Sök i Ratio Lex

Skrivelse till Konungen angående kraftstationen vid Lilla Edet.

1922-03-24 · 11 sidor, varav 10 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 10 av 11 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Rskr. 1922:62, Skrivelse till Konungen angående kraftstationen vid Lilla Edet.

Dokumentets text

s. 3 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse Nr (j%.

3

Nr G2.

Godkänd i första kammaren den 24 mars 1922.

Godkänd i andra kammaren den 24 mars 1922.

Riksdagens skrivelse till Konungen angående kraftstationen vid

Lilla Edet.

(Statsutskottets utlåtande nr 17 A, punkt 17.)

Till Konungen.

Uti det vid statsverkspropositionen till innevarande riksdag under

rubrik »utgifter för kapitalökning, Bil. 1» fogade statsrådsprotokollet över

kommunikationsärenden för den 7 januari 1922 (sid. 118—120) har departementschefen

till behandling upptagit frågan om anslag till kraftstationen

vid Lilla Edet. Därvid återgives till en början vattenfallsstyrelsens

i skrivelse till Eders Kungl. Maj:t den 27 september 1921 i ämnet

gjorda framställning, så lydande:

»Till den pågående utbyggnaden av kraftstationen vid Lilla Edet

hava hittills av riksdagen beviljats följande anslag:

Riksstat

Tilläggsstat

Summa

För år 1918 . . .

—

700.000

700,000

» 1919 . . .

.......... 2,550,000

—

2,550,000

» 1920 . . .

.......: . . 2,000,000

—

2,000,000

» 1921 . . .

—

—

—

» 1922 . . .

.......... 2,500,000

—

2,500,000

Summa kronor —

—

7,750,000

Arbetena hava under senaste året fortgått efter den arbetsplan, enligt vilken

kraftstationen beräknades bliva färdigställd i slutet av år 1923 eller början av

år 1924.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Riksdagens skrivelse Nr 62.

Fångdammen omkring arbetsplatsen för maskinstationen är numera fullt

iordningställd, och området innanför densamma torrlagt. Betongarbetena för den

permanenta dammbyggnaden äro i huvudsak slutförda. Sedan dessa blivit avslutade,

återstå för denna del av byggnaden endast anskaffande av luckor med

spel samt mindre kompletteringar. Scbaktnings- och bergsprängningsarbetena för

maskinstation och fördelningsbassäng hava fortgått.

Kostnaderna för den första utbyggnaden, omfattande tre maskinaggregat

om sammanlagt 30000 hästkrafter, hava i vattenfallsstyrelsens skrivelse den 29

september 1920 vad beträffar vatten- och husbyggnader uppgivits till sammanlagt

9.400.000 kronor, vartill för turbiner och elektrisk utrustning beräknades komma

9.900.000 kronor eller sammanlagt 19,300,000 kronor. På grund av den inträdda

sänkningen i prisnivån kunna kostnaderna för återstående arbeten numera beräknas

bliva lägre. Sålunda torde sammanlagda kostnaderna för vatten- och husbyggnader

med nu gällande arbetslöner och materialpris belöpa sig till 9,100,000

kronor och kostnaderna för den maskinella utrustningen, såvitt nu kan bedömas,

till omkring 7,500,000 kronor.

En förutsättning för att kraftstationen i enlighet med den hittills följda

arbetsplanen skall kunna tagas i bruk vid årsskiftet 1923—1924 är, att de första

turbinerna beställas redan i slutet av år 1921. Förberedelser härtill äro också

vidtagna i så måtto, att på grundval av utarbetade programhandlingar förfrågningar

rörande turbinleveransen utsänts till större in- och utländska verkstäder.

