsstat uppförda anslaget,

225.000 kronor.

Under åberopande av vad sålunda anförts får riksdagen anmäla,

att riksdagen, i anledning av Eders Kungl. Maj:ts förevarande förslag,

dels för år räknat, minskat det i staten för patent- och registreringsverket

upptagna förslagsanslaget till renskrivning och skrivmaterialier

m. m., nu 105,000 kronor, med 15,900 kronor till 89,100 kronor;

dels likaledes för år räknat, minskat det i samma stat upptagna

förslagsanslag till böcker och tidskrifter m. m., nu 200,000 kronor,

med 20,140 kronor till 179,860 kronor;

dels likaledes för år räknat, höjt det i samma stat upptagna

förslagsanslaget till bidrag till patentunionens internationella byrå i

Bern, nu 1,600 kronor, med 1,600 kronor till 3,200 kronor;

dels för tiden 1 januari—30 juni 1923 upptagit det ordinarie

reservationsanslaget till upprätthållande av patent- och registreriugsverkets

verksamhet, nu 970,440 kronor, med hälften av det belopp, som,

på grund av vad riksdagen sålunda beslutat, kommer att utgöra slutsumman

av staten för patent- och registreringsverket, eller 468,000 kronor,

att direkt utgå av patent- och varumärkes- samt registreringsavgifters

medel;

dels ock för beredande av tillfällig försträckning åt patent- och

registreringsverket anvisat

ej mindre å extra stat för tiden 1 januari—30 juni 1923 ett förslagsanslag,

högst, 75,000 kronor,

än även å tilläggsstat för år 1922 ett förslagsanslag, högst,

200.000 kronor,

att av patent- och registreringsverket återbetalas i den mån reservationerna

å anslaget till upprätthållande av ämbetsverkets verksamhet

därtill lämna tillgång.

Stockholm den 11 mars 1922.

Med undersåtlig vördnad.

Bihang till riksdagens protokoll 1922. 14 sand. Nr 51—55.

3

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.