Såsom redan i inledningen närmare berörts, mana emellertid de nuvarande

ekonomiska förhållandena till den största försiktighet vid utbyggandet av nya

kraftstationer. Kraftavsättningen inom området för Trollhätte kraftverk har i

betydlig grad minskats, i det att icke blott antalet ny tillträdan de kraftabonnenter

nedgått, utan även förmärkts en avsevärd minskning av kraftkonsumtionen från

förutvarande abonnenter. Då därtill kommer, att tidpunkten för påbörjandet av

elektrifieringen av statsbanan Stockholm—Göteborg, för vilken kraftbehovet varit

avsett att till stor del fyllas från Lilla Edets kraftstation, ännu icke blivit bestämd,

och avsättningen för det nya krafttillskott, som genom anläggningen vinnes,

alltså måste anses ganska oviss, finner vattenfallsstyrelsen avgörande skäl tala

för att anläggningens färdigställande tillsvidare uppskjutes, intill dess möjlighet

erhållits för eu skälig förräntning av anläggningskostnaden.

Att omedelbart avbryta arbetena låter sig dock icke med fördel göra på

grund av den risk och de dryga underhållskostnader under uppehållstiden, som

bibehållandet av den stora provisoriska, av trä utförda fångdammen skulle medföra.

Av denna anledning är det lämpligare att, innan arbetena avbrytas, först

färdigställa sådana delar av maskinstationens grundläggning, som ovillkorligen

måste utföras, för att göra fångdammen överflödig och därefter riva densamma.

Dessa arbeten kunna med bibehållande av ungefär nuvarande arbetsstyrka beräknas

bliva färdiga mot slutet av år 1922.

Det bör i detta sammanhang dock framhållas, att arbetenas avbrytande,

även oavsett kostnaderna under själva uppehållet, ränteförluster o. d., nödvändiggör

vissa anordningar och försiktighetsmått, som icke vore behövliga vid utförande

i ett sammanhang och sålunda medföra en direkt ökning av den totala anläggningskostnaden.

Detta tillskott beräknas vid nuvarande prisnivå till omkring

425.000 kronor.

Sammanlagda kostnaderna för redan utförda arbeten och för sådana, som

s. 5 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse Nr OS.

5

enligt vad nyss anförts böra utföras, innan arbetet kan nedläggas, beräknas uppgå

till 5,500,000 kronor. Av de medel, 7,750,000 kronor, som av riksdagen anvisats för

Lilla Edets kraftstationsbyggnad, skulle sålunda 2,250,000 kronor återstå vid 1922

års slut. För underhäll av utförda anläggningar, pumpningskostnader m. in. bör

dock för första hälften av 1923 reserveras ett belopp av 50,000 kronor. Ytterligare

anslag för fortsatt underhåll komma givetvis även att krävas under de följande

åren, men oavsett detta skulle återstående medel, 2,200,000 kronor, bliva disponibla.

Vattenfallsstyrelsen anser sig sålunda icke under nu rådande förhållanden

böra föreslå Kung!. Maj:t att av riksdagen begära ytterligare anslag till fortsättandet

av Lilla Edets kraftverksbyggnad.

Emellertid vill styrelsen icke underlåta att samtidigt framhålla de olägenheter,

som kunna väntas uppstå genom arbetenas avbrytande. Enligt det föregående

skulle arbetena vid Lilla Edet tillsvidare upphöra med utgången av år

1922. Ungefär vid samma tid torde byggnadsarbetena för genomförandet av profilregleringen

av Göta älv mellan Trollhättan och Vargön vara färdiga. Då några

ytterligare byggnadsarbeten för vattenfallsstyrelsens räkning icke för närvarande

äro avsedda att inom de närmaste åren igångsättas i Trollhättan eller i dess närhet,

synes det bliva nödvändigt att ungefär samtidigt avskeda en sammanlagd

arbetsstyrka av omkring 400 man. Det torde knappast vara sannolikt, att vid

nämnda tidpunkt annat liknande arbete, t. ex. vid enskilda byggnadsföretag, står

till buds, varför det kan befaras, att arbetslöshet inträder med åtföljande nationalekonomiska

olägenheter och lidanden för dem, som därav drabbas. Även från

vattenfallsstyrelsens egen synpunkt innebär avskedandet av den dugliga och med

styrelsens arbeten väl förtrogna arbetarstam, som under årens lopp samlats, en

betydande olägenhet genom därmed följande svårigheter att vid framtida återupptagande

av arbetena åter erhålla lämplig personal.

Måhända kunna förhållandena inom kort ändra sig därhän, att industriens

kraftbehov åter tillväxer, och i sådant fall är det givetvis önskvärt, att tillgång

på elektrisk kraft finnes för behovets fyllande.

Skulle Kungl. Maj:t eller riksdagen på sådana grunder finna skäligt, att

byggnadsarbetet vid Lilla Edet bör kontinuerligt fortsättas, anser vattenfallsstyrelsen

emellertid nödvändigt, att en avsevärd del av kostnaderna därför bestridas

av sådana medel, som icke skola förräntas av den färdiga anläggningens inkomster,

exempelvis genom bidrag av anslagsmedel till arbetslöshetens bekämpande.»

Efter att hava omförmält, hurusom vattenfallsstyrelsen, sedan framställning

inkommit från ett möte i Lilla Edet om arbetenas fortsättande,

i den 5 december 1921 avgivet utlåtande tillstyrkt, att arbetena fortsattes

under förutsättning dels att anslagsmedel, som icke behövde av företaget

förräntas, ställdes till styrelsens förfogande för ändamålet i erforderlig omfattning,

dels att uppgörelse om maskinleveranser kunde ske till skäliga

pris och att arbetskostnaderna kunde reduceras till sådan höjd, som

svarade mot arbetets natur av nödhjårsarbete, anför departementschefen

för egen del följande:

»Som styrelsens yttrande ger vid handen, har en väsentlig nedgång

inträffat i kraftavsättningen inom området för Trollhätte kraftverk. Detta

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Riksdagens skrivelse Nr 62.

har medfört, att det måste anses ovisst, när det ytterligare krafttillskott,

som skulle vinnas genom Lilla Edets kraftstation, kan bliva erforderligt.

Att vid sådant förhållande fortsätta arbetena å kraftstationen med anlitande

endast av medel, som skola av statens vattenfallsverk förräntas,

anser jag mig ej kunna förorda. Då härtill kommer, att betydande belopp

återstå å hittills för ändamålet anvisade anslag, torde äskande av

ytterligare anslag i förevarande ordning ej böra ifrågasättas. Emellertid

är jag ej heller för närvarande beredd tillstyrka, att arbetena skola helt

nedläggas. På sätt jag inledningsvis betonat, torde det nämligen med

ganska stor sannolikhet kunna antagas, att, så snart en förändring till

det bättre av konjunkturerna inträder, anläggningen ifråga måste fullbordas

för tillgodoseende av landets kraftbehov. Härvid må även framhållas,

att planen för företaget påverkas av tidpunkten för påbörjandet av

elektrifieringen av statsbanelinjen Stockholm—Göteborg, vilken sistnämnda

fråga som bekant för närvarande befinner sig i ett svävande läge. Med

den utveckling, förhållandena tagit på arbetsmarknaden, skulle det i övrigt

ur arbetslöshetssynpunkt bliva förbundet med särdeles stora olägenheter,

om arbetena under den närmaste tiden komme att avbrytas. Jag finner

således starka skäl föreligga att söka möjliggöra arbetenas fortsättande

under av vattenfallsstyrelsen angivna förutsättningar. Oöverstigliga hinder

härför lära ej heller möta, enär dels en avsevärd del av de av riksdagen

för kraftanläggningen anvisade medel som nämnts ännu återstå oförbrukade,

dels även betydande belopp av riksdagen torde komma att beviljas till

arbetslöshetens bekämpande, så att arbetenas bedrivande torde kunna i

större omfattning ske med bidrag av dylika medel. Med hänsyn till ovissheten

om när kraften kan komma till användning torde emellertid arbetena

ej böra forceras utan bedrivas endast i en långsam takt. Om så

sker, synas mig erforderliga belopp kunna ställas till förfogande, för att

arbetena å kraftanläggningen må kunna fortgå intill 1923 års riksdag.

Med hänsyn till vad jag nu anfört anser jag mig ej kunna förorda, att

någon del av de för anläggningen redan anvisade medlen för närvarande

tagas i anspråk för annat ändamål.»

Jämväl i den till innevarande riksdag avlåtna propositionen nr 11

angående anslag för bekämpande av arbetslösheten bar förevarande fråga

blivit berörd i så måtto, att däri omförmäles, hurusom bland de statsbeställningar,

som av vederbörande verk och myndigheter föreslagits böra

göras för att till beredande av arbetstillfällen stödja den enskilda industrien,

ingår av vattenfallsstyrelsen föreslagen beställning å materiel till

kraftstationen vid Lilla Edet för ett belopp av 4,500,000 kronor. Beträf
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse Nr (>£•

7

fande de grunder som höra följas i avseende å anlitande av olika slags

medel för dessa statsbeställningar anför departementschefen till det vid

nu ifrågavarande proposition fogade statsrådsprotokollet följande:

»I fråga om beställningar, gjorda av andra statsinstitutioner än

kommunikations verken, synes böra så förfaras, att de erforderliga medlen

i sin helhet utgå från det allmänna arbetslöshetsanslaget. För detta

ändamål torde, såvitt nu kan bedömas, höra beräknas ett belopp av

5,000,000 kronor.

För kommunikationsverken, varmed jag i detta sammanhang förstår

telegrafverket, statens järnvägar och statens vattenfallsverk, gorå sig

i fråga om beställningarna från den enskilda industrien enahanda synpunkter

gällande som beträffande andra för dessa verks räkning utförda

nödhjälpsarbeten. Ur ren affärssynpunkt kan verkställandet redan nu av

ifrågavarande beställningar och arbeten i- allmänhet ej anses motiverat.

Å andra sidan kan det dock icke anses rimligt, att nämnda verk skulle

tillgodonjuta den förmån, som sådana arbeten, nu eller framdeles, representera

för dem, utan att någon del av motsvarande värde komme att

för framtiden belasta det i affärsföretaget nedlagda kapital, som skall

förräntas. Med hänsyn härtill har den principen varit under övervägande,

att avgörande beträffande frågan om det belopp, som bör påföras det

ifrågavarande affärsverkets kapital, skulle fattas först vid den tidpunkt,

då verket ansåge sig ur affärssynpunkt hava behov av beställningens

eller arbetets utförande. Olika förslag huru i sådant hänseende bokföringsmässigt

borde förfaras hava avgivits av riksräkenskapsverket.

Efter samråd med chefen för kommunikationsdepartementet har jag

dock kommit till den uppfattningen, att, om möjligt, redan i Kungl.

Maj:ts beslut om anvisande av medel för de olika beställningarna eller

arbetena skall fastställas, med vilket belopp det ifrågavarande verkets

kapital bör av sådan anledning belastas och vilket belopp skall utgå av

det allmänna arbetslöshetsanslaget. Framhållas må även, att denna

princip hittills blivit följd, då kostnaderna för vissa arbeten, undantagsvis

även beställningar, bestritts med anlitande dels av det på 1921 års

tilläggsstat under »utgifter för kapitalökning» beviljade anslaget för arbeten

vid vissa av kommunikationsverken för bekämpande av arbetslösheten,

dels ock av det allmänna arbetslöshetsanslaget.

Chefen för kommunikationsdepartementet har för mig framhållit,

att det för den affärsmässiga skötseln av kommunikationsverken måste

anses vara av stor betydelse, att å verkens kapital vid ovan nämnda

fördelning ej påföres större belopp än som ur rent affärsmässiga synpunkter

kan anses skäligt, varvid hänsyn måste tagas ej endast till den

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Riksdagens skrivelse Nr 62.

ytterligare nedgång i prisnivån, som kan förväntas, utan även till de

ränteförluster, som verken åsamkas genom att nödgas tidigare än eljest

skulle varit fallet utföra arbetena. Till hans uppfattning om vad sålunda

bör iakttagas kan jag ansluta mig.

Det belopp, som för beställningar och arbeten för kommunikationsverken

skulle utgå från det allmänna arbetslöshetsanslaget; har — med

hänsyn jämväl till att vissa av dessa arbeten såsom likställda med vanliga

nödhjälpsarbeten torde kunna bliva delaktiga i de för sistnämnda

arbetens finansiering avsedda medlen — beräknats till 10,000,000 kronor.»

Slutligen har riksdagens vederbörande utskott från vattenfallsstyrelsen

på begäran fått mottaga vissa ytterligare uppgifter i saken och kostnadsberäkningar,

innefattade i en den 4 mars 1922 avgiven promemoria,

varav riksdagen ansett sig här böra intaga följande: „

»De arbeten, som hittills blivit utförda, äro huvudsakligen rivning av

förutvarande fabriksbyggnader, bortmuddring av sten och pinmo å platsen för

kraftstationen, byggandet av en mycket lång och djup fångdamm kring hela byggnadsplatsen,

, bergsprängning inom det därigenom torrlagda schaktet samt utförandet

av det murverk, som utgör gräns mot älven för tilloppskanalen mellan regleringsdamm

och kraftstation. Kostnaden härför belöper f. n. å c:a 3.5 null. kr.

För arbetenas fortsatta bedrivande kan antingen tillämpas det arbetssätt

som föreslogs i Vattenfallsstyrelsens und. skrivelse den 27 sept. 1921, här benämnt

Alt. /, varigenom arbetena skulle nedläggas sedan man dessförinnan bl. a. utfört

sådana delar av kraftstationens grundläggning och omslutande murverk, att den

stora fångdammen kunde rivas. Totalkostnaden för anläggningen vid ett sådant

avbrott beräknades i sept. 1921 till 5.5 mill. kr., men kan på grund av därefter

skedd prissänkning f. n. kalkyleras till c:a 5.2 mill. kr.

Då emellertid Kungl. Maj:t ansett ett fortsättande av arbetena önskvärt

med hänsyn till arbetslösheten, har Vattenfallsstyrelsen verkställt nya kalkyler

över totalkostnaden för anläggningens omedelbara fullbordan, vilket kan ske på

omkring 2 år. Vid detta arbetssätt, som här benämnes Alt. II skulle i första

utbyggnaden installeras 3 st. vertikala maskiner om vardera 10,000 hkr., d. v. s.

tillsammans 30,000 hkr. Kostnaden för en sådan anläggning har vid olika tid
-

punkter beräknats sålunda:

i aept. 1920. i sept. 1921. ‘i febr. 1922

Mill. Mill. Mill.

Vatten o. husbyggnader................ 9.40 9.10 8.80

Maskiner.............. 9.90 7.-50 5.05

Summa kronor 19.30 16.60 13.85

Om alt. I följes, måste den nuvarande arbetsstyrkan c:a 155 man minskas

till 50 man, vilken arbetsstyrka kan bibehållas till omkring 1 november 1922, då

det omslutande murverket torde bliva färdigt, varefter arbetet å platsen helt

nedlägges.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse Nr 02.

9

Enligt alt. 11 lian arbetsstyrkan å platsen ökas till 200 man i april månad

och denna arbetsstyrka erfordras även i genomsnitt under de 2 år, som åtgå för

utbyggandet av anläggningen i dess första skede med maskiner om tillsammans

30,000 hkr.

I enlighet med P M. av den 20 febr. 1921 beträffande de arbetstillfällen,

som härigenom skulle beredas, kan antagas att å platsen samt å mekaniska verkstäder,

förädlingsindustrier etc. skulle åtgå c:a 680,000 dagsverken för utförandet

av de återstående arbetena med kraftstationen vid Lilla Edet, men att då hela

anläggningen kunde utföras av svenska arbetare och med användande huvudsakligen

av svenska materialier och maskiner, därutöver en stor mängd dagsverken

skulle åtgå inom indirekta verksamhetsområden såsom för affärsanställda, skogsoch

transportarbetare m. fl.

Då, såsom nedan säges, Vattenfallsstyrelsen för att omedelbart kunna fortsätta

anläggningen behöver avsevärda belopp av arbetslöshetsmedel (= skattemedel),

har styrelsen tänkt sig, att vid dessa arbeten tillämpa en lägre lönenivå än

vid arbeten, som drivas utan bidrag av dylika medel. Såsom lämplig skillnad

har man tänkt sig c:a 20 %, varigenom vid nuvarande indextal och läge å arbetsmarknaden

en grovarbetarelön i Lilla Edet av 75 öre pr tim. skulle tillämpas

mot normalt 97 öre. Arbetena skulle dock som förut drivas på ackord, varvid

medelinkomsten pr arbetsdag vid nuvarande prisnivå beräknas bliva 7 ä 8 kr.

I samma mån som den allmänna lönenivån förändras, skulle även dessa löner

jämkas.

Anbudssummorna maskiner torde i genomsnitt utgöra 1.5 å 1.6 gånger billigaste

fredspris, vilket måste anses fullt acceptabelt, då nuvarande prisnivå kan

anses utgöra 1.8 ä 2.o gånger fredsprisnivån. Därav följer, att maskinleverantörerna

måste vara mycket sparsamma beträffande såväl administration som materialköp

och arbetskostnader för att utan förlust kunna fullgöra sina åtaganden.

I fråga om samtliga anläggningskostnader ligger det givetvis i Vattenfallsstyrelsens

intresse att söka i möjligaste män minska dem för att möjliggöra eu

skälig förräntning. Man torde därför kunna antaga, att anläggningens fortsättande

ej kommer att ske på sådant sätt, att den skulle medverka till att vidmakthålla

en högre prisnivå än som kan anses motsvara ett sunt näringsliv.

Trots den starka ovan angivna nedgången i totalkostnader från i september

1920 till nu anser sig Vattenfallsstyrelsen på grund av den starka depressionen,

som jämväl i hög grad försvårar kraftavsättning till vinstgivande pris, icke

kunna tillstyrka anläggningens omedelbara fortsättande, utan att ett belopp av

3.5 mill. kr. av arbetslöshetsmedel ställes till styrelsens förfogande. Anläggningskostnaden

13.85 mill. skulle härigenom av Vattenfallsstyrelsen kunna nedskrivas

till 10.35 mill., å vilket belopp skälig förräntning torde kunna förväntas. Vattenfallsstyrelsen

har därvid förutsatt, att järn vägselektrifieringen Stockholm—Göteborg

och däremot svarande energileverans skall komma till stånd utan längre

dröjsmål, sedan prisnivån stadgat sig och näringslivet börjat återhämta sig.

För de olika budgetåren fördela sig anslagsbehoven enl. alt. II sålunda:

t. o. m. 1921 ...........................3.5

år 1922 .............................. 5.25

Vi—s" e 1923............................ 2.50

V» 1923—s°/6 1921.................... 2,60

Samma 13.85

Bihang till riksdagens protokoll 1922. 14 samt. Nr 61—63.

2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Riksdagens skrivelse Nr 6Z.

Hittills äro anslagna 7.7 5 null. för Lilla Edetstation. Anslagens fördelning

mellan låne- och skattemedel kunde lämpligen ske sålunda:

Lånemedel

Skattemedel

Summa

t. o. m. 1921.........

........3.50

—

3.60

för år 1922 ..........

.........1.75

3.50

5.25

för ‘/i-80/» 1923 ......

........2.50 7.75

—

2.50

för ‘/i 1923 »o/e 1924 .....

......... 2.60

—

2.60

Samma kr. 10.35

3.50

13.86

Då anslagsbehovet av lånemedel t. o. m. lista halvåret 1923 är täckt av

redan anvisade medel, erfordras intet anslag å kapitalökning av 1922 års riksdag,

varemot nödhjälpsmedel till ett belopp av 3.5 mill. böra ställas till förfogande

för denna anläggning under år 1922. Det hör anmärkas, att det belopp om 4.5

mill. kr., som är uppgivet å sid. 31 i Kungl. Maj:ts proposition nr 11 om arbetslöshetsanslagen

för materiel till kraftstationsarbeten vid Lilla Edet, avsåg det

belopp, vartill kostnaden för maskiner då beräknades uppgå, om 2 st. maskinaggregat

omedelbart skulle beställas. Av denna kostnad var endast en del avsedd

att bestridas av skattemedel, enär givetvis det bidrag av skattemedel, som Vattenfallsstyrelsen

anser oundgängligt för anläggningens fortsättande, bör fördelas

mellan kostnaderna för såväl vatten- och husbyggnader som för maskinell utrustning.

Med anledning av att, enligt vad riksdagen inhämtat, det är av största

betydelse ur synpunkten av arbetets planläggning att avgörande snarast möjligt

träffas, huruvida detsamma nu skall avbrytas eller fortsättas i huvudsaklig

överensstämmelse med hittills följd plan, har riksdagen, oaktat det nära

samband frågan äger med spörsmålet om åtgärder för arbetslöshetens

bekämpande och att däruti måhända kunnat ligga anledning till att uppskjuta

frågan till den slutliga behandlingen av Eders Kungl. Maj:ts proposition

nr 11, likväl ansett sig höra* redan nu uttala sig i ämnet, i

trots av att något Eders Kungl. Maj:ts förslag härutinnan icke blivit

riksdagen förelagt.

Vid den prövning riksdagen sålunda nu underkastat frågan, har

riksdagen i likhet med departementschefen kommit till det resultat att

arbetena lämpligen böra fortsättas och avslutas i normal ordning.

Visserligen måste det betraktas såsom en principiell oegentlighet att, på

sätt av vattenfallsstyrelsens uttalanden framgår, den för anläggningens

fullbordande beräknade kostnaden, 13.85 miljoner kronor, icke kan antagas

— med den avsättning å elektrisk energi, som under de närmaste åren kan

förväntas — komma att bliva på ett tillfredsställande sätt förräntad, men

denna olägenhet anser riksdagen uppvägas av de fördelar arbetenas fortsättande

erbjuda i form av möjlighet såväl för styrelsen att under en

s. 11 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse Nr 62.

11

avsevärd tid framåt i sin tjänst kunna bibehålla och sysselsätta en erfaren

ock yrkesskicklig arbetarestam på omkring 200 personer som ock

för de enskilda industriföretag, hos vilka materiellbeställningarna komma

att placeras, att bereda arbetstillfällen åt vid dessa industrier anställda

arbetare.

Härjämte har beträffande särskilt förhållandena vid Lilla Edet

från vederbörande kommun för riksdagens vederbörande utskott framhållits

det bekymmersamma läge, vari kommunen kommit genom att statsverket

efter inköp av Lilla EdetS Pappersbruks Aktiebolag tillhöriga fabriker

och vattenfall nedlagt bruksdriften och rivit fabriksbyggnaderna för

vattenfallets utbyggande — en åtgärd, varigenom såväl allra största delen

av den vid pappersbruket anställda arbetarestammen av omkring 600 man

blivit arbetslös som ock kommunen lidit en ytterst kännbar minskning i

sin skatteinkomst; och ansåge kommunen därföre att dess ekonomiska läge

förtjänade största hänsyn från statsmakternas sida. Riksdagen har funnit

de av kommunen sålunda framförda synpunkterna icke kunna frånkännas

ett visst fog. Även om riksdagen givetvis måste ställa sig avvisande till

tanken att statsverket i allmänhet skulle skäligen vara pliktigt att i större

eller mindre grad hålla vederbörande kommuner skadeslösa för de olägenheter

av en eller annan art som i fall sådana som det förevarande

kunna för dem uppkomma, har riksdagen å andra sidan icke kunnat

undgå att finna, att i det föreliggande särskilda fallet omständigheterna

tala för att icke staten bör genom att nu avbryta utbyggandet av kraftstationen

öka de ekonomiska svårigheter vari kommunen, åtminstone

delvis genom statens egna åtgärder, befinner sig. Riksdagen har alltså

härutinnan funnit ett ytterligare skäl för sin åsikt att arbetena nu böra

fortsättas.

Beträffande materiellbeställningarna vill riksdagen framhålla angelägenheten

av att så stor del som möjligt av maskiner och därför erforderlig

materiell må tillverkas inom landet, och att alltså endast där

sådant oundgängligen är av nöden den svenska leverantören överlåter en

del av beställningen på utländsk firma. I detta sammanhang har riksdagen,

som inhämtat, att för närvarande provningar pågå för ut experimenterande

av den för kraftstationen lämpligaste turbin typen, likaledes

velat framhålla nödvändigheten av att man icke av hänsyn till arbetenas

fortskyndande avslutar beställningar eller eljest vidtager åtgärder, som

föregripa ifrågavarande undersökningars resultat.

I avseende å de löner, som skola betalas vid arbetena å Lilla

Edet, har vattenfallsstyrelsen tänkt sig en lägre lönenivå än som skulle

ifrågakomma, om arbetet bedreves i vanlig ordning. Då det ifrågavarande

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Riksdagens skrivelse Nr 6£.

arbetet till väsentlig del har karaktären av nödhj årsarbete, synes det

riksdagen skäligt att även en viss reduktion i arbetslönen äger rum. Ett

dylikt förfarande står också i överensstämmelse med de grunder för utmätande

av lönerna vid kommunikationsverkens arbeten för bekämpande

av arbetslösheten, som av departementschefen i propositionen nr 158

vid 1921 års riksdag angåvos. Departementschefen uttalade nämligen

såsom sin åsikt i frågan att i de fall, där arbetena i avsevärd grad kunde

betraktas såsom nödhjälpsarbeten, torde, liksom vid övriga sådana arbeten

i regel plägade ske, lägre arbetslöner * än de i allmänhet vid verkens

byggnader gällande böra tillämpas, ehuru frihet borde finnas att laga

efter omständigheterna. Detta departementschefens uttalande lämnades

av riksdagen utan erinran.

Såsom ovan nämnts, beräknar vattenfallsstyrelsen totalkostnaden

för anläggningen i fullbordat skick till 13.85 miljoner kronor. Av hänsyn

till den motsedda omöjligheten att förränta detta kapital ifrågasätter

styrelsen nu, att endast ett belopp av 10.35 miljoner kronor skall utgå av

lånemedel såsom utgift för kapitalökning, under det att återstoden, 3.5

miljoner kronor, skulle anvisas av arbetslöshetsanslaget, d. v. s. av andra

statsinkomster än lånemedel. I anslutning härtill skulle anläggningens

värde i räkenskapen endast upptagas till ett belopp motsvarande berörda

av lånemedel däri nedlagda kapital, 10.35 miljoner kronor. Med hänsyn

till den ståndpunkt riksdagen, enligt vad här ovan närmare utvecklats,

intager till frågan om arbetenas fortsättande i trots av att en tillfredsställande

avkastning av anläggningen icke under de närmaste åren torde kunna

beräknas och då, såsom riksdagen jämväl förut framhållit, arbetena till avsevärd

del kunna betraktas såsom nödhjälpsarbeten, har riksdagen för sin del

intet att erinra mot att eu del av kostnaden bestrides av arbetslöshetsmedel.

Det i sådant avseende föreslagna beloppet, 3.5 miljoner kronor, finner riksdagen

lämpligt avvägt. Detta belopp jämte vad som finnes odisponerat,

omkring 2.5 miljoner kronor, av de för anläggningen redan beviljade

anslagen av lånemedel, 7.75 miljoner kronor, beräknas förslå för arbetenas

bedrivande t. o. m. den 30 juni 1923. Något särskilt anslag för ändamålet

skulle således icke behöva av innevarande riksdag beviljas.

En sammanfattning av det ovan anförda giver alltså vid handen,

att enligt riksdagens mening hinder ej bör möta för Eders Kungl. Maj:t

att vidtaga nödiga anordningar för fortsättande av arbetena med utbyggande

av kraftstationen vid Lilla Edet samt att för sådant ändamål disponera

dels ännu oanvänd del av de för berörda ändamål redan beviljade

medel, dels ock intill ett belopp av högst 3.5 miljoner kronor av de

medel, som innevarande riksdag i anledning av Eders Kungl. Maj ds pro
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse Nr 6/!.

VA

position nr 11 anvisat eller kan komma att anvisa för arbetslöshetens

bekämpande.

Denna riksdagens uppfattning av förevarande fråga har riksdagen

härigenom velat bringa till Eders Kungl. Maj:ts kännedom.

Stockholm den 24 mars 1922.

Med undersåtlig vördnad.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.